So it begins! Det är uppenbart att vi i och med de nya högerlutande mediesatsningarna i kombination med valår också kommer matas med förvillande inlägg i klimatdebatten. Av naturliga skäl är det inte längre särskilt vanligt, ens bland fanatikerna, att ifrågasätta om det sker en uppvärmning. Däremot lär vi få se ymnigt med ekonomisk undergångsretorik, halvsanningar och körsbärsplockad data som argument för att riskerna överdrivs. Diagrammet ovan är till exempel taget från en artikel skriven av journalisten Anders Bolling på opinionssajten ”100%” under kategorin Analys. Rubriken är Rekordlåga dödstal av extremväder. Det är ju sant, men vad döljer sig bakom siffrorna?
Först en titt på själva källan till uppgifterna (ni som följer min blogg känner igen det här eftersom inget är nytt i klimatdebatten). Diagrammet ovan är från World of data men rådata kommer från EM-DAT, en databas som innehåller information om naturkatastrofer från år 1900 och framåt. Men som ni ser valde Bolling bara att visa data från 1920 och framåt, inte 1900. Varför?
Låt mig gissa, när tidigare data tas med blir det lätt att ifrågasätta påståendet att ”På hundra år har [dödsfallen] fallit med 90 procent.” För jämför med 1910-talet, då har ju dagens dödsfall till och med ökat (om man nu vill handplocka referensdata).
Det här kommer sannolikt från den danske debattören Bjørn Lomborg. Som jag beskrivit i tidigare inlägg så är Lomborg väl medveten om hur siffrorna ser ut. Han har på sin Facebooksida publicerat grafer med data från 1900 och framåt men senare helt medvetet klippt bort de första två decennierna. Det gäller även i hans ”granskade vetenskapliga artikel” som han ständigt refererar till. Lomborg påstår vidare i föredrag och även i den nämnda artikeln att det dog en halv miljon människor varje år i väderrelaterade katastrofer under 1920-talet.
”… reducing global deaths from climate-related disaster from almost half a million people each year to less than 20,000 per year in the 2010s–a reduction of 96%.”
Något som förstås vår käre Youtbare Jönsson glufsat i sig utan eftertanke:
Men det är inte sant. Bollings diagram visar medelvärden för varje decennium. Men som synes i diagrammet nedan är den höga dödsiffran på 1920-talet relaterat till ett par enskilda katastrofer i Kina. Dessutom kan ett stort antal av dessa dödsfall förklaras av krig, svält och andra politiska handlingar som förvärrade konsekvenserna av väderkatastroferna betydligt. Sen är ju data otroligt osäkra från dessa händelser.
Lomborgs ideliga malande om detta (vilket förstås har förts vidare av andra) har orsakat så mycket uppståndelse att de som hanterar EM-DAT-databasen kände sig tvungna att kommentera och ta ner diskussionen på marken igen (2022 Disasters in numbers | PreventionWeb): ”Sammanfattningsvis är det omöjligt att dra slutsatser om de bakomliggande orsakerna till den sekellånga trenden i katastrofdödlighet enbart baserat på EM-DAT-siffror.”
Jag tror inte det går att hitta någon seriös debattör som förnekar att dödstalen i den här typen av katastrofer var mycket större under tidigt 1900-tal än vad de är idag. Så varför tar jag då upp det? För att ovanstående är ett utmärkt exempel på hur man avsiktligt väljer en delmängd av data enbart för att bilda opinion. Jag anser likaså att antal dödsfall inte är enda parametern här och att ha 1920-talet som en måttstock för vad vi ska acceptera idag är minst sagt lite … eljest.
Kostnaderna för extremväder ökar exempelvis dramatiskt. Självklart hör det samman med att vi blivit fler, att fler bor i numera ”väderfarliga” områden osv, men det är nu så det är och det vi ska hantera, att det såg annorlunda ut på 1920-talet är ju liksom irrelevant.
Med det sagt, extrema väderhändelser har använts felaktigt i debatten. Vilket t o m det påstått vänstervridna Sveriges radio har berättat om. Ja, Bolling beskyller i sin 100%-artikel FN-chefen Antonio Guterres för att ha larmat om att ”fallen av extremväder har ökat med fem gånger på 50 år” med en länk till just SR:s Kaliberprogram. Där får mycket riktigt FN skulden för dessa larm (utifrån en WMO-rapport), men det är nog inte FN som ska bära det största hundhuvudet i detta fallet. Något Bolling själv borde vara medveten om med tanke på en intervju han gjort … Läs mer:
Bolling: ”Jorden har tveklöst blivit varmare. Därför är det logiskt att vi har fått fler varma dagar och färre kalla nätter. I de flesta regioner uppmäts ökat antal skyfall. Dessutom tycks något som kallas skogsbrandsväder, en kombination av torrt och soligt väder som är gynnsamt för bränder, ha blivit vanligare. Det är, enligt FN:s klimatpanel, allt.
Men politiker och aktivister brukar ju påstå att orkaner, cykloner, stormar, översvämningar, torka, tornador, åskväder och hagelskurar blivit vanligare? Jo, men de har fel.”
Sånt här är så lätt att slänga ur sig. Den som verkligen läser IPCC:s rapport ser att det är mer komplext än så. Ofta är det svårt att bestämma globala trender då det saknas data, ibland förväntas kanske ingen global trend men ökande torkor på vissa håll medan ökande nederbörd på andra osv. IPCC AR6 WG1 Chapter 11:
”Increasing trends in agricultural and ecological droughts have been observed on all continents”
”Concurrent heatwaves and droughts have become more frequent, and this trend will continue with higher global warming (high confidence).”
”The probability of compound flooding (storm surge, extreme rainfall and/or river flow) has increased in some locations (medium confidence), and will continue to increase due to sea level rise and increases in heavy precipitation, including changes in precipitation intensity associated with tropical cyclones (high confidence).”
Ta t ex skogsbränder (wildfires), den globala ytan som brinner varje år sjunker men det beror i huvudsak på att ändrade levnadsmönster, bebyggelse osv i framförallt Afrika. Däremot syns ökande trender i de boreala skogarna. Men du hittar ingen forskare som säger att det enbart skulle bero på klimatförändringarna, det handlar även om hur förvaltar skog och mark mm.
Det är ett oerhört tacksamt ämne att hitta vinklade ”j-a alarmist”-argument i. Har skrivit en massa om det, orkar inte mer.
Bolling: ”En lugnande siffra som faktiskt förs fram, av det enkla skälet att man måste om man ska säga något alls om klimatläget, är temperaturprognosen. Antagandet om uppvärmningen till år 2100 har halverats de senaste åren, från närmare fem grader till 2,5.”
Visst är det fantastiskt att utsikterna ser bättre ut nu. Och alls inget fel att det lyfts fram. Det beror ju också på att en hel del faktiskt har åstadkommits, trots att de som gnäller mest ständigt hävdat att de skulle leda till ekonomisk katastrof.
(Men prognosen gäller inte om Trump och hans jävla administration lyckas få som de vill.)
Det är samtidigt svårt att veta vilka siffror Bolling hänvisar till. Och vad menas med de senaste åren? Låt oss ta en titt. Enligt Climate Action Tracker kommer nuvarande klimatpolitik leda till 2,6°C (2,1-3,3°C) uppvärmning år 2100. År 2018 var uppskattningen 3,3°C (2,5-4,4°C).
Vi måste alltså längre tillbaka för att hitta de där fem graderna Bolling pratar om. Så här såg de olika modellprojektionerna ut i IPCC-rapporterna från 2001 respektive 2007. Notera att dessa scenarier inte relaterar till ”nuvarande politik” som ovan, det anges inte vilket scenario som är mest sannolikt. Men som synes, även värstascenariots centralpunkt låg under 4°C år 2007 och signifikant under 5°C även 2001.
Vet ni, jag tror att Bolling tog i från tårna för att få det att låta som att allt bara varit alarmism från början. Men det är ju förstås en ren gissning. Precis som jag gissar att när omställningen är fixad så kommer Jönsson och hans Timbrovänner att förklara att marknadskrafterna löste det där alldeles på egen hand eftersom vi blivit rikare. Så har det låtit efter alla andra stora miljöfrågor som lösts först efter enormt motstånd men som nu alla hyllar och tar för givna.
”Ännu ljusare är dödssiffrorna. Antalet döda i extremt väder har aldrig varit så lågt som första halvåret 2025. På hundra år har det fallit med 90 procent. Den goda trenden beror framför allt på att vi blir rikare.
Välstånd är bästa skyddet. Det har det alltid varit.”
Någon annan fixar.
Ja, så här kommer det förmodligen låta allt oftare även här hemma i Sverige framöver misstänker jag. Kanske kan tyckas vara en lätt oskyldig artikel och inget att hetsa upp sig för. Men det är svårt att ”stå emot” den här typen av argumenterande där delar är sant men taget ur sitt sammanhang med syfte att spela ner riskerna. Särskilt när det hamras in om och om igen av allt fler ”sanningssägare”. Och med finansiärer som är beredda att hosta upp miljoner (men under cover förstås).
Det blir ju också ganska svårt om enbart ideella aktörer får stå för bemötanden på mer detaljnivå och resten handlar om svepande ad hominem på kultursidorna… Ja, jag överdriver förstås men jag är less och tar på mig offerkoftan 😉 Är heller inte säker på hur sånt hanteras bäst. Varje bemötande i media som har stor spridning innebär ju också en större exponering…
Haha, tänk vilken gratisreklam 100%-projektet fått i och med alla upprörda artiklar som publicerats i ämnet, som retar upp just dem som Jönsson och kompani vill attrahera…
Som det här inlägget alltså 🙂
PS
Anders Bolling är knuten till lobbygruppen Näringslivets medieinstitut och har även givit ut en bok om klimatjournalism via dem. Jag har recenserat den, visst finns det poänger men den är så nerlusad med faktafel och vinklad/ofullständig info att en oinsatt omöjligt kan veta vad som är sant eller inte.
Man får vara särdeles inkompetent för att inte hitta överdrifter åt ”båda håll” inom alla stora miljödebatter som rasat genom åren – och klimatet är förstås inget undantag. Och det är bra att sådant belyses. De exempel på felaktigheter som tas upp i programmen kommer dessutom från olika FN-organ (ej IPCC), vilket förstås gör det än mer bekymmersamt. Jag har själv påpekat ett sådant fall tidigare.
Överdrifter och rena felaktigheter är ett otyg och när de kommer från ”mäktiga personer/organisationer” riskerar det att rasera förtroendet för decennier av forskning och arbete. Och FN hamnar onekligen i skottgluggen i Kalibers program. Men en expert som intervjuas om hur FN och dess generalsekreterare är ute och cyklar ska nog vara försiktig med att slänga dessa anklagelser på FN, då hon själv ligger bakom mycket av dem. Man hade gärna hört några följdfrågor i programmet …
Ett problem med att rapportera om sådant här är att det lätt trillar över och blir någon typ av cherry picking med ett bestående intryck av att allt bara är mygel och båg. Ett tydligt exempel är Al Gores film En obekväm sanning:
I Storbritannien började den visas i skolor vilket rörde upp känslor och det hela hamnade i domstol. En domare kom fram till att det förekom nio fel/överdrifter i filmen, vilket sedan dess har använts som bevis för att alla klimatlarm bara är politisk propaganda.
Vad som då inte nämns är att det handlade om detaljer och den övergripande bedömningen var att filmen på det stora hela väl beskrev vad forskningen kunde visa. Beslutet blev att filmen därför kunde visas i skolorna, men under förutsättning att de nämnda felen då skulle beskrivas. Det är m a o inte rationellt att förkasta budskapet i filmen pga de konstaterade felen.
Men det är förstås inget giltigt skäl att inte granska och påpeka felaktigheter!
Reportagen är gjorda av journalisten Ola Sandstig och han tar som sagt upp en del alarmistiska budskap som har spridits världen över trots att de uppenbarligen inte stöds av data. Det är naturligtvis inte okej. Ja, att sådant sprids alltså, att felaktigheter belyses är förstås okej 😉
Sandstig pratar med forskare som beskriver felaktigheterna (som samtidigt trycker på att läget ändå är allvarligt – men man behöver inte överdriva). En punkt handlar om att FN hävdat att antalet väderrelaterade naturkatastrofer femfaldigats under de senaste femtio åren (1970-2019), även om dödsfallen minskat. (Extremväder = ett av klimatdebattens djupaste gyttjehål 🙂 ).
Uppgifterna är tagna ur en rapport från 2021, publicerad av World Meteorological Organization (WMO) and UN Office for Disaster Risk Reduction (UNDRR):
Slutsatsen bygger i sin tur på på data från databasen EM-DAT och ser enligt World of Data ut så här:
Försäkringsbolaget Munich Re har en liknande och ofta nämnd databas, men bygger på något skilda kriterier än EM-DAT, trenden är dock likartad:
Ola Sandstig har i Kaliberinslaget intervjuat Debarati Guha-Sapir som byggt upp databasen EM-DAT. Hon är dessutom chef för CRED, Centre for Research on the Epidemiology of Disasters i Belgien. Hon är en auktoritet inom detta område och gick tidvis under smeknamnet Madame Disaster får vi veta.
Debarati Guha-Sapir säger att den dramatiskt ökade trenden av naturkatastrofer nästan uteslutande beror en bättre och mer omfattande inrapportering – inte på att en verklig ökning av naturkatastrofer har skett. Hon säger att det är onödigt, missvisande och farligt att överdriva på det sätt FN och dess generalsekreterare gjorde och gav en felaktig bild av verkligheten.
Det hänvisas till vad som benämns time bias, att utvecklingen över tid ger bättre och mer omfattande data som inte riktigt kan jämföras rakt av med äldre data. EM-DAT skriver på sin hemsida man inte bör använda data från innan år 2000 för trendberäkningar pga dessa osäkerheter.
Än idag kan det vara svårt att uppskatta hur många som drabbas av naturkatastrofer och hur stora skador dessa ger i de fattigare delarna av världen. I WMO-rapporten från 2021 som nämndes ovan visas hur bristfällig datatäckningen kan vara:
Och det är här jag höjde lite på ögonbrynen. För jag har nämligen skrivit om det här tidigare och Debarati Guha-Sapir hade en annan uppfattning för bara några år sedan…
Ta WMO-rapporten som konstaterar den femfaldiga ökningen. Det visar sig att folk från CRED/EM-DAT, inklusive Debarati Guha-Sapir, har granskat/remissat den innan publikation:
”The following people are also thanked for their reviews of the publication: Regina Below (Centre for Research on the Epidemiology of Disasters (CRED) Emergency Events Database (EM-DAT)), Jessica Blunden (United States National Centers for Environmental Information (NCEI)), Debarati Guha (CRED EM-DAT), …”
I denna artikeln från 2021 redovisar Debarati Guha-Sapir hur en rad väderrelaterade katastrofer ökat dramatiskt sedan 1980-talet:
T ex: ”Reported flood and storm disasters have each increased about three-fold in the past decade compared to 1980–89. Despite risk reduction efforts from organisations such as the U.N. Office for Disaster Risk Reduction (UNDDR) and the World Bank, reported numbers of people affected by storms in the last decade more than doubled compared to the 1980s and economic damages increased by a massive 600%.”
I rapporten The human cost of disasters: an overview of the last 20 years (2000-2019) utgiven av CRED och UNDRR med förord av Debarati Guha-Sapir, visas en signifikant ökning mellan perioden 1980-1999 och 2000-2019:
Det skrivs också att en del av detta kan bero på bättre inrapportering men att en signifikant del är riktiga ökningar:
”While better recording and reporting may partly explain some of the increase in events, much of it is due to a significant rise in the number of climate-related disasters.”
Det rimmar dåligt med det hon säger i Kaliberintervjun. Det framgår dock i rapporten att denna ökning är mellan två tjugoårsperioder, från år 2000 och framåt syns nämligen ingen ökande trend:
I en rapport från 2004 utgiven av CRED, skriven av bl a Debarati Guha-Sapir, diskuteras kvaliteten på EM-DAT-siffrorna och de råder till försiktighet att använda tidiga data då de inte är fullständiga. Office of US Foreign Disaster Assistance (OFDA) började aktivt samla in data om naturkatastrofer från år 1960 och CRED från 1973. EM-DAT började byggas upp 1988 och innehåller data från 1900 och framåt, mycket har med andra ord lagts in retroaktivt.
Det nämns att andelen inrapporterade händelser av mindre allvarlig karaktär kan indikera hur mycket bättre kvaliteten på statistiken har blivit:
Så sent som 2020 hävdade Debarati Guha-Sapir att data från 1980 och framåt är tillförlitliga och tillräckligt fullständiga för att kunna användas i en ”trendanalys” .
I nedanstående filmsnutt kan ni först höra hur Ola Sandstig i Kaliberinslaget intervjuar Debarati Guha-Sapir. Hon säger att det inte finns någon ökning och att FN:s uttalanden är missvisande. Efter det följer en snutt från en intervju Anders Bolling gjorde med henne 2020. Där påstår hon att data från 1980-talet är kompletta. Hon diskuterar också kring att det totala antalet händelser inte har ökat under de senaste decennierna, men att det inte alltid ger en bra bild av utvecklingen.
Men på EM-DAT:s sida står ju som sagt att man inte bör använda data innan år 2000 för trendanalys eftersom de är osäkra.
Det går inte riktigt ihop.
En snabb koll på webarchive visar att sidan med rekomendationen att inte använda data före år 2000 dyker upp först i oktober 2023. I augusti samma år fanns den inte (åtminstone kunde jag inte hitta sidan eller motsvarande info).
CRED/EM-DAT har i flera rapporter beskrivit osäkerheterna i tidiga data, de har också resonerat kring den så kallade time bias, men ändå bedömt att siffror från i alla fall 1980-talet och framåt varit tillräckligt tillförlitliga. WMO/FN kan alltså inte sägas helt ha bortsett från dessa parametrar när det gäller ökningen – som Kaliberinslaget ger intryck av att de gjort. Uppgifterna kommer dessutom direkt från chefen för CRED och mamman till EM-DAT!
Debarati Guha-Sapir, bör med andra ord vara lite försiktig med att anklaga FN för att fara med osanning när det till stor del baseras på hennes egna uppgifter och bedömningar!
Vad som har hänt (nu spekulerar jag) är förmodligen att andra forskare, eller kanske t o m de själva, har undersökt rapporteringen i EM-DAT-databasen med annan metodik/nya insikter och kommit fram till att ökningen mestadels beror på inrapporteringen. Här är en studie som exempel, publicerad i juli 2023 (jag har inte läst den):
Notera: Jag protesterar inte emot avsaknaden av trend. Jag har likaså dålig koll på detta område och har ingen aning om allt som hänt ”på vägen”, ville bara visa det jag tyckte var märkligt i framställningen om just denna punkt i Kaliberinslaget. Det finns ju några följdfrågor man skulle velat ha ställa till Debarati Guha-Sapir…
Att slutsatser måste omprövas då kunskapen ökar är en naturlig del av forskning och det är inget konstigt om Debarati Guha-Sapir nu har ändrat uppfattning. Men det känns lite förmätet att hon skyller all felaktig rapportering på andra.
Återigen, det är bra att felaktigheter påtalas – några uppgifter i programmet känns graverande – samtidigt får man hoppas att det inte spårar ur åt andra hållet och att man därför avfärdar allt som påhittade skrämselhistorier (haha, skojar bara, klart att det redan har gjort det). Det vore lika idiotiskt som att hävda att problematiken med det brutala gängvåldet inte existerar eftersom det dödliga våldet per capita har sjunkit sen 1990-talet.
[Förtydligande: det jag menar är att extremer är per definition ovanliga. En händelse som förväntas inträffa en gång per hundrade år kräver en lång radda århundraden för att säkerställa en statistisk signifikant ökande trend. Men det går att bedöma orsak och verkan ändå, se vidare i länk ovan.]
Tillförlitliga observationer visar att diverse väderextremer som torkor, värmeböljor, skyfall mm har ökat. Läser man senaste IPCC-rapporten om extremväder är bristen på tillförlitliga globala data största anledningen till att man inte kan fastställa signifikanta globala trender för vissa parametrar. Däremot finns det konstaterade signifikanta ökningar regionalt: Anders Bolling intervjuad på Kvartal – Maths Nilsson, författare
Om väderhändelser leder till en katastrof handlar dessutom mycket på var de inträffar, var och hur folk bor, underhålll av infrastruktur osv som i sin tur ofta bygger på politiska beslut.
Sen får man ju inte bara acceptera siffror utan att fundera på vad de faktiskt säger. Som med markbränder: globalt har de minskat men det beror främst på att avsiktligt anlagda bränder inom jordbruk i framförallt Afrika har minskat, medan skogsbränder i den boreala zonen har ökat i både omfång, antal och intensitet. Perioder med ”brandriskväder” har ökat men du kommer inte hitta en seriös forskare som skyller skogsbränder på enbart klimatförändringarna.
Och så vidare.
Jaja, reaktionerna på Kaliberprogrammen blev förstås de förväntade. På nätet hörs hurraropen på de vanliga ställena.
Visst är det lätt att hålla med i Kvartals uppmaning (nedan) men det är bortom parodi att just Kvartal och Jörgen Huitfeldt uppmanar andra att akta sig för att sprida osanningar i klimatdebatten.
Jag har visat hur Kvartal sprider rena lögner, promotar förvillande och diverse halvsanningar i klimatfrågan. Han gjorde exempelvis reklam för kalkonfilmen Climate the movie och viftar bort kritik med ”att jag kan inte bedöma innehållet” – en journalistisk ynklighet man får leta efter:
Förhoppningsvis kan Kalibers inslag ihop med dessa förväntade reaktioner ge de som överdriver en tankeställare för vilken energi detta ger förvillarleden.
Det brukar låta som att ”tänka-själv-media” bara vill nyansera debatten när de i själva verket är långt ute i tassemarkerna. Visst finns det alltid saker att invända mot i komplexa frågor, men jag har försökt skildra hur jädra dåligt underbyggd kritiken mot klimatdebatten är i svensk media. Har inga illusioner om att det når fram, men i alla fall:
Självklart kan man ställa högre krav på FN-institutioner och liknande än diverse opinionsbildare, men bara för skoj skull kan ju nämnas att Lomborg är en av dem som förvillar genom att använda data från just EM-DAT felaktigt, även i så kallade peer reviewade artiklar. Det gäller hans påstående att en halv miljon dog i väderextremer per år under 1920-talet och att det sjunkit med 98% sedan dess. Opinionsbildare som Henrik Jönsson köper budskapet med hull och hår. Precis som den vanliga viskleken funkar i opinionsbildandet. Läs mer:
Ingen kan ha missat rapporteringen om enorma skogsbränder som härjar lite här och var i världen. Otäcka konsekvenser av klimatförändringarna säger många. Alarmism säger andra och visar siffror på att arealen som brunnit faktiskt har minskat globalt sett. Debattören Bjørn Lomborg är (som vanligt) en av dem som pumpar ut det sistnämnda allra ivrigast (se bilder nedan). Det är heller ingen som motsäger dessa siffror, men varför är det då så många forskare som ändå uttrycker stor oro för utvecklingen? Exempelvis redovisar en ny studie oroande siffror …
Jag har ju skrivit om det här tidigare, men en snabb rekapitulering kan vara på sin plats: IPCC konstaterade i sin senaste rapport att stora delar av den vegetationstäckta jordytan har fått betydligt längre perioder med så kallat brandväder (”varmt och torrt”). För några områden har dessa perioder dock blivit kortare.
IPCC AR6 kap 2 Box 4: Fire weather season has already lengthened by 18.7% globally between 1979 and 2013, with statistically significant increases across 25.3% but decreases only across 10.7% of Earth’s land surface covered with vegetation. Even sharper changes have been observed during the second half of this period (Jolly et al. 2015).[…] Fire frequencies under 2050 conditions are projected to increase by approximately 27% globally, relative to the 2000 levels.
Ändå har det som sagt saknats data på att detta faktiskt lett till en ökad global trend vad det gäller skog- och markbränder (wildfires). Som synes ovan går den globala trenden åt andra hållet. Men merparten av den brända ytan handlar om mindre bränder och den totala minskningen beror till stor del på en avsevärd minskning av brandfarlig vegetation i afrikanska gräsmarker till följd av förändringar i mänsklig markanvändning. Det är med andra ord inte klimatrelaterat.
Däremot skriver IPCC att det syns en motsatt trend i delar av skogslandskap i den boreala zonen, det vill säga på våra breddgrader:
However, from the point of fire emissions it is important to consider the land cover types which have experienced changes in area burned; in this instance, most of the declines have come from grasslands, savannas and other non-forest land cover types (Andela et al. 2017). Significant increases in forest area burned (with higher fuel consumption per unit area) have been recorded in western and boreal North America (Abatzoglou and Williams 2016; Ansmann et al. 2018) and in boreal Siberia (Ponomarev et al. 2016) in recent times.
Ett par studier från 2022 bekräftade denna trend (nej, jag har inte gjort någon omfattande genomgång av vad som är publicerat i ämnet):
Bousfield, C.G., Lindenmayer, D.B. & Edwards, D.P. Substantial and increasing global losses of timber-producing forest due to wildfires. Nat. Geosci. (2023). https://doi.org/10.1038/s41561-023-01323-y
I dagarna publicerades alltså ytterligare en studie som via satellit mätt den avgivna energin från skogsbränder mellan åren 2003-2023. De identifierade de 0.01% värsta och såg en fördubbling i både intensitet och frekvens av dessa (i medeltal globalt sett) under denna period. Uppgången drevs framförallt av en ökning i tempererade barrskogar, som i västra USA och Medelhavet, men även i norra Europa och Kanada. Australien var också en hotspot.
Studien finns här (bakom lås och bom, men Guardian har en länk där man kommer åt hela artikeln – tror att denna åtkomst är tidsbegränsad dock):
Den här debatten lider av samma problem som i princip alla andra som handlar om extremväder: per definition inträffar de sällan och det finns oftast relativt korta mätserier med helt tillförlitlig data. Det blir med andra ord svårt att urskilja statistiskt säkerställda trender (vilket inte betyder att de inte finns).
Och precis som vanligt tar Lomborg och andra minsta siffra som fakta utan utan att reflektera över vad som ligger bakom. Du har kanske sett olika varianter av nedanstående graf över utvecklingen i USA sedan tidigt 1900-tal?
Den är från en artikel av Lomborg. Han är fullt medveten om att de som sammanställer dessa data uttryckligen säger att man inte kan jämföra äldre data med de nya från 1980-talet och framåt. De har också motiverat varför, men Lomborg skiter i det rent ut sagt. Jag har beskrivit detta i detta inlägg:
Med detta sagt är skog och markbränder ett ganska komplext område. Jag har inte sett någon seriös forskare hävda att alla stora skogsbränder enbart skulle bero på klimatförändringarna. Det handlar även om hur skogen förvaltas och effekter av att man inte låter delar av skogen få brinna då och då och liknande. Konsekvenserna blir förstås också värre av att vi breder ut oss över allt större områden.
Förra året utspelade sig en rätt märklig historia om detta. Klimatforskaren Patrick Brown var huvudförfattare till en artikel som publicerades i den prestigefulla vetenskapliga tidskriften Nature 30 augusti 2023: Climate warming increases extreme daily wildfire growth risk in California. Resultaten visade att klimatförändringarna lett till en ökad brandrisk i Kalifornien.
Men strax efteråt skrev Brown, uppenbarligen utan att meddela sina medförfattare, en opinionstext där han anger att han i studien medvetet utelämnat parametrar som han vet också påverkar brandrisken, enbart för att få den publicerad i Nature. Ungefär: ”nämner man andra orsaker än klimatet så antas den inte för publikation”. I realiteten rekommenderade granskarna att manuset skulle refuseras (utlåtandena är offentliga) just på grund av att man beaktat för få parametrar. Jag har skrivit om efterspelet här:
Nåväl, käbblet lär fortsätta. På Swebb-TV lanseras nu idén (återigen) att det inte finns någon koppling mellan koldioxid och temperaturökningen och att det inte finns några som helst oroande förändringar i extrema väderhändelser…
Anders Bolling, som tillsammans med Svenolof Karlsson (Näringslivets medieinstitut), nyligen gett ut en bok med råd till journalister om hur de ska rapportera om klimatet, gör som Lomborg och hänvisar till den nedåtgående trenden i total yta som brunnit och så vidare:
Länken han ger som stöd för sitt påstående går för övrigt till en artikel från 2016, skriven av Stefan Doerr och en kollega. Här kan ni lyssna på en intervju med honom och han verkar uppenbart bekymrad över utvecklingen och hyser inga som helst tvivel om att det är en konsekvens av klimatförändringarna. Och nog borde han väl kunna anses som en trovärdig källa om Bolling väljer att referera till en av hans gamla artiklar?
Visst finns det saker att kritisera i klimatdebatten, och visst önskar man att rubrikerna ofta känns helt rubbade (men det är ju inget specifikt för klimatdebatten). Bolling och Karlsson beskyller andra för att vara selektiva men visar många prov på förenkling och eget selektivt seende. Angående klimatkänsligheten till exempel, det vill säga hur temperaturen förändras vid en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären. Bolling:
Det finns mängder med studier om detta och det tas fram på många olika sätt. Centralvärdet har sen tidigt 1980-tal (i alla fall) legat på 3°C, men med ganska stort osäkerhetsspann (1,5-4,5°C). Det var samma intervall som angavs i IPCC AR5 från 2013. I AR6 från 2021 hade osäkerheten kunnat minskas med 50% och ett intervall om 2,5-4°C sattes som sannolikt. Centralvärdet är fortfarande detsamma.
Störst förändring var alltså den nedre gränsen. IPCC slog också fast att man i princip helt kunde utesluta en klimatkänslighet lägre än 1,5°C men däremot inte att den var högre än 5°C (jag plockade siffrorna ur minnet). Men visst, man får ha olika åsikter om vad som är den största nyheten här…
Det kan vara förvirrande med all statistik inom klimatdebatten, särskilt vad det gäller extremväder. Det blir nog inte lättare av att veta att klimatforskare numera bestämmer orsak på förändringar som ännu inte har detekterats. Ja, det låter märkligt men är faktiskt sant.
Jag har en känsla av att debatten rörande extrema väderhändelser befinner sig i samma situation som den om uppvärmningen i början på 1990-talet. Forskarna bakom IPCC:s första rapport var överens om att koldioxiden skulle leda till fortsatt uppvärmning eftersom det var vad fysiken sade. Men det gick då inte att fullt ut bevisa att den fram till då observerade uppvärmningen berodde på människan (även om många forskare redan då ansåg att det kunde man visst). Det behövdes längre mätserier för att säkerställa. För extrema händelser blir detta än mer relevant.
Vi vet inte med säkerhet exakt vad som kommer hända i framtiden. Det gäller särskilt på regional nivå. Men många regioner riskerar att drabbas mycket hårt. Södra Europa är en av de platser där modellerna är eniga om kommer drabbas hårdare av torka i en varmare värld. År 2022 visade med all oönskvärd tydlighet vilka problem det kan föra med sig med avseende på tillgång till vatten och minskade skördar med mera.
Forskare slog fast att en mänskligt orsakad klimatförändring hade gjort denna torka väsentligt mer sannolik.
Denna bedömning gjordes via en relativ ny metodik som möjliggjorts av klimatmodeller och datakraft. Det kallas attribution studies. Man jämför de extrema väderhändelserna med kontrafaktiska modellkörningar programmerade för att likna en värld utan ”mänskliga drivkrafter” såsom koldioxidutsläpp, markanvändning och liknande. Utifrån det kan man beräkna om våra utsläpp och medföljande klimatförändringar gjort händelsen mer sannolik eller inte, trots att det inte finns långa mätserier att tillgå. Man använder sig med andra ord av fysik för att göra en sannolikhetsbedömning över orsak och verkan (se detection and attribution nedan).
Carbon Brief har en interaktiv karta där man kan klicka sig fram till attributionsstudier för olika extrema väderhändelser:
Vi har alla förutfattade meningar och blir då och då offer vad som kallas för bekräftelsebias: vi tar till oss av de nyheter som bekräftar den åsikt vi redan har. Ett typiskt sådant förlopp när det gäller väderextremer följde efter en lång torkperiod på Madagaskar. Tjänstemän (det vill säga inte forskare) inom FN proklamerade i oktober 2021 att det var den första svälten orsakad av klimatförändringar.[1] Det rapporterades också i media (exempelvis BBC och Euronews).
Men i december samma år rapporterade forskare via denna typ av attributionstudier att klimatförändringarna sannolikt inte var den främsta drivkraften bakom torkperioden, även om den var ovanligt svår.[2]
En av forskarna som utvecklat metodiken är Friederike Otto. Hon var också en av forskarna som gjorde bedömningen att Madagaskartorkan inte kunde tillskrivas klimatförändringarna så att säga. En av drivkrafterna bakom dessa så kallade attributionsstudier var just att snabbt kunna göra en vetenskaplig bedömning för att undvika att ogrundade påståenden spreds.
Nyheten att det inte handlade om klimatförändringarna kablades förstås ut av dem som länge ifrågasatt IPCC:s slutsatser och ljudligt klagat på nyhetsmediers alarmism. En av dem var Jan Ericson, moderat riksdagsledamot (som var en av fyra riksdagsledmöter som ordnade för-och-emot-seminarie i Riksdagen med hjälp av ”klimathotsskeptiska” Stockholmsinitiativet). Han låter lite hånfullt förvånad över att SVT brytt sig om att förmedla nyheten som gick emot ”alarmismen”:
Bara månader innan, efter IPCC släppt sin sjätte stora rapport, hade han på sin blogg föraktfullt kallat Otto för klimataktivist när han refererade till dessa attribution studies:
”Denna forskning leds dessutom av en känd klimataktivist, Friederike Otto, som även ägnar sig åt att samarbeta med advokater i domstolsprocesser mot nationer för att tvinga fram en mer extrem klimatpolitik.”[3]
Men bara resultaten är de rätta duger hennes forskning tydligen. Det finns som sagt numera hundratals sådana här studier, och som redovisats ovan är det inte bara ”alarmistiska” resultat som redovisas. Men enligt dessa studier är den stora bilden glasklar, flera av de extremer som inträffar idag har gjorts betydligt mer sannolika och vissa hade i princip varit omöjliga utan klimatförändringarna.
Även denna fråga är infekterad till max. Otto gör nämligen ingen hemlighet av att hon redan från början tänkte att denna typ av forskning hade kunnat användas som bevis i rättegångar mot diverse oljebolag och liknande (precis som tobaksbolagen blev fällda för konspiration mot det amerikanska folket).[4] Men det var inte orsaken till att metodiken utvecklades.
Lobbygrupper som National Association of Manufacturers (NAM) har dock tagit fasta på detta och påstår bland annat att det är Rockefeller Brothers Fund som ligger bakom. NAM representerar bolag och grupper som suttit, och sitter, på de anklagades bänk i sådana här rättstvister.
Ett annat exempel på hur klimatdebatten i mina ögon kan bli ganska tröttsam erhölls då Tyskland och Belgien drabbades av svåra översvämningar efter häftiga skyfall sommaren 2021. Själv tycker jag att SVT gång efter annan påtalade att det inte gick att explicit koppla just denna översvämning till klimatförändringarna, men att forskare länge sagt att skyfallen kommer bli häftigare i en varmare värld. De påpekade också att konsekvenserna av den här typen av händelser beror till stor del på samhällsplanering och liknande.
En lång rad upprörda röster på Twitter klagade på att SVT inte nämnde klimatförändringarna i samband med varenda inslag om händelsen. På andra sidan åsiktsstaketet hävdades det motsatta. Elsa Widding menar exempelvis i sin senaste bok att SVT överdrev kopplingen till klimatförändringarna.
Det är ingen som påstår att svåra skyfall aldrig har hänt tidigare, bara att de bedöms bli vanligare i en varmare värld. Attribution-studier av denna händelse kom fram till att just dessa skyfall gjorts betydligt mer sannolika på grund av uppvärmningen.[5] Forskarna bakom studien påpekade också att man ska vara försiktig med att dra alltför långtgående slutsatser, konsekvenserna av skyfallen beror som sagt även på många saker som inte har med klimatet att göra.
Även Fredrieke Otto lyfter fram att konsekvenserna av extrema väderhändelser inte ska skyllas på klimatförändringarna, det är oftast politiska beslut som ligger bakom. Det handlar om usel anpassning av bebyggelse, bristande underhåll, dålig riskhantering och ej fungerande välfärd med mera.
Med det sagt, liknande attributionsstudier har påvisat att flera väderextremer som inträffat under senare tid hade varit praktiskt taget omöjliga utan den pågående uppvärmningen.[6]
Detection and attribution
Normalt brukar man identifiera/detektera en förändring när den sticker ut från det normala (det vill säga en statistiskt signifikant förändring) och därefter bedöma vad den beror på (attribution). IPCC har definierat betydelsen:
Detektionav förändring definieras som processen att visa att klimatet eller ett system som påverkas av klimatet har förändrats i någon definierad statistisk mening, utan att ange en anledning till den förändringen. En identifierad förändring upptäcks i observationer om sannolikheten för att den inträffar av en slump på grund av enbart intern variabilitet bedöms vara liten, till exempel <10 %.
Attributiondefinieras som processen att utvärdera de relativa bidragen från flera orsaksfaktorer till en förändring eller händelse med en formell bedömning av förtroende.
Exempelvis, när man detekterar en statistisk signifikant trend i temperaturökningen kan man därefter bestämma vad denna förändring beror på.
Det man i de så kallade attributionsstudierna nu gör är alltså att vända på detta, man tillskriver orsaker innan man har detekterat en statistiskt signifikant förändring i mätserierna. Det är kanske inte konstigt att detta väckt en del diskussioner.
Det hela bygger på att man känner till fysiken bakom det man vill studera (vilket inkluderas i klimatmodellerna). Exempelvis vilka faktorer som påverkar den globala temperaturen. Den kan variera ganska mycket från år till år beroende på faktorer som El Niño och liknande. Det finns med andra ord en stor intern variation i systemet. För att detektera en avvikande trend behövs då också en relativt lång mätserie innan man kan bestämma om det finns en statistisk signifikant ”avvikelse” eller om det bara är slumpmässigt brus inom den naturliga variationen.
Men om man med tillräcklig stor säkerhet vet hur en ökad halt koldioxid i atmosfären kommer påverka temperaturutvecklingen, kan man se när denna trend avviker från den som är sannolik i frånvaro av koldioxidökningen. På så sätt kan man beräkna sannolikheten för att temperaturökningen beror på koldioxiden redan innan temperaturen stiger utanför bruset så att säga (den interna variationen). Visualiserat i filmen nedan:
Saxat från inlägget från 2018 där denna video presenterades: Det innebär att även om det inte finns en detekterbar långsiktig förändring i t.ex. kraftiga regnfall i tropiska cykloner, så finns det ändå studier som drar slutsatsen att klimatförändringar, orsakade av människor, gjorde orkanen Harveys nederbörd 15 procent större än det skulle ha varit annars. Men det är faktiskt inte en motsägelse och videon ovan visar varför.
Det krävs dock många modellsimuleringar för att få tillräcklig säkerhet i dessa bedömningar. Läs diskussion på t ex RealClimate: Watching the detections:
”Sammanfattningsvis beror osäkerheten i detektering på den interna variabiliteten (‘bruset’) jämfört med styrkan på signalen (det vill säga ju större [intern variabilitet], desto senare kommer detekteringen att kunna göras), medan osäkerheten i tillskrivningen [attributionen] beror på den strukturella osäkerheten i modeller. Den interna variabiliteten, som försvårar detektion, kan alltid (teoretiskt) medelvärderas bort i en attribution om modellerna körs tillräckligt många gånger (eller tillräckligt med tid). Även små effekter kan på detta sätt ”attribueras”, i en statistiskt säkerställd mening, även om de kanske inte är praktiskt signifikanta.”
Med andra ord, slutsatserna beror på hur tillförlitliga modellerna är och det behöver kanske inte nämnas att detta gör att attributionsstudier förlöjligas bland förväntade grupper. Men oaktat detta bör denna typ av studier tas för vad det är: sannolikhetsbedömningar utifrån den fysikaliska kunskap som för tillfället finns. De exakta siffrorna (att en händelse har blivit x gånger mer sannolik) är kanske inte det viktigaste utan mest bör ses som en indikation på hur säkra forskarna är på att klimatförändringarna påverkat händelsen.
Att det finns osäkerheter är inte mina ord utan Gavin Schmidts (forskare på Nasa) – se länken till Real Climate ovan. Avslutar med hans ord:
”Att oddsen har ökat (för värmeböljor, intensivt regn, torka intensitet etc.) är dock inte längre ifrågasatt.”
[5] Ehmele, F.et al,: A multi-disciplinary analysis of the exceptional flood event of July 2021 in central Europe – Part 2: Historical context and relation to climate change, Nat. Hazards Earth Syst. Sci., 23, 1287–1311, https://doi.org/10.5194/nhess-23-1287-2023, 2023.
[6] Zachariah et al, Extreme heat in North America, Europe and China in July 2023 made much more likely by climate change, 25 jul 2023 https://doi.org/10.25561/105549
Den danske statsvetaren Bjørn Lomborg är som redan nämnts en mycket välkänd och aktiv klimatdebattör som enligt egen utsago inspirerats av ekonomiprofessorn Julian Simon som presentades i kapitel 6:3. Och han har fört Simons tradition vidare med den äran.
Lomborg berättar att han blev eld och lågor efter att ha lyssnat på Simons budskap under ett besök i USA. Hemma i Danmark ville han själv undersöka Simons hypoteser och gav några studenter i uppdrag att leta fram statistik över ”världens tillstånd”. Siffrorna visade samma sak som det Simons hade presenterat: det mesta gick åt rätt håll och miljöhoten var överdrivna.
Slutsatserna publicerade han 1998 i boken Verdens sande tilstand. Den möttes av en våg av kritik från många akademiker, särskilt från biologer och andra naturvetare. Boken översattes till engelska och gavs 2001 ut med titeln The Skeptical Environmentalist. Kapitlet om klimatet hade nu utökats, men få av de påpekade felaktigheterna i den danska upplagan hade ändrats.
Boken salufördes som en vetenskaplig rapport och väckte enorm uppmärksamhet. Den fick hyllningar, men nästan uteslutande i ickevetenskaplig media – särskilt i tidningar som Wall Street Journal och The Economist. Men den fick också svidande kritik. Mycket av denna kom från det vetenskapliga samfundet och publicerades i vetenskapliga tidskrifter som Science, Nature, Bioscience och The Economic Journal.[1] Det gjordes även faktagranskningar på annat håll, amerikanska Union of Concerned Scientists lät exempelvis några världsledande experter inom sina områden gå igenom boken.[2] Den mest omtalade kritiken publicerades dock i en elvasidig artikel i den populärvetenskapliga tidskriften Scientific American.[3]
Kritiken var samstämmig i det att boken inte höll måttet vetenskapligt. Det handlade inte bara om direkta felaktigheter utan också om att Lomborg varit extremt selektiv i den vetenskap han refererade till för att bevisa sina ståndpunkter. Han skulle också ha dragit slutsatser som inte lät sig göras baserat på den data han tog upp.
Lomborg blev sedermera anmäld för oredlighet i forskning (=”fusk”). En dansk kommitté bestående av forskare som representerade samhällsvetare, naturvetare och medicinare utredde ärendet. De kom fram till en fällande dom.[4] De ansåg att Lomborg hade fabricerat data, låtit bli att redovisa resultat som talade emot hans slutsatser samt avsiktligt misstolkat och förvanskats andras resultat. Men de ansåg inte att det var medvetet gjort då han inte bedömdes ha vetenskaplig expertis i alla de frågor han skrivit om.
Men Lomborg överklagade till högre instans under utbildningsdepartementet. Där konstaterades att utredningen hade så pass stora brister i sitt utförande/formalia att domen upphävdes.[5] Departementet ansåg också att utredningen inte klart visat att boken skulle ses som en vetenskaplig publikation – vilket Lomborg själv ansåg – och att det därmed var oklart om boken alls kunde bedömas för oredlighet.
Ärendet gick tillbaka den utredande kommittén men fallet togs inte upp igen. Kommittén ansåg att felen inte hade gjorts medvetet och att det därför inte fanns någon större mening att behandla ärendet igen:
”En sådan förnyad granskning förväntas inte leda till något annat resultat än det som anges i DCSD:s beslut av den 6 januari 2003.”[6]
Man kan ha åsikter om processen var berättigad eller inte. Men frikännandet innebar inte, även om det ofta påstås, att Lomborg hade haft rätt i sak. Felaktigheterna och de vinklade slutsatserna hade inte bedömts.
Hur man än ser på saken ledde uppståndelsen till något av ett genombrott på den internationella scenen för Lomborg. År 2004 fanns han på Times lista över de hundra mest inflytelserika människorna i världen. Sedan 2006 driver han tankesmedjan Copenhagen Consensus Center. Han är väldigt produktiv och skicklig kommunikatör. Och som sådan en opinionsbildare av rang, på hans Facebooksida hamras grafer och kärnfulla meddelanden ut i en strid ström. Och det upprepas om och om igen. Han författar likaså mängder med debattartiklar som regelbundet publiceras i många av de största tidningar världen över. Och då främst i de mer högerorienterade borde kanske tilläggas. Svenska Dagbladets ledarsidor är en av dem.
Få saker torde vara så välbelagda i klimatdebatten som Lomborgs upprepade körsbärsplockande av data för att stödja sina teser där allt som talar emot utelämnas.[7] Trots detta kan jag inte påminna mig om att jag någonsin sett honom backa från något uttalande eller erkänt ett misstag. Tvärtom tycks han vara helt oresonlig i sin uppfattning om att finns det en rapporterad uppgift eller statistik kan, och ska, det användas som det är utan djupare diskussion om vad som ligger bakom siffrorna. Det finns många exempel på hur forskare upprepade gånger påpekat för Lomborg att han inte kan använda deras data på det sätt han gör.[8] Men Lomborg bryr sig uppenbarligen inte.
Klimatforskaren Brian O’Neill recenserade Lomborgs bok Cool It! och sammanfattar mycket av den kritik som har lyfts fram genom åren på ett bra sätt. O’Neill konstaterar först att det finns intressanta avsnitt i boken och att Lomborg väcker en del intressanta frågeställningar, men fortsätter:
”Han har skrivit en bok som syftar till att stödja en viss synvinkel, och om du inte är expert kommer du aldrig att veta vilka fakta som är korrekta och tillbörligt använda och vilka som inte är det. Du kanske inte märker när stora (och avgörande) delar av historien hoppas över helt.”[9]
En rimlig slutsats borde vara att inte köpa det som Lomborg påstår rakt av utan att kolla upp källorna. Tyvärr görs inte detta ens av våra största nyhetstidningar och kända debattörer. Nedan följer ett par typiska exempel hur Lomborg hanterar statistik om extremväder.
12:1:1 Lomborg om klimatrelaterade dödsfall
Den svenske libertarianska debattören Henrik Jönson ägnar flera av sina Yotubefilmer åt vad som mest kan liknas vid ett korståg mot miljö- och klimatrörelsen. I en video från 2019 vill han leda i bevis varför miljörörelsen blivit en religion. Han saluför det vanliga budskapet om att allt har blivit så mycket bättre och att alarmismen är överdriven. Ett av exemplen han tar upp är att extremväder skulle ha krävt 500 000 människors död varje år under på 1920-talet.
Sannolikt har han hämtat uppgifterna från Lomborg som länge påstått detta. Senast i ett föredrag 2023 på tidigare nämnda konferensen som The Alliance for Responsible Citizenship (ARC) ordnade. Han har till och med ordagrant skrivit detta i en av sina vetenskapligt publicerade artiklar. Det vill säga att väderrelaterade dödsfall sjunkit med 96 procent från en halv miljon varje år till knappt 20 000 under 2010-talet. [10] Han inkluderade dessutom en graf över utvecklingen:
Forskare verkar tämligen överens om att dödsfallen minskat i modern tid men stämmer verkligen det Lomborg påstår här?
Uppgifterna är tagna från databasen EM-DAT. Den har dock data från och med år 1900 men Lomborg har valt att bara redovisa de från och med 1920-talet. Är det en slump? En graf som visar hela mätserien hittas på Lomborgs Facebooksida:
Under 1910-talet såg det uppenbarligen helt annorlunda ut. Lomborg är bevisligen fullt medveten om detta men valde ändå att plocka bort data som skulle kunna grumla hans så glasklara slutsats. Det känns en aning suspekt. Men det blir värre.
Lomborg har valt att slå ihop alla dödsfall under respektive årtionde och räknat ut ett medelvärde för dessa. Var och ett av de ingående åren i respektive årtionde tillskrivs detta dödstal. Det borde rendera i ett stapeldiagram med en stapel för varje decennium, men Lomborg har som synes valt att skildra det i ett linjediagram med en stadigt sjunkande trend. Precis i överensstämmelse med den bild han vill måla upp. Som om det skildrade dödstalen år för år. Men varför döljer han decenniet 1900-1910?
Ni får bedöma själva, men om man jämför detta årtionde med nutid istället för 1920-talet syns ingen större skillnad:
Dödsfall orsakade av extremväder. Medelvärde per årtionde. Data från EM-DAT, hämtade från World in data.
Ett stapeldiagram för varje enskilt år ger en helt annan bild av vad som döljer sig bakom siffrorna jämfört med det avklippta linjediagram Lomborg valt att ta med i sin artikel:
Det är tydligt att dödsfallen inte alls är jämnt fördelade utan beror på specifika katastrofala händelser under enstaka år. Bakom de två största staplarna ligger exempelvis två händelser i Kina, en torkperiod och en översvämningskatastrof, vars dödstal dessutom förvärrades rejält av politiska skäl och krig.
Eftersom Lomborg har en märkbar effekt på opinionen blev det en hel del rabalder om detta. Så pass att de som ansvarar för EM-DAT-databasen kände sig tvungna att kommentera saken.[11]
”Sammanfattningsvis är det omöjligt att dra slutsatser om de bakomliggande orsakerna till den sekellånga trenden i katastrofdödlighet enbart baserat på EM-DAT-siffror.”
De visade också att enstaka händelser har stor inverkan. Plockar man exempelvis bort de femtio värsta under senaste århundradet erhålls en helt omvänd trend:
Bild från CRED. 2022 Disasters in numbers. Brussels: CRED; 2023.
Jag har inte hittat någon som protesterar mot att färre människor dör idag på grund av väderrelaterade orsaker än i början av 1900-talet. Men Lomborgs påståenden håller helt enkelt inte. Det är inte heller ett bra argument för att tona ner riskerna med extrema väderhändelser. Död är inte den enda konsekvensen. Uppgifter från samma databas visar antal människor som påverkats av naturkatastrofer:
Men det är förstås dumt att använda dessa data rakt av för att beskriva en ”klimattrend” med tanke på att tillförlitligheten i rapporterade data förmodligen skiljer sig dramatiskt åt från olika tidsepoker. Vi är fler och vi bor på olämpliga platser.
12:1:2 Lomborg om mark- och skogsbränder
Mark- och skogsbränder är en annan sak det stormar kring inom klimatdebatten. Det är också en av Lomborgs återkommande punkter som han tar upp som bevis på att larmen överdrivs och att det var mycket värre förr. Han, och andra, påstår att studier från Nasa visat att bränder drabbar långt mindre områden nu än för bara några decennier sedan. Det kanske förvånar många med tanke på alla de enorma mark- och skogsbränder som det rapporterats om under senare år. Men det stämmer.[12] Även IPCC konstaterade detta i sin senaste rapport.
Så vad är haken?
Frågan är komplex och ett globalt medelvärde kan ge missvisande bild av vad som pågår.
Nedgången kan nämligen till största delen tillskrivas en minskning av bränder i gräsområden i framförallt Afrika. Stora arealer har omvandlats till jordbruks- och betesmark, bebyggelse och vägar breder ut sig och så vidare. Brändernas omfattning har här ganska lite med klimatförändringarna att göra. Men som IPCC skriver i AR6 kapitel 2:
”Den boreala zonen [=våra breddgrader] upplever också större och mer frekventa bränder, och detta kan öka under ett varmare klimat […]
Ruta 4: ”Brandvädersäsongen har redan förlängts med 18,7 % globalt mellan 1979 och 2013, med statistiskt signifikanta ökningar över 25,3 % medan en minskning endast över 10,7 % av jordens landyta täckt av vegetation. Ännu tydligare förändringar har observerats under den andra hälften av denna period (Jolly et al. 2015).[…] Brandfrekvenserna under 2050 års förhållanden förväntas öka med cirka 27 % globalt, i förhållande till 2000 års nivåer”
Jag har inte hört en enda forskare i ämnet hävda att klimatförändringarna är den enda boven i dramat bakom dessa bränder. Men inte heller påstå att det inte skulle finnas en tydlig ”klimatsignal”.[13] En par studier från 2022 respektive 2023 undersökte hur stor areal skog som brändes och kom fram till att denna har ökat, särskilt i den boreala zonen, under de senaste två årtiondena:[14],[15]
Men det är förstås korta mätserier att dra allt för långtgående slutsatser på gällande koppling till klimatförändringar.
I det här sammanhanget brukar alltid skogsbränder i USA bubbla upp till ytan. Från officiellt håll (National Interagency Fire Center (NIFC)) brukar data över bränd yta per år visas som i den grafen nedan. En tydligt ökande trend syns.
Men data startar med år 1983. Det finns ju rapporterad data ända tillbaka till 1926 påpekar personer som Lomborg. Döljs detta avsiktligt för att kunna bibehålla alarmismen? Det är ett vanligt påstående.
Även Lomborg argumenterar åt det hållet. Bilden nedan är tagen från hans ”vetenskapliga artikel” från 2020.[17] Den visar areal som bränts varje år i USA från 1926 till nu (små staplar) samt uppskattade data per decennium tillbaka till 1900 (breda staplar).
Han skriver:
”Därför, om något, även om klimatförändringar kan öka brandrisken, gör den det från en mycket blygsam nivå, jämfört med historiska data.”
Lomborg inkluderade dock en liten fotnot som påpekar att vissa anser att dessa data inte ska användas eftersom de inte är tillförlitliga. Han hänvisade bland annat till en faktakoll på Carbon Brief som inkluderade en intervju av representant från de ansvariga på NIFC. Data innan 1983 kan inte jämföras med tidigare data menade han. Detta stod också på NIFC:s hemsida när Lomborg hämtade dessa data för sin artikel. Numera har NIFC helt tagit bort data före 1983 från sin hemsida. Föga förvånande ledde detta till konspirationsanklagelser om att vilja dölja information.
Lomborg brydde sig uppenbarligen inte om dessa varningar. I sin fotnot argumenterar han emot NIFC-representanten och insisterar på att det bara är en åsikt som inte stöds av data. Enligt Lomborg har data rapporterats – vilket är sant – och kan och bör därför användas som de är.
Men det handlar inte bara om åsikter, de har även dokumenterat osäkerheterna i exempelvis en artikel från 2015,[18] det vill säga långt innan Lomborg publicerade sin artikel.
Många olika institutioner har varit involverade i rapporteringen genom åren och det har inte funnits några standardrutiner. Dubbelrapportering av områden förekommer (exempel ges i artikeln). Politiken om skogsskötsel och brandbekämpning har förändrats dramatiskt under den här tiden. De områden som ingick i rapporteringen har också förändrats väldeliga över tid. Likaså vad som rapporteras. Tidigare rapporterades även avsiktliga bränder men så är det inte längre.
”Miljontals hektar avsiktlig eldning i sydöstra USA ingår som en del av de årliga uppskattningarna av aktiviteten vid skogsbränder på oskyddade marker under flera tidiga decennier av USFS årliga sammanfattande rapporter. Det är olämpligt att jämföra till exempel de tidiga uppskattningarna av den totala brända arean, som tar hänsyn till ”föreskriven brand”, med statistiken i senare USFS-rapporter, som utelämnar den.”
Och så vidare.
Lomborg fortsätter dock och hävdar att andra respekterade vetenskapsmän har använt siffrorna som de är före honom. Det är sant, men ändrar inte på att man jämför äpplen och päron. Likaså, när jag kollade en av de referenser han uppgav för att styrka sitt påstående visade det sig att de inte alls använt data som de var inrapporterade.[19]
De påpekade att tidiga data bör betraktas som uppskattning och försökte justera för de kända bristerna och publicerade följande graf (tagen från Politifact, som använt data från artikeln):
Det ger en helt annan bild än den Lomborg vill visa. Men han kommer sannolikt aldrig att backa. Det följer tidigare mönster: finns det tillgängliga siffror som passar den bild han vill måla upp, kommer han att använda dessa även om expertis säger att det inte kan användas på det sätt han gör. För att ytterligare bevisa detta kan tilläggas att i bildtexten till hans graf över bränd areal i USA står att det förmodligen var än värre förr i tiden än vad hans digram visar:
”(Reynolds och Pierson 1941, tabell 4) indikerar att elden förtärde ännu mer av USA:s skogar under 1800-talet.”
Artikeln han hänvisar till beskriver sågtimmersresurser i USA mellan 1630-1930. I tabell 4 anges enheten i ”billion board feet””. Det är en volym medan övrig data som diskuterats ovan är yta. De går inte att jämföra.
På tal om skogsbränder, det utspelar sig ibland en del märkliga episoder i denna debatt. Klimatforskaren Patrick Brown var huvudförfattare till en artikel som publicerades i den prestigefulla vetenskapliga tidskriften Nature 2023[20]: Slutsatsen var att klimatförändringarna lett till en tydligt ökad brandrisk i Kalifornien.
Men strax efteråt skrev Brown, uppenbarligen utan att meddela sina medförfattare, en opinionstext där han angav att han i studien medvetet utelämnat parametrar som han visste också påverkar brandrisken, enbart för att få den publicerad i Nature.[21] Detta för att tillmötesgå tidskriftens, enligt Brown, förutbestämda narrativ. Det vill säga, lyfter man fram andra orsaker än klimatförändringarna så refuseras man.
”… vi brydde oss inte om att studera inflytandet av dessa andra uppenbart relevanta faktorer. Om jag var medveten om att inkludera dem skulle ge en mer realistisk och användbar analys? Ja, det var jag. Men jag visste också att det skulle avvika från den rena berättelsen fokuserad på klimatförändringarnas negativa effekter, och därmed minska oddsen för att passera Natures redaktörer och granskares ögon.”
Lite av en mea culpa alltså. Och det mottogs precis som man kunde förvänta sig när en etablerad klimatforskare bevisar att forskningen är riggad – det var mumma för en redan extremt polariserad debatt.
Jag tror inte du kan hitta en akademiker som anser att publikationsförfarandet fungerar utan anmärkning. Många har nog en hel del saklig och relevant kritik att framföra vad det gäller granskningsprocessen (peer-review) och en publikationsindustri med vinstmarginaler få andra branscher kan uppvisa. Det är dock inte detsamma som att allt är riggat och att man inte kan lita på något.
Det märkliga i det här fallet är att kontrollerbar fakta talar emot Browns påstående. Granskarnas kommentarer är nämligen offentliga tillsammans med Browns och författarnas svar (finns där artikeln publicerats under rubriken peer review). Den initiala responsen från granskarna var nämligen att artikeln inte höll för publikation. Detta eftersom den bland annat inte behandlat andra relevanta parametrar. Med andra ord tvärtemot det Brown försökte leda i bevis.
Brown och hans kollegor fick argumentera för att övertyga granskarna och att studien borde publiceras trots de begränsningar deras studie hade. (Det är inget ovanligt att man begränsar en studies omfattning beroende på vad det är man vill studera. Det omöjligt att inkludera allt i en studie rörande komplexa frågor, vilket är en av anledningarna till att man inte ska lägga för stor vikt vid enskilda studier).
Andra forskare gav hänvisningar till en lång rad andra studier som inte alls enögt köpte Browns påstådda narrativ. Skeptical science listade exempelvis 37 aktuella studier som direkt motsade Browns anklagelser[22] Det är väl känt och vedertaget att saker som skogsskötsel och andra mänskliga förehavanden förvärrar konsekvenserna av skogsbränder, inte enbart klimatförändringarna.
Att media gärna fokuserar på iögonfallande jättebränder och liknande är likaså inget nytt. Inte heller att det är sådant vi alla lägger märke till. Men det har inte med den vetenskapliga integriteten att göra.
(Patrick Brown jobbar inte längre inom akademin utan på Breakthrough Institute).
[1] a) Cole, M.A. (2003), Environmental Optimists, Environmental Pessimists and the Real State of the World – An article examining The Skeptical Environmentalist: Measuring the Real State of the World by Bjorn Lomborg. The Economic Journal, 113: F362-F380. doi:10.1111/1468-0297.t01-1-00141 ; b) Bodnar et al, Lessons learned from“The Skeptical Environmentalist”: an environmental health perspective, International Journal of Hygiene and Environmental Health, Volume 207, Issue 1, 2004, Pages 57-67 ; c) Jeroen C.J.M. van den Bergh (2010) An assessment of Lomborg’s The Skeptical Environmentalist and the ensuing debate, Journal of Integrative Environmental Sciences, 7:1, 23-52, DOI: 10.1080/19438150903533730 d) – Pimm, S., Harvey, J. No need to worry about the future. Nature 414, 149–150 (2001). https://doi.org/10.1038/35102629
[7] Några exempel ur utöver kritiken av Skeptical Envirnmetalist i föregående ref: a) Ackerman, F. Hot, it’s not: Reflections on Cool It, by Bjorn Lomborg. Climatic Change 89, 435–446 (2008). https://doi.org/10.1007/s10584-008-9403-3 b) Jason M. Vogel, Karen M. Carney, and Joel B. Smith A review of Bjorn Lomborg’s book: Cool It, Mitigation and Adaptation Strategies for Global Change 2008, DOI 10.1007/s11027-008-9151-8 c) Are electric cars really green? An investigation of Bjorn Lomborg’s claims.Youtube potholer54 14 nov 2018 https://www.youtube.com/watch?v=hwMPFDqyfrA
[10] Lomborg, B, Welfare in the 21st century: Increasing development, reducing inequality, the impact of climate change, and the cost of climate policies, Technological Forecasting and Social Change, Volume 156, 2020, 119981, ISSN 0040-1625, https://doi.org/10.1016/j.techfore.2020.119981
[15] Bousfield, C.G., Lindenmayer, D.B. & Edwards, D.P. Substantial and increasing global losses of timber-producing forest due to wildfires. Nat. Geosci. (2023). https://doi.org/10.1038/s41561-023-01323-y
[17] Lomborg, B, Welfare in the 21st century: Increasing development, reducing inequality, the impact of climate change, and the cost of climate policies, Technological Forecasting and Social Change, Volume 156, 2020, 119981, ISSN 0040-1625, https://doi.org/10.1016/j.techfore.2020.119981
[18] Karen C. Short, Sources and implications of bias and uncertainty in a century of US wildfire activity data, International Journal of Wildland Fire 2015 http://dx.doi.org/10.1071/WF14190
[19] Littell, J.S., McKenzie, D., Peterson, D.L. and Westerling, A.L. (2009), Climate and wildfire area burned in western U.S. ecoprovinces, 1916–2003. Ecological Applications, 19: 1003-1021. https://doi.org/10.1890/07-1183.1
[20] Brown, P.T., Hanley, H., Mahesh, A. et al. Climate warming increases extreme daily wildfire growth risk in California. Nature 621, 760–766 (2023). https://doi.org/10.1038/s41586-023-06444-3
När nu även de flesta ”skeptiker” erkänner uppvärmningen har mycket fokus hamnat på extremväder och huruvida situationen har blivit värre på denna front eller inte. Det är ett ämne fyllt av statistik och komplexa orsakssamband. Per definition inträffar de dessutom sällan vilket gör att det krävs långa mätserier, som ofta saknas, för att få statistiskt säkerställda trender. Det är med andra ord ett smörgåsbord för populister som gärna saluför halvsanningar och körsbärsplockar data utan större eftertanke.
Ta exempelvis tropiska stormar. Har de blivit mer frekventa? Har de blivit intensivare och mer destruktiva? Meteorologiprofessorn Kerry Emanuel och andra har visat att så är fallet.[1] Men andra studier visar inte det.[2] Ett stort problem här är osäkerheter i äldre observationer.
IPCC konstaterade i sin senaste rapport AR6 att det inte syns någon ökande trend i antalet tropiska stormar. Det var också vad som förutspåddes i IPCC:s rapport AR4 från 2007. Däremot förväntades då en ökning av andelen hårdare stormar (kategori 3–5) och det konstaterade IPCC nu att man också observerat under de senaste fyrtio åren. IPCC hänvisar bland annat till en studie som NOAA-forskare publicerat i tidskriften PNAS 2020.[3] De hade använt satellitdata från 1980 och framåt (det var då satellitmätningarna startade).
Statsvetaren Roger Pielke Jr förnekar inte en mänskligt orsakad uppvärmning men han har under decennier lyckats hamna på kant med en stor del av ”klimatforskarkollegiet”, mer om det snart. Han skrädde inte orden angående IPCC:s slutsats ovan: ”Allt detta är fiktion, till och med desinformation.”[4] Ändå hämtar både Pielke Jr och NOAA-forskarna sina uppgifter från samma databas (NOAA-forskarna sköter denna). Hur kan de komma till så olika slutsatser?
Pielke Jr visar på sin blogg att IPCC:s slutsats angående andelen starkare stormar visserligen stämmer om man räknar från 1980. Men det finns observationer från längre tillbaka i tiden, men då inte från satelliter. Han visar att om man lägger till dessa erhålls ingen ökande trend.
Här hamnar man som lekman på hal is. För jag kan omöjligt bedöma noggrannhet och tillförlitlighet i de olika mätserierna. Det handlar inte enbart om att detektera en storm utan också om att mäta intensiteten. Men har NOAA-forskarna, och således även IPCC, mörkat att dessa data existerar?
Nej. Deras artikel inleds med att konstatera att de mätningarna Pielke Jr hänvisar till är olämpliga att använda för en global analys:
”De globala instrumentella mätserierna för TC-intensitet [TC=tropisk cyklon] är dock kända för att vara heterogena i både rum och tid och är i allmänhet olämpliga för global trendanalys.”
De har alltså motiverat varför de inte använder äldre data. Men återigen, som lekman är det svårt att ha en relevant åsikt i frågan. Och när det bråkas om antalet stormar förstår man att det knappast blir lättare när man ovanpå detta ska inkludera ”mänskliga faktorer” och bedöma skadeverkan i ekonomiska värden.
Pielke Jr har ägnat mycket tid åt att beräkna extremväders kostnader. Ingen ifrågasätter att dessa i absoluta tal har ökat under senare år. Men samsynen gäller inte hur detta ska kopplas till klimatfaktorer eller omständigheter som att vi nu är fler, bor närmre riskutsatta områden, äger mer och dyrare saker än tidigare och så vidare. Om man vill jämföra händelser från olika tidsepoker behöver man på något sätt normalisera hur man beräknar kostnaderna för dessa parametrar.
Pielke Jr och hans kollega Chris Landsea var pionjärer i detta arbete och normaliserade kostnaderna mot exempelvis BNP och publicerade resultaten i en artikel 1998.[5] Flera artiklar har följt, bland annat en 2018.[6] De kunde då inte se någon ökande trend i skador från tropiska stormar i USA mellan åren 1900 och 2017. Men slutsatserna har inte varit utan invändningar. Deras metodik ansågs överskatta historiska kostnader[7] och att trenden byggde orimligt mycket på två stora stormar på 1920-talet. Likaså ansåg andra att man måste inkludera kostnader för utvecklingen av bättre prognoser, varningssystem, byggnormer och så vidare.[8]
Några studier har bekräftat Pielke Jr:s resultat om att det inte finns en ökad normaliserad skadetrend, andra har tvärtom visat att den har ökat och dessutom kritiserat Pielke Jr:s metodik hårt.[9] I bilden nedan syns Pielke Jr:s resultat till vänster och Estradas till höger.
Inte heller här har jag en aning om vilka studier som är mest tillförlitliga, men det är inte så att Pielke Jr bara fått kritik utan saklig grund. Man kan nämligen få det intrycket när man läser hans inlägg i debatten.
Vad säger IPCC? När det gäller tropiska stormars skadeverkan har de i rapporten AR6 WG1 lagt stor vikt vid en studie som använder sig av en annan normaliseringsprocess än den Pielke Jr och hans kollegor använt sig av.[10] Deras slutsats var:
”Vi fann att orkaner verkligen har blivit mer skadliga. Frekvensen av de allra mest skadliga orkanerna har ökat med 330 % per århundrade.”
Forskarna bakom denna studie säger sig ha hittat en väg runt tidigare problem och motsägelsefulla resultat. De menar att deras metodik är mer robust än den Pielke Jr och andra har använt sig av.
Återigen, forskarna har motiverat sina val, om det är rätt eller inte är jag inte människa att avgöra. Det är dock inget märkligt att forskare är oense. Den vetenskapliga processen kan ofta vara långsammare än vad man önskar, men den brukar sortera ut den här typen av motsättningar med tiden. Och märk väl att ovanstående inte är i närheten av en total genomgång av vetenskapen på området.
Mitt råd är att åtminstone inte dra slutsatser utifrån munhuggningar på sociala medier och liknande, även om det är forskare bakom inläggen. För tongångarna mellan vissa forskare är inte alltid kärvänliga. Om man tycker att de ibland överreagerar, bör man veta att det ofta ligger mycket gammalt groll bakom.
Forskare är precis som du och jag. De flesta tillbringar sin tid långt bortom mediebrusets mikrofoner och kameror. De jobbar på, diskuterar och argumenterar med sina kollegor, att vara oense om sakfrågor och att dra fel slutsatser är en del av vetenskapen. De flesta hanterar kritik utan att vända upp och ner på hela världen.
Men precis som på många andra arbetsplatser finns det några som tycks älska att hamna i, och till synes hämtar kraft ur, att befinna sig i konflikter. I klimatdebatten är det ofta dessa personer vi hör talas om, åtminstone i sociala medier. Och Pielke Jr är en av dessa. I mångas ögon har hans förmåga att ideligen hamna i kontroversiella situationer gjort honom till en ”sanningssägare” som vågar gå emot konsensus.
Och visst behövs sådana personer. Synnerligen ofta har det dock en tendens att gå över gränsen och inte längre handla om saklig kritik. Pielke Jr har exempelvis kommit med relevant kritik om att IPCC värstascenario överanvänts i studier under senare år, då de flesta anser att detta numera är ganska osannolikt. Men han stannar inte där utan menar att klimatvetenskapen på grund av detta har förlorat kontakt med verkligheten.
Forskare svarar att det är han som tappat alla proportioner. Man ska veta att det inte var så många år sedan Pielke Jr själv var den som menade att värstascenariot (RCP8.5) inte var tillräckligt allvarligt eftersom det inte återspeglade de möjliga framtida riskerna. Så även om han kommer med relevanta inspel finns det all anledning att inte köpa allt han säger rakt av.[11],[12]
Bara för att nämna ett exempel: Vita Husets vetenskapliga rådgivare, John Holdren, kopplade 2014 en intensiv torkperiod i västra USA till klimatförändringarna. Han anklagades då av Jeff Session, en republikansk senator, för att lura det amerikanska folket – allt med stöd av ett citat från Pielke Jr från ett kongressförhör året innan. Torkor, hävdade Pielke Jr, hade ”för det mesta blivit kortare, mindre frekventa och täckte en mindre del av USA under det senaste århundradet”. Detta hämtade han från rapporten US Climate Change Science Program’s 2008 (CCSP).
Holdren kändes sig därför nödd att bemöta Pielkes Jr:s påståenden och skrev ihop en rapport. Bland annat visade han att Pielke Jr visserligen citerade CCSP-rapporten korrekt, men utelämnade meningen som följde direkt efter citatet ovan om att torkperioderna blivit färre i USA:
”Det huvudsakliga undantaget är de sydvästra och inre delarna av västra [USA], där ökad temperatur har lett till stigande torktrender (Groisman et al., 2004; Andreadis och Lettenmaier, 2006).”[13]
Holdren visade också att Pielke Jr:s påstående om att det inte fanns några globala trender angående torka innehöll liknande missvisande resonemang.[14]
Pielke Jr är heller inte sen att dra på sig offerkoftan och ser sig oskyldigt anklagad för både det ena och det andra. Men han är själv långt ifrån någon beskedlig lammunge i detta avseende och drar sig inte för att kasta beskyllningar omkring sig. Han har exempelvis anklagat forskarna bakom bloggen Real Climate (särskilt Gavin Schmidt och Michael Mann) för att vara politiska aktivister för att de bemött felaktigheter på Fox News och liknande. Likaså att de ljugit i fall där så bevisligen inte var fallet.[15]
Pielke Jr: ”I början av 2005, för nästan fem år sedan, började jag kritisera vetenskapsmännen på RealClimate, inklusive Gavin Schmidt och Michael Mann, för att de gömt en politisk agenda i vetenskapens tyg.”
Pielke Jr anklagade likaså forskaren Marcott för att i princip balansera på gränsen till forskningsfusk i en studie, något som fick andra forskare att gå i taket.[16]
När en studie kom fram till en ökad stormaktivitet blev Pielkes kommentar att när verkligheten inte stämmer överens med den alarmistiska trenden så hittade forskarna på sitt resultat genom att använda modeller. Naturvetenskapliga forskare svarade att Pielke Jr inte förstår sig på vad studien innebar:
2009 ville Pielke Jr visa hur snedvriden klimatdebatten var och gjorde en googlesökning på två olika vetenskapliga artiklar; en från Michael Mann som visade att antalet orkaner ökade och en annan skriven av Chris Landsea – som Pielke Jr jobbat ihop med – som inte såg någon ökande trend. Sökningen visade enligt Pielke Jr att Manns studie hade 1264 gånger fler nyhetsnotiser än Landseas. En vinklad debatt?
Bara det att det finns en känd filmregissör som också heter Michael Mann (regisserat Heat bland annat) och sökningen var så ospecifik att även dessa träffar fanns med i resultatet han visade.
I verkligheten var förhållandet 11 för Mann mot 5 för Landsea. Skillnaden skulle kunna förklaras med att Manns studie var publicerad i en kändare tidskrift (Nature). Pielke Jr erkände sedan att han ”varit lite slarvig”.[17] Några tiopotenser fel bara.
Och det finns som sagt åtskilliga liknande exempel. Vid varje tillfälle ”kontroverser” dyker upp sprids de dessutom blixtsnabbt via en mängd bloggar och så går dreven mot forskarna. Även om det inte ursäktar överreaktioner så kan det vara en förklaring till varför taggarna är vända utåt mot vissa personer.
Forskare varnar för att många typer av extrema väderhändelser kommer öka i en varmare värld. Men redan idag finns det tydliga och oroande trender. IPCC kopplar antropogena klimatförändringar till extrema temperaturer, torkor, förändrade nederbördsmönster och skogsbränder.[18]
Värmextremer som når mer än tre standardavvikelser över genomsnittet från baslinjeperioden 1951–1980, har idag ökat mer än 90 gånger(det åskådliggörs i bilden nedan av det som ligger till höger om 3σ (3-sigma) där μ motsvarar medelvärdet).
Tidigare nästan aldrig skådade extremer (så kallade 4-sigma-händelser) har ökat 1000 gånger och påverkar 3 procent av landytan under en given månad.[19] Marina värmeböljor har också fördubblats under de senaste decennierna, och de förväntas öka 23-faldigt under ett 2 °C uppvärmningsscenario.[20]
För denna typ av extremer finns det signifikanta trender men för andra är det mer komplext. Ett globalt medelvärde för fenomen som extrema skyfall, översvämningar, torkperioder med mera ger inte alltid en korrekt bild av vad som faktiskt pågår.
En ökad temperatur gör att atmosfären kan hålla mer vattenånga (cirka 7 procent mer för varje grad) vilket ger ökad nederbörd. Men detta fördelar sig inte jämnt över jorden. Vissa områden får kraftigare skyfall medan andra istället upplever längre torrperioder. Ett globalt medelvärde säger med andra ord ganska lite om situationen. Orsak och verkan-sambanden är dessutom komplexa. Slutsatsen i en vetenskaplig diskussionsartikel från 2023 belyser problematiken:[21]
”Sammanfattningsvis står det klart att den globala uppvärmningen redan nu kraftigt ökar antalet och intensiteten av många typer av väderextremer, vilket har förutspåtts av klimatvetenskapen i årtionden. Mycket av detta beror på termodynamiken. Med det menar vi att atmosfären är varmare, vilket innebär att den rymmer mer energi och vatten för att driva extremväder. Havet är också varmare och kan ge mer energi och fukt som bränsle till tropiska cykloner. Men forskarnas uppmärksamhet har i allt högre grad vänts mot dynamiska effekter. Med det syftar vi på förändringar i cirkulation och stabilitet i atmosfären och havet. Det inkluderar förändringar av jetströmmen, polarvirveln, atmosfäriska planetariska vågor eller Atlantens havsströmmar.
Att få robusta slutsatser om förändringar i väderextremer kräver långa tidsserier, med tanke på att extrema händelser per definition är sällsynta händelser och inte är lätta att modellera. Ändå sticker signalen från klimatförändringar nu tydligt ut från bruset för många typer av extremer. Att reda ut de dynamiska mekanismerna är svårare och är i fokus för den aktuella forskningsfronten.”
[1] a) Emanuel, K. Increasing destructiveness of tropical cyclones over the past 30 years. Nature 436, 686–688 (2005). https://doi.org/10.1038/nature03906 b) Emanuel, K. Atlantic tropical cyclones downscaled from climate reanalyses show increasing activity over past 150 years. Nat Commun 12, 7027 (2021). https://doi.org/10.1038/s41467-021-27364-8 d) Mann, M. E., and K. A. Emanuel (2006), Atlantic hurricane trends linked to climate change, Eos Trans. AGU, 87(24), 233–241, doi:10.1029/2006EO240001 e) Trenberth, K. E., and D. J. Shea (2006), Atlantic hurricanes and natural variability in 2005, Geophys. Res. Lett., 33, L12704, doi:10.1029/2006GL026894 f) Mann, M. E., B. A. Steinman, and S. K. Miller (2014), On forced temperature changes, internal variability, and the AMO, Geophys. Res. Lett., 41, 3211–3219, doi:10.1002/2014GL059233. h) Byron A. Steinman et al. ,Atlantic and Pacific multidecadal oscillations and Northern Hemisphere temperatures.Science347,988-991(2015).DOI:10.1126/science.1257856 i) Frankcombe, L. M., M. H. England, M. E. Mann, and B. A. Steinman, 2015: Separating Internal Variability from the Externally Forced Climate Response. J. Climate, 28, 8184–8202, https://doi.org/10.1175/JCLI-D-15-0069.1.
[2] Klotzbach, P. J., Wood, K. M., Schreck III, C. J., Bowen, S. G., Patricola, C. M., & Bell, M. M. (2022). Trends in global tropical cyclone activity: 1990–2021. Geophysical Research Letters, 49, e2021GL095774. https://doi.org/10.1029/2021GL095774
[3] Kossin JP, Knapp KR, Olander TL, Velden CS. Global increase in major tropical cyclone exceedance probability over the past four decades. Proc Natl Acad Sci U S A. 2020 Jun 2;117(22):11975-11980. doi: 10.1073/pnas.1920849117.
[5] R. A. Pielke Jr, C. W. Landsea, Normalized hurricane damages in the United States:
1925–95. Weather Forecast. 13, 621–631 (1998).
[6] Weinkle, J., Landsea, C., Collins, D. et al. Normalized hurricane damage in the continental United States 1900–2017. Nat Sustain 1, 808–813 (2018). https://doi.org/10.1038/s41893-018-0165-2
[9] F. Estrada, W. W. Botzen, R. S. Tol, Economic losses from US hurricanes consistentwith
an influence from climate change. Nat. Geosci. 8, 880–884 (2015); F. Barthel, E. Neumayer, A trend analysis of normalized insured damage from natural disasters. Clim. Change 113, 215–237 (2012) b) F. Barthel, E. Neumayer, A trend analysis of normalized insured damage from natural disasters. Clim. Change 113, 215–237 (2012)
[10] Grinsted A, Ditlevsen P, Christensen JH. Normalized US hurricane damage estimates using area of total destruction, 1900-2018. Proc Natl Acad Sci U S A. 2019 Nov 26;116(48):23942-23946. doi: 10.1073/pnas.1912277116
[19] Robinson A, Lehmann J, Barriopedro D, Rahmstorf S and Coumou D 2021 Increasing heat and rainfall extremes now far outside the historical climate npj Clim. Atmos. Sci. 4 3–6
[20] Frölicher T L, Fischer E M and Gruber N 2018 Marine heatwaves under global warming Nature 560 360–4
Få kan väcka uppmärksamhet såsom Lena Andersson (LA) gör med sina tycka-till-alster på SvD:s ledarsida. Inte minst när det handlar om klimatet. Efterspelen tycks alltid handla om vem som förstått vad LA uttryckt i sin text och inte. Vad menade hon egentligen?
Så också efter hennes senaste artikel på SvD ledarsida 12 aug 2023: Till slut kom äntligen extremvädret. Rabaldret på Twitter gjorde (?) att hon till och med bjöds in till Studio ett (Sveriges radio) för debatt under rubriken Har svensk media blivit väderfixerad?
Den självutnämnde libertarianen och opinionsbildaren Henrik Jönsson ansåg att hon med sin text bara ville kritisera hur media framställer extremväder och alla de rekord som slagits under senare tid. Hans kommentar belyser motsättningarna bra:
Och nu ska jag alltså berätta vad LA menar, egentligen?
Haha, nej. Jag erkänner utan omsvep att jag inte begriper ett skvatt av vad hon vill säga med stora delar av sina texter. Jag har flera gånger påpekat att det finns överdrivet alarmistiska tongångar som kan kritiseras i klimatdebatten, men att de flesta kritiker på kultur- och ledarsidorna är erbarmligt dåliga på detta.
Berättigad kritik dränks nämligen snudd på alltid i överdrifter och okunskap. Ungefär på samma sätt som att man måste få diskutera biverkningar av vaccin men om man inleder med att hävda att vaccin inte alls fungerar så får man skylla sig själv för att inte bli tagen på allvar.
LA vill i sitt senaste inlägg ironisera över medias överdrivna väderrapportering i sommar genom att påpeka att det minsann inte var så illa på den plats hon befann sig. Tänk att detta är gångbart fortfarande. Orkar inte ens kommentera.
Sen kommer en lång harang om … tja, jag vet inte riktigt ärligt talat:
”En dag i juli. Hemma igen. Grått och ostadigt. Gick upp klockan sju, drack kaffe, läste tidningen. Somrarnas extrema väder är människans fel – alldeles som i en djurens och naturens egen konspirationsteori. En främmande grupp har för att sko sig tvingat på alla andra sin ideologi. Historiens ackumulerade växthusgaser framställs som en extravagans, en stötande, obetänksam lössläppthet; en lyx i nivå med de uttråkade klassernas dekadenta krossande av champagneflaskor.
Så ser man alltså på hårt arbete, framsteg och välståndshöjning för flertalet – något föraktligt som skulle ha undvikits om förståndet varit större. En återkommande formulering är den om hur vädret och temperaturen skulle ha varit ”utan människans utsläpp av koldioxid”. Hur då utan? Referenspunkten utgörs tydligen av ett idealtillstånd före industrialiseringen där man drog oxar över torvan och kardade ull för eget bruk.
Vilket sorgligt samhälle som så hatar människans storhet att hon beklagar sina triumfer. Krälande i stoftet ber det om ursäkt inför generationerna som lever allra högst på triumferna. Man tycks på allvar tro att medicinska och tekniska framsteg är möjliga utan övriga landvinningar, utan handel, konsumtion och materiell strävan. Att producera för livets nödtorft räcker.”
Vad betyder det ens? Hon verkar ha målat upp en jättehalmdocka i sitt sinne och argumenterar mot den … Bly i bensin, freoner, PCB, DDT och så vidare har alla varit briljanta lösningar på verkliga problem. Att man senare agerar på de allvarliga konsekvenser man blivit varse handlar knappast om att man vill avskaffa kylskåp, är ilsken på tekniska framsteg och vill stoppa utvecklingen etc. Det är utveckling att åtgärda problem.
Att ”vetenskapen” skulle beskriva referenspunkten innan mänsklighetens CO2-utsläpp som något idealtillstånd är likaså hennes egen tolkning. Det är före och efter, varken mer eller mindre, känslorna är hennes egna.
Alla som vill förstår.
Att man inte tolkar rekordtorkor, skyfall, värmeböljor osv som något positivt är knappast konstigt. Att medier skriver om dessa är heller inget konstigt. Inte heller att de ibland sätter väl överdrivna rubriker.
Men halmdockor är ett genomgående tema i de klimatrelaterade texter av LA jag har läst:
”Vi lever i en värld som hävdar att vi måste bryta med allt vad människan är och har uppnått.”
Nej, det gör vi inte.
Hon fortsätter:
”Då är det knappast för mycket begärt att medborgarna får höra oklarheterna diskuteras tills de är nöjaktigt utredda. En sådan är varför det har funnits värmeperioder innan människan brände kol, körde bil och flög.Frågan är allt annat än insinuant, för jag känner inte till svaret. Men jag vill gärna leva i ett samhälle där journalistiken är frimodig nog att undra huruvida detta påverkar teorin om växthusgaserna.”
Man kan fråga sig när dessa frågor är ”nöjaktigt utredda” enligt Lena Andersson? LA brukar ofta hänvisa till individens egna ansvar, vad har hon själv gjort i detta sammanhang? De få gånger jag sett henne ta fram någon saklig kritik har det varit helt uppåt väggarna. Som här när hon läst en bok (artikeln SvD ledare 2021):
”I de vetenskapliga rapporterna diskuterar IPCC såväl växthusgaser som naturliga variationer, skriver Börjesson, men i sammanfattningarna för politiker (och massmedier) anges enbart människoskapade orsaker.”
Varken hon eller SvD:s ledarredaktion ägnade två minuter för att kontrollera detta (för det stämmer förstås inte). Se länkar nedan för fler exempel.
LA:s ”klimatdebattkritik” är oftast rena rama känslosåsen (spilld på en offerkofta i storlek L) utan särskilt mycket sakligheter. Kritiken hon får är en ren konsekvens av att hon är så dåligt påläst. För de frågor hon ställer sig har besvarats för flera decennier sedan (men ältas förstås till förbannelse på nätet ändå). Man kan verkligen inte hela tiden skylla sin egen lathet och okunskap på medierna.
”Att ställa frågor är suspekt, för det ser ut som tvivel. Hänvisningarna till forskning liknar egendomligt nog mer krampaktig tro än ett vetenskapligt förhållningssätt. Med ett sådant ska ju allt som talar emot teorin sökas upp och beaktas, snarare än framställas som hädelse och ges beteckningar av det slag som gudsförnekare brukade föräras.”
Jag tror LA skulle bli förvånad över hur många av dessa alternativa förklaringsmodeller som har diskuterats i IPCC-rapporterna och avfärdats med empiriska data i den vetenskapliga debatten. Men det är klart, tittar man inte finns det inte. Har skrivit tillräckligt om detta:
LA klagar hej vilt på journalister för att de inte är kritiska men har inte ställt sig själv en enda skeptisk fråga. Hon verkar ärligt talat mest vara frustrerad över att människan och ”den fria marknaden” ska behöva ta hänsyn till verkligheten.
”I stället fortsätter en aktivistisk klimatjournalistik att utifrån forskningsrön göra upp skrivbordskonstruerade planer på hur samhällen ska styras och utformas. Som om det vore för naturvetenskapen att avgöra och inte längre ett ämne inom den politiska filosofins domän, en fråga om vad människan är och inte är, om oföränderliga idéer rörande frihet och tvång, rätt och orätt.”
”… den fria ekonomins fundament, idén om att uppfylla det naturligt goda för det godas skull, individuellt självbestämmande, i motsats till nytta och ändamålsenlighet. Icke godtyckliga regler är ett nödvändigt men inte tillräckligt kriterium. Om staten styr medborgarnas liv men gör det lika för alla har vi givetvis inte en fri ekonomi.”
”Särdraget hos den fria ekonomin är att den saknar mål. Den går därför inte att förena med klimatrelaterade krav på målstyrning av produktionen, med mindre att den inte längre blir fri.”
En massa ord. En massa känslor. Men inget om hur detta ska ställas mot den fysikaliska verklighet vi lever i. Skulle vilja säga att anledningen till att LA:s texter lyckas väcka uppmärksamhet beror på en blandning av att hon är känd, en bra skribent, våra förutfattade meningar samt hennes skicklighet i att leverera slagfärdiga ordflöden som trots sitt omfång inte innehåller någon särskild substans.
Här sitter exempelvis jag fast i fällan och kommenterar det hon skrivit 🙂
Har fått en del frågor om varför jag inte är så aktiv i ”debatten” längre.
Tid. Jag har ägnat mycket av våren till att skriva ihop ett nytt manus (Vi har tio år på oss). Försöker där bl a sätta klimatdebatten i ett historiskt perspektiv (scenen var riggad för motsättningar långt innan IPCC bildades) och belysa svårigheterna i att ”lyssna på forskningen”. För visst har det funnits – och finns fortfarande – överdrifter/felaktigheter på båda sidor om åsiktsstaketet i miljöfrågor. Ligger ute hos förlag nu. Får se om någon är intresserad att satsa på det. Chansen att det antas är väl liten men klart man hoppas …
Trötthet. Det är egentligen inte så mycket nytt som dyker upp i debatten, det är mest olika varianter gamla argument, körsbärsplockning, ad hominem som cirkulerat i decennier. Det mesta känns som jag redan kommenterat och det blir upprepningar och inte särskilt kul att skriva om längre. Det tar mycket tid och kraft att skriva och största drivkraften har varit att jag varit nyfiken själv.
Uppgivenhet. Antalet ”skeptiker” blir nog inte fler, de tycks dock har blivit betydligt mer högljudda (gäller inte minst på Twitter efter Musk tog över). Ingen av dessa påverkas det minsta av faktakollar och liknande. Och det tycks inte finnas någon ände på det här. Nyligen beslutade t ex DeSantis att skolor i Florida ska få använda videofilmer från Prager U i sin undervisning. U:et står för University, men det är i realiteten en Youtubekanal driven av en man långt ut på den högra politiska flanken. Där hittas filmer om kreationism, vetenskapliga bevis på Guds existens, klimatförvillande osv. DeSantis’s Florida Approves Climate-Denial Videos in Schools – Scientific American
Och då är det väl bara en tidsfråga innan såna krav dyker upp här hemma. Tyvärr är det nog endast personer inom den ”konservativa och libertarianska” rörelsen som kan sätta stopp för dessa strömningar. Fattar ärligt talat inte hur världen kunnat bli så däng på så kort tid.
Den danske debattören Bjørn Lomborg säger att antalet ”klimatrelaterade dödsfall” i världen har minskat med 96% sedan 1920-talet och visualiserade det så här i ett Facebookinlägg 25 juli 2021:
Som synes har han valt att redovisa detta i ett linjediagram, och anger att det visar antal dödsfall per år, medelvärde per decennium. Är det ett bra sätt att åskådliggöra dessa data?
Nedan finns ett stapeldiagram från Our world in data (inkluderar även jordbävningar och vulkaner som jag antar inte ingår i Lomborgs siffror ovan, men de är små värden i sammanhanget):
Det blir då tydligt att dödsfallen inte är jämnt fördelade utan beror på katastrofala händelser under enstaka år. Ur Lomborgs graf kan man få intrycket av att det t ex under 1950-talet dog uppemot 300 000 människor varje år i klimatrelaterade katastrofer. Det är väldigt långt ifrån verkligheten.
(Faktum är att dödsfallen ökade med nästan 300 % från perioden 1945-1955 till 2000-2010. Det ger dock inte heller en rättvis bild av helheten.)
Sen kan man ju fundera på varför han ändrat sin graf till att börja vid toppen på 1920-talet när dataserien startar vid 1900? 8 december 2015 la han nämligen upp nedanstående på Facebook:
Finns det mer att säga om de enstaka åren?
De största katastroferna är orsakade av torka respektive översvämningar:
Kollar man upp några av de värsta katastroferna blir det också helt uppenbart att de höga dödstalen förvärrats rejält av politik, krig och liknande. Exempel:
1920, torka i Kina: Torka ”The immediate catalyst for the famine was partial or total failure of the Autumn 1920 harvest in more than 300 counties, but other underlying factors allowed the drought to lead to starvation conditions for many millions. […]
The failure of harvests across the North in 1920 also came in the immediate wake of the Zhili-Anhui war that July, which saw the troops of three political factions involved in fighting in the environs of Beijing. While it lasted, the fighting disrupted supply routes across the North, destroyed crops, and led to looting in a dozen counties just south of Beijing” North China famine, 1920-21 | DisasterHistory.org
1928, torka i Kina: ”Nonetheless, the famine that ensued was more political than natural in origin. Famine conditions were exacerbated by simultaneous military activity in the area. Warlords had already established the foundations of famine, stripping counties ‘ruthlessly’ of grain, livestock, and farming implements.” Northwest China famine, 1928-30 | DisasterHistory.org
1931 översvämning i Kina. Lägger man till en enorm översvämning till ovanstående får det förstås förödande effekter. ”The most lethal effect of the flood was the diseases that swept through the refugee population due to displacement, overcrowding, and the breakdown of sanitation. These included cholera, measles, malaria, dysentery, and schistosomiasis.” 1931 China floods – Wikipedia
1959, torka i Kina: ”Although drought was a contributory factor, this was largely a manmade catastrophe for which Mao Zedong bears the greatest responsibility.” China’s great famine: 40 years later – PMC (nih.gov)
Det är i mina öga helt uppenbart att Lomborgs sätt att redovisa dessa data blir helt missvisande. Enstaka händelser får ett oproportionerligt stort avtryck i trenden.
Jag tror inte det går att hitta någon seriös debattör som förnekar att dödstalen i den här typen av katastrofer var enormt mycket större under tidigt 1900-tal än vad de är idag. Den stora frågan är väl om det är relevant? Jämförs inte äpplen och päron?
Kan man använda samma referensramar över hur livet tedde sig på 1920-talet som nu? Blir antalet döda i Rysslands invasion av Ukraina mer acceptabelt eftersom det under andra världskriget dog ett par miljoner människor enbart i striderna om Stalingrad?
Är det en slump att just personer som Lomborg, som ständigt spelar ner allvaret i klimatförändringarna, valt att redovisa dödsfallen i ett linjediagram och gör jämförelse som:
”In the 1920s, the death count from climate-related disasters was 485,000 on average every year. In the last full decade, 2010-2019, the average was 18,362 dead per year, or 96.2% lower.”
I princip är det två händelser i Kina som till stor del står för dessa fruktansvärda siffror under 1920-talet, men det var inte ens i närheten av att en halvmiljon människor dog varje år på grund av klimatrelaterade orsaker.
Ett annat kärt argument handlar om att det dör fler av kyla än av värme. Det är i sig sann statistik men är det hela sanningen?
Lomborg drog det ännu längre och påstod att uppvärmningen räddar 166 000 människoliv varje år och hänvisade till en studie publicerad i Lancet. Men författarna till den menar att han drar slutsatser som inte kan göras utifrån det som presenterades i artikeln. Han gjorde tidigare samma sak utifrån en annan studie. Läs mer och kommentarer från forskarna själva här:
Det är tydligt att forskare, som till skillnad från Lomborg, studerar detta tycks vara frustrerade över hur sakförhållandena förenklas. Dödsfall kopplat till värmeböljor uppkommer i princip direkt. Det ser inte ut på samma sätt vid köldknäpppar eller kallt klimat. Här är en studie som visar att det är mer komplicerat än att plocka fram två siffor och jämföra:
En annan studie från 2022, gjord av forskare på Karolinska Institutet, tittade på dödsfall under tre olika väderextremer: köldknäppar, värmeböljor respektive kalla vinterförhållanden.
Jag skummade bara lite snabbt, här från slutsatsen:
”We also found that more deaths were likely to occur during heat waves than cold waves or severe winter weather, in particularly in high-income countries.”
Mycket är kopplat till demografi och vad samhället är anpassat till, en köldknäpp i Delhi är ingen köldknäpp i Nikkaluokta osv. Vi i den rika världen har en större andel av äldre vilket också påverkar känsligheten.
Statistiken över dödsfall på grund av extrema temperaturer ser ut så här, som medelvärde per decennium (inkluderar både värme- och köldvågor):
Eller uppdelat per år:
De två stora staplarna är två värmeböljor: 2003: 75 000 döda i Europa, 2010: 57 000 döda i Ryssland. Nästföljande 2015: 2000 döda i Pakistan, detsamma i Indien.
Självklart finns det enorma osäkerheter i rapportering och liknande från långt tillbaka i tiden, särskilt för mindre utvecklade länder (gäller ju även dagens siffror därifrån). Effekten av en ”väderkatastrof” hör också självklart samman med den politik och välfärd som råder i det område som drabbas. Då som nu. Och det kommer alltid vara de fattiga som drabbas värst. Det gäller dåtid, nutid och framtid.
IPCC AR6 WG2: ”Flood and drought-related acute food insecurity and malnutrition have increased in Africa (high confidence) and Central and South America (high confidence).
Det här är ingen fullständig genomgång av forskningen på området och ingen ambition att ge ”den enda sanningen”, bara tänkt som en skildring av hur statistik kan användas. Ni kan ju samlas i små grupper och diskutera 😉
Väldigt mycket av inte-agera-nu-retoriken är fokuserat på extremer, som om det vore det enda problemen. Triviala saker som att idag investera i en ny granplantage: är det vettigt med tanke på hur klimatet kommer vara när det ska skördas? Och allt annat än triviala saker som ekosystem i stort:
IPCC AR6 WG2 TS.C.1.2: ”Risks to ecosystem integrity, functioning and resilience are projected to escalate with every tenth of a degree increase in global warming (very high confidence).” […]
”With warming of 3°C, >80% of marine species across large parts of the tropical Indian and Pacific Ocean will experience potentially dangerous climate conditions”
Vi ska ju inte låtsas som att vi har koll på exakt vad som kommer hända i det enorma experiment vi håller på med.
Det är förstås viktigt och relevant att man redovisar att antal ”klimatrelaterade dödsfall” sjunker, särskilt med tanke på alla larmrapporter vi hör. Men jag anser ändå att det är ren desinformation att använda statistik på detta sätt för att förringa problemen med klimatförändringarna. Att föreslå AC som lösning och orsak till att inte agera (t ex Lennart Bengtsson i intervju i Kvartal) när temperaturer riskerar att nå wet bulb-temp-nivåer i fattiga regioner är att spotta dem i ansiktet.
Där kan man läsa att han tycker det är mer optimalt att sikta på en uppvärmning på 3,75°C istället för att försöka hålla oss under 2°C:
”Using carbon taxes, an optimal realistic climate policy can aggressively reduce emissions and reduce the global temperature increase from 4.1°C in 2100 to 3.75°C. This will cost $18 trillion, but deliver climate benefits worth twice that. The popular 2°C target, in contrast, is unrealistic and would leave the world more than $250 trillion worse off.”
Med andra ord, ni som hänvisar till Lombrogs argument ska titta på IPCC:s worst case-scenario. Likaså ska ni fundera på varför ni klagar på klimatmodeller, Lomborgs uppgifter bygger på ekonomiska modeller baserade på en del makabra antaganden: Klimat – ekonomi – Lomborg – Tol – Maths Nilsson, författare
Vilket kanske kan ge en fingervisning till varför vissa avsnitt i IPCC:s rapport WG2 (åtminstone tidigare rapporter) tycks skildra en helt annan värld än den som beskrivs i WG1-delrapporten (den som beskriver den fysikaliska vetenskapen bakom klimatförändringarna)?
När det nu har blivit foliehattigt även bland många ”skeptiker” att hävda att det inte sker någon uppvärmning eller att människan inte skulle ha en stor del i det, är det inte oväntat att den klimatvetenskapliga debatten nästan enbart handlar om extremväder. Har det blivit värre? Är det verkligen så allvarligt?
Extremhändelser handlar per definition om saker som inträffar sällan, och det finns oftast – i sammanhanget – relativt korta tillförlitliga mätserier över dem. Det gör i sin tur det svårt att påvisa trender med hög statistisk signifikans (vilket inte är detsamma som att de inte finns).
Man kan därmed lite tillspetsat påstå nästan vad som helst och hamna i the twilight zone där uttalandet kanske inte är direkt felaktigt men ger ändå ingen rättvisande bild av läget. Det kan förstås missbrukas åt båda hållen så att säga.
Under de senaste veckorna har media rapporterat om mängder med värmerekord, skogsbränder och diverse översvämningar. Det har i sin tur bemötts med argument om att det är alarmistiska överdrifter ackompanjerat av bland annat Väderkartsgate (inte bara i Sverige), ivrigt påhejat av vissa SD och M-politiker (och de numera standardmässiga påståendena att statsmedia rapporterar som de gör för att rädda kvar MP i Riksdagen).
Den libertarianske opinionsbildaren Henrik Jönsson (HJ) ville därför reda ut vad forskningen säger om just extremväder och om media är rätt ute eller inte. Han gör en stor sak av att när det handlar om komplexa frågor måste man kunna hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Två till synes motstridiga saker kan faktiskt kan vara sanna samtidigt. Han understryker att det är viktigt att titta på trender och genomsnitt och inte enskilda extremer:
Men han visar samtidigt oavsiktligt i sin video varför just detta är/kan vara att just förenkla saker in absurdum. Och han ger faktiskt inte den heltäckande bild han vill göra sken av (han har tagit hjälp av den tidigare DN-reportern Anders Bolling, numera lobbyorganisationen Näringslivets Medieinstitut (åtminstone hittar jag hans artiklar där)).
HJ börjar med att gå igenom olika extremväderhändelser som hagel, blixtar, tornados, ”vanliga” stormar, vindhastigheter m m och visar att IPCC säger att det inte finns en ökande trend för dessa. Jag har heller inte sett eller hört någon nyhetsmedia som har hävdat detta.
HJ säger också att det inte finns en ökande trend vad det gäller tropiska cykloner, vilket stämmer vad det gäller det totala antalet – men det har heller inte varit förväntat. [uppdatering 4/8: så här stod det t ex i IPCC AR4 WG1 från 2007:
”There is also a less certain possibility of a decrease in the number of relatively weak tropical cyclones, increased numbers of intense tropical cyclones and a global decrease in total numbers of tropical cyclones”]
Vad HJ inte alls nämner däremot är att det finns dokumenterade trender vad det gäller starkare tropiska stormar och en förskjutning av dessa till högre latituder liksom kraftigare skyfall i samband med dem. IPCC AR6 kap 11.7.1 (TC = Tropical Cyclones):
”In summary, there is mounting evidence that a variety of TC characteristics have changed over various time periods. It is likely that the global proportion of Category 3–5 tropical cyclone instances and the frequency of rapid intensification events have increased globally over the past 40 years. It is very likely that the average location where TCs reach their peak wind intensity has migrated poleward in the western North Pacific Ocean since the 1940s. It is likely that TC translation speed has slowed over the USA since 1900.”
Att det benämns enbart ”likely” är just för att det finns relativt sparsamt med data. Men trenden stämmer bra överens med kausalitet då haven har blivit varmare och tropiska stormar hämtar energi från haven.
Så ja, jag hävdar att HJ ger en felaktig bild av läget i detta avseende.
HJ säger sig vilja ge en bild av det aktuella forskningsläget men när han nämner att världen har blivit grönare på grund av en ökad CO2-halt i atmosfären så är den enda referensen en artikel från 2006 (eller om det var 2008). Varför valde han inte att hänvisa till IPCC här?
Ingen förnekar att CO2 kan ha en betydande påverkan på växters tillväxt under rätt förhållanden, men världen är inget kontrollerat växthus. Kanske nämner HJ inte IPCC:s bild eftersom verkligheten inte alls är så entydigt och självklar vad det gäller detta som så ofta påstås. En av Carbon Briefs genomgångar av IPCC-rapporten:
”However, it has low confidence that this CO2 fertilisation has also been the main driver of global greening, because land management is the dominating factor in some regions.”
Det var ju det där med att hålla flera tankar i huvudet samtidigt…
När det kommer till skogsbränder (dvs wildfires, vet inget bra svenskt ord) kommer HJ med ett helt sant påstående men inte heller här hänvisar han till IPCC utan till en vetenskaplig artikel skriven av bl a Stefan Doerr från 2016. De konstaterade att det fanns en klart nedåtgående global trend vad det gäller skogsbränder. Det gör IPCC också.
[Tillägg 230216: Här kan ni lyssna på Stefan Doerr som säger att det är en väldigt tydlig trend vad det gäller skogsbränder:
Orsaken till nedgången beror alltså främst på en nedgång i Afrika beroende på att människan förändrat landskapet. IPCC konstaterar samtidigt att skogsbränder i den boreala zonen har blivit större och förekommer mer frekvent. IPCC AR6 kap 2:
”The boreal zone is also experiencing larger and more frequent fires, and this may increase under a warmer climate […] Box 4: Fire weather season has already lengthened by 18.7% globally between 1979 and 2013, with statistically significant increases across 25.3% but decreases only across 10.7% of Earth’s land surface covered with vegetation. Even sharper changes have been observed during the second half of this period (Jolly et al. 2015).[…] Fire frequencies under 2050 conditions are projected to increase by approximately 27% globally, relative to the 2000 levels”
HJ visar ett klipp från Rapport där nyhetsankaret säger att skogsbränder har blivit allt vanligare. Han sätter en stor röd stämpel på detta: FEL! – som ett bevis på hur media överdriver.
Jag tycker tvärtom, att det är HJ som överdriver och jag kan inte begripa hur man orkar reta upp sig på den typen av hårklyverier. Men det tycks finnas en hel armé som bara ägnar sig åt att leta fel i media – och public service i synnerhet!
Jag tycker forskarnas kommentarer här ger en bild av svårigheterna och riskerna. En artikel på Carbon Brief om USA:s bränder belyser också saken. Självklart är det många saker som påverkar detta och inte bara temperaturen, men det är en del i det. Här en tråd på Twitter från en som forskar i ämnet:
A short thread on why the @WSJOpinion & @BjornLomborg are so wrong to use global burnt area datasets to build a strawman argument. 1) Global burnt area according to 20+ year satellite records is going down, we know that. [🧵🔥1/11]… pic.twitter.com/PPnihatWkm
Vad det gäller torka och översvämningar kan jag väl hålla med om att det ibland görs lite väl långtgående uttalanden om vad som faktiskt går att belägga (av vad jag kan uttolka från IPCC:s rapporter). MEN även här finns det anledning att vara uppmärksam på vad man egentligen pratar om.
HJ säger att det inte finns någon ökande global trend i meteorologisk torka (”inget regn”), vilket även IPCC håller med om. Men det är å andra sidan inte heller vad som är förväntat, en del områden kommer bli torrare medan andra kommer få mer regn. Det globala ”medelvärdet” blir då inte särskilt intressant. Enligt IPCC går det att se en ökad trend i meteorologisk torka i Afrika och delar av Sydamerika (kap 11.6.2.6).
Det finns olika definitioner på vad torka innebär och det finns belägg för en ökning av många av dessa. IPCC kap 11.6.2.6:
”In summary, there is high confidence that AED [Atmospheric Evaporative Demand] has increased on average on continents, contributing to increased ET and resulting water stress during periods with precipitation deficits, in particular during dry seasons. There is medium confidence in increases in precipitation deficits in a few regions of Africa and South America. Based on multiple evidence, there is medium confidence that agricultural and ecological droughts have increased in several regions on all continents”
Likaså har man med hög säkerhet observerat en högre förekomst av samverkande värmeböljor och torka på en global skala under senaste århundradet. IPCC:
”In summary, there is high confidence that concurrent heatwaves and droughts have increased in frequency over the last century at the global scale due to human influence.”
Samma resonemang gäller även för översvämningar, mönstren har ändrats och regionalt har man sett ökningar men det verkar inte finnas någon klar trend globalt sett. IPCC:
”In summary, the seasonality of floods has changed in cold regions where snowmelt dominates the flow regime in response to warming (high confidence). There is low confidence about peak flow trends over past decades on the global scale, but there are regions experiencing increases, including parts of Asia, Southern South America, north-east USA, north-western Europe, and the Amazon, and regions experiencing decreases, including parts of the Mediterranean, Australia, Africa, and south-western USA.”
Och vad säger modellerna om framtiden?
När det gäller temperaturen är modellerna väldigt samstämmiga men så är ännu inte fallet när det gäller nederbörden. I nedanstående bild visar dock kryssen områden där 90% av modellerna är samstämmiga, man kan t ex notera hur södra Europa förväntas bli torrare (du behöver inte gå i taket för att den visar RCP8.5, det vill säga ett ganska osannolikt värsta-scenario, det handlar om ”mönster”).
Det dör betydligt fler av kyla än av värme och t ex Bjørn Lomborg menar att uppvärmningen de facto räddar mer än 100 000 liv varje år. HJ tycks köpa den bilden rakt av:
Men inte heller här är det så enkelt. Dödsfall i samband med värmeböljor kommer ganska direkt och kopplingen till temperaturen är tydlig. Så är inte fallet med dödsfall relaterade till kyla. Flera studier visar att den pågående uppvärmningen inte alls kommer ”spara liv”. Läs kommentarer från forskare på området här.
Jag skummade bara lite snabbt, här från slutsatsen:
”We also found that more deaths were likely to occur during heat waves than cold waves or severe winter weather, in particularly in high-income countries.”
[Uppdatering 23-02-16: Ett problem med studier som beräknat framtida dödsfall på grund av temperaturer är att de sällan räknat in anpassningar som onekligen kommer att göras. En relativt ny studie har gjort ett försök att göra just detta och resultat visar att det kommer slå väldigt orättvist och det är – inte helt oväntat – fattigare länder som kommer drabbas hårdast.
Det var några punkter och nej, det är ingen fullständig genomgång av fakta och den enda sanningen. Jag ville bara ge några länkar och lite input som visar att den bild Henrik Jönsson vill förmedla om att media ljuger inte är direkt objektiv. Här är för övrigt en interaktiv karta om ett helt forskningsområde kallat attribution studies – som varken jag eller HJ berört trots att det handlar om just extrema väderhändelsers koppling till klimatförändringarna. Utifrån dessa studier är står det ganska klart att klimatförändringarna har påverkat extremvädersituationen.
Hela HJ:s tes handlade om att kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt, men jag tycker inte han är i närheten av att lyckas med det i denna video. Han är i mina ögon en populistisk opinionsbildare. Ni får göra vad ni vill med informationen, jag är fullt medveten om att det inte kommer göra varken till eller ifrån i ”debatten”.
HJ klämmer förstås också in de obligatoriska klippen på Greta Thunberg (the planet is on fire) och får även in Morgan Johansson och gängvåldet med kommentaren att det endast är i miljöfrågor som de hänvisar till ”enbart extremerna”. Jo tjena, hela Sverige kommer rasa ihop imorgon om vi ska tro riksdagsledamöternas inlägg i sociala medier. Men det tänker jag inte kommentera mer än så.
Jag försvarar inte allt mainstream media publicerar, det vore ett rent under om allt vore helt korrekt och felfritt. Men som jag sagt tidigare så är den slentrianmässiga kritiken om att ”media överdriver” ofta ganska slapp: Kritiken mot medias klimatrapportering är bedrövligt dålig
Det är bara att tugga i sig att media kommer att rapportera om rekordhändelser, så har det alltid varit. Jag hatar också deras ofta missvisande alarmistiska rubriker, men inte heller det är något nytt och som vuxen kan jag tycka man inte borde gå i taket för minsta sak (eller åtminstone försöka läsa själva artiklarna).
Under översvämningarna i Tyskland/Belgien hjälpte det inte att reportrarna typ i vartannat inslag i SVT lyfte fram att effekterna berodde på många saker och inte entydigt kunde kopplas till bara klimatförändringarna – halva Twitter gråtskrek ändå hur statsmedia var alarmistiska och det bara handlade om väder, public service var vänstervridet och vill bara rädda MP och så vidare.
Försök själv att få in alla nyanser i ett par minuters inslag (eller i ett blogginlägg). Henrik Jönsson lyckades inte särskilt bra trots han använde nästan 20 minuter…
Men något jag håller med honom om är att det är kontraproduktivt att överdriva åt det alarmistiska hållet, och det finns många namnkunniga klimatforskare som är irriterade över påståenden om att det är kört. IPCC förutspår inte människans närstående undergång. Jag kan också tycka det är jobbigt med de som går i taket för att minsta lilla inslag om väderhändelser inte explicit påpekar klimatförändringarna, om både du och jag inser den självklara kopplingen gör nog de flesta det. Och ja, jag har kommenterat sånt.
Här är för övrigt forskaren Knuttis reaktion på Rockströms et als senaste ”undergångsartikel” i PNAS. Även kända forskare som Michael Mann och Gavin Schmidt har kommenterat den och menar att det är mer av en debattartikel än en vetenskaplig artikel.
1/ Perspective pieces about "Climate Endgame” without providing any new evidence is undoubtedly the simplest way to get lots of publicity.
Understanding tail risks is important, but scaring people won't "galvanize action".https://t.co/FqHHsODVnm
Extrema väderhändelser är ett populärt ämne att tvista om. Blir de fler och värre? Ja, det beror på vilka händelser man pratar om … men de har ofta det gemensamt att det är svårt att bestämma helt säkra trender då det saknas långa tillförlitliga mätserier. Att de är just extrema innebär ju per definition också att de inträffar relativt sällan vilket inte gör saken lättare, enstaka händelser kan påverka resultatet oproportionerligt mycket. Så är fallet för tropiska stormar (benämns tropical cyclones (TC) i IPCC:s rapporter).
I en studie, nyligen publicerad i Nature Climate Change, har forskare använt sig av en så kallad re-analysis där de utnyttjat observationer i kombination med datamodeller för att bedöma utvecklingen från 1850 till 2012 (det är först på 1970-talet tropiska stormar började mätas via satelliter).
De fann att globalt sett har antalet tropiska stormar minskat med 13 procent sedan 1900-talets början. Bild från Carbon Brief (antal stormar globalt, södra halvklotet respektive norra halvklotet och längst ner till höger tropiska vattentemperaturutvecklingen)
Annual tropical cyclone frequency over 1850-2012, for the globe (top left), the southern hemisphere (top right) and the northern hemisphere (bottom left). Tropical sea surface temperature rise anomaly, compared to a pre-industrial baseline, is shown in the bottom right. Source: Chand et al (2022).
De hade undersökt sju olika områden, i Nordatlanten såg man en ökning men i övriga syntes en minskning.
Några blir kanske överraskade av resultatet? Andra fäller standardkommentaren ”Jaha, vad var det vi sa, alarmistiska forskare har alltid haft fel!”
Men faktum är att detta är i linje med vad forskare länge har sagt, även om bristen på långa mätserier gjort modellerna osäkra. Forskarna bakom studien anför förklaringshypotesen att uppvärmningen påverkar framförallt två kraftiga globala luftströmmar i atmosfären: den kallade Hadley-cirkulationen som för luft från ekvatorn ut mot polerna och tillbaka (bild härifrån):
Uppvärmningen gör att dessa strömmar avtar i styrka. En konsekvens blir att luftmassor från olika höjd blandas i allt mindre grad vilket skapar förhållanden som är mindre gynnsamt för bildandet av tropiska stormar.
Som sagt, nedan följer några klipp från de tre senaste IPCC-rapporterna om vad som förväntas hända med antalet tropiska stormar med en fortsatt uppvärmning:
IPCC AR4 (2007):
IPCC AR5 (2013):
IPCC AR6 (2021)
Ett minskat antal stormar är förstås bra, men tyvärr finns det också en baksida som inte har inkluderats i studien, nämligen stormars intensitet och hur mycket skada de orsakar och liknande.
Tropiska stormar hämtar energi från haven (det krävs att havet har en temperatur på minst 26,5 °C ner till cirka 60 meters djup för att bilda och ”driva” en tropisk storm) och varmare hav gör alltså mer energi tillgänglig, därför anser man det troligt att intensiteten i stormar kan öka med en ökad temperatur. Och det verkar också stämma med observationer, det vill säga att andelen kraftiga stormar (kategori 3-5) har ökat även om det totala antalet minskar.
En ökad temperatur i atmosfären gör också att den kan innehålla mer vattenånga (ca 7 procent mer per ökad grad). Det leder i sin tur till att man kan förvänta sig kraftigare skyfall, särskilt i samband med tropiska stormar. Också detta har observerats.
Läs mer om studien på Carbon Brief (varifrån jag hämtat informationen)
Studien är ett steg på vägen till kunskap, mycket återstår att reda ut för det är som vanligt komplexa system. (Och du, det här är ett blogginlägg, inte en full genomgång av all befintlig forskning…)
Maths Nilsson, författare 