Patrick Moore är en central figur i klimatdebatten och brukar lyftas fram för att ha varit aktiv i uppstarten av Greenpeace. Han framställs ofta som forskare eftersom han har en doktorshatt i ekologi från 70-talet. I själva verket har han lämnat både akademin och Greenpeace för evigheter sen och är inget annat än en lobbyist/opinionsbildare och lever på ”antiregleringsdebatter” (har bland annat startat CO2 Coalition och ni vet precis varifrån de får sina pengar …)
I slutet på januari 2020 publicerade han med god hjälp av Lord Monckton en, enligt honom själv, vetenskapligt granskad (peer review) rapport om klimatet. Den är dock rena skämtet och jag återkommer till den, först ett par andra saker som Moore påstår (jag har redan skrivit om hur Monckton inte kan hantera sanningen).
Om ni inte redan visste det så är de här två herrarna inga udda figurer bland dem som kritiserar IPCC:s slutsatser, tvärtom går de i bräschen och har deltagit i flera kongressförhör, föreläser och visar upp sig i media då fort de får tillfälle. Moore har t ex över 100 000 följare på Twitter. Elsa Widding (skrivit boken Klimatkarusellen) visade några av Moores grafer i Swebb-TV, Klimatsans lägger frekvent upp deras material och Gösta Pettersson (skrivit boken Falskt Alarm) refererar till Moncktons bisarrt kassa artiklar osv.
Här följer några uttalanden från en intervju av Moore (en av de bästa han givit enligt honom själv/ Twitter 30 jan 2020). En eloge till Kevin Pluck som har textat och tagit fram klippen.
Plastansamlingarna i Stilla Havet (m fl) är en myt enligt Moore. Bevis? Titta på en satellitbild på Google.
Nej, ingen kommersiell satellit har den upplösningen att det skulle kunna användas för att upptäcka plasten och det handlar inte om uppbyggda ”berg” av sopor utan om små plastpartiklar under ytan.
Och nedan får du ”beviset”. Halva jordklotet i en bild utan ett enda moln. Det är alltså på denna nivå debatten är. På allvar:
(Bilden är tagen från Wikipedia och ja, kolla metadata, den är photoshoppad).
Bara som exempel, de här vetenskapliga artiklarna om plast i haven tog ett par minuter att ta fram och skumma sammanfattningen på:
-Lebreton, L., et al, Evidence that the Great Pacific Garbage Patch is rapidly accumulating plastic. Sci Rep 8, 4666 (2018). https://doi.org/10.1038/s41598-018-22939-w
-Jambeck, J. R. et al. Science 347, 768–771 (2015).
-Carson, H. S., Colbert, S. L., Kaylor, M. J. & McDermid, K. J. Mar. Pollut. Bull. 62, 1708–1713 (2011).
-Eriksen, M. et al. PLoS ONE 9, e111913 (2014).
-van Sebille, E. et al. Environ. Res. Lett. 10, 124006 (2015).
-Lönnstedt, O. M. & Eklöv, P. Science 352, 1213–1216 (2016).
-Nature, 536, 263–265 (18 August 2016) doi:10.1038/536263a
-Environ. Sci. Technol. 2014, 48, 9, 4732-4738
Bilder och filmer på fåglar som fått i sig plast är också bara fake enligt Moore:
Några vetenskapliga artiklar om just det (återigen det tog någon minut att få fram):
-Audrey E. Cartraud et al, Marine Pollution Bulletin, Volume 140, 2019, Pages 308-314
-Marta N. Basto et al, Marine Pollution Bulletin, Volume 138, 2019, Pages 19-24
-Chunyou Zhu et al, Marine Pollution Bulletin, Volume 149, 2019
-Franco et al, Marine Pollution Bulletin, Volume 146, September 2019, Pages 387-392
Det är filmer som de här han syftar på:
Ni kanske har sett sköldpaddan som fått ett plaströr i näsborren? Moore anklagar forskaren Christine Figgener (Texas A&M University) som plockade ut det för att själv ha kört in det för att få en bra film:
Här är filmen:
Det finns som du vet en mängd andra bevis på hur djur av olika arter får i sig mängder plast även om det är väldigt mycket som inte är känt om mikroplasters verkan på djur och natur. Moore är inte skeptiker. Han förnekar (ja, det är ett passande ord och du förstår precis vad jag menar, jag syftar inte på någon förnekelse av massmord eller liknande). Han tror säkert på det själv men det spelar ingen roll.
Vill du ha ytterligare exempel?
Han anser som sagt inte att plast i haven är något problem, han kastade själv tomflaskor överbord under sin tid på Greenpeace eftersom de blir hem till djur:
Verkligheten:
Och till Moores artikel. Den är inte publicerad i någon vetenskaplig tidskrift utan utgiven via en tankesmedja, vilket är fullt begripligt eftersom den inte skulle ta sig igenom en granskning:
-ingen seriös vetenskaplig artikel har grafer med en vetenskaplig referens i form av en blogg, t ex joannova.com
-flera blogginlägg används som referens, det är inte enbart Jo Novas graf utan även ett annat blogginlägg från henne, likaså ett från Steven Goddard (han ljög om sitt namn tidigare, heter egentligen Tony Heller och har blivit motbevisad så många gånger att det är löjligt och har t o m blivit sparkad från bloggen WUWT). Roy Spencer är visserligen forskare på riktigt men nej, en seriös artikel hänvisar inte till hans blogginlägg som stöd
-och nej, tidningsartiklar är inte heller gångbara vetenskapliga referenser i det här sammanhanget (t ex Booker/The Telegraph, som f ö även ifrågasatte om asbest och rökning är hälsofarligt, Bowater/Daily Express, MacCarthy/The Independent)
-inte heller skulle en graf, tagen ur sitt sammanhang och som inte visar det som hävdas i texten, accepteras. Det gäller en graf med data från en isborrkärna från Grönlands glaciärer (som kanske är en av de mest missbrukade i debatten). Dessutom med enda referens att Christoffer Monckton tagit fram den men i övrigt inga källor till varifrån uppgifterna kommer.
Bara för att ta några exempel.
Det finns inget nytt i hans artikel, inga nya uppgifter, inga nya rön eller slutsatser. Det är ett desperat ältande av samma saker han påstått i åratal. Som har lika lite bäring nu som då.
Han menar att mänskliga utsläpp av koldioxid har räddat planeten från undergång då halten var på väg under 150 ppm vilket skulle få växterna att dö ut. Om två miljoner år! (Varför ser jag inga hånfulla drev om alarmist åt det här!?)
Han har antagit en linjär nedgång sen miljoner år tillbaka och det är inget som stämmer med verkligheten.
Moore: ”Given continued withdrawal of carbon from the atmosphere into the ocean sediments, it would only be a matter of time before CO2 dropped to 150 ppm or lower during a period of glaciation. At the average rate of 32 Kt of carbon lost annually, this would occur in less than two million years from now.”
Vänster bild: inte från den aktuella artikeln men med samma budskap (från ett blogginlägg av Moore), notera skalan på x-axeln. Höger bild: CO2 under de senaste knappa miljonen år, det är ingen linjär nedgång. Har även markerat när Homo Sapiens dök upp på planeten för att få lite perspektiv.
Moore refererar till en artikel i PNAS av Ward et al från 2005 som stöd för att växterna riskerar att dö ut vid låga koldioxidhalter (ja, förutom att han använder sitt eget föredrag på lobbyorganisationen GWPF som referens förstås). Den bygger på analys av fossila prover från en tjärgrop i Kalifornien då CO2-halten varit ca 180 ppm.
Tittar man på en nyare artikel från Ward et al i Scientific Reports från 2017, som är baserad på prover från samma ställe, visar det sig att världen inte är så enkel som Moore vill göra gällande. Trots de låga CO2-halterna verkar trädens stamtillväxt ha varit lika stor som idag. Men att plocka ut det som stöder ens tes är själva grunden i förvillandet.
Ward: ”Nevertheless, remarkably, measurements of annual growth rate of these trees (as shown by the width of the annual rings) show that stem growth was similar to today.”
Det är naturligtvis komplext och fler faktorer än bara CO2 spelar in, och nej, ingen säger emot att en högre halt CO2 gynnar tillväxt, allt annat lika. Och tror du att IPCC mörkar att jordens växtlighet grönskat så är det DU som behöver utbildning och inte världen som är konspiratorisk. Du är vuxen och tror på individen, du klarar att söka upp och läsa en IPCC-rapport.
Moore skriver själv att de förändringar som växterna behövde anpassa sig under tidigare glaciala/interglaciala tider skedde under 15 000 år och att samma sak händer nu under 100 år. Det är skillnad. Men han bortser helt från det i sin argumentation.
Moore drar även upp den enligt honom dåliga korrelationen mellan koldioxid och temperatur genom historien också det ett av hans gamla talepunkter, har skrivit om det här, Klimatet har alltid varierat.
Han tar även upp den uttjatade värmepausen mellan 1996-2014 utan att berätta varför han valt just det intervallet. Nej, varken UAH eller väderballonger ger stöd för en uppvärmningspaus.
Och så där fortsätter det. Nej, allt är naturligtvis inte osant men häpnadsväckande ensidigt, han skriver att i det vilda begränsas växternas tillväxt även av andra faktorer som vatten och näringsämnen men övergår direkt till att ignorera det och säga att för ”mat- och skogsindustrin” är det här enbart bra. Som att vi lever separerade från övriga naturen. Som att nederbördsmönster och temperaturer inte kommer ändras i övrigt. Som att vi inte redan idag överförbrukar vatten. Och så vidare.
”Moore: In wild nature the limiting factors are often water and key nutrients such as nitrogen and phosphorous. But if these nutrients and water are in sufficient supply for optimum growth then at 400 ppm CO2 will be the key factor limiting growth.”
Moore har ältat om det här år ut och år. Lika många gånger har han blivit matad med vetenskap som visar att han har fel. Men det skiter han och hans följare fullständigt i. Ingen ”debatt” kommer någonsin kommer ändra på det.
För det handlar inte om vetenskap. Det handlar inte om skepticism. Det är ideologi, pengar och känslor. Han har målat in sig i ett hörn och de sociala kostnaderna i att acceptera att det han har argumenterat för i decennier inte stämmer är förmodligen oöverstigliga.
Återigen, Moore är en central del i klimatförvillandet och är liksom Monckton författare av till exempel NIPCC-rapporterna (som även Lennart Bengtsson sågar vid fotknölarna som rent bedrägeri). Det är ändå röster som allt fler här i Sverige vill ska få höras mer i media verkar det som (Fokus, Axess, GP:s (ledarsida från i fredags håller t ex inte ens grundskolenivå i källkritik)).
För att höra ”båda sidorna” sägs det. Nej, det handlar om att förtränga publicerad vetenskap. Och det är ingen slump att det ser ut så här, många har kämpat hårt för att få ”debatten” precis där den nu är (och har tjänat grymt med pengar på vägen).
Politisk konservatism har naturligtvis inget med förakt för vetenskap att göra, men idag är det precis vad du får på köpet (USA, Australien, Brasilien m fl). Och det kan enbart de konservativa själva göra något åt. Efter år i den här debatten är det uppenbart att fakta inte kommer göra saken ett dugg bättre. Tyvärr har jag inga som helst förhoppningar om att det kommer bli bättre och förmodligen lär vi väl ha Trump vid makten fyra år till och likaså ett konservativt block vid rodret hemma i Sverige …
Heartland Institute är bara en av alla dessa konservativa tankesmedjor som matar republikanerna med information, här kan du själv höra vilka bra kontakter de har med Trumpadministrationen (förr försökte man väl åtminstone dölja korruptionen, nu verkar ”ingen” bry sig).
Heritage Foundation är en annan smedja som kämpat hårt för att dissa vetenskap i princip alla miljöfrågor. En organisation Mattias Karlsson (SD) som av en händelse träffade i Washington för att planera uppstarten av sin nya konservativa tankesmedja. Det lär knappast vara en hyllning av Sveriges stolta naturvetenskapliga traditioner vi kommer få höra ifrån dem med tanke på nedanstående…
Men det passar in i gyttret av alla konservativa tankesmedjor och ger väl en del pengar antar jag.
För att avsluta med Moore igen, utvinning av oljesand är egentligen bara ett bra sätt att rena upp naturen. Om man vill kan man få allt att vara precis det man vill det ska vara. Och man blir kändis och får enorma följarskaror.
Har kunskap någonsin varit så nedvärderad som idag?
Vad det handlar om, egentligen? Här från Moores artikel:
”There must be a total paradigm shift from demonizing fossil fuels and fearing CO2 as a toxic pollutant to celebrating CO2 as the giver of life that it is while continuing to use fossil fuels ever-more efficiently.”
(Jo, jag är fullt medveten om att mina långa inlägg varken gör till eller ifrån i det här propagandaspelet, jag skriver mest av mig frustration).
Maths Nilsson, författare 