Klimataktivist fick sparken – stämmer staten. Men är det bara en liten del i större spel?

För två år sen påstod tidningen Fokus att Sveriges nationella gassamordnare utgjorde en risk för rikets säkerhet. Detta eftersom hon var en klimataktivist. Andra medier tog vid och det hela slutade i att hon förlorade sin säkerhetsklassning och därmed sitt jobb på Energimyndigheten. Det hela blev inte mindre laddat av att vår minister för civilt försvar, Carl Oskar Bohlin, kontaktat generaldirektören och sa att ”saken nu var åtgärdad” med slutklämmen att ”sådant här ska helt enkelt inte få hända.” Det väckte frågan om ministerstyre men kanske framförallt den om yttrandefrihet, vad får man egentligen säga och göra på sin fritid? Det ligger bakom att facket ST nu stämmer staten? Jag vet ju förstås inte vad som hänt, men blir fascinerad över hur spåren av sådant här alltid tycks leda ner i samma vanliga gamla dynghål… Och det ger exempel på varför debatten blir så polariserad.

Marie (vad jag förstår har hon bara avslöjat sitt förnamn i media) är engagerad i Rebellmammorna som gör fredliga manifestationer som att att sticka och sjunga för klimatet. Det är en systerorganisation till Extinction Rebellion, som ofta använder civil olydnad som metod. Enligt Marie själv var Energimyndighetens säkerhetschef införstådd i hennes engagemang och ansåg att det var inom ramen för vad som var acceptabelt.

Den som tipsat Fokus om Maries koppling till Rebellmammorna var hennes företrädare på tjänsten som gassamordnare, Gustav Boëthius. Han hade under sin tid på myndigheten upptäckt hur känslig Sveriges gasförsörjning var då den i hög grad förlitade sig på en enda gasledning. Likaså hur viktig gasen faktiskt är för exempelvis vår vattenförsörjning. Han har skrivit en bok om saken, Ledningen med ordentlig kritik av vad han anser vara en dysfunktionell myndighet. (Boken är utgiven av inte helt okritiserade Second Opinion Nyheter AB, som arbetar delvis på uppdrag av branschorganisationen Energiföretagen, och delvis oberoende) Från baksidetexten:

Som handläggare på Energimyndigheten upptäckte Gustav Boëthius snart att gasen var politiskt oönskad. Putins gaskrig och sprängningen av Nord Stream gav frågan närmast existentiella proportioner. Till sist fann sig Gustav stå i stormens öga i en ursinnig kamp för att rädda Sveriges gasförsörjning. Här är hans unika berättelse, som landar i tung kritik mot kulturen i en myndighet som misslyckats i sitt centrala syfte: att utgöra en del av rikets immunförsvar mot dåliga beslut.

Boken fick Energimyndigheten att gå ut med ett pressmeddelande: Med anledning av Gustav Boëthius bok om Energimyndigheten där de bekräftar att gasförsörjningen inte varit särskilt prioriterad men dementerar:

Den mest allvarliga och även övergripande kritiken är påståendet om att Energimyndigheten inte skulle ha fört vidare viktig information om gasförsörjningens roll för svensk vatten- och livsmedelsproduktion till den politiska ledningen. Det stämmer inte alls.”

Marie, med 25 års erfarenhet i branschen och specialiserad på biogas, ”förespråkade [biogasen] framför osäker import av fossil gas, i linje med Sveriges tre energipolitiska ben.” Hon skriver dock att hon är överens med Boëthius att Sveriges beredskap är alldeles för låg.

Boëthius kontaktade tydligen Marie på LinkedIn och talade om för henne hur hon skulle sköta sitt jobb. Han skulle, enligt henne, också ha nämnt sina kontakter till allra högsta nivå och att det skulle få konsekvenser om hon inte skötte sig. Tydligen ska han ha berättat om sina kontakter med Bohlin i sin bok.

Det framgår också att han skickat sms till sina f d chefer på myndigheten under helg med skärmdumpar från Maries Facebooksida från en demonstration med Rebellmammorna med en undran om chefen tyckte det var en okej bisyssla. Chefen uppmanade honom att vända sig till registraturen.

Boëthius tog alltså detta vidare till tidningen Fokus. Och de sparade inte på krutet:

Följden blev en mediestorm och avsked. Marie målades upp som en säkerhetsrisk. Peter Wennblad, SvD ledarsida: ”Att Energimyndigheten gav ett säkerhetsklassat jobb till radikal klimataktivist väcker tusen frågor om Sveriges förmåga att skydda sig mot säkerhetshot – och de måste få svar. Magnus Ranstorp, terrorforskare, som rimligtvis inte borde ha någon som helst inblick i fallet menade ändå att hon innebar ”en allvarlig säkerhetsrisk”.

Enligt Marie var det istället Boëthius som blev fråntagen sin säkerhetsklassning innan han självmant sa upp sig då han ”lättvindigt spred säkerhetsmässigt känslig information” på externa möten.

Efterspelet är lika tydlig som vanligt: I Affärsvärlden och högerut är Boëthius en viktig visselblåsare som vittnar om en dysfunktionell myndighet påverkad av sossarna och Miljöpartiet. På andra sidan framstår han mest som en rättshaverist.

Jag har som sagt ingen aning om vare sig gasförsörjning eller om vad som hänt, men om man inte får delta i en en organisation som Rebellmammorna med mindre än att klassas som ett hot mot rikets säkerhet har det fan gått långt!

Och vad innebär att vara radikal? Vem är aktivist? Fokus är alltså tidningen som två dagar efter IPCC:s rapport publicerade en egen version av vad vetenskapen kunde säga. Det var deras redaktör, vad jag vet helt utan vetenskaplig bakgrund, som googlat lite (och refererade bl a till Elsa Widding som kunskapsskälla).

Och vad säger Boëthius? Kritiken handlar inte bara specifikt om Marie utan om att hela Energimyndigheten, ja, hela Sveriges energipolitik, är åt helvete.

När jag sökte för att höra hans version var bland det första som dök upp en länk till ett kortare föredrag på Almedalsveckan i Visby 2025 med rubriken: Vindkraften, staten och rikets säkerhet. Och han skräder inte orden. Med hänvisning till sin företrädare Marie säger han att ”Energimyndigheten lät i sak radikala klimataktivister systematiskt kartlägga sårbarheter i svensk infrastruktur.” (Ca 5.50 min in). Det är en oerhörd anklagelse! Han frågar sig vidare om det handlar om utländsk påverkan. Eller korruption?

Jag kände igen loggan uppe i vänstra hörnet: det var alltså Vindkraftsupplysningens event han pratade på! Ser man på, jag har ju skrivit om det tidigare – på tal om radikalism. De har bland annat ihop med högerextrema Samnytt och Kent Ekeroth tagit fram en propagandafilm mot vindkraft. Det visar sig att Boëthius är en rejäl vindkraftsmotståndare: Dags att riva vindkraften – Arvika Nyheter

Bygget av jättemånga opålitliga vindsnurror har varit en vacker tanke för klimatängsliga stadsbor som inte begriper hur moderna elsystem fungerar och för personer som har haft ett ekonomiskt egenintresse i bygget.

Allt detta har skett på bekostnaden av ett fungerande elsystem. Nu får det räcka. Det dags att riva vindkraften.

Han dissar dessutom EU:s Fit for 55 och även satsningen på elbilar: LEDARE: Förbränningsmotorn kan rädda Europa från Kina

På samma event höll nationalekonomen, verksam vid bl a Institutet för Näringslivsforskning, Magnus Henreksson ett föredrag. Det var en berättelse om hur destruktiv och kostnadsdrivande väderberoende kraft är i vårt elsystem: ”ju mer väderberoende vi är desto dyrare blir elkraften (ca 4.20 min).” (sic). Det var också en nostalgisk hänvisning till vilket stabilt elsystem vi förstörde genom att stänga ner kärnkraften (not: Ringhals 1 och 2 var planerade att köras till 2025 respektive 2026). I Epoch Times (sic) drömmer han sig tillbaka till elsystemet före 1999: Professor Magnus Henrekson om finansieringen av ny kärnkraft – IFN

Men Henreksons huvudpoäng var att vindkraften förstör elsystemet och han lämnade över till Boëthius med orden att han just blivit medveten om detta, och att Gustav nu skulle berätta varför det inte har kommit fram. För jo, en del av berättelsen är att det har mörkats, här rubriken på SvD-ledarsida med Boëthius på bild: Så dolde Energimyndigheten Sveriges gaskris | Peter Wennblad | SvD Ledare Om det är sant? Jag har ingen aning. Energimyndigheten dementerar.

Branschorganet Energiforsk är bara en expertorganisation som inte håller dem angående vindkraften. Ja, de vet naturligtvis också om att det inte blåser jämt och att det finns en del utmaningar och krävs en del förändringar. Man behöver även energilager och topplastkapacitet i form av bland annat gasturbiner:

Boëthius kontrar med att Energiforsk inte är objektiva: LEDARE: Bristande källkritiken bakom vindkraftshyllning.

Själv har jag ingen aning.


Magnus Henrekson har gjort sig känd (i alla fall för mig) för att granska – och totalsåga – de stora gröna omställningsprojekten i norr som Northvolt, Hybrit och Stegra. Något han gjort ihop med bland annat Christian Sandström, tidigare biträdande pro­fessor vid Internatio­nella Handelshög­skolan i Jönköping.

Det är naturligtvis viktigt, projekten påverkar samhället, inte minst elsystemet, och betydande skattemedel har skyfflats in. AP-fondernas agerande i hur investeringar gjorts har ju varit minst sagt anmärkningsvärda. En hel del är säkert rimlig kritik men ändå, jag kan inte komma runt känslan av en närmast propagandaliknande opinionsbildning. Och allierar man sig med Vindkraftsupplysningen är man definitivt en aktivist i mina ögon. Men det blir värre.

För några veckor sedan (10 maj 2026) medverkade både Henrekson och Sandström i Vindkraftsupplysningens evenemang i Tylösand (Sandström var moderator). De utlovade ”Fakta. Debatt. Klarhet. Inför valet 2026.” Men de medverkande är alla dokumenterat högljudda motståndare till vindkraft. Vindkraftsbranschen liksom oppositionspartierna avböjde deltagande (enbart Tidöpartierna var där).

En annan ekonom på scen var Christian Steinbeck som debatterat friskt emot vindkraft i Affärsvärlden, Kvartal m fl. Han ska för övrigt hålla föredraget ”Vindkraftens olönsamhet” på Klimatrealisternas årsmöte (de har via sin blogg Klimatupplysningen utgjort det svenska navet i klimatförvillande och svartmålning av IPCC – på tal om radikal aktivism).

Steinbeck har ihop med sin namne Sandström skrivit en rapport om hur olönsam vindkraftsbranschen är. Jessica Stegrud bjöd in Steinbeck till riksdagen 2025 där han höll ett föredrag (som visas på högerradikala SwebbTV).

De båda ekonomerna hade gått igenom en mängd bolags resultat mellan åren 2017-2022 och visat hur stora förluster som gjorts. Men varför investerar näringslivet i vindkraft om det nu är så kaptialförstörande som påstås? De inblandade förnekar inte att många bolag haft det tufft under några år men de kritiserar ekonomerna för deras metodik; lönsamheten inte kan beräknas under så kort tidsrymd som de gjort. Själv är jag ekonomisk dyslektiker.


Sydsvenska Industri- och Handelskammaren bildade 2023 stiftelsen Skandinaviska Policyinstitutet för ”oberoende forskning, faktaspridning och utbildning inom området public policy”. Under 2024 gav de ut antologin De norrländska stålsatsningarna – frälsare eller gökunge? (Samhällsförlaget), med slutsatsen: ”Om projekten genomförs får det långtgående negativa konsekvenser för svensk ekonomi.”

Projektledare och redaktör var Henrekson. Han skrev också kapitlet som sågar tillverkningen av fossilfritt stål. Några andra skribenter:

-Jan Blomgren, fysiker, konsult och extremt flitig debattör och ihärdig kärnkraftsförespråkare (och lika mycket motståndare till vindkraft, bl a sakkunning för Motvind Sverige). Driver podd ihop med Lotta Gröning på Epoch Times där ”den gröna bubblan” ofta diskuteras med hans antologimedförfattare. Blomberg är frekvent gäst på Riks och högerradikala SwebbTV.

-Per Fahlén, pensionerad professor från Chalmers. Också han anges som sakkunnig för Motvind Sverige och har medverkat i SwebbTV och Riks. Han ser IPCC som en politisk organisation: ”Jag tror på den vetenskapliga metodiken men är mer skeptisk till politiska institutioner som IPCC (en verksamhet kantad av skandaler och förvanskningar av forskares slutsatser) och jag vill se en värld där naturen inte ödeläggs av enorma vindindustrier.” (webarchive).
Kuriosa: Elsa Widding använde honom källa i sitt program på SwebbTV och inlägg på Klimatupplysningen, även tillgängligt på konspirationssajten vaken.se.

-Redan nämnda Christian Sandström har skrivit två kapitel.

-Helen Karlsson, biträdande professor i miljö medicin vid Linköpings universitet, har skrivit ett kapitel om vindkraft och hälsorisker. Även hon höll föredrag på Vindkraftsupplysningens Almedalsevent liksom på deras evenemang i Tylösand. Noterbart är att hennes genomgång av tillgänglig forskning inte ger stöd för några större hälsorisker – mycket på grund av att för få studier har gjorts enligt henne. Det är självklart att sådant måste studeras, alla klimatåtgärder kommer även ha negativa konsekvenser, men det måste ju sättas i proportion till alternativen. Jag har ingen aning om status, Naturvårdsverket anser att dessa saker är tillräckligt beaktade: Frågor och svar om vindkraft

Projektet har finansierats av ett par näringslivsanknutna stiftelser och en rad kändisar inom affärsvärlden, såsom Christer Gardell, Carl Bennet och Rune Andersson (och några som ville vara anonyma).

Ovanstående är guilt by association och oftast är det ett otyg i en debatt. Men visst fanken är det i många fall relevant för att bilda sig en uppfattning om hur en debatt förs. Det är helt okej att tycka och tänka och förespråka vad man vill, men i mina ögon är man ren och skär aktivist om man är engagerad i organisationer som Motvind Sverige och Vindkraftsupplysningen – du får ha vilken akademisk titel du vill. Och medverkar man i SwebbTV har man helt tappat omdömet.

Det visar också två saker:

  1. I efterforskningarna var det slående hur ovanståendes personers inlägg i debatten hamnade högst upp i sökresultaten. Som synes nedan saknas det inte kritik mot ovanstående, men det var mycket svårare att hitta. Det är också tydligt hur deras budskap hamras in, de är extremt aktiva och syns frekvent i ”affärstidningar” och liknande. Likaså på Riks, Epoch Times och en lång rad högerextrema sajter som Samnytt och SwebbTV, allt med andemeningen att det bara är miljöextremister och Miljöpartiet som vill ha vindkraft. Motargument existerar inte här.
  2. Näringsliv och miljardärer har enorma möjligheter att påverka samhällsdebatten via tankesmedjor och liknande, nej jag har inget emot privat finansiering av forskning, men det känns mer som opinionsbildning här… Se bara hur anonyma finansiärer driver Henrik Jönssons 100%.

Men självklart har de rätt att driva sina ståndpunkter, men antologin är otroligt enögd. Nej, jag tror inte de är ”köpta”, de är nog helt övertygade om att de har rätt i sak. De har dock turen att ha gott om finansiärer som tycker samma… Det råder heller inga tvivel om vad de tycker om att staten lägger skattepengar på att ”styra utveckling och affärsverksamhet”. Henrekeson ger exempelvis sin syn på klimat och politiken i Epoch Times: ”Klimatpolitiken utmärks av en närmast religiös tro på statlig styrning. All erfarenhet visar att den kommer att misslyckas, skriver Magnus Henrekson.” Världen går inte under – IFN

Det känns som att ”fallet Marie” bara är en liten del i det här ideologiska spelet. Själv kan jag inte branschen, men debattörerna är inte oemotsagda, nedan följer några exempel. Men det är anmärkningsvärt hur mycket av det mediala motståndet mot vindkraft och omställningen kommer från denna lilla skara debattörer.


Blomgren, Henrekson och Sandström beräknade att en kostnad för Svenska kraftnäts årliga utgifter för stödtjänster skulle stiga till 20 miljarder kronor under 2023 baserat på ”informella källor”. Svenska kraftnät dementerar uppgifterna.

När Skandinaviska Policyinstitutet uppger att fossilfritt stål kommer vara olönsamt beror det bl a på att ekonomerna inte räknat in att utsläppen av koldioxid kommer att bli dyrare, vilket är vad EU:s hela handel med utsläppsrätter går ut på.

Henrekson påstod bl a att Stegra ”avser att producera järnsvamp med naturgas i stället för vätgas”, vilket inte är sant:

Henrekson, Sandström och Blomberg gjorde en beräkning att havsbaserad vindkraft kommer bli olönsamt. Experter menar att de är osakliga och att de använt sig av felaktiga data:

Johan Gärdebo och Sefan Hellstrand (SvD Debatt 2025) oroas för att en mer växtbaserad kost hotar Sveriges matförsörjning. Klimatpolitiska rådet menar att deras kritik innehåller flera sakfel:

När åtta professorer 2023 skrev en artikel om att det var huvudlöst att staten riskerar de enorma summor som krävs för att få kärnkraft på plats, svarade Blomgren, Henrekson och Sandström att ”Debattörerna tycks tro att ekonomiska risker avhåller investerare från att bygga ny kärnkraft. Det handlar egentligen om politiska risker.”

Ja, och så där fortsätter det …

Självklart måste så här komplexa frågor få stötas och blötas, man får ha olika åsikter. Självklart finns det nackdelar med vindkraft och man måste ha förståelse för att man inte vill ha en vindsnurra som närmsta granne. Men vad är det som gör mig skeptisk?

Vindkraftsmotståndet har tidigare visat sig ha shady intressen i bakgrunden, långt ner i nedanstående inlägg kan du läsa om hur två ”marknadsliberala” tankesmedjor, samarbetspartners med Timbro, publicerat förvillande rapporter med stöd av fossilindustrin, Instituto Juan de Mariana och CEPOS (”danska Timbro”). Och det är ingen engångsföreteelse (men jag har inga belägg för att de eller ”kärnkraftsbolag” skulle vara inblandade i ovanstående).



För övrigt fascinerar det mig också hur mångsidiga experter nationalekonomer kan vara. Henrekson har också uppdrag åt regeringen att utreda frågor inom skolväsendet…

För övrigt två: en ny granskning av små modulära kärnreaktorer (SMR) gjord av tyska strålsäkerhetsmyndigheten BASE kom fram till att det skulle krävas att 3000 reaktorer tillverkas för att få det lönsamt. Som jämförelse planerar 15 europeiska länder sammanlagt 54 SMR-projekt.


Förlåt, ännu ett för långt inlägg 😉

Propagandakriget – i miljöns namn

Dagar efter Ryssland invaderade Ukraina gick kärnkraftsdrevet på Twitters högerflank – miljörörelsen påstods ha tagit mutor från Ryssland…

Mer att läsa om innehållet finns här: Om Ryssland och miljörörelsen:
https://mathsnilsson.se/2022/03/06/hur-klimatrorelsen-gav-ryssland-makten/

Om Astroturfing:
https://mathsnilsson.se/2022/03/13/astroturfing-att-fejka-folkvilja/

Om Lomborgs artikel på SvD Ledare som visas i videon:
https://mathsnilsson.se/2022/11/03/svd-ledare-%e2%99%a5-lomborg-sant-lat-sta/

Kapitel 14: Miljörörelsen och Ryssland

Föregående kapitel hittar du här.
En innehållsförteckning med länkar till de olika kapitlen hittar du här.

Flera ledande miljöorganisationer är emot kärnkraft vilket man förstås måste få vara. Dessa organisationer målar samtidigt upp en nattsvart framtid om koldioxidutsläppen fortsätter som nu. Men uppfattningen om att lägga ner befintliga kärnkraftverk ruckades inte en millimeter ens när Europa hamnade i energikris i och med Rysslands invasion av Ukraina och Tyskland utökade brunkolsbrytningen. För många är det förstås en obegriplig prioritering.

Miljöfrågor är oftast enormt komplexa och åtgärdspaket involverar sällan, om någonsin, enbart vetenskap. Man måste naturligtvis få kritisera miljöorganisationer (jag skulle jag vilja påstå att det numera är mer mainstream än det omvända). Det handlar om en ganska brokig samling organisationer och människor med åsikter spridda inom ett ganska stort spann. De har inte ensamrätt på bästa vägen framåt och det är inte alltid de håller sig strikt till vetenskaplig fakta heller. Men när det kommer till brådskan att få ner koldioxidutsläppen har miljöorganisationerna en bedövande majoritet av forskare och vetenskapliga publikationer bakom sig. Men i svallvågorna av klimatdebatten förekommer regelrätta kampanjer för att svartmåla miljöorganisationer på högst svajiga grunder.

Jag slås ibland av hur lätt det kan vara för utländsk makt att skapa motsättningar inom ett annat land. Polariseringen inom exempelvis miljöfrågor är så stark att det räcker med ett obekräftat uttalande för att det ska spridas som en sanning ända upp i Riksdagen tillsammans med krav på att regeringen ska agera. Nedan följer ett exempel (observera att det inte är ett inlägg i energidebatten utan handlar om informationsspridning).


Den 26 februari 2022 – två dagar efter att Ryssland invaderat Ukraina – satt statsvetaren Dominique Reynié i CNEWS studio – en fransk tevekanal med klar politisk vinkel som ligger långt högerut. Den liknas vid Fox News och ägs av en av Frankrikes rikaste och mest inflytelserika företagsgrupper, vars vd har en nära relation till Putin.

Reynié påstod att den statliga ryska gasjätten Gazprom hade finansierat miljörörelser med avsikt att de i sin tur stöttade politiker som vill lägga ned kärnkraften i Europa.

Ett filmklipp från intervjun delades av kärnkraftsförespråkare på Twitter och sedan var snöbollen i rullning (det bråkades friskt om just kärnkraften under denna tid i upptakten av det stundade riksdagsvalet). Spinndoktorerna Susanna Silfverskiöld (dåvarande copywriter hos Moderaterna och numer Timbroanställd) och Johan Ingerö (dåvarande policyansvarig för KD) spred budskapet vidare. Moderaten Carl Oscar Bohlin (nuvarande (2023) minister för civilt försvar) delade också inlägget med orden:

En aning bekymmersamt för den europeiska miljörörelsen när det nu avslöjas att vissa ”gröna” NGO:er som försett europeiska ministrar med underlag tagit finansiering av Gazprom för att påskynda nedläggningen av kärnkraften.”

Libertarianska debattören (etiketten är satt av honom själv) Henrik Jönsson utvecklade det vidare i en Youtubevideo med rubriken: Hur klimatrörelsen gav Ryssland makten. Han inledde med att ställa frågan vilken roll klimatrörelsen har i konflikten mellan Ryssland och Ukraina. Han anförde sedan tesen att Greta Thunberg kanske är ett offer för rysk påverkansoperation med avsikt att söndra och polarisera västvärlden.

Sajten Energinyheter.se valde också att sprida ”nyheten”. Politikern Sven-Olof Andersson Hederoth (ordförande i styrelsen för Liberalerna i Simrishamn) är en av ledarskribenterna och har så sent som 2021 ifrågasatt sambandet mellan koldioxiden och klimatförändringarna [2]

Det gick så långt att Sverigedemokraten Björn Söder skickade en skriftlig fråga till dåvarande klimat- och miljöminister Annika Strandhäll. Han undrade om regeringen tänkte ”ta initiativ till att utreda om ryska intressen finansierat eller understött organisationer eller påverkansåtgärder på klimat- och miljöområdet i Sverige, och om inte, varför?[3] Det enda underlaget han presenterade som stöd var texten i den tweet som virvlade runt på Twitter. Uttalandet från en fransk statsvetare. Inget mer. Svaret blev att nej, det hade regeringen inga planer på.

Stämmer det som sades i teveinslaget?

Ingen blir förvånad av att höra att Ryssland skulle försöka påverka politiken i Europa. Men vilka uppgifter låg bakom detta utspel? Jag letade och frågade, men ingen kunde ge några mer detaljer än länkar till andra icke-bevis (återkommer snart till dem). Det var alltså det Reynié sagt i sin intervju som var bomben som slog ner. Inget mer.

Reynié är professor i statsvetenskap men han har också varit politiskt aktiv och ställt upp i franska lokalval (liberalkonservativ). Han är dessutom aktiv i den liberalt orienterade tankesmedjan Fondapol, och jag antar att det var i egenskap av detta han var i tevestudion då de pratade om deras rapport Frihet i riskzonen: århundradets utmaning.

I intervjun presenteras dock inga konkreta fakta utan bara ett generellt uttalande om att Gazprom har finansierat olika miljöorganisationer som i sin tur ska ha backat ministrar inom EU som jobbat för nedläggning av kärnkraft.

Men hur jag än letar på Fondapolswebbsida, söker på Reyniés namn eller letar i den nämnda rapporten hittar jag inga detaljer om detta. Han kanske har dessa bevis någonstans, men de är då väl gömda. Det mest intressanta här är dock att de som sprider hans påstående inte verkar bry sig särskilt mycket om den detaljen. De har inte mer bevis än så. Ett uttalande verkar vara fullt tillräckligt för att sprida ryktet vidare.

Jag har förståelse för att man kan råka skicka vidare en tweet eller liknade på sociala medier utan djupare eftertanke. Men det är också det som gör denna typ av meddelanden effektiva för att sprida desinformation. Därför har höga politiker och andra i maktposition ett särskilt ansvar att tänka efter vad de delar för information.

Ett ganska vanligt mönster när sådana här snöbollar sätts i rullning är just att brister i ursprungsresonemanget inte spelar särskilt stor roll. Följare och fans fyller så gärna i luckorna och fokus flyttas ofta mycket snabbt till andra argument och talepunkter (detta gäller oavsett vilken sida av åsiktstaketet man står). Så var fallet även nu.

Så vilka fakta var det som lyftes fram av de som ändå försökte hitta mer än Reyniés uttalande att bygga vidare på?

Nord Stream 1

I en tweet från en aktiv kärnkraftsförespråkare påstods: ”Tyska Jordens vänner och WWF tog en utbetalning på 10 miljoner EUR från Gazprom.” Klippet med intervjun av Reynié i CNEWS bifogades.

Det är sant att Gazprom har betalat dessa pengar men det är verkligen att ta saken ur sitt sammanhang. För att förstå utspelet behöver vi backa bandet några år.

En anledning till att USA lyckats sänka sina koldioxidutsläpp är att de ersatt stora mängder kol med fossilgas. Gasen ansågs i början av 2000-talet av många som ett bra första steg mot att helt fasa ut de fossila bränslena. Även många miljöorganisationer förespråkade detta byte – som ett första steg i utfasningen. Tyska Greenpeace startade till och med ett eget företag för att sälja fossilgas.

2007 lämnade konsortiet Nord Stream in en ansökan om att dra en gasledning från Ryssland till Tyskland, delvis genom svensk ekonomisk zon. Ryska Gazprom ägde 51 procent av konsortiet och övriga andelar delades mellan tyska, holländska och franska energibolag.

Ägarna lade stora pengar på lobbyism för att Sverige skulle acceptera ledningens dragning. Närmare hundra miljoner lades på olika projekt på Gotland.[4] Politiker från båda sidor mitten rekryterades i PR-arbetet. I november 2009 godkände alliansregeringen en miljöprövning av gasledningen och gav därmed sitt ja till projektet. S, V och MP protesterade. Peter Eriksson, MP:s språkrör påpekade att det inte enbart handlade om miljön:

Det här ger Ryssland möjlighet att använda energi som vapen.”[5]

(Lyssnar man på delar av debatten i sociala forum kan man dock få intrycket att det var Miljöpartiet som rent utav kontaktade Gazprom för att dra ledningen.) Det är förstås lätt att sitta i opposition och uttrycka denna kritik. Jag gissar att det kanske skulle låtit på samma sätt från allianspartierna om de suttit opposition (?).

Världsnaturfonden (WWF) skrev på sin webbsida 2011 när gasledningen Nord Stream 1 från Ryssland till Europa skulle tas i bruk:

Nord Streams offshore-rörledning, som lanseras i morgon för att exportera naturgas från Ryssland till Europa, hyllas av miljögrupper. Projektet kommer att bidra till att öka andelen naturgas i världens bränslebalans som ett övergångsbränsle mot en framtid med låga koldioxidutsläpp och ett substitut för kol och kärnkraft.”

(WWF verkar ha tagit bort detta från sin webbsida efter hela den här historien briserade, länken från min blogg går inte längre till ovanstående positionstagande).

Jag misstänker att sista meningen i citatet avslöjar huvudanledningen till att den här historien fick sådan sprängkraft. Miljöorganisationer har ju länge motarbetat kärnkraft och den debatten rasade som sagt hårt i Sverige vid tiden för Reyniés intervju.

Men WWF var långt ifrån enbart positiva till dragningen av Nord Stream 1. I en remiss 2009 kritiserade de exempelvis bristerna i bolagets miljökonsekvensbeskrivning.[6] När det stod klart att Nord Stream AG inte tänkte uppfylla de krav WWF och Jordens vänner (som heter BUND i Tyskland) hade på miljöhänsynen, särskilt gällande ett känsligt område i Tyskland som ledningen skulle dras igenom, stämde de tyska staten för att de godkänt gasledningen.

Det hela slutade med en uppgörelse.[7] Nord Stream AG förband sig att ta ökad hänsyn till Östersjöns miljö och cirka tio miljoner euro avsattes till kompensationsåtgärder. Dessa åtgärder skulle beslutas av en stiftelse ledd av miljöorganisationerna. Dessutom skulle tre miljoner euro avsättas för eventuella extrainsatser om akuta skador inträffade. Likaså skulle Nord Stream arbeta för att ett område om tusen hektar skulle bli skyddat område.

Den stiftelse som bildades fick namnet Baltic Sea Conservation Foundation (BaltCF) och drivs ihop av WWF Tyskland, BUND och Nord Stream AG. Det är alltså detta som påstås vara en muta från Gazprom för att hålla tyst. I mina ögon är det en helt världsfrånvänd åsikt. BaltCF finanser är dessutom offentliga.

Nord Stream 2

2015 kom en rad bolag överens om att bygga ytterligare en gaspipeline, Nord Stream 2: Gazprom, Royal Dutch Shell, E.ON, OMV, och Engie. (Ändå nämns enbart miljöorganisationerna som bovar i det här dramat.)

Kunskapen om fossilgasens klimatpåverkan hade sedan Nord Stream 1 ökat och det handlade heller inte längre om en tillfällig ersättning för kol. Ännu en ledning skulle ytterligare bygga in gasen i infrastrukturen för lång tid framöver. Jag vet ingen miljöorganisation som var för denna nya ledning. Flera av dem protesterade mot projektet, Greenpeace lämnade exempelvis in en stämning som lades ner av en rysk domstol. Tyska NABU har också stämt projektet. WWF ansåg att det helt stred mot EU:s uppställda klimatmål. Miljöorganisationer har också direkt protesterat mot att fossilgas ska klassas som hållbart i EU:s The Green New Deal.

När gasledningen 2019 bara hade sexton mil kvar att nå Tysklands kust införde USA sanktioner mot Nord Stream 2 som svar på ryssarnas illegala annektering av Krimhalvön. Och det påstås att miljöorganisationerna mot betalning skulle ha hjälpt Gazprom att kringgå dessa. Det fanns nämligen ett kryphål för sanktionerna: Icke-kommersiell statlig verksamhet.

Henrik Jönsson säger i sin Youtubevideo Hur klimatrörelsen gav Ryssland makten, att Reuters nu bekräftat att ”västerländska klimataktivister spridit propaganda för att befrämja europeiskt beroende av rysk gas.” Han visade även rubriken från Reutersartikeln i fråga.

Bild: Skärmdump från Henrik Jönssons Youtubefilm

Läser man tidningsartikeln blir det dock snabbt uppenbart att Jönssons påstående är en ren och skär lögn.

Det är sant att den utpekade organisationen hade fått stora pengar, både från den tyska staten och bolaget Nord Stream AG. Men det var ingen normal gräsrotrörelse. Det handlade inte om klimataktivister. Organisationen hade startats av den tyska delstaten, och syftet verkar mest ha varit att ta sig runt de amerikanska sanktionerna.[8] Det framgår som sagt klart även i den artikel Jönsson valde att enbart visa rubriken ifrån.[9] Artikeln inleds så här:

En tysk politiker bildade en statsstödd stiftelse med det ryska energibolaget Gazprom förra året för att hjälpa Moskva att undvika amerikanska sanktioner mot en pipeline för att transportera rysk gas till Europa.”

Det torde vara helt omöjligt att han skulle ha utelämnat detta av en slump.

Tyska miljöorganisationer uttalade sig tydligt redan i januari 2021 när den så kallade klimatorganisationen startades. De ville inte ha med denna organisation att göra.[10] Över ett år innan den här historien tog eld i Sverige alltså.

Jag har inte sett någon av de som var mest upprörda över denna händelse klaga på de enorma lobbyinsatser som gjordes för att få USA att släppa restriktionerna mot gasledningen. Fem företag (OMV AG, Shell International, ENGIE, Wintershall och Uniper SE) betalade enligt Open Secrets mer än 840 000 dollar år 2020 och 600 000 dollar under de tre första kvartalen av 2021 för att påverka amerikanska politiker om sanktionerna.[11]

Men så långt hade alltså inga hållbara bevis presenterats för det Reyniés påstod. Hur lät övrig bevisföring?

Fracking

Jönsson (liksom flera andra) hänvisade till en åtta år gammal artikel i The Guardian (2014), där Natos före detta generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen anklagade ryssarna för att ha underblåst motståndet mot fracking i Europa genom att finansiera miljöorganisationer.[12] (fracking innebär att man utvinner fossilgas genom att pumpa ner vatten under högt tryck i marken för att spränga sönder skiffersten).

Men Fogh Rasmussen ville inte ge några detaljer om operationerna. Vid förfrågan svarade han ”Det är min tolkning”. Natos pressekreterare meddelade att det var Fogh Rasmussens privata åsikter och inget Nato stod bakom.

Ja, och sedan var det inte så mycket mer. Det var allt som behövdes för att skapa uppståndelse.

Jönsson avslutar sin video med att påpeka att inget av det han sagt motsäger att det även finns högerpopulistiska påverkanskampanjer, men ”det förefaller inte särskilt osannolikt att Kreml även skulle finna inflytelserika aktivister i samhällets toppskick mer användbara.” Detta samtidigt som han pekar på bilder av Greta Thunberg och advokaten Anne Ramberg. Två personer som varit måltavlor för mycket propaganda från den politiska högerkanten.

Jag skulle inte bli alls förvånad om Ryssland verkligen haft ett finger med i spelet både här och där, men jag har varit med i den här debatten allt för länge för att blint lita på ett uttalande utan ett spår av konkreta bevis.


När vi ändå är inne på fracking och påstådda ryska påverkansoperationer kan det vara läge att visa ytterligare exempel på hur lätt det kan vara att påverka opinionen. Den 6 april 2022 publicerade SvD:s ledarsida ännu en av alla artiklar från opinionsbildaren Bjørn Lomborg. Den handlade om problematiken med Europas energiförsörjning kontra beroendet av rysk olja och gas.

Lomborg argumenterade i artikeln för utvinning av gas via fracking i Europa, men han menade att detta har motarbetats med hjälp av rysk finansiering. Återigen ska det ha skett via finansiering av miljöorganisationer.

Som stöd för sitt påstående länkade Lomborg till en debattartikel med rubriken: ”Plotten mot fracking. Hur billig energi dödades av gröna lögner och rysk propaganda.”[13]

Den är skriven av den konservativa brittiska politikern (som även är journalist och författare) Matt Ridley. Han är, eller har i alla fall varit, rådgivare åt en av Europas aktivaste ”klimathotsskeptiska” tankesmedjor, brittiska GWPF.[14] Han har dessutom ekonomiska intressen i kolindustrin, så nog finns det all anledning att ta hans uttalande om klimatet med några nypor salt. Men det innebär ju inte automatiskt att han har fel i just den här frågan om Kremls inblandning. Vilka källor byggde han sitt uttalande på?

Återigen dyker Natochefen Rasmussens uttalande upp. Knappast bevis som föranleder Ridleys påståenden ”this one out there in plain sight”.

Men han gav en källa till: Center for European Studies.

Det finns ganska många institutioner med detta namn men Ridley ger ingen mer specifik information än så. Jag är dock övertygad om att det måste vara Wilfried Martens Centre for European Studies, som är en tankesmedja under konservativa EPP, den största politiska grupperingen inom EU-parlamentet (vilket i mina ögon gör dem till en ren politisk påverkansgruppering).

2016 gav de ut en EU-sponsrad rapport om rysk lobbyism i Europa: Björnen i fårakläder; Rysslands regeringsfinansierade organisationer i EU.[15] Om fracking skriver de:

Enligt en intervjuperson skulle brytning av skiffergas i EU missgynna Ryssland på grund av dess ekonomiska beroende av EU:s gasimport. Den ryska regeringen har därför investerat 82 miljoner euro i icke-statliga organisationer vars uppgift är att övertala EU:s regeringar att stoppa utforskning av skiffergas.58

Den angivna referensen (58) säger bara att uppgifterna kommer från ett anonymt vittne. Jag kan förstå om folk vill vara anonyma i sådana här sammanhang men när inga fler detaljer ges om vem eller vilka som skulle fått dessa pengar eller vad de skulle ha använts till mer exakt, kan man inte bara lita på uppgifterna rakt av.

Men inte heller här får vi några egentliga bevis för rysk påverkansoperationer mer än obekräftade uttalanden. Om Kreml vill sprida splittrande budskap verkar de inte ha en särskilt tung uppgift i att hitta spridare av dem… Det kan jämföras med en uppsjö av odiskutabla bevis för hur västerländska företag, tankesmedjor och lobbyorganisationer helt medvetet har fört en kampanj mot vedertagen vetenskap med uppenbart syfte att bibehålla fossilverksamheten.

Fracking har fått mycket kritik för sin påverkan på miljön. Lomborg hänvisade i sin SvD-artikel dock till en studie som enligt honom visade att nyttan med fracking vida överstiger kostnaderna.[16] Studien sade att gas, utvunnet via fracking, har gjort att gaspriset i USA sjunkit och därmed konkurrerat ut kolkraftverk. Det har i sin tur lett till en förbättrad luftkvalitet och det är vinsterna med detta som studien tittat på.

Det är alltså en jämförelse mellan kolets kontra gasens påverkan på luftkvaliteten (mer korrekt andel små partiklar PM2.5). Den säger i övrigt ingenting om koldioxidutsläpp eller hur fracking påverkar andra aspekter på miljön. Författarna påpekar detta väldigt tydligt:

Slutligen påpekar vi än en gång att denna studie inte på något sätt presenterar en fullständig kostnads-nyttoanalys av fracking.”

Lomborg brydde sig uppenbarligen inte det minsta. Ungefär som tidigare beskrivits.

Likaså har företag redan provborrat på många av de ställen Lomborg nämner men de har lagt ner projekten för de bedömde dem som olönsamma.[17]

Jag är som sagt förundrad över hur lite det behövs för att få obekräftade påståenden att bli till fakta.


Under uppståndelsen efter den franske statsvetarens uttalande i CNEWS delade KD:s policyansvarige Johan Ingerö också en debattartikel från Newsweek från 2017.[18] Där påstods att Putin finansierade miljöorganisationer i USA som motsatte sig fracking. Artikeln är skriven av Kevin Mooney, som titulerar sig undersökande reporter på Daily Signal, vilket är en konservativ nyhetssida utgiven av tankesmedjan Heritage Foundation. Mooney har bland annat rapporterat från Heartlands Institutes klimatförvillarkonferenser. På Twitter har han skrivit:

När jag tänker på klimatförändring, tänker jag på dyra skattefinansierade värdelösa projekt grundade i skräpvetenskap.”

Vad det gällde Kremls inblandning så hade Mooney fått uppgifterna från ett brev som två republikanska senatorer, Lamar Smith och Randy Weber, hade skrivit till USA:s finansminister.[19] (Smith och Weber har varit väldigt aktiva i att ifrågasätta klimatforskarnas excellens om vi ska uttrycka det diplomatiskt.)

Ett av bevisen som de tar upp har ni redan hört. Den före detta generalsekreteraren Fogh Rasmussens uttalande om att ryssarna påverkat fracking i Europa via miljöorganisationer. Uppgifterna var dock lika obekräftade som tidigare.

Nästa bevis var att miljöorganisationer hade fått pengar av en amerikansk stiftelse (Sea Change) som i sin tur skulle ha fått ett par stora donationer från ett filantropiskt bolag med bas i Bermuda. De hade i sin tur kontakt med personer som jobbat med ryska företag. Men inte heller här fanns det några handfasta bevis för transaktioner eller andra egentliga detaljer. Bara dessa potentiella kontaktytor med ryska intressenter.[20]

De anklagade miljöorganisationerna tillbakavisar anklagelserna om att de skulle fått pengar från Ryssland, även om de inte förnekar att de fått pengar från stiftelsen Sea Change. Inga donationer från dem ska heller ha varit öronmärkta för något specifikt ändamål. En inblandad advokatbyrå på Bermuda tillbakavisade anklagelserna i ett uttalande och påpekade samtidigt att de hade avtal med amerikanska myndigheter som tillät dem att begära ut information närhelst de önskade.[21]

Det tredje beviset kom från Hillary Clintons hackade email. Även hon ska ha uttalat sig om att ryssarna sponsrade falska miljöorganisationer för att motarbeta fracking och gasledningar. Men inte heller här framgick några detaljer, inte ens om hon pratade om USA eller Europa.

Och varifrån hade senatorerna fått dessa uppgifter?

Till största delen kom de från en rapport skriven av Environmental Policy Alliance som drivs av Richard Berman. Som av en händelse har denna firma också fått flera miljoner dollar av fossilindustrin för sin kampanj Big Green Radicals, som bland mycket annat innebar attacker mot kändisar som motsatte sig fracking.[22] [23] Det var på deras webbsida som rapporten om de påstådda kopplingarna mellan Sea Change och Kreml först dök upp.

Richard Berman är ökänd i dessa sammanhang och har kallats The kingpin of astroturfing, det vill säga mästaren på att skapa fejkade gräsrotrörelser. Öknamnet Dr Evil fick han när han lanserade en kampanj emot Mammor emot rattfylleri. Han har vidare avslöjats ligga bakom minst fem sådana här frontgrupper som attackerat den amerikanska miljöskyddsmyndighetens regler för att minska koldioxiden från kraftverk.[24] Likaså har han via en annan tankesmedja, Employment Policies Institute, finansierat minst sexton rapporter från den konservativa tankesmedjan Beacon Hill. Enligt dessa rapporter skulle de nya reglerna för kraftverken leda till strömavbrott, få elpriserna att skjuta i höjden och förstöra lokala ekonomier. Chefen för Beacon Hill, David Tuerck har jobbat Heritage Foundation och American Enterprise Institute och har talat på Heartland Institutes klimatförvillarkonferenser.[25]

2014 läcktes inspelningar från ett seminarium till New York Times och Bloomberg. Där hörs Berman prata inför representanter från flera stora fossilbolag. Han propagerar för att de måste gå till attack mot miljöorganisationen och spela ner deras trovärdighet. Han lovar också att bolagen inte kommer kunna kopplas till kampanjerna:

Människor ställer alltid samma fråga till mig: ’Hur vet jag att jag inte kommer att upptäckas som en anhängare av det du gör?’ Vi driver allt det här genom ideella organisationer som är skyddade från att behöva avslöja finansiärer. Det råder total anonymitet. Folk vet inte vem som stöttar oss. Vi har gjort det här i 20 år.”[26]


Det finns med andra ord en tydlig agenda att misskreditera miljörörelsen som inte är särskilt hederlig. Nämnda Bjørn Lomborg bjöd på ett annat tydligt exempel i en av alla sina artiklar på SvD:s ledarsida:[27]

För tio år sedan utropade miljöaktivister högljutt att Australiens magnifika stora barriärrev var nära att dö ut, till följd av den blekning som klimatförändringarna inneburit.

Så vilka var dessa högljudda miljöaktivister som utropade att Stora Barriärrevet höll på att dö ut? Man får väl förmoda att Lomborg syftar på det som i den digitala versionen av artikeln länkas till under ordet ”högljutt”? Den går till en vetenskaplig artikel i tidskriften PNAS från 2012 och har rubriken: Den 27-åriga nedgången av koralltäckning på det Stora barriärrevet och dess orsaker.[28]

Aktivister?

I artikeln redovisar forskarna data från undersökningar som sträcker sig över nästan tre decennier och de visar en nedgång i koralltäckningen. Skriver de att revet är nära på att dö ut på grund av korallblekning? Nej, knappast, det här från den inledande sammanfattningen:

Tropiska cykloner, korallpredation av törnekrona (COTS) och korallblekning stod för 48 %, 42 % och 10 % av de respektive uppskattade förlusterna, vilket uppgick till en dödlighet på 3,38 % per år. Viktigt är att den relativt orörda norra regionen inte visade någon total nedgång.”

Det är en uppenbar lögn från Lomborgs sida. Efter att ha följt hans uttalanden och texter i åratal är det svårt att tro att det skulle vara en tillfällighet att han hänvisar till forskarna som ”högljudda miljöaktivister”. Det är också obegripligt att redaktionen inte brydde sig (oavsett att ledarsidor syfte är att vara opinionsbildande borde det väl ändå ligga i deras intresse att sålla bort sådana här tydliga felaktigheter?).

Nästa kapitel ->>


[1] Jansson, Malin, Djuraktivister allt mer hotfulla mot bönder, Aftonbladet 2019-01-23 https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/BJQVnQ/djuraktivister-allt-mer-hotfulla-mot-bonder

[2] Simon. Matthis, Gazprom kan ha sponsrat antikärnkraftslobbyn, Energinyheter.se 2022-03-01 https://www.energinyheter.se/20220301/25977/gazprom-kan-ha-sponsrat-antikarnkraftslobbyn ; Andersson Hederoth, Sven Olof, Finns det ett samband mellan koldioxid och klimatförändringar?, Energinyheter.se 2021-01-22 https://www.energinyheter.se/20210125/23223/finns-det-ett-samband-mellan-koldioxid-och-klimatforandringar

[3] Skriftlig fråga Riksdagen 2021/22:1278 ”Rysk finansiering av klimat- och miljörörelsen” Fråga av Björn Söder (SD) till Annika Strandhäll 2022-03-16 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/skriftlig-fraga/rysk-finansiering-av-klimat–och-miljororelsen_H9111278

[4] Lund, Jones, Svenska kampanjen banade väg för Putins gasledning, DN 2022-03-14 https://www.dn.se/sverige/svenska-kampanjen-banade-vag-for-putins-gasledning/

[5] Nord Stream: Röd-gröna säger nej, SVT 2009-11-05 https://www.svt.se/nyheter/inrikes/nord-stream-rod-grona-sager-nej

[6] WWF: Nord Stream måste kunna kompensera för miljöskador, 2009-08-15 https://news.cision.com/se/varldsnaturfonden-wwf/r/nord-stream-maste-kunna-kompensera-for-miljoskador,c9139408

[7] Pressmeddelande”Miljökompensation från Nord Stream viktig för skyddet av Östersjön”, 2010-04-23 https://www.mynewsdesk.com/se/varldsnaturfonden_wwf/pressreleases/miljoekompensation-fraan-nord-stream-viktig-foer-skyddet-av-oestersjoen-399925

[8] Hernandez, Sugue, Germany’s ‘malign’ Nord Stream 2 problem won’t go away, Politico 2021-01-18 https://www.politico.eu/article/clouds-gather-over-nord-stream-2/

[9] Escritt, Marsh, Explainer: How a German ‘climate’ fund set out to help Russia dodge U.S. sanctions, Reuters 2022-02-10 https://www.reuters.com/business/energy/how-german-climate-fund-set-out-help-russia-dodge-us-sanctions-2022-02-10/

[10] No cooperation with deceptive packaging, BUND, NABU, WWF and Succow Foundation cannot be used for foundation Climate and environmental protection M-V co-opt 2021-01-14 https://www.bund-mecklenburg-vorpommern.de/service/presse/detail/news/keine-mitarbeit-bei-mogelpackung/

[11] Massoglia, Millions in lobbying spending pour into fight over sanctions on Russia’s Nord Stream 2 oil pipeline, Open Secrets, 2021-12-02 https://www.opensecrets.org/news/2021/12/millions-lobbying-spending-fight-sanctions-russia-nord-stream/

[12] Harvery, Russia ‘secretly working with environmentalists to oppose fracking’, The Guardian, 2014-06-19 https://www.theguardian.com/environment/2014/jun/19/russia-secretly-working-with-environmentalists-to-oppose-fracking

[13] Ridley, Matt, The plot against fracking, december 2019 https://thecritic.co.uk/issues/december-2019/the-plot-against-fracking/

[14] Scientists respond to Matt Ridley’s climate change claims, Carbon Brief, 2015-12-07 https://www.carbonbrief.org/scientists-respond-to-matt-ridleys-climate-change-claims/

[15] https://www.martenscentre.eu/wp-content/uploads/2020/06/russia-gongos_0.pdf

[16] Johnsen et al, Fracking, Coal, and Air Quality, Journal of the Association of Environmental and Resource Economists 2019 6:5, 1001-1037 https://doi.org/10.1086/704888

[17] Rubiera, Fracking in the UK was doomed a decade ago – Tories have wasted precious time on a fossil fuel fantasy, The Conversation, 2019-11-12https://theconversation.com/fracking-in-the-uk-was-doomed-a-decade-ago-tories-have-wasted-precious-time-on-a-fossil-fuel-fantasy-126639

[18] Mooney, Kevin, Putin Is Funding Green Groups to Discredit Natural Gas Fracking, Newsweek 2017-11-07 https://www.newsweek.com/putin-funding-green-groups-discredit-natural-gas-fracking-635052

[19] https://legacy-assets.eenews.net/open_files/assets/2017/07/07/document_pm_02.pdf

[20] Lefebvre, Ben, Republicans brewing Russian scandal to target greens, Politico, 2017-07-23 https://www.politico.eu/article/us-republicans-brewing-russian-scandal-to-target-greens-2/

[21] Johnston-Barnes, Call for inquiry into firm’s Russian links, The Royal Gazette, 2017-07-13 https://www.royalgazette.com/other/news/article/20170713/call-for-inquiry-into-firms-russian-links/

[22] Report: Veteran lobbyist tells industry to ‘win ugly or lose pretty’, State Impact Pennsylvania, 2014-10-31 https://stateimpact.npr.org/pennsylvania/2014/10/31/report-veteran-lobbyist-tells-industry-to-win-ugly-or-lose-pretty/

[23] Goldenburg, Suzanne, Lobbyist dubbed Dr Evil behind front groups attacking Obama power rules, The Guardian, 2015-02-15 https://www.theguardian.com/environment/2015/feb/23/lobbyist-dubbed-dr-evil-behind-front-groups-attacking-obama-power-rules

[24] Goldenburg, Suzanne, Lobbyist dubbed Dr Evil behind front groups attacking Obama power rules, The Guardian, 2015-02-15 https://www.theguardian.com/environment/2015/feb/23/lobbyist-dubbed-dr-evil-behind-front-groups-attacking-obama-power-rules

[25] https://www.desmog.com/david-tuerck/

[26] Song, Lisa, Leaked Transcript Gives Oil Lobbyist Taste of His Own Medicine, 2014-11-04 https://insideclimatenews.org/news/04112014/leaked-transcript-gives-oil-lobbyist-taste-his-own-medicine/

[27] Lomborg, Bjørn: Fler isbjörnar och färre bränder, SvD 2022-11-03  https://www.svd.se/a/EQyKOA/bjoern-lomborg-fler-isbjornar-och-farre-brander

[28] De’ath et al, PROCEEDINGS OF THE NATIONAL ACADEMY OF SCIENCES, Vol. 109, No. 44, 2012-10-30 https://www.pnas.org/doi/10.1073/pnas.1208909109