Den danske debattören Bjørn Lomborg säger att antalet ”klimatrelaterade dödsfall” i världen har minskat med 96% sedan 1920-talet och visualiserade det så här i ett Facebookinlägg 25 juli 2021 (hörde honom säga 99% häromdagen):
Som synes har han valt att redovisa detta i ett linjediagram, och anger att det visar antal dödsfall per år, medelvärde per decennium. Är det ett bra sätt att åskådliggöra dessa data?
Nedan finns ett stapeldiagram från Our world in data (inkluderar även jordbävningar och vulkaner som jag antar inte ingår i Lomborgs siffror ovan, men de är små värden i sammanhanget):
Det blir då tydligt att dödsfallen inte är jämnt fördelade utan beror på katastrofala händelser under enstaka år. Ur Lomborgs graf kan man få intrycket av att det t ex under 1950-talet dog uppemot 300 000 människor varje år i klimatrelaterade katastrofer. Det är väldigt långt ifrån verkligheten.
(Faktum är att dödsfallen ökade med nästan 300 % från perioden 1945-1955 till 2000-2010. Det ger dock inte heller en rättvis bild av helheten.)
Sen kan man ju fundera på varför han ändrat sin graf till att börja vid toppen på 1920-talet när dataserien startar vid 1900? 8 december 2015 la han nämligen upp nedanstående på Facebook:
Finns det mer att säga om de enstaka åren?
De största katastroferna är orsakade av torka respektive översvämningar:
Kollar man upp några av de värsta katastroferna blir det också helt uppenbart att de höga dödstalen förvärrats rejält av politik, krig och liknande. Exempel:
1920, torka i Kina: Torka ”The immediate catalyst for the famine was partial or total failure of the Autumn 1920 harvest in more than 300 counties, but other underlying factors allowed the drought to lead to starvation conditions for many millions. […]
The failure of harvests across the North in 1920 also came in the immediate wake of the Zhili-Anhui war that July, which saw the troops of three political factions involved in fighting in the environs of Beijing. While it lasted, the fighting disrupted supply routes across the North, destroyed crops, and led to looting in a dozen counties just south of Beijing” North China famine, 1920-21 | DisasterHistory.org
1928, torka i Kina: ”Nonetheless, the famine that ensued was more political than natural in origin. Famine conditions were exacerbated by simultaneous military activity in the area. Warlords had already established the foundations of famine, stripping counties ‘ruthlessly’ of grain, livestock, and farming implements.” Northwest China famine, 1928-30 | DisasterHistory.org
1931 översvämning i Kina. Lägger man till en enorm översvämning till ovanstående får det förstås förödande effekter. ”The most lethal effect of the flood was the diseases that swept through the refugee population due to displacement, overcrowding, and the breakdown of sanitation. These included cholera, measles, malaria, dysentery, and schistosomiasis.” 1931 China floods – Wikipedia
1959, torka i Kina: ”Although drought was a contributory factor, this was largely a manmade catastrophe for which Mao Zedong bears the greatest responsibility.” China’s great famine: 40 years later – PMC (nih.gov)
Det är i mina öga helt uppenbart att Lomborgs sätt att redovisa dessa data blir helt missvisande. Enstaka händelser får ett oproportionerligt stort avtryck i trenden.
Jag tror inte det går att hitta någon seriös debattör som förnekar att dödstalen i den här typen av katastrofer var enormt mycket större under tidigt 1900-tal än vad de är idag. Den stora frågan är väl om det är relevant? Jämförs inte äpplen och päron?
Kan man använda samma referensramar över hur livet tedde sig på 1920-talet som nu? Blir antalet döda i Rysslands invasion av Ukraina mer acceptabelt eftersom det under andra världskriget dog ett par miljoner människor enbart i striderna om Stalingrad?
Är det en slump att just personer som Lomborg, som ständigt spelar ner allvaret i klimatförändringarna, valt att redovisa dödsfallen i ett linjediagram och gör jämförelse som:
”In the 1920s, the death count from climate-related disasters was 485,000 on average every year. In the last full decade, 2010-2019, the average was 18,362 dead per year, or 96.2% lower.”
I princip är det två händelser i Kina som till stor del står för dessa fruktansvärda siffror under 1920-talet, men det var inte ens i närheten av att en halvmiljon människor dog varje år på grund av klimatrelaterade orsaker.
Ett annat kärt argument handlar om att det dör fler av kyla än av värme. Det är i sig sann statistik men är det hela sanningen?
Lomborg drog det ännu längre och påstod att uppvärmningen räddar 166 000 människoliv varje år och hänvisade till en studie publicerad i Lancet. Men författarna till den menar att han drar slutsatser som inte kan göras utifrån det som presenterades i artikeln. Han gjorde tidigare samma sak utifrån en annan studie. Läs mer och kommentarer från forskarna själva här:
Det är tydligt att forskare, som till skillnad från Lomborg, studerar detta tycks vara frustrerade över hur sakförhållandena förenklas. Dödsfall kopplat till värmeböljor uppkommer i princip direkt. Det ser inte ut på samma sätt vid köldknäpppar eller kallt klimat. Här är en studie som visar att det är mer komplicerat än att plocka fram två siffor och jämföra:
- Kinney et al. (2015) “Winter season mortality: will climate warming bring benefits?.” Environmental Research Letters.
En annan studie från 2022, gjord av forskare på Karolinska Institutet, tittade på dödsfall under tre olika väderextremer: köldknäppar, värmeböljor respektive kalla vinterförhållanden.
Jag skummade bara lite snabbt, här från slutsatsen:
”We also found that more deaths were likely to occur during heat waves than cold waves or severe winter weather, in particularly in high-income countries.”
Mycket är kopplat till demografi och vad samhället är anpassat till, en köldknäpp i Delhi är ingen köldknäpp i Nikkaluokta osv. Vi i den rika världen har en större andel av äldre vilket också påverkar känsligheten.
Statistiken över dödsfall på grund av extrema temperaturer ser ut så här, som medelvärde per decennium (inkluderar både värme- och köldvågor):
Eller uppdelat per år:
De två stora staplarna är två värmeböljor: 2003: 75 000 döda i Europa, 2010: 57 000 döda i Ryssland. Nästföljande 2015: 2000 döda i Pakistan, detsamma i Indien.
Självklart finns det enorma osäkerheter i rapportering och liknande från långt tillbaka i tiden, särskilt för mindre utvecklade länder (gäller ju även dagens siffror därifrån). Effekten av en ”väderkatastrof” hör också självklart samman med den politik och välfärd som råder i det område som drabbas. Då som nu. Och det kommer alltid vara de fattiga som drabbas värst. Det gäller dåtid, nutid och framtid.
”Afrikas horn har drabbats av svår torka och svält. Bara mellan februari och juli i år har antal människor påverkade av torkan ökat från 9,5 miljoner till 16,2 miljoner, varnar Unicef.” Antalet drabbade av torka på Afrikas horn nästan fördubblat | SVT Nyheter
IPCC AR6 WG2: ”Flood and drought-related acute food insecurity and malnutrition have increased in Africa (high confidence) and Central and South America (high confidence).
Det här är ingen fullständig genomgång av forskningen på området och ingen ambition att ge ”den enda sanningen”, bara tänkt som en skildring av hur statistik kan användas. Ni kan ju samlas i små grupper och diskutera 😉
Väldigt mycket av inte-agera-nu-retoriken är fokuserat på extremer, som om det vore det enda problemen. Triviala saker som att idag investera i en ny granplantage: är det vettigt med tanke på hur klimatet kommer vara när det ska skördas? Och allt annat än triviala saker som ekosystem i stort:
IPCC AR6 WG2 TS.C.1.2: ”Risks to ecosystem integrity, functioning and resilience are projected to escalate with every tenth of a degree increase in global warming (very high confidence).” […]
”With warming of 3°C, >80% of marine species across large parts of the tropical Indian and Pacific Ocean will experience potentially dangerous climate conditions”
Vi ska ju inte låtsas som att vi har koll på exakt vad som kommer hända i det enorma experiment vi håller på med.
Det är förstås viktigt och relevant att man redovisar att antal ”klimatrelaterade dödsfall” sjunker, särskilt med tanke på alla larmrapporter vi hör. Men jag anser ändå att det är ren desinformation att använda statistik på detta sätt för att förringa problemen med klimatförändringarna. Att föreslå AC som lösning och orsak till att inte agera (t ex Lennart Bengtsson i intervju i Kvartal) när temperaturer riskerar att nå wet bulb-temp-nivåer i fattiga regioner är att spotta dem i ansiktet.
PS
Lomborg hänvisar ofta till sin ”peer reviewade” artikel: Welfare in the 21st century: Increasing development, reducing inequality, the impact of climate change, and the cost of climate policies – ScienceDirect
Där kan man läsa att han tycker det är mer optimalt att sikta på en uppvärmning på 3,75°C istället för att försöka hålla oss under 2°C:
”Using carbon taxes, an optimal realistic climate policy can aggressively reduce emissions and reduce the global temperature increase from 4.1°C in 2100 to 3.75°C. This will cost $18 trillion, but deliver climate benefits worth twice that. The popular 2°C target, in contrast, is unrealistic and would leave the world more than $250 trillion worse off.”
Med andra ord, ni som hänvisar till Lombrogs argument ska titta på IPCC:s worst case-scenario. Likaså ska ni fundera på varför ni klagar på klimatmodeller, Lomborgs uppgifter bygger på ekonomiska modeller baserade på en del makabra antaganden: Klimat – ekonomi – Lomborg – Tol – Maths Nilsson, författare
Vilket kanske kan ge en fingervisning till varför vissa avsnitt i IPCC:s rapport WG2 (åtminstone tidigare rapporter) tycks skildra en helt annan värld än den som beskrivs i WG1-delrapporten (den som beskriver den fysikaliska vetenskapen bakom klimatförändringarna)?
Maths Nilsson, författare 