Föregående kapitel hittar du här. En innehållsförteckning med länkar till de olika kapitlen hittar du här.
Flera ledande miljöorganisationer är emot kärnkraft vilket man förstås måste få vara. Dessa organisationer målar samtidigt upp en nattsvart framtid om koldioxidutsläppen fortsätter som nu. Men uppfattningen om att lägga ner befintliga kärnkraftverk ruckades inte en millimeter ens när Europa hamnade i energikris i och med Rysslands invasion av Ukraina och Tyskland utökade brunkolsbrytningen. För många är det förstås en obegriplig prioritering.
Miljöfrågor är oftast enormt komplexa och åtgärdspaket involverar sällan, om någonsin, enbart vetenskap. Man måste naturligtvis få kritisera miljöorganisationer (jag skulle jag vilja påstå att det numera är mer mainstream än det omvända). Det handlar om en ganska brokig samling organisationer och människor med åsikter spridda inom ett ganska stort spann. De har inte ensamrätt på bästa vägen framåt och det är inte alltid de håller sig strikt till vetenskaplig fakta heller. Men när det kommer till brådskan att få ner koldioxidutsläppen har miljöorganisationerna en bedövande majoritet av forskare och vetenskapliga publikationer bakom sig. Men i svallvågorna av klimatdebatten förekommer regelrätta kampanjer för att svartmåla miljöorganisationer på högst svajiga grunder.
Jag slås ibland av hur lätt det kan vara för utländsk makt att skapa motsättningar inom ett annat land. Polariseringen inom exempelvis miljöfrågor är så stark att det räcker med ett obekräftat uttalande för att det ska spridas som en sanning ända upp i Riksdagen tillsammans med krav på att regeringen ska agera. Nedan följer ett exempel (observera att det inte är ett inlägg i energidebatten utan handlar om informationsspridning).
Den 26 februari 2022 – två dagar efter att Ryssland invaderat Ukraina – satt statsvetaren Dominique Reynié i CNEWS studio – en fransk tevekanal med klar politisk vinkel som ligger långt högerut. Den liknas vid Fox News och ägs av en av Frankrikes rikaste och mest inflytelserika företagsgrupper, vars vd har en nära relation till Putin.
Reynié påstod att den statliga ryska gasjätten Gazprom hade finansierat miljörörelser med avsikt att de i sin tur stöttade politiker som vill lägga ned kärnkraften i Europa.
Ett filmklipp från intervjun delades av kärnkraftsförespråkare på Twitter och sedan var snöbollen i rullning (det bråkades friskt om just kärnkraften under denna tid i upptakten av det stundade riksdagsvalet). Spinndoktorerna Susanna Silfverskiöld (dåvarande copywriter hos Moderaterna och numer Timbroanställd) och Johan Ingerö (dåvarande policyansvarig för KD) spred budskapet vidare. Moderaten Carl Oscar Bohlin (nuvarande (2023) minister för civilt försvar) delade också inlägget med orden:
”En aning bekymmersamt för den europeiska miljörörelsen när det nu avslöjas att vissa ”gröna” NGO:er som försett europeiska ministrar med underlag tagit finansiering av Gazprom för att påskynda nedläggningen av kärnkraften.”
Libertarianska debattören (etiketten är satt av honom själv) Henrik Jönsson utvecklade det vidare i en Youtubevideo med rubriken: Hur klimatrörelsen gav Ryssland makten. Han inledde med att ställa frågan vilken roll klimatrörelsen har i konflikten mellan Ryssland och Ukraina. Han anförde sedan tesen att Greta Thunberg kanske är ett offer för rysk påverkansoperation med avsikt att söndra och polarisera västvärlden.
Sajten Energinyheter.se valde också att sprida ”nyheten”. Politikern Sven-Olof Andersson Hederoth (ordförande i styrelsen för Liberalerna i Simrishamn) är en av ledarskribenterna och har så sent som 2021 ifrågasatt sambandet mellan koldioxiden och klimatförändringarna [2]
Det gick så långt att Sverigedemokraten Björn Söder skickade en skriftlig fråga till dåvarande klimat- och miljöminister Annika Strandhäll. Han undrade om regeringen tänkte ”ta initiativ till att utreda om ryska intressen finansierat eller understött organisationer eller påverkansåtgärder på klimat- och miljöområdet i Sverige, och om inte, varför?”[3] Det enda underlaget han presenterade som stöd var texten i den tweet som virvlade runt på Twitter. Uttalandet från en fransk statsvetare. Inget mer. Svaret blev att nej, det hade regeringen inga planer på.
Stämmer det som sades i teveinslaget?
Ingen blir förvånad av att höra att Ryssland skulle försöka påverka politiken i Europa. Men vilka uppgifter låg bakom detta utspel? Jag letade och frågade, men ingen kunde ge några mer detaljer än länkar till andra icke-bevis (återkommer snart till dem). Det var alltså det Reynié sagt i sin intervju som var bomben som slog ner. Inget mer.
Reynié är professor i statsvetenskap men han har också varit politiskt aktiv och ställt upp i franska lokalval (liberalkonservativ). Han är dessutom aktiv i den liberalt orienterade tankesmedjan Fondapol, och jag antar att det var i egenskap av detta han var i tevestudion då de pratade om deras rapport Frihet i riskzonen: århundradets utmaning.
I intervjun presenteras dock inga konkreta fakta utan bara ett generellt uttalande om att Gazprom har finansierat olika miljöorganisationer som i sin tur ska ha backat ministrar inom EU som jobbat för nedläggning av kärnkraft.
Men hur jag än letar på Fondapolswebbsida, söker på Reyniés namn eller letar i den nämnda rapporten hittar jag inga detaljer om detta. Han kanske har dessa bevis någonstans, men de är då väl gömda. Det mest intressanta här är dock att de som sprider hans påstående inte verkar bry sig särskilt mycket om den detaljen. De har inte mer bevis än så. Ett uttalande verkar vara fullt tillräckligt för att sprida ryktet vidare.
Jag har förståelse för att man kan råka skicka vidare en tweet eller liknade på sociala medier utan djupare eftertanke. Men det är också det som gör denna typ av meddelanden effektiva för att sprida desinformation. Därför har höga politiker och andra i maktposition ett särskilt ansvar att tänka efter vad de delar för information.
Ett ganska vanligt mönster när sådana här snöbollar sätts i rullning är just att brister i ursprungsresonemanget inte spelar särskilt stor roll. Följare och fans fyller så gärna i luckorna och fokus flyttas ofta mycket snabbt till andra argument och talepunkter (detta gäller oavsett vilken sida av åsiktstaketet man står). Så var fallet även nu.
Så vilka fakta var det som lyftes fram av de som ändå försökte hitta mer än Reyniés uttalande att bygga vidare på?
Nord Stream 1
I en tweet från en aktiv kärnkraftsförespråkare påstods: ”Tyska Jordens vänner och WWF tog en utbetalning på 10 miljoner EUR från Gazprom.” Klippet med intervjun av Reynié i CNEWS bifogades.
Det är sant att Gazprom har betalat dessa pengar men det är verkligen att ta saken ur sitt sammanhang. För att förstå utspelet behöver vi backa bandet några år.
En anledning till att USA lyckats sänka sina koldioxidutsläpp är att de ersatt stora mängder kol med fossilgas. Gasen ansågs i början av 2000-talet av många som ett bra första steg mot att helt fasa ut de fossila bränslena. Även många miljöorganisationer förespråkade detta byte – som ett första steg i utfasningen. Tyska Greenpeace startade till och med ett eget företag för att sälja fossilgas.
2007 lämnade konsortiet Nord Stream in en ansökan om att dra en gasledning från Ryssland till Tyskland, delvis genom svensk ekonomisk zon. Ryska Gazprom ägde 51 procent av konsortiet och övriga andelar delades mellan tyska, holländska och franska energibolag.
Ägarna lade stora pengar på lobbyism för att Sverige skulle acceptera ledningens dragning. Närmare hundra miljoner lades på olika projekt på Gotland.[4] Politiker från båda sidor mitten rekryterades i PR-arbetet. I november 2009 godkände alliansregeringen en miljöprövning av gasledningen och gav därmed sitt ja till projektet. S, V och MP protesterade. Peter Eriksson, MP:s språkrör påpekade att det inte enbart handlade om miljön:
”Det här ger Ryssland möjlighet att använda energi som vapen.”[5]
(Lyssnar man på delar av debatten i sociala forum kan man dock få intrycket att det var Miljöpartiet som rent utav kontaktade Gazprom för att dra ledningen.) Det är förstås lätt att sitta i opposition och uttrycka denna kritik. Jag gissar att det kanske skulle låtit på samma sätt från allianspartierna om de suttit opposition (?).
Världsnaturfonden (WWF) skrev på sin webbsida 2011 när gasledningen Nord Stream 1 från Ryssland till Europa skulle tas i bruk:
”Nord Streams offshore-rörledning, som lanseras i morgon för att exportera naturgas från Ryssland till Europa, hyllas av miljögrupper. Projektet kommer att bidra till att öka andelen naturgas i världens bränslebalans som ett övergångsbränsle mot en framtid med låga koldioxidutsläpp och ett substitut för kol och kärnkraft.”
(WWF verkar ha tagit bort detta från sin webbsida efter hela den här historien briserade, länken från min blogg går inte längre till ovanstående positionstagande).
Jag misstänker att sista meningen i citatet avslöjar huvudanledningen till att den här historien fick sådan sprängkraft. Miljöorganisationer har ju länge motarbetat kärnkraft och den debatten rasade som sagt hårt i Sverige vid tiden för Reyniés intervju.
Men WWF var långt ifrån enbart positiva till dragningen av Nord Stream 1. I en remiss 2009 kritiserade de exempelvis bristerna i bolagets miljökonsekvensbeskrivning.[6] När det stod klart att Nord Stream AG inte tänkte uppfylla de krav WWF och Jordens vänner (som heter BUND i Tyskland) hade på miljöhänsynen, särskilt gällande ett känsligt område i Tyskland som ledningen skulle dras igenom, stämde de tyska staten för att de godkänt gasledningen.
Det hela slutade med en uppgörelse.[7] Nord Stream AG förband sig att ta ökad hänsyn till Östersjöns miljö och cirka tio miljoner euro avsattes till kompensationsåtgärder. Dessa åtgärder skulle beslutas av en stiftelse ledd av miljöorganisationerna. Dessutom skulle tre miljoner euro avsättas för eventuella extrainsatser om akuta skador inträffade. Likaså skulle Nord Stream arbeta för att ett område om tusen hektar skulle bli skyddat område.
Den stiftelse som bildades fick namnet Baltic Sea Conservation Foundation (BaltCF) och drivs ihop av WWF Tyskland, BUND och Nord Stream AG. Det är alltså detta som påstås vara en muta från Gazprom för att hålla tyst. I mina ögon är det en helt världsfrånvänd åsikt. BaltCF finanser är dessutom offentliga.
Nord Stream 2
2015 kom en rad bolag överens om att bygga ytterligare en gaspipeline, Nord Stream 2: Gazprom, Royal Dutch Shell, E.ON, OMV, och Engie. (Ändå nämns enbart miljöorganisationerna som bovar i det här dramat.)
Kunskapen om fossilgasens klimatpåverkan hade sedan Nord Stream 1 ökat och det handlade heller inte längre om en tillfällig ersättning för kol. Ännu en ledning skulle ytterligare bygga in gasen i infrastrukturen för lång tid framöver. Jag vet ingen miljöorganisation som var för denna nya ledning. Flera av dem protesterade mot projektet, Greenpeace lämnade exempelvis in en stämning som lades ner av en rysk domstol. Tyska NABU har också stämt projektet. WWF ansåg att det helt stred mot EU:s uppställda klimatmål. Miljöorganisationer har också direkt protesterat mot att fossilgas ska klassas som hållbart i EU:s The Green New Deal.
När gasledningen 2019 bara hade sexton mil kvar att nå Tysklands kust införde USA sanktioner mot Nord Stream 2 som svar på ryssarnas illegala annektering av Krimhalvön. Och det påstås att miljöorganisationerna mot betalning skulle ha hjälpt Gazprom att kringgå dessa. Det fanns nämligen ett kryphål för sanktionerna: Icke-kommersiell statlig verksamhet.
Henrik Jönsson säger i sin Youtubevideo Hur klimatrörelsen gav Ryssland makten, att Reuters nu bekräftat att ”västerländska klimataktivister spridit propaganda för att befrämja europeiskt beroende av rysk gas.” Han visade även rubriken från Reutersartikeln i fråga.
Bild: Skärmdump från Henrik Jönssons Youtubefilm
Läser man tidningsartikeln blir det dock snabbt uppenbart att Jönssons påstående är en ren och skär lögn.
Det är sant att den utpekade organisationen hade fått stora pengar, både från den tyska staten och bolaget Nord Stream AG. Men det var ingen normal gräsrotrörelse. Det handlade inte om klimataktivister. Organisationen hade startats av den tyska delstaten, och syftet verkar mest ha varit att ta sig runt de amerikanska sanktionerna.[8] Det framgår som sagt klart även i den artikel Jönsson valde att enbart visa rubriken ifrån.[9] Artikeln inleds så här:
”En tysk politiker bildade en statsstödd stiftelse med det ryska energibolaget Gazprom förra året för att hjälpa Moskva att undvika amerikanska sanktioner mot en pipeline för att transportera rysk gas till Europa.”
Det torde vara helt omöjligt att han skulle ha utelämnat detta av en slump.
Tyska miljöorganisationer uttalade sig tydligt redan i januari 2021 när den så kallade klimatorganisationen startades. De ville inte ha med denna organisation att göra.[10] Över ett år innan den här historien tog eld i Sverige alltså.
Jag har inte sett någon av de som var mest upprörda över denna händelse klaga på de enorma lobbyinsatser som gjordes för att få USA att släppa restriktionerna mot gasledningen. Fem företag (OMV AG, Shell International, ENGIE, Wintershall och Uniper SE) betalade enligt Open Secrets mer än 840 000 dollar år 2020 och 600 000 dollar under de tre första kvartalen av 2021 för att påverka amerikanska politiker om sanktionerna.[11]
Men så långt hade alltså inga hållbara bevis presenterats för det Reyniés påstod. Hur lät övrig bevisföring?
Fracking
Jönsson (liksom flera andra) hänvisade till en åtta år gammal artikel i The Guardian (2014), där Natos före detta generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen anklagade ryssarna för att ha underblåst motståndet mot fracking i Europa genom att finansiera miljöorganisationer.[12] (fracking innebär att man utvinner fossilgas genom att pumpa ner vatten under högt tryck i marken för att spränga sönder skiffersten).
Men Fogh Rasmussen ville inte ge några detaljer om operationerna. Vid förfrågan svarade han ”Det är min tolkning”. Natos pressekreterare meddelade att det var Fogh Rasmussens privata åsikter och inget Nato stod bakom.
Ja, och sedan var det inte så mycket mer. Det var allt som behövdes för att skapa uppståndelse.
Jönsson avslutar sin video med att påpeka att inget av det han sagt motsäger att det även finns högerpopulistiska påverkanskampanjer, men ”det förefaller inte särskilt osannolikt att Kreml även skulle finna inflytelserika aktivister i samhällets toppskick mer användbara.” Detta samtidigt som han pekar på bilder av Greta Thunberg och advokaten Anne Ramberg. Två personer som varit måltavlor för mycket propaganda från den politiska högerkanten.
Jag skulle inte bli alls förvånad om Ryssland verkligen haft ett finger med i spelet både här och där, men jag har varit med i den här debatten allt för länge för att blint lita på ett uttalande utan ett spår av konkreta bevis.
När vi ändå är inne på fracking och påstådda ryska påverkansoperationer kan det vara läge att visa ytterligare exempel på hur lätt det kan vara att påverka opinionen. Den 6 april 2022 publicerade SvD:s ledarsida ännu en av alla artiklar från opinionsbildaren Bjørn Lomborg. Den handlade om problematiken med Europas energiförsörjning kontra beroendet av rysk olja och gas.
Lomborg argumenterade i artikeln för utvinning av gas via fracking i Europa, men han menade att detta har motarbetats med hjälp av rysk finansiering. Återigen ska det ha skett via finansiering av miljöorganisationer.
Som stöd för sitt påstående länkade Lomborg till en debattartikel med rubriken: ”Plotten mot fracking. Hur billig energi dödades av gröna lögner och rysk propaganda.”[13]
Den är skriven av den konservativa brittiska politikern (som även är journalist och författare) Matt Ridley. Han är, eller har i alla fall varit, rådgivare åt en av Europas aktivaste ”klimathotsskeptiska” tankesmedjor, brittiska GWPF.[14] Han har dessutom ekonomiska intressen i kolindustrin, så nog finns det all anledning att ta hans uttalande om klimatet med några nypor salt. Men det innebär ju inte automatiskt att han har fel i just den här frågan om Kremls inblandning. Vilka källor byggde han sitt uttalande på?
Återigen dyker Natochefen Rasmussens uttalande upp. Knappast bevis som föranleder Ridleys påståenden ”this one out there in plain sight”.
Men han gav en källa till: Center for European Studies.
Det finns ganska många institutioner med detta namn men Ridley ger ingen mer specifik information än så. Jag är dock övertygad om att det måste vara Wilfried Martens Centre for European Studies, som är en tankesmedja under konservativa EPP, den största politiska grupperingen inom EU-parlamentet (vilket i mina ögon gör dem till en ren politisk påverkansgruppering).
2016 gav de ut en EU-sponsrad rapport om rysk lobbyism i Europa: Björnen i fårakläder; Rysslands regeringsfinansierade organisationer i EU.[15] Om fracking skriver de:
”Enligt en intervjuperson skulle brytning av skiffergas i EU missgynna Ryssland på grund av dess ekonomiska beroende av EU:s gasimport. Den ryska regeringen har därför investerat 82 miljoner euro i icke-statliga organisationer vars uppgift är att övertala EU:s regeringar att stoppa utforskning av skiffergas.58”
Den angivna referensen (58) säger bara att uppgifterna kommer från ett anonymt vittne. Jag kan förstå om folk vill vara anonyma i sådana här sammanhang men när inga fler detaljer ges om vem eller vilka som skulle fått dessa pengar eller vad de skulle ha använts till mer exakt, kan man inte bara lita på uppgifterna rakt av.
Men inte heller här får vi några egentliga bevis för rysk påverkansoperationer mer än obekräftade uttalanden. Om Kreml vill sprida splittrande budskap verkar de inte ha en särskilt tung uppgift i att hitta spridare av dem… Det kan jämföras med en uppsjö av odiskutabla bevis för hur västerländska företag, tankesmedjor och lobbyorganisationer helt medvetet har fört en kampanj mot vedertagen vetenskap med uppenbart syfte att bibehålla fossilverksamheten.
Fracking har fått mycket kritik för sin påverkan på miljön. Lomborg hänvisade i sin SvD-artikel dock till en studie som enligt honom visade att nyttan med fracking vida överstiger kostnaderna.[16] Studien sade att gas, utvunnet via fracking, har gjort att gaspriset i USA sjunkit och därmed konkurrerat ut kolkraftverk. Det har i sin tur lett till en förbättrad luftkvalitet och det är vinsterna med detta som studien tittat på.
Det är alltså en jämförelse mellan kolets kontra gasens påverkan på luftkvaliteten (mer korrekt andel små partiklar PM2.5). Den säger i övrigt ingenting om koldioxidutsläpp eller hur fracking påverkar andra aspekter på miljön. Författarna påpekar detta väldigt tydligt:
”Slutligen påpekar vi än en gång att denna studie inte på något sätt presenterar en fullständig kostnads-nyttoanalys av fracking.”
Lomborg brydde sig uppenbarligen inte det minsta. Ungefär som tidigare beskrivits.
Likaså har företag redan provborrat på många av de ställen Lomborg nämner men de har lagt ner projekten för de bedömde dem som olönsamma.[17]
Jag är som sagt förundrad över hur lite det behövs för att få obekräftade påståenden att bli till fakta.
Under uppståndelsen efter den franske statsvetarens uttalande i CNEWS delade KD:s policyansvarige Johan Ingerö också en debattartikel från Newsweek från 2017.[18] Där påstods att Putin finansierade miljöorganisationer i USA som motsatte sig fracking. Artikeln är skriven av Kevin Mooney, som titulerar sig undersökande reporter på Daily Signal, vilket är en konservativ nyhetssida utgiven av tankesmedjan Heritage Foundation. Mooney har bland annat rapporterat från Heartlands Institutes klimatförvillarkonferenser. På Twitter har han skrivit:
”När jag tänker på klimatförändring, tänker jag på dyra skattefinansierade värdelösa projekt grundade i skräpvetenskap.”
Vad det gällde Kremls inblandning så hade Mooney fått uppgifterna från ett brev som två republikanska senatorer, Lamar Smith och Randy Weber, hade skrivit till USA:s finansminister.[19] (Smith och Weber har varit väldigt aktiva i att ifrågasätta klimatforskarnas excellens om vi ska uttrycka det diplomatiskt.)
Ett av bevisen som de tar upp har ni redan hört. Den före detta generalsekreteraren Fogh Rasmussens uttalande om att ryssarna påverkat fracking i Europa via miljöorganisationer. Uppgifterna var dock lika obekräftade som tidigare.
Nästa bevis var att miljöorganisationer hade fått pengar av en amerikansk stiftelse (Sea Change) som i sin tur skulle ha fått ett par stora donationer från ett filantropiskt bolag med bas i Bermuda. De hade i sin tur kontakt med personer som jobbat med ryska företag. Men inte heller här fanns det några handfasta bevis för transaktioner eller andra egentliga detaljer. Bara dessa potentiella kontaktytor med ryska intressenter.[20]
De anklagade miljöorganisationerna tillbakavisar anklagelserna om att de skulle fått pengar från Ryssland, även om de inte förnekar att de fått pengar från stiftelsen Sea Change. Inga donationer från dem ska heller ha varit öronmärkta för något specifikt ändamål. En inblandad advokatbyrå på Bermuda tillbakavisade anklagelserna i ett uttalande och påpekade samtidigt att de hade avtal med amerikanska myndigheter som tillät dem att begära ut information närhelst de önskade.[21]
Det tredje beviset kom från Hillary Clintons hackade email. Även hon ska ha uttalat sig om att ryssarna sponsrade falska miljöorganisationer för att motarbeta fracking och gasledningar. Men inte heller här framgick några detaljer, inte ens om hon pratade om USA eller Europa.
Och varifrån hade senatorerna fått dessa uppgifter?
Till största delen kom de från en rapport skriven av Environmental Policy Alliance som drivs av Richard Berman. Som av en händelse har denna firma också fått flera miljoner dollar av fossilindustrin för sin kampanj Big Green Radicals, som bland mycket annat innebar attacker mot kändisar som motsatte sig fracking.[22][23] Det var på deras webbsida som rapporten om de påstådda kopplingarna mellan Sea Change och Kreml först dök upp.
Richard Berman är ökänd i dessa sammanhang och har kallats The kingpin of astroturfing, det vill säga mästaren på att skapa fejkade gräsrotrörelser. Öknamnet Dr Evil fick han när han lanserade en kampanj emot Mammor emot rattfylleri. Han har vidare avslöjats ligga bakom minst fem sådana här frontgrupper som attackerat den amerikanska miljöskyddsmyndighetens regler för att minska koldioxiden från kraftverk.[24] Likaså har han via en annan tankesmedja, Employment Policies Institute, finansierat minst sexton rapporter från den konservativa tankesmedjan Beacon Hill. Enligt dessa rapporter skulle de nya reglerna för kraftverken leda till strömavbrott, få elpriserna att skjuta i höjden och förstöra lokala ekonomier. Chefen för Beacon Hill, David Tuerck har jobbat Heritage Foundation och American Enterprise Institute och har talat på Heartland Institutes klimatförvillarkonferenser.[25]
2014 läcktes inspelningar från ett seminarium till New York Times och Bloomberg. Där hörs Berman prata inför representanter från flera stora fossilbolag. Han propagerar för att de måste gå till attack mot miljöorganisationen och spela ner deras trovärdighet. Han lovar också att bolagen inte kommer kunna kopplas till kampanjerna:
”Människor ställer alltid samma fråga till mig: ’Hur vet jag att jag inte kommer att upptäckas som en anhängare av det du gör?’ Vi driver allt det här genom ideella organisationer som är skyddade från att behöva avslöja finansiärer. Det råder total anonymitet. Folk vet inte vem som stöttar oss. Vi har gjort det här i 20 år.”[26]
Det finns med andra ord en tydlig agenda att misskreditera miljörörelsen som inte är särskilt hederlig. Nämnda Bjørn Lomborg bjöd på ett annat tydligt exempel i en av alla sina artiklar på SvD:s ledarsida:[27]
”För tio år sedan utropade miljöaktivister högljutt att Australiens magnifika stora barriärrev var nära att dö ut, till följd av den blekning som klimatförändringarna inneburit.”
Så vilka var dessa högljudda miljöaktivister som utropade att Stora Barriärrevet höll på att dö ut? Man får väl förmoda att Lomborg syftar på det som i den digitala versionen av artikeln länkas till under ordet ”högljutt”? Den går till en vetenskaplig artikel i tidskriften PNAS från 2012 och har rubriken: Den 27-åriga nedgången av koralltäckning på det Stora barriärrevet och dess orsaker.[28]
Aktivister?
I artikeln redovisar forskarna data från undersökningar som sträcker sig över nästan tre decennier och de visar en nedgång i koralltäckningen. Skriver de att revet är nära på att dö ut på grund av korallblekning? Nej, knappast, det här från den inledande sammanfattningen:
”Tropiska cykloner, korallpredation av törnekrona (COTS) och korallblekning stod för 48 %, 42 % och 10 % av de respektive uppskattade förlusterna, vilket uppgick till en dödlighet på 3,38 % per år. Viktigt är att den relativt orörda norra regionen inte visade någon total nedgång.”
Det är en uppenbar lögn från Lomborgs sida. Efter att ha följt hans uttalanden och texter i åratal är det svårt att tro att det skulle vara en tillfällighet att han hänvisar till forskarna som ”högljudda miljöaktivister”. Det är också obegripligt att redaktionen inte brydde sig (oavsett att ledarsidor syfte är att vara opinionsbildande borde det väl ändå ligga i deras intresse att sålla bort sådana här tydliga felaktigheter?).
[16] Johnsen et al, Fracking, Coal, and Air Quality, Journal of the Association of Environmental and Resource Economists 2019 6:5, 1001-1037 https://doi.org/10.1086/704888
Jag har lånat ovanstående rubrik från ett Youtubeinlägg (5 mars) av den libertarianska opinionsbildaren (eller heter det influencer nu för tiden?) Henrik Jönsson. Han påstår att det är miljöorganisationernas fel att EU är beroende av Rysslands gas. Inlägget delas friskt på sociala medier, exempelvis av den moderate riksdagsledamoten Jan Ericson (som inte riktigt köper IPCC:s bild av verkligheten…). Och han är inte ensam. KD:s spinndoktor spred samma budskap:
Och här Moderaternas dito:
Och här samma budskap i en artikel från Nya Wermlandstidningens (NWT) konservativa ledarsida. Bara för att nämna några.
Kreml ska alltså ha finansierat miljöorganisationer för att lobba för nedläggning av kärnkraft och på så sätt indirekt låsa in Europa i sitt fossilberoende från Ryssland. Om det är sant? Jag har ingen aning men skulle inte bli särskilt förvånad om det förekom (och för att alla frågar: jo, jag tycker det är dålig tajming att lägga ner fungerande kärnkraftverk när världen kämpar för att få ner CO2-utsläppen).
Men varför spreds det här budskapet just nu och vilka bevis är det som läggs fram?
Ingerö och Silferskiöld länkar till samma källa, en intervju med Dominique Reynié i franska CNEWS (Twitter). Enligt Wikipedia är kanalen högerorienterad och jämförs med amerikanska Fox News (jag har själv ingen aning). Reynié är professor i statsvetenskap men är även politiskt aktiv (liberal om jag tolkar Wiki rätt). Han är dessutom aktiv i tankesmedjan Fondapol och jag antar att det var i egenskap av detta han var där då de visade en bild på deras rapport Freedoms at risk: the challenge of the century.
Nu kan jag inte franska men enligt Twitterinlägg säger han att Gazprom har finansierat olika miljöorganisationer som i sin tur har backat ministrar inom EU som jobbat för nedläggning av kärnkraft.
Men utöver hans uttalande har jag inte sett några direkta bevis. (Inte för att jag tvivlar på att det kan vara sant, men jag har blivit lite för cynisk efter år i denna debatt för att lita blint på en tankesmedjerepresentant …). Jag frågade på Twitter men det enda jag fick var en länk till den nämnda rapporten som visades på bild i inslaget. Men det är resultatet från en enkätundersökning och innehöll vad jag kunde se inget om Gazproms förehavanden.
Nog måste det väl finnas mer än så?
Nordstream, WWF och BUND (Friends of the Earth)
År 2011 skrev WWF så här på sin websida angående byggandet av gasledningen Nordstream från Ryssland till Tyskland:
”The Nord Stream offshore pipeline, which will be launched tomorrow to export natural gas from Russia to Europe, is praised by environmental groups. The project will help increase share of natural gas in the world’s fuel balance as a transitional fuel towards a low carbon future and a substitute for coal and nuclear power.”
Uppenbarligen tyckte de att gas var ett bra substitut för kärnkraften, åtminstone i en övergångsperiod. Jag håller väl inte med direkt, men innebär det att de var köpta av Gazprom? Vissa påstår det. Ett twitterinlägg från numera Timbroanställd:
”German BUND and WWF took a payout of 10 million EUR from Gazprom.”
(BUND är tyska delen av Friends of the Earth).
Och på Nordstreams websida finns ett pressmeddelande som bekräftar detta. Tre miljöorganisationer, Nordstream tillsammans med en tysk myndighet inledde ett samarbete via en nyupprättad stiftelse, finansierad med pengar från Nord Stream AG. På kärnkraftstwitter översattes detta alltså med att de tog pengar från Gazprom för att sen sluta klaga på gasledningen.
Men det är att skriva om historien ganska rejält kan jag tycka.
WWF och BUND hade innan detta faktiskt stämt Nordstream eftersom de ansåg att det planerade miljöskyddsarbetet under byggandet inte var tillräckligt. (De höll inte heller tyst om Gazproms haverier i andra projekt.). De 10 miljoner euro som nämndes ovan var en del i en uppgörelse där bolaget förband sig att finansiera en stiftelse som skulle driva diverse miljöprojekt i samband med byggandet, som t ex att skydda ett tusen hektar stort område. WWF och BUND fick ledande positioner i denna stiftelse.
I mina ögon är det ganska fånigt att kalla detta för att Gazprom mutade organisationerna.
Det här gällde Nordstream 1 och uppgörelsen gjordes 2011.
2015 kom en rad bolag överens om att bygga ytterligare en pipeline, Nordstream 2: Gazprom, Royal Dutch Shell, E.ON, OMV, and Engie. Konstigt nog nämns nu enbart Gazprom och Ryssland som bovarna i dramat.
Flera miljöorganisationer har protesterat mot detta projekt, Greenpeace lämnade t ex in en stämning (som förstås lades ner av en rysk domstol). Tyska NABU har också stämt projektet. WWF skrev så här 2017: ”The Nord Stream II natural gas infrastructure investment of building two new pipelines from Russia and Germany is the most advanced of the Baltic pipeline projects and thus directly in conflict with EU’s goal.”
Miljöorganisationer har också direkt protesterat mot att fossilgas ska klassas som hållbart i The Green New Deal, t ex i det här öppna brevet till EU-parlamentet 2020 som är underskrivet av följande:
EPP, det politiska block som KD och M tillhör i EU, anser att fossilgasen är en viktig energikälla (åtminstone än så länge) och röstade för att inkludera fossilgasen. Men ändå vill M och KD:s propaganderi nu enbart skylla på miljöorganisationerna…
Enorma pengar har lagts på lobbyism och på att bland annat kämpa mot USA:s sanktioner av Nordstream 2 (alltså innan Rysslands invasion av Ukraina). Men det gäller inte bara Gazprom:
”Five foreign companies partnering with Gazprom on the pipeline — Austria’s OMV AG, the Netherlands’ Shell International, France’s ENGIE, and Germany’s Wintershall and Uniper SE — hired lobbyists at McLarty Inbound to lobby the State Department and the National Security Council. They collectively paid the firm more than $840,000 for lobbying in 2020 and $600,000 in the first three quarters of 2021.”
[Uppdatering 3/7: Läs gärna artikel i dagens DN om vilka svängdörrar det funnits mellan politik, lobbyister och näringsliv rörande godkännande av Nordstream även i Sverige. Det gäller såväl dåvarande Allianspartier som Socialdemokraterna.]
Nordstream 2 har även stämt EU enligt investeringsskydd (ISDS) i avtalet Energy Charter Treaty där länder kan tvingas betala inte bara för kostnader för att lägga ner utan även eventuella uteblivna framtida vinster:
Det är ju sant att många miljöorganisationer inte vill ha kärnkraft och självklart underlättar det inte övergången till en fossilfri energimix. Kanske har Ryssland skjutit till pengar här, precis som Twitter vill få det till, men återigen, var är bevisen? Vad säger Henrik Jönsson mer?
Jo, han pekar på nedanstående artikel och menar att den visar att västerländska klimataktivister försökt mörka att deras organisation har Gazprom som ägare. Även Transparancy International skrev om detta så sent som 2021! Men då så, då var det avgjort. Eller?
Det handlar Mecklenburg-Western Pomerania Climate and Environmental Protection Foundation.
Och det räcker med att läsa första meningen i den artikel Jönsson visar rubriken på för att förstå att det är en ”miljöorganisation” (inom citationstecken). Det är inte en normal gräsrotrörelse utan den har startats av den tyska delstaten. Och syftet verkar mest ha varit att ta sig runt de amerikanska sanktionerna:
Politico: ”The German state of Mecklenburg-Vorpommern, where the pipeline is set to come ashore, is taking advantage of a U.S. exemption for noncommercial government activities to advocate for the pipeline The state legislature passed a bill to create a nonprofit climate foundation explicitly aimed at ”contributing to the progress of the work on the Nord Stream 2 pipeline” — with a €20 million donation promise from Nord Stream 2 to boot. But major NGOs are refusing to have anything to do with the foundation.”
WWF, BUND och NABU vill uttryckligen inte ha med denna organisation att göra!
Googelöversatt klipp: ”Jochen Lamp, chef för WWF:s Östersjökontor, säger: ”Delstatsregeringen bjuder in miljöorganisationerna till samtal först efter att stiftelsen har bildats. Förfarandet visar tydligt att detta inte var ett råd, utan ett fikonlöv för en kolbaserad energipolitik. Vi förkastar denna roll som är avsedd för oss.”
Men vem bryr sig i desinformationskriget?
(Hmm, fejkade gräsrotrörelser … allt det här låter märkligt bekant… Mer om det snart.)
Jönsson hänvisar vidare till en artikel i The Guardian där Natos chef Anders Fogh Rasmussen anklagar ryssarna för att ha underblåst motståndet mot fracking i Europa:
Med tanke på allt ryssarna varit med och finansierat vad det gäller Brexit och annat kan det säkert vara sant men presenteras några bevis? Nej. ”He declined to give details of those operations, saying: ‘That is my interpretation.’” Och Nato tar avstånd från påståendet:
”Rasmussen made clear that fracking should be used, in his view, to increase Europe’s energy security, by providing a new source of gas and oil supply.Nato’s press office said the remarks were Rasmussen’s personal views, not official policy.”
KD:s policyansvarige Ingerö länkade också till en debattartikel i Newsweek från 2017 med liknande anklagelser mot miljöorganisationer i USA som motsatte sig fracking. Artikeln är skriven av en Kevin Mooney, ”undersökande reporter”, som bland annat rapporterar från Heartlands Institutes klimatförnekarkonferenser. På Twitter skriver han:
”When I think of climate change, I think of expensive taxpayer funded boondoggles rooted in junk science.”
Okej. Och bevisen?
Mooney hänvisar till ett brev de två senatorerna Lamar Smith och Randy Weber skrivit till USA:s finansminister. Okej igen. Smith och Weber har inte direkt varit övertygade om klimatforskarnas excellens (eller klimatförändringens existens) om vi ska uttrycka det diplomatiskt…
De visar att flera miljöorganisationer har fått pengar av San Franscisco-baserade Sea Change Foundation (vilket ingen förnekar). Den ska i sin tur ska ha fått två bidrag 2010 och 2011 från Klein Ltd, ett filantropiskt bolag med bas i Bermuda. Enligt Smith och Weber skulle dessa betalningar ha kopplingar till Ryssland men det finns inga bevis för sådana transaktioner. Istället handlar det om en indiciekedja:
“Although the source of Klein’s capital has not been documented,” the Science Committee’s letter says, the panel alleged that various corporate and personal connections “strongly suggest” that the money originated with “the Russian government and energy sector.”
De anklagade tillbakavisar anklagelserna å det starkaste. Inte heller har donationerna från Sea Change varit öronmärkta för motstånd mot fracking menar miljöorganisationerna.
Jag har förstås ingen aning om hur det ligger till men varifrån har senatorerna fått dessa uppgifter? Till största delen kommer de från en rapport skriven 2014 av Environmental Policy Alliance. Gruppen har samma telefonnummer och adress som en PR-konsultfirma som drivs av Richard Berman. Som av en händelse har den också fått flera miljoner dollar av fossilindustrin för sin kampanj Big Green Radicals.
Richard Berman är ökänd i dessa sammanhang och har kallats The kingpin of astroturfing, dvs skapa fejkade gräsrotrörelser. 2014 läcktes inspelningar från ett seminarium till New York Times och Bloomberg, där Berman pratar inför representanter från flera stora fossilbolag. Han lovar bland annat att hans insatser inte kommer kunna kopplas till bolagen och att de måste spela fult och gå till attack:
“There is no sympathy for the oil and gas industry” and people don’t like the word “fracking,” Berman told his audience at the annual meeting of the Western Energy Alliance. So industry must go on the “offense” against environmental groups, destroy their credibility by airing the personal histories of “every single activist,” diminish their moral authority and use humor to “minimize or marginalize” them.
Okej.
Man får ju tro och tycka vad man vill om trovärdigheterna i de framlagda bevisen, men varför ska det alltid se ut så här?
[Uppdatering: Läs mer i mitt inlägg om hur Lomborg i en ledarartikel på SvD återigen anklagar miljörörelsen för att vara köpta av Ryssland. Enda källan visar sig vara en intervju med anonym person, redovisat i en rapport från en lobbyorganisation under EPP (största politiska partiet i EU-parlamentet). Det redovisas inget, säger inget, som över huvud taget bekräftar uppgifterna.]
För det är förstås inga nya knep i klimatdesinformationskriget. 1998 kallade American Petroleum Institute till ett möte med flera konservativa/libertarianska organisationer. De drog upp en plan för hur de skulle bekämpa klimatalarmismen och få USA att inte ratificera Kyotoprotokollet:
Som synes hade de redan namn på en talking head de kunde använda:
En libertarian minsann. Precis som Henrik Jönsson vars video jag lånade rubriken av. En entreprenör och opinionsbildare som vet vilka strängar man ska spela an på. Det räcker inte med att lägga fram ytterst tveksamma och obekräftade uppgifter om hur Kreml styr miljörörelsen. Det väcker ju inte de där riktiga känslorna man vill åt för att opinionsbilda och håva in swish. Greta Thunberg och Anne Ramberg är utmärkt mål för att uppnå detta. Han försöker spela bildad och likställer dem med den i Rom priviligierade patricierklassen och svamlar på om behovstrappan där han placerar plebejer i botten och patricier i toppen.
Och sig själv i mitten. Jösses.
Och snyftig självömkan finns det ingen brist på. Här klipp från tidigare video med samtal mellan Jönsson och Jens Ganman. De har precis kritiserat klimatalarmismen och Greta Thunberg:
Nej, Henrik jag kritiserar inte hur ”ni ger er på ett barn”! Jag är precis lika vit och kanske till och med mer medelålders än vad du är. Jag kritiserar er för att NI beter er som barn och sprider felaktigheter. Ganman gör det dessutom medvetet. Allt annat innebär att han skulle vara korkad och det tror jag inte ett ögonblick på att han är: Jens Ganman (”årets svensk”) på tunn klimatis.
Men båda dessa herrar vet hur man drar en opinionsslipsten.
Man kan ha synpunkter på att miljöorganisationer inte vill ha kärnkraft, men att skylla Europas (och världens) fossilberoende på dem är löjligt och en rejäl omskrivning av historien. Konservativa och libertarianska organisationer har i decennier kämpat emot förändringar och förnekat ens existensen av klimatförändringar. Med enorma bidrag från fossilindustrin. Gazprom är bara en i mängden.
Och det gäller inte bara i USA. Här några siffror från lobbyism i EU:
Då har jag inte ens snuddat vid de pengar de skänkt till diverse libertarianska och konservativa tankesmedjor som förvillat om klimatvetenskapen.
Låt mig bidra med en egen konspirationsteori. USA vill gärna exportera LNG från deras frackingindustri till EU. Med tanke på hur deras lobbyorganisationer betett sig tidigare är det inte helt otänkbart att de tar tillfället i akt att dissa Gazprom och Ryssland. Ur ett geopolitiskt perspektiv vore det ju förstås oändligt mycket bättre med amerikanska företag, men ur CO2-utsläppsperspektiv precis lika kasst.
Att dissa miljöorganisationer passar också perfekt för att sopa undan sin egen roll under mattan. Och så kan man ju låtsas som att om det inte vore för miljöorganisationer skulle vi nu ha varit helt oberoende av fossilenergi…
Nej, jag vet inte hur man bäst löser energiförsörjningen, jag är bara enormt less på hur ”folk” som förvillat om klimatvetenskapen i decennier nu ska skriva om historien och få det till att allt är någon annans fel. Det är förstås ingen oväntad utveckling och jag har tidigare skrivit om hur t ex Timbro sysslar med detta.
Kom ihåg att de flesta som nu är jätteupprörda över ej bekräftade uppgifter om rysk finansiering av miljöorganisationer inte höjt ett ögonbryn för fossilindustrins förvillaraktiviteter alltsedan 90-talet.
Låt oss inte glömma bort hur t ex Gunnar Hökmark (M) kunde sitta som vice ordförande i EPP när han var EU-ledarmot och samtidigt driva tankesmedjan European Enterprise Institute ihop med en av de värsta fossildrivna klimatförnekarna (Chris Horner), och motarbeta Kyotoavtalet. Och vägra uppge vilka som finansierade deras verksamhet.
Mattias Bengtsson, tidigare vd på Timbro (och ledarskribent på SvD) gick exempelvis direkt från Timbro och blev vd för tankesmedjan Centre for the New Europe i Bryssel. Bara under år 2005 fick de närmare en halv miljon från ExxonMobil öronmärkta för ”klimatutbildning”.
Enda anledningen till att vi vet detta är att bolagen i USA är tvungna uppge dylika saker och Centre for the New Europe råkade ha en filial i USA. Hur de har finansierat liknande saker i EU vet vi inte eftersom de inte uppger det då de inte behöver.
Fan, nu har jag lagt för mycket tid på det här igen 🙂
Om ni gillar det jag gör, köp gärna en av mina böcker. Spelet om klimatet ingår t ex i den pågående bokrean.
Maths Nilsson, författare 