Meriterade fysiker dissar ”klimat- och miljövetenskap”

En anledning till varför ”klimathotsskepticismen” kunnat växa sig så stark i framförallt USA är att det funnits ett fåtal välmeriterade akademiker som fört fram budskapet. För om till och med professorer protesterar så är det ju lätt att dra slutsatsen att det måste ligga något i det! Det var i alla fall så jag själv blev intresserad av ämnet.

De mest inflytelserika av dessa har varit fysiker och lika signifikant är att de själva inte varit aktiva inom klimatvetenskap. Visst är det sunt att vara skeptisk men många har förstås frågat sig varför de inte ens kunnat acceptera saker som haft väldigt starkt stöd i vetenskapliga publikationer.

[Tilläggskommentar som verkar nödvändig: det saknas verkligen inte fysikkompetens eller välmeriterade fysiker inom den ”etablerade klimatvetenskapen”].

Att alla skulle vara köpta av industrin i den bemärkelsen att pengarna fått dem att ändra åsikt är inget hållbart argument (även om det säkert finns exempel på det). Med det sagt så har ”oljepengar” bevisligen varit helt avgörande för hur mycket kraft som kunnat läggas bakom lobbykampanjer och desinformationsspridning.

Man behöver inte ägna särskilt mycket tid på nätet för att upptäcka en nästan hundraprocentig korrelation mellan ”skeptiska” forskare och en ideologisk ståndpunkt att vara emot för mycket statlig kontroll och regleringar. Det är påtagligt att de inte bara är kritiska emot klimatvetenskapen, det gäller det mesta som innebär regleringar utifrån ”miljöargument” (ja, jag generaliserar en del).

Jag råkade springa på en artikel (Lahsen, Global Environmental Change 18 (2008) 204–219) som försökt sig på att belysa en annan del av detta genom att bland annat intervjua tre av de mer kända/inflytelserika ”skeptikerna” i detta avseende:

1984 startade de den konservativa tankesmedjan The George C. Marshall institute (GMI) som varit helt central i klimatdebatten (lades ner 2015 men drivs vidare under namnet CO2 Coalition). Till en början handlade det mycket om att försvara uppbyggnaden av USA:s Strategic Defense Initiative (SDI) – ofta kallat Star Wars – det vill säga ett försvar mot kärnvapenattacker via satelliter, laser och vad allt vad det var.

1989, året efter att IPCC startades, drog de igång sitt Climate Change Policy Program och släppte bland annat en rad rapporter som fick stort inflytande på debatten. De tryckte på osäkerheterna i de vetenskapliga slutsatserna och hävdade med emfas att den lilla uppvärmning som registrerats enbart berodde på naturliga variationer i solcykler och liknande.

Seitz 2001: “[T]he scientific facts indicate that all the temperature changes observed in the last 100 years were largely natural changes and were not caused by carbon dioxide produced in human activities.”

(I princip allt som de har hävdat vet vi nu med stor säkerhet inte stämmer, som t ex Nierenbergs uttalande om att vi max kommer se en uppvärmning på en halv grad detta århundrade.)

Bush d.ä. administration tycks ha haft större tilltro till Marshall Institute än IPCC. Enligt trion själva var det deras uppfattning om klimatförändringarna som också dominerade i Vita Huset under hela Bushs ämbetsperiod (1988–1992). Det blev också tydligt när Bush kommenterade IPCC:s första rapport (1990) då han istället refererade till GMI och menade: ‘‘My scientists are telling me something very different’’.

För att förstå detta måste man nog inse vilken framstående ställning dessa tre fysiker haft i det amerikanska samhället under lång tid.

Trions karriärer påbörjades under och efter andra världskriget och tog fart under det kalla krigets dagar. Ingen kan ta ifrån dem att de varit väldigt framgångsrika inom sina områden. Även om de inte var direkta kärnfysiker har de alla tre varit inblandade i försvarsfrågor, kärnvapen och kärnenergi på olika sätt. Seitz och Nierenberg var exempelvis vetenskapliga rådgivare åt Nato på 60-talet.

De deltog också i en radda kommissioner/vetenskapliga utredningar, satt med i diverse rådgivande grupperingar åt regeringen och byggde på så sätt upp ett nätverk bland styrande politiker och tjänstemän. Kort sagt, de åtnjöt stor respekt i samhället och kunde påverka politiska beslut och inriktningar. Fysiken som sådan var förmodligen också den mest prioriterade vetenskapsgrenen under denna tid.

”The trio was part of a small group of nuclear scientists which dominated the science–government interface in the US for most of the twentieth century (Schwartz, 1996, p. 154)

Men det skulle bli ändring på det.

1962 gav Rachel Carson ut sin bok Tyst vår som många anser var startskottet för miljörörelsen. Hon varnade för, och gav exempel på, riskerna med att urskillningslöst sprida kemikalier i naturen. Svenske forskaren Svante Odén konstaterade 1967 att regnet blev allt surare på grund av industrins utsläpp (framförallt svaveldioxid) och innebar ett allvarligt hot mot flora och fauna med hela fiskpopulationer som försvunnit. En annan svensk forskare, Sören Jensen, visade 1966, lite av en slump, hur oerhört spritt PCB var i naturen (läs hans historia i en rapport från 1972 (eller mitt tidigare inlägg: Det mystiska miljögiftet)).

Smog var ett högst påtagligt problem i städer som New York och Los Angeles. Man började också inse att blytillsatserna i bensinen spreds vida omkring och att detta påverkade hälsa och miljö. Incidenten vid kärnkraftverket i Harrisburg 1979 bidrog till ett ökat motstånd till kärnkraft. Och så vidare.

Detta återspeglades även i den amerikanska politiken. Nixon grundade USA:s miljöskyddsmyndighet och flera miljörelaterade lagar instiftades. Forskningsanslag riktades om från dyra ”fysikaliska projekt” (t ex kärnkraftsrelaterat) till annan ofta miljöinriktad forskning.

”Earth Day 1970 symbolized and further strengthened the rise in environmental concern, and establishment of the Congressional Office of Technology Assessment (OTA) in 1973 reflected the new view of science as needing to be controlled and assessed. Congress gained new power and grew more involved in all aspects of policy-making, diminishing the power of the executive branch and the existing scientific advisory network.

Det är uppenbart att de tre fysikerna tappade i inflytande, Seitz blev i princip utkastad från Vita Huset när Nixon valde att upplösa de flesta av de då existerande vetenskapliga råden.

Enligt Lahsens artikel länkad till ovan beskriver Seitz i intervju såväl som i sina memoarer hur deprimerad han var över denna utveckling där ”teknikfientliga nejsägare” fick ett allt större inflytande. Han, och hans två kollegor, menade att forskningen nu blev mer politiskt styrd, tidigare hade forskarna själva fått bestämma över vad de skulle göra medan politiker nu skulle in och peta i inriktningen. Men enligt Lahsens artikel är det klarlagt att detta inte stämmer. Anslagen var minst lika politiskt styrda innan, bara det att inriktningen nu hade ändrats till något som GMI-fysikerna inte gillade.

Lahsen, liksom många andra forskare, har pekat på denna omställning som en viktig faktor till varför många fysiker från denna period gärna ställer sig skeptiska till bl a klimatvetenskapen.

En annan sak Lahsen konstaterar i sin artikel är att många av de forskare hon intervjuat vittnar om att flera av dessa meriterade fysiker ofta ser sig lite förmer än andra och beter sig arrogant, som t ex i ett uttalande i ett kongressförhör:

Nierenberg’s off-the-cuff comment about agricultural scientists at a Congressional hearing: ‘‘They are not nuclear physicists, so we don’t think much of them’’ (US Government, 1996, p. 257)

För det är som sagt inte bara klimatvetenskapen de dömer ut, det gäller larmen om surt regn, DDT-resistens hos insekter (”Well, the insects are showing resistance to DDT you say. Okay, show me the evidence. I can’t find it.”), freoners påverkan på ozonlagret eller risken för hudcancer genom ökad UV-strålning (‘‘Do you know that there is no real evidence of melanoma being caused by ultra-violet B?”). Seitz var dessutom konsult åt ett tobaksbolag och de hade invändningar i vetenskapen om hälsoriskerna med passiv rökning.

Jag har själv ingen aning om det skulle finnas en utbredd arrogans hos just fysiker, men det går definitivt att hitta den typen av uttalanden i klimatdebatten. Ta norsk-amerikanska Nobelpristagaren Ivar Giaever som hade sin storhetstid under samma period som trion bakom GMI. Inte heller han har ägnat sig åt klimatforskning men efter en en halv dags surfande ansåg han sig ändå beredd att såga hela klimatvetenskapsfältet:

”I am not really terribly interested in global warming. Like most physicists I don’t think much about it. But in 2008 I was in a panel here about global warming and I had to learn something about it.  And I spent a day or so – half a day maybe on Google, and I was horrified by what I learned. ”

 

Giaever är med i norska Klimatrealisterne. Han anser att American Physical Society has become a political (or religious?) society.

Fred Singer är en annan fysiker med i princip samma historik som Seitz och kompani. Digra meriter men inte inom klimatvetenskap. Även han har varit skeptisk mot ”miljöalarmismen” och har stått i frontlinjen emot reglering av SO2, freoner och koldioxid (bland annat). Han är en av de mest framträdande ”skeptikerna” och ligger bakom organisationer som NIPCC och har arbetat ihop med Seitz och GMI.

Freeman J. Dyson, gammal kollega till Einstein, är ännu en fysiker i denna kategori med odiskutabla meriter inom sitt område, verksam under samma period som GMI-trion. Han ifrågasatte orsaken bakom uppvärmningen och likaså om att den var global. På det stora hela skulle en ökad halt CO2 bara vara bra. Men nej, han är inte heller klimatforskare och hans påståenden har motbevisats rejält. Real Climate har bemött några av hans påståenden.

Fysikern Robert B. Laughlin är en annan Nobelpristagare som protesterar mot den etablerade klimatvetenskapen även om han är betydligt yngre än de ovan nämnda personerna. Han har inga problem med att läxa upp geologer och andra klimatforskare om deras forskningsfält.

”The only way not to get lost in this awful swamp is to review the basics and decide for yourself what you believe and what you don’t.”

Han menar att eftersom haven kommer absorbera koldioxiden inom några tiotusentals år så är det inga problem. Klimatforskarna är, föga förvånande, föga imponerade av Laughlins uttalanden. Här svar från NASA-forskaren Gavin Schmidt på fråga:

Professor emeritus William Happer är kanske mest känd för att han 2018 utsågs av Trump till National Security Council som en motpol till klimatalarmismen. Men han hade tidigare även jobbat för Bush d.ä. på Department of Energy’s Office of Science. Han kickades dock av efterföljande Clintonadministration pga meningsskiljaktigheter i klimat- liksom ozon/freon-frågan med Al Gore. Något som vissa framställde som att han sparkades för att bryta mot politisk korrekthetTM.

Happer är inte heller klimatforskare och jobbar för CO2 Coalition, alltså GMI:s efterföljare (ja, och Happer satt i GMI:s styrelse). Klimatforskare har gång efter annan påvisat felaktigheter, halmgubbeargumentation och cherry picking i Happers uttalanden (här ett bemötande i pdf).

Den nu kanske mest aktuella fysikern som ifrågasätter klimatvetenskapen är väl Steven Koonin (han gav nyligen ut boken Unsettled?) som har fått stor uppmärksamhet i debatten även om inte heller han är klimatforskare. Hans kanske mest spridda budskap (?) är att Grönlands glaciärer smälte snabbare för 80 år sedan än vad det gör nu och det finns därmed ingen anledning till klimatpanik. Klimatforskarna är inte särskilt imponerade här heller, läs t ex på Real Climate. Ett bemötande av hans bok finns här och ett annat här. Se kommentar om hans bok i Youtubevideo med intervju av forskaren Zeke Hausfather (från ca 33:20).


I nästa inlägg tänkte jag ge exempel på hur sammanflätat allt är och vilket centralt nav i klimatskepticismen Marshall Institute varit.

Axess: ”kraven på lydnad i klimatdebatten”

MNIL4203

Tidigare syntes klimathotsskeptiska artiklar mest i alternativa medier, bloggar och diverse insändare. Men som med det mesta från USA hamnar det så småningom även i Sverige och med Trump importerade ”vi” tydligen även republikanernas inställning i klimatfrågan och nu syns den typen av ifrågasättande på ledarsidor och liknande. Ganman blev till och med belönad trots att han bevisligen medvetet sprider rena lögner vidare.

I tidningsmagasinet Axess julnummer skriver Emil Uddhammar ”om kraven på lydnad i klimatdebatten”. Han slår knut på både sig själv och historien för att få ihop sitt resonemang om att kritiska röster tystas ner i media om klimatet.

(Jag förmodar att Uddhammar är den som Wikipedia beskriver som svensk statsvetare, liberalkonservativ, docent vid Uppsala universitet 2000, professor vid Växjö universitet 2006, numera Linnéuniversitetet).

”Grunden för den offentliga journalistiken och debatten i ett öppet samhälle bör vara ett kritiskt förhållningssätt. Så brukar vi tänka, och det gäller givetvis även läsare och allmänhet. Detta är också i linje med vetenskapsfilosofen Karl Poppers kritisk-rationella metod, vilken han kortfattat beskrev som ”conjectures and refutations”, teser och motbevis.”

Karl Popper, ja. Det är lätt att slänga ur sig men inte särskilt förtroendeingivande om man bara kräver av andra att de ska applicera det men själv tar på sig offerkoftan om censur så fort Poppers resonemang faktiskt tillämpas på riktigt.

Hur länge ska vi behöva älta Svensmarks hypotes om kosmisk strålning versus molntäcke/temperatur som saknar korrelation? Scarfettas solcykler som spårat ur, Humlums solfläckskorrelation som bevisligen inte stämde, Lindzens Irirseffekt som på sin höjd kan ha en akademisk effekt, Singers och andras ”det har inte skett någon uppvärmning sen [valfritt årtal]”, för att inte tala om alla manipulerade grafer osv?

I boken Falskt Alarm av Gösta Pettersson (liksom av myriader av andra) ältas fortfarande ”fusket” med Michael Manns hockeyklubbsgraf från 1999 (rekonstruktion av historiska temperaturer tusen år tillbaka), men inget om att det är utrett på korsen och tvärsen och att det finns i alla fall ett trettiotal* andra forskargrupper/studier som bekräftar den (plus en mängd annat).

[*4/2, på förekommen anledning (se kommentarer nedan): Här syftar jag på ett drygt trettiotal studier, se här, som bekräftar att senaste tidens temperaturer är de varmaste under senaste 1000 åren oavsett metodik, om än att de inte i varje detalj bekräftar grafen från 1999. Men även Mann var tydliga med att deras egen studie hade sina osäkerheter, från deras abstact:  ”Though expanded uncertainties prevent decisive conclusions for the period prior to AD 1400, our results suggest that the latter 20th century is anomalous in the context of at least the past millennium” (men även studien i sig är bekräftad och replikerad av andra trots sina brister som ingen försöker dölja).]

Här är en lista på studier som kommit fram till att det inte finns någon koppling mellan mässlingsvaccin och autism. Det är ungefär samma storleksordning av studier som hockeyklubbsgrafer, är det då lika viktigt att vi även låter anti-vaxxare få utrymme i pressen?

(det finns säkert fler vaccinstudier, jag vet inte, men jag tror ni fattar poängen).

Det mesta av det som pseudoskeptiker tjafsar om på sociala medier har testats i Karl Poppers anda och avfärdats för decennier sen. Det är förstås fritt val för varje ny konservativ tyckare (ja, det verkar mest komma från det lägret) att nu hoppa in i debatten och gapa ”Censur!” över gammal skåpmat men räkna inte med att bli tagen på allvar (ett alternativ är att läsa på innan man ger sig på att skriva en artikel…).

Uddhammar och många likt honom letar upp udda (sorry) ställningstaganden, som t ex avskaffa demokrati och kräva enbarnspolicy likt Kina hade och halmgubbar sig igenom att man inte får säga emot det. Du får det, jag lovar, jag har gjort det själv flera gånger. Här kritiserar självaste Michael Mann ogrundade domedagsprofetior.


Uddhammar om att Guardian ändrat sin vokabulär: ”De som ifrågasätter forskningsresultat inom dessa områden skall kallas ”klimatforskningsförnekare”.

Nej, det var inte rätt, de säger att ”klimatskeptiker” ska kallas för ”klimatförnekare/klimatvetenskapsförnekare”. Om det är bra ord? Jag vet inte (använder det sällan själv) men innebörden är definitivt inte fel, att kalla de som dissar klimatvetenskapen för skeptiker är faktiskt rena skämtet (och precis alla vet vad som avses här).

För det handlar inte om att man inte får kritisera forskningsresultat utan om att anföra en jättelik konspirationsteori om att IPCC och jordens alla klimatforskare samkör sina resultat för att få fram ”rätt data” för att få sina forskningsanslag (nej, jag överdriver inte).

Guardian: Most “climate sceptics”, in the face of overwhelming scientific evidence, deny climate change is happening, or is caused by human activity, so ‘denier’ is more accurate.

Vad bygger jag det på? Se mina inlägg om klimatet här, ni får bilda er en egen uppfattning men jag anser att jag har gjort min hemläxa på den punkten utan att för den skull vara expert eller kunna allt.


”Den debatt som förts om miljövård sedan 1960-talet har i allt väsentligt haft solid vetenskaplig grund, exempelvis i väl belagda samband mellan giftanvändning och miljöproblem.

Till skillnad från klimatvetenskapen då antar jag?

Precis som Ulf Kristersson drar han fram gamla miljöfrågor som stöd för sin sak men det är faktiskt ganska bisarrt, de utgör tvärtom en lång rad av exempel på hur pseudoskeptiska personer som Uddhammar hjälpt till att förhala åtgärder TROTS den solida vetenskapliga grunden.

Efter Rachel Carsons Tyst Vår lejde till exempel pesticidtillverkarna PR-strategen E. Bruce Harrison för att bestrida vetenskapen. Lobbyorganisationen Global Climate Coalition, som inkluderade alla stora amerikanska oljebolag, anlitade samme man på 90-talet för att få USA att skippa Kyotoavtalet (de lyckades). Oljebolagen använde även samma PR-firmor som tobaksbolagen använt sig av för att bestrida vetenskapen bakom hälsoriskerna med rökning (ja, de blev fällda för bl a medveten manipulation av det amerikanska folket).

Singer, Seitz, Milloy, Joseph Bast, James Enstrom, Jay Lehr, Nordin med flera av de aktiva i klimatdebatten var som av en ren tillfällighet även aktiva i att bestrida hälsofarorna med rökning (bland annat). Två näraliggande vetenskapsområden som de naturligtvis är akademiska experter i allihop…

Ja, det har legat solid vetenskap bakom de stora miljöfrågorna men det har bestridits hårt i allt från bly i bensin, freoner, DDT, PCB, surt regn osv ända fram till klimatet. Det är exakt samma organisationer som står bakom motståndet, då som nu, samma konservativa politiker, i viss utsträckning även samma ”akademiska experter”, samma argument, samma förhalning och samma offerkoftor osv.

Nej, Uddhammar, tidigare miljöfrågor talar inte för din sak, bara tvärtom. Finns det någon grupp som kostat skattebetalare så mycket pengar som konservativa politiker som vägrar lyssna på vetenskap för att de tror att våra ekonomiska spelregler skulle vara någon naturlag? (Montrealprotokollet, reglering av SO2, bly i bensin osv sparar oss astronomiska summor men dessa åtgärder fördröjdes).


”Pudelns kärna är – hur kan vi veta vad som är ”bra” ekosystem? De som existerar nu? De som existerade på dinosauriernas tid? Fräken, ormbunkar och gråsuggor som vi möter i vår svenska natur fanns då och finns nu. Är det ”bra” eller ”dåligt”? ”

Måste man spela dum? Det utslagna fisket utanför Newfoundland var dåligt även om det inte berodde på klimatet. Precis som att det är dåligt om korallrev och de ekosystem som existerar där kollapsar. Men nej, det är inte livet på jorden som sådant som hotas. Ingen seriös forskare påstår det.

En miljö, ett ekosystem, ett jordbruk utvecklat efter förutsättningar som rått under hundratusentals år kommer påverkas av nya skadeinsekter, ändrade nederbördsmönster och temperaturer. Det blir problematiskt när det går för snabbt och inte fan ska man väl behöva vara utbildad naturvetare för att inse det? (men inte ens IPCC säger att det kommer vara dåligt för jordbruket överallt). Lomborg skriver i sin bok Cool It! att isbjörnar kommer utvecklas tillbaka till brunbjörnar. Varför ska media behöva älta liknande trams!?

Får du din åker dränkt i saltvatten är det sällan bra. Vatten i källaren är ganska kasst, om hela vägar och stadsdelar hamnar under vatten skulle nog en och annan tycka att det är dåligt. Utdragen torka är dåligt för jordbruket (särskilt som nästan alla större floder redan är överanvända) precis som för vilda växter och djur.


”Syftet är istället att ringa i varningsklockorna inför den journalistik och offentliga diskussion som uppmanar allmänheten att acceptera aktivistiska teser utan sedvanligt kritiskt tänkande. Det är inte värdigt ett öppet samhälle, det är också ett tecken på djup dekadens i det offentliga samtalet.

Den klimatretorik som växer fram i medierna och i det offentliga samtalet fokuserar på konsekvenser och åtgärder, men med rekommendationen att vi skall slänga allt kritisk-rationellt tänkande ut med badvattnet. Det är ett journalistikens bildstormande; det är de goda föresatsernas tyranni som begär förtroende.”

 

Nej, det är främst ett tecken på din okunskap och brist på just kritisk tänkande om allt det som far omkring på sociala medier. Om det finns några som överdriver? Klart det alltid kommer finnas, det är 2020, hur kan det komma som en överraskning för någon? Att MP eller någon filosof eller liknande lägger ett korkat förslag ändrar inte på vetenskapen.

Jag har sagt det förut, för all del kritisera klimatdebatten det finns alltid rättmätig kritik att föra fram, men dra av dig offerkoftan och läs på.

”Vi ser en klimatjournalistik som inte vill mötas av ifrågasättande läsare. Men hur ska vi nå framsteg om vi kastar vårt kritisk-rationella tänkande över bord?”

Ja du, Uddhammar, hur ska vi nå framsteg utan kritiskt tänkande och att folk orkar göra ens en liten egen insats i att leta rätt på information innan man börjar oja sig? Känns som att det är något du själv borde fundera på faktiskt.

”Här handlar det alltså om att åstadkomma blind tro och lydnad hos läsaren; krisen är så stor, tycks Alestig och Guardian mena, att normala kritiska kapaciteter – ”vårt försvar” – bör läggas åt sidan.”

Trams är allt jag orkar att säga. En av journalisternas otacksamma uppgifter är sålla bort de myter och falska uppgifter som cirklar runt om klimatvetenskapen och bekräfta vad som finns fastslaget i vetenskapliga publikationer eller inte. Det är ingen lätt uppgift och Uddhammar gör det inte lättare.

Sammanfattningsvis lyfter Uddhammar fram några enstaka fall som exempel på hur det ligger till med den religiösa synen på klimathotet (igen, ja det finns fanatiker i precis alla frågor men precis som för dom så kan väl ett minimikrav vara att man åtminstone försöker förhålla sig till publicerad vetenskap?). I mina ögon är han bara ytterligare en tyckare som varken för fram någon saklig kritik om klimatvetenskapen eller ens tycks ha bläddrat i en IPCC-rapport. Det är min åsikt, men vad vet jag? Och vad spelar det för roll? Som jag skrev på Twitter:

 

Ursäkta mitt kräkande.