Del 2: Hur Rachel Carson blev massmördare

Resumé:

I föregående inlägg Tack Timbro miljöinstitut men ni verkar inte förstå … citerade jag ett stycke ur en text skriven av Johanna Trapp, projektledare på Timbro miljöinstitut:

Freonförbudet, som infördes för att skydda ozonlagret, är ett sådant. Förbud mot användning av farliga ämnen som kvicksilver, PCB, DDT och bly har lett till betydande miljöförbättringar utan att vara särskilt kostsamt. På liknande sätt ledde förbudet mot bly i bensin till en drastisk minskning av blyutsläpp, med 95 procent i södra och mellersta Sverige sedan 1970-talet.” 

Med kommentar: Ja, det här är tämligen okontroversiellt för de flesta, men jag vet inte om Trapp är naiv, ovetande eller bara tittar åt ett annat håll om hur det här spelet att sprida tvivel funkar på hennes planhalva – det vill säga bland många av Timbros samarbetspartner inom Atlas Network. Det har inte bara råkat bli ”ideologiskt kodat som vänster.”

Jag exemplifierade med kvicksilver i förra inlägget och lovade ett om DDT som följer här. Och som du kommer märka är ”högerns” (inte alla osv) krig mot Montrealprotokollet, åtgärder mot klimatförändringar, reglering av diverse kemikalier och tobak väl koordinerat med flera gemensamma nämnare.

Ideology comes in three colours: red, brown and green, representing Marxism, fascism and environmental extremism. Judged on sheer evil, the worst crime in history was brown, the Nazi genocide, although the reds slaughtered more people. The death toll (difficult to measure) is roughly, Hitler’s holocaust 6 million, Stalin’s famine and terror 8 million, and Mao’s famine 30 million. But the greens have topped them all. In a single crime they have killed about 50 million people. In purely numerical terms, it was the worst crime of the 20th century. It took place in the USA in 1972. It was the banning of DDT.

Bilden är från artikel på högerextrema Breitbart 2014 skriven av icke-journalisten James Delingpole och texten från en artikel i The Spectator 2005 skriven av Andrew Kenny.

2007 lades en resolution från Demokraterna för att fira Rachel Carsons hundraårsdag men republikanen Tom Coburn (R-Okla.) blockerade det med hänvisning till att hon tvärtom var en massmördare och att Tyst vår hade motbevisats.

(ja, ni vet precis hur de nämnda har positionerat sig i klimatfrågan 😉 ).

Det här är förstås extremt uttyckt, men samma andemening finns i uttalanden från en lång rad marknadsliberaler (exempelvis Bjørn Lomborg). Nedanstående är ett klipp från artikel i Expressen 2020 skriven av författaren Joakim Zander:

Jag har redan skrivit om DDT och hur falsk kritiken mot Rachel Carson och hennes Tyst vår är. Hon ville inte totalförbjuda DDT, hon skrev inte att det var cancerogent och hon skrev uttryckligen att det inte var känt vad nedgången i antalet vithövdade havsörnar berodde på (men att misstankarna var starka) osv. Har dragit det där flera gånger, läs mer t ex här:

Frågan nu är hur situationen kunnat landa i denna extremt polariserade syn på verkligheten? Ja, vi får faktiskt ta en tur ner det enorma arkiv som uppstod i och med rättegången mot tobaksbolagen i USA där de anklagades för att ha misslett det amerikanska folket om hälsoriskerna. Miljontals dokument från rättegången finns tillgängliga on-line. Några av de av de mer omtalade redovisar deras strategier för att bemöta vetenskapliga studier som visade på hälsofara. Det mest spridda är säkert det som förkunnar att ”tvivel är vår produkt”:

Doubt is our product since it is the best means of competing with the ‘body of fact’ that exists in the mind of the general public. It is also a means of establishing controversy.

1992 konstaterade EPA att det fanns tillräckligt vetenskapligt stöd för att klassa inte bara rökning utan även passiv rökning som cancerogent. Likaså jobbade WHO för att få till ett internationellt ”anti-tobaks-fördrag”. Det var förstås dåliga nyheter för tobaksbolagen.

Ett av dem, Philip Morris, tog kommunikationsbolaget APCO till hjälp. De bildade frontgruppen The Advancement of Sound Science Center (TASSC) som de ville skulle utgöra en trovärdig expertisgrupp som journalister kunde vända sig till för att på så sätt sprida tobaksbolagens version av det vetenskapliga kunskapsläget. De hade även som uttalat mål att få allmänheten att misstro vetenskapliga studier och istället lyfta fram vad de kallade sund vetenskap men hålla kopplingarna till tobaksbolagen dolda.

I strategin ingick att utge sig för att vara en gräsrotrörelse och undvika ”cyniska reportrar” från större mediebolag för att minska risken att bli ifrågasatta.

(Det här brukar kallas astroturfing, läs här vad man kan åstadkomma med en ljugande läkare och en urusel studie gjord av forskare på dåvarande Statens provningsanstalt ihop med två industriknutna kollegor:

En viss Steven Milloy fick chansen att leda TASSC-grupperingen. Mediamogulen Rupert Murdoch satt turligt nog i Philip Morris styrelse och som av en ren händelse fick herr Milloy föra ut sitt budskap i ett eget litet program på Fox News med namnet Junk Science. Samma namn fick den blogg han sen startade upp där man kan läsa att alla miljölarm är fejk. Det finns inga farliga kemikalier eller utsläpp. Och jag menar inga.

Milloy fick snart även jobb hos fri-marknadsfun…ivrarna på bl a Cato Institute, Competitive Enteprise Institute (CEI) och Heartland Institute.

Det var inte bara i USA tobaksbolagen kände att de behövde agera. Philip Morris kontrakterade även den inte helt okände Margaret Thatcher som konsult efter hon pensionerat sig från att styra Storbritannien ($250 000 per år till henne och lika mycket till hennes stiftelse, PM bekostade även hennes 70-års skiva i Washington för 800 pers, runt en mille (i $)).

Jaha, och vad har det här med DDT och malaria att göra tänker ni. Möt Roger Bate, lobbyist för bl a Institute of Economic Affairs (IEA) och American Enterprise Institute.

Med hjälp av tankesmedjan (IEA) startade Philip Morris upp vad som kallades Euro- TASSC som senare döptes om till European Science & Environment Forum (ESEF) vars vd blev Roger Bate. Du kan, tack vare tobaksrättegången, själv läsa hans analys (1998) av läget och hur det skulle bemötas.

Han konstaterade att det anti-tobaks-fördrag som WHO arbetade med (liksom det för att åtgärda klimatförändringarna) hämtade inspiration från Montrealprotokollet. Bates noterade också att deras opponenter (läs miljörörelsen) hade en fördel i att de utnyttjade politiskt korrekta budskap. Fåglar inkletade i olja eller plågade av typiska konvulsioner efter att exponerats av DDT går genom rutan – ingen kan vara emot att stoppa det.

Bates plan var att dels ifrågasätta vetenskap som visade på miljö- och hälsoproblem och misskreditera miljörörelsen generellt, att enbart rikta in sig på tobaken var inte fruktbart. Han ville också undergräva FN:s trovärdighet i stort. Norges Gro Harlem Brundtland var en måltavla (som den symbol för miljöarbete och hållbar utveckling som hon var).

En viktig del i denna strategi var att ta lärdom av sina motståndare och också utnyttja ”politisk korrekthet” i kommunikationen. Enkla budskap som påvisade hur västvärlden ville förvägra de fattiga länderna saker som hjälpt de rika skulle skapa misstro och sätta press på politiker / FN att inte införa regleringar. Typ: miljörörelsen offrar miljontals fattiga människor för att rädda några fåglar eftersom de såg överdrivna/virtuella faror överallt baserat på tvivelaktiga studier.

Du har säkerligen sett liknande argument om hur reglering av fossila bränslen på samma sätt offrar fattigas människor rätt till billig energi. Det är ingen slump utan har uppkommit via en väl genomtänkt strategi. Och genom ständig upprepning blir det snart en sanning (cognitive ease).

Lomborg är en mästare i detta spel, kolla exempelvis hans Facebooksida hur ofta han upprepar samma budskap trots att han blivit uppmärksammad om att det är felaktiga uppgifter. SvD:s ledarsida erbjuder inget motstånd utan låter Lomborg mala på i artikel efter artikel. I utklippet nedan går länken till det han kallar högljudda miljöaktivister till en vetenskaplig artikel med rapport om resultatet från ett långsiktigt observationsprogram för att hålla koll på hur korallrevet mår (den säger inte heller det som Lomborg påstår att den gör).

När han hävdar att forskare ”avslöjat” en ökad koralltäckning så låter det dramatiskt men är information från en årlig rapport från samma övervakningsprogram som han just kallat miljöaktivism. Forskarna bakom jobbar i båda fallen på samma institution. Det är ren smutskastning och SvD:s redaktörs icke-arbete är inkompetent eller medvetet: SvD-ledare ♥ Lomborg = sant / låt stå – Maths Nilsson, författare

Nåväl, Bate erbjöd sig att ifrågasätta skräpforskningen på malaria/DDT-fronten om Philip Morris slängde upp pengar. And so they did. År 2000 startade han Africa Fighting Malaria som han skissat planer på i jobbeskrivningen.

Ihop med Milloy och tankesmedjor drog de igång kampanjer och övertygade många om att DDT var den magiska silverkulan mot malaria, men som nekades tredje världen på grund av av rika miljöaktivisters intriger (vilket stämde väl överens med den bild många på den politiska högerkanten redan hade av miljörörelsen).

Allt med fokus på att det skulle vara USA:s förbud mot DDT för jordbruk 1972 som bar skulden. Som i sin tur skulle bero på Rachel Carsons bok Tyst vår – inte på den verkliga orsaken, det vill säga slutsatserna från de åtminstone fyra vetenskapliga kommissioner som utrett frågan åt USA:s administration innan.

Milloy la på sin välbesökta webbsida upp en malariaklocka som kontinuerligt räknar hur många som dör av malaria. Med en utläggning om hur miljörörelsen ensamt bar skulden till detta förstås.

CEI lanserade inför Carsons 100-årsjubileum sin webbsida Rachel was wrong med bilder av afrikanska barn som dött av malaria.

rapporten Vad varje europé bör veta om global uppvärmning, som svenska tankesmedjan Eudoxa AB lät översätta, kan man utöver ekonomisk undergångsretorik om Kyotoavtalet införs, läsa utstuderad körsbärsplockning av information och populistiskt nonsens som att malaria ”lätt skulle kunna utrotas om man tillät en större användning av DDT”.

CEI hade tidigare uttryckt kritik mot Carsons arbete. Redan 1996 publicerade Jonathan Tolman en artikel med titeln ”Rachel Was Wrong”, där han ifrågasatte Carsons påståenden om syntetiska kemikaliers faror. Senare, 2012, publicerade Angela Logomasini en rapport med samma titel, där hon argumenterade för att Carsons varningar om bekämpningsmedel inte stämde överens med vetenskapliga bevis och att hennes inflytande lett till policybeslut som haft negativa effekter, särskilt i utvecklingsländer.

Du hittar en rad gubbar anställda av olika högerorienterade tankesmedjor som saluförde detta budskap. I Michael Crichtons bästsäljande bok State of fear 2004 dyker även Hitler upp då en av hans karaktärer förklarar: “Banning DDT killed more people than Hitler” (ja, Crichtons är förstås klimatförvillare också och av någon anledning fick han prata med Bush om klimatförändringarna och vittna om hur vetenskapen skulle ifrågasättas inför kongressen…)

Budskapet fick fäste även hos en del ”mainstream” journalister och i exempelvis New York Times kunde man 2004 läsa: “Silent Spring is now killing African children because of its persistence in the public mind.” Så även i Sverige, här på ledarsida i Expressen samma år (som inkluderar en hänvisning till NYT-journalisten ovan:

”Journalisten Tina Rosenberg skrev i New York Times i början av april i år att DDT en gång dödade havsörnar på grund av dess långa livstid i naturen. I dag dödar Rachel Carson och hennes ”Tyst vår” afrikanska barn på grund av sin långa livstid i det offentliga medvetandet.

Ett specifikt fall lyfts upp i artikeln: ”I den sydafrikanska provinsen Kwazulu-Natal slutade man använda DDT 1996, efter internationell press. Det alternativa insektsmedlet fungerade inte.” Och att malariafallen då rusade i höjden för att sen minska då DDT-besprutningen återupptogs. Just detta fall belystes i en IEA-rapport av Roger Bate, vilken också fick uppmärksamhet på ”nyhetssidorna” i läkartidskriften BMJ.

Det är två saker man kan fråga sig här. Varför lyfter Bate upp just detta fall men inte de många fall där samma sak observerats men då DDT blivit overksamt?

Det verkar inte vara något snack om att en hård press från miljövänner och politiker varit en anledning till att man valde att fasa ut DDT. Men pröva att framställa det så här istället: myndigheter ville uppfylla många i lokalbefolkningens önskan att byta DDT mot ett mindre farligt, lika verksamt och kostnadseffektivt medel som undvek de miljöproblem som västvärlden bevisligen fått pga DDT.

(Även om DDT är billigare och effektivt har det en det en del andra ”irriterande” nackdelar jämfört med nyare medel då DDT luktar och lämnar fläckar på väggarna (det handlar om att spruta inne i hemmen), dödar inte kackelackor och sägs göra sänglössen mer aktiva.)

Enligt denna vetenskapliga artikel uppfyllde Deltamethrin, en syntetisk så kallad pyrethroid, alla dessa krav. Vid denna tidpunkt var resistens mot pyrethroider också ganska sällsynt.

Liknande byten har gjorts framgångsrikt på andra ställen utan att DDT behövt återintroduceras (båda dessa medel verkar på samma sätt och många gånger är myggor resistenta mot båda). Efter DDT fasats ut i Kwazulu-Natal rusade som sagt malariafallen men man upptäckte också att dessa nu inträffade under vintermånaderna, då det normalt brukade vara få fall. Orsaken var att bytet av bekämpningsmedel råkade sammanfalla med att en myggart som var resistent mot det nya medlet hade flyttat in i området.

Jag vet förstås inte alla turer runt det här, men det ger två helt skilda upplevelser på hur saken framställs, eller hur? (Men jo, om du undrar, resterna av DDT i naturen i detta området är bland de högsta uppmätta i Sydafrika).


Ja, det här är skitsvårt och jag kan förstå att den här typen av kampanjer fungerar. Särskilt när det understöds av akademiker med fina titlar (knutna till diverse tankesmedjor). Och genom ständig upprepning blir det snart en sanning (cognitive ease).

Jag har som sagt skrivit om dessa förenklade och falska budskap tidigare, se länk ovan. Malaria är ett extremt komplext problem och besprutning har alltid bara varit en del i lösningen: ”Historically, DDT has had mixed success in Africa; only the countries that are able to find and devote substantial resources towards malaria control have made major advances.” Lancet 2012.

Men som så alltid, anledningen till att kampanjerna är så effektiva är att det oftast finns korn av sanning i det hela. Visst fanns det miljöorganisationer som ville se totalförbud mot DDT även om ett sådant inte funnits (WHO inkluderar sen 2006 även DDT för malariabekämpning och mig veterligt säger inga större miljöorganisationer emot).

Det vore väl likaså snudd på sensation om det inte gick att hitta saker inom WHO som skulle kunna göras effektivare och med mindre byråkrati.

Om du tycker klimatvetenskapen är kladdig och svår att greppa så är den om riskklassningen av kemikalier en bottenlös dypöl, fullt med studier av vitt skilda kvalitet med svår/tve-tvetydiga resultat. Och visst finns det även miljöaktivister som ser väldigt svart-vitt på saker som i verkligheten är väldigt gråa… Säkerligen har DDT:s ”dåliga rykte” i vissa fall överdrivits och fått konsekvenser som skulle kunnat undvikas.

Det är heller ingen slump att läkemedelsbranschen ägnar lite resurser åt att hitta nya mediciner för att bota tropiska sjukdomar eller att kemikalieindustrin ägnar mindre kraft åt att hitta nya bekämpningsmedel mot malaria än för jordbruket – annat är helt enkelt inte gångbart under rådande ekonomiska premisser. Fattiga länder kan inte betala. Och hela vårt samhälle är uppbyggt på kortsiktiga monetära vinster.

Nio av tio fall sedan 1930 där malaria blossat upp igen efter att ha ansetts utrotat har berott på bristande resurser och avbrutna kontrollprogram. Malaria Journal 2012

Men nej, det råkade inte bli så här polariserat för att ”högern” reagerade på dumma ”vänstern” som PM Nilsson och Johan Norberg vill ge sken av (se förra inlägget). Det är organiserat och med full avsikt att ta samhället dit vi nu är vad det gäller att ifrågasätta vetenskap. I detta avseende är boven i dramat ingen skuggfigur.


PS1: Tobaksbolagen fälldes 2006 för att ha: konspirerat med avsikt att minimera, förvanska och förvirra allmänheten angående hälsoriskerna med rökning; officiellt förnekat men internt erkänt att passiv rökning är farligt; förstört dokument som var relevanta i rättsvister. Rätten ansåg också att tobaksbolagen underminerat och ”diskrediterat den vetenskapliga konsensusen genom att kontrollera forskningsresultat via betalda konsulter”. Domen överklagades men vidhölls 2009.


PS2: Utdrag ur Rachel Carsons Tyst vår:

”Ingen ansvarsfull person hävdar att insektsburna sjukdomar ska ignoreras. Frågan som nu så enträget presenterat sig själv är om det är klokt och ansvarsfullt att attackera problemet med metoder som snabbt gör det värre. Världen har hört mycket om det segerrika kriget mot sjukdomar genom kontroll av infektionsbärande insektsvektorer, men den har hört lite om den andra sidan av historien – nederlagen, de kortlivade triumferna som nu starkt stöder den alarmerande insikten att insektsfienden gjorts starkare genom våra ansträngningar. Och vad värre är, vi kanske har förstört våra medel att föra kriget med…

[hon pratar om resistens mot bekämpningsmedel]

Praktiska råd ska vara ”Spraya så lite som du bara kan” istället för ”Spraya till gränsen för vad du kan”. … Trycket på skadedjurspopulationen ska alltid vara så liten som möjlig.”

Det stämmer än idag.

Tack Timbro miljöinstitut, men ni verkar inte förstå…

I en essä på Timbros nättidskrift Smedjan prövar Johanna Trapp, projektledare på Timbro Miljöinstitut, tankar på varför vänstern kunnat ”ta över” miljö- och hållbarhetsfrågor och ger exempel på att det faktiskt handlar om högerpolitik som inte borde avfärdas. Det är glädjande att Timbro och högern vill ta sig an miljöfrågor och jag uppskattar det Trapp försöker göra. Problemet är att planens giganter väljer att ta på sig offerkoftan och skylla ifrån sig istället för att erkänna elefanten i rummet.

PM Nilsson skriver i förordet till Trapps text: ”Det vi kallar kulturkrig rör påfallande ofta frågor där den levda praktiska erfarenheten av vardagen har ideologiserats av vänstern och som skapar en motreaktion hos högern.”

Liberale debattören Johan Norberg satt härom dagen i P1:s söndagsintervju och uttryckte ånger över att han inte ens nämnt klimatet under sin gärning allt sedan hans bok Till världskapitalismens försvar gavs ut av Timbro 2001:

Det känns som en försummelse som kommer bli svårt att förklara för mina barn.”

Norbergs egen delförklaring till varför han inte nämnt klimatet går i samma banor som PM Nilssons ovan: ”Frågan politiserades, delvis för att då Demokraterna och vänstern var duktiga på att plocka upp den frågan så blev det plötsligt fel att vara engagerad i miljöfrågor. Det blev en vänsterfråga.”

Både Nilsson och Norberg får det att låta som att högern passivt bara reagerat på vad andra sagt och gjort. Jag förstår vad de menar och visst ligger det säkert något i det men, nä, knappast. De missar den här figuren:

De har aktivt sett till att det blivit så här. Även om jag uppskattar Norbergs uppvaknande har jag svårt att ta hans krokodiltårar på allvar. Det är helt osannolikt att han varit omedveten om sina arbetsgivares förvillaraktiviteter i klimatdebatten. Läs mer:

Jag skrev ännu ett kilometerlångt inlägg om Trapps text, men insåg att det var typ identiskt med vad jag skrivit tidigare (haha, jag vågar inte säga hur mycket tid jag kastar bort på det här 😉 ). Besparar er det och länkar till några gamla inlägg. Som sagt, det är ingen slump att Trump kommit till makten och det är otvetydigt så att marknadsfundamentalistiska organisationer i många avseenden är skyldiga till det vetenskapsförakt som nu breder ut sig, särskilt i USA:

Nåväl, till saken. Miljödebatten kan vara ett unket träsk att vada igenom. Överdrifter som inte har stöd i publicerad vetenskap förekommer frekvent från ”båda sidor” (men det betyder inte att sanningen måste ligga mitt emellan). Det gör det också till en tummelplats för populister och andra som vill vinkla opinionen åt ett önskat håll.

Trapp ger sex exempel på frågor där borgerligheten kan se på miljöfrågor på ett annorlunda sätt och listar saker som gjort världen bättre; alla regleringar är inte av ondo. Detta har även liberala debattören Mattias Svensson (ledarskribent på SvD) försökt framföra i bl a sin bok Miljöpolitik för Moderater. Har kommenterat den här:

Trapp skriver:

Freonförbudet, som infördes för att skydda ozonlagret, är ett sådant. Förbud mot användning av farliga ämnen som kvicksilver, PCB, DDT och bly har lett till betydande miljöförbättringar utan att vara särskilt kostsamt. På liknande sätt ledde förbudet mot bly i bensin till en drastisk minskning av blyutsläpp, med 95 procent i södra och mellersta Sverige sedan 1970-talet.” 

Ja, det här är tämligen okontroversiellt för de flesta, men jag vet inte om Trapp är naiv, ovetande eller bara tittar åt ett annat håll om hur det här spelet att sprida tvivel funkar på hennes planhalva – det vill säga bland många av Timbros samarbetspartner inom Atlas Network. Det har inte bara råkat bli ”ideologiskt kodat som vänster.”

Två exempel från det stycke jag citerade ovan:

Kvicksilver

Clintonadministrationen lade fram ett lagförslag som innebar att kvicksilverutsläppen från kolkraftverk skulle minskas kraftigt med hjälp av ”den bästa tekniken som finns tillgänglig på marknaden”. Det var helt i enlighet med EPA:s vetenskapliga sammanställning som kom fram till att: ”it was ”appropriate and necessary” to regulate coal- and oil-fired electric utilities under section 112 of the Clean Air Act.”

Som väntat kom protester från branschen genom bl a American Chemistry Council, American Fuel & Petrochemical Manufacturers och National Mining Association men även från diverse tankesmedjor på högerflanken som Heartland Institute och Competitive Enterprise Institute (CEI). De menade att det bara handlade om miljöhysteri. Environmental scare. Förstås.

Slutdatum för att implementera lagen hamnade dock under Bushs styre. De var inte lika tända på idén och ville istället införa en mer marknadsanpassad cap-and-trade-lösning med betydligt lägre krav. Och så dök det i sammanhanget magiska esset i rockärmen upp från EPA-myndigheten: en cost-benefitanalysis. En ren ekonomisk analys om nyttan överstiger kostnaden. Något som Reagan införde som lag skulle göras innan någon reglering kunde införas (vet inte om det gäller fortfarande):

regulatory action shall not be undertaken unless the potential benefits to society from the regulation outweigh the potential costs to society.

Det är förstås relevant men frihetsgraderna är många i att få fram önskat resultat genom olika antaganden. Och hur sätter man egentligen ett pris på mänskliga rättigheter och liknande?

Exempelvis infördes Obamas klimatpolicy Clean Power Plan med argumentation att nyttan var större än kostnaden, mycket baserat på EPA:s beräkningar av vad som kallas the social cost of carbon (SCC) – kostnaden för vad ett ton utsläppt koldioxid idag ger i det långa loppet.

När Trump tog vid rev de förstås upp Obamas klimatpolicy. Och det med samma argument men med tvärtomslutsats: kostnaden översteg nyttan, också det baserat på EPA:s beräkningar av SCC. De applicerade dock andra ingångsvärden och i huvudsak beror de olika slutsatserna på en värdering av vad det är värt att stoppa utsläppen, den så kallade diskonteringsräntan. Läs mer:

Västvärlden skulle helt ha imploderat vid det här laget om lobbyorganisationers spådomar om vad införda miljöregleringar skulle medföra hade stämt.

Tillbaks till kvicksilvret. I det här fallet underkände bland andra EPA:s Inspector General (en kontrollinstans jag inte vet om det finns något svenskt namn på) och United States Government Accountability Office hela cost-benefit-analysen.

En annan signifikant episod: Inför slutdebatterandet av lagen dök det upp en rapport skriven (förmodligen mest bara underskriven …), av två republikanska kongresspolitiker. Det ser ut som en vetenskaplig sammanställning men toksågades av experter och insatta journalister. Av rapportens 59 referenser är 14 branschkällor som Edison Electric Institute och Electric Power Research Institute eller konservativa tankesmedjor. Och självklart beskylls miljöaktivister för hysteri:

As a result of the well-funded effort to push their political agenda, environmentalists have caused American citizens to become unnecessarily concerned about possible adverse health effects from exposure to trace amounts of mercury,” 

I verkligheten stöddes det av National Academy of Sciences och en rad andra expertmyndigheter/organisationer.

Jag vet inte var det här landade, men det Johanna Trapp försöker sälja in som högerpolitik är definitivt inte en självklarhet för alla på högerkanten. Det här är i princip gången vid alla försök att reglera några miljögifter. Trumps presidentordrar har ju nu också definitivt klargjort att kolkraftverk mm inte behöver uppfylla utsläppskraven ens om de har sådan utrustning installerad – allt för att gynna de monetära vinsterna. Visst, det går säkert att hitta hysteriska utspel som överdriver åt andra hållet men det gör det inte rationellt att dissa vad en bedövande majoritet av expertisen påpekar med stöd av publicerad vetenskap (som aldrig kan bli 100%-ig).

Argumentationen kan se ut som nedan. Man får det att låta som att de som gjort studier inte ens funderat över saker som kan påverka resultaten. Förstå mig rätt, det är vikigt att sådant diskuteras och det är inte alltid den metodik forskare använt sig av är den bästa att fånga upp vissa saker. Men ofta handlar det bara om svepande och raljanta ordflöden utan minsta ansats att exemplifiera.

Craig Marxen (ass prof em ekonomi knuten till Independent Institute) kommenterar Clean Air Act 1990 om hur studier som visat att kvicksilver kan påverka IQ hos barn inte går att lita på, Från The Environmental Propaganda Agency utgiven 2000 av Independent Institute:

Cross-sectional studies are confounded by the fact that children with lower IQs tend to descend from parents with lower IQs. Stupid parents tend to expose their children to more opportunities for ingesting lead, and the stupid children contribute by eating more dirt. Stupid parents tend to achieve lower socioeconomic status and live in residential areas where lead is more prevalent. Moreover, they tend to fail to provide good diets for their children. Iron-deficient children will actually absorb more of a given amount of ingested lead, and the iron deficiency will further contribute to lower IQ measurements. […]

The EPA relentlessly presses forward in its absurd quest, like a madman setting fire to his house in an insane determination to eliminate the last of the insects infesting it.

Precis som i nästan alla liknande fall är argumenten ganska lika och ofta svåra att tränga sig igenom eftersom de oftast innehåller korn av sanning. Som alltid, det är lätt att harkla ur sig korta körsbärsplockade strofer men det krävs tid och möda och långa haranger att bemöta dem. Här några exempel som med ytterst lite fantasi kan appliceras även i klimatdebatten :

  • Kvicksilver är naturligt förekommande
  • Kraftverken i USA står bara för mindre än en procent av de totala utsläppen
  • Utsläppen har redan minskat kraftigt
  • Kvicksilverhalterna i fisk är oförändrade eller lägre än föregående år
  • Att äta fisk är nyttigt
  • Det finns inga bevis för påverkan på gravida eller deras foster orsakat av kvicksilver i fisk

Tagna från denna artikeln: Reno News and Review January 19, 2006 (web archive)

Det här är ingen reaktion på hur ”vänstern” engagerat sig i frågan utan ett helt och hållet medvetet och organiserat narrativ som aktivt konstrueras. Det blir rätt ynkligt att skylla det på ”ja men vänstern då!

Men det är ju USA säger du. Ja, det sticker ut men mönstret ser ofta likadant ut här. Trapp nämner Rönnskärsverken som positivt exempel på hur opinion ledde till miljöförbättringar. Lyssna på nedanstående program om bland annat detta och historien om hur klor fasades ut ur pappersblekning och inse att det inte finns en osynlig hand som åstadkommer saker för att samhället blivit rikare – det ligger snudd på alltid en rejäl kamp bakom. I detta fall som många andra var det oberoende forskare som kämpade sida vid sida med Greenpeace.

Lovade två exempel, men tar nästa i kommande inlägg: hur kom det sig att Rachel Carson utmålas som massmördare – ja, en ”sanning” som satt sig och uttalats av liberala debattörer även i svenska tidningar.

    Trump Make America Healthy Again-rapport citerar studier som inte finns

    RFK Jr, det vill säga USA:s hälsominister, har publicerat en ”vetenskaplig sammanställning” under mottot Make American Healthy Again med syfte att redovisa hur man bäst åtgärdar ”barns kroniska sjukdomskris”. Den listar runt 500 studier. Bara ett problem. De backar upp slutsatser med referens till studier är påhittade och andra är missförstådda.

    Jag vet inte hur det påverkar slutsatserna i sin helhet, men det är ytterligt ett bevis på den inkompetensokrati som råder i USA. För ja, det är helt bisarrt dåligt och oseriöst.

    Lägger till länk till tråd med exempel på hur amatörmässig den är:

    I finally had a read of the MAHA report today, and aside from the obvious use of generative AI and false citations, what strikes me is how remarkably unprofessional and amateurish the document is.It's just wild garbage 1/n

    Health Nerd (@gidmk.bsky.social) 2025-05-30T04:39:18.497Z

    Lägger till en länk till några forskares kommentarer till Trumps katastrofala insatser för vetenskapen:


    Wielicki är en geolog som inte sysslat med klimatforskning Han var en nobody till för bara något år sedan och hade bara några hundra följare på Twitter. Han började sprida gamla uttjatade klimatmyter blandat med lite kulturkrigstrofer och Elon Musk valde att dela hans inlägg några gånger. Vips så hade han 60 000 följare, hamnade i teve (t ex Fox News) och inbjöds i värmen på Heartland Institutes klimatförnekarkonferenser.

    Bara som exempel, han påstod att det inte var någon fara att Thwaites-glaciären på Antarktis skulle ”kollapsa” och hänvisade till tre ”vetenskapliga artiklar” som hade visat det. Bara det att forskarna som påståtts ha skrivit dem dementerade det, artiklarna existerade inte ens. Wielicki erkände sen att han låtit ChatGPT genererat citaten och referenserna.

    Ni hittar exempel på felaktigheter och diverse länkar här:

    Spreading climate misinformation is fast becoming a shortcut to popularity across right-wing media. This man’s rise proves it. | Media Matters for America


    Norska förvillarna i Klimatrealisterne har startat en egen vetenskaplig tidskrift. Häromsistens publicerade de en artikel där Musks AI-robot Grok 3 varit huvudförfattare. I dess ledband som medförfattare hittas idel kändisar i förvillarvärlden, se bild ovan. Föga förvånande motbevisar den en koldioxiddriven uppvärmning.

    Vi får ju inte direkt veta vilka promptar de har gett sin digitala huvudförfattare men de redovisar i alla fall varthän det lutar och vilka studier de har prioriterat:

    Early models often oversimplified CO₂-temperature links, ignoring feedbacks and natural variability. Modern research, like Salby & Harde (2021, 2022) [36, 37] and Koutsoyiannis et al. (2023) [5], reveals complexities—e.g., temperature driving CO₂ mostly via the biosphere expansion and oceanic outgassing due to increased temperature—discarding linear scenarios for nuanced ones.

    Hermann Harde är chefsredaktör och Demetris Koutsoyannis redaktör (en uppgift han delar med svenska Ingemar Nordin bakom bloggen Klimatupplysningen). Jag har skrivit om ett par av Hardes artiklar när Elsa Widding hänvisade till en av dem för att bevisa att vetenskapen inte var överens om att den ökande koldioxidhalten i atmosfären kom från oss:

    Den korta versionen: de har blivit toksågade. Redaktören bad Harde om respons på kritiken men den accepterades inte på grund av dåligt underbyggd, och genast handlar det förstås om censur.

    Artiklarna verkar nu ges samma vikt som IPCC (till och med ”skeptiker” som Roy Spencer fnyser åt argument om att CO2 inte skulle komma från mänskliga utsläpp).

    Jaja, it never ends…

    SOM-institutet missar en viktig sak angående opinionen om kärnkraft…

    I dagens Rapport (18/5 -25) lyftes SOM-institutets undersökning om svenska folkets inställning till kärnkraft. Som synes i diagrammet ovan svängde opinionen en hel del mellan åren 2020-2022, med markant ökning i antalet positiva. En ökning sågs redan 2018.

    SOM rapporterade också om en mycket klar koppling mellan nationalism och en positiv syn på kärnkraft. Rapporten hade inte för avsikt att utreda varför åsikterna skiljer men det spekuleras både i Rapport och i rapporten om orsaker som att man vill se en ökad inhemsk försörjningsgrad i energi:

    Vår studie visar att svenskarnas inställning till kärnkraft är kopplat till tre ideologiska dimensioner. Betydelsen av vänster-högerideologi och den gröna ideologiska dimensionen är väl belagd i tidigare forskning, och vår studie är inget undantag. Ett nytt fynd är dock den självständiga ”effekt” vi finner av vad vi kallar den nationalistiska dimensionen. Personer som är mot invandring och mångkultur är mer positiva till kärnkraft, även med hänsyn taget till ideologisk vänster-högerposition, grön ideologi och demografiska faktorer.

    Vår studie är inte designad för att tar reda på varför nationalism är kopplat till en mer positiv hållning till kärnkraft. Vi får lämna till framtida forskning att närmare studera detta samband. Men kanske går det att förstå kopplingen vi ser som ett uttryck för ekonomisk nationalism. Kärnkraften ses som ett sätt att gynna den inhemska ekonomin och industrin, och detta behov legitimerar omfattade statlig inblandning i marknaden.

    Så är det säkert till viss del men vet ni, jag tror det finns en enklare förklaring …

    Flera studier, bland annat från Sverige, visar att högernationalistiska grupper som tidigare aldrig intresserat sig särskilt mycket för klimatfrågan anammade frågan i och med att Greta Thunbergs skolstrejk ledde till en anmärkningsvärd ökad mediabevakning. Se t ex här hur tyska AfD inlägg på sociala medier ökade:

    De fick hjälp av tyska förvillarorganisationen EIKE, som har nära samarbete med amerikanska Heartland Institute som nu har etablerat sig även i Europa (som jag skrivit om tidigare).

    Samma sak syntes i Sverige. Swebb-TV la till klimatfrågan i i sitt krig mot etablissemanget som ännu en fråga, förutom invandring och feminism, där media ljög (typ). Elsa Widding lanserade sin bok där och Lars Bern satt och spred konspirationsteorier i tid och otid.

    Klimatförvillandet har idag en extremt stark koppling till ytterhögern:

    Frågan om kärnkraft har också blivit en övertydlig symbolfråga om just klimatomställningen som (jag anser) har förlorat alla proportioner. Kärnkraft ges som svar på i princip alla frågor och om MP tycker x tycker SD anti-x. Ibland undrar jag om inte om det gått snabbare för miljörörelsen att få bort kärnkraft genom att argumentera för den – undrar vad för budskap som skulle ha trummats ut från diverse tankesmedjor då 😉

    Det blev väldigt tydligt under förra valrörelsen som jag bland annat skrivit om här:

    Och ja, jag tror helt enkelt att klimatförvillandet har en betydligt större effekt på kopplingen nationalism-kärnkraft än att det skulle handla om någon fråga om en genomtänkt ”nationalistisk ekonomisk försörjningstrategi”.

    Men jag gissar förstås bara.

    (och jo, jag tror att SOM-institutet är fullt medvetna om detta: Svenska klimatförnekare – Göteborgs universitets publikationer )

    Kan man lita på Nobelpristagare?

    Gunilla Källenius, professor i klinisk mikrobiologi på Karolinska, skrev en artikel i DN häromdagen och beskrev hur Trumps massakrer på både forskning- och biståndsfronterna kan få förödande effekter vad det gäller behandling och spridning av HIV/AIDS. För USA har på många sätt lett kampen och från att ha stått maktlösa och frågande över vad som hände i början på 1980-talet har enorma framsteg gjorts. År 1995 var aids den främsta dödsorsaken i USA för män mellan 25 och 44 år, men med upptäckten av nya läkemedel ändrades bilden. Gilead, som forskat fram ett banbrytande läkemedel (lenakapavir), har erbjudit världens 130 fattigaste länder att få licensiera det till självkostnadspris.

    Men HIV/AIDS-området är tyvärr också ett utmärkt exempel på att det kan få ödesdigra konsekvenser att lyssna på enskilda, välmeriterade akademikers åsikter istället för på vad den samlade forskningen kunnat fastställa.

    När AIDS-epidemin började härja på 1980-talet stod läkare utan svar på vad som orsakade den. Intensiv forskning kunde ganska snart presentera allt starkare bevis för att boven i dramat var ett virus, HIV (humant immunbristvirus), men alla köpte inte förklaringen. En av de mer tongivande var Peter Duesberg, professor i molekylärbiologi. Och trots att bevisen för att HIV orsakar AIDS sedan länge är överväldigande, vägrar han att överge sin ståndpunkt.

    Detsamma gäller kemiprofessorn Henry Bauer som valde att lämna akademin när ”den politiska korrektheten anlände på 1980-talet” och han anslöt sig till en påverkansgrupp som ansåg att mångfaldsprogrammen försämrade den akademiska standarden (om du händelsevis trodde att det som nu hörs i USA skulle vara något nytt). JPANDS: Journal07-04a.cdr

    Även Karry Mullis, Nobelpristagare i kemi, påstod att det var en bluff. Han ansåg dessutom att den mesta ”mainstream” forskning var korrupt och att larmen om freoners påverkan på ozonlagret var en myt liksom människans påverkan på klimatet. (Han syntetiserade sina egna droger (som LSD) och beskrev i sina memoarer hur han blivit bortförd av utomjordingar.)

    Deras inflytande ledde bland annat till att Sydafrikas president Thabo Mbeki deklarerade att AIDS orsakades av fattigdom och förvägrade behandling för drabbade. Något olika studier uppskattat ha kostat 330 000 liv.


    Jag vågar påstå att det går att hitta akademiker inom alla forskningsområden som har rejält avvikande åsikter och som vägrar acceptera vad en uppsjö av vetenskapliga studier visat. Problemet är att för en lekman kan deras argument låta väldigt övertygande – det går inte att faktakolla saker som utelämnas och genom att plocka saker ur sitt sammanhang kan man bevisa nästan vad som helst. Och varför ska man inte lita på en professor? En som till och med fått Nobelpris (om än inte i samma ämne)?

    Det finns dessutom ofta vetenskapliga studier att hänvisa till. Gemene man har förmodligen ingen chans att bedöma om metodik och omfattning av dessa är tillförlitliga eller inte. Artiklar som ifrågasätter att HIV orsakar AIDS hittas exempelvis i tidskrifter som JPANDS som ges ut av ultrakonservativa Association of American Physicians and Surgeons. De bildades 1943 med mål att förhindra försök att nationalisera sjukvården. Flera namnkunniga amerikanska republikanska politiker har varit medlemmar, som Ron Paul, Rand Paul och Tom Price.

    JPANDS publicerar även artiklar som hävdar att ”den nutida bröstcancerpidemin” har sin grund i aborter och att vaccin ger autism. HIV-viruset orsakar inte AIDS, utan uppfanns istället av statliga forskare som ville dölja andra hälsorisker med ”homosexuella mäns livsstil”.

    Association of American Physicians and Surgeons har samma adress som en annan ultrakonservativ organisation: Doctors for Distaster Prepardness (DDP). De anordnar konferenser som år efter år samlat gräddan av kända klimatförvillare som Fred Singer, Willie Soon, Jay Lehr (vd för Heatland Institute) osv – årets event inleds exempelvis av Willie Soon, far och son Connolly. David Millers föredrag har rubriken: Hidden Linkages: the Kennedy Assassination, 9/11, and the Covid Lockdowns. För tio år sen handlade Millers föredrag om just ”HIV-konspirationen”… (Miller verkar vara någon sorts chef inom DDP).

    Chefen för DDP är biokemisten Arthur B Robinson som 1998 drog igång det kanske mest kända uppropet om att IPCC och klimatvetenskapen är förljugen (Global Warming Petition Project / Oregon petition). Det återcirkulerades 2007 med en ”vetenskaplig artikel” skriven av bl a Willie Soon som förstås beskriver hur fel IPCC har (jo, innehållet i artikeln har motbevisats om och om igen). Föga förvånande är den publicerad i just JPANDS…

    Robinson har kandiderat för republikanerna och marknadsför bland annat ”hemskolningkit” av barn. Hans sex egna barn fick hemundervisning (eftersom socialismen genomsyrar de offentliga skolorna…). Han är djupt religiös och påstår att inget den moderna forskningen visat skulle var oförenligt med en bokstavlig tolkning av bibeln…:

    In my own scientific work, I also have continually compared the Bible with the findings of modern experi- mental science. Like Isaac Newton, I do not know of any verified scientific facts that are inconsistent with the literal truth of every aspect of the Bible.”

    Robinson har förärats med en helt egen avdelning inom Heartland Institute, där han också satt i styrelsen.


    Påståendet att vaccin orsakar autism härstammar från en manipulerad studie av läkaren Andrew Wakefield 1998. Det har lett till att hundratals miljoner lagts på studier för att utreda om det finns något samband. Men ingen korrelation har hittats – inte ens när vaccinskeptiker själva finansierade en omfattande studie.

    Det spelar dock ingen roll, så fort en sak motbevisas hittas nya detaljer att förflytta fokus till. Och Wakefield har blivit en fixstjärna inom antivaxxrörelsen. RFK Jr, som bekant nu är USA:s hälsominister, har hyllat Wakefield och tyckte det borde resas statyer av personer som honom (38,30 min in i filmen). Så nej, det är ingen slump att RFK Jr nu beordrat ännu en studie där han lovar att presentera bevis på vad som orsakar autism inom bara några månader. För han anger samtidigt att det beror på någon kemikalie eller dylikt…. M a o svaret är redan bestämt.

    Problemet med att debattera komplexa ämnen som miljö och hälsa är att argument som de ovanstående för fram kan låta mycket övertygande för en lekman, särskilt med tanke på att de som framför argumenten har en bevisad gedigen vetenskaplig bakgrund. Men genom cherrypicking och utelämnande av väsentlig information kan man ”bevisa” nästan vad som helst. Ovanstående handlar heller inte om den nödvändiga debatten om osäkerheter i forskningsfronten.

    Risken i att belysa detta på ovanstående sätt är ju förstås att man börjar misstro forskning och vetenskap helt och hållet. Men det är trots allt en liten klick akademiker som står för detta men de får ofta ett oförsvarligt stort utrymme – det räcker att vara emot etablissemanget så tycks man vara garanterad en plats i rampljuset som den modiga lilla människan i kampen mot storebror staten och dess wokeelit.

    Det är en av anledningarna till att vetenskaplig kunskap bygger på vetenskapligt publicerade studier som bekräftas av andra forskare och studier. Inte enskilda forskares åsikter. Men det tar tid och är inte kompatibelt med dagens samhälle dock…


    (Ja, jag tycker det är jobbigt att anpassa mig till att akronymer som AIDS ska skrivas med små bokstäver 😉 )

    Johan Norberg känner ”klimatånger” – men skriver om historien

    Häromdagen var Johan Norberg gäst i Söndagsintervjun. Han är väl Sveriges mest kände marknadsfunda… jag menar marknadsliberal 😉 som gjorde succé med boken Till världskapitalismens försvar utgiven av Timbro 2001. En bok som nu har blivit översatt till 28 språk enligt Wikipedia.

    Ca 48 minuter in i programmet pratar de om klimatdebatten.

    Han rör sig onekligen i kretsar där klimatförnekeri är vanligt förekommande men det gäller inte honom själv. Det är glädjande, och oerhört viktigt, att högerprofiler som Norberg gör sin röst hörd gentemot klimatförnekeriet men det känns som att han skriver om historien när han förklarar varför han inte gjort det tidigare …

    Gick inte att bädda in programmet så laddade upp mp3-fil nedan, annars följ länken ovan:

    Ca 52 minuter in: Norberg skriver i sin nya bok Det kapitalistiska manifestet att han har läst om sin bok från 2001 och blev väldigt förvånad över att han inte alls hade nämnt den globala uppvärmningen. Inte med ett ord. Trots att han tar upp andra miljöfrågor. Och det var, enligt honom själv, inte ett tillfälligt förbiseende utan gällde även hans andra artiklar och föredrag från den tiden. Han säger:

    Det känns som en försummelse som kommer bli svårt att förklara för mina barn.

    De diskuterar hur det kan komma sig.

    Norberg menar att det dels kan bero på att kunskapsläget har blivit så mycket bättre nu än då. Men påpekar också att det beror på ett personligt misstag: att han inte tagit klimatlarmen på allvar eftersom han ”ju sett att tidigare miljöhot varit överdrivna” (de om överbefolkning, slut på mat, slut på olja och diverse larm om mänsklighetens snara undergång). Han blev därför för snabb att ifrågasätta detta ”nya miljöhot”. Att det inte alls skulle vara lika allvarligt som de om freoner och svavelutsläppen.

    Innan detta (51:20) pratar de om klimatförnekeri mer allmänt och Norbergs förklaring (åtminstone till stora delar) på varför detta uppkommit i USA är : Frågan politiserades, delvis för att då Demokraterna och vänstern var duktiga på att plocka upp den frågan så blev det plötsligt fel att vara engagerad i miljöfrågor. Det blev en vänsterfråga.Men sen framförallt att republikanerna radikaliserats under Trump och man anses som kulturmarxist om man ens säger att det existerar en klimatförändring.

    Jag har ett par saker att säga om detta och jag tycker förklaringarna inte riktigt håller …


    Det stämmer säkert att Norberg uppfattar det som han beskriver i intervjun. Jag har också tidigare skrivit om miljöhot som verkligen överdrivits, t ex här Kapitel 4 – Miljörörelsen vaknar – ”Vi har tio år på oss!” – Maths Nilsson, författare. Men …

    Även om klimatdebatten växlade upp enormt i början på 2000-talet efter Gores film En obekväm sanning och sociala mediers etablering så var den ytterst hätsk och polariserad redan 2001. Bush beslutade exempelvis att inte ratificera Kyotoprotokollet samma år och han beordrade en utredning av IPCC och klimatvetenskapen. Mycket beroende på de tvivel marknadsliberala tankesmedjor och lobbyorganisationer planterat i de republikanska leden.

    Republikanerna radikaliserades inte i klimatfrågan under Trump som påstås i intervjun, det skedde långt innan. Det visas väldigt tydligt in denna sevärda film som är från 2012: Climate of Doubt | FRONTLINE

    Det låter helt osannolikt att en person som skriver om miljön på den tiden inte skulle känna till IPCC:s huvudsakliga slutsatser och de stridigheter som pågick.

    Det råkade heller inte ”bli en vänsterfråga” bara för att Demokrater engagerade sig i klimatfrågan, tankesmedjor med ideologiska skygglappar av jätteformat och lobbyorganisationer har aktivt sett till att det blivit så genom att sprida lögner. Framförallt eftersom de förlitat sig på enskilda akademikers åsikter och inte vetenskapliga publikationer. Läs mer här: Tankesmedjor gjorde klimatet till en vänsterfråga – Maths Nilsson, författare

    Det är självklart inte så att marknadsliberaler helt skiter i miljön, däremot har deras tankesmedjor (inte alla osv) suttit i förarsätet när det gäller att bestrida allvaret även bakom frågor som freoner och svavel, vilka Norberg tar upp. Se länken.

    Det här är frukten av osaklig argumentation. Man debatterar ytterligheterna istället för att sätta sig in i vad den samlade vetenskapen faktiskt säger. Demagoger är oerhört skickliga på att utnyttja diverse uttalanden och åsikter från extremer och utnyttja osäkerheter som alltid finns. Som i vaccinfrågan, klart att man måste kunna diskutera biverkningar av vaccin (precis som gjordes i Sverige när t ex vaccinering med AstraZenecas vaccin pausades efter misstankar), men det är irrationellt att därför hävda att vaccin inte funkar.

    Ett tydligt exempel är kritiken mot klimatdebatten som framförs på diverse kultursidor. Här lyfts nästan alltid filosofen Torbjörn Tännsjös åsikt att att det kanske vore bättre att överge demokratin i klimatets namn upp som bevis för att klimatrörelsen är extremister. Som om det vore en representativ åsikt för alla de som engagerar sig (och nej IPCC är ingen miljörörelse utan en vetenskaplig organisation).

    Man får tycka olika, men vetenskapliga fakta är inte åsikter.


    En annan sak i det här handlar om att sätta gränser. Jag köper att man inte alltid måste hålla med om exakt allt ens arbetsgivare eller organisation man är engagerad i har. Men någonstans går ju en gräns där man blir ”medskyldig” (i brist på bättre ord i skrivandes stund).

    I intervjun ovan kan man nästan få intrycket av att Norberg inte haft vetskap om hur tankesmedjor inom Atlas Network agerat i klimatdebatten.

    Norberg lämnade Timbro och blev 2006 senior fellow på den Brysselbaserade tankesmedjan Centre for New Europe. De hade åren innan tagit emot 130 000 dollar från Exxon öronmärkta för ”utbildning i klimatfrågan”. På deras websidor ältas klimatmyter, IPCC kallas för en samling ägghuvuden och deras rekommenderade läsning är idel klimatförnekarböcker (sök på bloggen för länkar, skrivit om detta många gånger).

    2007 blev Norberg anställd på Cato Institute som varit extremt aktiva i att bestrida IPCC:s trovärdighet. Tankesmedjan startade 2012 en hel avdelning i detta syfte och där några av de mest kända förvillarna varit anställda. Så sent som 2017 skrev de policydokument som ältar felaktigheter. 64. Global Warming and Climate Change | Cato Institute

    Ni behöver inte lyssna på mig. Jerry Taylor var vice vd och var en slipad debattör som inte hade några problem att ”brotta ner” forskare, ovana vid media, i tevedebatter. Back stage efter en sådan debatt med forskaren Joe Romm blev Taylor utmanad att själv läsa studien de hade pratat om. Taylor insåg då att den information han matats med från Catos ”experter” var ofullständig och vinklad. Allteftersom upptäckte han att det gällde det mesta i denna förljugna debatt. Han startade senare Nieskanen center med avsikt att övertyga republikaner. Tips om vad som inte funkar:

    JT: If you talk about the need to transform civilization and to engage in the functional equivalent of World War III, you may as well just forget it. To most conservatives, that’s just nails on a chalkboard. Or if you say, you’re corrupted and a shill and ignorant. That’s no way to convince anybody of anything. What are the chances they’re going to say, Gee, you’re right? All that does is entrench someone in their own position.

    Det låter helt orimligt att Norberg inte skulle varit medveten om detta.


    Som sagt, det är glädjande och viktigt att Norberg och kompani markerar mot det som hänt med republikanerna. Jag kan köpa att man gjort fel och ångrar sig. Man får ha olika åsikter. Men det är inte den som påpekar uppenbara faktafel som polariserar.

    Men det är ett historiskt viktigt faktum att lära sig av att ideologiska fundamentalister i ett stort världsomspännande nätverk av tankesmedjor med tentakler in i maktens boningar bär en stor skuld till varför vi är där vi är idag vad det gäller klimatåtgärder (och med rika särintressen med händerna långt ner i syltburken).

    Var drar man gränsen för att medverka till detta? Se mitt förra inlägg om hur Trumpismen etableras i Europa. Jodå, Karin Pihl Expressen, Trumpismen går på högtryck i Europa – Maths Nilsson, författare

    Jodå, Karin Pihl Expressen, Trumpismen går på högtryck i Europa

    Ursäkta strul (postat inlägget tre gånger då en del blev fel 🙂 )

    Inte orkat skriva på ett tag (omvärlden kan ju göra vem som helst uppgiven), men kunde inte hålla mig.

    USA slaktar forskningsbudgetar och sparkar folk i en omfattning som kommer påverka hela världen. Administrationen avfärdar klimathotet och vaccinskeptikern RFK Jr har blivit hälsominister.

    Många skyller detta på Trump, vilket förstås är korrekt på ett sätt, men han är bara en vindflöjel i sammanhanget. Inför FN:s klimatmöte i Köpenhamn 2009 bekostade han exempelvis en helsidesannons i New York Times med uppmaning att USA skulle ta ledarrollen i klimatarbetet, för att några år senare påstå att allt var en kinesisk bluff.

    Men det är ingen slump att USA:s nuvarande administration avfärdar vetenskapliga faktum, ett systematiskt arbete har bedrivits i decennier för att uppnå just detta. I en debattartikel i DN varnade 1047 forskare för att liknande tendenser syns även här hemma. Karin Pihl var i en replik på Expressens ledarsida inte särskilt imponerad och tycker det är närmast löjligt att dra paralleller mellan Sverige och det som händer i USA.

    Är det? Kanske läge att öppna ögonen för vad som faktiskt pågår? Klimatdebatten är på många sätt en utmärkt indikator för samhällsutvecklingen i stort.

    I slutet av förra året öppnade amerikanska Heartland Institute en filial i London. De beskriver sig själva som en av ”de mest framstående fri-marknadsorienterade tankesmedjorna som främjar skepticism mot klimatförändringar orsakade av människan”. Vilket stämmer även om det inte handlar om skepticism utan om rent förvillande.

    En tidigare UKIP-ledare utnämndes till vd. Vid invigningen var Nigel Farage hedersgäst. Han grundade som bekant Brexit Party som 2021 blev Reform UK som finansierats av fossilindustrin och har fört diskussioner med Elon Musk om ytterligare finansiering. Förre premiärministern Liz Truss var också där.

    Heartland har etablerade kontakter med en rad högerextrema organisationer i Europa. Detsamma gäller tankesmedjan Heritage Foundation som ligger bakom Project 2025. De deltog tidigare i år iett möte med högerextrema europeiska partier (Patriots for Europe) under parollen Make Europe Great Again.

    Den kände psykologen Jordan Peterson har startat The Alliance for Responsible Citizenship (ARC) som propagerar för en västerländsk konservativ kristen värdegrund. I februari ordnade de en konferens i London som var en tummelplats för politiker på högerkanten blandat med tankesmedjor och representanter för fossilindustrin. Sverigedemokraterna skickade en delegation som enligt deltagarlistan inkluderade bland annat Björn Söder och Charlie Weimers.

    På scenen satt Peterson och Farage och hånade klimatforskningen. Under förra årets ARC-konferens hävdade debattören Michael Schellenberger att klimatalarmismen bara var ett substitut för att västerlänningar har förlorat sin kristna tro.

    Ibland liknar det mest ett väckelsemöte. Chefen för Palantir UK (techmiljardären Peter Thiels bolag) menade till exempel att techbolagens teknik möjliggör den nu ”pågående revolutionen att ge makten till folket igen”. Han jämförde nättrollen (nåväl, han beskrev det mer i stil med ”yttrandefrihetskämparna”) med 1600-talets Levellers (sic).

    Karin Pihl: ”Har det uppdagats att det finns svenska statsråd som inte tror på evolutionsteorin?”

    Nej, men moderata riksdagsmän menar på allvar att det pågår en subtil hjärntvätt av befolkningen via alarmistiskt färgade väderkartor. Kom också ihåg att SD satte Elsa Widding högt på sin riksdagslista i förra valet och ledningen visste förstås mycket väl om att hennes åsikter går helt på tvärs med IPCC. Några av hennes uttalanden är väl i klass med det Pihl frågar om.

    Jag recenserade Widdings senaste bok med resultat att hon och hennes dåvarande SD-parhäst Jessica Stegrud hävdade att jag inte läst boken. Istället för sakligt bemötande kom från Widding hot om polisanmälan, påståenden om att jag gick på bidrag, att min kemistexamen var ifrågasatt och att jag var mentalt störd. Ja, det var innan hon lämnade SD.

    Detta signum för klimatdebatten är högst närvarande i Sverige om än inte på samma nivå som i USA.

    Osaklig mediekritik

    Man behöver inte vara korkad för att undra vad som är sant i denna soppa. Jag har i min bok Spelet om klimatet skildrat hur lobbyorganisationer och libertarianska / konservativa tankesmedjor varit motorn i att sätta världen i denna situation (även i Sverige och Europa).

    Detta är en rullande snöboll, de som övertygas kommer förstås anse att mainstream media och etablissemanget är lögnare. Även denna process pågår i Sverige. Ett axplock:

    Två dagar efter att IPCC publicerat sin senaste delrapport som berör fysiken bakom klimatförändringarna valde Fokus att istället göra en egen genomgång om vad vetenskapen säger. En version som inte stämmer med IPCC:s. Trötta motbevisade troper luftas och där Widding får agera sanningssägare om att forskare är korrupta och så vidare.

    Lobbyorganisationen Näringslivets medieinstitut (NMI)tog 2021 fram en rapport om hur mainstream media rapporterar om stigande havsnivåer, lanserad på SvD:s ledarsida med rubriken Alarmistisk rapportering om stigande havsnivåer:

    ”Totalt har 329 publiceringar analyserats och av rapporten framgår att skräckscenarierna dominerar rapporteringen.”

    Deras egna siffror visar dock att så inte är fallet, värstascenariot nämns enbart i 15 procent av artiklarna (trots att de uppenbarligen felklassat en rad artiklar).

    NMI hänvisade även till en artikel på nättidningen Kvartal. Två dagar innan NMI:s rapportsläpp hade deras vetenskapsreporter, av en ren tillfällighet förstås, skrivit en artikel med rubriken: Varför överdriva havsnivåhöjningen?

    För att bara kommentera en av många saker: Där skrivs i stor stil ”I nyhetskanalen ABC påstods år 2008 att stora delar av Manhattan skulle ligga under vatten år 2015.”

    Låter galet förstås. Så pass uppåt väggarna att alla bör fråga sig om det är sant. Det kommer från Media Research Center, en amerikansk konservativ sajt som tjänar stora pengar på sitt spridande av dynga i klimatfrågan.

    ABC-programmet i fråga, Earth 2100, är olidligt dystopisk och det finns saker man kan kritisera. Men översvämningen är en animation från ett tänkt år 2075 då New York drabbas av en stormflod. Det vill säga det är inte 2015 och de påstår inte heller att staden permanent skulle ligga under vatten. Redan idag har vi i samband med stormar sett New York utlysa undantagstillstånd med avstängda tunnelbanor och drabbade sjukhus på grund av översvämningar.

    NMI gav förra året ut boken Professionell klimatbevakning – guide för en konstruktiv journalistik avAnders Bolling och Svenolof Karlsson. Jag ger på Magasinet Konkret en rad exempel på sakfel, vinklad / utelämnad information vilket ger en väldigt skev bild av vad vetenskapen kunnat visa. Trots det fick Bolling i intervju på Kvartal inte en enda kritisk fråga.

    Det vimlar av liknande exempel.

    Högerdebattören Henrik Jönsson anser i DN att ”Public service (PS) är skattefinansierad kulturhegemoni som misslyckas med sitt uppdrag.” Detta eftersom PS har lågt förtroende hos de som säger sig stå klart till höger. Alla som följt klimatdebatten vet att PS måste ljuga om vetenskapen för att få förtroende hos en stor andel av dessa personer (vilket vore absurt).

    Jönsson kritiserade också mainstream media för en onyanserad rapportering om Trump inför valet. I programmet 30 minuter visades tydligt hur han förvanskat bilden rejält.

    I ett genmäle i Expressen beskyller han SVT för att körsbärplocka detaljer för att sänka honom. (Han har ju dessutom bara har två anställda medan SVT har en omsättning på flera miljarder kronor – som om det skulle ursäkta att man ljuger!). Men han lovade att han tagit till sig av kritiken.

    Det höll fram till hans nästa Youtubefilm.

    Där menade han att SVT vurmade för Kamala Harris under valvakan. Bevis? Ett klipp där SVT:s Fouad Youcefi kommenterar att det var illavarslande när Harris tappade röster. Det är återigen taget ur sitt sammanhang ur en 12 timmars direktsändning. Att Youcefi även säger att det finns oroväckande tecken på att Trump tappar röster får vi förstås inte veta.

    Jönsson påstår vidare att SVT ”öppet visat ideologisk antipati gentemot partiet Sverigedemokraterna genom att […] hela tre gånger på nyhetsplats ta avstånd från partiets åsikter.”

    Här visar han upp klipp från när nyhetsuppläsare redovisar att SVT blivit fällda av Granskningsnämnden för att inte ha tagit avstånd från SD-uttalanden som ”strider mot människors lika värde”. Till skillnad från Jönsson har SVT en ”skyldighet att markera mot antidemokratiska uttalanden och verka för att rasistiska fördomar bekämpas (prop 2005/06:112 s 32)” och även meddela när de blivit fällda.

    Tänk, det var inte länge sen det ansågs självklart! Så inte längre tydligen.

    Det här är inga tillfälligheter. Jag har även visat att Jönsson inte drar sig för att avsiktligt ljuga. I en video påstår han till exempel att Reuters bekräftat att ”västerländska klimataktivister spridit propaganda för att befrämja europeiskt beroende av rysk gas.” Han visade rubriken från Reutersartikeln i fråga.

    Men redan i första stycket i artikeln framgår det att Jönssons påstående inte är sant. Det handlar om en organisation som startades av den tyska delstaten med syfte att runda de amerikanska sanktionerna mot Nord Stream (innan Rysslands fullskaliga invasion). Miljöorganisationer hade offentligt tagit avstånd från den.

    Och så här kan man fortsätta.

    Nej, Sverige är inte USA. Men gränser förflyttas i små steg. Att förväxla IPCC:s slutsatser med ”åsikter” är just att ta ett steg ner i kaninhålet. Vilket är vad de 1047 forskarna poängterade. Frågan är var borgliga politiker och, kanske framförallt, var vi väljare sätter gränsen.

    Vill man regera ihop med Europas ytterhöger får man Trumpismen och Project 2025 på köpet. De vill få det att låta som att de talar med ”folkets röst” vilket är rent nonsens. De är i minoritet. Men så länge vi väljare tyst accepterar förskjutningen lär det nog inte ta stopp. 


    Inte så mycket nytt för den som följt min blogg antar jag. Sorry. Men skrev det här med avsikt att få någon tidning med lite spridning att publicera, blev en miljon tecken, kortade ner och kortade ner, men blev för långt, skickade till en tidning ändå, inget svar och ingen energi att ”kämpa” så det blev blogginlägg istället.

    Sverigedemokrater på ARC-konferens

    The Alliance for Responsible Citizenship är en relativt ny organisation startad av bland annat Jordan Peterson som propagerar för västerländsk konservativ kristen värdegrund. Jag har skrivit om dem tidigare då Bjørn Lomborg och Michael Schellenberger stod på scenen:

    Nu är det dags för årets konferens in London och det är en tummelplats för politiker på högerkanten blandat med tankesmedjor och representanter för fossilindustrin. Talare är bland annat USA:s talman Mike Johnson och folk bakom Project 2025.

    Representanter för en radda europeiska högerytterpartier kommer delta. Följande svenskar är registrerade: Alexander Cenusa, Björn Söder, Charlie Weimers, Filip Linnert och Lars Pakarinen. (Fick uppgifterna av Desmog som hade deltagarlistan).

    Som jag också skrivit om tidigare, det är jättebra att personer som Gunnar Hökmark och PM Nilsson markerar mot Trump och det som händer i USA. Men krafterna att föra in EU på samma spår är starka även i Europa, där bland annat Heritage Foundation deltar på konferenser med europeiska ytterhögern:

    Men arga inlägg kommer inte ändra ett dugg. Så länge ”normalhögern” väljer att regera med dessa partier får man även detta på köpet. Nietzsche:

    Om du stirrar in i avgrunden länge nog, så kommer avgrunden att stirra tillbaka på dig.”

    Info från DeSmog:

    Gammelmedia och Sverigedemokraterna

    Häromdagen intervjuades SVT:s vd Anne Lagercrantz i programmet 30 minuter. Hon försökte ge sin syn på varför förtroendet för SVT är så lågt bland Sverigedemokrater. Men det är att trippa runt i ett minfält och i mina ögon närmast omöjligt att göra om man inte får kalla en spade för en spade. Vilket jag kan förstå att hon inte kan göra i sändning … Hon sa något i stil med att hon/svt inte kan anpassa sig efter tillfälliga politiska svängningar.

    Nej, det här handlar inte om att gammelmedia skulle vara felfria eller att man inte får kritisera dem. Men i klartext betyder det att SVT både måste ljuga och acceptera rasism för att göra många av SD:s väljare nöjda. För som jag skrivit om tidigare så anser 45% av dem att det är en lögn att mänskliga aktiviteter orsakar uppvärmningen trots att IPCC konstaterat med mycket stor säkerhet att naturliga variationer är försumbara jämfört med de antropogena.

    Det är förstås en komplex fråga med många infallsvinklar och orsaker men jag skulle vilja påstå att det största problemet är att vi tycks leva i helt olika verkligheter. Och klimatdebatten visar tydligt på detta och ger också en bra bild på mekanismerna om hur det gått till när USA hamnat i sitt nuvarande tillstånd. Nedan följer några exempel på hur medias agerande har bidragit. Men först ytterligare ett exempel på hur rubbat alltihop är:

    Tankesmedjan Heartland Institute är en av de värsta dyngspridarna i klimatdebatten (de medverkade även i att ta fram Project 2025, vars agenda nu införs punkt för punkt av Trump, och de startade nyligen en filial i London vars vd är en tidigare chef för högerradikala Reform UK). 2012 startade de en reklamkampanj med denna bild (Unabombaren):

    Från Heartlands pressmeddelande:

    The billboard series features Ted Kaczynski, the infamous Unabomber; Charles Manson, a mass murderer; and Fidel Castro, a tyrant. Other global warming alarmists who may appear on future billboards include Osama bin Laden and James J. Lee (who took hostages inside the headquarters of the Discovery Channel in 2010). […]

    Why did Heartland choose to feature these people on its billboards? Because what these murderers and madmen have said differs very little from what spokespersons for the United Nations, journalists for the ”mainstream” media, and liberal politicians say about global warming.” […]

    ”The people who still believe in man-made global warming are mostly on the radical fringe of society. This is why the most prominent advocates of global warming aren’t scientists. They are murderers, tyrants, and madmen.

    Självklart kan SVT inte göra något för att tillfredställa personer som ställer sig bakom sånt här med mindre än att lägga allt vad hederlig journalistik heter åt sidan.

    Men frågan är ju hur det kunnat gå så långt!?


    Att skapa en parallell verklighet

    I alla komplexa samhällsfrågor görs överdrifter åt ”båda håll”, det gäller inte minst i miljöfrågor. Det ger fantastiska möjligheter för populister och mindre nogräknade att körbärsplocka argument och krydda med rena lögner. Korn av sanning gör att man accepterar lite överdrifter – ”jo, men har ju en poäng”. Sakta men säkert flyttas gränserna.

    En helt avgörande faktor för att sprida tvivel i klimatdebatten har varit att några av de drivande varit forskare, flera med professorstitel. Det har, och kommer alltid finnas meriterade forskare som vägrar att ge upp sina åsikter oavsett vilka motbevis som tas fram. Vetenskaplig kunskap – till skillnad från forskares åsikter – bygger på empririska bevis från flera olika forskargrupper bekräftat med olika metodiker, dokumenterat i vetenskapliga publikationer. Det är ingen felfri verksamhet och enstaka studier ska alltid tas med en nypa salt. Men det är väsensskilt från ett blogginlägg eller uttalande i en intervju.

    I klimatdebatten har dessa forskare via ett nätverk av tankesmedjor, finansierade av en bransch med närmast outsinliga resurser, kunnat sprida sina åsikter via böcker, rapporter och framträdande i media. Och ja, vi vet att det ofta handlat om helt medvetna lögner och uppenbart medveten cherrypicking av data.

    Det är genomgående att det i huvudsak inte handlar om vetenskapligt publicerade studier utan diverse uttalanden, rapporter och böcker från tankesmedjor och liknande (men visst, det finns seriösa studier och ”alternativa hypoteser” som har publicerats och behandlats som brukligt i den vetenskapliga debatten, men de har inte ignorerats).

    Innan självutgivning av böcker blev möjligt stod konservativa och libertarianska tankesmedjor för nästan alla utgivna engelskspråkiga ”klimatförnekarböcker” och knappt ingen var vetenskapligt granskad.

    Under 1980-talet intervjuades i USA nästan enbart forskare när det handlade om klimatfrågor. Det kom att ändras i början på 1990-talet då det framförallt på ”förnekarsidan” var människor från intresseorganisationer som fick uttala sig. Ofta ställdes slipade och mediatränade kommunikationsproffs mot forskare i debatter.

    Här vittnar Jerry Taylor, då chef vid Cato Institute, om hur han matades med information om kunskapsläget av professor Patrick Michaels och trodde var den sann. Med tiden insåg att så inte var fallet:

    Detta är väldigt väldokumenterat. Och självklart, om man är uppvuxen med en misstro mot myndigheter och blivit marinerad av neoliberala tankegångar och en näst intill religiös övertygelse om att statliga regleringar är av ondo, ja då tar man nog gärna till sig av det man vill ska vara sant. (Särskilt om ens jobb och hela uppehälle är beroende av fortsatt fossilanvändande.)

    På detta sätt har man undan för undan man skapat en parallell verklighet. Och hur hanterade media detta?

    Falsk balans

    I USA har ju media en ganska tydlig ideologisk slagsida i sin rapportering. Många amerikaner har likaså väldigt låg tillit till media, en Gallupundersökning från 2023 visade att 38% inte hade någon tillit alls!

    Stal från Wikipedia: År 2023 fann en undersökning att hälften av amerikanerna angav att de tror att nationella nyhetsorganisationer ”avser att vilseleda, felinformera eller övertala allmänheten att anta en viss synvinkel genom sin rapportering.”

    Och precis som i Sverige är det den politiska högern som sticker ut i detta avseende.

    Misstänker att de flesta vet att konservativa kanaler som Fox News (liksom andra Murdochägda medier) konsekvent har spridit desinformation i klimatdebatten. Mindre känt är kanske att även så kallad prestigemedia bidragit till att sprida tvivel genom sin “bothsidesism” – det vill säga man ger ”båda sidor” lika stort utrymme vilket kan ge en enorm falsk balans av det verkliga kunskapsläget.

    En studie tittade på hur New York Times, Washington Post, Los Angeles Times och Wall Street Journal rapporterade om klimatet mellan 1988-2002.

    De fann att de gav en balanserad bild – dvs gav båda sidor lika stort utrymme – i en majoritet av artiklarna trots att frågan i realiteten var ytterst obalanserad. Särskilt tydligt var det gällande åtgärder:

    En annan studie fann att pressmeddelanden från organisationer som motsatte sig klimatåtgärder hade dubbelt så stor chans att bli publicerade i The New York TimesThe Wall Street Journal och USA Today än det motsatta. Undersökningen sträckte sig mellan 1985-2014. Pressmeddelande från vetenskapliga organisationer och liknande hade sämst chans att bli publicerade. Nu var det ingen kvalitativ studie som bedömde innehållet utan bara antal som räknades men ändå…

    Detta leder förstås till en självförstärkande spiral, ju mer man utsätts för en falsk balans-information, desto sannolikare att man börjar tvivla. Min uppfattning är att få faktiskt förstår hur cynisk, omfattande och systematisk denna process har varit genom åren:

    Och självklart, har man blivit övertygad om att denna förvridna bild är den sanna så kommer man också kräva att media rapporterar om det på det sättet. Jag har skrivit tillräckligt om hur diverse medier som exempelvis Kvartal och Fokus liksom och organisationer som Näringslivets medieinstitut sprider denna dynga i Sverige.


    Det är mycket prat om hur traditionell media är i kris och utmanas av både mindre ”uppstickarmedier” och diverse influencers och Youtub’are. Jens Ganman skriver på Kvartal: Gammelmedias sista strid? – Kvartal. Janerik Larsson andas liknande budskap på SvD ledarsida och spår att konsumenterna kommer styra framtidens media: Den gamla världen kommer inte tillbaka | Janerik Larsson | SvD Ledare.

    För info har denne Larsson inga problem att sprida bloggen Klimatupplysningens bisarra kritik av senaste IPCC-rapporten vidare:

    Larssons artikel uppskattades av Henrik Jönsson (som döpte sin ”mottatacksvideo” mot SVT efter sitt mindre lyckade framträdande i 30 minuter till: SVT vs JÖNSSON – så inleddes de gamla mediernas SISTA STRID) :

    Det har nu även nått ända in i Vita Huset där Trumps nya pressekreterare exempelvis sa att de måste släppa in nya mediaröster i pressrummet. Från The Guardian:

    ”The White House must adapt, she said, announcing a shake-up to allow “new media voices” into the briefing room. “Whether you are a TikTok content creator, a blogger, a podcaster, if you are producing legitimate news content … you will be allowed to apply,” she said.

    New York Times och tre andra nyhetsmedier har blivit av med sina rum i Pentagon, NPR (public service radiokanal) ersätts till exempel av högerradikala Breitbart…

    Tyvärr tror jag det ligger mycket i det att framtidens media kommer styras allt mer av konsumenterna. I valfrihetens namn har det mesta förvandlats till att leka affär där även fakta blivit liktydigt med åsikter man kan välja att tro på eller inte.

    Grejen är att naturligtvis är varken Ganman eller Jönsson utan vissa poänger, det finns all anledning till självkritik hos både gammelmedia och ”klimatalarmister”, men det gör det inte rationellt att helt kantra över, se exempelvis kommentar här:

    Men problemet är att både Ganman och Jönsson ljuger medvetet och när man gång på gång accepterar och viftar bort detta som detaljer flyttas gränsen för vad anses normalt. Det blev ju i 30 minter-intervjun helt uppenbart hur lite Henrik Jönsson hade på fötterna i sin kritik mot DN och SVT. Självklart är det medvetet gjort. Men det viftades bort av många som slarv och cherrypicking av SVT.

    Men redan i sin motattacksvideo gör Jönsson det igen. I intervjun yrade han om att han inte hade tid att hitta bra argument (i en debattartikel ynkade han sig likaså över att han faktiskt bara hade ett litet team som hjälpte honom med produktionen). Men han hade tid att ur 12 timmars direktsändning i SVT från det amerikanska valet fulklippa och hitta enstaka ord som ”illavarslande resultat för Kamal Harris” och mena att det visade hur vinklad rapporteringen var. Men att det sas också att det var ”oroväckande siffror för Trump” brydde han (eller någon annan) sig inte om.

    Likaså påpekade Jönsson att SVT på bästa sändningstid ”öppet visat ideologisk antipati mot Sverigedemokraterna.” Detta ”bevisades” genom att nyhetsankare läste upp fällningar i Granskningsnämnden. Det gjordes för att SVT har skyldighet att göra det och försvara demokrati och ta avstånd från rasism. Här handlade det om att SD-företrädare uttalat sig rasistiskt vilket SVT inte hade markerat emot (se video nedan).

    Tänk, det var inte länge sen det var okomplicerat att vara för mänskliga rättigheter och emot rasism!

    Sitter man och letar ord kommer man naturligtvis att hitta felaktigheter. Herrar Jönsson, Ganman och en betydande del av SD:s väljare kommer naturligtvis inte nöja sig förrän vårt medialandskap ser ut som i USA: Media som levererar det budskap man vill ha. Som gjort för att polarisera.

    (Själv är jag enormt less på när exempelvis Aktuelltredaktionens första instinkt är att Musks heilande ska debatteras. Han heilade. Och har länge spridit rasistisk propaganda från kända konspirationsnissar på sin egen plattform. Det är för jävligt att han heilar. Punkt. Att Jönson, Adam Cwejam (GP-ledarsida), Alice Teodorescu Måwe (KD) med flera inte tycker så är enbart ett tecken på hur långt den här förskjutningen har gått.

    För jo, studier visar att spridning av desinformation är mycket starkt kopplat till högerradikalism. Det innebär inte att vänster eller liberala politiker skulle vara felfria, men åsiktsskillnader har kunnat hanteras förr. Men det går inte om man har olika beskrivning av verkligheten.

    Tillägg: en alldeles ny studie som visar att anklagelser mot public service i Sverige är en del av högerpopulismens agenda och ”världsbild”. Författarna menar att det därför kan vara svårt för dessa medier att ”göra något åt”:

    Och ja, det är högern som har valsat längre ut på kanten, se exempelvis nedanstående undersökning i USA. Det mest problematiska är kanske ändå att det knappt inte finns något överlapp mellan republikaner och demokrater och viljan/förmågan till kompromisser är helt borta. Och det är en process som inte gått över en natt.

    The polarization in today’s Congress has roots that go back decades | Pew Research Center


    I grund och botten är det ganska enkelt att förstå varför det blivit så här. Ungefär av samma anledningar som att privatisering och vinster i välfärden införts och expanderat trots ett gediget motstånd över partigränser, höger såväl som vänster. Senaste SOM-undersökningen visade att 70% var emot. Ändå har det under flera decennier inte funnits ett enda möjligt regeringsalternativ att välja på som mött upp dessa åsikter, bara en fortsatt avveckling av det offentliga.

    Varför?

    Det har funnits en stark och välfinansierad drivkraft hos den minoritet som är för. De har dessutom extremt bra kontakter. Svängdörrarna mellan politiken och näringslivet är vidöppna, idag är det inte ovanligt att lobbyister, med anonyma finansiärer, samtidigt sitter i politiska maktpositioner. En trött och relativt tyst opinion hos oss medborgare har ingen chans.

    Vad har funkat i klimatdebatten (att fakta lyfts fram tar jag om självklart)?

    Lobbyorganisation Global Climate Coalition bildades med uttalat mål att hålla USA borta från internationella avtal om att minska användandet av fossila bränslen. De flesta stora olje- och bilföretag mm i USA var medlemmar. I slutet på 1990-talet började allt fler bolag hoppa av – det påverkade affärerna negativt att inta en så världsfrånvänd attityd att dissa vetenskaplig fakta. Opinion fungerar.

    Heartland Institutes kampanj ovan fick stora finansiärer att hoppa av och det var tal om att Heartland skulle bli tvingade att ställa in sina konferenser och dylikt.

    Trycket på oljejätten Exxon fick dem att 2007 (tror jag det var) sluta finansiera organisationer som spred desinformation i klimatdebatten.

    Nu sker den mesta finansieringen via dolda donationer genom diverse stiftelser, men ändå. Opinion fungerar även om det kan ta tid.

    Därför är det bra att personer som Gunnar Hökmark och PM Nilsson öppet sätter ner foten och uttrycker sin avsky mot det Trump nu gör. Men låt oss komma ihåg, insändare i tidningen hjälper inte. Så länge den liberala och konservativa högern väljer att regera med ytterhögern kommer denna förvanskning av verkligheten fortgå.

    Det är en minoritet som inte har förtroende för public service.

    Det är en minoritet, även i USA, som inte tror på människans roll i klimatförändringarna.

    Det är en minoritet, även i USA, som inte vill agera i klimatfrågan.

    Tyvärr sitter denna minoritet i förarsätet på alltfler ställen. Och det kommer de göra så länge tillräckligt många inom normalhögern är beredda att ge dem den rollen.

    Bränderna i Los Angeles och ryktesspridningen

    Yta som drabbats av skogsbränder i Kalifornien. Bild från Williams et al 2019.

    Jag har gång efter gång beskrivit hur många jobbat stenhårt för att uppnå den situation som nu råder i USA där människor tycks leva i två parallella universum med ”olika sanningar”. Det är ingen som helst slump att vi nu återigen har en president som påstår att vaccin orsakar autism och att klimatvetenskapen är en bluff. Och arbete pågår för fullt även här hemma i Sverige och Europa för att ta oss dithän.

    Ingen kan ha missat katastrofläget i Los Angeles och det är nästan en självklarhet att skiten börjar flöda på nätet inom loppet av ingen tid alls. Republikanska medieapparaten, amplifierat av Musk och Trump, har redan bestämt sig: brandförsvaret har prioriterat ”wokegrejor” som jämställdhet och hbtq-frågor istället för kärnuppgiften att släcka bränder.

    Trumps hela existens bygger på att ljuga och skapa motsättningar. För sex år sen erbjöd Musk att hjälpa till vid de massiva bränderna, nu handlar allt om att bete sig som ett kräk och sprida lögner (varsågod för åsikt).

    Det är som vanligt, detaljer tas ur sitt sammanhang och anrättningen kryddas med rena felaktigheter. Självklart är det klimatalarmism och miljömuppar som är problemet. Ni kan ju läsa några bemötanden här: California Fire Facts | Governor Gavin Newsom

    [Uppdatering: kan ju lägga till att 44 republikaner i kongressen röstade emot att finansiera förebyggande skogsbrandsarbete så sent som i december. ]

    Lika självklart är det ju att politiker och tyckare på högerkanten här hemma spinner vidare på detta. Orkar inte ens länka, ni vet precis vilka det är och vilka partier de företräder ändå 😉

    Tänkte kommentera en annan sak. Även journalisten Malin Ekman – som lämnade SvD med buller och bång för att hon inte fick ”säga som det var” – sjunger med i kören och viftar bort kopplingen till klimatförändringarna. Ja, inte med stöd av forskare utan av en debattörkändis: Michael Schellenberger – han som hävdar att klimatalarmismen är en kompensation för att folk har förlorat den kristna tron och i ”den nya religionen” är forskarna den nya prästerna:

    Han hänvisar i sin tur till statistik som inte visar någon minskande trend i nederbörd sedan 1877. Vilket stämmer. Hur kan det då påverka brandrisken? Är det odugliga forskare, en konspiration och bara alarmism? Eller är det kanske inte så enkelt?

    Temperaturökningen är tydlig (bilderna nedan är från bloggen Open Mind, ett gammalt inlägg men fortfarande aktuellt).

    Här spelar faktorn vapor pressure deficit (VPD) en viktig roll för brandrisken. En varmare atmosfär gör att luften kan innehålla mer vattenånga och VPD är ett mått på hur långt ifrån den verkliga vattenmängden (specifik luftfuktighet) är från vad luften max kan innehålla. Ju större skillnad desto starkare är drivkraften att vatten ska dunsta från mark och växtlighet, vilket i sin tur leder till större brandrisk.

    Och en stigande trend i VPD är tydlig (inte bara i Kalifornien):

    Det finns ingen korrelation mellan nederbörd under innevarande år och hur allvarliga bränderna blir. Däremot finns det en tydlig sådan till mängden nederbörd under föregående säsong – då växer det mer och det kommer finnas mer brännbart material i skogen vid en lång efterföljande torkperiod.

    Men, men, det är komplexa samaband och jag tvivlar på att du kommer hitta någon forskare som hävdar att skogsskötsel, var hus byggs osv inte skulle spela någon roll. För det gör det förstås. Att det blivit så illa som det nu är beror också till stor del på att bränderna uppstått under de så kallade Santa Ana-vindarna, ett naturligt fenomen som inte har med förändrat klimat att göra.

    Men här är en studie som visade att den ökade VPD:n ligger bakom den ökade areal som drabbas av skogsbränder i Kalifornien mellan 1972-2018:

    ”The above results strongly suggest that the observed increase in California summer burned area during 1972–2018 (which mainly occurred in northern California forests) was mainly due to increased VPD and not concurrent changes in nonclimate factors such as forest management, fire suppression practices, or human ignitions.

    This is not to say that nonclimate factors were negligible in dictating modern annual burned areas. To the contrary, human ignitions greatly enhance the number of wildfires relative to that expected in their absence (Balch et al., 2017), and increased fuel density due to fire suppression (and warming/wetting trends in the high Sierra) may have enhanced the mean state of modern-day forest-fire extent, severity, and sensitivity to aridity (Dolanc et al., 2013; Harris & Taylor, 2015; Minnich et al., 1995; Swetnam & Baisan, 1996).

    However, while effects of human activities are evident in multicentury assessments of fire activity (e.g., Klimaszewski-Patterson et al., 2018; Marlon et al., 2012; Taylor et al., 2016), changes in background conditions such as fuel abundance during our short study period do not appear responsible for the observed increase in summer forest-fire extent during 1972–2018.”

    Mer läsning:

    [Uppdatering: Studie kopplar bränder i LA till global uppvärmning – Vetenskapsradion Nyheter | Sveriges Radio]

    Här om en uppmärksammad artikel där en ”brandforskare” bekände att han medvetet vinklat sin vetenskapliga artikel för att spela ner människans roll:

    Jaja, for what it’s worth, för de som är intresserade. Men vi är ju som vi är: Trump och Musks uttalanden, oavsett hur idiotiska de är, kommer ju få spridning i media för att vi tycks älska att läsa det. Och tillvänjningen fortsätter. På högertwitter är det redan fakta att det är wokeismen som ligger bakom ALLT (ja, förutom invandrarna då).