Kapitel 12 Extremväder

Den 2023-12-312024-01-01 Av Mathsi Uncategorized3 kommentarer

Föregående kapitel.
Innehållsförteckning med länkar till respektive kapitel.

Kapitel 12 Extremväder

När nu även de flesta ”skeptiker” erkänner uppvärmningen har mycket fokus hamnat på extremväder och huruvida situationen har blivit värre på denna front eller inte. Det är ett ämne fyllt av statistik och komplexa orsakssamband. Per definition inträffar de dessutom sällan vilket gör att det krävs långa mätserier, som ofta saknas, för att få statistiskt säkerställda trender. Det är med andra ord ett smörgåsbord för populister som gärna saluför halvsanningar och körsbärsplockar data utan större eftertanke.

Ta exempelvis tropiska stormar. Har de blivit mer frekventa? Har de blivit intensivare och mer destruktiva? Meteorologiprofessorn Kerry Emanuel och andra har visat att så är fallet.[1] Men andra studier visar inte det.[2] Ett stort problem här är osäkerheter i äldre observationer.

[Lite statistik från 2023 : RealClimate: 2023 appears to follow an upward trend in the North Atlantic/Caribbean named tropical cyclone count ]

IPCC konstaterade i sin senaste rapport AR6 att det inte syns någon ökande trend i antalet tropiska stormar. Det var också vad som förutspåddes i IPCC:s rapport AR4 från 2007. Däremot förväntades då en ökning av andelen hårdare stormar (kategori 3–5) och det konstaterade IPCC nu att man också observerat under de senaste fyrtio åren. IPCC hänvisar bland annat till en studie som NOAA-forskare publicerat i tidskriften PNAS 2020.[3] De hade använt satellitdata från 1980 och framåt (det var då satellitmätningarna startade).

Statsvetaren Roger Pielke Jr förnekar inte en mänskligt orsakad uppvärmning men han har under decennier lyckats hamna på kant med en stor del av ”klimatforskarkollegiet”, mer om det snart. Han skrädde inte orden angående IPCC:s slutsats ovan: ”Allt detta är fiktion, till och med desinformation.”[4] Ändå hämtar både Pielke Jr och NOAA-forskarna sina uppgifter från samma databas (NOAA-forskarna sköter denna). Hur kan de komma till så olika slutsatser?

Pielke Jr visar på sin blogg att IPCC:s slutsats angående andelen starkare stormar visserligen stämmer om man räknar från 1980. Men det finns observationer från längre tillbaka i tiden, men då inte från satelliter. Han visar att om man lägger till dessa erhålls ingen ökande trend.

Här hamnar man som lekman på hal is. För jag kan omöjligt bedöma noggrannhet och tillförlitlighet i de olika mätserierna. Det handlar inte enbart om att detektera en storm utan också om att mäta intensiteten. Men har NOAA-forskarna, och således även IPCC, mörkat att dessa data existerar?

Nej. Deras artikel inleds med att konstatera att de mätningarna Pielke Jr hänvisar till är olämpliga att använda för en global analys:

”De globala instrumentella mätserierna för TC-intensitet [TC=tropisk cyklon] är dock kända för att vara heterogena i både rum och tid och är i allmänhet olämpliga för global trendanalys.”

De har alltså motiverat varför de inte använder äldre data. Men återigen, som lekman är det svårt att ha en relevant åsikt i frågan. Och när det bråkas om antalet stormar förstår man att det knappast blir lättare när man ovanpå detta ska inkludera ”mänskliga faktorer” och bedöma skadeverkan i ekonomiska värden.

Pielke Jr har ägnat mycket tid åt att beräkna extremväders kostnader. Ingen ifrågasätter att dessa i absoluta tal har ökat under senare år. Men samsynen gäller inte hur detta ska kopplas till klimatfaktorer eller omständigheter som att vi nu är fler, bor närmre riskutsatta områden, äger mer och dyrare saker än tidigare och så vidare. Om man vill jämföra händelser från olika tidsepoker behöver man på något sätt normalisera hur man beräknar kostnaderna för dessa parametrar.

Pielke Jr och hans kollega Chris Landsea var pionjärer i detta arbete och normaliserade kostnaderna mot exempelvis BNP och publicerade resultaten i en artikel 1998.[5] Flera artiklar har följt, bland annat en 2018.[6] De kunde då inte se någon ökande trend i skador från tropiska stormar i USA mellan åren 1900 och 2017. Men slutsatserna har inte varit utan invändningar. Deras metodik ansågs överskatta historiska kostnader[7] och att trenden byggde orimligt mycket på två stora stormar på 1920-talet. Likaså ansåg andra att man måste inkludera kostnader för utvecklingen av bättre prognoser, varningssystem, byggnormer och så vidare.[8]

Några studier har bekräftat Pielke Jr:s resultat om att det inte finns en ökad normaliserad skadetrend, andra har tvärtom visat att den har ökat och dessutom kritiserat Pielke Jr:s metodik hårt.[9] I bilden nedan syns Pielke Jr:s resultat till vänster och Estradas till höger.

Inte heller här har jag en aning om vilka studier som är mest tillförlitliga, men det är inte så att Pielke Jr bara fått kritik utan saklig grund. Man kan nämligen få det intrycket när man läser hans inlägg i debatten.

Vad säger IPCC? När det gäller tropiska stormars skadeverkan har de i rapporten AR6 WG1 lagt stor vikt vid en studie som använder sig av en annan normaliseringsprocess än den Pielke Jr och hans kollegor använt sig av.[10] Deras slutsats var:

”Vi fann att orkaner verkligen har blivit mer skadliga. Frekvensen av de allra mest skadliga orkanerna har ökat med 330 % per århundrade.”

Forskarna bakom denna studie säger sig ha hittat en väg runt tidigare problem och motsägelsefulla resultat. De menar att deras metodik är mer robust än den Pielke Jr och andra har använt sig av.

Återigen, forskarna har motiverat sina val, om det är rätt eller inte är jag inte människa att avgöra. Det är dock inget märkligt att forskare är oense. Den vetenskapliga processen kan ofta vara långsammare än vad man önskar, men den brukar sortera ut den här typen av motsättningar med tiden. Och märk väl att ovanstående inte är i närheten av en total genomgång av vetenskapen på området.

Mitt råd är att åtminstone inte dra slutsatser utifrån munhuggningar på sociala medier och liknande, även om det är forskare bakom inläggen. För tongångarna mellan vissa forskare är inte alltid kärvänliga. Om man tycker att de ibland överreagerar, bör man veta att det ofta ligger mycket gammalt groll bakom.

Forskare är precis som du och jag. De flesta tillbringar sin tid långt bortom mediebrusets mikrofoner och kameror. De jobbar på, diskuterar och argumenterar med sina kollegor, att vara oense om sakfrågor och att dra fel slutsatser är en del av vetenskapen. De flesta hanterar kritik utan att vända upp och ner på hela världen.

Men precis som på många andra arbetsplatser finns det några som tycks älska att hamna i, och till synes hämtar kraft ur, att befinna sig i konflikter. I klimatdebatten är det ofta dessa personer vi hör talas om, åtminstone i sociala medier. Och Pielke Jr är en av dessa. I mångas ögon har hans förmåga att ideligen hamna i kontroversiella situationer gjort honom till en ”sanningssägare” som vågar gå emot konsensus.

Och visst behövs sådana personer. Synnerligen ofta har det dock en tendens att gå över gränsen och inte längre handla om saklig kritik. Pielke Jr har exempelvis kommit med relevant kritik om att IPCC värstascenario överanvänts i studier under senare år, då de flesta anser att detta numera är ganska osannolikt. Men han stannar inte där utan menar att klimatvetenskapen på grund av detta har förlorat kontakt med verkligheten.

Forskare svarar att det är han som tappat alla proportioner. Man ska veta att det inte var så många år sedan Pielke Jr själv var den som menade att värstascenariot (RCP8.5) inte var tillräckligt allvarligt eftersom det inte återspeglade de möjliga framtida riskerna. Så även om han kommer med relevanta inspel finns det all anledning att inte köpa allt han säger rakt av.^[11],[12]

Bara för att nämna ett exempel: Vita Husets vetenskapliga rådgivare, John Holdren, kopplade 2014 en intensiv torkperiod i västra USA till klimatförändringarna. Han anklagades då av Jeff Session, en republikansk senator, för att lura det amerikanska folket – allt med stöd av ett citat från Pielke Jr från ett kongressförhör året innan. Torkor, hävdade Pielke Jr, hade ”för det mesta blivit kortare, mindre frekventa och täckte en mindre del av USA under det senaste århundradet”. Detta hämtade han från rapporten US Climate Change Science Program’s 2008 (CCSP).

Holdren kändes sig därför nödd att bemöta Pielkes Jr:s påståenden och skrev ihop en rapport. Bland annat visade han att Pielke Jr visserligen citerade CCSP-rapporten korrekt, men utelämnade meningen som följde direkt efter citatet ovan om att torkperioderna blivit färre i USA:

”Det huvudsakliga undantaget är de sydvästra och inre delarna av västra [USA], där ökad temperatur har lett till stigande torktrender (Groisman et al., 2004; Andreadis och Lettenmaier, 2006).”[13]

Holdren visade också att Pielke Jr:s påstående om att det inte fanns några globala trender angående torka innehöll liknande missvisande resonemang.[14]

Pielke Jr är heller inte sen att dra på sig offerkoftan och ser sig oskyldigt anklagad för både det ena och det andra. Men han är själv långt ifrån någon beskedlig lammunge i detta avseende och drar sig inte för att kasta beskyllningar omkring sig. Han har exempelvis anklagat forskarna bakom bloggen Real Climate (särskilt Gavin Schmidt och Michael Mann) för att vara politiska aktivister för att de bemött felaktigheter på Fox News och liknande. Likaså att de ljugit i fall där så bevisligen inte var fallet.[15]

Pielke Jr: ”I början av 2005, för nästan fem år sedan, började jag kritisera vetenskapsmännen på RealClimate, inklusive Gavin Schmidt och Michael Mann, för att de gömt en politisk agenda i vetenskapens tyg.”

Pielke Jr anklagade likaså forskaren Marcott för att i princip balansera på gränsen till forskningsfusk i en studie, något som fick andra forskare att gå i taket.[16]

När en studie kom fram till en ökad stormaktivitet blev Pielkes kommentar att när verkligheten inte stämmer överens med den alarmistiska trenden så hittade forskarna på sitt resultat genom att använda modeller. Naturvetenskapliga forskare svarade att Pielke Jr inte förstår sig på vad studien innebar:

2009 ville Pielke Jr visa hur snedvriden klimatdebatten var och gjorde en googlesökning på två olika vetenskapliga artiklar; en från Michael Mann som visade att antalet orkaner ökade och en annan skriven av Chris Landsea – som Pielke Jr jobbat ihop med – som inte såg någon ökande trend. Sökningen visade enligt Pielke Jr att Manns studie hade 1264 gånger fler nyhetsnotiser än Landseas. En vinklad debatt?

Bara det att det finns en känd filmregissör som också heter Michael Mann (regisserat Heat bland annat) och sökningen var så ospecifik att även dessa träffar fanns med i resultatet han visade.

I verkligheten var förhållandet 11 för Mann mot 5 för Landsea. Skillnaden skulle kunna förklaras med att Manns studie var publicerad i en kändare tidskrift (Nature). Pielke Jr erkände sedan att han ”varit lite slarvig”.[17] Några tiopotenser fel bara.

Och det finns som sagt åtskilliga liknande exempel. Vid varje tillfälle ”kontroverser” dyker upp sprids de dessutom blixtsnabbt via en mängd bloggar och så går dreven mot forskarna. Även om det inte ursäktar överreaktioner så kan det vara en förklaring till varför taggarna är vända utåt mot vissa personer.

Forskare varnar för att många typer av extrema väderhändelser kommer öka i en varmare värld. Men redan idag finns det tydliga och oroande trender. IPCC kopplar antropogena klimatförändringar till extrema temperaturer, torkor, förändrade nederbördsmönster och skogsbränder.[18]

Värmextremer som når mer än tre standardavvikelser över genomsnittet från baslinjeperioden 1951–1980, har idag ökat mer än 90 gånger (det åskådliggörs i bilden nedan av det som ligger till höger om 3σ (3-sigma) där μ motsvarar medelvärdet).

Tidigare nästan aldrig skådade extremer (så kallade 4-sigma-händelser) har ökat 1000 gånger och påverkar 3 procent av landytan under en given månad.[19] Marina värmeböljor har också fördubblats under de senaste decennierna, och de förväntas öka 23-faldigt under ett 2 °C uppvärmningsscenario.[20]

För denna typ av extremer finns det signifikanta trender men för andra är det mer komplext. Ett globalt medelvärde för fenomen som extrema skyfall, översvämningar, torkperioder med mera ger inte alltid en korrekt bild av vad som faktiskt pågår.

En ökad temperatur gör att atmosfären kan hålla mer vattenånga (cirka 7 procent mer för varje grad) vilket ger ökad nederbörd. Men detta fördelar sig inte jämnt över jorden. Vissa områden får kraftigare skyfall medan andra istället upplever längre torrperioder. Ett globalt medelvärde säger med andra ord ganska lite om situationen. Orsak och verkan-sambanden är dessutom komplexa. Slutsatsen i en vetenskaplig diskussionsartikel från 2023 belyser problematiken:[21]

”Sammanfattningsvis står det klart att den globala uppvärmningen redan nu kraftigt ökar antalet och intensiteten av många typer av väderextremer, vilket har förutspåtts av klimatvetenskapen i årtionden. Mycket av detta beror på termodynamiken. Med det menar vi att atmosfären är varmare, vilket innebär att den rymmer mer energi och vatten för att driva extremväder. Havet är också varmare och kan ge mer energi och fukt som bränsle till tropiska cykloner. Men forskarnas uppmärksamhet har i allt högre grad vänts mot dynamiska effekter. Med det syftar vi på förändringar i cirkulation och stabilitet i atmosfären och havet. Det inkluderar förändringar av jetströmmen, polarvirveln, atmosfäriska planetariska vågor eller Atlantens havsströmmar.

Att få robusta slutsatser om förändringar i väderextremer kräver långa tidsserier, med tanke på att extrema händelser per definition är sällsynta händelser och inte är lätta att modellera. Ändå sticker signalen från klimatförändringar nu tydligt ut från bruset för många typer av extremer. Att reda ut de dynamiska mekanismerna är svårare och är i fokus för den aktuella forskningsfronten.”

Nästa kapitel ->>

[1] a) Emanuel, K. Increasing destructiveness of tropical cyclones over the past 30 years. Nature 436, 686–688 (2005). https://doi.org/10.1038/nature03906 b) Emanuel, K. Atlantic tropical cyclones downscaled from climate reanalyses show increasing activity over past 150 years. Nat Commun 12, 7027 (2021). https://doi.org/10.1038/s41467-021-27364-8 d) Mann, M. E., and K. A. Emanuel (2006), Atlantic hurricane trends linked to climate change, Eos Trans. AGU, 87(24), 233–241, doi:10.1029/2006EO240001 e) Trenberth, K. E., and D. J. Shea (2006), Atlantic hurricanes and natural variability in 2005, Geophys. Res. Lett., 33, L12704, doi:10.1029/2006GL026894 f) Mann, M. E., B. A. Steinman, and S. K. Miller (2014), On forced temperature changes, internal variability, and the AMO, Geophys. Res. Lett., 41, 3211–3219, doi:10.1002/2014GL059233. h) Byron A. Steinman et al. ,Atlantic and Pacific multidecadal oscillations and Northern Hemisphere temperatures.Science347,988-991(2015).DOI:10.1126/science.1257856 i) Frankcombe, L. M., M. H. England, M. E. Mann, and B. A. Steinman, 2015: Separating Internal Variability from the Externally Forced Climate Response. J. Climate, 28, 8184–8202, https://doi.org/10.1175/JCLI-D-15-0069.1.

[2] Klotzbach, P. J., Wood, K. M., Schreck III, C. J., Bowen, S. G., Patricola, C. M., & Bell, M. M. (2022). Trends in global tropical cyclone activity: 1990–2021. Geophysical Research Letters, 49, e2021GL095774. https://doi.org/10.1029/2021GL095774

[3] Kossin JP, Knapp KR, Olander TL, Velden CS. Global increase in major tropical cyclone exceedance probability over the past four decades. Proc Natl Acad Sci U S A. 2020 Jun 2;117(22):11975-11980. doi: 10.1073/pnas.1920849117.

[4] Pielke Jr, Roger, Trends in the Proportion of Major Hurricanes, blogg https://rogerpielkejr.substack.com/p/trends-in-the-proportion-of-major

[5] R. A. Pielke Jr, C. W. Landsea, Normalized hurricane damages in the United States:

1925–95. Weather Forecast. 13, 621–631 (1998).

[6] Weinkle, J., Landsea, C., Collins, D. et al. Normalized hurricane damage in the continental United States 1900–2017. Nat Sustain 1, 808–813 (2018). https://doi.org/10.1038/s41893-018-0165-2

[7] Martinez, A.B. Improving normalized hurricane damages. Nat Sustain 3, 517–518 (2020). https://doi.org/10.1038/s41893-020-0550-5

[8] Skeptical science 2014-03-25 https://skepticalscience.com/fivethirtyeight-pielke-downplay-climate-damages.html

[9] F. Estrada, W. W. Botzen, R. S. Tol, Economic losses from US hurricanes consistent with

an influence from climate change. Nat. Geosci. 8, 880–884 (2015); F. Barthel, E. Neumayer, A trend analysis of normalized insured damage from natural disasters. Clim. Change 113, 215–237 (2012) b) F. Barthel, E. Neumayer, A trend analysis of normalized insured damage from natural disasters. Clim. Change 113, 215–237 (2012)

[10] Grinsted A, Ditlevsen P, Christensen JH. Normalized US hurricane damage estimates using area of total destruction, 1900-2018. Proc Natl Acad Sci U S A. 2019 Nov 26;116(48):23942-23946. doi: 10.1073/pnas.1912277116

[11] Se exempel på min blogg: The fierce debate over future scenarios (RCP8.5), https://mathsnilsson.se/2021/10/27/the-fierce-debate-over-future-scenarios-rcp8-5/

[12] se utförlig diskussion om detta på min blogg Widding, Pielke Jr och ”korrumperade IPCC” 2023-05-04 https://mathsnilsson.se/2023/05/04/widding-pielke-jr-och-korrumperade-ipcc/

[13] Holdren, John, Drought and Global Climate Change: An Analysis of Statements by Roger Pielke Jr, 2014-02-28 https://obamawhitehouse.archives.gov/sites/default/files/microsites/ostp/critique_of_pielke_jr_statements_on_drought.pdf

[14] Utförlig beskrivning av hur Pielke Jr flyttar målstolparna i denna historia finns t ex a) Blogg Hotwhopper (forskare) A skilful counterstrike? John Holdren speaks and Roger Pielke Jr squirms, 2 mar 2014 https://blog.hotwhopper.com/2014/03/a-skilful-counterstrike-john-holdren.html b) Greg Laden, A Letter From John Holdren Regarding Roger Pielke Jr’s Statements, Scienceblogs 1 mar 2014 https://scienceblogs.com/gregladen/2014/03/01/a-letter-from-john-holdren-regarding-roger-pielke-jrs-statements c) Government Accountablility Project, https://whistleblower.org/us-government/congress-legislation-and-oversight/holdren-critique-of-pielke-on-drought-and-climate/

[15] Roger Pielke Jr. kritik : Your Politics are Showing, December 4, 2009, postad på senator David Lungrens blogg, https://www.epw.senate.gov/public/index.cfm/press-releases-all?ID=5B39F763-802A-23AD-4C5C-42A8521F030C ; Lambert, Tim, McIntyre misunderstood somehow, Scienceblog 2009-10-03 https://scienceblogs.com/deltoid/2009/10/03/mcintyre-misunderstood-somehow

[16] A) Pielke Jr, Roger, Fixing the Marcott Mess in Climate Science, 2013-03-31 http://rogerpielkejr.blogspot.com/2013/03/fixing-marcott-mess-in-climate-science.html B) Nuccitelli, Dana, Real skepticism about the new Marcott hockeystick 2013-04-10 https://skepticalscience.com/marcott-hockey-stick-real-skepticism.html

[17] Lambert, Tim, Another Pielke train wreck, Scienceblog 2009-08-15 https://scienceblogs.com/deltoid/2009/08/15/another-pielke-train-wreck

[18] Climate Feedback,6 jul 2020: Article by Michael Shellenberger mixes accurate and inaccurate claims in support of a misleading and overly simplistic argumentation about climate change https://climatefeedback.org/evaluation/article-by-michael-shellenberger-mixes-accurate-and-inaccurate-claims-in-support-of-a-misleading-and-overly-simplistic-argumentation-about-climate-change/

[19] Robinson A, Lehmann J, Barriopedro D, Rahmstorf S and Coumou D 2021 Increasing heat and rainfall extremes now far outside the historical climate npj Clim. Atmos. Sci. 4 3–6

[20] Frölicher T L, Fischer E M and Gruber N 2018 Marine heatwaves under global warming Nature 560 360–4

[21] Giorgia Di Capua and Stefan Rahmstorf, Extreme weather in a changing climate, 2023 Environ. Res. Lett. 18 102001 och referenser däri https://iopscience.iop.org/article/10.1088/1748-9326/acfb23

Widding, Pielke Jr och ”korrumperade IPCC”

Den 2023-05-042023-06-01 Av Mathsi Klimat, Uncategorized4 kommentarer

(För) mycket tjafs om Elsa Widding nu. Så här kommer lite till 😉 Hon lade upp en ny Youtubefilm (3 maj 2023) där hon sågar IPCC som en politisk organisation, inte vetenskaplig. Syntesrapporten som kom för någon månad sedan är, hävdar hon, alarmistisk och bygger på ett numera osannolikt värstascenario (RCP8.5 / SSP5-8.5). Hon hänvisar till statsvetaren Roger Pielke Jr som hon menar har bevisat att IPCC körsbärsplockar studier för att underblåsa alarmismen:

”Allt detta är fiktion, till och med desinformation.”

(ja, fast på amerikanska då…)

När man läser Pielke Jr:s genomgång låter det verkligen illa. Jag tycker Pielke Jr ibland har vettiga och tänkvärda kommentarer, men jag blir alltid lite misstänksam när självutnämnda sanningssägare kommer med sådana här utbrott. Och det är inte första gången…

Men först. Widding fortsätter påstå att hon i sin senaste bok hämtar informationen från IPCC WG1-rapporten. Så är inte fallet. Punkt.

Pielkes kommentar handlade om IPCC:s slutsatser om tropiska stormar: Trends in the Proportion of Major Hurricanes (substack.com)

IPCC konstaterade i sin senaste rapport AR6 att det inte syns någon ökande trend i antalet tropiska stormar. Det var också vad som förutspåddes i till exempel IPCC AR4 från 2007. Däremot skriver de att andelen starka tropiska stormar (kategori 3-5) har ökat under de senaste fyrtio åren.

Det håller även Pielke Jr med om:

Men han menar att det handlar om cherry picking. För det finns ju data från längre tillbaka i tiden och lägger man till dessa så syns ingen uppåtgående trend i intensiteten. Pielke tycker alltså att IPCC vilseleder i detta avseende.

IPCC:s slutsatser om den ökande trenden är mycket influerade av en studie som publicerades i PNAS 2020:

Kossin JP, Knapp KR, Olander TL, Velden CS. Global increase in major tropical cyclone exceedance probability over the past four decades. Proc Natl Acad Sci U S A. 2020 Jun 2;117(22):11975-11980. doi: 10.1073/pnas.1920849117. Epub 2020 May 18. Erratum in: Proc Natl Acad Sci U S A. 2020 Nov 24;117(47):29990. PMID: 32424081; PMCID: PMC7275711.

Kossin och Knapp är två av forskarna som har hand om NOAA:s databas International Best Track Archive for Climate Stewardship (IBTrACS) som loggar information om alla tropiska stormar. Även Pielke Jr hyllar arbetet bakom och hämtar sin statistik därifrån – precis om Kossin och Knapp i artikeln ovan. Så hur kan de då ha så olika uppfattning?

PNAS-artikeln beskriver varför: det är först 1980 satelliter kom i drift och man fick tillförlitliga data från hela världen. De konstaterar också att mätdata från tiden innan detta inte lämpar sig för global trendanalys då den är väldigt heterogen både i tid och rum:

”The global instrumental record of TC intensity, however, is known to be heterogeneous in both space and time and is generally unsuitable for global trend analysis.”

Forskarna bakom studien hade tagit fram ett mer tillförlitligt sätt att utifrån satellitdata göra en bedömning av intensitet och antal stormar (homogenisering).

Som lekman är det ju svårt att ha en åsikt om vad som är mest rimligt. Men vad jag vet är att det har stormat (f’låt) rejält i den akademiska debatten om huruvida det finns någon trend i antalet tropiska stormar och dess intensitet under senaste århundradet eller inte. Några studier länkas till här:

RealClimate : Tropical cyclone history – part I: How reliable are past hurricane records ?

Bara som exempel. Meteorologiprofessorn Kerry Emanuel gjorde en studie 2005 som konstaterade att tropiska stormars destruktivitet hade ökat under de senaste 30 åren. Pielke Jr och Landsea replikerade att nej, observationer säger att så var det inte. Emanuel svarade att jodå, så är det visst. Ni har enbart tittat på observationer för stormar som dragit in över land i USA, medan jag har tittat på alla stormar. Mitt underlag är 100 ggr större än ert och är därmed bättre statistiskt underbyggt.

”This means that the power-dissipation index (PDI) I used, which is accumulated over all storms and over their entire lives, contains about 100 times more data than an index related to wind speeds of hurricanes at landfall.”

Jag överdriver lite förstås, men ungefär så låter det, läs Emanuels slutreplik här (de andra tror jag är bakom betalvägg): Emanuel, K. Emanuel replies. Nature 438, E13 (2005). https://doi.org/10.1038/nature04427

IPCC har i detta avseende valt att förlita sig på satellitdata på grund av osäkerheterna i data innan dess. Jag kan ingenting om detta och det var ingen total genomgång av forskningen, men jag tycker det finns all anledning att nyansera Pielkes anklagelser. Man får förstås ha vilken åsikt man vill om det är att vilseleda.

——

Om det är svårt att komma överens om ovanstående, blir det ju inte lättare om man ska lägga till några ”mänskliga parametrar” och beräkna de ekonomiska skador som dessa stormar orsakar. Att kostnaderna har skjutit i höjden på senare tid verkar alla vara helt överens om, däremot är ju frågan hur man ska jämföra kostnader från förr med dem nu. Vi har blivit rikare och har dyrare saker och fler bor i utsatta områden osv.

Vad jag förstår var Pielke Jr och Landsea 1998 pionjärer i att försöka normalisera dessa värden. De har sedan dess påtalat att det inte finns någon ökande trend i skadekostnaderna i USA. Pielke Jr blev därför förvånad och irriterad när IPCC AR6 WG1 kapitel 11 inte tar upp hans och andras arbete utan skriver så här (min fetning av text):

”A subset of the best-track data corresponding to hurricanes that havedirectly impacted the USA since 1900 is considered to be reliable, andshows no trend in the frequency of USA landfall events (Knutson et al.,2019). However, an increasing trend in normalized USA hurricanedamage, which accounts for temporal changes in exposed wealth (Grinsted et al., 2019), and a decreasing trend in TC translation speed over the USA (Kossin, 2019)”

De säger alltså att det finns en ökande trend i skadekostnader i USA med hänvisning till en enda studie (Grinsted et al 2019):

Normalized US hurricane damage estimates using area of total destruction, 1900−2018 | PNAS

Pielke Jr menar här att IPCC går emot konsensus och att Grinstedt-studien är en outlier.

”The IPCC is undercutting leading, consensus, official climate data. Remarkable.”

Han lägger till åtta andra studier som stöder hans sak som inte har blivit refererade till:

Om man tittar närmare på dessa studier så är

Weinkle et al 2018, även Pielke Jr var med i studien Normalized hurricane damage in the continental United States 1900–2017 | Nature Sustainability Det verkar mest handla om en uppdatering av mätserie med nyare data än tidigare. Bygger på Pielke Jr normaliseringsmetodik.

Klotzbach et al 2018 även Pielke Jr var med i studien Continental U.S. Hurricane Landfall Frequency and Associated Damage: Observations and Future Risks in: Bulletin of the American Meteorological Society Volume 99 Issue 7 (2018) (ametsoc.org)

Pielke and Landsea 1998 Normalized Hurricane Damages in the United States: 1925–95 in: Weather and Forecasting Volume 13 Issue 3 (1998) (ametsoc.org)

Pielke, Landsea et al. 2008 NormalizedHurricane2008.pdf (noaa.gov) USA

Collins and Lowe 2001 Final.PDF (casact.org) bygger vidare på Pielke Jr s arbete från 1998

Schmidt et al 2009 Microsoft Word – Schmidt_S-ext-abs26082009.doc (essl.org)
”We believe there is at least evidence to suggest that climatic change as a whole, due to both natural variability and anthropogenic forcings, does have an impact. For example, annual adjusted losses since the beginning of the last “cold phase” (1971) of the Atlantic Multidecadal Oscillation show a positive trend, with an average annual rise of 4% that cannot be explained by socio-economic components.”

Av dessa sex studier är alltså fyra hans egna. Alla tycks bygga på Pielke och Landseas normaliseringsmetodik. Den sista verkar kunna ana en viss ökande trend, men kanske inte från tidigt 1900-tal (?) De övriga två då?

Om jag fattar det rätt så är Martinez 2020 en kommentar till Pielke Jr:s artikel från 2018 och som visar att Pielke Jr har överskattat kostnaden för historiska stormar. Pielke Jr svarar att de erkänner osäkerheterna men vidhåller att deras metodik är mer robust än Martinez förslag.

Replik från Martinez 2020: Improving normalized hurricane damages | Nature Sustainability
Svar från Pielke Jr: Reply to: Improving normalized hurricane damages | Nature Sustainability

Den åttonde är en kommentar på en artikel av Nordhaus (belönad med Nobels ekonomiska minnespris eller hur det nu benämns). Nordhaus hade fastställt en ökande normaliserad skadetrend:

Bouwer, L. M., & Wouter Botzen, W. J. (2011). How sensitive are US hurricane damages to climate? Comment on a paper by WD Nordhaus. Climate Change Economics, 2(01), 1–7.

Nej, ingen av dessa studier har refererats till i IPCC-rapporten. Men det har inte heller exempelvis de här två som rapporterat en ökande skadetrend:

F. Estrada, W. W. Botzen, R. S. Tol, Economic losses from US hurricanes consistent with an influence from climate change. Nat. Geosci. 8, 880–884 (2015)
F. Barthel, E. Neumayer, A trend analysis of normalized insured damage from natural disasters. Clim. Change 113, 215–237 (2012)

Estrada et al, kritiserar Pielke Jr normaliseringsmetodik ganska hårt då de menar att den missar olika parametrar. De får helt andra resultat, nedan från deras artikel, Pielke Landsea till vänster och Estrada et al till höger.

Och Grinsted-studien som IPCC hänvisar till? Forskarna bakom den skriver att de har adresserat de de osäkerheter som finns i tidigare normaliseringsprocesser. De diskuterar bland annat Pielke Jr:s studie från 2018. Forskarna säger sig ha hittat en väg runt dessa problem och tidigare motsägelsefulla studier. Bland annat tar de hänsyn till hur stor area och vilket område som respektive storm har påverkat. Storleken på skadekostnaderna beror förstås på var stormen drar in över land.

IPCC har uppenbarligen bedömt detta som tillförlitligt.

Jag har absolut ingen aning om vad som är bäst och har definitivt inte gjort någon heltäckande litteraturstudie på det här (jag är helt novis på området). Men det låter inte som att det råder en överväldigande konsensus om Pielke Jr:s slutsatser (?) – som han själv påstår.

Här en översiktsartikel om tropiska stormar och aktuell forskning: How climate change is making hurricanes more dangerous » Yale Climate Connections

Det behövs folk som går emot strömmen, och Pielke Jr kommer då och då med relevanta kommentarer. Men det betyder inte att man måste utse dessa personer som några sanningssägare och lita blint på vad de säger bara för att de är emot majoriteten. En annan anledning att jag väljer att avvakta är för att det inte är första gången Pielke Jr fäller ganska hårda ord i klimatdebatten.

Inte heller att han trär på sig offerkoftan.

2009 ville Pielke Jr visa hur snedvriden klimatdebatten var och gjorde en googlesökning på två olika artiklar; en från Michael Mann som visade att antalet orkaner ökade och en annan skriven av Chris Landsea som inte såg någon ökande trend. Resultatet visade enligt Pielke Jr att Manns studie hade 1264 gånger fler nyhetsnotiser än Landseas.

Bara det att det finns en känd filmregissör som också heter Michael Mann (regisserat Heat bland annat) och sökningen var så ospecifik att även dessa träffar fanns med i resultatet han visade. I verkligheten var förhållandet 11 för Mann mot 5 för Landsea. (Skillnaden skulle dessutom kunna förklaras med att Manns studie var publicerad i en kändare tidskrift (Nature)). (ref Another Pielke train wreck | ScienceBlogs)

Pielke Jr erkände sedan att han ”varit lite slarvig”. Några tiopotenser fel bara.

Som sagt, ta det för vad det är. Tyckte Pielke Jr:s utspel kunde behöva nyanseras en aning. Jag har inte kollat igenom allt han har skrivit.

Hans studie om kostnader finns i alla fall refererad till i IPCC AR6 WG2. Men jag har inte läst texten (brukar mest fokusera på delrapport WG1).

Widding påstår, liksom Pielke Jr, sen att just WG2-rapporten liksom syntesrapporten (den senare kom för någon månad sen) är vinklad och nästan enbart bygger på ett orimligt värstascenario. Jag vet inte det jag. Här några bilder. Vi är på väg mot strax under 3C men osäkerheterna gör att vi kan hamna ovanför det. Ni som hejar på Lomborg ska titta på 4C:s bilderna, han menar nämligen att 3,75C är optimalt att satsa på till 2100.

Bilder från syntesrapporten:

The fierce debate over future scenarios (RCP8.5)

Den 2021-10-272021-10-27 Av Mathsi Klimat, Samhälle, Uncategorized, Vetenskap6 kommentarer

The never ending climate-debating-cycle: Cherry pick data. Insult your colleagues. Get offended by angry replies. Spectators: Pick a fighter! Bring out your popcorn. Repeat.

This is for instance played out in endless threads on Twitter about the use of the future high-CO2-emission-scenario called RCP8.5. The probably loudest voice comes from the political scientist Roger Pielke Jr. Some months ago he wrote a discussion article with a title that shows ”the tone” in this debate: How Climate Scenarios Lost Touch With Reality.

Recently some climate scientists replied: Climate Scenarios and Reality. Which in turn resulted in a frantic burst of tweets from Pielke Jr in which he wanted to explain (often in a disparage way) why climate scientists ”are mad at him”. He is claiming that the scenario-use (or misuse) is one of the biggest science-failures on this side of year 2000 and that it threatens the integrity of the whole climate science community. Sort of.

This is not a new battle, a quick search on the internet reveals that it has been going on for years, involving pretty much the same players. It is difficult not to think that Pielke Jr somehow enjoys these confrontations. He paints a picture of himself being some kind of innocent truthteller in a tainted world, but that’s really not the full picture …:

I have mostly been interested in the physics behind the climate change and have stayed away from the future scenarios etc. as it inevetibly involves economics, politics and opinions. This is indeed a complicated area and I will not even pretend to know all the details. However, it sure looks like Pielke has drawn hasty conclusions based on poor data before. So I took a look at some papers Pielke Jr had published on the ”scenario stuff”. Based on that, in my probably biased view, it is surprising that he does not show some humility about the difficulties rather than declaring his colleagues for fools.

See Carbon Brief for an Explainer on the RCP8.5-scenario. Note that the scenarios presented by IPCC are not predictions of what will happen, but projections of the future under specified conditions. It is a huge difference.

In 2008 Pielke et al wrote a comment in Nature on the future scenarios used by IPCC: Dangerous assumptions. The message was that the scenarios (SRES) were overly optimictic regarding the rate of decarbonization, and potentially seriously underestimated the challenges. They stated that the IPCC’s projections included a too high a degree of spontaneous decarbonization, i.e. assuming that much of this would happen even without climate policy. Pielke et al showed that the observations from 2000-2005 confirmed their worries; The Energy Intensity (EI) and Carbon Intensity (CI) were way off from what the scenarios assumed (meaning that the decarbonization did not proceed as fast as the scenarios assumed):

EI and CI are highly correlated to the economic growth (GDP). Pielke et al points out that we have likely only just begun to experience the surge in global energy use due to the economic development of the poorer parts of the world (hence the headline of their article). Hold that information for later.

IPCC changed scenarios and in the AR5-report four different Representative Concentration Pathways (RCP:s) were used. The high-end-scenario was named RCP8.5. The figure comes from the anticipated forcing (in W/m2) from greenhouse gases in year 2100.

In 2015 Pielke Jr again stated that the new scenarios still used a too aggressive spontaneous decarbonization rate and that the observed EI and CI -data proved it was too optimistic: Assumptions of Spontaneous Decarbonization in the IPCC AR5 Baseline Scenarios (pdf)

And here in plain text:

In the same year, 2015, the Paris Agreement was negotiated and since then the coal consumtion have more or less collapsed, about 75% of the coal plants that were planned or being built then have now been cancelled. (I haven’t got a clue on the cause and effect here though …). Fossil free energy sources have also become much cheaper and as a consequence the rate of CO2-emissions has fallen during the last few years.

As I understand it, the RCP8.5-scenario was never meant to be a business-as-usual-scenario (i.e. what will happen without policy), but rather a worst-case high-end scenario. For many years however, the emissions did follow the path of RCP8.5 (China was for example building a new coal plant every third day) and I guess this is why it often has been treated/referred to as a BAU/no policy-scenario.

The named changes in the energy sector have also made the likelihood of future outcomes to change. As far as I can tell, nowadays it is hard to find any scientist that thinks the RCP8.5-scenario is likely (but by no means impossible). IPCC states in the recent AR6-report: “the likelihood of high emission scenarios such as RCP8.5 or SSP5-8.5 is considered low in light of recent developments in the energy sector.”

But despite that, some articles still refers to RCP8.5 as the BAU-scenario. It was not that long ago I commented on a paper that only presented the RCP8.5-outcome and put the results from a more realistic scenario in its Appendix. In this respect, Pielke is right and the climate scientists admits in their reply (see link above) that the ”BAU-scenario” sometimes is used sloppy. But they also think that Pielke’s criticism is taken out of proportion.

Pielke et al‘s discussion piece mentioned above, builds on what was published in one of his scientific articles from late 2020 (i.e. before the latest IPCC AR6 was released): IPCC baseline scenarios have over-projected CO2 emissions and economic growth. They found that the high-emission-scenario was implausable, mainly due to a lower economic growth than what had been assumed in the scenarios (which also affects the EI and CI).

CO2-emissions= population x GDP per capita x Energy Intensity x Carbon Intensity

They then calculated what it would take for the economy to catch up with the assumed GDP-growth and thereby making the high-end scenario plausible. They judged that this catch-up-rate was too high to be likely in the real world.

I’m not an economist and they are probably right, but I can’t help noticing that just five years earlier, Pielke claimed the opposite (more or less) by referring to the same parameters, i.e. higher GDP/EI/CI-values than predicted made the model-scenarios being too optimistic in its decarbonization-rates. The numbers supports their conclusions both then and now, but to me, the fact that you can come to opposite conclusions in analyses – based on the same measures – just a few years apart indicates that GDP must be a terrible parameter to rely on for predicting the future (although I understand that these calculations are needed).

The uncertainties is also confirmed in a paper by Nordhaus et al (winner of the so called Nobel prize in economy (which actually stems from a donation from the Swedish National Bank, not from Alfred Nobel testament as the ”real” Nobel prizes)): Uncertainty in forecasts of long-run economic growth, published in PNAS 2018.

They states that there is a 35% probability that the worst-case-scenario RCP8.5 will come true because of the huge uncertainties in determination of a future GDP and the subsequent emissions. Two other studies came to the same conclusion (more or less): Müller et al 2019, and Startz 2020. If true, these uncertainties also means that the GDP-catch-up-rate calculated by Pielke et al is plausibel.

Pielke et al do comment on this though:

”However, we argue that this magnitude of catch-up may be unlikely, in light of: headwinds such as aging and debt, the likelihood of unanticipated economic crises, the fact that past economic forecasts have tended to over-project, the aftermath of the current pandemic, and economic impacts of climate change unaccounted-for in the baseline scenarios.”

Appearantly, Pielke no longer believes the future economic growth of poorer countries will ”take off” as he did back in 2008 (see above). Their arguments are probably likely but are only assumptions, and far from being actual facts (and no, this is not equivalent to the uncertainties in the ”physics climate models”).

Days after IPCC AR6 WG1-report was released Pielke Jr ruled that it was biased towards the worst-case scenario by counting how many times it was mentioned in the text compared to the other scenarios. Everyone who have read the report knows that’s not true. He also regulary posts search results from Google Scholar on how many published articles that includes the RCP8.5 word. He really seems obsessed with this RCP8.5-scenario, but in my view these ”investigations” are as pointless as judging Pielke’s paper being alarmistic because he uses ”RCP8.5” much more often than the other scenarios (which he does).

Look, I get it, RCP8.5 is unlikely, all scientists seems to agree on that. But it hasn’t always been. It is easy to be the wise guy in retrospect. And considering what Pielke appearantly thought about the scenarios earlier, I think his now snorky self confidence in calling his colleagues fools for using the RCP8.5 is both headstrong and unfair (yes, that’s my opinion, not a fact).

-Yes, there are still scientists that call the RCP8.5-scenario (or SSP5-8.5) BAU.
-Yes, there are journalists that could ask more critical questions.
-Yes, there are plenty of reasons for using RCP8.5 even though it is not a likely outcome.
-Yes, there are some substance in Pielke’s criticism.

-No, this does not mean that the whole scientific community only focus on the RCP8.5-scenario (read the IPCC-report).
-No, everything that journalist writes are not wrong or alarmistic.
-No, it hasn’t been wrong to use RCP8.5 in risk assessments.
-No, warming doesn’t suddenly stop after 2100 if we continue releasing CO2.

And by all means, emissions are only one of the uncertainties in predicting the future. The other two major factors are climate sensitivity (temperature change after a doubling of CO2) and the carbon cycle – these are not even discussed in Pielke’s paper mentioned above. For example, in a warmer world it is expected that the absorption of CO2 from the atmosphere will be lower than today, meaning more of our emissions will stay in the atmosphere.

Many groups have estimated a future warming with the current policies:

Most points to about 3ºC increase by 2100, but if the climate sensitivity-uncertainty is included, warming to +4ºC could not be ruled out (in line with the SSP4-6.0 scenario). According to the climate scientist Zeke Hausfather the stated policies would lead to 2.4ºC (1.7ºC to 4ºC) most in line the scenario SSP2-4.5, but the world will continue to warm after that point as these emission pathways do not get us to net-zero.

In a recent UN-report, the now stated policies will take us to 2.7ºC (no range given). According to the declarations from all contries, the CO2-emissions will increase with 16% to 2030.

And for sure, the stated policies are still only figures on a paper. We are no way near the goals of the Paris Agreement. And we do not know if another Trump- or Bolsonaro-like leader that doesn’t give a fuck about science appears.

Regarding the never-ending fuzz about the RCP8.5-scenario, I think it’s like what we in Sweden call a storm in a glass of water. There is still probablilities for 4ºC warming even without RCP8.5. And the likely consequences are severe already at 2-3ºC. As seen in the latest IPCC-report, science is adapting to the latest information, the full range of SSP5-8.5 was not even depicted in the diagram in the SPM. Give it some time for God’s sake.

And yes, as we are seeing progress in the decarbonization the economy, the usual suspects will claim that the problem never existed or that the market fixed it by itself, just like that (we’ve seen this before).

I wonder what Lomborg thinks now that even Pielke Jr indirectly think his work is a bit ludicrous. I mean, Lomborg states that 3.75ºC by 2100 is the optimum temperature to aim for…

PS2

Practised my English, pardon for misstakes 🙂

[Update 27th Oct: Pielke Jr commented my post on Twitter, linking to his article from early 2021: Distorting the view of our climate future: The misuse and abuse of climate pathways and scenarios. Only had time for a quick look on a chapter about the likelihood of RCP8.5 and that naming it BAU is wrong. Think I will stick to natursal science…. ]

Vilken risk ska vi ta? del 3/3 – Utsläppen och ekonomin

Den 2021-10-062021-10-06 Av Mathsi Klimat, Samhälle, Uncategorized, Vetenskap8 kommentarer

I efterdyningarna av IPCC:s senaste WG1-rapport om fysiken bakom klimatförändringarna har den förlöjligats och anklagats för att vara fokuserad på helt orimliga och överdrivna utsläppsscenarier. Kända debattörer som Lomborg hävdar med emfas att kostnaden för klimatförändringarna inte kommer bli så farliga – och även han hänvisar till IPCC! Hur är det möjligt och vad ska man egentligen tro?

I del 1 skrev jag om nuvarande kunskapsläge och de observationer som gjorts. I del 2 om klimatmodellerna och deras osäkerheter. Här följer en diskussion om utsläppsscenarier och en framtida ekonomi (OBS, ur en naturvetares perspektiv), helt nödvändiga faktorer för att göra en riskutvärdering inför eventuella åtgärder. Men ack så svårt…

IPCC anger i WG1-rapporten att det ligger stor säkerhet i klimatmodellernas utfall avseende jordens framtida medeltemperatur vid ytan. Men det syftar på de ”fysikaliska beräkningarna” utifrån givna förutsättningar. Det är dock en annan femma att bestämma hur stora de framtida utsläppen kommer att bli, vilket även kräver svar på både politiska och ekonomiska frågeställningar.

Ingen vet naturligtvis vad framtiden har i sitt sköte, men för att ge politiker något att förhålla sig till när de ska fatta beslut har olika scenarier tagits fram (och självklart för att forskare ska kunna jämföra resultat utan att ha en miljard olika varianter att pyssla med). I IPCC:s förra rapport, AR5 från 2013, användes fyra olika så kallade Representative Concentration Pathways, RCP. Varje RCP har en siffra bakom sig och värstascenariot heter RCP8.5, där 8.5 står för den ”strålningseffekt” i W/m2 som växthuseffekten kommer ge år 2100.

I den senaste rapporten, AR6, från i somras användes sex olika så kallade Shared Socioeconomic Pathways (SSP). De är mer komplexa och involverar hur de framtida nivåerna uppstår och liknande, men principen är densamma. Värstascenariot benämns här SSP5-8.5. Detta är dock inga prognoser över hur det kommer att bli, utan projektioner utifrån givna parametrar.

Tanken med RCP8.5 var att det skulle vara ett mycket högt utsläppscenario men inget business-as-usual-scenario, det vill säga inte en beskrivning av det mest sannolika scenariot om vad som händer om inget görs. Men det har ofta, även i många vetenskapliga artiklar, benämnts så. Läs mer på t ex Carbon Brief.

För bara ett decennium sedan ökade utsläppen med 3% per år och det var många som ansåg att RCP8.5 – med en temperaturökning på 5ºC till 2100 – var fullt realistiskt. År 2015 skrev till exempel Roger Pielke Jr en artikel som beskrev varför ett ännu värre värstascenario behövdes för att täcka in tänkbara framtidsutsikter. (Nu är Pielke Jr en av de som starkast protesterar mot detta och tar varje tillfälle att förlöjliga de som fortfarande använder det.)

Men kolanvändningen toppade runt 2013 och utsläppen ökar numera ”bara” med 1% år. De allra flesta, inklusive IPCC, anser att SSP5-8.5 är ett osannolikt scenario tack vare förändringar i energisektorn. Till exempel har kolmarknaden i princip kollapsat på bara några år, ca 80% av den planerade utbyggnaden har avbrutits sen 2015 (och som vanligt, när något åtgärdats efter enorma påtryckningar som Parisavtalet, så är det sen som att problemet aldrig funnits och lösningen kom av sig självt bara för att vi blivit rikare).

Många forskare vill ta bort användningen av SSP5-8.5, men alla håller inte med; de anser att det finns faktorer vi kan för lite om (som t ex kolcykeln) som gör att det inte kan avfärdas helt, även om det är osannolikt, se t ex brevväxling i PNAS här.

Det finns också andra anledningar till att RCP8.5-scenariot används. Man kan behöva det för att få kläm på hur saker och ting fungerar utan att forskarna för den skull anser att scenariot är sannolikt, se twittertråd av Andrew Dessler.

De som faktiskt har bläddrat i IPCC-rapporten vet att den inte alls bara ägnar sig åt RCP8.5, även om det är sant att många vetenskaplig studier har använt detta scenario. Men hur vet man att det är orimligt?

Framtida scenarier

Det finns flera studier som har försökt räkna fram vilken framtida uppvärmning vi kan räkna med, här är några (bild och uppgifter härifrån):

Figure 1: Estimates of 2100 warming in current policy scenarios relative to preindustrial (1850-1900) temperatures from Hausfather and Riche 2019, Rogelj et al 2016, Climate Action Tracker (May 2021 update), Liu and Raftery 2021, and the integrated assessment models (MESSAGE, REMIND, and GCAM) participating in the 2021 NGFS Climate Scenarios.

Enligt dessa studier (som använt olika metodiker) leder rådande politik till att vi går mot en uppvärmning på cirka 3ºC vid 2100 (2-4,4ºC med hänsyn taget till osäkerheterna i klimatkänslighet) – och är mest jämförbart med IPCC:s SSP4-6.0 scenario och på inget sätt värstascenariot.

Om de mål som satts upp till 2030 uppfylls, leder det mot 2,4ºC och med netto-nollutsläpp till 2050 hamnar vi runt 2ºC (tagit siffrorna från forskaren Zeke Hausfather). Men detta är i dagsläget bara siffror på ett papper.

En ny FN-rapport visar dock att de planer länderna har redovisat kommer ge en ökning av utsläppen med 16% fram till 2030 och att vi tycks gå mot 2,7ºC:s uppvärmning till 2100 (har bara läst artikel, ej rapporten och det anges där inget intervall).

Men allt detta bygger förstås på att utöver att få fysiken rätt måste man förutspå vilka utsläpp vi kommer få. Utsläppsscenarierna måste vara något sånär rimliga för att kunna göra en riskanalys värd namnet. Det är de alldeles säkert, även om alla förstår att det måste finnas enorma osäkerheter inbakat i uppgiften (av en helt annan karaktär än de naturvetenskapliga problemen).

Roger Pielke Jr är ju som sagt den som ljudligast förlöjligar RCP8.5-scenariot. Därför läste jag en av hans senare artiklar (Environ. Res. Lett. 16, publicerad dec 2020) där han och några andra beskriver varför IPCC:s utsläppsscenarier har hamnat fel.

De undersöker fyra faktorer som används för att beräkna framtida utsläpp (Kayaidentitet):

CO2-utsläpp = befolkningsmängd x BNP per capita x energiintensitet x kolintensitet

… där energiintensitet = primärenergi/BNP och
kolintensitet = CO2-utsläpp/primärenergi

De har jämfört tillväxten i dessa faktorer från 2005 och framåt. Startåret är valt för att då började de flesta modeller i AR5 sina projektioner. Deras slutsats är att främsta orsaken till att IPCC:s scenarier är felaktiga beror på att de antagit en högre BNP per-capita-tillväxt än vad som sen har observerats i verkligheten. Så här har BNP per-capita-utvecklingen sett ut enligt artikeln:

Man kan diskutera om en evig exponentiell tillväxt är realistisk men det får vi ta en annan gång 🙂 . Energiförbrukning och utsläpp är starkt korrelerat med BNP (även om en del länder tycks ha brutit detta samband på senare år) och som synes i formeln ovan är BNP också en av de viktigaste faktorerna att bestämma för att bedöma om ett framtida scenario är realistiskt eller inte.

Pielke Jr och hans kollegor konstaterar alltså att bedömningen/prediktionen av BNP per-capita mellan åren 2005 och 2017 varit usel (för högt värde antaget). De räknar sen ut vilken tillväxt som skulle krävas för att ”komma ifatt” IPCC:s uppskattade BNP-tillväxt fram till 2100. De menar att denna komma-ifatt-tillväxt blir för hög för att vara realistisk och därmed är också värstascenarierna orealistiska.

En vetenskaplig artikel ska sätta sina resultat i ett sammanhang, det vill säga belysa slutsatserna i jämförelse med vad andra studier har kommit fram till, och då kanske i synnerhet de som kommit till en annorlunda slutsats. En artikel som tas upp är skriven av Christensen, Gillingham och Nordhaus (den sistnämnde fick Ekonomipriset till Nobels minne för sitt arbete med klimatet (se mer nedan)), PNAS 2018.

De hade gjort en sammanställning av expertutlåtande samt en econometric approach (nej, jag vet inte vad det innebär) om hur en framtida BNP-tillväxt beräknas. Båda metoderna visade att osäkerheterna var så stora att det fanns en 35% sannolikhet att även de värsta utsläppscenarierna (RCP8.5) kommer överskridas fram till 2100. Två andra studier kom fram till osäkerheter i samma storleksordning (Müller et al 2019, Startz 2020). Osäkerheter som alltså innebär att framtida utsläpp i IPCC:s scenarier är möjliga även med Pielkes Jr:s ”komma-ifatt-beräkningar”.

Pielke Jr och kompani kommentar är att dessa ändå är osannolika och lyfter fram sex punkter för att belysa detta:

However, we argue that this magnitude of catch-up may be unlikely, in light of: headwinds such as aging and debt, the likelihood of unanticipated economic crises, the fact that past economic forecasts have tended to over-project, the aftermath of the current pandemic, and economic impacts of climate change unaccounted-for in the baseline scenarios.

Det ligger säkert mycket i deras resonemang (artikeln är öppen att läsa för alla), men det handlar trots allt om en riskutvärdering, är deras resonemang säkra nog att förkasta flera studier eller starkt nog att ignorera konsekvenserna om de har fel? De har konstaterat att man inte kunnat förutsäga BNP på kort sikt, ändå ska vi lita på att denna uppskattning har ett värde för att bestämma det närmare hundra år framåt i tiden? Vi ska alltså förutsätta att en stor del av utvecklingsländerna inte kommer få fart på sin ekonomi och så vidare?

Är det rimligt? Kanske. Jag har faktiskt ingen aning. Men är det inte lite väl många antaganden som måste göras här? Som dessutom mest kan anses som åsikter och inte vetenskap? Eller?

Observera att detta naturligtvis inte är en hel genomgång av vad som är gjort på detta område, jag vill bara lyfta fram några av alla de osäkerheter som faktiskt lyfts fram i vetenskaplig artiklar.

Framtida kostnader

Medan en stor del av världen, inklusive IPCC, håller på att oja sig över att en uppvärmning om +2°C kommer få mycket allvarliga konsekvenser, så menar debattörer som Lomborg att en uppvärmning på 3,75°C är det optimala målet med tanke på kostnad och nytta i klimatåtgärder. Och slår man upp IPCC AR5 WG2 kapitel 10 kan man läsa att den ekonomiska påverkan beräknas vara ganska begränsad:

”… estimates of global annual economic losses for additional temperature increases of ~2°C are between 0.2 and 2.0% of income (±1 standard deviation around the mean) (medium evidence, medium agreement). ”

Lomborg skriver i sin bok False Alarm att även om vi inte gör något alls kommer kostnaden inte vara katastrofal enligt ”den bästa tillgängliga forskningen”:

”The best current research shows that the cost of climate change by the end of the century, if we do nothing, will be less than 4 percent of global GDP. This includes all the negative impacts; not just the increased costs from stronger storms, but also the costs of increased deaths from heat waves and the lost wetlands from rising sea levels.”

Jo, det är utan tvekan Lomborgs åsikt, däremot är det inte alls vad alla ekonomer kommer fram till. Här en artikel som varnar för enormt mycket större kostnader för att inte göra något. Det finns fler. Jag kan inte bedöma riktigheten och jag har verkligen inte koll på allt om detta men det kan nämnas att även personer som Pielke Jr förordar drastiska klimatåtgärder.

Men hur har det blivit så här?

Nordhaus, som nämndes ovan, var först med att försöka uppskatta klimatförändringarnas framtida kostnader. Hans arbete har också fått stor tyngd i det som presenteras i IPCC:s rapporter i detta ämne. Hans modell DICE har fått mycket kritik under åren, särskilt har hans bedömning av discount rate diskuterats. Det vill säga hur ska man värdera kostnaden för en klimatåtgärd som görs idag jämfört med den nytta den kommer att ge, kanske långt, i framtiden?

Men det är långt ifrån det enda som ifrågasätts. Ekonomiprofessor Steve Keen är en av Nordhaus bittraste kritiker och i en artikel har han helt sågat de antaganden Nordhaus (och andra, som han kallar det, neoklassiska ekonomer) gjort. Bland annat har de antagit att endast de ekonomiska ”aktiviteter” som pågår utomhus och direkt drabbas av väder (jord- och skogsbruk etc) kommer påverkas av klimatförändringarna. Det innebär att ca 90% av alla ekonomiska branscher som bidrar till BNP inte alls ingår i beräkningarna. Det är antaganden från 1990-talet som fortfarande hänger med i IPCC:s WG2-rapporter. Här citat från AR5 (2014):

”Economic activities such as agriculture, forestry, fisheries, and mining are exposed to the weather and thus vulnerable to climate change. Other economic activities, such as manufacturing and services, largely take place in controlled environments and are not really exposed to climate change.”

I modellen används också mycket diskutabla antaganden som bygger på en svag korrelation mellan länders medeltemperatur och BNP. Jag har skrivit om detta tidigare, läs mer här. Lomborg och andra verkar inte heller göra en sanity check på sina resultat. När ”fysiken” spår att stora delar av världen kommer vara obeboeliga vid t ex 6C anses BNP bara påverkas, i sammanhanget, marginellt. Lomborg bygger sitt resonemang i hög grad på Nordhaus modell (PAGE och FUND är två andra ekonomiska modeller):

Bjorn Lomborg on Twitter: "Three main models estimating costs of climate (these are the ones used by Obama Admin): DICE, PAGE + FUND Global warming has real cost, but even strong temp

Här finns ett litet föredrag om beräkning av ekonomi vs klimatförändringar.

Så vad ska man som lekman tro? Jag är ingen ekonom och är dessutom långt ifrån insatt i IPCC:s WG2 och 3-rapporter (de kommer f ö i början på nästa år), men efter att ha bläddrat i den senaste IPCC WG2-rapporten från 2014 är det uppenbart att Lomborg gärna citerar valda delar från den men tycks helt bortse från de osäkerheter som lyfts fram i där. Några citat från kapitel 10, jag har fetat stilen:

–Climate change will have impacts, positive and negative and varying in scale and intensity, on water supply infrastructure and water demand (robust evidence, high agreement), but the economic implications are not well understood.

Och angående den där 2% påverkan på BNP som jag citerade ovan så var det inte hela texten, den ser ut så här:

–Global economic impacts from climate change are difficult to estimate. Economic impact estimates completed over the past 20 years vary in their coverage of subsets of economic sectors and depend on a large number of assumptions, many of which are disputable, and many estimates do not account for catastrophic changes, tipping points, and many other factors. With these recognized limitations, the incomplete estimates of global annual economic losses for additional temperature increases of ~2°C are between 0.2 and 2.0% of income (±1 standard deviation around the mean) (medium evidence, medium agreement).

En par andra punkter:

-The impacts of climate change may decrease productivity and economic growth, but the magnitude of this effect is not well understood (limited evidence, high agreement). Climate could be one of the causes why some countries are trapped in poverty, and climate change may make it harder to escape poverty.

–Not all key economic sectors and services have been subject to detailed research. Few studies have evaluated the possible impacts of climate change on mining, manufacturing, or services (apart from health, insurance, and tourism).

-Summary: The literature on the impact of climate and climate change on economic growth and development has yet to reach firm conclusions. There is agreement that climate change would slow economic growth, by a little according to some studies and by a lot according to other studies. Different economies will be affected differently.

Mycket har så klart hänt sedan 2014 även inom den ekonomiska forskningen, men min uppfattning är att även bland världens ekonomer så har Lomborgs argument allt mindre stöd. (Eller?)

Återigen vill jag påpeka att jag inte är ekonom men jag har ändå en förutfattad mening om att det är snudd på omöjligt att beräkna BNP på ett relevant sätt 100 år fram i tiden. Jag har dock full förståelse att det görs och att man på något sätt måste göra en uppskattning, det är trots allt en riskutvärdering som ska göras utifrån den kunskap vi har idag. Jag tycker det är slående hur stora osäkerheter det finns i de ekonomiska spörsmålen jämfört med de fysikaliska (även om det så klart även finns osäkerheter där).

Jag anser också att det i ett riskutvärderingssyfte är värre att presentera felaktiga siffror än att göra mer generella bedömningar och bestämma sig för vad man vill ha gjort eller inte. Kostnad/nytta-beräkningar har historiskt sett också varit effektiva medel för att skjuta på miljöåtgärder, som när de sen gjordes inte alls kostade så mycket som man trott medan vinsterna överskreds enormt.

Jag vill bara avsluta med att säga att de allra flesta forskare tycks anse att RCP8.5-scenariot är osannolikt. Det finns ingen anledning att sprida överdriven undergångsretorik. Men att sprida idén och diverse förlöjliganden om att senaste IPCC-rapporten bara bygger på osannolika värstascenarier är direkt ovärdigt och verklighetsfrånvänt. Det är knappast så att de osäkerheter som finns bara är ”på vår sida”.

Men vad vi ska göra åt saker och ting kommer förstås alltid handla om åsikter. Det finns många sätt att lösa problem och inget behöver vara fel.

Från vildmark till IPCC:s rapport och reaktioner

Den 2021-08-122021-08-14 Av Mathsi Klimat, Samhälle, Uncategorized, Vetenskap3 kommentarer

Varit i fjällen (bortom internet och mobiltäckning) en vecka för att komma hem lagom till att IPCC-rapporten släpptes. Och reaktionerna blev precis som förväntat. Och jag vet inte om jag någonsin varit tröttare på klimatdebatten än nu …

Ni har säkert hört det mesta, egentligen inga nyheter alls, men slutsatserna är numera mycket mer säkerställda än i tidigare rapporter. Här följer några kommentarer och några ”skeptiska” reaktioner på nätet:

Klimatkänsligheten (hur mycket temperaturen förändras vid en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären) är svår att beräkna och har alltid angetts i ett relativt stort spann. I senaste IPCC-rapporten AR5 angavs 1,5-4,5C som ”troligt intervall” (ung 67% sannolikhet). Osäkerhetsgraden har nu reducerats med 50% och anges till 2,5-4C. Temperaturintervallet ligger ”mycket troligt” (ca 90%) inom 2-5C (1-6C i förra rapporten).

Klimatmodellerna.

(Man ska veta att det krävs en enorm datakraft att göra dessa simuleringar, Gavin Schmidt NASA skrev att även med dagens superdatorer ger ett dygns processande bara en simulering av tre år. Det tar alltså en månad att simulera 100 år. Sen ska det göras för alla olika scenarier, för att inte tala om det långt mer tidskrävande jobbet att programmera och få till fysiken rätt innan körningarna. Likaså att utvärdera och få artikeln vetenskapligt publicerad så att den kan ingå i IPCC-rapporten. Det är med andra ord inte gjort i en handvändning och man kan inte göra hur många simuleringar som helst även om alla vill… (det är f ö inte IPCC som organisation som bestämmer vilka scenarier som ska användas.))

I förra rapporten kördes ett stort antal modeller med samma framtida ”utsläpsscenarier” och sedan användes medelvärdet av utfallen. I AR6-rapporten är det lite annorlunda med några nya scenarier och hur de hanteras.

När resultaten från modellsimuleringar började dyka upp för något år sedan visade några av modellerna (inte alla) en anmärkningsvärd hög klimatkänslighet, och gav därmed en hög framtida uppvärmning. Dessa modeller var också sämre på att reproducera historiska temperaturer – de flesta forskare var därför ganska skeptiska till resultaten (och nej, det har inte mörkats och det finns många publicerade artiklar om detta, precis som forskning har funkat i alla tider).

Så i AR6 har man för det första viktat de olika modellerna utifrån hur väl de kan reproducera verkliga observationer. Man har också använt en enklare ”energi-balans-modell” (skillnaden mellan hur mycket energi jorden absorberar och vad den avger) som har justerats för de nya klimatkänsligheterna. En kombination av dessa har sedan använts för att bedöma en framtida uppvärmning i de olika scenarierna:

Enligt nuvarande ”policies” om framtida utsläpp ligger det mest troliga scenariot mitt emellan 4.5 och 7.0-scenarierna (dvs scenario SSP4-6.0) med en förväntad uppvärmning på cirka 3C fram till år 2100. Tyvärr har detta scenario inte använts särskilt mycket i AR6-rapporten, vilket förstås är en berättigad kritik.

Det slås också fast att värsta-scenariot RCP8.5 inte är särskilt sannolikt.

I AR5 angavs utfallen i de olika projektionerna som troliga (dvs risken att värdet skulle hamna utanför angivet intervall var 1 på 3), i AR6 anges utfallen som mycket troliga (risken att det hamnar utanför intervallet är bara 1 på 10). Det är framförallt den bättre kunskapen om klimatkänslighet som ligger bakom denna förbättring. Mycket av ovanstående kommer från twittertråd av forskaren Zeke Hausfather.

Man visar också hur bra tidigare modeller fungerar överlag:

Det står utom tvivel att uppvärmningen beror på oss. Väder- och klimatextremer av olika slag påverkar alla kontinenter redan nu och kommer bli värre vid fortsatt uppvärmning. Men det är inte hopplöst, utvecklingen framöver ligger i våra händer.

Hausfather sammanfattar det: ”it’s real, it’s us, experts agree, it’s bad, but there is still time to do something about it. Our climate future is, ultimately, up to us to decide.”

Läs forskarkommentarer på Real Climate eller Carbon Brief. En artikel om vad rapporten säger om extremväder på Carbon Brief. Huvudbudskapen på svenska finns på SMHI.

Och reaktionerna från så kallade skeptiker?

Maria Abrahamsson var moderat riksdagsledamot fram till 2018. IPCC-rapporten är en genomgång av 14000 vetenskapliga referenser och har remissats i flera omgångar (det tar flera år att ta fram denna rapport). Både forskare och andra som anmält intresse, liksom ”regeringsdelegater” har fått säga sitt. 78000 kommentarer har behandlats och allt är offentligt material.

Ja, jag tycker den här amerikaniserade ”nyhetsförmedlingen” där allt ska mynna ut i att för-och-emot-människor ska debattera är rent ut sagt fördummande. Det här handlar inte om åsikter utan om en konsensusrapport om vad vetenskapen kan säga. Det går alltid att hitta folk med avvikande åsikter. Om allt. Att plocka in en person med avvikande åsikt om detta är att ge en falsk bild av att det skulle vara någon sorts jämvikt mellan avvikande åsikter och den enorma mängd vetenskapliga publikationer som finns.

[uppdatering: ja, det kan vara viss skillnad i de rapporter som följer i början på nästa år. Där handlar det mycket om ekonomi och vilka åtgärder som behöver vidtagas och här finns olika åsikter och riskavvägningar som varken är rätt eller fel].

På Carbon Brief finns några reaktioner på IPCC-rapporten från omvärlden. En jämförelse hur rapporten togs emot i UK versus Sverige dagen då IPCC-rapporten släpptes: Sex brittiska tabloiders framsidor och de tre ledande svenska kvällstidningarna (cred till Mattias Goldmann för bild):

En annan tidigare moderat riksdagsledamot svarade på ovanstående:

Ja du, Henrik Järrel, någon skeptiker är du inte. Bloggen Klimatsans publicerade ett inlägg där amatören Sture Åsberg ”bemötte” IPCC-rapporten. Han börjar med att slänga upp en uttjatad temp-graf från isborrkärnor på Grönland. Felaktigheterna har påvisats sen åtminstone 2011. Läs om det här Kampen om Grönland.

Vidare kan man läsa: ”Vi kan vänta ökad risk för torka, men det beror på att klimatet håller på att bli kallare.”

Mer energi än så tänker jag inte lägga på detta trams. Järrel ”sommarpratade” för övrigt på SwebbTV (nej, jag har inte lyssnat).

En annan standardkommentar dök förstås upp från Jan Ericson, en moderat riksdagsledamot. Den om att Sammanfattningen för beslutsfattare är ett politiskt beslutat dokument och inte skrivet av forskare.

Suck.

Ja, varje mening i rapporten gås igenom av ”regeringsdelegater” och forskare, men det är inte så att politiker sitter och beslutar om vilka fakta som ska ingå. Allt som står där ska återfinnas i huvudrapporten (som publicerades samtidigt som sammanfattningen). Betänk också att länder som Saudiarabien och Kina har godkänt rapporten, vilket håll tror ni deras bias ligger?

En annan moderat, Staffan Strömbäck, kliver in och påstår att folk är obildade för att de inte vet att ”IPCC:s rekommendationer inte kommer från forskare”. (som kommenteras: det finns inga som helst rekommendationer till åtgärder i denna rapport, de kommer i början på nästa år).

Tycker ni jag är elak mot Moderaterna? Sorry, det är de som uttalar sig så, inte mitt fel. Och det är ett rent faktum att det är högerpolitiker som har svårt för att acceptera klimatvetenskap (inte alla Moderater osv).

Och det behövs inte mycket för att ”forskarna ska behöva stå till svars”:

”Snyggbonde” redovisar inte varifrån han fått sina uppgifter att IPCC-rapporten domineras av worst-case-scanariot (RCP8.5). Men det spelar ingen roll om det är sant, det är för jävligt och måste spridas ändå – jävla alarmistiska forskare, förklara er!

Nåväl, siffrorna kommer ifrån Roger Pielke Jr. Han är statsvetare och håller på med den något udda kombinationen sport och klimatpolicy, framförallt har han studerat extremväders skadeverkan. Han har helt enkelt räknat antal gånger ordet RCP8.5 (och de andra scenarierna) nämns i IPCC-rapporten, och utifrån det dragit slutsatsen att den fokuserar mestadels på det scenariot. Det går naturligtvis inte att dra den slutsatsen utifrån den övningen.

Men visst finns det substans i bakgrunden, värsta-scenariot RCP8.5 anses inte längre sannolikt av de flesta forskare (även Rockström uttalade sig om det i Aktuellt). Men många artiklar och studier har fokuserat på just detta scenario. Varför? Jo, för det var länge den vägen våra utsläpp vandrade. Så sent som 2015 skrev Pielke Jr själv en artikel om att RCP8.5 inte var ”alarmistiskt nog” och återspeglade inte vad framtida utsläpp kunde innebära.

Under senare år har dock kolförbrukningen minskat drastiskt och scenariot anses som sagt inte längre troligt. Det anges i rapporten:

Flera nutida studier lyfter dock fortfarande fram detta scenario som business-as-usual, vilket alltså inte stämmer. Kritiken i det avseendet är alltså rättvis – men många forskare anser ändå att detta scenario bör fortsätta användas av olika skäl, debattrådarna på Twitter är kilometerlånga. Men det har nu blivit Pielkes nya käpphäst att bråka med sina forskarkollegor om (han har exempelvis skrivit en artikel med rubrik i stil med att klimatvetenskapen har förlorat kontakt med verkligheten).

Huruvida RCP8.5 är överrepresenterat i AR6 eller inte vet jag inte, och det gör inte Pielke Jr heller om han baserar sig på att räkna ord. Hans inlägg har dock dominerat på de stora ”skeptiska” bloggarna (enligt snabb googling).

Och varför detta tonläge från Pielke Jr? Jo, det finns mycket gammalt groll i den bägaren och bråken mellan Pielke och flera andra forskare har varit många. Det är t ex inte första gången Pielke Jr drar förhastade slutsatser baserat på den här typen av ”googlade data”: Scienceblog.

Pielke Jr anser att IPCC-rapporten ska uppfattas som positiv och att det är oansvarigt att den används för att ”sprida skräck”. Att vi inte längre ligger på RCP8.5 är ju fantastiskt, men hans ”optimism” tar sig i mina ögon rent bisarra uttryck:

Ja, hurra, bara en miljard människor som kommer drabbas av torka! Amazonas mår säkert bra av det också. Och bortse från andra effekter som att delar av Asien förmodligen kommer få ökad nederbörd och Bangladesh få kämpa mot högre vattenstånd osv.

Pielke Jr fortsätter med att plocka ut beskrivningar som säger att säkerheten i de uppåtgående trenderna av extrema väderhändelser är låg. Visst ska man lyssna på Pielke Jr, men jag kan bara rekommendera att också läsa Carbon Brief/Real Climate-länkarna ovan. Det är komplext. Och extrema händelser kallas så för att de händer sällan och det krävs därför längre mätserier för att helt säkerställa trender. Data som ofta inte finns. Det går också att titta på stora områden där ena delen får mer torka medan andra får mer regn och sammantaget syns ingen trend alls.

Till stor del handlar det om vad fysiken säger och vilka effekter en uppvärmning kommer att få. Mycket av detta är man ganska säker på i stora drag även om det kan vara svårt att bestämma detaljer, liksom när trender blir helt säkerställda och i vilka regioner. Det har också hänt väldigt mycket på forskningsområdet vad det gäller att beräkna sannolikhet för enstaka extrema händelser. Något som inte Pielke Jr verkar köpa. Själv kan jag inte bedöma det. För mig är det dock obegripligt varför en statsvetare ska få tolkningsföreträde framför naturvetare på detta område (sen kan man förvisso diskutera statistik och historiska data).

Visst behövs det personer som vågar vara motvals, men bara för att man är emot mainstream uppfattning betyder inte att man har rätt. ”Klimatbråk” där Pielke Jr är en av parterna är en lång följetong (och det är inte alltid vackra tongångar som hörs från båda sidor). Men Pielke Jr har också påvisats ha fel många gånger:

https://www.glaciology.net/2013/a-rebuttal-to-pielke-jrs-18ft-critique./

https://www.huffpost.com/entry/roger-pielke-climate-science_b_5038272

https://skepticalscience.com/fivethirtyeight-pielke-downplay-climate-damages.html

https://scienceblogs.com/tag/roger-pielke-jr

http://julesandjames.blogspot.com/2008/05/putting-roger-out-of-his-misery.html

http://julesandjames.blogspot.com/2008/05/question-when-is-23-equal-to-5.html

https://skepticalscience.com/drought-and-climate-change-holdren-pielke-jr.html

Nej, jag har inte satt mig in allt. Ja, man bör ta Pielke Jr:s publikationer på allvar. Men själva meningen med IPCC:s och WMO:s (m fl) sammanställningar är just att enskilda forskares åsikter inte ska få ”större plats” än vad all publicerad vetenskap ger skäl till. I forskningsfronten kommer det alltid att finnas motstridiga resultat, det är en del av verkligheten inom all vetenskap.

[PS Notera att Pielke Jr trots detta inte är emot att ”aggressiva klimatåtgärder” vidtas, tvärtom]

I nuvarande utsläppstakt tyder det mesta på att vi går mot ca 3C:s uppvärmning, men det är fullt möjligt att det blir mer än så då det finns betydande osäkerheter inbakade (om vi inte minskar utsläppen). Vi är heller inte i närheten av att få ner utsläppen som behövs för att nå 2C och konsekvenserna av detta beskrivs i rapporten. Jag kan hålla med om att det på många håll sprids en alltför ödesmättad undergångsretorik, men att tjoa och tjimma för allt går så bra är i mina ögon bara löjlig dum-optimism.

I radio på vägen hem debatterade MP och M. Samma gamla pajkastning och detaljinsatser. Nej. jag tror ärligt talat inte denna rapport kommer förändra särskilt mycket i praktiken. Jag menar, forskarsamfundet har varit tillräckligt säkra för att åtgärder skulle ha införts sedan flera decennier tillbaka och samtidigt fortsätter detta: