Det var tydligen partiledardebatt igår. Alliansen förlöjligade miljöpartiets idéer om en framtid utan ekonomisk tillväxt. Själv har jag svårt att förstå denna närmast religiösa tillbedjan av ekonomisk tillväxt som numera mest verkar bygga på lån. Pengar som skapas direkt ur intet av banken.

-Sveriges skuldsättning har ökat från 429% av BNP till 490% mellan 2007 och 2012 medan BNP ändå stått stilla.

-I världens största utvecklade och snabbväxande ekonomier har skulderna ökat med 33 000 miljarder dollar eller motsvarande 20 procent av BNP mellan 2007 och 2012, enligt Bank of International Settlements.

-Deutsche Bank har kommit fram till att skulderna i G7-länderna ökat med 18 000 miljarder dollar under samma fem år och skapat en ekonomisk tillväxt på 1000 miljarder dollar…

Ändå anses det som löjligt och idiotiskt att ens försöka ifrågasätta det där med tron på exponentiell tillväxt. Det är ingen svår matematik bakom slutsatsen att det är en orimlighet i sig (alla har väl hört den där historien om att placera ett riskorn på ett schackbräde, ett korn på första rutan, två korn på andra, fyra på tredje osv. På sextiofjärde rutan motsvarar det tusen gånger mer än världens produktion år 2010). Lite extremt kanske men det är precis det exponentiell tillväxt går ut på. Det är bara förändringen som är intressant, absolutbeloppet betyder inget.

Samma mekanismer som gör att ”samhället” (media, ekonomer, politiker osv) kan trumma ut budskapet att läkemedelsbranschen är i kris. När AstraZeneca började skära bort sina anställda med machete för några år sedan stod t ex Björklund (fp) (eller om det var Littorin, jag kan inte se skillnad på dem 😉 ) och sa i Rapport ”men Astra befinner ju sig i kris”… AZ hade då en vinst som översteg vad hela Sverige la på vård och omsorg, en vinst långt över en miljon kronor per anställd (det är vad nivån på läkemedelsindustrins så kallade kris som man nu vill att politikerna ska ta ansvar för och göra något åt).. Men ändå var det ”ingen” som tyckte det var särskilt konstigt, det är så vi vill ha vår ekonomiska värld. Tydligen. (AZ spår nu att de ska sälja för 50 miljarder dollar inom bara tio år…)

Och ingen kan väl ha undgått Pfizers (världens största läkemedelsföretag) försök att köpa upp det brittiska AstraZeneca. Budet var på över 700 miljarder kronor. Media anger att det främst handlar om skatteplanering, om bolaget plockade hem vinsten till USA skulle de behöva betala en massa skatt.

Och alla blev arga.

Pfizer har nämligen en historia av att köpa upp bolag, sparka folk och inte sällan helt enkelt lägga ner dem (Pfizer köpte t ex en gång det svenska Pharmacia i Uppsala). Alla protesterade. Dumma Pfizer. Till och med vår svenska regering. Och det ju bra, jag kan bara hålla med, men samtidigt känns det som ett jädra hyckleri när samma politiker och andra talar sig blåa om hur den ekonomiska tillväxten är grunden för all välfärd (nutidens största religion?).

För vad vill ni att Pfizer ska göra?

Tillväxtens spelregler kräver att en redan astronomisk vinst (som Pfizers) måste växa till att vara ännu mer astronomisk. Något annat betyder kris. Uppköp, slakt (förlåt, synergieffekter och effektiviseringar brukar det heta) av företag är en del av marknadsekonomin. Men det är inget konstigt. Det är bara en naturlig del av kravet på exponentiell tillväxt. Vinstkraven är som förväntat mycket högre idag än för bara några decennier sedan och det ska också öka och öka, något annat är ju lika med kris. I mina ögon får man vara ganska imbecill om man tror denna vinstökning för bolag med redan svindlande vinster ska åstadkommas år efter år genom sin egen forskning och öka sin egen försäljning och anställa människor som kostar pengar.

Om nu exponentiell tillväxt är den enda lösningen, ja då får vi väl också ta konsekvenserna.

Christer Gunnarsson är professor i ekonomisk historia. Han har skrivit en bok ”Hållbarhetsmyten” där han tillsammans med en kollega argumenterar för hur nödvändig den ekonomiska tillväxten är och hur folk som pratar om hållbar utveckling är ute och cyklar. Men det behövs inte mycket förrän även han medger att det inte är en rimlig syn på verkligheten. Trots att han skrivit en hel bok om det… :

http://www.ur.se/Produkter/165865-En-bok-en-forfattare-Christer-Gunnarsson#start=1020&stop=1691

Som sagt, är det mer imbecillt att tro att en värld utan ekonomisk tillväxt som den ser ut idag än att tro på att det är den enda lösningen? Jag vet inte, men ingen verkar kunna förklara hur pengar blir till idag och inte heller hur det är möjligt att det ska fortsätta i all oändlighet. Och i så fall, när ska vi försöka hitta på något annat? Vad har jag ingen aning om men när får man börja ifrågasätta? Vår spekulationsdrivna marknadsekonomi kraschade redan på 1700-talet och har i det avseendet inte utvecklats överhuvudtaget. En tillverkningsprocess som fungerat lika illa hade inte överlevt trehundra år utan att man fick klaga på den. Ändå är det den bästaste av allt, det enda som fungerar. Alltid och för evigt.

Låter ungefär som farfar när min storebror skulle rösta för första gången och övervägde att inte rösta på socialdemokraterna…

Bambu kan växa 121 cm på ett dygn, ändå växer det inte till himlen. Funderat på varför?