Etikett: adventskalender

Lucka 8: It’s the sun, stupid!

Den Av Mathsi Klimat, Uncategorized14 kommentarer

Att upplysa klimatforskare om att solen påverkar klimatet är förstås som att berätta för kirurger att det finns blod i kroppen. Självklart har de undersökt om förändringar i solinstrålningen ligger bakom nutida uppvärmning. Frågan är varför ”klimathotsskeptiker” inte litar på dessa studier och slutsatser?

På NASA:s websida finns neadsntående graf som jämför den solenergi som jorden tar emot (nedersta gula linjen) jämfört med den uppmätta temperaturen vid jordytan. Som synes korrelerar de inte alls, trots att instrålningen minskat något ökar temperaturen.

Ett andra tecken som visar att det är växthusgaser och inte en ökad solinstrålning som ligger bakom uppvärmningen, är vad som brukar kallas växthuseffektens fingeravtryck: stratosfären kyls ner. Forskarna anser att den inte skulle göra det om uppvärmningen var orsakad av en ökad solinstrålning. Detta förutspåddes för länge sedan av Nobelpristagaren Manabe (och Wetherald 1967). En del av detta beror också på en minskad halt av ozon i stratosfären. Men fysiken får ni diskutera med de som forskar om saken.

Läs mer t ex här: Explainer: Why the sun is not responsible for recent climate change – Carbon Brief

Men uppenbarligen håller vissa inte med. Bilden högst upp är tagen från norska Klimatrealisterne som anser att våra utsläpp av växthusgaser inte ligger bakom uppvärmningen. Från deras ”faktasida”: Ekstra tilførsel av CO2 og metan (CH4) vil ha en ubetydelig virkning på drivhuseffekten, og virkningen på temperaturen lar seg ikke måle.

It’s the Sun stupid! (Det är solen, idiot) är en parafras på en av Clintons valslogans It’s the economy stupid! (först tänkt som en ”instruktion” till sina egna valarbetare men det spred sig och användes sen även externt). Astrofysikern Willie Soon, är en av de mest aktiva ”klimathotsskeptikerna” och han använde It’s the Sun stupid! som rubrik i en av sina artiklar.

Det avslöjades att hans forskningsanslag betalats av fossilbolag som Southern Company och Koch Brothers, i kontraktet stod att bolagens finansiering skulle hållas hemligt och att de skulle få se publikationer innan de offentliggjordes. Soon har vid flera tillfällen ljugit om att han inte hade några sådana här intressekonflikter. Nu är pengar inga bevis för dålig forskning, men flera av hans artiklar har visat sig vara undermåliga och han har varit inblandad i en rad kontroverser, här är en: Soon and Baliunas controversy – Wikipedia

I kommunikation med energibolaget Southern Company bifogade han just artikeln med rubriken It’s the Sun stupid, senare publicerad på tankesmedjan Heartland Institutes hemsida. Han menar där att det finns en korrelation mellan solinstrålningen och temperaturen. Han använder dock utdaterade rekonstruktioner som innehöll en del artefakter. Likaså håller inte korrelationen utanför det område han använt. Läs t ex RealClimate: The Soon fallacy

Och för att göra en lång historia kort. Många av de som anser att solens och andra astronomiska faktorer inte har beaktats tillräckligt, förlitar sig på vad som kallas kurvanpassning. Man letar efter korrelationer mellan olika parametrar som exempelvis Saturnus och Jupiters omloppsbana och temperaturen på jorden. De försöker sedan tillskriva detta att vara ett orsakssamband, men utan att ange någon känd fysik bakom. Problemet är att när man jämför en stor mängd datapunkter kan det likaväl kan handla om en ren slump.

Ett otal av dessa ”astronomiska modeller” har visat sig inte stämma, här hittar du några exempel. Och längst ner i detta inlägg finns några till.

Senast i raden är en artikel från förra året skriven av Soon och far och son Connolly (alla tre är kändisar i den här debatten). The Connollys är kemister och inte astrofysiker och har bland annat startat en egen tidskrift där de endast gett ut sina egna artiklar, peer review (gransking) görs av de läsare som känner sig manade. Där beskriver de bland annat ett helt nytt fysikaliskt fenomen, en energiöverföringmekanism som ingen tidigare tänkt på (”pervection”) som kan förklara bort växthuseffekten.

Jag har skrivit mer om denna artikel en bit ner i detta inlägg.

Nu har det kommit en vetenskapligt publicerad kritik mot denna. De använder utdaterade mätserier och det verkar finnas uppenbara brister i den statistiska metodik de använt. Ni får läsa och bedöma själva, det finns en text om det på Real Climate här.

Scafetta är en annan av dessa ”klimathotsskeptiker”. Här finns en del invändningar om hans senaste artikel: RealClimate: Scafetta comes back for more

Jag påstår inte att jag kan allt om detta, men det är felaktigt att dessa alternativa hypoteser ska ha ignorerats utan motivering. Det blir också en rejäl falsk balans när man ska lyfta fram ett fåtal forskare vars hypoteser och artiklar har motbevisats gång på gång och likställa det med en mängd annan forskning som bevisat motsatsen.

Finns hur mycket som helst om detta på nätet. Hinner inte mer nu 🙂

Lucka 7: Har IPCC trollat bort den medeltida värmeperioden (”hockeyklubbsgrafen”)?

Den Av Mathsi Klimat, Uncategorized5 kommentarer

Den odiskutabelt mest omstridda och segdragna kontroversen inom klimatdebatten är den om den så kallade hockeyklubbsgrafen. Den kommer från två studier av Mann, Bradley och Hughes 1988+89. De hade rekonstruerat temperaturen på norra halvklotet 1000 år tillbaka i tiden med hjälp av så kallade proxydata. Genom att studera trädens årsringar, prover från korallrev och liknande kunde de indirekt bestämma en temperatur.

De kopplade sedan ihop detta med moderna mätningar via termometrar och slutresultatet blev som i bilden nedan, publicerad i IPCC:s tredje assessment report, TAR, från 2001:

Den blev snabbt en symbol för hela den globala uppvärmningen, men det är många forskare som menar att den fick för stort mediautrymme (med god hjälp av IPCC). Det blev, för att överdriva lite, som att allt tal om global uppvärmning stod och föll med just denna graf/studie.

Även Michael Mann, en av forskarna bakom studien, har kommenterat att ”båda sidor” har utnyttjat grafen felaktigt så att säga. Det var trots allt en ny studie som använde ny metodik och det står även i sammanfattningen att äldre data är både sparsam och osäker (vilket syns av det grå osäkerhetsintervallet i bilden ovan).

En av stridsfrågorna rörde den så kallade medeltida värmeperioden runt åren 950-1250. Det är nämligen väldokumenterat att det finns platser som då hade temperaturer i nivå med de som rådde runt lite innan senaste sekelskiftet. Det har använts som argument för att nuvarande uppvärmning inte är exceptionell och kan bero på naturliga variationer. Nu var hela den perioden bortraderad (i alla fall om man ignorerar osäkerhetsspannet)!

Hela historien har kallats The Hockey Stick Controversy och involverar anklagelser om fusk, flera utredningar och bråk ända upp i den amerikanska kongressen. Framför allt Michael Mann hamnade i skottgluggen och har fått utstå mordhot och en våg av Freedom of Information-stämningar där konservativa tankesmedjor och senatorer krävt att han (och andra) lämnar ut mejlkonversationer och en lång rad annan information för att kunna avslöja mygel.

Studien har fått helt berättigad kritik angående den statistiska metodik som användes (Mann har sagt att han inte använt den sen 2001). Men amerikanska National Research Council gjorde en rejäl utredning och kom fram till att studien höll måttet trots att metodiken hade sina brister (the North report), slutsatserna blev desamma även om man applicerade mer robust metodik. Det har bekräftats även av andra t ex: Wahl et al., Climatic Change 85, 33–69 (2007). https://doi.org/10.1007/s10584-006-9105-7

Andra har även klagat på själva användandet av proxydata, framförallt hur trädringsdata har använts. Mest känt är väl kritiken i två artiklar från två ”kändisskeptiker” McIntyre och McKitrick (M&M) som menade att det inte alls gick att upprepa rekonstruktionen. Likaså hävdade de att metodiken som Mann och kompani använde skulle ge en ”alarmistisk” hockeyklubbsgraf hur man än gjorde. Anklagelser om avsiktligt fusk haglade, vilket letade sig ända in i åtminstone en fascinerande riksdagsmotion (Motion 2009/10:MJ372).

I själva verket har det visats att det var M&M som inte gjort rätt, läs mer på Real Climate med länkar till vetenskapligt publicerade artiklar. Mann anklagas för att vägra lämna ut rådata och koder men det stämmer inte, du kan själv ladda ner dem här.

Turerna runt detta är många, för mycket för att få plats här, men jag har beskrivit dem i min bok Spelet om klimatet.

Hur som helst, Mann och hans kollegor tog till sig av kritiken och uppdaterade sin artikel enligt rekommendationerna, med och utan trädringdata som särskilt hade kritiserats (PNAS 2008). Likaså använde de nyare och bättre proxydata som inte funnits tillgängliga tidigare för att få mer robusta resultat (så som forskning alltid ha fungerat – numera finns det en mängd hockeyklubbsliknande grafer från många olika forskargrupper, framtagna med olika metodiker).

(Inte för att ”bråket” slutade i och med detta).

Många (exempelvis Elsa Widding) anser att man hellre ska lyssna på svenske forskaren Fredrik Charpentier Ljungqvist (FCL) som har skrivit några populärvetenskapliga böcker i ämnet men framförallt gjort egna vetenskapligt publicerade rekonstruktioner. Men i själva verket är Ljungqvists rekonstruktion från 2009 och Manns uppdaterade kurva samstämmiga vad det gäller den medeltida värmeperioden:

FCL deltar i det internationella nätverket Page2k som forskar om historiska temperaturer. 2013 publicerade de en artikel i Nature Geoscience som konstaterade att det inte fanns bevis för en globalt sammanhängande medeltida värmeperiod, till skillnad från nutida uppvärmning (ingen förnekar att delar av jorden haft värmeperioder).

”There were no globally synchronous multi-decadal warm or cold intervals that define a worldwide Medieval Warm Period or Little Ice Age”

Här samma graf men inklusive nyare data:

Nedan visas PAGE2k:s rekonstruktion av den globala temperaturen med gröna prickar (baserat på över 500 olika mätserier) och jämförs med Manns hockeyklubbsgraf i blått (norra halvklotet). Den röda linjen motsvarar moderna mätningar med termometrar. 

File:T comp 61-90.pdf

2019 publicerade Page2k ytterligare en studie med en rekonstruktion av den globala temperaturen 2000 år tillbaka. FCL är en av författarna. Efter att ha gått igenom en mängd mätserier världen över och applicerat olika statistiska analyser har de kunnat konstatera att de senaste 50 årens temperaturutveckling är exceptionell.

Jonathan Overpeck בטוויטר: "Latest comprehensive (@PAGES 2k dataset and many reconstruction methods) global temperature reconstruction for the last 2000 years. More than ever, confirms the unprecedented global warming of the last 100

En anknytande studie visar att sannolikt har varken den medeltida värmeperioden eller den lilla istiden har varit global, det skiljer hundratals år mellan fenomenen i olika delar av världen. 

No evidence for globally coherent warm and cold periods over the preindustrial Common Era,  Nature volume 571, pages 550–554 (2019)

Page2k:s nyaste rekonstruktion finns med i senaste IPCC-rapporten, här från sammanfattning för beslutsfattare:

Och den finns även på flera ställen i huvudrapporten även om vissa hävdar motsatsen, här är en version:

Flera (exempelvis Elsa Widding här också) påstår att McIntyre (samma som ovan) har kritiserat denna graf sönder och samman. Stämmer hans kritik? Jag har ingen aning, men han har gjort det på sin egen, och den fossildrivna tankesmedjan CO2 Coalitions, bloggar, inte i någon vetenskaplig publikation. Det är två helt väsensskilda saker.

Och det finns anledning att vara misstänksam. McIntyre har kommit med flera grundlösa och grova anklagelser om fusk och mörkande av data genom åren. Här ett inlägg om en av kontroverserna: RealClimate: Yamalian yawns.

Så när Widding säger att vi ska lyssna på FCL och samtidigt säger att ovanstående graf är helt felaktig så är det svårt att veta vad hon egentligen menar.

Men det handlar – som så många gånger förr – om att lita på ett blogginlägg eller en hel radda vetenskapligt publicerade studier som via olika metodiker hamnar i samma slutsats: nuvarande uppvärmning sticker ut (att det finns detaljer som skiljer och osäkerheter i den här typen av studier är självklar). Här hittar du länkar till en bra bit över trettio hockeyklubbsgrafer över de två tusen senaste åren.

Läs mer här: Medeltida värmeperioden och Manns hockeyklubba – Maths Nilsson, författare

Manns hockeyklubbsgraf från 1998/99 har idag spelat ut sin roll. Den var en början på något som har justerats och förfinats med tiden precis som all annan vetenskap. Men det spelar ingen roll, bara härom året gick rykten på nätet att Mann och hans studie avslöjats som fusk i domstol. Svensk högeralternativ media hakade på. Men det stämde inte alls. Det var ett förtalsmål som lades ner på grund av att det dragit ut på tiden och domaren ansåg det överspelat. Läs mer här (inklusive domstolsprotokoll).

En video med uttalande m att hockeyklubban var ett beställningsjobb mm från Lars Bern på SwebbTV:

Lucka 6: Varför redovisar IPCC inte växthusgasen vattenånga som en drivkraft på klimatet?

Den Av Mathsi Klimat, Uncategorized3 kommentarer

Vattenånga är en potent växthusgas och finns dessutom i betydligt högre koncentration i atmosfären än koldioxid. Men ändå finns inte vatten ens nämnt i listan över de faktorer som påverkar klimatet (forcings) i IPCC:s rapporter. Bilden nedan är tagen AR5 från 2013 (H₂O i stratosfären som nämns i den lilla rutan avser det som kommer från nedbrytningen av metan som är den största källan till vatten på höga höjder i atmosfären):

FigTS-07-1 Forcings IPCC AR5

Att en del automatiskt får detta till att IPCC myglar (jodå, det förekommer) säger väl ganska mycket om det sorgliga debattklimatet. Det korta svaret på varför vatten inte finns nämnt ovan är för att det räknas som en ”feedback” dvs en återkoppling och inte en drivkraft. Och vad innebär då det?

Vattenånga skiljer sig markant ifrån hur ovanstående växthusgaser ”beter sig”. 

CO₂ är i princip inert i atmosfären dvs den bryts inte ner och blir också jämnt fördelad i lufthavet (även om det kan ta lite tid innan den sprids ut om det är ett koncentrerat utsläpp). CO₂-halten minskas genom att det tas upp i haven eller förbrukas i biologiska processer som fotosyntesen och liknande. Resultatet blir att gasen kommer finnas kvar i atmosfären i många hundratals år.

Så ser det inte ut för vattenångan. Det är temperaturen som bestämmer hur mycket vatten som kan finnas i atmosfären, ju varmare luft, desto mer vatten. Halten, och därmed också storleken på dess växthuseffekt, är så att säga en effekt av den ökade temperaturen i sig. 

Det vatten som dunstar från hav och land eller släpps ut från våra skorstenar kan falla ner som regn eller snö inom loppet av timmar eller dagar. Likaså skiljer sig vatten från koldioxiden i att det inte är jämt fördelat i atmosfären (det var amerikanska flygvapnet som, när de utvecklade värmesökande vapen, först insåg hur extremt lite vatten det finns på höga höjder).

Sammantaget gör detta att man inte betraktar vatten som en drivkraft (forcing) utan som en positiv återkoppling (feedback). Men det är inget som ignoreras även om det kan vara svårare att räkna på.

Studier visar att om CO₂ orsakar en uppvärmning på 1°C så kommer vattenångan i sin tur förstärka uppvärmningseffekten med ytterligare en grad eller mer, vilket i sin tur påverkar andra parametrar som molnbildningen etc. Det finns en rad olika återkopplingsmekanismer (både positiva och negativa) och sammantaget brukar de räknas in i den så kallade klimatkänsligheten (dvs ett mått på hur stor temperaturökning får man av en fördubbling av koldioxidhalten).

Utdrag från IPCC TAR (2001):

Water vapour feedback continues to be the most consistently important feedback accounting for the large warming predicted by general circulation models in response to a doubling of CO2. Water vapour feedback acting alone approximately doubles the warming from what it would be for fixed water vapour (Cess et al., 1990; Hall and Manabe, 1999; Schneider et al., 1999; Held and Soden, 2000). Furthermore, water vapour feedback acts to amplify other feedbacks in models, such as cloud feedback and ice albedo feedback. If cloud feedback is strongly positive, the water vapour feedback can lead to 3.5 times as much warming as would be the case if water vapour concentration were held fixed (Hall and Manabe, 1999).

Klimatlucka 4: De påstått dåliga klimatmodellerna del 1

Den Av Mathsi Klimat, Uncategorized2 kommentarer

I den senaste IPCC-rapporten redovisas hur några äldre klimatmodeller presterar vad det gäller att simulera temperaturen vid jordytan. Den tjocka svarta linjen är observationer och övriga linjer är klimatmodeller (FAR, SAR, TAR = de tre första IPCC-rapporterna)):

Det går knappast klaga på prestandan.

En vetenskaplig artikel från 2020 följde upp hur klimatmodeller som använts från 1970 fram till 2007 presterar i att förutsäga temperaturen vid jordytan. Det visade sig att 14 av 17 modeller predikterade temperaturer som är statistiskt oskiljbara från de som idag är observerade. Finns även ett inlägg på Real Climate om detta.

  • Hausfather, Z., Drake, H. F., Abbott, T., & Schmidt, G. A. (2020). Evaluating the performance of past climate model projections. Geophysical Research Letters, 47, e2019GL085378. https://doi.org/10.1029/2019GL085378

Hur kommer det sig då att man så ofta hör att modellerna är urusla och ständigt visar alarmistiska resultat?

Vanligast är att man jämför äpplen och päron. Nedan visas några av de vanligare graferna som cirkulerar på nätet (användes t ex av Elsa Widding (SD) i en insändare till SVT Opinion 2019): ”Man bör starkt ifrågasätta klimatmodeller från IPCC som kraftigt överskattar uppvärmningen och därmed triggar våra politiker att fatta felaktiga beslut, och som dessutom skapar klimatångest hos stora delar av befolkningen”, skriver Lundqvist och Widding.”

Det är grafer som den ”skeptiske” forskaren John Christy använde vid ett kongressförhör i USA 2016. De visar temperaturen i troposfären, det vill säga atmosfärsskiktet närmast jorden upp till ca 15 km:s höjd (50 000 feet anges) och inte vid jordytan.

Men det är inte problemfritt att ta fram korrekta mätdata från troposfären. Satelliterna mäter inte temperaturen direkt utan den registrerar mikrovågsstrålning hos syremolekyler som varierar med temperaturen. Det krävs sedan en algoritm/klimatmodell för att översätta detta till en temperatur då rådata även måste korrigeras för satellitens drift i höjd, störningar från stratosfären som kyls ner och så vidare.

Christy sammanställer (ihop med Roy Spencer) temperaturdata från dessa satellitmätningar i vad som kallas UAH-mätserien (universitetet i Alabama Huntsville). ”Klimathotsskeptiker” brukar nästan undantagslöst använda denna mätserie (ger lägst ökningstakt) eftersom mätserier från jordytan påstås vara manipulerade för att visa en uppvärmning.

Det har dock gjorts grova justeringar i UAH-mätserien genom åren för att korrigera diverse fel. Läs mer om hur det skiljer mellan olika forskargruppers sammanställningar utifrån dessa data: De sönderkorrigerade mätserierna

Det brukar ofta sägas att satellitdata är de bästa data som finns, vilket definitivt inte alla håller med om. Lyssna på vad några forskare anser om detta:

Men det är ingen hemlighet att man har haft svårt att få fram tillförlitliga mätvärden från troposfären över tropikerna. Läs här: The tropical hot-spot – att hantera vetenskapliga osäkerheter

Det är heller ingen hemlighet  att modellerna inte helt lyckats prediktera temperaturen i framförallt den tropiska delen av troposfären. Det påstådda mörkandet är dock så dåligt utfört att IPCC råkade få med det här i summeringen av IPCC WG1AR5 från 2013:

”Most, though not all, models overestimate the observed warming trend in the tropical troposphere over the last 30 years, and tend to underestimate the long-term lower stratospheric cooling trend.”

Många forskare menar att Christy medvetet har ”fixat till” sin graf så att det visuella intrycket av hur modellerna presterar blir sämre än vad det faktiskt är. Gavin Schmidt (NASA) förklarar på Real Climate vad Christy har gjort för att få fram sin graf. I nedanstående diagram har han använt samma rådata som Christy men utan att gruppera in och ta medelvärden av olika mätserier utan motivering med mera. Det ger en helt annan bild av läget.

Här en bild med några kommentarer av vad som många menar är helt medvetna åtgärder för att framställa en graf som ger en felaktig bild av läget:

Men för att sammanfatta, modellerna över temperaturen vid jordytan presterar bra och ligger inom felmarginalerna. Här bild från senaste IPCC-rapporten AR6 WG1, svart tjock linje=observationer; röd tjock linje medelvärde för modeller, för mer utförlig bildförklaring se här:

Men även alla mätserier från troposfären visar en uppvärmning, det är bara hastigheten som skiljer. Här tabell från BAMS 2018 (notera att även Christy var författare till detta kapitel) som visar att UAH:s mätserie stämmer sämst överens med de mätningar som gjorts av samma område fast med radiosonder (dvs väderballonger):

Här en längre utläggning med grafer som visar att UAH:s mätserier stämmer sämst överens med de från väderballonger: Which Satellite Data? | Open Mind (wordpress.com)






Här kan du läsa ett av mina inlägg om hur den kände klimatforskaren James Hansens modeller har ”missbrukats” i debatten. 





Blir sannolikt en lucka till framöver med några kommentarer om de modeller som användes till senaste IPCC-rapporten …





 





 


			
					

	




			
				


			

		

			
Klimatlucka 3: Klimatkänsligheten

						

				Den  Av Mathsi Klimat, Uncategorized1 kommentar			

					


		

			

Klimatkänsligheten är ett mått på hur mycket temperaturen vid jordytan förändras om halten koldioxid i atmosfären fördubblas. Det finns några olika begrepp här men denna artikel handlar om den så kallade jämviktsklimatkänsligheten som brukar betecknas ECS (Equilibrium climate sensitivity). Efter senaste rapporten har IPCC beskyllts för att ignorera ”en av de viktigaste studierna som gjorts på detta område under de senaste decennierna”. Hur är det med den saken?





Båda sidor om åsiktstaketet är i princip överens om att en fördubbling av CO2 i atmosfären leder till cirka 1°C uppvärmning. Bråket handlar nästan uteslutande om vad detta får för följdeffekter. En högre värme ger t ex mer vattenånga i luften, vilket i sin tur påverkar molnbildning som kan skapa både en nedkylande och uppvärmande effekt beroende på typ av moln och så vidare. Klimatkänsligheten är ett mått på summan av alla dessa effekter. 





Det går att beräkna ECS på många olika sätt och det finns hundratals vetenskapliga artiklar om detta (filmen nedan är fyra år gammal, dvs innan senaste IPCC-rapporten):














Ända sen i alla fall Charneyrapporten publicerades 1979 har ”en samlad bedömning” angett det mest troliga värdet på ECS till cirka 3 °C men med ett relativt stort osäkerhetsspann  (+/- 1,5 °C) – men det finns studier som hamnat på båda sidor om detta intervall. Till senaste IPCC-rapporten har osäkerheten reducerats med 50% och ECS anges nu till 2,5-4 °C. IPCC skriver också att det är i princip helt säkerställt att den inte understiger 1.5°C men inte helt uteslutet att den kan överstiga 5 °C. 





(”It is virtually certain that ECS is larger than 1.5°C.´[…] but currently it is not possible to rule out ECS values above 5°C”).





Det är en sammantagen bedömning utifrån olika metodiker:












IPCC AR6:





Uncertainties regarding the true value of ECS and TCR are the dominant source of uncertainty in global temperature projections over the 21st century under moderate to high greenhouse gas emissions scenarios










Förvillarnätverket Clintel kritiserade som sagt IPCC-rapporten för att ignorera en viktig studie av Lindzen och Choi från 2011 (LC11).  Enligt Clintel presenteras där signifikanta bevis för en klimatkänslighet som till och med understiger 1°C (värt att notera: vi har ganska nyligen kommit drygt halvvägs till en fördubbling av CO2-halten som gett en temperaturökning på strax över 1°C, dvs om LC11:s resultat ska stämma får det inte ske någon mer uppvärmning (snarare en nedkylning) fram till ca 2060…):










Men LC11 är i själva verket ”slutet” på en lång verklig vetenskaplig debatt om Lindzens så kallade irishypotes han först presenterade 2001. En lång rad vetenskapliga artiklar har publicerats om detta och LC11 var tänkt att bemöta den omfattande kritik som framkommit. Manuset blev dock enhälligt refuserat av fyra granskare (varav Lindzen hade valt två) hos den ansedda tidskriften PNAS. 





Det är inte bara ”alarmistiska” forskare som anser att den inte lyckades bemöta kritiken. Judith Curry skrev på sin blogg: ”With regards to the scientific merit of the paper, the PNAS reviews were actually quite thorough and do not seem unfair to me; they raise many valid concerns.  LC chose not to submit a revised version to PNAS and instead went with another journal.”





Men istället för att bemöta oklarheterna valde L&C att skicka manuset till en ganska okänd koreansk tidskrift som också antog det och publicerade. Det är alltså enligt Clintel den viktigaste artikeln om detta under senaste decennierna.





Och IPCC har heller inte ignorerat  den publicerade LC11. I förra IPCC-rapporten AR5 från 2013 motiveras det i både kapitel 7 och 10 varför slutsatserna i LC11 inte håller. Läs mer om Lindzens irishypotes här.





Ett tydligt exempel på hur denna debatt aldrig kommer vidare.










Avslutar med ett exempel på hur man inte bara kan ta första bästa bild från internet och blint lita på att den är sann.





I en intervju i högernationalistiska SwebbTV 2020 valde Elsa Widding (SD) nedanstående bild för att skildra att i princip alla nyare studier visade att klimatkänsligheten var mycket lägre än vad man tidigare trott, åtminstone i det lägre av IPCC:s dåvarande spann på 1,5-4,5C, Likaså förde hon fram att flera nya studier pekade ända ner på 0,3-0,8 °C och menade ”att då är det ju ingen ko på isen.”












Bilden är direkt tagen från en blogg (NoTricksZone) och han har tagit en bild från en artikel skriven av Scafetta (känd ”skeptiker”” i den här debatten).  Men bloggaren har modifierat den ursprungliga grafen, originalets axlar innefattar bara det område där det gråa fältet finns med. Alla punkter (=studier) i det nedersta högra hörnet liksom det nedanför det grå fältet, har bloggaren lagt till i efterhand. 





Jag har gått igenom en del de artiklar bloggaren har lagt till och det finns en hel del felaktigheter där, läs mer här. Och likaså, Scafetta tycks ha gjort ett urval av befintliga studier i sin originalgraf. (De blå och röda prickarna visar olika storheter, men det får ni läsa i den givna länken.)





Ta en titt på de 142 studier som redovisades i Knuttis review-artikel från 2017 (en överskådlig excelfil hittar du här). På bilden nedan anger prickarna respektive studies bästa uppskattning och strecken är ”osäkerhetsintervallen”. Det här är alltså från samma år som bilden ovan visade att det bara fanns tre studier efter 2007 med kk >3C:






ecs_timeline






 Bild från Carbon Brief










Detta är självklart ingen slump utan helt avsiktligt gjort för att ge en missvisande bild, och det är i princip standard för denna bloggare. Många har visat en lång rad felaktigheter i det han skriver.





Samma bild finns för övrigt med i boken Borde man oroa sig för klimathotet? skriven av Staffan Mörner och utgiven av Widdings egna förlag.