Arbetet med att sammanställa en ny IPCC-rapport (AR7) är igång och förväntas vara klar 2028/2029 (tror jag). I denna ingår ju som alla vet att utifrån tillgänglig kunskap göra projektioner över en framtida utveckling med hjälp av klimatmodeller. Det finns en mängd olika modeller men de som brukar syftas på här är enorma skapelser där körningarna görs på superdatorer, men ändå tar månader att färdigställa.
Vad modellerna inte gör dock är att spå hur framtida utsläpp kommer se ut. Det är en annan gruppering, alltså inte de forskare som programmerar klimatmodellerna, som tar fram ett antal olika scenarier som sen matas in i modellerna. Som inför tidigare rapporter har dessa uppdaterats och publicerats i en vetenskaplig tidskrift: GMD – The Scenario Model Intercomparison Project for CMIP7 (ScenarioMIP-CMIP7)
Nu har man tagit bort det tidigare värstascenariot RCP 8.5/SSP5-8.5, där 8.5 står för den strålning i W/m2 som de ökade utsläppen kommer medföra. Det går att hamna där på många sätt, förutom utsläpp och markanvändning finns det osäkerheter i kolcykeln (hur mycket kol som kommer tas upp av mark och hav) och den så kallade klimatkänsligheten – hur temperaturen förändras efter en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären.
RCP 8.5 var aldrig tänkt att bli ett business-as-usual scenario, det vill säga att spegla den mest sannolika framtiden om vi fortsatte som vanligt utan att göra något. Men det har av många kommit att användas så, och jag vet att jag har kommenterat en artikel som redovisat effekter med enbart RCP8.5-scenariot och stoppat ett mer realistiskt scenario i appendix. Sånt måste man förstås få kritisera.
En anledning till att det har använts som ett business-as-usual-scenario är att vi länge följde den linjen:
Nu gör vi inte det längre och det finns många anledningar. Priset på förnybart har exempelvis rasat och gång på gång har spådomarna slagit fel med råge:
-Parisavtalet skrevs som bekant på 2015 och då spådde BP Energy Outlook en framtida utveckling av kraftproduktionens andel icke-fossila energislag. Det som de då trodde skulle uppnås efter 20 år, tog i verkligheten bara 10 år.
-Samma år gjorde International Energy Agency (IEA) en bedömning av sol- och och vindkraft och utbyggnaden har slagits med 1500%
-Den totala globala solkapaciteten är nu över fyra gånger så stor som förutspåddes 2015 och fördubblas vart tredje år.
-Även utvecklingen på antalet elbilar har överträffat förväntningarna och var 2024 fyrtio procent högre än IEA:s prognoser från 2015 (och är på väg att vara sextiosex procent högre år 2030). Parisdeklarationens mål om 100 miljoner elbilar 2030 är på väg att nås redan 2027.
-Visst behöver utsläppen minska snabbare än vad de gör, för ja, de ökar ju faktiskt fortfarande, men man behöver ibland påminnas om att det faktiskt sker förändringar. Under decenniet före Parisavtalet (2005–2015) ökade de globala utsläppen av växthusgaser med 1,70 % per år; sedan Parisavtalet (2015–2025) har den årliga ökningen minskat till bara 0,32 % – en femfaldig minskning av tillväxttakten.
Så ja, det är väl självklart att samhället uppdaterar sig allteftersom utvecklingen går framåt. Det finns dock många anledningar till att man ansett att RCP8.5 var ett behövligt scenario även när det stod klart att det kanske inte var så sannolikt. Men det har andra mer lämpliga personer skrivit om, t ex forskarna Gavin Schmidt och Zeke Hausfather:
För naturligtvis hånas det här av the usual suspects. SD-knutna Riks plockade in en representant för Medborgelig samling och gjorde sig lustiga över saken. Opinionsbildaren Henrik Jönsson (som vägrar avslöja vem som sponsrar hans program 100% med miljontals kronor och ändå kallar sig oberoende folkbildare), avslutar sin senaste video med samma löjliga anspelningar – en video som för övrigt handlar om att SVT kampanjar för vänstern eftersom de sponsrat filmen om Greta Thunberg som nu går på bio. (SVT som f ö tappat det helt och har plockat in högerextremisten Nick Alinia i lekprogram: Nick Alinia).
Ett par reflektioner över dessa hö-hö-are och värstascenariot:
Herr Jönsson har ju intervjuat opinionsbildaren Bjørn Lomborg och har tidigare refererat till honom som någon slags facit. Lomborgs optimala scenario är 3,75C uppvärmning till år 2100. Vi ska alltså sikta på det, annars blir det för dyrt (enligt ekonomisk modell). Och som vanligt framförs det med tvärsäkerhet, till och med med två decimaler utan osäkerhetsspann. Så ja, vi behöver verkligen RCP8.5 för att beskriva hur världen kan se ut då. Hö-hö, någon?
Som jag skrev i min DN Debatt-artikel ”Detta handlar inte åsikter – utan om faktisk kunskap”, nyliberala tankesmedjor spådde att EU skulle i det närmaste gå under om Kyotoavtalet uppfylldes, enbart Tyskland skulle förlora en miljon jobb per år mellan 2008-2012. Kom ihåg att många har kämpat emot att vi ska införa åtgärder. Och det är de som hö-höar nu, som om de ville förbättra framtidsutsikerna. Hö-hö.
Energinyheter.se stämde in i kören (se skrämdump från artikeln högst upp):
”Den mindre snälla förklaringen är att de tidningar som i femton år skrivit skräckrubriker baserade på RCP8.5 inte är särskilt pigga på att förklara vad det innebär att scenariot nu är officiellt utdömt.
Källa: Roger Pielke Jr. / The Honest Broker, CMIP7 ScenarioMIP samt Washington Post”
Självklart kan man alltid hitta någon självutsedd Galileo-figur som ensam kämpar mot övermakten att lita på utan minsta eftertanke. Ja, Pielke Jr har tjatat öronen ur allt och alla om det här och anser att vetenskapen ”har förlorat kontakten med verkligheten.” Han dömde ut IPCC:s senaste rapporter enbart genom att räkna antalet gånger RCP 8.5 nämndes i dem.
Då ska du veta, Philip Leal, som skrev artikeln i Enereginyheter.se, att om vi backar de femton åren du anger tidningar har ljugit så har din källa Pielke Jr varit den som argumenterat för att RCP8.5 inte var tillräckligt allvarligt. Scenariot speglade inte hur sakta ”avkarboniseringen” faktiskt skedde. Han argumenterade för ett än värre scenario. Jag har skrivit om det här:
Och jag tycker du ska läsa inläggen från Schmidt och Hausfather ovan. Om du är intresserad? Eller handlar det bara om att casha in klick till ditt företag?
Nu är det som om det aldrig har hänt. Och det är så det här spelet har fungerat länge. Personer som Lomborg och andra i hans kretsar förlöjligar larmen om försurning, freoner osv för att det blev ju inget farligt av med det. Precis. Eftersom samhället gjorde något åt saken. Och tankesmedjorna låtsas som att det liksom hände av sig självt, att de minsann visste att innovationer skulle fixa det. Som om att de inte kämpat med näbbar och klor för att det inte skulle hända.
Ja, det kommer alltid finnas extremister på båda sidor om ett åsiktsstaket. Ingen av oss är fri från känslor och delar säkerligen felaktig information från tid till annan, men att hoppa in i kulturkriget med fullt nedragna skygglappar istället för att vara nyfiken på riktigt är oftast ett helt frivilligt val.
Så j-a trött på det här.
Ja, världens främstaste klimatforskare som kan de bästaste orden gjorde förstås ett sakligt inlägg om saken:
Lennart Bengtsson är en numera pensionerad professor i meteorologi som är poppis i det ”klimathotsskeptiska” lägret för att han anser att det inte finns skäl till någon större oro över klimatförändringarnas konsekvenser. Häromdagen blev han intervjuad i Riks, Sverigedemokraternas Youtubekanal. Jag snabbspolade mig genom den och fastnade för några påståenden.
Christoffer Jarnwall som intervjuar är ingen vän av IPCC:s rapporter och varenda fråga tycks insinuera att klimatståhejet egentligen bara handlar om, citat: att ”vänstern har hittat en fråga” att driva. Han frågar LB: ”Vi ser en uppvärmning vid polerna, är det så? Eller är det här en myt att isarna smälter?”
LB börjar med Arktis och säger att han har följt utvecklingen noga. Han berättar att det blivit lite varmare och det skett en viss minskning av isarna men:
”Det har alltså inte gått så snabbt som man trodde för tio år sen i alla fall” (ca 8:00 min in)
Men när IPCC gav ut sin fjärde stora rapport (AR4) 2007 konstaterades att minskningen av Arktis havsis minskat betydligt snabbare än vad modellerna hade förutspått. Citatet är taget ur rapport från Arktiska rådet:
”Model projections reported by the Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) in 2007 underestimated the rates of change now observed in sea ice.”
Modellerna har nu blivit allt bättre. Nedan bild från IPCC specialrapport om kryosfären från 2019 där det syns tydligt att havsisens försvinnande inte gått långsammare än vad modellerna förutspått. Det finns naturligtvis osäkerheter och ”naturliga” stora variationer från år till år. Extremåret 2012 ger ett intryck av att det nu stått stilla ett tag men trenden är tydlig och variationerna ligger inom felmarginalerna. Här finns NASA:s grafer.
En svårighet är att veta hur tjock isen är, vilket gör mätningarna osäkra. En studie publicerad 2021 använde nya bättre satellitdata över snötäcke etc och kunde konstatera att på många ställen i Arktis har avsmältningen gått rejält mycket snabbare än vad som tidigare antagits:
”When the sea ice thickness in the period 2002–2018 is calculated using new snow data with more realistic variability and trends, we find mean sea ice thickness in four of the seven marginal seas to be declining between 60 %–100 % faster than when calculated with the conventional climatology.”
Vad som är signifikant är också att andelen mångårig is har krympt rejält. Enligt IPCC:s senaste rapport har områden med tjock is som är minst 5 år gammal minskat med 90% sedan 1979 (det vet man med mycket hög säkerhet).
Här en animation:
LB kommenterar sen Grönlands glaciärer:
”Man kan inte se någon större avsmältning av landisen på Grönland. Men det finns viss ökad kalvning av isberg.” (ca 9:50 in)
Det är inte vad polarforskarna säger. De menar att kalvningen står för cirka häften av förlusterna medan resten tillskrivs avsmältning från ytan och bortrinnande vatten:
Här bild från Carbon Brief som visar var avsmältningen sker (en viss ökning ses centralt, beroende på ökat snöfall):
Så nej, det är inte enbart kalvning av isberg som gör att Grönlands ismassa minskar. Faktum är att minskningen har följt prediktionerna för IPCC:s värstascenario.
Så här ser utvecklingen i Antarktis ut:
LB: ”Uppvärmningen är knappast skadlig därför den leder till en ökad vegetation och den ger en ökad biologisk mångfald.” […] Vi får mer lövträd ”men vem i himmelens namn är bekymrad över det? Det är väl bara trevligt.”
Visst, vi här i Sverige lär inte vara de på jorden som får lida mest av klimatförändringarna. Visst kommer odling att bli mer gynnsamt på vissa platser medan det blir helt tvärtom på andra. Det är lätt att körsbärsplocka data och sitta här och höhö’a. Men effekterna syns redan väl på andra platser, så här sammanfattas läget i Afrika (från IPCC AR6 WG2):
Sen avslutades det med en del halmgubbeargumentation om varför Greta Thunberg lyfts fram som expert trots att hon bara har gymnasieutbildning. Finns det något tröttare tjafs?
Här kan du läsa några av mina kommenterar om när LB intervjuades i SwebbTV.
Algoritmerna straffar mig för att ha tjafsat för mycket om klimatet och mitt Youtube-flöde matas med tröttsamheter. Ibland, allt mer sällan dock, lyckas det och jag kan inte låta bli att åtminstone tjuvtitta lite. Ibland påstås också saker som gör att jag blir nyfiken på vad som ligger bakom. Som nu, Och då kan jag ju lika bra redovisa det här 🙂
För några dagar sen dök nämligen Elsa Widding upp i Sverigedemokraternas propa… mediekanal Riks. Och det var uppenbarligen inte första gången såg jag. Har hon blivit SD:s go-to-source när det kommer till klimatvetenskap? [13/3: blev upplyst om att hon inför valet nu finns som nr 12 på SD:s riksdagslista].
Christopher Jarnvall, samtalspartnern i programmet (nej, det handlar knappast om en intervju) bjuder inget direkt motstånd i diskussionen och det räcker med en snabb blick i hans Twitterflöde för att inse varför: ”Tonåringen Greta Thunberg bubblar på om klimatet och tas på allvar av sossarna som vår tids profet.”
Widding och Jarnvall är rörande överens om det mesta. Som att mainstream media, och SVT i synnerhet, inte har en susning om vad de pratar om när det kommer till klimatvetenskap. Det går förstås hem. Det är inte särskilt svårt att låta övertygande i sådana här sammanhang där åhörarna redan från början har liknande åsikter i frågan (enligt min förutfattade mening).
Minsta stavelse i IPCC:s slutsatser ifrågasätts medan exempelvis Lomborgs påståenden tas som välunderbyggda sanningar (utan minsta spår av skepticism).
Och visst är det effektivt att först fälla några vettiga kommentarer om energipolitik, för att sen påpeka hur fokuset på att minska CO2 gör att andra viktiga miljöfrågor hamnar i skuggan. Det finns förstås en del sanning i detta.
Och som ett talande exempel nämner Widding koltetrafluorid (CF4) – som är en ohyggligt mycket potentare växthusgas än koldioxid. Varför håller vi inte ett öga på den typen av kemikalier? Det är lätt att få intrycket av att Widding är den sansade rösten i debatten (som några av mina Facebookvänner upplyst mig om).
Mellan raderna pyser budskapetut: Odugliga politiker, hysteriska klimatalarmister och inkompetenta journalister!
Få lär ju kolla upp att ”världen” faktiskt håller ett vakande öga även på CF4. Det kommenteras till och med i IPCC AR6: ”Perfluorocarbons CF4 and C2F6, which have exceedingly long global lifetimes, showed modest increases from 2011 to 2019. CF4, which has both natural and anthropogenic sources, increased 8.2% to 85.5 ppt, and C2F6 increased 16.3% to 4.85 ppt.”
Men det var inte detta som gjorde mig nyfiken.
Widding nämner att hon har en ny bok på gång, skriven ihop med några andra skribenter. Hon själv ska där berätta vad som faktiskt står i IPCC AR6 WG1-rapport (den som släpptes i augusti förra året). Alltså i huvudrapporten, inte i den tillhörande Sammanfattning för beslutsfattare (SPM), som hon menar är ett politiserat falsarium som också basuneras ut av mainstream media. Ett stående argument sedan trettio år tillbaka.
Tror tyvärr det är få av Riks tittare som ens ställer sig frågan om hur hon skulle kunna sammanfatta huvudrapporten bättre än vad forskarna och alla remissläsare gjort.
I alla fall, hon säger att IPCC, i AR6:s huvudrapport, nu erkänner att solens variationer haft en betydligt större inverkan på klimatförändringarna än vad som tidigare angetts. Men detta framgår ändå inte i Sammanfattning för beslutsfattare-delen. Det tystas ner. Typ. Det intressanta är att det tycks ligga något i det.
Eller?
Solens instrålning
Den inkommande solstrålningen brukar benämnas Total Solar Irradiance (TSI) och mäts i W/m2. På NASA:s hemsida hittas denna graf som visar att TSI inte har ökat alls sedan 1950-talet, snarare minskat något, men ändå har temperaturen ökat stadigt:
Den tunna gula linjen visar hur solens strålning varierar i elvaårscykler under vilka solens magnetiska poler byter plats. Cykeln kan följas via antalet solfläckar som varierar i samma takt. Det finns observationer av detta fenomen ända tillbaka till 1600-talet (vi är nu inne i solcykel 25).
TSI mäts vid toppen av atmosfären men solstrålningens effekt (”drivkraft”) på klimatet vid jordytan brukar kallas Effective Radiative Forcing (ERF). Den uppges också i W/m2 men är alltså inte samma sak som TSI. En del strålning reflekteras exempelvis utan att orsaka någon uppvärmning.
Och vad skriver då IPCC om det här. Från AR6 kapitel 2:
Angående slutsatsen från föregående rapport: ”AR5 further concluded that the best estimate of radiative forcing due to TSI changes for the period 1750–2011 was 0.05–0.10 W m–2” […]
Och AR6: ”The TSI between the Maunder Minimum (1645–1715) and second half of the 20th century increased by 0.7–2.7 W m-2. This TSI increase implies a change in ERF of 0.09–0.35 W m-2”
Mer än en trefaldigad ökning i ERF sedan AR5-rapporten från 2013 alltså! Är den mänskliga påverkan inte så självklar som IPCC vill ge sken av trots allt?
På Klimatupplysningen (KU) kan man läsa: ”Man kan fundera på vad denna kovändning beror på. Har IPCC börjat ”pudla”?” Men trots ovanstående ”erkännande” avslutar IPCC kapitlet med:
”To conclude, solar activity since the late 19th century was relatively high but not exceptional in the context of the past 9 kyr (high confidence). The associated global-mean ERF is in the range of –0.06 to 0.08 W m-2”
Det var ju inte alls vad de skrev bara något stycke ovanför! Fishy, eller hur!? På KU gissar man att anledningen till denna avvikelse är att om en högre soleffekt skulle användas i klimatmodellerna, så skulle man komma fram till en ”för låg” klimatkänslighet för att kunna hålla klimatalarmismen vid liv.
Nu anger dock skribenten på KU att han hämtat uppgifterna på en känd blogg: ”Jag har inte själv läst AR6, men Judith Curry [=”IPCC-kritisk” forskare som numera avslutat sin akademiska karriär] brukar basera sina uttalande på fakta.”
Vis av erfarenhet kan jag tipsa om att det i klimatdebatten brukar vara en god idé att kolla ursprungskällan (men det kan ju förstås spoliera en bra historia…). Det är i mina ögon dessutom högst osannolikt att IPCC skulle ange dessa siffror för att sen helt ignorera dem i slutsatsen utan någon som helst motivering.
Kapitel 2, som citaten kommer ifrån, är lite av ett sammanfattande kapitel. En mer detaljerad beskrivning hittas i kapitel 7.3.4.4. Där kan man läsa att det högre värdet på TSI-förändring från 1700-talet fram till nu kommer från en studie som skiljer sig från övriga (Egorova et al. (2018)). Det står också att den bygger på antaganden som inte har observerats (”However, the estimate from Egorova et al. (2018) hinges on assumptions about long-term changes in the quiet Sun for which there is no observed evidence.”).
Egorova skriver också i sin artikel: ”The uncertainty of our TSI and SSI reconstructions is substantial.”
Ett par artiklar har visat att Egorovas höga värden är högst osannolika. En utav dem är Lockwood & Ball (2020). I den har Egorovas studie nagelfarits och de har via olika observationer och metodiker försökt reproducera resultaten men lyckades inte:
”The ensemble of 28 reconstructions presented here gives a range in ΔQMM between 0.40 and −0.75 W m−2, which yields a range of climate radiative forcings since 1700 of between 0.07 and −0.13 W m−2.”
De påpekar också att det finns andra led i bevisföringen som visar att det inte är variationer i solens effekt som ligger bakom uppvärmningen vi nu ser. Om så vore fallet skulle hela atmosfären värmas upp, men observationer visar att stratosfären tvärtom kyls av – vilket brukar kallas för ett fingeravtryck på att det beror på växthusgaser.
Jag är förstås inte i närheten av att kunna ha en egen åsikt i frågan. Men det är tydligt att IPCC inte bara sopat saken under mattan utan motivering. Om något har det väl bevisat att man visst kan publicera artiklar/studier som går emot ”alarmismen”. Och att notera, även om det nu vore så att den högre sol-ERF-nivån (0,35 W/m2) skulle vara sann, motsvarar den ungefär en dryg tiondel av den som anges från de antropogena bidragen enligt AR6. Vad tror ni kommer stå i Widdings bok?
Några olika faktorers ”drivkraft” på klimatet från IPCC:s fem senaste rapporter (tabell från AR6)
Men Judith Curry menar i sitt blogginlägg att IPCC avsiktlig bortser från detta. Hon hänvisar dessutom till nya artiklar från forskare som inte gör det: ”This issue can’t continue to be swept under the rug. Other authors are not ignoring this. Here are three recent publications for discussion:
–Scafetta: Testing the CMIP6GCM simulations versus surface temperature records from 1980-1990 to 2010-2020 [link] –Connolly et al: How much has the sun influenced Northern Hemisphere temperature trends? An ongoing debate [link] –Girma Orssengo: Determination of the sun-climate relationship using empirical mathematical models for climate data sets. [link] UPDATE: –Frank Stefani: Solar and anthropogenic influences on climate: regression analysis and tentative predictions [link]”
Det låter förstås uppseendeväckande men här måste man vara medveten om detta inte är en ny diskussion. Det finns en uppsjö av ”solcykelartiklar” som bevisligen varit helt ut och cyklat (f’låt). Nedkylningar har nämligen förutspåtts starta i princip varje år sedan sekelskiftet.
Utöver ovanstående artiklar hänvisar Curry i sitt blogginlägg exempelvis till norrmannen Solheim. Han förutspådde tillsammans med Humlum att norra halvklotet skulle kylas ner 1C i förra solcykeln mellan 2009-2020. Det blev ju minst sagt tokfel, det vill säga, deras solcykelmodell var gravt felaktig.
Orsak? Den byggde på så kallad kurvanpassning (curve fitting). Man letar då efter korrelationer mellan olika mätserier och modellen byggs på en ren matematisk anpassning för att få det att gå ihop utan att ha någon bakomliggande känd fysisk förklaringsmodell. Sambanden kan alltså vara helt slumpartade. Har man tillräckligt många variabler kan man i princip bevisa vad som helst med denna teknik. Real Climate: Why are som many solar-climate papers flawed?
Och alla de artiklar Curry hänvisar till är skrivna av farbröder som är välkända inom detta gebit.
Här visas exempelvis hur en av Scafettas modeller, byggd på diverse påstådda cykliska fenomen, har fallerat. I artikeln ovan undersöker han klimatmodeller och säger att de överdriver uppvärmningen. Det är ingen hemlighet att en grupp av modeller inte klarade av ”kvalitetssäkringen” inför AR6 men dessa har heller inte inkluderats i de framtida projektioner som används.
[uppdatering: Scafetta påpekar bl a att modellerna inte inkluderar vissa astronomiska cykliska fenomen som eventuellt existerar – och refererar till en av sina egna studier. Han refererar även till Lindzen och Chois artikel från 2011 som blivit ordentligt motbevisad (även enligt Curry) och refuserad av PNAS, men senare publicerad i en liten koreansk tidskrift.
NASA-forskaren Gavin Schmidt skriver på twitter: ”Regardless, Scafetta’s claim that only models with ECS<3ºC are compatible with ERA5 is patently wrong.” På Real Climate finns en redovisning av fler felaktigheter. Oktober: Real Climate om ytterligare en artikel från Scafetta finns här.
Med mera…]
En av Orssengos tidigare spådomar har också fallerat. Den nya artikeln Curry hänvisar till säger sig kunna förklara all uppvärmning helt utan ”mänsklig påverkan”. Det handlar återigen om en ren kurvanpassningsövning på precis samma tema som hans gamla (jag har inte fördjupat mig i den). Han är inte knuten till något universitet utan benämner sig själv som Independent Researcher. Behöver ju inte betyda något men det är onekligen en varningsflagg…
Stefanis artikel tycks handla om samma sak. Han har via en ”dubbel regressionsanalys” av jordens magnetfältsindex, koldioxidhalt och temperatur kommit fram till en klimatkänslighet som är tre gånger så låg som IPCC:s bästa uppskattning. Inte heller den har jag fördjupat mig i men efter en snabb titt känns det verkligen som … hm … att de har problem att få det att gå ihop. De visar själva att deras modells prestanda är extremt beroende på vilket år de slutar ta data ifrån:
”This is the crux of our problem; the better the reconstruction for the years until 1995, the larger is the deviation for the latest two decades.”
Kanske ett tecken på att det är något som inte stämmer? Men de drar istället slutsatsen att det bara behövs ytterligare något decenniers data för att kunna säga något. ”we expect a significant temperature drop for the coming years, which might then re-establish the strong correlation between ΔT and the aa index”.
Likaså använder han enbart temperaturen vid havsytan. Är det en slump eller avsiktligt för att få en så låg temperaturökning som möjligt?
Som sagt, det handlar om kurvanpassning, men ta inte mitt ord på det, läs själva, jag har bara skummat igenom texten.
Artikeln är publicerad i tidskriften Climate (det är även Scafettas) som inte har världens bästa rykte vad det gäller att publicera kvalitetsstudier. Jag har förstås ingen koll på hur mycket det ligger i detta…
Vad det gäller Connolly et als artikel så har jag kommenterat den förut. Inte heller denna artikel möttes av jubel av ”mainstream” forskare… Far och son Connolly är inga ”solforskare” och den tredje författaren är Willie Soon, en astrofysiker oturligt förföljd av en rad skandaler med hemlighållen finansiering och usla artiklar.
[uppdatering 17/2: såg nu att Stefani i sin artikel tackar Willie Soon för kommentarer på en draftversion, likaså Sebastian Lüning och Fritz Vahrenholt som är författare till Die kalte Sonne från 2012. Där förklarar de att den mänskligt orsakade uppvärmningen är en bluff – solens naturliga variationer ligger bakom. De gjorde då också en prediktion om framtiden, så här gick det med den:
(De båda jobbar/jobbade även i fossilbranschen men det hör förstås inte hit…)
Ja, som sagt, jag kan inget om astrofysik och huvudfrågan är lite hårdraget huruvida jag ska tro på IPCC eller Currys blogginlägg. Jag har i alla fall gjort lite efterforskningar och nej, jag ser ingen anledning att dissa IPCC i detta avseende heller. Inte för att det gör någon skillnad. I dessa tider med höga energipriser spelar Widding o kompani mot öppet mål inför sin publik. Långa och krångliga genomgångar lämpar sig inte för samhällsdebatt och är ingen match för opinionsbildare som t ex Lomborg som formligen pumpar ut sina slagkraftiga påståenden.
Widding berättar som sagt att hon har en ny bok på gång ihop med andra skribenter. En är Göran Värmby. Han har jobbat med miljöfrågor i hela sitt liv och har till och med varit kampanjledare för Greenpeace enligt Wikipedia. Om till och med han anser att det är en häxjakt på klimathotsskeptiker och att förra årets Nobelpris till klimatforskare var politiskt betingat, ja då måste det väl ligga något i det?
Well, det är inte särskilt länge sen (2020) han som krönikör i Göteborgs-Posten drog upp Manns hockeyklubba, Himalayaskandalen, Climategate, alla modeller är usla, IPCC är en politisk organisation med mera. Jag försökte bemöta det men jag blev ju CENSURERAD av GP 😉 . Läs mina bemötande här.
Tyvärr är jag ganska uppgiven vad det gäller samhällsdebatten om ”vetenskapliga frågor”, inte bara om klimatet. Känns som att stoppa Dalälvens flöde med bara händerna. Partier och diverse grupperingars livsnerv tycks vara att polarisera och sprida misstro via rent nonsens. Widding kommer säkerligen även i fortsättningen kunna försörja sig på sitt opinionsbildande.
——
Bara en liten kommentar till om IPCC:s klimatscenarier. Vi verkar nu följa SSP2-4.5. Widding framhäver enbart den lägre nivån i spannet. Och likaså att vi knappt märker några förändringar trots att vi redan haft 1C uppvärmning. Det är ju inte sant.
I de här scenarierna finns exempelvis inte osäkerheter i framtida utveckling av kolcykeln medtagna (upptag och avgivande av koldioxid i hav och mark är ingen konstant). Lägger man till dem finns risken fortfarande att hamna över 4C fortfarande kvar. Och åtagandena som finns att verkar landa runt 2,2 C, men det är än så länge bara ord på ett papper…
Maths Nilsson, författare 