Klimatdebattens mest skrämmande artikel?

Klimatdebatten känns ibland helt obegriplig. Å ena sidan: ett enormt tryck för att begränsa utsläppen så att den globala medeltemperaturen ska hålla sig under 2ºC (helst 1,5ºC ) till år 2100 – allt för att klara oss undan potentiellt katastrofala följder. Å andra sidan: uppvärmningen kommer ha en rätt marginell påverkan på världens BNP och människans vardag, det optimala är att ”sikta på” en temperaturökning om 3,5-4ºC – dubbelt så högt jämfört med Parisavtalets ambitioner!

Det senare är vad exempelvis Nordhaus, som fick ekonomipriset till Nobels minne 2018, menar. Likaså Lomborg (som bygger mycket av sina resonemang på Nordhaus slutsatser). Motsättningarna åskådliggörs tydligt i detta replikskifte mellan Wijkman och Lomborg på SvD:s ledarsida. Det märkliga är att båda hänvisar till IPCC!

Hur är det möjligt?

Ekonomiprofessor Steve Keen anser sig ha svaret på den frågan. Och kanske är hans artikel där han förklarar detta en av de mer skrämmande i hela klimatdebatten? Full article: The appallingly bad neoclassical economics of climate change (tandfonline.com)

Först en titt på några av de faror som kan ligga och skvalpa där i framtiden enligt ”alarmisterna”. IPCC gav ut en specialrapport SR15 år 2018 som beskrev riskerna med att bara gå från 1,5C till 2C:s global uppvärmning, här en av bilderna Graphics — Global Warming of 1.5 ºC (ipcc.ch):

Flera studier visar att djur och växtliv riskerar att drabbas hårt av uppvärmningen. Vid 3,2°C ökning av den globala medeltemperaturen förväntas hälften av alla insekter, växter samt en fjärdedel av alla ryggradsdjur ha förlorat mer än hälften av sina utbredningsområden. The projected effect on insects, vertebrates, and plants of limiting global warming to 1.5°C rather than 2°C | Science (sciencemag.org).

Naturligtvis finns det osäkerheter i sådana här analyser men det är inte de exakta siffrorna som är viktiga, det handlar om trender och riskhantering. Ovanstående effekter förväntas alltså uppstå vid en lägre temperatur än den både Nordhaus och Lomborgs anser vara ett optimum då man tar hänsyn till kostnader för klimatåtgärder.

När temperatur och fuktighet blir för hög klarar vår kropp inte längre av att svettas (vätskan avdunstar inte). Då handlar det bara om timmar innan kroppen kollapsar av överhettning. Många människor har dock svårt att överleva i förhållanden innan denna tröskel överskrids – några kända värmeböljor som orsakat stor överdödlighet är Paris år 2003 med 4870 dödsfall och Moskva år 2010 med 10 860 dödsfall.

Enligt Mora et al 2017 innebär en global medeltemperaturökning på 3,8C att exempelvis Jakarta kommer få detta klimat året runt (PDF) Global risk of deadly heat (researchgate.net). Nedan visas resultatet från deras beräkningar över hur många dagar av ”dödligt klimat” som kan förväntas i en framtid vid olika koncentrationer av koldioxid i atmosfären (olika RCP). Lomborgs optimum ligger på 3,75 °C och det motsvarar nästan bilden RCP8.5 nedan. Notera att det inte innebär att hela befolkningen kommer trilla ihop under dessa dagar!

Climate Change, Public Health, Social Peace | SpringerLink

Här är en annan studie på samma tema: Deadly heat waves projected in the densely populated agricultural regions of South Asia | Science Advances (sciencemag.org) Och här en till: An adaptability limit to climate change due to heat stress | PNAS

Nu finns det stora osäkerheter även i dessa projektioner och de olika studierna kommer inte till identiska slutsatser om när detta kommer inträffa, men ändå.

Det finns alltså en lång rad risker med att temperaturen ökar mer än 2°C (långt fler än vad som redovisat ovan, jordbrukets produktivitet tycks t ex redan nu ha påverkats negativt: Climate change has cost 7 years of ag productivity growth | Cornell Chronicle).

Det finns dock ytterligare en väsentlig sak som behöver läggas till:

Forskarna – i alla fall de naturvetenskapliga – tycks ganska ense om att klimateffekterna inte kommer att ske linjärt. Det finns uppenbara risker att diverse jämviktsförhållande rubbas så att jorden hamnar i ett ”nytt läge” som vi inte utan vidare kan ta ett steg tillbaka ifrån. Att sluta släppa ut CO2 är för sent och kommer inte hjälpa. Dessa abrupta klimatförändringar brukar kallas tipping points, se t ex denna studien Tipping elements in the Earth’s climate system | PNAS:

En sådan punkt handlar om att Arktis sommar-is helt försvinner. När isen är borta absorberar havet mer solljus istället för att reflektera bort det och havet värms upp – och det blir lite av en självförstärkande spiraleffekt. Enligt studien är det tänkbart att vi redan passerat denna tipping point. Mer om detta i populärvetenskaplig form: As Climate Change Worsens, A Cascade of Tipping Points Looms – Yale E360.

Forskarna verkar vara rörande överens om att riskerna för att passera dessa gränser ökar dramatiskt om den globala medeltemperaturen kryper över 2°C. (Naturligtvis är det inget speciellt som händer vid just gränsen 2°C, det hela handlar om riskbedömningar och det mänskliga behovet av att sätta siffror och absoluta gränser på allt 😉 .)


Men, som sagt, IPCC:s rapporter innehåller även andra delar som behandlar kostnader och tänkbara åtgärder. Kapitlet ”Key Economic Sectors and Services” från 2014 inleds så här:

For most economic sectors, the impact of climate change will be small relative to the impacts of other drivers (medium evidencehigh agreement). ”

I mina öron rimmar detta illa med vad som presenteras i övriga kapitel, men vad vet jag. Bedömningen bygger förstås på resultaten från ekonomiska modeller. Här var, vad jag förstår, Nordhaus pionjär i att utvärdera klimatförändringarna. Hans modell kallas DICE och man kan fråga sig om den tar hänsyn till effekterna av minskad mängd krill, förstörda korallrev och allt vad som förväntas påverkas av uppvärmningen? Ingen enkel uppgift, jag undrar om ens biologer med någon större säkerhet kan förutspå vad som kommer hända när/om diverse bestånd kollapsar.

Ekonomiprofessor Keen har som sagt granskat vad Nordhaus DICE-modell bygger på:

Till att börja med konstaterade Nordhaus i en artikel 1991 att nära 90% av USA:s ”ekonomiska verksamheter” inte påverkades av klimatförändringar och därför kunde bortses ifrån. Det var enbart saker som jordbruk och annat som skedde utomhus som påverkades av väder och behövde tas med i beräkningarna:

Our estimate is that approximately 3% of United States national output is produced in highly sensitive sectors, another 10% in moderately sensitive sectors, and about 87% in sectors that are negligibly affected by climate change. (Nordhaus, 1991)

Mer än tjugo år senare gäller detta antagande fortfarande och användes i IPCC:s rapport AR5 (2014) enligt Keen.

Vidare antar man att det finns ett kausalt samband mellan BNP och medeltemperatur. Skillnaden i BNP mellan stater ska alltså kunna förklaras av deras medeltemperatur. Långsökt och förenklat? Ja, det anser även Keen… I bilden nedan visas detta samband för USA:s stater – ju större temperaturförändring från ett optimum (dvs ju längre ut åt kanterna) man rör sig, desto mer sjunker BNP.

De antar också att detta samband håller över tid, det vill säga utvecklingen av BNP versus temperatur kommer fortsätta på samma sätt även i framtiden. Inga abrupta förändringar tas med i beräkningarna.

Som synes ligger datapunkterna ganska huller om buller och det finns inget jättetydligt mönster. Korrelationen är usel (korrelationsfaktor = 0,31), vilket också innebär att förmågan att förutsäga en framtida utveckling med hjälp av denna modell blir usel. Enligt Keen har Nordhaus använt liknande data som ovan i sin modell DICE, men med en till och med lägre korrelationsfaktor.

The parameter used in the model was an equation with a parameter of 0.227 percent loss in global income per degrees Celsius squared with no linear term. This leads to a damage of 2.0 percent of income at 3°C, and 7.9 percent of global income at a global temperature rise of 6°C”. (Nordhaus, 2018)

Lomborg är med på samma tåg (förstås). Här är en bild från hans senaste artikel:

Bild

Och denna ”skadeberäkning” är symmetrisk, det vill säga även en avkylning på 6°C skulle ge en minskning av världens BNP med 6-7% på samma sätt som en uppvärmning med 6°C. Vi hamnar då på förhållanden som rådde under senaste istiden. Sverige låg då under ett kilometertjockt lager av is!

Är det verkligen sådana här lösa antaganden som ligger till grund för beslut som kan få ganska ödesdigra konsekvenser? Jag vill verkligen inte tro det, jag menar, han fick trots allt pseudo-Nobelpriset för detta. Alla modeller och vetenskaper kräver visserligen att man gör antaganden och förenklingar av verkligheten, här har dock själva grundantagandet (att BNP beror av temperaturen) också blivit själva slutsatsen!

Jag är inte ekonom och jag förmedlar bara vad Keen har redovisat i sin vetenskapligt publicerade artikel. Jag letade halvhjärtat efter en kommentar från t ex Nordhaus men hittade inget. Keen menar att denna ovetenskapliga metodik beror på att ekonomer, skolade i den neoklassiska ekonomin, har fått dominera inom den ekonomiska klimatforskningen. Själv vet jag inte ens vad det betyder eller innebär…

(Det ska sägas att inte alla ekonomer viftar bort klimatfrågan som en trivialitet, Nordhaus har fått en hel del kritik. Och googla t ex vad World Economic Forum har att säga i frågan).


Ekonomiprofessor Richard Tol ligger bakom en annan ekonomisk modell (FUND) som legat till grund för IPCC:s kostnadsberäkningar av klimatförändringarna: Jag har skrivit om denna kontroversiella person tidigare.

Bara det att man ens pratar om BNP vid 10°C ökning av den globala medeltemperaturen känns i mina ögon som att man inte ens gjort en grundläggande sanity check på resultatet från sina modeller.

Sen har vi Lomborg som inte drar sig för att bolla lite med andras studieresultat som han känner för så att de passar in i hans resonemang: A closer examination of the fantastical numbers in Bjorn Lomborg’s new book – Grantham Research Institute on climate change and the environment (lse.ac.uk)

Som sagt, det känns som att det finns en avgrundsdjup spricka mellan de flesta naturvetenskapliga forskare och dessa ekonomers syn på verkligheten. (som sagt, inte alla ekonomer osv).


Och ja, jag inser naturligtvis hur det kommer låta: Vad var det vi sa, modeller är bara trams! Men det finns inget bättre tillfälle att använda uttrycket skit in – skit ut. De fysikaliska modellerna har presterat bra: Klimatmodeller och uppdaterad temperaturserie – Maths Nilsson, författare

9 reaktioner på ”Klimatdebattens mest skrämmande artikel?

  1. Ola Gabrielson

    I ett annat sammanhang tittade jag på statistik om våra riksdagsledamöter. De har i allmänhet högre utbildning än befolkningen i stort (undantag: SD). Men det absoluta flertalet av dem har humanistisk utbildning; ekonomi, juridik, statsvetenskap, historia, sociologi, osv. Bara 5% har naturvetenskaplig/teknisk/matematisk skolning.

    Det är kanske inte så konstigt att vår riksdag och regering har svårt att hantera klimatkrisen. De förstår helt enkelt inte.

    1. Ja, det kan säkert spela in.
      Sen tror jag att det är jättesvårt som politiker kunna ”vända på ett helt system” även om man inser problematiken i en fråga – att införa obekväma åtgärder leder oftast inte till flera röster…

  2. Thomas P

    Det är som historien om mannen som tappat sina nycklar en natt och letade under en gatlykta. Inte för att det var där han tappat dem utan för att det bara var där det var ljust nog att leta.

  3. petergrafstrm

    Insekterna kommer nog att anpassa sig/evolvera. Har svårt att tro att några grader varmare skulle vara nackdel för livet. Om det verkligen är så kan man undra vad som med små marginaler justerat in alla parametrar till ett optimalt läge just nu.
    Och vem tror på att det går att hålla temperaturen vid bara +2 grader?
    Skogsbränder kommer nog att tvinga fram landskaps formering med öppna områden som delar av skogen. Kanske med kanaler.
    Det hetaste motivet nu tror jag är skattepengar med förevändning av klimatomställning.
    Dvs dom som är pådrivande är det inte bara av föregivna skäl.
    Dom är politiska varelser inte naturvetare som Ola påpekade.
    I norr dröjer det mkt längre innan smärtgränsen uppåt är nådd och om golfströmmen skulle drabbas dröjer det ännu längre.
    Söderut lär smärtgränsen kännas först men dom har ju aldrig de rika länderna tagit ngn hänsyn till.

  4. Pingback: Naturvetenskap versus ekonomi i klimatdebatten – Maths Nilsson, författare

  5. Pingback: CO2-rekord - är detta det lägsta våra barn får uppleva? | thefuture

  6. Pingback: Bjørn Lomborg och klimathotet – Maths Nilsson, författare

  7. Pingback: Varför trampar ”klimatkritiker” alltid så snett? – Maths Nilsson, författare

  8. Pingback: Ny studie om historiskt klimat – Maths Nilsson, författare

Lämna ett svar till petergrafstrm Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s