Att Skriva -en hantverkares memoarer av Stephen King.
Som underrubriken antyder är det i stor utsträckning även en resume av herr Kings liv. Och som för det stora flertalet av ”de som lyckats”, i vilken bransch det nu än må vara, så är det slående hur mycket slit som ligger bakom det där genombrottet. Han växte upp med en ensamstående mamma som fick jobba livet av sig för att få ihop det och detsamma gällde för honom själv när han växte upp. Det var dubbeljobb för inga pengar alls, de hade knappt pengar till att köpa mat men ändå orkade han med att skriva. Konstant och jämt. Tänk vilken känsla att sedan få det där telefonsamtalet från en person man aldrig träffat som meddelar att pocketrättigheterna för Carrie hade sålts för 400 000 dollar och hälften tillföll honom…
Nu väntar jag bara på att min telefon ska ringa 🙂
Som aspirerande författare fann jag boken ytterst inspirerande även om man såklart ville ha den där gyllene formlen för att slå igenom…. tyvärr är ju svaret bara hårt slit. Eller tyvärr egentligen, vad vore saker och ting värt om man inte fick jobba för det? Lyckan att ta sig genom en Ironman kommer ju knappast från att man lyckats göra något enkelt och helt trivialt, eller hur?
SK går igenom sin syn på hur man ska angripa berättandets konst och han berättar hur han gör, ibland med ganska handfasta råd (man får t ex ta del av några sidor råmanus från boken 1408 (som f ö blivit film regisserad av svensken Håfström), före och efter redigering, ganska kul att se) och ibland mer ”filosofiskt”.
Något som fick mig att le lite och känna en viss befrielse var det här med intriger och strukturerande av manuset i förväg. I mitt första manus ”Själseld” som nu finns i handeln har jag i mångt och mycket skrivit lite som det kommer. I mitt andra manus har jag försökt vara mer strukturerad, mycket pga att jag skulle slippa få skriva om så mycket då jag ändrar inriktining efter hand. I det som jag håller på med nu har jag hamnat i någon sorts skrivkamp. Mycket tror jag beror på att jag försökt få ihop en helt (nåja) klar story i huvudet/på papper innan jag sätter igång att skriva. Resultat: det funkar inte. Punkt. Jag har försökt men det blir just ingenting av det. Det var likadant när jag labbade som kemist, jag kunde inte få ner en lång handlingsplan i förväg (vilket många i chefsnivå tycker är liktydigt med effektivisering…) men trots allt blev det några patent mm.
Och nu säger Kungen att han heller inte gör så, han utgår från en scen, én frågeställning och tar det sedan som det kommer. Lycka 🙂 Ju mer han ”lär känna” karaktärerna kommer de leda honom vidare i storyn. Hur många gånger har jag inte i förväg bestämt vad som ska hända men när man väl kommer dit känns det bara så fel, huvudpersonen skulle aldrig reagera på detta sätt! Och säger Kungen att det är så så tänker jag inte argumentera emot 🙂
På det hela taget var det en underhållande bok, kanske mer inspirerande än rådgivande, för som King säger, det finns inga hemligheter med att lyckas. Skriv mycket. Läs mycket. Och en viss själrannsakan, vissa saker är man inte helt ämnad att bli bra på helt enkelt… Som med allt annat alltså…
Maths Nilsson, författare 