”Att tålmodigt diskutera” – efterspel till Lena Anderssons ”klimatartikel”

Jag är egentligen obeskrivligt trött på uppmärksamheten runt Lena Anderssons (LA) krönika i SvD (se mitt förra inlägg för kommentarer). Särskilt olyckligt är att en dråplig enhetsmiss vi alla hade kunnat göra fick ta så stor plats när detta var det minsta problemet med krönikans innehåll (Fahrenheit hade blandats ihop med Celcius).

Men efterspelet väcker några intressanta frågor, hur ska egentligen vetenskaplig informationsspridning ska gå till? I ett bemötande av kritik skriver LA:

Något är allvarligt fel med en hegemoni som är så upptänd att den måste förgöra alla kättare i stället för att tålmodigt diskutera.

Nu är situationen knappast så enkel som hon vill ge sken av. Jag tänkte exemplifiera med några punkter från ett inlägg skrivet av Elsa Widding i Epoch Times som också publicerades i helgen som gick. Men först, några ord om efterspelet till LA:s krönika:

Victor Galaz (statsvetare, associate professor vid Stockholm Resilience Centre) fick en replik publicerad i SvD. Den är låst och jag har inte läst den, men vad jag förstår skriver han att LA:s krönika är ett textboksexempel på tobaksbolagens taktik att så tvivel om forskningsresultat appliceras.

Ingemar Nordin på bloggen Klimatupplysningen kommenterar Galazs replik: ”Det finns inte en enda saklig invändning i Galazs respons utan bara desperata försök att svartmåla budbäraren, i det här fallet LA.”

Eftersom jag inte har läst Galaz replik vet jag inte hur det är med den saken, men Nordins respons påvisar bristerna i att bara anföra ”tobakstaktiken”. Hur väldokumenterat detta fenomen än är så är det lätt att få uppfattningen att det inte finns sakliga argument att bemöta LA:s inlägg med. Och jag tror inte någon (nåja) för en sekund tror att LA är betald av oljeindustrin. Argumentationen träffar därmed fel.

(Nu är dock LA:s krönika allt annat än saklig och som jag skrev i mitt första inlägg blir det oerhört mödosamt/svårt att bemöta utan att skriva en hel uppsats. Bara en sådan sak att LA menar att det är miljörörelsens vilja att kritisera livsstilen i väst som ”gör det nödvändigt att utsläppen ensamma orsakar uppvärmningen” är ett ordentligt svepande påhopp som dryper av politik – det är en gång för alla inte miljörörelsen som påstår att så är fallet utan IPCC.)

LA:s krönika är snarare ett symptom på den faktaförvirring som organisationer likt NIPCC och en drös med tankesmedjor och bloggar lyckats åstadkomma i debatten. Och ja, de har fått ordentligt med flis från diverse oljebolag för att driva dessa kampanjer (nu syftar jag inte på alla bloggar förstås).

Några rader ur LA:s svar på kritiken belyser saken tydligt (citaten är tagna från Nordins inlägg):

Vi lever i en värld som hävdar att vi måste bryta med allt vad människan är och har uppnått. Då är det knappast för mycket begärt att medborgarna får höra oklarheterna diskuteras tills de är nöjaktigt utredda. En sådan är varför det har funnits värmeperioder innan människan brände kol, körde bil och flög. Frågan är allt annat än insinuant, för jag känner inte till svaret. Men jag vill gärna leva i ett samhälle där journalistiken är frimodig nog att undra huruvida detta påverkar teorin om växthusgaserna.

Det Lena Andersson (och andra) måste förstå är att kritiken inte handlar om att frågor ställs om historiska värmeperioder. Herregud, forskarna har ställt sig dessa frågor från första början och informationen finns att tillgå. Men att du inte sitter på denna kunskap, är det verkligen journalisters eller forskares fel? Jag undrar också i vilken form du behöver få informationen serverad för att ta den till dig? Jag frågar mig ärligt om det verkligen ska vara nyhetsmedias roll att stå för all utbildning av vuxna människor?

Du, LA, visade i din krönika att IPCC:s rapporter inte duger. Ingen normal människa sätter sig och läser IPCC stora rapporter (tusentals sidor). Är man dessutom lekman lär det vara mycket man inte förstår. Just därför tas ju Sammanfattning för beslutsfattare fram. Forskare och delegater formulerar den gemensamt för att den ska vara tydlig och tillräckligt enkel att förstå. Uppenbarligen hade du inte ens bläddrat i den (se mitt förra inlägg). Var finns nyfikenheten? Hur kan man ens tänka tanken att klimatforskare inte har undersökt solens inverkan på klimatförändringarna? I mina ögon är det ingen saklig kritik du framför utan ett rent påhopp och anklagelse om medvetet fusk.

Ingen annan vetenskap sammanställs på detta omfattande sätt. Den remissas i omgångar, kommentarer och svar finns offentliga. Klimathotsskeptikernas favorithypoteser som Svensmarks kosmiska strålning, Lindzens irishypotes och så vidare har inte ignorerats och diskuteras däri. En mängd vetenskapliga studier har dock motbevisat dem, precis som vetenskap har fungerat i alla tider.

Det finns en rad andra organisationer som regelbundet sammanställer vetenskapen i klimatfrågan. Nätet svämmar över av information. Där finns svar på dina frågor. De har belysts. Men berätta, vad ska krävas för att du läser detta?

Naturligtvis finns det osäkerheter. Självklart vet man inte allt. Men du tror väl inte att vi kan allt om cancer? Ingen rationell person anser väl att läkarna därför inte vet någonting om saken och att all behandling ska avbrytas tills vi luskat ut exakt allt.

Men jo, jag vet varför du tvivlar – du har hittat annan information på nätet. Folk med akademiska titlar har åsikter. Du börjar undra. Och ja, jag förstår om du börjar vackla – många har jobbat hårt för att debatten ska hamna just där. Jag har ägnat en miljard inlägg om bristen i dessa argument. En gång i tiden skrev meteorologiprofessor Lennart Bengtsson så här om NIPCC:s rapporter: Uppsalainitiativet: Lennart Bengtsson om NIPCC:s nya tvivelaktiga rapport

LA och Nordin vill göra sken av att hennes krönika är rimlig kritik mot vissa överdrifter i journalistiska inslag (ja, självklart existerar sådant), men det du efterfrågar Lena Andersson, är att blogginlägg och tyckande ska behandlas med samma tyngd som vetenskapliga publikationer. Även du måste inse problematiken i detta? För varthän leder det?

Anslagens fördelning har därtill en benägenhet att gynna konsensus och anpassning.” Det är ett typiskt konspiratoriskt grepp som är omöjligt att argumentera emot. Varje vetenskaplig studie som slår fast ett samband blir också samtidigt ett bevis för att det handlar om fusk. Det finns uppenbara paralleller till ämnen jag inte behöver nämna.

LA skrev: ”… i stället för att tålmodigt diskutera

Jag vet inte om hon just har halkat in i klimatdebatten, men detta ”tålmodiga diskuterandet” har pågått i åtminstone 30 år. Debatten har ännu inte tagit sig förbi millenieskiftet: Medeltida värmeperioden och Manns hockeyklubba – Maths Nilsson, författare

Ett par påstående från Elsa Widdings debattartikel i Epoch Times ger exempel på hur denna debatten (inte) fungerar. (skrivit en del om hennes påståenden tidigare, t ex här: Widding på SwebbTV igen, var är nyfikenheten? – Maths Nilsson, författare)


EW: ”Man är också överens om att ismassorna har smält under de senaste 40 åren och att situationen under 1930-talet var likartad som den vi ser idag.”

Nej, det är ”man” inte överens om. Påståendet är dessutom vagt och det är svårt att veta vad hon syftar på – ”ismassorna” kan innebära mycket.

Ice core record of surface meltwater runoff (black), with models based on observed temperatures for recent decades (red/orange/blue).
Smältning av Grönlands glaciärer / Ice core record of surface meltwater runoff (black), with models based on observed temperatures for recent decades (red/orange/blue) Greenland’s melting snow makes new hockey stick (graph) | Ars Technica

IPCC: ”Between 1979 and 2018, Arctic sea ice extent has very likely decreased for all months of the year. September sea ice reductions are very likely 12.8 ± 2.3% per decade. These sea ice changes in September are likely unprecedented for at least 1000 years.”

Men det är heller ingen som mörkar att det är mycket man inte vet om detta RealClimate: Why is future sea level rise still so uncertain? Hittills har dock inte osäkerheterna varit till vår fördel: Direct observations of submarine melt and subsurface geometry at a tidewater glacier | Science (sciencemag.org)

Bild

EW: ”Den ökning vi sett sedan regelbundna mätningar började på Hawaii för 60 år sedan kan uppfattas som hög, från 315 ppm till dagens 415 ppm, men är i sammanhanget mycket liten, och från en från början låg nivå.”

Nonsenspåstående. Ingen mänsklig varelse har upplevt de nivåer vi nu har i atmosfären. Någonsin. Inte ens om man är meteorlogiprofessor borde man få slippa undan med argument som att jorden haft 1000 ppm tidigare utan att berätta varför man inte anser att 10-15 meters högre havsnivå skulle innebära problem. Inte heller vifta bort det faktum att delar av jorden då kan nå wet bulb temperature på +35C (googla om du inte vet vad det är) med att det finns AC.

(nej, man kan inte bara plocka ut en faktor ur ”klimatet har alltid varierat” och blunda för resten, och nej, ingen tror att vi är på väg dit heller).

The inexorable rise of carbon dioxide levels in the atmosphere.

EW: ”En liten förändring av mängden koldioxid kommer därför ha en marginell betydelse när vi ser till den totala mängden växthusgaser i atmosfären. Effekten av en ökad mängd växthusgas är inte heller linjär utan logaritmisk vilket gör att det blir svårare och svårare att få temperaturen att stiga till följd av mer koldioxid.

Det må vara delvis sant men inte ens IPCC-kritiska klimatforskare köper Widdings uttjatade argument om detta: Skeptical Arguments that Don�t Hold Water « Roy Spencer, PhD (drroyspencer.com)

EW: ”IPCC har under fyrtio år hållit fast vid att en fördubblad halt koldioxid i atmosfären leder till en temperaturökning på mellan 1.5 och 4.5 grader. Data och observationer pekar nu på att siffran ligger i det undre intervallet (till exempel Lewis and Curry et al).

Nej, det gör det inte. Förra året publicerades en av de största studierna som gjorts på detta område An Assessment of Earth’s Climate Sensitivity Using Multiple Lines of Evidence – Sherwood – 2020 – Reviews of Geophysics – Wiley Online Library Slutsatsen: Mycket sannolikt: 2,2-4,9°C (90% range) med bästa uppskattningen till strax över 3°C. 

Hur kan då Widding påstå något sådant? Hon plockar ut en detalj och tycks sedan vara oförmögen att ta in annan information. Just detta kan härledas till en grovt felaktig graf från en blogg: Är jag en klimatjihadist? Mörner och klimatkänsligheten, del I – Maths Nilsson, författare

EW: ”… speciellt inte på grund av en icke vetenskapligt belagd teori om global uppvärmning kopplad till användningen av fossila bränslen.”

Oh, please: Existerar växthuseffekten? – Maths Nilsson, författare

Listan på den här typen av konstaterade felaktigheter och avsiktligt manipulerade grafer från olika bloggar är snudd på oändlig. Det vore intressant att höra hur LA tycker sådant här ska hanteras. Det torde vara omöjligt att ha missat hur desinformation sprids. Något konkret förslag istället för att anklaga hela forskarkåren för att vara korrupt hade uppskattats.

Lena Andersson: ”Vi lever i en värld som hävdar att vi måste bryta med allt vad människan är och har uppnått.

En sådan löjlig halmgubbe att jag inte orkar bemöta den. Men här kan även jag skjuta in lite kritik mot journalistiken: varför inte granska alla de ekonomiska undergångsspådomar vi hört genom åren i alla stora miljöfrågor. Vi har facit på dem nu! Var är alla rop om alarmism i dessa sammanhang?

Och Lena Andersson, är du inte ens lite upprörd över att länder som Kanada med sin konservativa regering á la Stephen Harper 2006 satte munkavle på sina forskare. De fick inte ens prata om sin egen forskning med journalister utan tillstånd. Och fick förskrivna svar på frågor när de åkte på konferenser. Ja, det är i nutid.

Att chefen för den enhet som koordinerar USA:s miljöarbete kom direkt från oljeindustrins lobbygrupp (han hade där ansvarat för deras ”klimatprogram”). Det är dokumenterat hur han har redigerat diverse forskarrapporter för att tona ner allvaret. Och ja, han har erkänt detta.

Att Gunnar Hökmark (M) kunnat driva tankesmedja ihop med den ”ökände” konsulten Chris Horner samtidigt som han var EU-parlamentariker och vice ordförande i EPP – och vägra lämna ut uppgifter på vilka som finansierade deras verksamhet.

Och så vidare.


Ja, jag anser inte att det duger att enbart hänvisa till tobaksindustrins dokumenterade planer att så tvivel om forskningen. Det är visserligen väldokumenterat hur oljebolagen finansierat liknande verksamheter men det är samtidigt väsentligt att visa att det inte är huvudorsaken till att pseudoskeptiska argument förkastas – det handlar om grundligt vetenskapligt motbevisade saker. Samtidigt är jag nog mer medveten än de flesta om hur tröttsamt evighetsjobb det innebär.

Men jag förstår att Lena Andersson kan tvivla. Men man kan inte vara naiv om man letar efter information på nätet idag. Appeal to authorities räcker inte. Det finns läkare som skrivit artiklar om att HIV inte orsakar AIDS och att aborter är skulden till ”bröstcancerepidemin” (som av en händelse publicerade i samma tidskrift som den artikel som ska motbevisa klimatkonsensus i det så kallade Orgegonuppropet).

När är dessa frågor ”nöjaktigt utredda” enligt Lena Andersson? Jag vet inte, men så länge man bevisligen inte ens har bläddrat i IPCC:s sammanfattande rapporter tänker jag inte ta hennes argument på allvar.

Spelet om klimatet : vem kan man lita på i klimatdebatten? – Maths Nilsson – Bok (9789189215269) | Bokus

Varför trampar ”klimatkritiker” alltid så snett?

Det blev ett himla ståhej om Lena Anderssons (LA) artikel på SvD:s ledarsida i helgen: Journalistiken sviker sitt uppdrag i klimatfrågan | Lena Andersson | SvD (låst) (det blev min kanske mest delade tråd någonsin på Twitter). Själv pendlar jag mellan att vara nöjd över att felen uppmärksammas och att fyllas med olustkänslor för att ingå i ett drev i högt tonläge. Ville bara skriva några rader om detta och problematiken att bemöta den här typen av inlägg.

SvD-artikeln är nu låst men ingressen sammanfattar LA:s budskap ganska bra:

”Journalistiken har lämnat sitt skeptiska uppdrag för ett civilisationskritiskt, samtidigt som miljörörelsen gått från att vara i opposition till makten till att bli makten.

Nu säger vi alla det här i kör ännu en gång: IPCC är ingen miljörörelse.

Kort sagt, hon menar att journalister inte förhåller sig skeptiska till vad de skriver om klimatet och att kritiska frågor uteblir – de driver istället en politisk agenda. Eftermälet mynnar som vanligt ut i en slutsats i stil med att man inte får kritisera klimatlarmen utan att bli kallad klimatförnekare. Visst, jag kan hålla med om att somliga delar ut denna stämpel i tid och otid, och ja, det förekommer överdriven undergångsretorik, överdrivna tidningsrubriker osv som inte har stöd i forskningen – precis som i alla samhällsfrågor som någonsin existerat.

LA:s inlägg låter precis som det brukar vara när politiska proffstyckare ska låta kaxiga i klimatdebatten. Det som kanske liknar edgy och skarpa argument är bara tröttsamma zombiepunkter som ältats i olika varianter i decennier. Om man nu ska vara kritisk till IPCC:s rapporter och snudd på alla relevanta akademiska institutioner världen över får man faktiskt ha lite mer kött på benen än att vara sur över nyanser i några nyhetsinslag. (Och klara av kritiska repliker utan att börja gråta över brist på yttrandefrihet (inte riktat till LA utan halva Twitter)).

Min, och andras kritik, handlar inte om att vilja censurera och tysta dessa personer för att de inte ”tycker rätt” – det handlar om att den framförda kritiken är så förbaskat dåligt underbyggd och frustrationen över att de ständigt får nya plattformar att föra ut det som någon sorts sanning. De blir sen hyllade som modiga hjältar som vågar stå upp mot etablissemanget.

Jag kan förstå att man kanske kan få den uppfattningen om man först nu råkat ta del av klimatdebatten (när media äntligen började behandla den på allvar i och med uppståndelsen efter Greta Thunbergs klimatstrejk). Men det är långt ifrån sanningen.

LA hade läst Sven Börjessons egenutgivna bok Klimathistoria, och tydligen köpt allt med hull och hår (han är tidigare reporter på Sveriges radio). Hon klagar på att andra inte ställer kritiska frågor men hela hennes artikel är ett haveri på just den punkten. Exempel:

”I de vetenskapliga rapporterna diskuterar IPCC såväl växthusgaser som naturliga variationer, skriver Börjesson, men i sammanfattningarna för politiker (och massmedier) anges enbart människoskapade orsaker.

Börjesson skriver det kanske. Nivån av slapphet är obeskrivlig när man skriver en hel artikel om just att vara kritisk inställd och inte bryr sig om att kolla upp en sådan här sak. Det tog mindre än en minut att göra, naturligtvis finns det beskrivet också:

Att man för det första köper att alla mainstreamforskare skulle ignorera naturliga klimatfaktorer är häpnadsväckande i sig men är ett stående tema hos Lars Bern, Swebb-TV och så vidare. Slapphänta inlägg som LA:s gör att det lever kvar. Det säger nog dock mest om hur långt ner i kaninhålet man har stoppat huvudet.

Men det är inget nytt på SvD:s ledarsida, det var inte särskilt längesen de hävdade att just IPCC:s Summary for policymakers inte var skriven av forskare:

IPCC sammanställer mängder av angelägen forskning som spänner över flera områden, men de rapporter som oftast når den offentliga diskussionen är sammanställda av politiska tjänstemän och ska betraktas just som det, och inte som en högre makts dekret.De som sätter tvångströja på debatten | Tove Lifvendahl | SvD

Visst finns det andra saker i hennes artikel jag kan hålla med om men SvD:s ledarsidas skepticism är väääldigt selektiv. För samtidigt som de tvivlar på IPCC:s rapporter, så publicerar de regelbundet Lomborgs alster utan att ställa en kritisk fråga om t ex varför han anser att en ”optimal temperaturökning” är det dubbla mot vad hela det naturvetenskapliga forskarsamfundet varnar för kan ge förödande konsekvenser.

Att SvD:s ledarsida är tveksamt inställda till IPCC är sen gammalt, här t ex från 2005: Människans inverkan överdrivs kraftigt | SvD Och ja, det ligger er i fatet. Inte mycket tyder på att ni ändrat er i frågan heller.

Om vi nu ska tala om medialt haveri i klimatdebatten…


LA tar sen upp larmen om en ny istid som fanns på 1970-talet. Hon hänvisar till artiklar fyllda av undergångsretorik i bl a Guardian och Expressen (tror jag det var) som uppstått efter en ”nedkylning” mellan 1940 och 70-talet (mkt beroende på utsläpp från fossila bränslen). Ja, det existerade definitivt sådana larm. Och visst kan man väl kalla det ett misslyckande för journalistiken att dessa fick så pass stor spridning, för det speglade inte alls det vetenskapliga läget (se länk nedan).

Så här beskriver Lindzen, den kanske mest meriterade ”IPCC-kritiska” forskaren:

”… den globala nedkylningstrenden under 1950- och 1960-talen ledde till en mindre hysteri om global nedkylning på 1970-talet. […] Men det vetenskapliga samfundet tog aldrig till sig saken, regeringar ignorerade det och med stigande globala temperaturer i slutet av 1970-talet dog saken mer eller mindre ut.”

Det går att körsbärsplocka ut gamla tidningsartiklar och bevisa vad som helst. Jag skulle på liknande sätt kunna påstå att det larmades om en ny istid under hela 2010-talet och referera till både tidningsartiklar och vetenskapliga rapporter. Kombinera innehållet i denna Klimatspådomar vi (inte) minns – Maths Nilsson, författare med några bilder som nedan. Voilà!:

Skillnaden mot nuläget är att det knappt finns någon vetenskaplig artikel som motsäger en antropogen driven uppvärmning bland de tiotusentals artiklar som publicerats. Så såg det inte ut om istid/uppvärmning på 70-talet och parallellen med klimatfrågan idag håller inte!

Även detta är gammal skåpmat:

LA lyfter sen fram några uttalanden från enskilda forskare och andra tidningsklipp. Hon skriver att istidslarmen gjorde att ”FN aktiverades mot fattigdomen och för att bromsa tillväxten i nord.” Om det är sant vet jag inte men jag anar varthän detta lutar …

LA fortsätter om Börjesson: ”Som SR:s utsände på de stora klimatkonferenserna i FN:s regi på 1990-talet när den nuvarande kursen togs ut, såg han hur den politiska dimensionen kom allt starkare till uttryck på vetenskapens bekostnad. I boken åskådliggörs hur FN efter murens fall stegvis kunde återvinna terräng i sitt gamla paradämne, de rikas ländernas skuld till de fattiga.

Så där ja, det är bara ett litet skutt till den vanligt förekommande anklagelsen om att FN vill införa världskommunism i klimatets namn. För ja, vi har hört detta förut. Men som bevis på ignorerad vetenskap finns bara bloggar och diverse tankesmedjerapporter (Ett typexempel på hur svepande anklagelser används, LA anför inga som helst konkreta exempel och det är svårt att bemöta och känslan av konspiration blir kvar där, hängande som ett mörkt moln över diskussionen).

Men det väl för f-n inte så att forskarvärlden är kritiska till att FN har åstadkommit för mycket klimatåtgärder. Och for the record, alla dessa vetenskapliga institutioner ÄR INTE FN! Det är inte heller alla de vetenskapliga artiklar som publiceras. Allt är naturligtvis inte världsklass, men återkom när du kan beskriva hur det går till när alla dessa forskare inom ett otal discipliner samordnar sina resultat ”för att få sina forskningsanslag!”

LA tar upp filosofen Torbjörn Tännsjö som i en nyutkommen intervjubok tydligen menar att vi kommer att ”koka oss själva till döds”. Tännsjö ”sätter sitt sista hopp till ‘en globaldespotisk regim’.” Att lyfta fram extremerna är effektivt. Och Tännsjö lyfts ofta fram trots att hans åsikter är kliniskt frånvarande i nyhetsrapporteringen. Han har väl skrivit några debattinlägg och sen dyker dessa upp som vedpinnar i klimahotsskeptikernas eldar: ”alla alarmisterna vill avskaffa demokratin”. Som om han skulle stå för någon allmängiltig ståndpunkt i klimatdebatten. Herregud.

Naturligtvis finns det osäkerheter men en förutsättning för att kunna ställa kritiska frågor är att man faktiskt är något sånär insatt i frågan. Många proffstyckare är inte det. LA:

”Att ställa frågor är suspekt, för det ser ut som tvivel. Hänvisningarna till forskning liknar egendomligt nog mer krampaktig tro än ett vetenskapligt förhållningssätt. Med ett sådant ska ju allt som talar emot teorin sökas upp och beaktas, snarare än framställas som hädelse och ges beteckningar av det slag som gudsförnekare brukade föräras.”

En bra början för att undvika dessa tillmälen är att läsa på innan man blir hänförd av en, säger en, bok och anklaga sina kollegor för att inte göra sitt jobb.


LA skriver sen om hur Börjesson beskriver debatten om extremväder. Notera igen att hon hänvisar till vad Börjesson skriver. Hon har inte kollat själv. Hon verkar inte ha ställt de kritiska frågor om Börjessons texter som hon avkräver sina sina usla kollegor.

Och ja, media överdriver ibland. Definitivt. Men braskande rubriker kommer vi att få leva med. Sluta gråt. Eller är det SvD:s ledarsida som kommer gå i bräschen i kampen mot kommersialismen!?

Och det finns en massa osäkerheter i detta. Absolut. Men det är lika tröttsamt att höra att det inte finns några bekräftade trender eller vetenskap bakom. Och här kommer ytterligare ett problem med att bemöta en artikel som LA har skrivit. Ett litet stycke tar år och dagar att bemöta, minsta osäkerhet uppfattas som att forskarna inte vet något alls. Jag orkar inte mer och nöjer mig med att länka till det jag skrivit tidigare:

Här en interaktiv karta över väderextremer och uppskattningar om hur dess sannolikhet har påverkats av klimatförändringarna följt av en sammanfattande artikel om den här typen av attribution studies:

Börjesson skrev en kommentar på SvD:s ledarsida för att korrigera några påståenden och avslutar:
”Fel ska rättas till och det gäller även för andra felaktiga påståenden som florerar när det gäller klimatet. Jag önskar att påståenden som ”de tropiska orkanerna blir allt fler” och ”naturkatastroferna har ökat under 2000-talet” hade granskats på samma ambitiösa sätt.”

För all del, men det innebär inte att man behöver låtsas som att inga mönster syns. Som exempel:

IPCC AR5 WG1 Chapter 2, page 215They show that positive trends (reflecting an increase in the length of drought and/or extreme precipitation events) are most marked in Europe, India, parts of South America and East Asia although trends appear to have decreased (reflecting a decrease in the length of drought and/or extreme precipitation events) in Australia and northern South America (Figure 2.33c). Data availability, quality and length of record remain issues in drawing conclusions on a global scale, however.

Kom ihåg att detta är snart 8 år gammal information och mycket har hänt sedan dess. Läs mer på Guest post: Climate change is already making droughts worse | Carbon Brief


Några andra exempel (som jag började med innan ovanstående text växte 🙂 Jaja, ni får väl stå ut med en för lång text igen…):

Ann Charlott Altstadt skrev en krönika i Fokus 2019: ”Jag vill exempelvis veta hur mycket människans utsläpp betyder i jämförelse med solens aktiviteter och är sambandet verkligen kausalt mellan ökade mängder koldioxid och temperaturökning? Så varför kan frågorna inte belysas, för och emot, det handlar ju faktiskt om planetens undergång?”

Visst är det rimliga frågor men återigen, det finns beskrivet i IPCC:s rapporter liksom i ett otal andra rapporter. Svensmarks kosmiska strålningshypotes, Lindzens irishypotes osv har inte ignorerats. Mängder med studier har visat att dessa hypoteser inte håller. Precis som vetenskap har fungerat i alla tider.

Om vi ska ta hänsyn till varenda forskares åsikter som uttrycks på bloggar och liknande och likställa detta med vad som är vetenskapligt publicerat, ja då kommer vi aldrig komma vidare med någonting. Det gäller inte bara klimatfrågan. Dessa frågor HAR belysts. Att du inte orkar leta rätt på informationen är ett helt annat problem. Att någon enstaka journalist/författare/forskare överdriver ursäktar inte att du inte orkar läsa in dig på ämnet.

Och på tal om Fokus, de utnämnde Jens Ganman till årets svensk 2019. Även han staplar felaktigheter på varandra och är dessutom medveten om dem men skiter i det och delar på ändå:

Precis som i en krönika på Göteborgsposten förra året ältas felaktigheter om Mann:s hockeyklubbsgraf och annat.

Elsa Widding satt på Kvartals fredagsintervju och påstod att det inte är vetenskapligt kontroversiellt att ifrågasätta ”koldioxidhypotesen”. Staffan Dopping hade inga särskilt kritiska frågor att bemöta det med. Men till och med IPCC-kritiska Roy Spencer avfärdar sådant här som rent nonsens:


Ja, det är så här det brukar låta. Visst finns det överdrifter och annat som kan kritiseras i klimatdebatten, men herregud gör då det istället för att anspela på konspirationshistorier och liknande. Gör åtminstone ett försök att hitta information bortom bloggarna. Det duger inte att klaga på att era journalistkollegor är en slö fårskock när ni själva inte ens gör en liten sanity check på det ni skriver. Appeal to authorities är ingen bra grej om man ska vara skjutjärnsreporter…

Det blev för övrigt mycket fokus på LA:s avslutande mening, hon slår till med att det minsann varit varmare tidigare, hela 25 grader, på Antarktis 1934. Det är förstås långt högre än 2020 års rekord på 18 grader (klimatet har alltid varierat osv). Bara det att temperaturen från 1934 är i Fahrenheit medan den senare är i Celsius. Jag skulle säkert kunna göra liknande misstag, men har man skrivit en hel artikel som ”idiotförklarar” sin egen nyhetsredaktion för att vara okritiska, ja då får man nog ta en smäll. SvD har rättat och det visar sig att felet kommer från Börjessons bok.

Men just detta blir väl bara ytterligare ett tecken på att Lena Andersson inte ägnat särskilt många kritiska tankar om innehållet i den bok hon har läst. Visst finns det anledning att kritisera olika nyhetsinslag. Det innebär dock inte att man måste stoppa ner hela kroppen i kaninhålet!

Bild

Flera av SvD:s nyhetsjournalister verkade för övrigt inte särskilt nöjda över sin ledarsidas påhopp på dem ….

Skrev lite om efterspelet: ”Att tålmodigt diskutera” – efterspel till Lena Anderssons ”klimatartikel” – Maths Nilsson, författare


Diagnostiskt klimattest för ledarskribenter – Maths Nilsson, författare

Spelet om klimatet : vem kan man lita på i klimatdebatten? – Maths Nilsson – Bok (9789189215269) | Bokus

Oberoende forskare?

Klimatdebatten är komplex och ofta svårbegriplig – inte bara ur en teknisk synvinkel. Ett led i att försöka förstå är att det faktiskt råder ganska stora skillnader i hur vissa ser på vilka forskare som är oberoende. Jag skulle tro att de allra flesta associerar oberoendet med att man är fri från ideologiska och ekonomiska kopplingar till företag som har ekonomiska intressen i ens slutsatser.

I klimatdebatten – och miljöfrågor överlag – anser vissa dock att det är forskare vid statliga akademiska institutioner som inte är oberoende eftersom de får anslag från staten. Ett tydligt exempel kan hämtas från amerikanska miljöskyddsmyndigheten EPA. När Trump blev president utsågs Scott Pruit till dess chef. Han är en republikans politiker som fått mångmiljoner i kampanjbidrag av fossilindustrin. I sin roll som statsåklagare (om det nu heter så på svenska) i Oklahoma stämde han EPA inte mindre än 14 gånger och beskrev sig själv som ”a leading advocate against the EPA’s activist agenda.”

När han tillträdde som EPA:s chef påbörjade Pruitt arbetet med att omforma dess vetenskapliga råd. Han ansåg att forskare som fick forskningsanslag från myndigheten inte skulle få vara med i dessa råd eftersom de skulle vara jäviga. Däremot hade han inga problem med att forskare med kopplingar till de verksamheter som EPA ska reglera satt med. Andelen industrianknutna forskare i rådet ökade markant under Trumps administration.

Pruitt fick sparken för en rad oegentligheter och ersattes med Andrew Wheeler – lobbyist för kolindustrin! Han verkar ha fortsatt arbetet med att krympa det vetenskapliga rådets inflytande.


Under 2011 genomfördes ett forskningsprojekt på Berkley under ledning av den ”skeptiske” Richard Muller. Han skulle en gång för alla visa hur det låg till med temperaturökningen under det senaste seklet. Metodiken hyllades av Watts på den pseudoskeptiska bloggen WUWT. Han skulle dessutom acceptera resultatet från studien alldeles oavsett utgången:

I’ve seen some of the methodology, and I’m pleased to say that their design handles many of the issues skeptics have raised and has done so in ways that are unique to the problem. And, I’m prepared to accept whatever result they produce, even if it proves my premise wrong.

Värt att notera med tanke på oberoende forskare så såg Watts inga ”besvärande intresseproblem” när det kom till finansiering av projektet.

That lack of strings attached to funding, plus the broad mix of people involved especially those who have previous experience in handling large data sets gives me greater confidence in the result being closer to a bona fide ground truth than anything we’ve seen yet.

En av de mest tongivande ”skeptikerna” genom åren, Fred Singer, uttryckte samma sak. Vad de syftade på var nog att projektet var ”frikopplat” från staten. På Berkelys hemsida deklarerades dock att en stor finansiär var Koch Foundation (Koch Industries är en av de största bolagen inom fossilindustrin). Intressekonflikt?

Nu blev resultatet så här (vilket väl också visar att ekonomiska intressekonflikter inte alltid påverkar resultaten):

Men ni kan säkert gissa vad som hände med den utlovade acceptansen…


Och på tal om Singer. Han var hjärnan bakom bildandet av NIPCC och i dess regi skrev han boken Why Scientists Disagrree About Global Warming tillsammmans med Craig Idso och Bob Carter. Här ser vi återigen hur de anser att kopplingar till staten är ”den stora boven i dramat”:

Rather than rely exclusively on IPCC for scientific advice, policymakers should seek out advice from independent, nongovernment organizations and scientists who are free of financial and political conflicts of interest.

NIPCC och författarna av deras rapporter lyfts gång på gång fram som att vara just denna oberoende part. Idso har exempelvis jobbat för koljätten Peabody och har avlönats av tankesmedjor som fått enorma belopp av oljeindustrin. Även Carter och Singer har jobbat för dessa tankesmedjor och i mångt och mycket levt på dessa antiregleringsdebatter (framförallt Singer).

Oberoende? De anser säkert sig vara det men tja …

Besvärande intressekonflikter är just besvärande, men egentligen inga direkta bevis för att man begår felaktigheter. Därför är det också viktigt att påpeka att dessa skeptiker inte direkt lyckats publicera vetenskapliga artiklar som avfärdar IPCC:s slutsatser.

Det finns många liknande exempel. De ideologiska aspekterna på den här debatten går inte att bortse ifrån. Genom åren har argument om att IPCC och klimatlarmen bara är ett förtäckt sätt att införa världssocialism varit standard. Likaså att forskarna bara producerar alarmistiska data för att de ska få behålla sina statliga forskningsanslag (en imponerande internationell samordning av forskningsresultat inom en lång rad områden får man medge …)

Ibland känns det dock som att problemen med kontakterna mellan forskning och näringsliv överdrivs. Som att alla helt tappar intresset av sanning så fort de får en anställning eller beviljat forskningsanslag. Problemen finns definitivt, och det är i mina ögon stort (jag har ju själv skrivit två böcker om saken), men debatten bör ibland nyanseras kan jag tycka. Just detta blir svårt när man lyfter fram exempel på exempel på bevisade fall som mest kan liknas vid korruption.

Jaja, det var några tankar som dök upp efter att ha läst denna artikel: How US chemical industry lobbying and cash defeated regulation in Trump era | Pollution | The Guardian handlar mycket om flourerade kemikalier och hur regleringar av utsläppen har motarbetats:

”Senate armed forces committee member Thom Tillis cast the deciding vote against it, and within days he received $4,000 in donations from DuPont and Honeywell.”

Naturvetenskap versus ekonomi i klimatdebatten

Jag har flera gånger påpekat att det kan vara svårt att veta om vissa klimatdebattörer pratar om samma sak. Och nästan alltid handlar det då om (vissa) ekonomers syn på framtiden kontra naturvetenskapliga forskare. Fick syn på en artikel som också beskriver en enorm skillnad i det ”akademiska intresset” att studera klimatförändringarnas effekter. Skillnaden är tydlig även i IPCC-rapporterna. Så här skrevs det i IPCC:s andra summerande rapport från 1996:

Bild
Bild

En ökning av jordens medeltemperatur på 10°C påstås här bara åsamka världen kostnader om 6% av världens BNP – inte bra, men ingen undergång. Det här används som stöd för att det inte skulle vara ekonomiskt försvarbart att införa drastiska åtgärder.

Men för de naturvetenskapliga forskarna är 10°C helt utanför skalan. Det skulle innebära rena rama katastrofen för en stor del av både jordens flora och fauna.

Geologic temperature record - Wikipedia

Ingen tror att vi är på väg mot dessa temperaturer (worst-case scenario brukar ligga på strax över 4 °C till år 2100) men bara det att kostnaden vid 8-10 °C räknas fram och på allvar används i vetenskapliga artiklar än idag. Är inte det lite, tja … konstigt? (som referens: förra istiden hade bara 5-6 °C lägre temperatur än nu). Här Lomborg t ex:

Bild

Jag har skrivit om detta förut, sifforna bygger på ekonomiska modeller utvecklade av exempelvis Richard Tol men kanske framförallt Ted Nordhaus, ekonomiprisvinnare till Nobels minne 2018. Enligt ekonomiprofessor Steve Keen har deras modeller varken med verklighet eller vetenskap att göra då de bedömer att 90% av de branscher som bidrar till BNP inte påverkas alls av klimatförändringarna. Utöver det görs en del häpnadsväckande antaganden om diskontering och svaga korrelationer mellan temp och BNP (se bild nedan), läs mer här. Keen menar att dessa herrars teorier har fått dominera den klimatekonomiska debatten alldeles för mycket.

Samband med denna urusla korrelation används i Nordhaus modell enligt Keen.

Men alla ekonomer håller naturligtvis inte med. 2006 släppte ekonomen Stern en mycket omtalad rapport som ”uppskattar att kostnaden för en 5 graders medeltemperaturökning fram till år 2100, skulle uppgå till mellan 5 och 20 procent av den globala bruttonationalprodukten. Däremot hävdar rapporten att det bara skulle kosta 1 procent av världens samlade bruttonationalprodukt fram till år 2050 att bromsa de skenande växthusgasutsläppen om det görs i god tid. Rapporten drar slutsatsen att samhällskostnaderna är mycket högre än vad som uppskattats av andra undersökningar.” (Wikipedia).

Stern och en kollega har också visat vilken enorm skillnad det har varit i det akademiska intresset mellan naturvetenskapen och ekonomin. Idag räknas de naturvetenskapliga studierna i tiotusentals och det finns en lång rad vetenskapliga tidskrifter som enbart publicerar klimatrelaterade artiklar. På ekonomisidan ser det annorlunda ut.

De gjorde en sökning efter artiklar som handlade om klimatförändringarna i nio av de största ”generella” ekonomiska vetenskapliga tidskrifterna. Av totalt cirka 77 000 artiklar berörde 57 klimatet! Alltså, femtiosju ekonomiska vetenskapliga studier genom alla dessa år fram till 2019! Hur är det ens möjligt?

Why are economists letting down the world on climate change? | VOX, CEPR Policy Portal (voxeu.org)

Ja, jag får allt oftare känslan av att vår ekonomiska verklighet inte riktigt har kontakt med den verkliga verkligheten… Men vad vet jag, en ekonomisk analfabet? Läs mer från de som kan lite mer här: Why has climate economics failed us? – Noahpinion (substack.com)

Att lösa problem kan ha sina problem

Det finns något tragiskt med kemisten Thomas Midgley Jr:s livsöde. Han var en briljant uppfinnare, men några av hans största framgångar visade sig ha allvarliga baksidor. Det var han som tillsatte bly i bensinen för att förhindra knackande motorer, och det var han som tog fram freoner för att ersätta farliga kemikalier som kylmedia. Midgley Jr hade därmed löst två dåtida problem på ett briljant sätt – men idag vet vi vad följderna blev.

Under hösten 1983 uppmätte brittiska forskare på Antarktis så låga värden för ozonhalten att de tvivlade på om mätningarna stämde. Då fanns varken mejl eller data tillgängliga på nätet som idag. Forskarna skrev i stället ett brev till NASA för att höra om deras satellitmätningar kunde bekräfta resultaten. Men brevet kom bort i byråkratin och de fick inget svar. Mätvärdena fortsatte dock att sjunka och 1985 publicerade forskarna de alarmerande resultaten.

Farman et al 1985 figure showing decreases in ozone to Oct 1983
Mätningar av freon- (CFC) och ozonhalter över Antarktis. Bild Real Climate

Även om britternas brev inte nådde forskarna på NASA så hade även de noterat märkligt låga ozonhalter över Antarktis. Men då mätvärdena låg under det som satellitens detektor var kalibrerad för misstänktes instrumentella problem. Det var det dock inte, och 1985 kunde de, oberoende av britterna, bekräfta deras resultat: det fanns ett ozonhål över Antarktis!

En enorm forskarinsats senare kunde det fastställas att det var freoner som låg bakom nedbrytningen av ozonlagret. Men industrin och deras lobbyorganisationer var inte nöjda. De startade intensiva kampanjer för att så tvivel om de nya vetenskapliga rönen med avsikt att förhindra regleringar. Men när de vetenskapliga bevisen inte längre gick att bestrida, drev även nitton av de största freontillverkarna på om införandet av regleringar.

1987 signerades Montrealprotokollet som trädde i kraft 1989 (men har uppdaterats många gånger sedan dess). Halten freoner i atmosfären minskar nu sakta (de är mycket beständiga) och man beräknar att det kommer dröja till runt år 2070 innan ozonlagret över Antarktis är tillbaka till 1980 års nivåer.

Den här historien är i det närmaste identisk med den om koldioxidens verkan på klimatet, om än att denna ännu inte fått sin lösning. Även här har industrin och deras lobbyorganisationer fördröjt regleringar genom intensiva kampanjer för att så tvivel om vetenskapen bakom problemen. Det är inte bara samma argument som används då som nu (”det är bara naturliga variationer”), det är till stor del även samma människor och organisationer som framför dem.

Det är alltså ingen slump att tvivel om vetenskapen bakom klimatförändringarna har fått fäste i samhällsdebatten, många har aktivt jobbat för att uppnå just detta. Idag hyllar vi effekten av de åtgärder som vidtagits för att förbättra miljön på många områden, som när freoner reglerades med Montrealprotokollet. En förutsättning för detta har varit att samhället har agerat på vetenskapliga insikter, trots protester från särintressen. Det är en viktig insikt som alla beslutsfattare dagligen bör påminna sig om.

Och Midgley Jr? Han drabbades av polio och fick svårt att röra sig. Han konstruerade då en ”sele” som gjorde att han kunde ta sig ner och upp ur sängen för egen maskin. Det slutade inte bättre än att han snodde in sig i sin uppfinning och ströps till döds 1944.


I torsdag blev det alltså debut för mig i tevesammanhang när jag blev intervjuad om Spelet om klimatet i TV4 Nyhetsmorgon. En kul upplevelse. Dagen innan blev jag intervjuad per telefon och det vi pratade om sammanfattades ihop med förslag på tänkbara frågor som hjälp till programledarna (Jenny Strömstedt och Steffo Törnquist). Så visst var jag förberedd men det blev ändå väldigt pang-på. Och programledarna hade jag inte träffat innan det var live.

Intrycket efteråt var precis vad de flesta tydligen brukar säga: Oj, vad snabbt det gick och vad sa jag egentligen 🙂 ?

Efter ett par längre intervjuer och denna korta får man en viss sympati för de som ständigt har media i knäet och vars uttalande och formuleringar övertolkas in absurdum flera år efteråt …

För ett ögonblick rusade Spelet om klimatet upp på Adlibris tredje plats över mest populära böcker även om det var kortvarigt 🙂 :

Recension, podd och TV – Spelet om klimatet

Det är en ganska skräckblandad förtjusning att ge ut en bok och vänta på reaktionerna. Men man blir ju glad när man läser Bokdjurets recension: 4 av 5 i betyg. Värmer så klart. Varför upplåter nyhetsmedia sina plattformar till desinformation? – Bokdjuret

Intervju på Dagens ETC här (låst artikel): Krossar klimatskeptikernas argument – med vetenskap | ETC

Jag har även blivit intervjuad om boken på Lära från lärda – Sveriges största podd för fackböcker som drivs av Fredrik Hillerborg. (Gillar verkligen inte att lyssna på mig själv men det är ändå kul 🙂 ).

(Och ja, jag vet vad IPCC står för, råkade säga International i stället för Intergovernmental … Efter några timslånga intervjuer inser man hur jobbigt personer som lever med media tätt inpå kan ha det. Vi (allmänhet, media, opposition osv) analyserar och tolkar enstaka meningar som sagts flera år tillbaka i tiden …)

På torsdag (8/4) blir det även Nyhetsmorgon på TV4 (runt 7.45 nånting tror jag det var). Spännande 🙂

(Om du vill ha en inblick i hur den här så kallade debatten bedrivs på nätet och varför den aldrig kommer ta slut, kan du titta på förlagets (Roos & Tegnér) Facebookinlägg om boken. Nu mer än 500 kommentarer och ingen har läst boken… https://www.facebook.com/roostegner/posts/10158899177475915 ).

Klimatdebattens mest skrämmande artikel?

Klimatdebatten känns ibland helt obegriplig. Å ena sidan: ett enormt tryck för att begränsa utsläppen så att den globala medeltemperaturen ska hålla sig under 2ºC (helst 1,5ºC ) till år 2100 – allt för att klara oss undan potentiellt katastrofala följder. Å andra sidan: uppvärmningen kommer ha en rätt marginell påverkan på världens BNP och människans vardag, det optimala är att ”sikta på” en temperaturökning om 3,5-4ºC – dubbelt så högt jämfört med Parisavtalets ambitioner!

Det senare är vad exempelvis Nordhaus, som fick ekonomipriset till Nobels minne 2018, menar. Likaså Lomborg (som bygger mycket av sina resonemang på Nordhaus slutsatser). Motsättningarna åskådliggörs tydligt i detta replikskifte mellan Wijkman och Lomborg på SvD:s ledarsida. Det märkliga är att båda hänvisar till IPCC!

Hur är det möjligt?

Ekonomiprofessor Steve Keen anser sig ha svaret på den frågan. Och kanske är hans artikel där han förklarar detta en av de mer skrämmande i hela klimatdebatten? Full article: The appallingly bad neoclassical economics of climate change (tandfonline.com)

Först en titt på några av de faror som kan ligga och skvalpa där i framtiden enligt ”alarmisterna”. IPCC gav ut en specialrapport SR15 år 2018 som beskrev riskerna med att bara gå från 1,5C till 2C:s global uppvärmning, här en av bilderna Graphics — Global Warming of 1.5 ºC (ipcc.ch):

Flera studier visar att djur och växtliv riskerar att drabbas hårt av uppvärmningen. Vid 3,2°C ökning av den globala medeltemperaturen förväntas hälften av alla insekter, växter samt en fjärdedel av alla ryggradsdjur ha förlorat mer än hälften av sina utbredningsområden. The projected effect on insects, vertebrates, and plants of limiting global warming to 1.5°C rather than 2°C | Science (sciencemag.org).

Naturligtvis finns det osäkerheter i sådana här analyser men det är inte de exakta siffrorna som är viktiga, det handlar om trender och riskhantering. Ovanstående effekter förväntas alltså uppstå vid en lägre temperatur än den både Nordhaus och Lomborgs anser vara ett optimum då man tar hänsyn till kostnader för klimatåtgärder.

När temperatur och fuktighet blir för hög klarar vår kropp inte längre av att svettas (vätskan avdunstar inte). Då handlar det bara om timmar innan kroppen kollapsar av överhettning. Många människor har dock svårt att överleva i förhållanden innan denna tröskel överskrids – några kända värmeböljor som orsakat stor överdödlighet är Paris år 2003 med 4870 dödsfall och Moskva år 2010 med 10 860 dödsfall.

Enligt Mora et al 2017 innebär en global medeltemperaturökning på 3,8C att exempelvis Jakarta kommer få detta klimat året runt (PDF) Global risk of deadly heat (researchgate.net). Nedan visas resultatet från deras beräkningar över hur många dagar av ”dödligt klimat” som kan förväntas i en framtid vid olika koncentrationer av koldioxid i atmosfären (olika RCP). Lomborgs optimum ligger på 3,75 °C och det motsvarar nästan bilden RCP8.5 nedan. Notera att det inte innebär att hela befolkningen kommer trilla ihop under dessa dagar!

Climate Change, Public Health, Social Peace | SpringerLink

Här är en annan studie på samma tema: Deadly heat waves projected in the densely populated agricultural regions of South Asia | Science Advances (sciencemag.org) Och här en till: An adaptability limit to climate change due to heat stress | PNAS

Nu finns det stora osäkerheter även i dessa projektioner och de olika studierna kommer inte till identiska slutsatser om när detta kommer inträffa, men ändå.

Det finns alltså en lång rad risker med att temperaturen ökar mer än 2°C (långt fler än vad som redovisat ovan, jordbrukets produktivitet tycks t ex redan nu ha påverkats negativt: Climate change has cost 7 years of ag productivity growth | Cornell Chronicle).

Det finns dock ytterligare en väsentlig sak som behöver läggas till:

Forskarna – i alla fall de naturvetenskapliga – tycks ganska ense om att klimateffekterna inte kommer att ske linjärt. Det finns uppenbara risker att diverse jämviktsförhållande rubbas så att jorden hamnar i ett ”nytt läge” som vi inte utan vidare kan ta ett steg tillbaka ifrån. Att sluta släppa ut CO2 är för sent och kommer inte hjälpa. Dessa abrupta klimatförändringar brukar kallas tipping points, se t ex denna studien Tipping elements in the Earth’s climate system | PNAS:

En sådan punkt handlar om att Arktis sommar-is helt försvinner. När isen är borta absorberar havet mer solljus istället för att reflektera bort det och havet värms upp – och det blir lite av en självförstärkande spiraleffekt. Enligt studien är det tänkbart att vi redan passerat denna tipping point. Mer om detta i populärvetenskaplig form: As Climate Change Worsens, A Cascade of Tipping Points Looms – Yale E360.

Forskarna verkar vara rörande överens om att riskerna för att passera dessa gränser ökar dramatiskt om den globala medeltemperaturen kryper över 2°C. (Naturligtvis är det inget speciellt som händer vid just gränsen 2°C, det hela handlar om riskbedömningar och det mänskliga behovet av att sätta siffror och absoluta gränser på allt 😉 .)


Men, som sagt, IPCC:s rapporter innehåller även andra delar som behandlar kostnader och tänkbara åtgärder. Kapitlet ”Key Economic Sectors and Services” från 2014 inleds så här:

For most economic sectors, the impact of climate change will be small relative to the impacts of other drivers (medium evidencehigh agreement). ”

I mina öron rimmar detta illa med vad som presenteras i övriga kapitel, men vad vet jag. Bedömningen bygger förstås på resultaten från ekonomiska modeller. Här var, vad jag förstår, Nordhaus pionjär i att utvärdera klimatförändringarna. Hans modell kallas DICE och man kan fråga sig om den tar hänsyn till effekterna av minskad mängd krill, förstörda korallrev och allt vad som förväntas påverkas av uppvärmningen? Ingen enkel uppgift, jag undrar om ens biologer med någon större säkerhet kan förutspå vad som kommer hända när/om diverse bestånd kollapsar.

Ekonomiprofessor Keen har som sagt granskat vad Nordhaus DICE-modell bygger på:

Till att börja med konstaterade Nordhaus i en artikel 1991 att nära 90% av USA:s ”ekonomiska verksamheter” inte påverkades av klimatförändringar och därför kunde bortses ifrån. Det var enbart saker som jordbruk och annat som skedde utomhus som påverkades av väder och behövde tas med i beräkningarna:

Our estimate is that approximately 3% of United States national output is produced in highly sensitive sectors, another 10% in moderately sensitive sectors, and about 87% in sectors that are negligibly affected by climate change. (Nordhaus, 1991)

Mer än tjugo år senare gäller detta antagande fortfarande och användes i IPCC:s rapport AR5 (2014) enligt Keen.

Vidare antar man att det finns ett kausalt samband mellan BNP och medeltemperatur. Skillnaden i BNP mellan stater ska alltså kunna förklaras av deras medeltemperatur. Långsökt och förenklat? Ja, det anser även Keen… I bilden nedan visas detta samband för USA:s stater – ju större temperaturförändring från ett optimum (dvs ju längre ut åt kanterna) man rör sig, desto mer sjunker BNP.

De antar också att detta samband håller över tid, det vill säga utvecklingen av BNP versus temperatur kommer fortsätta på samma sätt även i framtiden. Inga abrupta förändringar tas med i beräkningarna.

Som synes ligger datapunkterna ganska huller om buller och det finns inget jättetydligt mönster. Korrelationen är usel (korrelationsfaktor = 0,31), vilket också innebär att förmågan att förutsäga en framtida utveckling med hjälp av denna modell blir usel. Enligt Keen har Nordhaus använt liknande data som ovan i sin modell DICE, men med en till och med lägre korrelationsfaktor.

The parameter used in the model was an equation with a parameter of 0.227 percent loss in global income per degrees Celsius squared with no linear term. This leads to a damage of 2.0 percent of income at 3°C, and 7.9 percent of global income at a global temperature rise of 6°C”. (Nordhaus, 2018)

Lomborg är med på samma tåg (förstås). Här är en bild från hans senaste artikel:

Bild

Och denna ”skadeberäkning” är symmetrisk, det vill säga även en avkylning på 6°C skulle ge en minskning av världens BNP med 6-7% på samma sätt som en uppvärmning med 6°C. Vi hamnar då på förhållanden som rådde under senaste istiden. Sverige låg då under ett kilometertjockt lager av is!

Är det verkligen sådana här lösa antaganden som ligger till grund för beslut som kan få ganska ödesdigra konsekvenser? Jag vill verkligen inte tro det, jag menar, han fick trots allt pseudo-Nobelpriset för detta. Alla modeller och vetenskaper kräver visserligen att man gör antaganden och förenklingar av verkligheten, här har dock själva grundantagandet (att BNP beror av temperaturen) också blivit själva slutsatsen!

Jag är inte ekonom och jag förmedlar bara vad Keen har redovisat i sin vetenskapligt publicerade artikel. Jag letade halvhjärtat efter en kommentar från t ex Nordhaus men hittade inget. Keen menar att denna ovetenskapliga metodik beror på att ekonomer, skolade i den neoklassiska ekonomin, har fått dominera inom den ekonomiska klimatforskningen. Själv vet jag inte ens vad det betyder eller innebär…

(Det ska sägas att inte alla ekonomer viftar bort klimatfrågan som en trivialitet, Nordhaus har fått en hel del kritik. Och googla t ex vad World Economic Forum har att säga i frågan).


Ekonomiprofessor Richard Tol ligger bakom en annan ekonomisk modell (FUND) som legat till grund för IPCC:s kostnadsberäkningar av klimatförändringarna: Jag har skrivit om denna kontroversiella person tidigare.

Bara det att man ens pratar om BNP vid 10°C ökning av den globala medeltemperaturen känns i mina ögon som att man inte ens gjort en grundläggande sanity check på resultatet från sina modeller.

Sen har vi Lomborg som inte drar sig för att bolla lite med andras studieresultat som han känner för så att de passar in i hans resonemang: A closer examination of the fantastical numbers in Bjorn Lomborg’s new book – Grantham Research Institute on climate change and the environment (lse.ac.uk)

Som sagt, det känns som att det finns en avgrundsdjup spricka mellan de flesta naturvetenskapliga forskare och dessa ekonomers syn på verkligheten. (som sagt, inte alla ekonomer osv).


Och ja, jag inser naturligtvis hur det kommer låta: Vad var det vi sa, modeller är bara trams! Men det finns inget bättre tillfälle att använda uttrycket skit in – skit ut. De fysikaliska modellerna har presterat bra: Klimatmodeller och uppdaterad temperaturserie – Maths Nilsson, författare

Boksläpp: Spelet om klimatet

Då var det äntligen dags. Idag släpps min bok om klimatdebatten: Spelet om klimatet. Tyvärr gör ju pandemin att det inte blir något boksläppsmingel men det är som det är. Nu ska den i alla fall finnas tillgänglig att köpa där man normalt köper böcker. Rätt kul att se så många års jobb hamna i bokformat, men prestationsångesten har ökat i takt med att denna dag har närmat sig 🙂

Spelet om klimatet är en bok om klimatdebatten men huvudfokus ligger varken på bistra framtidsprognoser eller de allra senaste rönen inom klimatforskningen. Det är mer en titt bakåt i tiden och en skildring av hur debatten kunnat bli så polariserad som den har blivit. Vad hände egentligen på vägen när politiker som Bush, Thatcher och Trump gick från att agitera för klimatåtgärder till att senare anta en rakt motsatt hållning och anse att det mest handlade om alarmism?

Det är naturligtvis inget som har hänt av sig självt, många har kämpat hårt för att få det dithän men det är långt ifrån så enkelt att oljebolagen har köpt alla som protesterar mot IPCC:s slutsatser eller att alla ”klimathotsskeptiker” skulle vara korkade och lida brist på utbildning.

Förord av Anders Wijkman och Martin Hedberg:


”Maths Nilssons bok är en bedrift i en tid då fake news och ifrågasättandet av kunskap har fått allt större utrymme. Maths visar hur skrupelfria krafter satt desinformation och förvanskning av fakta i system för att förvirra oss alla, och därmed försenat nödvändiga politiska beslut. Min förhoppning är att boken blir läst av många och leder till ett uppvaknande.” 

ANDERS WIJKMAN, samhällsdebattör, ordförande Miljömålsberedningen 2015-2016

”I sin bok åskådliggör Maths Nilsson hur ett till synes ändlöst nystan av pengar, ideologi och särintressen ställts mot klimatvetenskapen. Läsaren leds in i händelsernas centrum där surt regn blandas med freoner, kalla kriget, tobak, fossilindustri, politik, pengar, makt och ideologi. En högaktuell bok som även bidrar med pedagogiska förklaringar av klimatvetenskapen.” 

MARTIN HEDBERG, meteorolog, debattör, författare

 Finns på AdlibrisBokus och andra sajter liksom i bokhandeln (de kan beställa hem om de inte har den hemma).

Timbro skriver om historien

MNI_0818

Idag inleds Timbros nysatsning på miljö- och klimatfrågor.” Så inleder Timbros vd Benjamin Dousa en artikel på webbtidningen Smedjan (8 mars 2021). Kanon, hoppas det blir bra!

Rubriken lyder ”Därför är marknadsliberaler de riktiga klimatvännerna”. Längre ner kan man läsa vad marknadsliberalernas reformagenda innebär: ”Det är att göra som Greta Thunberg säger, men inte själv gör, nämligen att lyssna på forskarna även om slutsatserna känns obekväma.” Här borde nog den gode Dousa hejda sig en smula, för Timbro och marknadsliberala tankesmedjor har ingen som helst anledning att slå sig för bröstet över att lyssna på forskare och vara drivande i klimatfrågan.

Det borde vara omöjligt att ha missat att just marknadsfundamentalistiska tankesmedjor och lobbyorganisationer varit de som hårdast har ifrågasatt klimatforskarnas slutsatser och hårdnackat kämpat emot varje försök till åtgärd. Det gäller framförallt i USA men mönstret går igen även i Sverige (t ex Eudoxa och Captus). En rad personer med kopplingar till Timbro och deras Stureakademi har inte direkt kämpat för att få till klimatåtgärder. Mattias Bengtsson, tidigare vd på Timbro (och ledarskribent på SvD) gick exempelvis direkt från Timbro och blev vd för tankesmedjan Centre for the New Europe i Bryssel. Bara under år 2005 fick de närmare en halv miljon från ExxonMobil öronmärkta för ”klimatutbildning” (enligt skattedeklaration).

SvD:s ledarsida: ”Det är värt att påpeka att människans inverkan på jordens temperatur troligtvis överdrivs kraftigt i samhällsdebatten. Forskningen pekar allt mer på att vi upplever en naturlig variation i planetens medeltemperatur.” Nima Sanandaji/vd Captus

Det finns som sagt en rad andra exempel. Skriver mer om detta i min bok Spelet om klimatet (släpps 25/3). Några ytterligare kommentarer här: https://tidningensyre.se/2021/21-maj-2021/de-riktiga-klimatvannerna/

Dousa skriver vidare:

”Ibland påstås slarvigt att högern aldrig har brytt sig om klimatet. Det stämmer inte. Exempelvis var Margaret Thatcher en av världens första ledande politiker att hålla ett tal om klimatförändringar. Det var också en republikansk administration som inrättade miljöskyddsmyndigheten i USA.”

Jo men visst, det stämmer. Men en och annan del av historien utelämnas. Thatcher, liksom en lång rad andra ”marknadsliberala” politiker, ändrade uppfattning i frågan och började anse att klimathotet bara var socialistisk alarmism – efter att marknadsfundamentalister övertygat dem.

Och jo, Nixon bildade amerikanska miljöskyddsenheten EPA. Det är dock evigheter sedan och det har hänt en del sedan dess. Reagans administration såg exempelvis till att förneka vetenskapen att SO2-utsläppen från industrin var ett problem. De lyssnade inte alls på vad EPA:s och National Academy of Sciences experter rådde dem till. Bush den yngre såg (bland annat) till att installera en lobbyist som chef för den enhet som koordinerar USA:s myndigheters miljöarbete. Resultatet var att de noga kontrollerade statsanställda forskares uttalande i klimatfrågan. Lobbyisten har själv erkänt att de också ”redigerade” rapporter med mera och strök diverse ”ej passande” information om klimathotet. Kanadas tidigare konservativa marknadsliberala regering gjorde detsamma.

Trump kanske vi inte behöver tala om, men under hans ledning fick EPA en lobbyist från kolindustrin som chef. Dess vetenskapliga råd har stöpts om med betydligt större andel av konsulter och industrianknutna forskare. Det fanns långt gångna planer på att förbjuda forskare som fått statliga forskaranslag att ens få vara med i detta råd (de skulle då bli partiska…).

Lite kul att Dousa också refererar till amerikanska Perc och att Timbro tidigt gav ut deras bok Marknadsliberal miljöhushållning av Terry Anderson och Donald Leal. De ”som länge drev det amerikanska miljöinstitutet Perc utifrån just det frimarknadsperspektiv som vi själva representerar.” Visst, det finns många marknadsanpassade lösningar som gett resultat (man får förmoda att Dousa hyllar EU:s handel med utsläppsrätter som MP varit drivande i). Men de har inte kommit till av sig självt.

Nu verkar varken Anderson eller Leal vara särskilt intresserade av att lösa grundproblemet utan tycker att vi istället ska anpassa oss -vi har gott om tid. Climate Policy: Adaptation, Not Mitigation. Samma resonemang här: ”When fish get harder to catch, fishermen whose incomes are at stake have every incentive to find ways of increasing productivity of fisheries (e.g. fish farming) or lowering their production costs, or both. And to the extent that fewer fish of one species means that the price of those fish will rise, market opportunists have an incentive to find a substitute that is cheaper.”

Det får man naturligtvis tycka, själv tycker jag det är idiotiskt och total avsaknad av insikt i konsekvenserna av att införa kvartalsekonomihets i ekologiska system, utvecklade över tusentals år. Jämför torskfisket vid Lofoten respektive utanför Newfoundland. I Norge blev det fiskestopp och efterforskning, vilket följdes av en ganska snar återgång till lönsamt fiske men med noga reglerade kvoter. I Newfoundland väntade man för länge och allt kollapsade på 1990-talet. Det har fortfarande inte hämtat sig.

Perc verkar inte heller haft särskilt stor tilltro till klimatforskningen. I en rapport från 2010 upprepas en av alla myter om att den så kallade hockeyklubbsgrafen skulle vara enda beviset för en exceptionell uppvärmning (webarchive)):

“Of course, there is other evidence for global warming, but none of it proves that the recent warming is unprecedented. Indeed, quite the reverse: surface temperatures, sea levels, tree lines, glacier retreats, summer sea ice extent in the Arctic, early spring flowers, bird migration, droughts, floods, storms—they all show change that is no different in speed or magnitude from other periods, like 1910–1940, at least as far as can be measured. There may be something unprecedented going on in temperature, but the only piece of empirical evidence that actually says so—yes, the only one—is the hockey stick. […] And the hockey stick is wrong.” 

Det är raka motsatsen till det IPCC har visat. Naturligtvis får man tycka att man inte ska göra något åt problemen, men kom då inte och säg att man lyssnar på vetenskapen. Vissa gillar förstås deras budskap att inte göra något åt själva problemen och finansierar gärna deras verksamhet … guess who?

Jaja, nu ska ju i alla fall även Timbro arbeta för klimatåtgärder tydligen, välkomna in i matchen – det är ju bara trettiotre år sen IPCC bildades, bättre sent än aldrig antar jag. Lycka till.

De ska också fortsätta kämpa för tillväxt, för det är det som ligger till grunden för att ha råd med miljöåtgärder, säger Dousa. Måhända, men vad det gäller utsläpp av svaveldioxid, freoner, koldioxid med mera har det inte handlat om att fattiga länder ska åtgärda problemen eller att samhället haft brist på pengar. Det har krävts en rejäl alarmism för att bryta ner just marknadsliberalernas envetna motstånd till att acceptera vetenskapen. Fundera en stund över varför det ska behöva vara så?

Jag delar Dousas uppfattning om att näringslivet är en viktig del i lösningarna. Däremot kan näringslivets politiska propagandaorganisationer ställa sig i skamvrån. De har gjort allt för att motarbeta miljöåtgärder vars positiva effekter de nu försöker ta åt sig äran av!

(jaja, inte alla organisationer och så vidare…).