Etikett: media

Två nya mediesatsningar – positiv mångfald eller kaninhål?

Den Av Mathsi Uncategorized11 kommentarer

I skuggan av kritiken mot SVT efter BBC:s fulklippning av Trumps tal har ett par nya mediesatsningar sett dagens ljus. Den ena är Henrik Jönssons 100% och den andra är Kvartal, som visserligen funnits ett tag, men som gör en nysatsning som du kan läsa om här: Nu smyglanserar vi det nya Kvartal – Kvartal. Till skillnad från Kvartal har 100 % en uttalad avsikt att driva högeropinion, men båda menar att Public service ofta utgår från ett vänsterperspektiv.

Kvartal

Det låter nästan som att Kvartal försöker sudda ut gränserna mellan vad som är opinionsbildande texter och övrig journalistik. Eller? Det säljer säkert bra men är knappast vad världen behöver nu. Varsågod för åsikt.

Deras chefredaktör Jörgen Huitfeldt beskriver det så här på X (han refererar till sitt tidigare jobb på Sveriges radio):

Kanske var det som jag saknade en journalistik mer driven av genuin nyfikenhet än den jag kunde producera där jag befann mig då. En journalistik där nästan inga frågor är tabu. För som historien ofta visat oss är gårdagens förbjudna frågor inte sällan de som dominerar morgondagens agenda.

Kvartal blev början på ett nytt kapitel för mig. Här hittade jag ett hem för den typ av journalistik som jag gillar – mindre ängslig och mindre anpasslig till samtidens rådande trender men också en där nyanser får ta plats. Om du känner lite som jag gjorde då hoppas jag att Kvartal kan bli ett nytt hem även för dig, som läsare och lyssnare. Vi vill ge dig ett innehåll som utgår från att du är en vuxen människa som klarar av gråskalor och som är van att tänka själv. En vit kanin, helt enkelt.

Önskar dem lycka till. Ambitionerna låter hedervärda men …

… samtidigt farligt naiva och jag hoppas att deras kaninlogga inte är symbolisk för vad som väntar. Hur kittlande och intressant det än må vara att intervjua och försöka ta reda på vad som driver en konspirationsteoretiker, så är det oerhört lätt att man blir en nyttig idiot och bara förser dem med en ny plattform att nå ut. Allt som åstadkoms är att rena lögner får spridning och rotar sig när gränser förflyttas. Ett sluttande plan ner i kaninhålet.

Jag kan hålla med Huitfeldt om att det behövs mer sansade diskussioner, även (eller kanske framförallt) mellan dem som tycker olika. Men det finns gränser. Det finns också en kaninfeghet i att aldrig någonsin ta ställning för fakta, ja även som journalist. Att kasta ur sig vad skit som helst och överlåta till läsaren att ”tänka själv” är inte journalistik i mina ögon.

Som när Huitfeldt ondgjorde sig för att kalkonfilmen Climate the movie inte visades annat än på Youtube. När han fick kritik viftade han bort det med att han inte hade kunskap nog att bedöma sakinnehållet. Det är en journalistisk feghet som är svår att överträffa.

Jag kan visserligen förstå att man börjar tvivla då det figurerar akademiker med ståtliga titlar i filmen. Det är en fundamental orsak till hur klimatförvillandet kunnat bli så framgångsrikt. Det är dock ingen journalistisk merit att kapitulera inför auktoriteter och antydda konspirationer så enkelt som Huitfeldt gör (att forskare producerar alarmistiska resultat bara för att hålla fast vid sina forskningsanslag).

Huitfeldt lyfter bland annat fram den numera pensionerade professorn Richard Lindzen (som fått forskningsanslag från samma källor som övriga klimatforskare). Han har publicerat sina hypoteser som alla andra forskare, men dessa har motbevisats i åtskilliga vetenskapliga artiklar. På samma sätt som vetenskap har tagit sig framåt i alla tider. Temperaturen har redan med råge passerat Lindzens prediktioner (du hittar länkar här på bloggen om du söker).

Det Huitfeldt åstadkommer är att sprida budskapet att denna, och andra, alternativa hypoteser skulle ha ignorerats. Det har de inte. Det är kontrollerbara fakta. Men det krävs ju att man tar ett steg tillbaka från sina känslor och åtminstone gör en antydan till att vara skeptisk. Istället kommer Huitfeldt med dryg kommentar om sina journalistkollegor: ”Jag undrar ibland om klimatreportrar ens har basala fakta i frågan klara för sig.”

Jag skrev ett inlägg och beskrev hur snedvriden informationen i filmen var och att budskapen som förs fram är motbevisade sedan länge. Huitfeldt kommenterade med att det inte hade något med det han skrivit att göra och visade en bild på en halmdocka (se mer i länkar nedan). Detta trots att han exempelvis avslutar sin artikel med att påstå att alternativa hypoteser inte skulle ha bemötts och målar upp sina egna halmgubbar beserade på just att dessa saker inte diskuterats.

Det här vara bara ett exempel på att i åtminstone klimatfrågan är Kvartal helt känslodrivet och visar inte minsta spår av nyfikenhet. Jag har visat flera gånger att Kvartal inte drar sig för att sprida rena lögner. De lyckas exempelvis inte heller ställa en enda kritisk fråga till Anders Bolling trots att hans bok är fylld av felaktigheter och vinklad information.

Ovanstående visar hur känslodriven naivitet blandad med inkompetens leder rakt ner i kaninhålet. Precis denna typ av förhållningssätt har lett till att situationen i framförallt USA är som den är gällande vetenskap. Hur långt ska det gå i Sverige?

Och jo, det är extremt trendkänsligt att saluföra just dessa idéer, att påstå att Kvartal skulle vara ”mindre anpasslig till samtidens rådande trender” är för mig mest komik. Finns det något mer trendigt än nykonservatism, skälla på public service, hårda tag, invandring och klimatförvillande?

Och ja, det finns debatter som har nått vägs ände. Få i Sverige visste vem den amerikanske högerdebattören Charlie Kirk var innan han sköts till döds. Förstås helt vidrigt men när han hyllar påståenden som nedan så handlar det inte längre om att vilja debattera med avsikt att föra frågan framåt. En lögn. En ren provokation.

100 %

Och så ska Henrik Jönsson starta 100%, en ny mediesatsning med uttalat syfte att driva högeropinion och ”utmana vad man ser som ett vänstervridet SVT.” Bland andra ska Hanif Bali, Jan Emanuel, Alice Teodorescu Måwe och Aron Flam medverka.

Jönsson tackar Anders Holmberg för intervjun i 30 minuter. Ni vet, intervjuprogrammet där Jönsson konfronterades med sina fulklippningar och lögner om hur mainstream media skulle ha vinklat rapporteringen om USA-valet. Efter det hade nämligen fem upprörda riskkapitalister hört av sig och de kastar nu in flera miljoner i projektet som är finansierat för tre år framåt.

Men vilka som ligger bakom finansieringen är hemlig. Förstås. Sverige är ett u-land när det kommer till transparens gällande lobbyism och samhällspåverkan.

SVT ska ju, enligt en stor del av populationen på X, vara fullständigt nedlusat med vänstervridet innehåll. Att Henrik Jönsson ändå känner sig nödd att ljuga ihop material för att bevisa det, tyder inte på skicklighet direkt. Alla gör fel, men det Jönsson gjorde är inga oskyldiga misstag. Hade han agerat på samma sätt ute i det riktiga näringslivet (som han tillber) skulle han ha inte fått några mer jobb utan blivit cancellerad enligt gängse rutiner eftersom man generellt inte vill samarbeta med inkompetenta och oärliga människor.

Detsamma gäller Jens Ganman som ljuger helt medvetet och i Facebookinlägg rent ut sagt trollar sina följare. Något man som följare borde blir förbannad för, men icke – 5000 tummar upp och över tusen delningar. Jens Ganman (”årets svensk”) på tunn klimatis – Maths Nilsson, författare

För det handlar ju mest om åsikter och känslor. Fakta blir sekundärt. Han har ju en poäng … nånstans. Inför valet går dieselpumparna varma hos åsiktsmånglarna där Jönsson och kompani nu försöker skapa en icke-existerande förtroendekris för public service (den som finns är väldigt lokal och befinner sig långt ut på högerkanten).

Henrik Jönsson säger rakt ut, se video nedan, att han tycker det är ett problem att SVT tar strid för människors lika värde trots att det ligger i deras uppdrag. Trots att det för inte alls länge sedan ansågs vara en självklarhet. Kom inte och säg att samhällsklimatet inte skulle ha ändrats under senare år.

 

”När det gäller public service är den samlade bild som existerande, empirisk forskning ger ovanligt tydlig: Oavsett om det handlar om medborgarnas politiska deltagande, kunskaper, engagemang eller intresse är det samma bild som går igen – uthålliga och välfungerande demokratier värnas av oberoende och starka public service medier.”
/Public service: En svensk kunskapsöversikt

Kommer de att lyckas? Förmodligen. Det följer dessutom samma mönster som i många andra länder. En hedgefondsmiljardär driver GB News i Storbritannien där Nigel Farage har en egen show. CNEWS (”Frankrikes Fox News”) ägs av magnaten Vincent Bolloré, som har anklagats för att ha blandat sig i kanalens redaktionella val. Murdoch har ju länge varit en mediemogul men andra miljardärer köper upp stora tidningar på löpande band som Washington Post, Boston Globe, Los Angeles Times, Atlantic, Time och Fortune och det finns exempel på att det har påverkat ledarsidor politiskt.

Så varför skulle Sverige med SD som landets näst största parti, och som numera signerat äktenskapsförord med Timbro i sitt Tidö 2.0-utkast, hålla emot?

SD har ju fått alla samhällsproblem att handla om invandringen och andra partier har bara kravlat efter. Inklusive Socialdemokraterna. Som nu lyckats skjuta sig i foten igen genom att driva pajaskonton som Jävla u-land osv. Vilket förstås redan används av Tidöpartierna. Vips, så tappade S ett trumfkort och SD:s trollfabriker framställs som att ha varit på samma nivå. Men det blir smått parodiskt när ministern ställer sig i Riks av alla ställen och klagar på sossarnas trollkonton.

Men allt beror ju på hur majoriteten agerar och gör sig hörd. Tyvärr verkar för få bry sig, ”dom har väl en poäng” typ: Kanske för att de inte är medvetna om vad som pågår?:

Kommer Public service hålla emot? Vi får väl se. Det blev tydligt hur BBC nu börjat med självcensurering efter ”Trumpincidenten”. I ett föredrag av den holländska författaren/akademikern Rutger Bregman togs ett konstaterande att Trump var den mest öppet korrumperade presidenten någonsin, bort. Alla vet att det är korrekt, men det handlar om Trumps makt att stämma BBC på enorma belopp.

(Ursäkta att jag maler på och upprepar mig. Är frustrerad över utvecklingen i världen… 😉 )

11:2 Kulturkriget och att flytta gränser

Den Av Mathsi Uncategorized10 kommentarer

Innehållsförteckning med länkar.
Föregående kapitel.

11:2 Kulturkriget och att flytta gränser

Klimatdebatten har som redan nämnts ändrat karaktär något under de senaste åren. Många som tidigare kämpat stenhårt för att bevisa att det inte skett någon uppvärmning alls, eller att människan inte har orsakat något av uppvärmningen, har i alla fall delvis övergett den strategin (det kommer alltid att finnas undantag dock).

Även de flesta ”skeptiker” erkänner numera uppvärmningen och likaså att människan kan ha orsakat en del, men vidhåller att det inte går att avgöra med hur mycket. Det innebär att de som bara slänger ur sig att ens opponent förnekar klimatförändringarna utan övrig saklig kritik oftast gör självmål.

En studie publicerad 2021 undersökte publikationer från millenniumskiftet och framåt skrivna av kända ”klimathotsskeptiska” tankesmedjor och bloggar.[1] Inte ens där är ”totalförnekandet” särskilt vanligt längre. Men samtidigt tonas allvaret ner. En stående talepunkt är att det finns ingen klimatkris. Likaså påstås att åtgärder kräver att vi kastar oss tillbaka till 1800-talets standard. Uttalande likt nedanstående från Ann Charlott Altstadt i Bulletin är inte ovanliga:

”Mot det politiska klustertrasslet hjälper det knappast att nolla utsläpp. Om inte återgången till ett förindustriellt agrarsamhälle, medan Indiens och Kinas ekonomier får växa på fossila bränslen, är ett rättmätigt straff för vår västerländska existens.”[2]

Klimatvetenskapens och klimatforskarnas integritet angrips dock med samma kraft som tidigare. Motsättningar bygger fortfarande i grunden på tvivel om det går att lita på vetenskapliga slutsatser som en överväldigande majoritet av forskare anser vara säkra. Hur uppstår den här situationen?

För alla som uttrycker tvivel är naturligtvis inte köpta av oljeindustrin. Många som sitter hemma i stugorna och undrar vad som är sant är knappast några extremister heller för den delen.

En bärande del är det som beskrivits i tidigare kapitel, omfattande och välfinansierade kampanjer understödda av ett fåtal meriterade akademiker. Men gränser flyttas undan för undan. Små steg i taget. Den veritabla flod av desinformation som flödar fram på nätet kan vara övertygande om man inte bryr sig om att kolla upp källor. Man kanske inte köper allt, men det sås ett frö av tvivel. Sedan läser man en krönika från någon man anser vara en förståndig person. De ställer en fråga. Påvisar en överdrift. En till synes vetenskaplig graf. Fröet gror.

De som inte sjunger med i klimatkören brännmärks.

Sen kan det bara rulla på. I efterföljande avsnitt följer några exempel på hur denna typ av tvivel fått fäste i samhällsdebatten.

Det är också tydligt att klimatdebatten allt mindre handlar om den fysikaliska vetenskapen utan mer har blivit en del i det som kallas kulturkriget. Begreppet brukar användas på konflikter mellan traditionellt konservativa och progressiva ståndpunkter. Så här beskrivs det i en essä från Timbros tidskrift Smedjan (som inte handlar om klimatfrågan):

”På ena sidan står ett etablissemang som distanserat sig från merparten av medborgarna genom att söka pådyvla dessa en radikal agenda som få efterfrågar. På den andra står en brokig skara som motsätter sig att få en sådan nedkörd i halsen.”[3]

Även detta ges exempel på i följande avsnitt. Bland annat oroande trender från en växande konservativ opinion som tycks vara i fritt fall vad det gäller kontakt med verkligheten.

11:2:1 Att kritisera klimatdebattörer

2018 skrev filosofiprofessorn Torbjörn Tännsjö en debattartikel i Dagens Nyheter.[4] Han beskrev att hoppet om att komma tillrätta med klimatförändringarnas konsekvenser försvann efter det att journalisten David Wallace-Wells publicerat sin artikel ”The uninhabitable earth” (den obeboeliga planeten) i New York Magazine 2017. Tännsjö hänvisade också till en vetenskaplig rapport från Johan Rockström.

Med stöd av detta kom han fram till en slutsats som gick emot de åsikter han tidigare haft:

”… men jag tror att lösningen på problemet måste vara inte global demokrati utan global despoti. Ja, det är inte bara en rekommendation, utan rent av en förutsägelse. Om mänskligheten alls kommer att räddas, vilket är högst osäkert, så kommer det att ske med hjälp av en global upplyst despotisk styrelse.”

Dystert, och i mina ögon obehagligt, men det är en åsikt Tännsjö förstås får ha. Många kritiserat honom.

Vad det gäller David Wallace-Wells artikel så underkände klimatforskare dess trovärdighet på faktakollen Climate Feedback då de bedömde den vara ”alarmistisk, oklar och missvisande”.[5]

Jörgen Randers, professor i klimatstrategi vid Handelshögskolan i Oslo har liksom Tännsjö ifrågasatt om demokratin kan lösa klimatproblemen. Men han vittnar också om att hans åsikt möter en storm av kritik var i världen han än framför den[6].

Det är alltså knappast en allmänrådande åsikt att införa en klimatdespoti, men en ack så tacksam ytterlighet att argumentera emot i en känslostyrd debatt: Miljörörelsen vill införa klimatdiktatur. Jag tror jag hittat kritiken mot Tännsjös åsikt i snudd på alla ”man-får-inte-kritisera-klimatlarmen”-texter jag har läst.

Men om man nu vill ha högt i tak så måste väl även åsikter som dessa få luftas? För det handlar om just åsikter, inte fakta. Att använda detta för att påvisa att IPCC skulle vara ute och cykla är varken sakligt, skeptiskt eller intellektuellt hederligt. För det är väldigt ofta dessa saker framförs i samma andemening.

Men på samma sätt måste man kunna erkänna att all undergångsretorik som publiceras har inte stöd i vetenskapen. Även så kallade alarmistiska klimatforskare vittnar om att de numera blir anklagade för att vara klimatförnekare av människor som i princip är panikslagna över klimatförändringarna. Detta för att forskarna inte skriver under på de värsta undergångsteorierna och att det skulle vara för sent att göra något åt det. Dessa personer är ofta precis lika oresonliga och otrevliga som nätets horder av klimatförnekare.

I en BBC-intervju påstod Roger Hallam, en av grundarna till Extinction Rebellion, att om uppvärmningen överstiger 2°C kommer rika människor vara skyldiga till mord på en miljard fattiga människors.[7]

Han tog inte detta ur luften utan läste innantill från en vetenskapligt publicerad artikel. Vetenskapsjournalisten Mark Lynas som bevakat klimatdebatten länge kände trots det inte igen siffrorna. Han kontrollerade därför den aktuella studien och hittade en lång rad orsaker till att dess trovärdighet var mycket låg.[8]

Dödstalen byggde på ett högst tvivelaktiga resonemang och var i realiteten inte mer än en gissning. Det två författarna hade heller ingen relevant bakgrund i ämnet de skrev om. Uppgiften om antal döda hade tagits från en av författarnas (Richard Parncutt) tidigare artiklar. Han uppgav att han jobbade vid universitetet i Graz, Österrike. Men det framgick inte att hans ämnesområde var musik. Och så där fortsatte det. Man kan bara stämma in i Lynas slutsats om att även klimataktivister måste se till att få vetenskapen rätt. (Återigen, man ska vara försiktig med att dra för långtgående slutsatser på enskilda studier.)

Så visst finns det alarmism som inte har stöd i vetenskapen. Jag har också sett att många kritiserar detta, och det utan att hängas ut som kättare och klimatförnekare. Jag har själv gjort det åtskilliga gånger. Men vissa debattörer och skribenter hävdar istället att ”de som inte sjunger med i klimatkören brännmärks”.[9]

Skulden för detta läggs inte sällan på nyhetsmedier och att de inte sköter sitt jobb och att journalister har lagt allt kritiskt tänkande åt sidan. Jag vill dock hävda att vissa av dessa kritiker borde ägna några minuter åt självrannsakan och fundera över hur de framfört sin kritik. För ofta är den faktiskt erbarmligt dålig, svepande och inte särskilt saklig.

11:2:2 Kritiken mot nyhetsmedia

Enligt Vi-skogen publicerades år 2019 över 145 000 artiklar i media som rörde klimatet. Det vore ytterst förvånande om det inte gick att hitta både fel och osakligt alarmerande rubriker bland dessa. (Och det hade gällt även om det handlat om något annat ämne.)

Men ofta är den kritik som framförs anekdotisk och missvisande. Ett exempel på hur media felaktigt misskrediteras hittas i rapporten Så rapporterar medierna om stigande havsnivåer, utgiven av lobbygruppen Näringslivets medieinstitut (NMI) 2021.[10] Resultatet presenterades även på SvD:s ledarsida 30 september 2021:

”Totalt har 329 publiceringar analyserats och av rapporten framgår att mediernas intresse för det värsta tänkbara utfallet dominerar.”

I själva verket visar NMI:s egna siffror att värstascenariot nämndes i enbart 15 procent av artiklarna. När jag påpekade detta i en debattartikel i Aftonbladet (1 januari 2022) replikerade de med att flytta målstolparna: ”Men när medierna kvantifierar [havsnivåökningen] så dominerar de värsta utfallen.”[11]

Nu gällde tydligen deras slutsats enbart för en utvald delmängd av de undersökta artiklarna – tvärtemot vad de tidigare påstått. För att komma fram till detta bortsåg de från 75 procent av det material som ingick i studien. Men inte ens då var resultatet överväldigande, det var bara nätt och jämnt att dessa ”alarmistiska artiklar” utgjorde mer än hälften av delmängden. När jag dessutom på måfå valde ut några av de artiklar som klassificerats som att enbart nämna IPCC:s värstascenario fann jag flera där detta inte stämde. En artikel med rubriken Klimatvarning får kritik klassades som alarmistisk.[12] I en annan påstått alarmistisk artikel uttalar sig en professor i fysisk oceanografi:

”Det är så pass ny kunskap att vi inte har hunnit göra något scenario ännu. Men jag skulle gissa att man hamnar i det lägre spannet av dagens scenarier, säger Anna Wåhlin.”[13]

Men rapportens slutsats användes av de som man på förhand visste skulle göra det. En av dem var den moderate riksdagsledamoten Jan Ericson som länge avfärdat mycket av IPCC:s slutsatser. På sin blogg skrev han:

”Rapporten är inte särskilt smickrande för media – man drivs av en tydlig klimatalarmistisk agenda i stället för att ge en objektiv och balanserad rapportering. Och man upplåter mer utrymme åt dem som vill ge en ännu mörkare bild av läget än IPCC:s värstascenarier, medan de som vill ge en mer nyanserad bild nästan inte får något utrymme alls.”[14]

Som så många gånger i klimatdebatten handlar det om ett omfattande material och få orkar kontrollera uppgifterna. Men producerar man rapporter som den här får man skylla sig själv om man inte blir tagen på allvar i debatten. Och eftersom det är en lobbygrupp förmodar jag att någon har betalt för arbetet. Det är svårt att undvika tanken att uppdragsgivarna även hade beställt ett i förväg bestämt utfall. Men om det har jag ingen aning.

11:2:3 Havsnivåerna

Havsnivåerna är ett kärt ämne när klimatalarmismen ska kritiseras. I inlägget på NMI:s hemsida som presenterade den ovan beskrivna rapporten, hänvisades även till en artikel på nättidningen Kvartal. Kvartals vetenskapsjournalist Henrik Höjer hade nämligen två dagar innan NMI:s rapportsläpp skrivit en artikel med rubriken: Varför överdriva havsnivåhöjningen? [15] Säkert en tillfällighet förstås, men vad stod i artikeln?

Jag betvivlar inte att det går att hitta överdrifter men här ges ett exempel på hur en lögn har planterats, uppenbarligt medvetet, som sedan sprids via de som ”bara vill nyansera debatten lite”.

Höjer skrev: ”I nyhetskanalen ABC påstods år 2008 att stora delar av Manhattan skulle ligga under vatten år 2015.”

Låter galet förstås. Så pass uppåt väggarna att ens första reaktion borde vara att fråga sig om det verkligen var sant, påstod ABC verkligen detta?

Likt andra påstådda överdrifter i artikeln ges ingen kontrollerbar källa så jag vet inte varifrån uppgifterna kommer. Men låt mig gissa: En artikel från 2015 finns på Media Research Center Newsbuster (MRC) som har rubriken: FLASHBACK: ABC’s ’08 Prediction: NYC Under Water from Climate Change By June 2015.[16] Samma artikel länkas till i flera ”skeptikerforum” liksom i en artikel på NetZeroWatch (en av Europas mer aktiva ”klimathotsskeptiska” lobbygrupper).

MRC har beskrivits som ”en av de mest aktiva och bäst finansierade, och ändå minst kända grenarna av den moderna konservativa rörelsen i USA”. De avvisar IPCC:s syn på klimatvetenskapen och jobbar aktivt med att kritisera mainstream medias bevakning av densamma.[17]

Det borde få några varningsklockor att ringa hos en journalist.

I den ovan nämnda webartikeln visar MRC en reklamsnutt från 2009 för ett kommande program på ABC, Earth 2100, som ska visa hur världen kan komma att se ut år 2100. Och visst är den dramatisk och alarmistisk. I klippet visas också en animation av hur New York kommer hamna under vatten, men ingenstans nämns att detta skulle ske år 2015.

Det visade sig att hela Earth 2100 fanns på Youtube. Visst, den ÄR i mina ögon olidligt dystopisk och mörk. Och den påstådda översvämningen av Manhattan? Det är en animerad sekvens som ska föreställa år 2075. New York drabbas då av en ödesdiger stormflod och Manhattans gator dränks av vattenmassorna. I animeringen är orsaken till detta att de då byggda översvämningsskydden inte kunde fällas ner på grund av ett tekniskt fel.

Med andra ord, det handlade inte om 2015 och det påstods inte heller att staden permanent skulle ligga under vatten då. Redan idag har vi i samband med stormar sett New York utlysa undantagstillstånd med avstängda tunnelbanor och drabbade sjukhus på grund av översvämningar (exempelvis stormen Ida 2021). Det lär knappast bli bättre med stigande havsnivåer.

Man ”får” kritisera sådana här program, men så länge kritiken består av ett papegojliknande upprepande av felaktigheter från de vanliga smitthärdarna på nätet får man finna sig att inte bli tagen på allvar.

Men sådant här får ringar på vattnet. Dåligt underbyggda artiklar i media bidrar till en snedvriden samhällsdebatt oavsett åt vilket håll felaktigheten drar åt.

Nästan kapitel –>

[1] Coan, T.G., Boussalis, C., Cook, J. et al. Computer-assisted classification of contrarian claims about climate change. Sci Rep 11, 22320 (2021). https://doi.org/10.1038/s41598-021-01714-4

[2]Ann Charlott, Altstadt: Media rapporterar fel om FN:s klimatrapport, Bulletin 2021-08-14 https://bulletin.nu/altstadt-mediernas-rapporterar-fel-om-fn-s-klimatrapport

[3] Lars Anders Johansson, Vad kulturkriget egentligen handlar om, Smedjan 3 dec 2018 https://timbro.se/smedjan/vad-kulturkriget-egentligen-handlar-om/

[4] Tännsjö,, Torbjörn, Så kan klimatkrisen leda fram till en global despoti  Dagens Nyheter 2018-11-28 https://www.dn.se/kultur-noje/sa-kan-klimatkrisen-leda-fram-till-en-global-despoti/

[5] Climate Feedback, Scientists explain what New York Magazine article on “The Uninhabitable Earth” gets wrong, 2017-07-09 https://climatefeedback.org/evaluation/scientists-explain-what-new-york-magazine-article-on-the-uninhabitable-earth-gets-wrong-david-wallace-wells/

[6] Krävs det en sorts diktatur för att lösa klimatkrisen? Studio ett, Sveriges radio 2017-11-07 https://sverigesradio.se/artikel/6815596

[7] Political thinking with Nick Robinson, 56 The Roger Hallam One, BBC 7 okt 2023 https://www.bbc.co.uk/iplayer/episode/m001rfpf/political-thinking-with-nick-robinson-56-the-roger-hallam-one

[8] Mark Lynas blogg 16 okt 2023 A billion deaths at two degrees? Why climate activists should make a special effort to get the science right https://marklynas.org/2023/10/16/a-billion-deaths-at-two-degrees-why-climate-activists-should-make-a-special-effort-to-get-the-science-right/

[9] Lena Carlsson, Debattartikel: De som inte sjunger med i klimatkören brännmärks, Expressen 18 jun 2021 https://www.expressen.se/debatt/de-som-inte-sjunger-med-i-klimatkoren-brannmarks/

[10] Falck, P. (september 2021) Så rapporterar medierna om stigande havsnivåer, Näringslivets medieinstitut https://naringslivets-medieinstitut.se/sa-rapporterar-medierna-om-stigande-havsnivaer/

[11] Debattartikel Aftonbladet https://www.aftonbladet.se/debatt/a/0GOEO0/svart-ta-er-klimatstudie-om-medierna-pa-allvar

[12] Spolander, Jörn, Klimatvarning får kritik, Aftonbladet 2019-11-27 https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Op1WJb/klimatvarning-far-kritik b)

[13] Spolander, Jörn, Svenska forskare löser smältgåtan i Antarktis, Aftonbladet 2020-02-29 https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/opQo8V/svenska-forskare-loser-smaltgatan-i-antarktis

[14] Ericson, Jan, Ny granskning avslöjar medias klimatalarmistiska agenda, sin blogg Ericson i Ubbhult 2021-09-30 https://www.ericsoniubbhult.se/visa.lasso?ukat_id=8000000000108563&kat_id=84500000000010197&mall=1-spalt.lasso

[15] Höjer, Henrik, Varför överdriva havsnivåhöjningen?, Kvartal 2021-09-28 https://kvartal.se/artiklar/varfor-overdriva-havsnivahojningen/

[16] Whitlock, Scott, FLASHBACK: ABC’s ’08 Prediction: NYC Under Water from Climate Change By June 2015, Media Research Center (MRC) Newsbuster, 2015-06-12 https://www.newsbusters.org/blogs/scott-whitlock/2015/06/12/flashback-abcs-08-prediction-nyc-under-water-climate-change-june

[17] Alberta, Tim, The Deep Roots of Trump’s War on the Press, PoliticoMagazine 2018-04-26 https://www.politico.com/magazine/story/2018/04/26/the-deep-roots-trumps-war-on-the-press-218105/

Nättidningen Kvartal: nyttig idiot eller nyttig klimatmotvikt? del 1/2

Den Av Mathsi Klimat, Samhälle, Uncategorized, Vetenskap7 kommentarer

Det är en tillspetsad rubrik eftersom detta inlägg handlar om den delikata uppgiften att kritisera klimatalarmistiska rubriker och uttalanden som inte har stöd i forskningen. För precis som i alla komplexa frågeställningar finns det saker på ”båda sidor” som kan kritiseras.

Två klimatalarmistiska exempel: en artikel skriven av David Wallace-Wells, författare till den uppmärksammade boken Den obeboeliga planeten, sågas av forskare. Det är också bisarrt att Michael Tjernström, professor i meteorologi, av ett fåtal blev utskälld som klimatförnekare för att han kritiserade ett specifikt uttalande av Greta Thunberg.

Jag tycker att både Jörgen Huitfeldt och Staffan Dopping på Kvartal oftast gör grymt bra intervjuer och jag tror att Kvartal ärligt försöker utgöra en nödvändig motvikt i ofta väldigt polariserade frågor.

Problemet är att om man framför kritik som får det att låta som att ett allvarligt – och objektivt existerande problem – knappt existerar, så är det lätt att framstå som Bagdad-Bob och att man faktiskt bidrar till att förvilla istället för att klargöra. Lyfter ett par exempel så får ni väl avgöra själva. Det här inlägget handlar om en Kvartalsartikel som pekar på att det inte var länge sen det larmades om en ny istid.

[Uppdatering: 21/11 -22, flyttade nedanstående stycke från slutet hit:]

Visst har det larmats om en ny istid, även från forskarhåll, men det har knappast varit den ”gängse vetenskapliga uppfattningen”. Du behöver inte ta mitt ord på det, så här skrev Richard Lindzen, en av de mest notoriska IPCC-kritiska klimatforskarna genom åren, om saken i en text från Cato Institute (tankesmedja grundad av Koch-bröderna (oljebranschen)) (pdf-artikel) :

“Indeed, the global cooling trend of the 1950s and 1960s led to a minor global cooling hysteria in the 1970s. […] But the scientific community never took the issue to heart, governments ignored it, and with rising global temperatures in the late 1970s the issue more or less died.” 

Och här en översikt om de vetenskapliga publikationer som avhandlat ämnet:

Från artikel i Bulletin of the American Meteorological Society 2008

Den här saken har ältats i decennier och ja, det är tröttsamt att det bara fortsätter. Jag har skrivit om det här: Alarmism om istid på 1970-talet?

Ny istid på g?

I december 2021 skrev Kvartals vetenskapsreporter Henrik Höjer en artikel med rubriken Från istid till värmedöd. Den går ut på att både media och forskare hängett sig åt undergångsretorik och artikeln lämnar en med känslan av att forskare inte alls varit särskilt överens om en kommande uppvärmning förrän just under de senaste åren. Snarare skulle de för bara några decennier sedan nästan unisont larmat om en stundande istid. Bevisen består till största delen av diverse tidningsartiklar och rubriker från 1970-talet.

Men vad ligger bakom några av de artiklar som valts ut för att bevisa alarmismen och felaktiga spådomar?

Kvartal: ”‘Framtidsdebatten har spårat ur. (–) Den optimism trots allt, som ursprungligen fanns, har ersatts av nattsvart pessimism.’ Mänskligheten raglar mot den ‘totala undergångens stup’.

Låter det bekant?

Detta skrevs dock för ett halvsekel sedan i boken Futurum exaktum (1971) av Tor Ragnar Gerholm, professor i kärnfysik och folkbildare. Han menade dock, helt i otakt med tidsandan, att pessimismen i världen till stora delar var obefogad.”

Det här kräver en liten utsvävning, men den är relevant för sammanhanget och knyts ihop på slutet.

Tor Ragnar Gerholm (wikipedia) var ”före min tid” och gick bort 2007. Han deltog tydligen i samhällsdebatten på många plan, även i ämnen långt utanför sin egen ”sfär” som professor i kärnfysik och ledamot av Kungliga vetenskapsakademien. Han framställs som en ”teknikoptimist” som inte hade mycket till övers för den undergångsretorik som användes av miljörörelsen och liknande.

Denna inställning delade han med flera av sin generations fysiker som under sin tid fick se mycket av samhällets vetenskapliga fokus skifta från ”optimistiska kärnfysikaliska visioner” till att handla om en lång radda av trängande miljöfrågor. Vissa reagerade negativt på denna utveckling.

Bland dessa fanns tre mycket välmeriterade amerikanska fysiker (Frederick Seitz, Robert Jastrow och William Nierenberg) som bildade tankesmedjan George C Marshall Institute. De har spelat en avgörande roll i att så tvivel om ”mainstream” klimatforskning och fick enligt egen utsago Bush den äldre att ändra sitt vallöfte om att kämpa emot klimathotet. Läs mer här: Meriterade fysiker dissar klimat- och miljövetenskap.

De ifrågasatte inte bara klimatlarmen utan menade även exempelvis att freoner inte utgjorde någon fara för ozonlagret. Denna uppfattning delade de med en annan av klimatdebattens ”skeptiska” giganter, fysikern Fred Singer, också han nestor i att ifrågasätta ”alarmistisk miljövetenskap” och motsätta sig reglering av SO2, CO2, freoner osv. De jobbade ihop och Seitz var ordförande i Singers ”tankesmedja” Science and Environmental Policy Project (SEPP). Och här kommer vi tillbaka till Tor Ragnar Gerholm, han satt nämligen i SEPP:s vetenskapliga råd.

Så Gerholm var alltså en så kallad klimathotsskeptiker men han hade själv aldrig forskat i ämnet. Det kan vara värt att tänka på när man lyfter fram hans bok från 1971. Det är ganska enkelt att fnysa bort larm och peka finger åt alarmister, men kom då ihåg att ovanstående tankesmedjor kämpat hårt mot inte bara minskade CO2-utsläpp utan även att åtgärda freon- och svavelutsläpp osv genom att ifrågasätta vetenskapen… då ska man fan inte i efterhand sitta och ta cred för det ”kolla – miljön blir ju bara bättre som vi sa”.

Och bara för att du har en hög akademisk titel blir man inte expert inom alla områden, Nierenberg: ”Well, the insects are showing resistance to DDT you say. Okay, show me the evidence. I can’t find it.”

Och på tal om larm: One 1987 article by Jastrow was headlined “America has Five Years Left!” It warned that without action, Soviet superiority would soon lead to crushing defeat for the West.

Från Kvartal: ”I Dagens Nyheter kunde man så sent som 1 oktober 1995 läsa: ‘En dag, kanske snart, finns inte Sverige längre. Ett flera kilometer tjockt istäcke har utplånat hela vår civilisation‘.”

Det var en av de få refererade artiklar som jag hittade och kunde läsa. Rubriken lyder ”Skräckscenarierna säljer bäst” och handlar om ett program på SVT, Supernova, som rört klimatlarm. Tydligen hade de brett på ordentligt: ”Klimatforskare, bland annat en av dem som deltog i Supernova, har kritiserat programmet för allvarliga brister. Själv fick jag mardrömmar av det.”

Två kända ”skeptiker” får i DN uttala sig som motvikt till larmen:

”Den amerikanska solforskaren Sallie Baliunas håller det inte för otroligt att variationer i solstrålningens styrka kan förklara den Lilla istiden på 1600-talet och hela eller nästan hela den uppvärmning som ägt rum sedan dess.”

Låt oss sätta in Balliunas i ett sammanhang: DN-artikeln är alltså från 1 oktober 1995, ungefär samma tidpunkt som det offentliggjordes att Rowland, Molina och Crutzen tilldelas Nobelpriset i kemi ”för deras arbeten inom atmosfärkemin, speciellt rörande bildning och nedbrytning av ozon.”

Den 20:e september detta år satt Balliunas i amerikanskt kongressförhör ihop med Fred Singer (se ovan) med avsikt att ifrågasätta vetenskapen bakom freoners koppling till ozonlagrets nedbrytning. Hon gör det som representant för tankesmedjan George C Marshall Institute, Singer för sin egen tankesmedja SEPP (se ovan).

Här ett meningsutbyte från detta förhör (Rivers är utfrågare):

MS RIVERS: …”Jag noterar att båda era institut, George Marshall Institute och Science and Environmental Policy Project, har samma ordförande i styrelsen och har tre vetenskapliga rådgivare gemensamt, vilket är ganska intressant. Vilka andra samarbeten har era två organisationer?

DR SINGER: “Låt mig svara på den frågan, om jag kan. Jag tror inte att vi har något formellt samarbete som jag kan peka på. Har jag fel här?”

DR BALIUNAS: “Inget samarbete pågår och inget vi någonsin haft.

MS RIVERS: “Okej. Bara en tillfällighet att samma människor sitter i styrelsen.”

DR BALIUNAS: “Bara en tillfällighet.”

Ja, det är alltid är bara tillfälligheter förstås. Fred Singers kommentar om Nobelpriset:

”Genom att ge 1995 års Nobelpris i kemi till upphovsmännen bakom hypotesen om stratosfärisk ozonnedbrytning har den svenska Vetenskapsakademin valt att göra en politisk markering. … Kort sagt, landet är mitt uppe i en kollektiv miljöhysteri.”

Marshall Institute är som sagt en av de mer framträdande tankesmedjor som bestridit IPCC:s slutsatser om klimatet (liksom det mesta som rör miljölarm) och har fått stora bidrag från fossila bolag. Pengar är en sak, mer viktigt är att deras vetenskapliga uttalanden har med råge visat sig inte stämma.

Och Balliunas studie som det refereras till i DN-artikeln? Jo, även den har motbevisats. Intressekonflikter är inga direkta bevis men det är ändå relevant information att det är idel fossila intressen som finansierade arbetet:

Hon skrev artikeln ihop med Willie Soon och de båda har skrivit mycket kritiserade artiklar varav ett par ställt till med rejäla skandaler och lögner om vilka som finansierat arbetet. (Soons arbete finansierades t ex med 1.2 miljoner dollar från fossila bolag, men kontraktet hölls hemligt. Och återigen, pengarna är en sak, men det ska ses i sammanhanget att även en lång rad av hans artiklar bevisligen varit undermåliga).

Även Wibjörn Karlén, naturgeograf vid Stockholms universitet (gick bort förra året) fick yttra sig. Han har länge varit en ihärdig klimatskeptisk debattör. Uttalande av Karlén från 2008: ”As far as I can see the IPCC ‘Global Temperature’ is wrong. Temperature is fluctuating but it is still most places cooler than in the 1930s and 1940s …”

Karlén står som “Founding Member” av Climate Exit (Clexit) som leds (leddes?) av klimathotsförnekaren Christopher Monckton. Från Clexit’s founding statement (PDF): “The world must abandon this suicidal Global Warming crusade. Man does not and cannot control the climate.”

Karlén signerade 2017 ett upprop för att USA skulle lämna FN:s klimatarbete.

Kvartal: ”I Expressen den 11 februari 1979 frågade man sig återigen om vi var på väg in i en ny istid: ‘vi är på väg in i en ny kall period’. Läget var illa: ‘De flesta forskare är överens om att vi är på väg mot en ny istid.‘”

Undrar vem som påstod det, journalisten eller någon de intervjuade? Oavsett vilket är det helt fel. Samma år gavs den så kallade Charneyrapporten ut. Tio av världens då ledande klimatforskare sammanställde den publicerade forskning som fanns på området (och tog in synpunkter utifrån). Det är lite av en IPCC-rapport i miniatyr och den första ordentliga sammanställningen av vetenskapen bakom klimatförändringarna och koldioxidens roll.

Nog för att det fanns gott om osäkerheter, men det rådde inga som helst oenigheter om att fortsatta utsläpp av CO2 skulle leda till en uppvärmning:

”We have tried but have been unable to find any overlooked or underestimated physical effects that could reduce the currently estimated global warmings due to a doubling of atmospheric CO₂ to negligible proportions or to reverse them altogether.”

”‘Det här är bara början – nu väntar en ny istid’ skrev Aftonbladet den 29 december 1993. Vad grundades detta på? De hänvisade till klimatforskaren Göran Windelius som tillsammans med internationella forskare studerat himlakropparnas rörelser och jämfört med långa tidsserier av väderstatistik.”

Klimatforskare?

Enligt Google scholar finns han med på en artikel och ett kapitel i en bok, men han har ingen anknytning till något universitet eller liknande (han verkar vara rätt självlärd inom klimatologi). Här en text där han beskriver sin tes som handlar om att astronomiska cykler kan förklara uppvärmningen. Den är från början av 1990-talet men det är EXAKT samma argument som fortfarande snurrar runt på Klimatsans och andra bloggar. 

Han har även varit inne på astrologi och annat hokuspokus: ”Jag frågar honom exempelvis om han tror att planeten jorden kan vara ett levande väsen. ”Ja, det verkar mycket troligt”, säger Göran och refererar bland annat till James Lovelock och hans Gaiahypotes.”

I samma intervju menar han att problemet med växthusteorin är att de enbart stöder sig på studier från 1880-talet… Att få det till att Windelius skulle vara representativ för klimatvetenskapen är bisarrt.

Flera gamla artiklar radas upp, ja även en recension av en skönlitterär dystopisk ”istidsroman” tas upp (sic (och suck)). Man lämnas som sagt med intrycket av att forskare varnat om både istid och värmekaos och att det har svängt huller och buller inom ett ganska kort tidsspann. Och det verkar ha varit Höjers avsikt att förmedla:

”Vad är lärdomen av att läsa gamla klipp som dessa? Att vi har haft fel förr. Att vetenskapen går framåt. Att den framtida klimatkrisen har haft många olika ansikten. Och att det ibland blixtrar till i läggen: I Expressen den 31 januari 1974 var rubriken ”Lita inte alltid på experter” – budskapet var att hoten om en kommande istid var överdrivet.”

Jag försöker inte förneka att media dras till drama eller säga att det inte finns alarmistiska och felaktiga artiklar i media (det kommer alltid finnas, år 2018 publicerades ca 85 000 artiklar om klimatet i Sverige och jag såg en siffra på att 20 000 vetenskapliga artiklar publicerats om klimatförändringar 2021 – klart att allt inte håller världsklass), jag vill bara visa att artikeln inte ger en rättvis bild. Det går nog inte illustrera cherry picking på ett tydligare sätt. För det är en rejäl omskrivning av historien och Höjer ger en fullständigt felaktig bild av hur klimatvetenskapen har sett ut och hur det ser ut idag.

Det går att bevisa precis vad som helst genom att leta fram enstaka artiklar och forskaruttalanden. Och som sagt, mycket av det som hänvisas till ovan som avvikande åsikter är uttalanden från så kallade klimatskeptiska forskare. Om något visar det kanske på att de visst fått komma till tals i media, mer än vad ration av ”skeptiska” vetenskapliga artiklar skulle motivera (i alla fall i USA och UK, inte sett något om Sverige)…

  • PNAS: I find that press releases opposing action to address climate change are about twice as likely to be cited in national newspapers as are press releases advocating for climate action.

  • Majority of top U.S. newspapers fail to mention landmark climate change report on their homepages

Kvartal: ”Kanske kommer någon om 50 år gå tillbaka till läggen och läsa och häpna liksom jag gjort när jag läst 1970-, 80- och 90-talets klimatartiklar i seriösa tidningar.”

Denne någon skulle kunna skriva en likadan artikel som Höjer gjort och faktiskt påstå att man larmade om en kommande istid på 2010-talet:

Men förhoppningsvis vänder sig en vetenskapsjournalist till vetenskapliga tidskrifter för att se vad forskningen säger och inte till körsbärsoplockade artiklar från nyhetsmedier …

I ingressen ställs frågan ”Hur såg man på klimathotet för några decennier sedan? Det talades så sent som på 1990-talet om en hotande ny istid, men hur vanligt var det – och när slutade man med det?” Höjer har definitivt inte svarat på dessa frågor. Men jag kan berätta att ”man” har inte slutat spå nedkylning och istider än idag, ”skeptiker” har spått att den skulle ha startat varje år sedan sekelskiftet: Klimatspådomar vi (inte) minns 

Och ”Lita inte på experter?” är väl det mest trötta argumentet som dyker upp. ”Månglare i undergångsbranschen finns det än idag. De ropar om panik, att deras framtid är stulen, om mänsklighetens snara undergång.” Klart det finns, men glöm då inte bort de som gjort allt för att förhindra de förbättringar som gjort att vi fått det bättre. För ja, det råkar vara samma organisationer och personer som också dissar klimatvetenskapen. Och de larmar och har larmat så det förslår (men de får aldrig epitetet alarmister):

Reglera svavelutsläppen: ”December 1976 a memo from the British Central Electricity Generating Board (CEGB) “For them it is a crusade, the Norwegian minister is insisting on an extreme policy“, said the memo, and presented a dubious calculation showing that if Norwegian demands were to be accepted it would cost Great Britain approximately 500 000 pound sterling per saved fish!” 

Om att reglera freoner (= CFC):

Imorrn kommer en fortsättning… Stay tuned. Finns här.

 

Besök av Aktuellt – och igen: varför inte ”live-debattera”

Den Av Mathsi Klimat, Samhälle, Uncategorized, Vetenskap5 kommentarer

Aktuellt ska göra ett inslag om klimatförvillandet och jag fick en förfrågan om att vara med. ”Skeptikern” Elsa Widding uppger att hon också varit tillfrågad men tackat nej eftersom det gällde bandade intervjuer och inte en direktsänd debatt. Själv tycker jag snarast tvärtom och jag tänkte förklara varför. Lägger även till en video som visar varför det är en mardröm att debattera mot en smoothtalker som Lomborg – en av de mer framträdande klimatdebattörerna.

Det var knappast förvånande att Widding tackade nej eftersom hon, och de flesta andra ”skeptiker”, brukar måla upp bilden av att mainstream media är med i ”IPCC-komplotten”. Klart att hon ser en risk i att hennes svar klipps av och manipuleras om det inte är direktsänt.

Jag trodde först också att förfrågan gällde en direktsänd debatt och förklarade att jag motvilligt kunde ställa upp men bara om det styrdes upp ordentligt. Men fick direkt svar att det skulle bli inspelat i förväg. Det här har varit en evig fråga i USA, där debatten rasat hårdare än här. Forskare anklagas för att vara fega och inte våga ta debatten.

Jag har tidigare fått uppmaningen (ej från media dock) men då förklarat, och gett exempel på, varför jag tycker det är en usel idé. Det handlar inte om att jag inte ”vågar ta debatten”, formatet är bara kasst helt enkelt. Utöver det jag redan skrivit tänkte jag här ge några ytterligare exempel, en del har jag berört tidigare.

1) Det är extremt svårt att uttrycka sig kort och koncist om så komplexa saker som klimatvetenskapen (som likaså spänner över enormt stora områden). Jag är betydligt bättre och mer bekväm i att uttrycka mig i skrift än i en hetsig debatt. Det är inget jag skäms för att erkänna. Men det är inte huvudorsaken utan –>

2) Man ligger i underläge redan från början: det är hur enkelt som helst att påstå att IPCC ignorerar och mörkar alternativa förklaringsmodeller med orden: ”Många forskare säger …” och lägga fram ”bevis” i form av en hänvisning till en forskare, en gammal artikel eller dylikt.

Även om dessa argument har motbevisats 111 gånger om, kan det vara svårt att bemöta då det oftast kräver långa utläggningar. Och det är förstås inte alls säkert att man är uppdaterad i just den frågan. Bilden av det vetenskapliga kunskapsläget blir därmed totalt snedvriden. Här får ni några exempel (första har jag skrivit om tidigare):

Elsa Widding påstår i video 6 maj 2020 (ca 4:20 in) Elsa Widding 6. Vilka ifrågasätter klimatlarmen? – YouTube att det är långt ifrån säkerställt att CO2-ökningen i atmosfären kommer från oss människor. Hon hänvisar just till ”många forskare säger” samt en studie av Solheim, Humlum och Stordahl från 2013, och frågar sig varför man inte lyssnar på experter i frågan. Artikeln finns mycket riktigt och man kan förstås fråga sig varför professorers publicerade artiklar ignoreras? The phase relation between atmospheric carbon dioxide and global temperature – ScienceDirect

Det bara det att artikeln är gammal (2013) och den har inte alls ignorerats. Gör man sig omaket att klicka fram den ser det nämligen ut så här:

Notera de två kommentarerna. Det är inga sociala-medier-svar utan artiklar som påvisar grova felaktigheter i huvudartikeln. Och det är inga känsloburna åsikter utan argument uppbackade med empiriska vetenskapliga belägg. För att uttrycka det milt: det är sällan man ser en vetenskaplig artikel toksågas på detta vis.

Huvudpoängen här är dock inte vem som har rätt, utan att Widding inte med ett ord nämner att experter har lyssnat och de har argumenterat emot. Nästa steg är att Humlum och hans kollegor bemöter detta (precis som vetenskaplig debatt fungerat i evigheter). De kommenterande författarna säger sig också ha försökt få en respons från Humlum men mötts av tystnad.

Om de har rätt? Inte min sak att avgöra men typ alla världens forskare anser det. Det inkluderar även kända ”IPCC-kritiska” forskare som Curry, Lindzen och så vidare. Roy Spencer avfärdar som rent nonsens på sin blogg:

Bevisen är överväldigande och bygger på mätningar av isotoper, CO2-partialtryck, pH och en lång rad andra parametrar.

Executive Summary 2019_State of Climate.pdf (ametsoc.org): ”The ocean had a net uptake of about 2.4 billion metric tons of carbon dioxide in 2019. This is a record high amount and an increase of 0.2 billion metric tons from 2018, continuing a trend that began at the start of the twenty-first century. As a consequence of increased carbon dioxide in the ocean, surface ocean pH has declined by 0.018 ± 0.004 units per decade in most of the ocean, making it more acidic, since the pre-industrial period”

State of Climate 2020: ”Oceans absorbed a record amount of CO2. The ocean absorbed about 3.0 billion metric tons more CO2 than it released in 2020. This is the highest amount since the start of the record in 1982 and almost 30% higher than the average of the past two decades.” (se för övrigt sammanfattande grafer här: https://www.climate.gov/news-features/understanding-climate/reporting-state-climate-2020 )

IPCC AR6: A.1.1 ”Observed increases in well-mixed greenhouse gas (GHG) concentrations since around 1750 are unequivocally caused by human activities.”

Vill man ha en saklig och hederlig debatt får man ta och bemöta dessa motargument istället för att låtsas som att de inte finns. Det är trots allt 8 år sedan artikeln publicerades. I en livedebatt hade det kanske varit svårt att bemöta om man inte hade koll på just denna artikeln och kunnat visa det. Men ändå: det blir som att åsikt mot åsikt, vilket det inte handlar om här!

Volcano - Wikipedia

CC BY 2.0

Biokemiprofessorn Gösta Pettersson (pensionerad) argumenterar i sin bok Falskt Alarm på liknande sätt. Han tar upp att IPCC inte tagit hänsyn till skeptikers argument om att vulkaner under vattnet kan vara en stor utsläppskälla av CO2. Han hänvisar till en ”uppmärksammad artikel” skriven av geologen Timothy Casey.

Men det visar sig att det inte alls är någon vetenskapligt publicerad artikel han skrivit, utan ett blogginlägg (en milsvid skillnad). Volcanic Carbon Dioxide (geologist-1011.net) Flera har påvisat att Casey också har misstolkat sina källuppgifter.

Här är till exempel en diskussion om vulkaner kontra mänskliga utsläpp i American Geophysical Union’s Eos ”Volcanic Versus Anthropogenic Carbon Dioxide” .

Läser man vidare på Caseys blogg ser man att han också menar att fysiken bakom växthuseffekten är en bluff rakt igenom. En icke-fysiker, med en mastersexamen i geologi, avfärdar alltså ett par hundra års fysikalisk vetenskap i ett nafs. Det är med andra ord inte bara klimatforskarna han anser vara helt inkompetenta. Att han jobbar för oljeindustrin bevisar förstås ingenting, men det är ändå snudd på parodiskt.

Trovärdigare källa än kilometerhöga travar av vetenskapliga publikationer?

Pettersson fortsätter och menar att CO2-mätningarna från isborrkärnor inte stämmer. Det påstås att de initiala mätningarna av CO2 i isborrskärnor skulle ha gett mätvärden som inte stämde överens med moderna mätningar i atmosfären. Forskarna påstås då ha hittat på en teori att det måste finnas en förskjutning och att de sen gjorde allt för att bevisa denna förskjutning istället för att acceptera mätresultaten. Pettersson hänvisar till forskaren Jawowoski som lyfter fram en rad andra osäkerheter och det låter precis som om inget har gjorts för att minska dessa.

Men det har gjorts enormt mycket arbete för att vidimera resultaten och förskjutningen är inte heller tagen ur luften. Läs t ex på självaste WUWT.

Står man i en studio eller på en scen och någon drar till med sådana här körsbärsplockade referenser är det omöjligt att kolla upp vad som faktiskt är gjort på området. Och återigen, det blir en skev bild av det verkliga läget. Självklart finns det osäkerheter, men det betyder inte att man inte vet någonting.

Pettersson har i sin bok i princip helt uteslutit allt som presenteras av IPCC men drar sig inte för att exempelvis publicera Evans fantasifulla hypotes: Hansens modell och Evans hypotes (den märkligaste i klimatdebatten) Den har inte heller publicerats vetenskapligt utan saluförts på Evans frus blogg, JoNova, som enligt egen utsago är den tredje största i världen om klimatförvillande (just det där sista var min åsikt 😉 ). De två försörjer sig på detta, men det har förstås inget med saken att göra.

”Skeptiker” vill också sprida budskapet att alla forskare med alternativa förklaringsmodeller censureras och ignoreras av IPCC. Tydligaste exemplet är kanske den danske astrofysikern Svensmark. Utan att gå in på detaljer: han har visat att kosmisk strålning kan bilda partiklar i atmosfären som skulle kunna initiera molnbildning. Denna effekt varierar med solens aktivitet (som varierar i elvaårscykler).

Klimatsans och andra påstår att Svensmark bevisat att CO2 inte är den huvudsakliga boven i dramat bakom klimatförändringarna. Och det kan man ju tro, Svensmarks pressmeddelande vid publiceringen av en artikel 2017 sa något i stil med att de nu hittat den felande länken.

Och vad sa resten av forskarvärlden? De ifrågasatte inte själva mekanismen bakom partikelbildandet, däremot hade Svensmark inte på långa vägar kvantifierat hur det påverkade klimatet i stort. Här några intervjuer med andra forskare i samma område, ex: The press release goes way beyond what the paper actually shows,” says Steven Sherwood, an expert in atmospheric climate dynamics at the University of New South Wales, in Sydney, Australia.

Och notera också att Svensmarks studier har diskuterats i alla de fyra senaste IPCC-rapporterna (även den senaste). Ja, ALLA. Han har inte ignorerats! Hypotesen stämmer helt enkelt inte överens med observationer.

IPCC AR6 Chapter 7.3.4.5

Varför inte lyssna på vad han själv säger? År 2009 gick solen in i en cykel med extremt låg aktivitet (få solfläckar). Svensmark skrev då en artikel i en dansk tidning där han beskriver att de närmsta åren kommer bli mycket intressanta då hans hypotes förutspådde att temperaturen skulle gå ner. Artikeln översattes och publicerades på WUWT, världens mest besökta förvillarblogg:

Svensmark: ”global warming stopped and a cooling is beginning” – ”enjoy global warming while it lasts” – Watts Up With That? ; översatt från denna danska artikel: Mens Solen sover – Kronik – Debat (jyllands-posten.dk)

Vi vet alla att uppvärmningen fortsatte, men det är ändå en av de mest framförda alternativa hypoteserna. Budskapet på ”skeptiska” bloggar lyder så här:

Ja, det är bara att botanisera på bloggen för att hitta fler exempel, hoppas poängen har framgått?

Det är fullt görligt att kritisera klimatpolitik och inslag i media utan att lyfta fram världens största konspiration. För det jag beskrivit ovan är ändå saker som man någonstans kan förstå att det blir misstag runt. Men förvillandet går betydligt djupare ner i kaninhålan än så. Se filmsnutt längst ner i ett av mina förra inlägg för att se vidden av detta från en av de som nu lyfts fram som realist i klimatdebatten: https://mathsnilsson.se/2021/08/15/jag-har-inte-klimatangest-ar-bara-less/

Och du ledarskribent, tycker du det här låter jobbigt att hålla koll på? Ja, då kanske du skulle vara lite försiktig med att beskylla snudd på alla världens klimatforskare för fuskare med stöd av dessa källor? En av anledningarna till att BAMS, WMO, NCA, IPCC osv gör sina regelbundna jättesammanställningar är att det ska ges en samlad bedömning av den dokumenterade vetenskapen. Att hitta olika åsikter på nätet är inte en vetenskaplig debatt!

Nåväl, nu har jag i alla fall haft hembesök av Aktuellt. Skräckblandad förtjusning om jag ska vara ärlig, och precis som vanligt efter intervjuer blev den kvarvarande känslan att inte riktigt nå fram; varför uttryckte jag mig sådär; varför la jag inte till detta och så vidare. Vi får väl se hur slutresultatet blir, ska sändas nästa vecka någon gång.

Till sist, här en video som kanske skulle intressera SvD:s ledarredaktion som publicerar Lomborgs alster löpande. En grymt duktig och extremt offensiv debattör som kan pumpa statistik tills öronen blöder och som aldrig viker sig eller erkänner några fel. Vad som är sant är egentligen inte det intressanta här utan hur Lomborg missbrukar statistik och informationskällor för att föra fram sitt budskap. Och vilket genomslag hans vinklade inlägg i debatten får:

Visst behövs kritiska röster och visst kan Lomborg ibland ställa nödvändiga frågor om vilka åtgärder som är värda att införa. Men han är grymt selektiv – ett modus operandi för Lomborg och man bör ta hans budskap med rejäla skopor salt https://mathsnilsson.se/2020/11/01/ja-lomborg-bor-tas-med-rejala-nypor-salt/

Läs mer om hur denna debatt har manipulerats allt sedan IPCC startades i min bok Spelet om klimatet:

https://www.adlibris.com/se/bok/spelet-om-klimatet-vem-kan-man-lita-pa-i-klimatdebatten-9789189215269

Från vildmark till IPCC:s rapport och reaktioner

Den Av Mathsi Klimat, Samhälle, Uncategorized, Vetenskap3 kommentarer
Lavskrika

Varit i fjällen (bortom internet och mobiltäckning) en vecka för att komma hem lagom till att IPCC-rapporten släpptes. Och reaktionerna blev precis som förväntat. Och jag vet inte om jag någonsin varit tröttare på klimatdebatten än nu …

Ni har säkert hört det mesta, egentligen inga nyheter alls, men slutsatserna är numera mycket mer säkerställda än i tidigare rapporter. Här följer några kommentarer och några ”skeptiska” reaktioner på nätet:

Klimatkänsligheten (hur mycket temperaturen förändras vid en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären) är svår att beräkna och har alltid angetts i ett relativt stort spann. I senaste IPCC-rapporten AR5 angavs 1,5-4,5C som ”troligt intervall” (ung 67% sannolikhet). Osäkerhetsgraden har nu reducerats med 50% och anges till 2,5-4C. Temperaturintervallet ligger ”mycket troligt” (ca 90%) inom 2-5C (1-6C i förra rapporten).

Klimatmodellerna.

(Man ska veta att det krävs en enorm datakraft att göra dessa simuleringar, Gavin Schmidt NASA skrev att även med dagens superdatorer ger ett dygns processande bara en simulering av tre år. Det tar alltså en månad att simulera 100 år. Sen ska det göras för alla olika scenarier, för att inte tala om det långt mer tidskrävande jobbet att programmera och få till fysiken rätt innan körningarna. Likaså att utvärdera och få artikeln vetenskapligt publicerad så att den kan ingå i IPCC-rapporten. Det är med andra ord inte gjort i en handvändning och man kan inte göra hur många simuleringar som helst även om alla vill… (det är f ö inte IPCC som organisation som bestämmer vilka scenarier som ska användas.))

I förra rapporten kördes ett stort antal modeller med samma framtida ”utsläpsscenarier” och sedan användes medelvärdet av utfallen. I AR6-rapporten är det lite annorlunda med några nya scenarier och hur de hanteras.

När resultaten från modellsimuleringar började dyka upp för något år sedan visade några av modellerna (inte alla) en anmärkningsvärd hög klimatkänslighet, och gav därmed en hög framtida uppvärmning. Dessa modeller var också sämre på att reproducera historiska temperaturer – de flesta forskare var därför ganska skeptiska till resultaten (och nej, det har inte mörkats och det finns många publicerade artiklar om detta, precis som forskning har funkat i alla tider).

Så i AR6 har man för det första viktat de olika modellerna utifrån hur väl de kan reproducera verkliga observationer. Man har också använt en enklare ”energi-balans-modell” (skillnaden mellan hur mycket energi jorden absorberar och vad den avger) som har justerats för de nya klimatkänsligheterna. En kombination av dessa har sedan använts för att bedöma en framtida uppvärmning i de olika scenarierna:

Bild

Enligt nuvarande ”policies” om framtida utsläpp ligger det mest troliga scenariot mitt emellan 4.5 och 7.0-scenarierna (dvs scenario SSP4-6.0) med en förväntad uppvärmning på cirka 3C fram till år 2100. Tyvärr har detta scenario inte använts särskilt mycket i AR6-rapporten, vilket förstås är en berättigad kritik.

Det slås också fast att värsta-scenariot RCP8.5 inte är särskilt sannolikt.

I AR5 angavs utfallen i de olika projektionerna som troliga (dvs risken att värdet skulle hamna utanför angivet intervall var 1 på 3), i AR6 anges utfallen som mycket troliga (risken att det hamnar utanför intervallet är bara 1 på 10). Det är framförallt den bättre kunskapen om klimatkänslighet som ligger bakom denna förbättring. Mycket av ovanstående kommer från twittertråd av forskaren Zeke Hausfather.

Man visar också hur bra tidigare modeller fungerar överlag:

Bild

Det står utom tvivel att uppvärmningen beror på oss. Väder- och klimatextremer av olika slag påverkar alla kontinenter redan nu och kommer bli värre vid fortsatt uppvärmning. Men det är inte hopplöst, utvecklingen framöver ligger i våra händer.

Hausfather sammanfattar det: ”it’s real, it’s us, experts agree, it’s bad, but there is still time to do something about it. Our climate future is, ultimately, up to us to decide.”

Bild
Bild

Läs forskarkommentarer på Real Climate eller Carbon Brief. En artikel om vad rapporten säger om extremväder på Carbon Brief. Huvudbudskapen på svenska finns på SMHI.

Och reaktionerna från så kallade skeptiker?

Maria Abrahamsson var moderat riksdagsledamot fram till 2018. IPCC-rapporten är en genomgång av 14000 vetenskapliga referenser och har remissats i flera omgångar (det tar flera år att ta fram denna rapport). Både forskare och andra som anmält intresse, liksom ”regeringsdelegater” har fått säga sitt. 78000 kommentarer har behandlats och allt är offentligt material.

Ja, jag tycker den här amerikaniserade ”nyhetsförmedlingen” där allt ska mynna ut i att för-och-emot-människor ska debattera är rent ut sagt fördummande. Det här handlar inte om åsikter utan om en konsensusrapport om vad vetenskapen kan säga. Det går alltid att hitta folk med avvikande åsikter. Om allt. Att plocka in en person med avvikande åsikt om detta är att ge en falsk bild av att det skulle vara någon sorts jämvikt mellan avvikande åsikter och den enorma mängd vetenskapliga publikationer som finns.

[uppdatering: ja, det kan vara viss skillnad i de rapporter som följer i början på nästa år. Där handlar det mycket om ekonomi och vilka åtgärder som behöver vidtagas och här finns olika åsikter och riskavvägningar som varken är rätt eller fel].

På Carbon Brief finns några reaktioner på IPCC-rapporten från omvärlden. En jämförelse hur rapporten togs emot i UK versus Sverige dagen då IPCC-rapporten släpptes: Sex brittiska tabloiders framsidor och de tre ledande svenska kvällstidningarna (cred till Mattias Goldmann för bild):

Bild

En annan tidigare moderat riksdagsledamot svarade på ovanstående:

Ja du, Henrik Järrel, någon skeptiker är du inte. Bloggen Klimatsans publicerade ett inlägg där amatören Sture Åsberg ”bemötte” IPCC-rapporten. Han börjar med att slänga upp en uttjatad temp-graf från isborrkärnor på Grönland. Felaktigheterna har påvisats sen åtminstone 2011. Läs om det här Kampen om Grönland.

Vidare kan man läsa: ”Vi kan vänta ökad risk för torka, men det beror på att klimatet håller på att bli kallare.”

Mer energi än så tänker jag inte lägga på detta trams. Järrel ”sommarpratade” för övrigt på SwebbTV (nej, jag har inte lyssnat).

En annan standardkommentar dök förstås upp från Jan Ericson, en moderat riksdagsledamot. Den om att Sammanfattningen för beslutsfattare är ett politiskt beslutat dokument och inte skrivet av forskare.

Suck.

Ja, varje mening i rapporten gås igenom av ”regeringsdelegater” och forskare, men det är inte så att politiker sitter och beslutar om vilka fakta som ska ingå. Allt som står där ska återfinnas i huvudrapporten (som publicerades samtidigt som sammanfattningen). Betänk också att länder som Saudiarabien och Kina har godkänt rapporten, vilket håll tror ni deras bias ligger?

En annan moderat, Staffan Strömbäck, kliver in och påstår att folk är obildade för att de inte vet att ”IPCC:s rekommendationer inte kommer från forskare”. (som kommenteras: det finns inga som helst rekommendationer till åtgärder i denna rapport, de kommer i början på nästa år).

Tycker ni jag är elak mot Moderaterna? Sorry, det är de som uttalar sig så, inte mitt fel. Och det är ett rent faktum att det är högerpolitiker som har svårt för att acceptera klimatvetenskap (inte alla Moderater osv).

Och det behövs inte mycket för att ”forskarna ska behöva stå till svars”:

”Snyggbonde” redovisar inte varifrån han fått sina uppgifter att IPCC-rapporten domineras av worst-case-scanariot (RCP8.5). Men det spelar ingen roll om det är sant, det är för jävligt och måste spridas ändå – jävla alarmistiska forskare, förklara er!

Nåväl, siffrorna kommer ifrån Roger Pielke Jr. Han är statsvetare och håller på med den något udda kombinationen sport och klimatpolicy, framförallt har han studerat extremväders skadeverkan. Han har helt enkelt räknat antal gånger ordet RCP8.5 (och de andra scenarierna) nämns i IPCC-rapporten, och utifrån det dragit slutsatsen att den fokuserar mestadels på det scenariot. Det går naturligtvis inte att dra den slutsatsen utifrån den övningen.

Men visst finns det substans i bakgrunden, värsta-scenariot RCP8.5 anses inte längre sannolikt av de flesta forskare (även Rockström uttalade sig om det i Aktuellt). Men många artiklar och studier har fokuserat på just detta scenario. Varför? Jo, för det var länge den vägen våra utsläpp vandrade. Så sent som 2015 skrev Pielke Jr själv en artikel om att RCP8.5 inte var ”alarmistiskt nog” och återspeglade inte vad framtida utsläpp kunde innebära.

Under senare år har dock kolförbrukningen minskat drastiskt och scenariot anses som sagt inte längre troligt. Det anges i rapporten:

Flera nutida studier lyfter dock fortfarande fram detta scenario som business-as-usual, vilket alltså inte stämmer. Kritiken i det avseendet är alltså rättvis – men många forskare anser ändå att detta scenario bör fortsätta användas av olika skäl, debattrådarna på Twitter är kilometerlånga. Men det har nu blivit Pielkes nya käpphäst att bråka med sina forskarkollegor om (han har exempelvis skrivit en artikel med rubrik i stil med att klimatvetenskapen har förlorat kontakt med verkligheten).

Huruvida RCP8.5 är överrepresenterat i AR6 eller inte vet jag inte, och det gör inte Pielke Jr heller om han baserar sig på att räkna ord. Hans inlägg har dock dominerat på de stora ”skeptiska” bloggarna (enligt snabb googling).

Och varför detta tonläge från Pielke Jr? Jo, det finns mycket gammalt groll i den bägaren och bråken mellan Pielke och flera andra forskare har varit många. Det är t ex inte första gången Pielke Jr drar förhastade slutsatser baserat på den här typen av ”googlade data”: Scienceblog.

Pielke Jr anser att IPCC-rapporten ska uppfattas som positiv och att det är oansvarigt att den används för att ”sprida skräck”. Att vi inte längre ligger på RCP8.5 är ju fantastiskt, men hans ”optimism” tar sig i mina ögon rent bisarra uttryck:

Ja, hurra, bara en miljard människor som kommer drabbas av torka! Amazonas mår säkert bra av det också. Och bortse från andra effekter som att delar av Asien förmodligen kommer få ökad nederbörd och Bangladesh få kämpa mot högre vattenstånd osv.

Pielke Jr fortsätter med att plocka ut beskrivningar som säger att säkerheten i de uppåtgående trenderna av extrema väderhändelser är låg. Visst ska man lyssna på Pielke Jr, men jag kan bara rekommendera att också läsa Carbon Brief/Real Climate-länkarna ovan. Det är komplext. Och extrema händelser kallas så för att de händer sällan och det krävs därför längre mätserier för att helt säkerställa trender. Data som ofta inte finns. Det går också att titta på stora områden där ena delen får mer torka medan andra får mer regn och sammantaget syns ingen trend alls.

Till stor del handlar det om vad fysiken säger och vilka effekter en uppvärmning kommer att få. Mycket av detta är man ganska säker på i stora drag även om det kan vara svårt att bestämma detaljer, liksom när trender blir helt säkerställda och i vilka regioner. Det har också hänt väldigt mycket på forskningsområdet vad det gäller att beräkna sannolikhet för enstaka extrema händelser. Något som inte Pielke Jr verkar köpa. Själv kan jag inte bedöma det. För mig är det dock obegripligt varför en statsvetare ska få tolkningsföreträde framför naturvetare på detta område (sen kan man förvisso diskutera statistik och historiska data).

Visst behövs det personer som vågar vara motvals, men bara för att man är emot mainstream uppfattning betyder inte att man har rätt. ”Klimatbråk” där Pielke Jr är en av parterna är en lång följetong (och det är inte alltid vackra tongångar som hörs från båda sidor). Men Pielke Jr har också påvisats ha fel många gånger:

https://www.glaciology.net/2013/a-rebuttal-to-pielke-jrs-18ft-critique./

https://www.huffpost.com/entry/roger-pielke-climate-science_b_5038272

https://skepticalscience.com/fivethirtyeight-pielke-downplay-climate-damages.html

https://scienceblogs.com/tag/roger-pielke-jr

http://julesandjames.blogspot.com/2008/05/putting-roger-out-of-his-misery.html

http://julesandjames.blogspot.com/2008/05/question-when-is-23-equal-to-5.html

https://skepticalscience.com/drought-and-climate-change-holdren-pielke-jr.html

Nej, jag har inte satt mig in allt. Ja, man bör ta Pielke Jr:s publikationer på allvar. Men själva meningen med IPCC:s och WMO:s (m fl) sammanställningar är just att enskilda forskares åsikter inte ska få ”större plats” än vad all publicerad vetenskap ger skäl till. I forskningsfronten kommer det alltid att finnas motstridiga resultat, det är en del av verkligheten inom all vetenskap.

[PS Notera att Pielke Jr trots detta inte är emot att ”aggressiva klimatåtgärder” vidtas, tvärtom]

I nuvarande utsläppstakt tyder det mesta på att vi går mot ca 3C:s uppvärmning, men det är fullt möjligt att det blir mer än så då det finns betydande osäkerheter inbakade (om vi inte minskar utsläppen). Vi är heller inte i närheten av att få ner utsläppen som behövs för att nå 2C och konsekvenserna av detta beskrivs i rapporten. Jag kan hålla med om att det på många håll sprids en alltför ödesmättad undergångsretorik, men att tjoa och tjimma för allt går så bra är i mina ögon bara löjlig dum-optimism.

I radio på vägen hem debatterade MP och M. Samma gamla pajkastning och detaljinsatser. Nej. jag tror ärligt talat inte denna rapport kommer förändra särskilt mycket i praktiken. Jag menar, forskarsamfundet har varit tillräckligt säkra för att åtgärder skulle ha införts sedan flera decennier tillbaka och samtidigt fortsätter detta:

(Om jag sitter på facit om vad som borde göras? Nej.)

Jaja. Läs mer om den fina klimatdebatten i min bok Spelet om klimatet: https://www.adlibris.com/se/bok/spelet-om-klimatet-vem-kan-man-lita-pa-i-klimatdebatten-9789189215269

Nu orkar jag inte mer. Drömmer mig bort till fjällen igen:

I Sverige tystas coronakritiker … eller?

Den Av Mathsi Samhälle, Uncategorized, Vetenskap6 kommentarer

Bornsjön, Södertälje

Frågan om man i Sverige får framföra åsikter som är kritiska mot det ”politiskt korrekta” har återigen blivit aktuell i den senaste debattstormen kring covid-19 (t ex Ivar Arpi på SvD:s ledarsida: ”Kritiker avfärdas som coronagalna.”). Det är ungefär som i klimatdebatten, pick a fighter, det finns en för alla smaker, sen är det bara att krampaktigt hålla fast vid det och vägra ta in något annat.

Det gäller även ”offentliga personer” som jag tidigare hållit som behärskade och resonerande, att följa deras Twitterkonton är nu fascinerande enögda. Igår delade en av dem en Guardianartikel där den brittiska journalisten fått lära sig ordet ”åsiktskorridor” och konstaterar att i Sverige får man inte ifrågasätta myndigheter:

”Sweden shows what happens when you place too much trust in a handful of administrators, without first protecting yourself with a robustly argumentative culture that allows you to question whether they are right.”

Han hänvisar också till Norges ”statsepidemiolog” (om det nu heter så där) som tydligen menar att svensk media inte har fört fram någon kritik mot våra höga dödstal. Kort sagt, pandemin har blivit ytterligare ett ämne ”man inte får kritisera” i PK-Sverige. Men som i nästan alla frågor där PK, åsiktskorridor och fårskock nämns i samma andetag så stämmer det ganska dåligt, ska vi ta en titt?

31 januari: det första covid-19-fallet konstaterades i Sverige.
6 mars: inhemsk spridning bekräftades i Stockholm.
11 mars: första dödsfallet i Sverige och samma dag deklarerade WHO att det rådde en pandemi.

Ett par snabba sökningar på nätet:

-Björn Olsen 23 feb SVT: – Det verkar som att man vill tona ned det här till varje pris och jag förstår verkligen inte den strategin, säger Björn Olsen, professor i infektionssjukdomar.”

-Björn Olsen SVT 24 feb ”Olsen efterlyste också tydligare signaler till regionerna om att öka beredskapen i sjukvården. Socialstyrelsen eller Folkhälsomyndigheten måste ge sådana direktiv, sade han”

-Björn Olsen 28 feb DN: – Deras agerande är för mig fullständigt obegripligt, säger Björn Olsen, professor vid institutionen för medicinska vetenskaper vid Uppsala universitet.

-Björn Olsen 21 mars SVT helgstudion: ”Måste stänga ner samhället”

-Björn Olsen 30 mars SVT: ”borde vara mkt hårdare restriktioner” (ca 3:40 in i nedre klippet).

-Björn Olsen 2 april Kvartal: ”Professor Björn Olsen vill se en nedsläckning av det svenska samhället – eller en förklaring till varför Sverige gör tvärtemot alla andra länder i Europa i kampen mot coronaviruset. Han sällar sig till den grupp kritiker som menar att svenska myndigheter inte är transparenta.”

-Björn Olsen 15 april TV4: Björn Olsen om kritiken mot FHM: ”Man borde ha förberett sig”

-Joacim Rocklöv, 11 mars Aftonbladet: ”Svenska myndigheter har undervärderat risken för spridning, när de snarare borde övervärderat den, menar Joacim Rocklöv.”

-Joacim Rocklöv 20 mars SVT: – Det vi tycker oss se är att behovet av intensivvård överstiger med många gånger kapaciteten som finns idag utifrån de bästa gissningarna vi kan göra idag av spridning och konsekvenser, säger Joacim Rocklöv, epidemiolog och professor vid Umeå universitet.

-Joacim Rocklöv 15 mars SVT Agenda: ”Sverige kan inom några veckor hamna i en situation liknande den i Italien – och i mitten av april kan intensivvårdsplatserna börja ta slut.

-Joacim Rocklöv, Holger Rootzén, 20 mars SvD Debattartikel  ”Ändra Sveriges strategi – epidemin måste stoppas”:

-Joacim Rocklöv, Sveriges Radio 18 mars.

-Fredrik Elgh, 19 mars Expressen: ”Folkhälsomyndigheten anklagas för att sakna kompetens. – Det här är blodigt allvar, säger Fredrik Elgh, docent i virologi vid Umeå universitet, till SVT.”

-Joacim Rocklöv Expressen 25 mars: ”– Vi kan sätta hårt mot hårt, jag tror vi behöver göra en hel del mer egentligen. Det man ser i andra länder är att det krävs starka åtgärder om man vill bromsa detta och om man inte sätter in det i tid kommer det fortsätta öka, säger Joacim Rocklöv.”

-Cecilia Söderberg-Nauclér, 15 mars SVT: ”– Väldigt kraftiga åtgärder måste ske när man befinner sig på den kurvlutning vi har. Om vi tittar på hur det gått i andra länder ser vi att vi har många, många tusen infekterade om två veckor. Det är nu man kan agera, det är därför vi är bekymrade, säger professor Cecilia Söderberg-Nauclér vid Karolinska institutet.

– Cecilia Söderberg-Nauclér 30 mars DN Insidan.

-Cecilia Söderberg-Nauclér, 2 april GP debatt: ” Grundbulten i en demokrati är att ge bästa tänkbara skydd till sin befolkning. Försiktighetsprincipen bör råda, för att inte utsätta landets invånare för onödig risk. Jag anser inte att Folkhälsomyndigheten agerar enligt dessa principer, skriver Cecilia Söderberg Nauclér, professor på KI”

Vidare har Peter Wolodarski har skrivit en mängd ledare på DN som nästan uteslutande varit kritiska till FHM och Sveriges hantering av pandemin och jag skulle kunna fortsätta. Kritiker HAR fått komma till tals i ALLA av landets största medier (för att inte tala om i sociala medier).

Ja, jag kan förstå frustrationen hos kritiker när deras åsikter inte leder till agerande men det är inte så här det skulle se ut i en Bamse-kommunistisk-förtrycka-regim där man inte får säga sin åsikt.

Ja, tonen på social medier är brutal (Arpi: apropå gaslighting, du kan ju skriva en snutt om hur det är att rapportera om klimatet, särskilt som kvinnlig journalist, och vad man inte får skriva om enligt sociala medier-pöbeln).

Ofta låter det som att dessa kritiker skulle föra fram sanningen och alla andra är klåpare som inte vet vad de pratar om. Det hela nådde väl något slags crescendo i och med en debattartikel i DN 14 april där 22 forskare konstaterade:

”Folkhälsomyndigheten har misslyckats – nu måste politikerna gripa in”

De inledde sin artikel så här:

”Med tjänstemän utan talang att förutspå eller begränsa epidemin måste de folkvalda gripa in med snabba och radikala åtgärder.”

Det är ganska häpnadsväckande att 22 personer i det akademiska elitskiktet som sökte en saklig debatt tyckte det var en bra idé att inleda med en direkt förolämpning (särskilt med tanke på att t ex Nauclér som var en av undertecknarna själv framfört en av de mest felaktiga prognoserna) och fortsatte med att körsbärsplocka data.

Ja, naturligtvis finns det saker man kan kritisera och ha olika åsikter om men kom inte dragandes med att man inte FÅR lägga fram kritik. Men då får man också kunna ta att man får motargument. Det här är långt ifrån över och kanske skulle vi vänta med definitiva slutsatser i det här skedet? Och kanske kunde åtminstone professorer som är amatörer i frågan sluta bete sig som troll på sociala medier? Här twitterinlägg från professor i teoretisk fysik:

”Hade missat denna. FHM säger sig nu ha extremt bra koll på reproduktionstalet, R. Senaste uppskattningen är mellan 0.82 och 0.88 med 95% konfidens!? Hemlig data eller osannolikt självförtroende i felfortplantningsuppskattningarna?”

Han syftar på en rapport FHM hade sammanställt där data och metodik är redovisat. Han får väl uttrycka sig som han vill men ja, jag tycker att en professor borde kunna kritisera en vetenskaplig artikel genom åtminstone ge sig på att bemöta den sakligt och slå ner på verkliga fel (nej, han svarade inte på min kommentar om han hade kontrollräknat eller vilken data han tyckte var felaktig). Men efter år i klimatdebatten är jag inte speciellt förvånad och det kommer inte sluta…