Etikett: Sveriges radio

Att ytterhögern misstror public service är bevis på att sändningstillståndet fungerar som det ska!

Den Av Mathsi Uncategorized1 kommentar

Ingen kan väl ha missat att debatten om förtroendet för public service har blossat upp igen. Detta efter att nättidningen Kvartal larmat om att SD-väljare är underrepresenterade i SOM-institutets opinionsundersökningar, dvs det är färre andel SD-väljare som deltar än vad som röstade på dem i valet men ändå görs ingen viktning av resultatet. ”Skandal”, tycker förstås Jimmie Åkesson och kompani. Men är det verkligen en viss underrepresentation och val av statistisk metod som är det stora problemet här? Misstron från ytterhögern är nog snarare ett tecken på att public service sändningstillstånd fungerar som det ska – och visst är det problematiskt.

SOM-institutet har svarat på kritiken: Om samverkan, förtroendemätningar och viktning | Göteborgs universitet. Det är känt sedan länge att personer på den yttre högerkanten har lägre förtroende för public service. Likaså att de i högre grad avstår från att delta i såna här opinionsundersökningar, vilket förstås skapar problem när man ska tolka resultaten.

Huruvida man ska vikta dessa eller inte är en relevant fråga som definitivt inte har mörkats, men det är inte alldeles självklart att så ska göras och om man gör det, hur och mot vad? I sitt svar har SOM-institutet redovisat hur det ser ut om man viktar svaren mot valresultatet. Skillnaden var minimal, förtroendet är fortfarande mycket högt, med eller utan viktning:

Två statsvetare skrev ett inlägg i SvD där de förklarar varför Kvartals resonemang inte håller och att den undersökning Kvartal använder som ”facit” är betydligt mindre tillförlitlig än SOM-institutets. Sammantaget borde det klargöra för alla som inte är ideologiskt övertända att ”avslöjandet” är en populistisk soppa kokt på en spik.

Kvartals angrepp mot SOM/Public service kom nästan samtidigt med Kvartals reklamkampanj som målar upp DN, SVT och SR som partiska och anti-SD, se bild från tunnelbanan i Stockholm nedan. Effektfull och säkert uppskattad av tänkt målgrupp. Kvartals vd Ludde Hellberg medger att det inte var en slump att de båda kom samtidigt. Lyssna på Medierna där ämnet tas upp och bland annat Hellberg intervjuas: Hela soppan kring Kvartal, SOM-institutet och förtroendet för public service | Medierna | Sveriges Radio

Reklamkapanj, Sthlms tunnelbana. Mathias Cederholm har för övrigt skrivit bra om Kvartals maskot: en vit kanin med kopplingar till både Matrix och djupa hålor av internet: Kvartal, en vit kanin och oavsiktliga kaninhål – Magasinet Konkret

Hellberg tycker kritiken mot deras framställning är substanslös, själv anser jag att han inte har mycket att komma med i sitt försvar. Att Jens ”public-service-är-folkets-fiende” Ganman i anslutning till publiceringen skriver på Kvartal att det handlar om avsiktlig manipulation ser Hellberg heller inte som ett problem.

Viktningen mot enbart SD räcker inte, säger Hellberg, men han får inte frågan vad som ytterligare måste till. (Övriga partier fick för övrigt 1,5% i förra riksdagsvalet och i de senaste SOM-undersökningarna är de överrepresenterade (3%).) Jag vägrar att tro att en så pass rutinerad journalist som Hellberg och en drös andra på Kvartal på allvar menar att opinionsundersökningar ska tolkas på den detaljnivå Kvartal vill få det till. I så fall måste man väl ändå fundera på varför det ser ut som det gör. Vilka röster är det som saknas? Vad skulle det innebära om public service och samhället anpassar sig till denna grupp?

Nedan ger jag några exempel och man inser att det inte är en lätt problematik att hantera.

(Ja, jag har skrivit om detta förr …)

Forskningen är tydlig: 1) det finns ingen systematisk partiskhet inom public service, ibland kan visserligen någon sida gynnas men det skiftar och beror mest på medielogiken och vad som händer i världen 2) uthålliga och välfungerande demokratier värnas av oberoende och starka public service medier.

Men självklart är mediekritik viktig och nödvändig. Både du och jag kan hitta saker att klaga på när det gäller Public service, det är en utopi att någon media skulle vara felfri.

Public service har ett antal regler att förhålla sig till, låt oss ta en titt på två av dessa:

Demokratibestämmelsen

SVT och SR har en skyldighet att ta hänsyn till allas lika värde och att ta avstånd från rasistiska och antidemokratiska uttalanden.

Man måste ha levt under en sten om man inte hittar en uppsjö av rasistiska uttalande från SD:s företrädare och deras väljare. Det är alltså helt inkompatibelt med public service uppdrag.

Högerns poster boy Henrik Jönsson, letar svt-fjädrar att göra jättehönor av (och i brist på fynd hittar han på) och har öppet deklarerat att han tycker det är fel att SVT tog avstånd från att en SD:are kallade muslimer för inte helt mänskliga varelser:

Jens Ganman, en favorit hos islamofoberna och tillika skribent på Kvartal tycker det är bra att regeringen rör sig i en auktoritär riktning för att komma tillrätta med ”institutionaliserad släpphänthet på framförallt invandrings- och kriminalpolitikens område”:

Detta som respons på en f d UD-diplomats larm om att ”Regeringen viftar bort remissinstanser, kontrollerar utredningar och uppmuntrar till tystnadskultur.” Andreas Norman om regeringens maktmissbruk och ministerstyre.

När Tjeckiens förre president Václav Klaus tilldelades pris på och i ett tal på Grand Hôtel kritiserade mänskliga rättigheter fick han stående ovationer av publiken, inklusive Jimmie Åkesson och Nigel Farage. SD var arrangör.

Sverigedemokraterna vill att myndigheten Institutet för mänskliga rättigheter läggs ner och att bidrag till arbete mot rasism och diskriminering tas bort (det senare gynnar sossarna menar de).

Om Public service ska bli populärt hos detta klientel innebär det att sändningstillstånden måste göras om i grunden där mänskliga rättigheter likställs med woke och där rasism är helt acceptabelt. Det handlar inte om att finjustera en statistisk metodik utan förändra samhället i grunden (och där public service höga förtroende då kommer att rasa hos en stor majoritet av Sveriges befolkning). Och ja, det är ju precis vad de vill, se vad som framförs på konservativa konferenser (där SD deltar):

Hur många av de röster som Kvartal menar saknas i opinionsundersökningen ratar själva grunden för public service nuvarande verksamhet? Hur ska en demokrati förhålla sig till detta? Om andelen medborgare som vill ha sharialagar blir tillräckligt stor och högljudd, ska public service anpassa sig till detta?

Krav på saklighet

Det råder ingen vetenskaplig oenighet om att klimatförändringarna beror på den mänskliga faktorn. Visst är det svårt att bestämma exakta siffor men det framgår med all tydlighet att naturliga variationer är försumbara i jämförelse:

The likely range of human-induced warming in global-mean surface air temperature (GSAT) in 2010–2019 relative to 1850–1900 is 0.8°C–1.3°C, encompassing the observed warming of 0.9°C–1.2°C, while the change attributable to natural forcings is only −0.1°C to +0.1°C. Chapter 3: Human Influence on the Climate System | Climate Change 2021: The Physical Science Basis

När desinformation kommer på tal så är det nästan alltid Ryssland som – med rätta – hamnar i fokus. Men när det gäller klimatfrågan har USA och världens nyliberala aktivistorganisationer, förlåt, tankesmedjor, inte behövt någon hjälp från öst (även om de förstås bistår när tillfälle ges). Detta är extremt väldokumenterat.

Mot bakgrund av detta är det inte konstigt att tvivel har börjat gro och fått djupa rötter i samhället. Numera har de allra flesta accepterat faktum, men det finns några undantag: de som politiskt klassar sig vara långt till höger. I SOM-Institutets undersökning från 2023 anser nästan var fjärde person (23%) ”klart till höger” att IPCC har fel när det gäller orsaken till klimatförändringarna, var femte SD:are (21%) och KD:are (18%). Miljö- och klimatopinion i Sverige 2023:

Det är ungefär på samma nivåer som motsvarande undersökningar 2019 och 2020. Siffror som bekräftas i Novus undersökning 2023-2024. Nästan hälften (42%) av SD-väljare anser att IPCC har fel. (Men såklart, ”inte alla SD:are” osv.) Novus klimatrapport vintern 2023-24:

SD-knutna Riks har i närtid bjudit in Torbjörn Ripstrand. Han ”ifrågasätter koldioxidhypotesen, pekar på ökad solinstrålning och minskat albedo som förklaringar till temperaturökningen.” Han är aktiv på Klimatupplysningen och SwebbTV och tillika partikamrat med Elsa Widding (Ambition Sverige) – fyra av deras sju styrelseledamöter är aktiva på SwebbTV.

Från Widdings presentation: ”Elsa Widding är idag allvarligt bekymrad över hur klimatforskningen förvanskas redan innan den når ut från FN:s klimatpanel IPCC.” Kom ihåg att hon var nr 12 på SD:s riksdagslista i förra valet – självklart var SD:s ledning medvetna om hennes dissande av IPCC.

Konservativt kristna ARC håller konferenser i London som blivit en tummelplats för politiker på högerkanten ihop med oljelobbyister. I förra årets deltagarlista hittas bland annat SD:s Björn Söder och Charlie Weimers. På scenen satt Jordan Peterson och Farage och hånade klimatforskningen, även sådant IPCC slagit fast med hög säkerhet. Chefen för Palantir UK beskyllde universitet, medier, experter och faktagranskare för att vara ett enda stort censureringskomplex.

Janerik Larsson, skribent på SvD:s ledarsidor, PR-konsult och tidigare även vice vd för Svenskt Näringsliv:

Moderata riksdagsledmöter hävdar på fullt allvar att mainstream media hjärntvättar medborgare med alarmistiskt färgade väderkartor. Ja, även Widding svamlar om detta i sin senaste bok som hon gav ut när hon satt i riksdagen som SD-ledamot.

Nedan en bild från Frihetsnytt där Staffan Mörner påstår att den största delen av uppvärmningen de senaste 150 åren skedde före 1945 och att alla förändringar hittills bara varit positiva (Widding gav ut hans bok på sitt förlag 2020).

Det här, liksom vaccinmotståndet, är vardagsmat på sajter som SwebbTV, Newsvoice och allt vad de heter. Ska man utvärdera SD:ares brist på förtroende för public service vill jag hävda att man bör veta hur stor andel av dem som anser att dessa sajter är tillförlitliga. Jag vet inte, men det är fullständigt inkompatibelt med public service nuvarande uppgift. Och det vore helt bisarrt att tillmötesgå dem.

Nej, de vill inte bara nyansera

Visst kommer det alltid att finnas saker att kritisera inom alla komplexa samhällsdebatter och den om klimatet är inget undantag.

Men jag och andra har i otaliga inlägg visat att ”skeptiker” knappast bara vill nyansera debatten – eventuell befogad kritik drunknar i havet av falsarier och propaganda. I nedanstående länk finns flera exempel på hur självutnämnda skeptiska mediekanaler som Kvartal och Fokus bedriver ren känslodriven aktivism och inte journalistik inom klimatområdet:

Man får ha olika åsikter och alla kan göra fel men jag (och andra) har visat att demagoger som Henrik Jönsson och Jens Ganman (utsedd till årets svensk 2019 av tidskriften Fokus) helt medvetet ljuger om det gagnar deras syften. Den senare visar tydligt hur fakta inte spelar någon roll, i ett Facebookinlägg med en rad felaktigheter lägger han till en länk till en faktagranskning som är helt omöjlig att missförstå och skrev:

”För att strö ytterligare salt i såren: sista månaden har det ramlat in två oberoende rapporter – en finsk och en japansk – som presenterar alternativa förklaringar till de globala väderfluktuationerna.” Men lägger till att det nog inte kommer hända att samhället lyssnar på dem: ”…kanske man även kan lyssna en stund på dessa herrar? Som dock ÄR vita. Och män. Möjligen även heterosexuella… så… kanske inte.”

Det går inte att komma vidare i en sådan här ”debatt”. Ganman vet vilka strängar han ska spela på och vilka kodord som väcker känslor (vita, heterosexuella, män). 11:2:7 En konservativ rörelse i fritt fall? – Maths Nilsson, författare Och han behöver inte förklara sig. Inlägget fick 4900 gillanden och delades 1300 gånger trots att det är ren nonsens.

Charlie Kirk, den amerikanska högerdebattören som blev skjuten i USA, har hyllats för att han ”tog debatten”. Så kanske det är, men när han påstår att klimatförändringarna är en bluff så är det inte en vilja att debattera för att klargöra och komma vidare, det är enbart för att provocera. Det finns ingen anledning att ”samhället” eller public service måste ta sånt skit på allvar.

Läs gärna hur jag fått både hot om polisanmälan, mentala diagnoser och förtal för att ha recenserat Widdings bok hon gav ut när hon var SD-ledamot: Vägen till förtal – Maths Nilsson, författare

Och på den här nivån fortsätter det. Huitfeldt skrev för några år sedan på DN:s ledarsidor att han var rädd för att den mediala utvecklingen gick åt samma polariserade håll som i USA. Tänk, jag skulle vilja påstå att han och Kvartal är drivande på den punkten.

Med det sagt, jag har bara tagit del av Kvartals klimatrapportering, de producerar säkert bra material också. Huitfeldt är fortfarande en av landets bästa intervjuare. Deras samtal med partiledare är ett utmärkt initiativ. Svt satsar istället på tramsprogram med influencer som intervjuare. Även DN satsar på influencers såg jag.

Orkar bara inte med sånt skit, men jag börjar väl bli för gammal.

Det hela slutar ju i en filosofisk fråga. Demokrati har en akilleshäl (vilket historien visat oss). I den bästa av världar borde alla (nåja) medborgare ha ett högt förtroende för public service, men innebär det att om en tillräckligt röststark minoritet inte ställer upp på demokratiska värderingar, mänskliga rättigheter och ser på vetenskap som vänsteråsikter man inte behöver bry sig om, måste public service tillmötesgå dem? Var och när sätter man gränserna?

Själv tycker jag alla varningslampor lyser, vad tycker du? Men hur kommer man till rätta med det? Jag har ingen aning mer än att om den stora massan vill annorlunda är det dags att säga ifrån, och då inte enbart på valdagen.

Ber om ursäkt för att jag skrivit nästan samma inlägg tidigare. Det beror på att jag är frustrerad över sakernas tillstånd och att ”klimatdebatten” har sett exakt likadan ut i evigheter (med enda skillnaden att högernationalister i stor utsträckning nu har tagit över det moras av lögner som nyliberala och konservativa tankesmedjor sått under decennier).

Näringslivets medieinstitut vadar ut i vattnet (igen)

Den Av Mathsi Klimat, Samhälle, Uncategorized8 kommentarer

Lobbyorganisationen Näringslivets medieinstitut (NMI) ger sig på att granska klimatdebatten igen. De vill ”i några artiklar ge exempel på fällor som lurar i klimatkontexten.” Visst visar de några poänger men klampar omgående ner i egen grop (vilket inte är så förvånande när man ser vem som skrivit artiklarna …)

Får erkänna att jag är rätt skeptisk till NMI efter deras senaste rapport som de menade skulle visa mediers alarmistiska rapportering om havsnivåökningarna. För att komma fram till det var de tvungna att ignorera 75 procent av de undersökta artiklarna och dessutom felklassa flera som jag på måfå valde att läsa. Se min artikel i Aftonbladet här.

Nu börjar NMI med en ”inledningsartikel” med råd till journalister hur de ska titta på grafer och mätserier. Det är förstås bara att hålla med om att man inte ska titta på för korta mätserier som kan vara missvisande gällande långsiktiga trender (hej Monckton och bloggen WUWT!). NMI lägger till att exempelvis kan naturliga cykler oftast bara upptäckas på längre horisonter än 30 år.

De ger ett exempel, som dock inte alls visar det som påstås: ”Här en illustration (HadCRUT) för hur den globala temperaturen förändrats, om den anges som ett löpande 50-årsmedeltal. Det vill säga så att för varje månad ett medelvärde räknas ut för temperaturen under de närmaste föregående 50 x 12 månaderna:”

”The variation shown by the moving 50 yr linear global temperature trend suggests the existence of an 60-65 yr long periodic natural temperature variation.” (text från Humlums sida, ej NMI-artikel)

Bilden är från Ole Humlums blogg och i undertexten föreslås den visa en naturlig periodisk temperaturvariation om cirka 60-65 år, men utan att ge några som helst bevis för detta. ”Nedkylningen” mellan ca 1940-70 var inte ”naturlig” utan berodde till stor del på våra enorma utsläpp. Ungefär 60% av sulfatutsläppen sen 1800-talet skedde under den aktuella nedkylningsperioden, vilket skapade aerosoler i atmosfären.

Och den observante ser också att grafen inte ser ut som temperaturen brukar åskådliggöras:

Det beror på att y-axeln i Humlums graf inte visar temperaturen utan derivatan, det vill säga förändringstakten, grad/år (på samma sätt som hastighetsmätaren i bilen visar km/h och inte km). Allt över nollstrecket handlar alltså om uppvärmning även om det kan se ut som en nedkylning när grafen pekar neråt. Ökningstakten vi ser idag är alltså nästan dubbelt så snabb som 1955. Inte riktigt det som NMI vill säga i sin text.

Ole Humlum är en numera pensionerad geologiprofessor och tillika en av de mer aktiva ”klimathotskeptikerna”. Han är precis som SD:s Elsa Widding med i norska Klimatrealisterne som på sin hemsida 11 apr 2022 deklarerade: ”Vår konklusjon er at […] mer CO2 i atmosfæren ikke fører til observerbare endringer i global temperatur, og at våre utslipp utgjør en liten del av den observerte CO2-økningen i atmosfæren” Helt på tvärs med IPCC alltså.

De är närmast maniska i sitt letande efter naturliga cykler som ska förklara uppvärmningen genom kurvpassning, dvs att leta efter korrelationer utan att ha någon hållbar fysikalisk förklaring till den (dvs det kan mycket väl bara vara ren slump). Det verkar som att i deras ögon är ALLA korrelationer trovärdiga FÖRUTOM den mellan koldioxid och klimatförändringarna.

Humlum, Stordahl och Solheim (alla med i Klimatrealisterne) hade en klimatmodell som byggde på att cykler hos solen och månen kunde förklara temperaturförändringarna och spådde utifrån den att temperaturen skulle sjunka med minst 1C mellan 2009-2020. Så blev som bekant inte fallet.

IPCC anser det är entydigt att den ökade halten av koldioxid i atmosfären beror på mänskliga utsläpp, även IPCC-kritiska forskare som Roy Spencer fnyser åt de som ifrågasätter detta: ”C’mon people, think”.

Men Humlum är trots det av en annan uppfattning. Läs mer här, Humlum avfärdas inte utan argument, bollen ligger hos honom att svara på de påvisade bristerna och varför slutsatserna inte stämmer överens med observationer. NMI anser tydligen hans blogginlägg vara mer trovärdiga än IPCC.

Nästa NMI-artikel har rubriken Inga bevis för att havsnivåökningen accelererar. IPCC är av en annan åsikt, de är till och med mycket säkra på att det är så:

IPCC AR6 WG1 kapitel 9: Global mean sea level (GMSL) rose faster in the 20th century than in any prior century over the last three millennia (high confidence), with a 0.20 [0.15 to 0.25] m rise over the period 1901–2018 (high confidence). GMSL rise has accelerated since the late 1960s, with an average rate of 2.3 [1.6 to 3.1] mm yr–1 over the period 1971–2018 increasing to 3.7 [3.2 to 4.2] mm yr–1 over the period 2006–2018 (high confidence).

NMI lägger fram en mätserie från Stockholm som bevis och även en länk till NOAA som bekräftar det. Man kan tycka att år 2022 borde en journalist som ska ger råd till andra journalister veta att en punkt på kartan inte säger något om en global trend (det vet han förstås). Detta gäller definitivt för havsnivåerna som inte är jämnt fördelat över jorden.

Sen följer en beskrivning om hur svårt det är att bestämma en global havsnivå – som om forskarna inte vore medvetna om det.

NMI hävdar att man inte kan förklara skillnaden mellan satellit- och ”bojmätningarna” och hänvisar till IPCC … men till deras rapport från 2007 (jag läste ärligt talat inte). I senaste IPCC-rapporten skrivs att skillnaderna ligger inom felmarginalerna och både satellit- och ”bojmätning” visar på en acceleration:

IPCC AR6 WG1 kapitel 9.6: ”The SROCC [rapport från 2019] found that four of the five available tide gauge reconstructions that extend back to at least 1902 showed a robust acceleration (high confidence) of GMSL [Global Mean Sea Level] rise over the 20th century”

IPCC AR6 WG1 kapitel 9.6 ”For the common period of 1993–2010, the assessed rate of GMSL rise based on tide gauge reconstructions (3.19 [1.18 to 5.20] mm yr –1) is consistent with the assessment based on satellite altimetry (2.77 [2.26 to 3.28] mm yr –1), within the estimated uncertainties.

The contribution of Greenland and Antarctica to GMSL rise was four times larger during 2010–2019 than during 1992–1999 (high confidence). Because of the increased ice-sheet mass loss, the total loss of land ice (glaciers and ice sheets) was the largest contributor to global mean sea level rise over the period 2006–2018 (high confidence).

NMI: ”I vart fall ger inte heller satellitmätningarna någon statistiskt tillförlitlig indikation om att havsnivåhöjningen skulle accelerera.” Jag antar att man här får välja att tro på det IPCC säger med hög säkerhet eller åsikten hos en lobbyorganisations skribent. För nej, det ges inga mer bevis än så här mer än en bild från NASA över havsnivåmätningarna.

Här en video från NASA:

Nästa artikel heter: Grundläggande fakta om havsnivåhöjningen nonchaleras av Sveriges Radio

Sveriges radio: – Den havsnivåhöjning som väntas, om vi passerar 1,5 grader, kan räcka för att få flera av öarna att helt försvinna under vatten

NMI menar att detta inte stämmer och att atollöarna i Oceanien tillväxer mer än de tappar storlek. Och här har de en poäng, för visst har det målats upp en bild av att öarna bokstavligen håller på att sjunka ner i havet i ganska rask takt, och dessa länders företrädare har gått på denna linje fullt ut.

Men studier visar att det inte är så enkelt. Här artikel från 2018 i Nature Communications (nej, NMI, det är inte detsamma som Nature …) om Tuvalu:

”Island change has lacked uniformity with 74% increasing and 27% decreasing in size”

Och precis som med ovanstående punkter så är inte heller det här något nytt i klimatdebatten. ”Klimatförnekerimaskineriet” nappade förstås, Washington Times menade att ännu en av Al Gores sagor nu var avslöjad, Spectator tyckte Maldivernas president kunde sälja sin snorkel.

Danske debattören Bjørn Lomborg har använt detta som argument för att tona ner allvaret. Läs forskares kommentarer om hans artikel här (från 2016). De tycks vara trötta på denna typ av cherry picking, öarnas landareal är bara en del av problematiken. Det handlar även om att saltvatten tränger in i färskvattnet och liknande. Likaså bygger framtida tillväxt av öarna på att korallreven mår bra, vilket inte heller är helt självklart med tanke på sjunkande pH och ökande vattentemperaturer.

Det är heller inte bara den genomsnittliga havsnivåökningen man måste beakta, här en studie som säger att samverkan med tidvatten och stormar osv inte är linjär. En ökning av 0,4 m kan vara förödande för låglänta öar.

Vad säger då professor Kench som var en av forskarna bakom artikeln NMI hänvisade till?

The researchers involved in the study later told Germany’s Der Spiegel magazine that they found this polarization unfortunate, as they take global warming very seriously. They were after all not saying that islands are unaffected by climate change, just that in the case of sea level rise things are more complicated than many people seem to think. It is also important to remember that their article solely dealt with sea level rise, which is only one of many effects of climate change, and selected islands in the Pacific.

Det tycks inte gå att komma undan det här att när en del befogad kritik förs fram så kastar många samtidigt ut hela barnet med badvattnet och menar att allt är en bluff.

Om man ska vara petig så sa ju inte heller SR att alla öar skulle försvinna under vatten. Och ibland får media skulden för saker som de aldrig har sagt:

Här en uppföljande kommentar till denna.

Nästa: Första larmen om smältande arktisk is gavs för 100 år sedan

”Efter millennieskiftet har en populär spådom på forskarhåll varit att isen skulle vara smält inom tio år. Men hittills har så inte skett.”

Jag antar att det är en studie som jag skrivit om tidigare (en bit ner i inlägget) när Kvartal körde den välbekanta storyn om hur vi alltid levt under katastroflarm (miljölarm då, alla de andra överdrifterna glöms som vanligt bort). För ja, NMI:s artikel går i samma spår och radar upp tidningsklipp och diverse påståenden om att vi har tio år på oss.

Självklart tas alarmismen om en stundande istid upp. Läs: Alarmism om istid på 70-talet? Del II här.

NMI: ”Sammanfattningsvis har prognoserna om den arktiska isens försvinnande visat sig vara falska, gång på gång på gång.”

Jo, i de tidningsklipp som visades och enstaka studier. Men det nämns inget om att det inte alls alltid åt det alarmistiska hållet. Här från IPCC 2007 (bild från Skeptical Science).

”Model projections reported by the Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) in 2007 underestimated the rates of change now observed in sea ice.”

IPCC SROCC 2019:

NMI visar en bild på isläget 14 november och konstaterar ”Att tränga sig igenom här förutsätter assistans av någon rysk kärnkraftsisbrytare. Teoretiskt säkert möjligt. Men politiskt knappast opportunt.”

Så är det säkert. Här får man väl återigen lyssna på en raljerande journalist, diverse uttalanden från tidigt 1900-tal, tidningsurklipp eller på vad IPCC och forskarna säger. Att det går att hitta enstaka studier som pekar i olika riktningar är inget konstigt. Ingen förnekar att det varierar från år till år och inte heller att man inte har full koll på alla detaljer. Det är väl bara att hö-höa på. Nedan en video som visar hur andelen gammal is minskar allt mer:

Här i diagramform (från NASA)

Det är ganska tydligt att de beskrivna artiklarna har ett enda syfte: att så tvivel om IPCC. Så vem är det som skrivit dem?

En journalist som heter Svenolof Karlsson. Författare till boken Domedagsklockan ihop med Marian Radetzki och Jacob Nordangård.

Radetzski, DN 2009: ”Hotet om global uppvärmning är överdrivet och varningarna från FN:s klimatpanel ska inte tas som sanning. […]

– Till skillnad från andra nationalekonomer har vi granskat de naturvetenskapliga grunderna.”

Här är en artikel från Radetzki och det är ett under att den nått hela vägen till publikation i en vetenskaplig tidskrift: Artiklar som inte håller måttet – Maths Nilsson, författare

Jacob Nordangård, är inte heller obekant i det här sammanganget. Enligt text från Klimatupplysningen: ”Jacob är doktorand på Linköpings universitet och har skrivit en studie i vilken han visar att klimatfrågan egentligen handlar om några få internationella tongivande aktörers egna maktambitioner att skapa en världsordning som de själva kontrollerar.”

I en debattartikel i DN 2013 sammanfattar de sina åsikter. Domedagsindustrin har blivit en självgående maskin.:

”Klimatet har blivit vår tids onda fiende och därmed en fråga som alla kan exploatera. En självgående maskin har skapats, och få verkar vilja stoppa den. Klimathotet har blivit så viktigt som födkrok och ideologiskt argument att fakta i målet inte längre räknas.[…]

Men klimathotet har samtidigt drivits fram som ett målmedvetet projekt av grupper som sett dess potential för att befrämja ekonomiska intressen, karriärer och ideologiska eller politiska agendor.

En central roll i denna process har en rad tankesmedjor med stora resurser i ryggen haft, som Council on Foreign Relations, Aspen Institute, Rockefeller Brothers Fund, Brookings Institution, Chatham House, Romklubben och Trilaterala kommissionen, i samverkan med olika FN-organisationer som WMO, UNEP, IPCC och från och med nittiotalet även EU-kommissionen, ett stort antal miljö/lobbyorganisationer som WWF och Stockholm Environment Institute inte att förglömma.[…]

Detta förklarar varför de tongivande miljöorganisationerna efter detta så monotont har hänvisat till klimatet. De skulle riskera sitt stöd annars.

Finns det ett syfte bakom allt detta? Ja, olika syften. Ett, som öppet framförs av de nämnda tankesmedjorna, är att driva fram en globaliserad värld inte bara ekonomiskt utan också politiskt. Människor inom vänstern och miljörörelsen vill ha globala avtal av miljö- och klimatskäl. Internationella organisationer som FN och EU ser vägar till att stärka sin makt på bekostnad av nationalstaterna.

Om vi nu ska leka den leken: lobbyorganisationer brukar inte göra saker gratis. Säkert inte heller Näringslivets medieinstitut. Man kan ju undra vilken klient som vill betala för den typen av artiklar som beskrivits ovan? Jaja, vet inte om jag bryr mig, ni får fantisera fritt eller låta bli.