Författare: Maths

Förvillande klimatrapport från Trump

Den Av Mathsi Uncategorized3 kommentarer

USA:s energidepartement släppte nyligen en rapport samtidigt som de meddelade att de tänkte riva upp en radda utsläppsregleringar. Rapporten har skrivits av fem kända klimatskeptiker och det hela har gjorts i hemlighet – vilket faktiskt inte är tillåtet enligt lag.

2009 konstaterade EPA att utsläppen av sex olika växthusgaser kunde betraktas som hälsofarliga utsläpp på grund av dess påverkan på klimatet.

  • Endangerment Finding: The Administrator finds that the current and projected concentrations of the six key well-mixed greenhouse gases—carbon dioxide (CO2), methane (CH4), nitrous oxide (N2O), hydrofluorocarbons (HFCs), perfluorocarbons (PFCs), and sulfur hexafluoride (SF6)—in the atmosphere threaten the public health and welfare of current and future generations.
  • Cause or Contribute Finding: The Administrator finds that the combined emissions of these well-mixed greenhouse gases from new motor vehicles and new motor vehicle engines contribute to the greenhouse gas pollution that threatens public health and welfare

Det gjorde också att utsläppen kunde regleras – till många republikaners förtret.

Som alla vet satsar Trump på fossila energikällor och i exempelvis presidentorden Unleashing American Energy hävdas att dessa regleringar bara har ideologisk grund, inte vetenskaplig.

”It is thus in the national interest to unleash America’s affordable and reliable energy and natural resources.  This will restore American prosperity —- including for those men and women who have been forgotten by our economy in recent years.  It will also rebuild our Nation’s economic and military security, which will deliver peace through strength.”

Men för att göra denna satsning möjlig måste 2009 års Endangerment Finding for greenhouse gas emissions rivas upp med rötterna.

Den 29 juli kom så också ett förslag på detta: Proposed Rule: Reconsideration of 2009 Endangerment Finding and Greenhouse Gas Vehicle Standards. Chefen för EPA Lee Zeldin kallade utlysningen för den mest betydelsefulla dagen i USA:s historia för avregleringar som ”skulle köra in en kniv i hjärtat på klimatreligionen.”

Och USA:s energiminister Chris Wright drog upp en kanin ur hatten…

I all hemlighet hade han tillsatt en grupp för att granska tidigare sammanställningar av klimatvetenskapen. Författare var John Christy, Judith Curry, Steven Koonin, Ross McKitrick, and Roy Spencer. Alla som är insatta i klimatdebatten vet vilka detta är – idel så kallade ”klimatskeptiker”.

Rapporten, A Critical Review of Impacts of Greenhouse Gas Emissions on the U.S. Climate (brukar refereras till som DOE-rapporten (Department of Energy)) har inte helt oväntat retat gallfeber på en mängd klimatforskare. Kommentarer/kritik kan lämnas till och med 27/8, men jag misstänker att det inte kommer spela någon roll. Trump och kompani har medialt redan kammat hem denna seger.

Motkommentarer kommer av nödvändighet bli rätt långrandiga, akademiska och svåra att begripa för de flesta. Det är vad som brukar kallas gish gallop – omfattningen gör att det i praktiken blir helt omöjligt att bemöta i en ”debatt” trots att det finns gott om goda argument.

Att beskriva grov och uppenbart avsiktlig cherry picking för enbart ”missvisande” (se nedan) håller inte i den offentliga debatten hos de som inte är intresserade av hela bilden utan bara suktar efter kulturkrig. Typ:

”- Jaha, men det finns alltså en poäng här, varför har det mörkats!? Vavavava!?”

Betänk i sammanhanget att erfarna journalister som Jörgen Huitfeldt, chefredaktör på Kvartal, var upprörd för att kalkonfilmen Climate the movie inte fick större offentlig spridning. Nu handlar det om en offentlig rapport…)

Bakgrund

USA ska enligt lag sammanfatta det vetenskapliga kunskapsläget var fjärde år (tror jag det är). Rapporten National Climate Assessment sammanställs av hundratals forskare och remissas i flera omgångar till en uppsjö av experter och instanser. Med andra ord, det liknar IPCC:s process men är fokuserat på USA. Det hela tar två-tre år att få ihop. Hittills har fem rapporter satts ihop.

I våras beslutade Trump att plocka ner NCA-rapporterna från administrationens webbsidor och upplöste det pågående arbetet med att ta fram en ny version. Vilket faktiskt närmast har varit ett standardförfarande av republikanerna.

Den första NCA:n blev klar år 2000. Bushadministrationen avfärdade dock slutsatserna och rapporten gömdes i princip undan och refererandet till den motarbetades aktivt. De upplöste även nätverket av forskare som byggts upp under skrivandet av rapporten. The “Vanishing” National Climate Change Assessment, Part 1: The Administration – Government Accountability Project

Bush satte heller inte igång processen att ta fram en ny NCA, vilket de enligt lag var tvungna till. En domstol beordrade dem att sätta igång… flera år försenat. Court Rules that Bush Admin. Unlawfully failed to produce Scientific Assessment of Global Change – Government Accountability Project

2009 kom andra NCA-rapporten. Tre år senare gav Cato Institute (drivet av Patrick Michaels) en rapport med namnet Addendum som utseendemässigt var identisk med originalet. Slutsatserna var dock raka motsatsen till dem i NCA:n…

2017 publicerades fjärde NCA-rapporten. Trump och kompani ändrade utgivningsdatum och valde att publicera den dagen efter Thanksgiving för att ge den så lite uppmärksamhet som möjligt. Release of new climate report moved up from December to Friday after Thanksgiving | CNN Politics

Och jo, de köpte inte slutsatserna då heller… Trump Administration Distorts the Facts On Climate Report – FactCheck.org

Stämning

De fem klimatskeptikerna fick alltså i uppgift av energiministern Chris Wright (före detta chef för frackingföretag…) att granska det omfattande arbete som gjorts. Och det har de lyckats göra på bara ett par månader trots att en radda av ämnena är långt utanför dessa fysikers expertområden.

Det hela har hållits hemligt. Två visselblåsare läckte uppgifterna till journalister men inte ens när John Christy blev direkt tillfrågad ville han erkänna vad de höll på med. Trump hires scientists who doubt the consensus on climate change

Men enligt lag får rådgivande organ till myndigheter inte tillsättas och verka i hemlighet, det ska vara transparant. Mejl, mötesprotokoll och liknande är offentliga handlingar, men så är alltså inte fallet nu. Därför har Environmental defense fund och Union of concerned lämnat in en stämningsansökan:

”But federal law does not permit agencies to create or rely on such secret, unaccountable groups when engaged in policymaking. In the Federal Advisory Committee Act (FACA), Congress mandated transparency in the establishment and operation of any federal advisory committee, including by requiring that the group’s formation be promptly disclosed and that its meetings, emails, and other records be open to the public. Here, Defendants did not disclose the Climate Working Group’s existence until months after it began working, and not a single meeting or record has been made public other than the group’s report.”

Helt rätt att stämma förstås, men det är ganska lätt att ana hur det kommer användas i kulturkriget: ”de vill tysta kritiker”, cancel culture osv …

Reaktioner

Kritiken från klimatforskare har inte varit nådig och bl a National Academies förbereder ett ”officiellt svar”. Men redan nu finns det en hel del bemötanden.

Här en genomgång på Science feedback: Misleading U.S. Department of Energy climate report chooses bias over science, climate scientists say

Zeke Hausfather beskriver hur DOE-rapporten förvrängt slutsatserna från hans egen forskning om klimatkänslighet och klimatmodeller: How the DOE and EPA used and misused my research

DOE-rapporten säger att det inte finns bevis för en accelererande ökning av havsnivåerna. Men de har uppenbarligen körsbärsplockat mätpunkter och inte heller utfört någon statistisk analys utan bara gått på ögonmått. Beskrivs här: Sea Level Rise in the U.S.A. | Open Mind

Carbon Brief har kontaktat en mängd forskare vars artiklar har refererats till i DOE-rapporten och bett om en kommentar: Factcheck: Trump’s climate report includes more than 100 false or misleading claims
Det vimlar av felaktigheter men kanske framförallt blir det uppenbart hur körsbärsplockad sammanställningen är. De har lämnat ute en mängd kritisk forskning och av de 350 refererade artiklarna kommer 10% från de fem forskarnas egna (det är mycket med tanke på att de inte ens forskar i ämnen som rapporten i stora delar berör).

Ett talande exempel:
DOE: Tol (2017) estimates that the private benefit of carbon is large relative to the social cost.

Tol, som alltså skrivit artikeln, säger att den aldrig blev publicerad i en granskad tidskrift för att den blev refuserad på goda grunder då han jämförde äpplen och päron.

I avsnittet om skogsbränder nämner de att den totala brunna arean globalt minskat sen 2000-talet och visar en graf med hänvisning till satellitdata från en artikel. Det stämmer och är också vad IPCC rapporterade om. Men de nämner inte att det framförallt beror på en minskning i Afrika på grund av förändring i markanvändning, det vill säga det är inte en ”klimatorsak”. I samma artikel visas tydligt hur bränder i Afrika utgör ca 70% av all brunnen mark (NHAF+SHAF):

Läs tråd på X:

De har även tagit med en graf över bränder i USA som går tillbaka till 1920-talet med en kommentar att National Interagency Fire Centre (NIFC) tagit bort denna informationen från sin webbsida då tidiga data inte kan jämföras med ny data. Författarna struntar i detta och tar med den ändå.

Det här samma tugg och graf som Lomborg och andra envisas med att älta: finns det data så ska det användas oavsett om det är sant eller inte. Men det är inte bara åsikter utan klart och tydligt redogjort varför det är missvisande att använda dessa data rakt av:

Författarna skriver sen att även om man bara använder data från 1985 och framåt så ökade bränderna men bara fram till 2007. De brukar ständigt påtala vikten av långa mätserier för att kunna dra slutsatser men här gäller det tydligen inte. De gör ingen statistisk analys utan går på ögonmått. På EPA:s hemsida finns ett antal grafer de hade kunnat visa men som de ignorerat:

Som synes är trenden uppenbar och deras påstående att inget hänt sedan 2007 bygger enbart på att år 2006 sticker ut.

Och så här fortsätter det.

Författarna

  • Roy Spencer och John Christy

Jobbar vid universitetet i Alabama Huntsville (UAH) och utvecklade på 80-talet mätning av temp i tropofären via satelliter. Både Spencer o Christy är kända för att körsbärsplocka data för att visa att klimatmodellerna ger för mkt uppvärmning (dvs alarmistiska) och att uppvärmningen främst beror på naturliga orsaker. Mest känd är säkert Christys graf som visades i kongressförhör i USA:

Hur bra är klimatmodellerna? – Maths Nilsson, författare
Spencer och påstått dåliga klimatmodeller – Maths Nilsson, författare

Spencer, bl a rådgivare år tankesmedjan Heartland Institute – klimatförvillarvärsting, har gått från att skylla eventuell uppvärmning på naturliga orsaker, att det skulle finnas en naturlig ”air-condition” som reglerar temperaturen och att vi inte kommer se någon relevant uppvärmning i framtiden till att acceptera att det sker en uppvärmning och att människan kan vara orsaken till en större del av den. Se film här: A close look at Roy Spencer’s claims on global warming

I intervju från 2001 menade Christy att det var 50-50 om det skulle ske en uppvärmning eller nedkylning. The Gospel According to John | Discover Magazine

”Christy thinks it equally likely that the Earth’s surface will cool. The surface warming that alarms so many atmospheric scientists is, to Christy, well within the realm of natural variation, or measurement error. ”Most of this warming occurred in the early part of the 20th century, before humans had boosted concentrations of greenhouse gases,” he says.”

Det är förstås väldigt viktigt att påpeka att Spencer o Christys vetenskapliga studier/påstående har bemötts sakligt. Men om man funderar på varför de körsbärsplockar kan vara värt att nämna att båda är djupt religiösa. Spencer är verksam inom Cornwall Alliance och skrev 2009 under en evangelistiskt deklaration om att Gud styr klimatet etc: An Evangelical Declaration on Global Warming – Cornwall Alliance. Han anser att Intelligent design är mer trovärdig än evolutionsteorin. 

Faith-Based Evolution – TCS Daily  (webarchive). 
The Evolution Crisis: Dr. Roy Spencer

Här kan du se kongressförhör med Spencer ISVP. 3h 23 min in får han frågan om Intelligent design kontra evolutionsteorin följt av en diskussion om de körsbärsplockade grafer om modeller versus observationer som nämnts i ovan givna länkar.

Christy har varit baptistmissionär och hatar liksom Spencer statlig kontroll (Spencer har skrivit bok som hyllar den fria marknaden: FUNDANOMICS: The Free Market, Simplified by Roy W. Spencer | Goodreads) och anser att skatt på fossilenergi går emot Guds ord då det gör energi dyr och drabbar de fattiga.

Andra kändisar o tillika professorer som skrivit på Cornwall evangeliska upprop är David Legates och Ross McKitrick, den senare är en av författarna bakom DOE-rapporten:

  • Ross McKitrick, professor i ekonomi

Bl a senior fellow vid kanadensiska tankesmedjan Fraser Institute. Ihop med gruvingenjören Stephen McIntyre kan man väl säga att de ligger bakom mycket av det infekterade bråket om Manns hockeyklubbgraf.

RealClimate: False Claims by McIntyre and McKitrick regarding the Mann et al. (1998) reconstruction
25-årsjubileum för hockeyklubban – Maths Nilsson, författare

McKitricks o McIntyres kritik (liksom hela medeltida värmeperioden) har kommenterats i IPCC AR4, se sid AR4_wg1 sid 466.

Jag har skrivit om en del annat i min bok Spelet om klimatet.

  • Judith Curry

Professor som numera har lämnat akademin. Har en välbesökt blogg Climate Etc där hon salufört diverse skeptiska tankegångar, se t ex en bit ner i detta inlägg: Klimatet, Sverigedemokraterna och Widding – Maths Nilsson, författare. I en artikel 2013 förutspådde hon att uppvärmningen skulle stanna av: Global warming ‘pause’ may last for 20 more years and Arctic sea ice has already started to recover | Daily Mail Online

Här lite historik om hur hon först hyllade en IPCC-rapport om kryosfären som hon granskade för att, innan den utgavs, utge en egen rapport där hon hävdade det motsatta om vad som skrevs i IPCC-rapporten. Hennes rapport skrevs på betalt uppdrag av anonyma ”klienter” som inte ville ha så alarmistiska siffror…:

Ny IPCC-rapport: Havsnivåökningen och kritiken – Maths Nilsson, författare

  • Koonin

Har inte skrivit så mkt om Koonin, här några länkar: Search Results for “koonin” – Climate Feedback

Timbro miljöinstitut: tänk om det är ideologin som brister!? Del 1/2

Den Av Mathsi Uncategorized3 kommentarer

Jag har i mina föregående inlägg kommenterat Johanna Trapps text Men det är ju höger! där hon argumenterar för att miljö- och hållbarhetsfrågor kodas som vänster trots att det faktiskt är högerpolitik (Trapp är projektledare på Timbro miljöinstitut). Såg nu att även DN:s ledarsida lyfter fram texten. Trapp undrar varför dessa frågor kodas som vänster, men ger i mina ögon inga svar. Hon, DN, Johan Norberg och PM Nilsson får stundtals det att låta som att det skulle handla om en trotshandling, ett kulturkrig, det vill säga en reaktion på vänsterns argumentation. Jodå, jag fattar vad som avses, men tänk om det inte bara kodats så utan att elefanten i rummet faktiskt bottnar i värderingar, inneboende naivitet för konsekvenserna av aktiva val i den nyliberala världsordningen?

Trapp skriver:

”Under Carl Bildts ledning (1991–1994) intensifierades Sveriges engagemang i internationella miljöfrågor. Regeringen lade också grunden för Sveriges aktiva roll i de globala klimatförhandlingarna som följde under 1990-talet. Sedan dess har vänstern tagit ett allt större grepp kring miljöfrågan på högerns bekostnad.”

Ja, Sverige har länge varit drivande inom miljöfrågor och oftast under ganska stor politisk enighet. Men vad hände i början på nittiotalet?

Att vänstern ”tagit ett allt större grepp kring miljöfrågan” sammanfaller alltså enligt Trapp med tiden då nyliberala idéer blir alltmer mainstream i både höger- och vänsterpolitik här hemma med privatiseringar och avregleringar som följd. Men hon verkar inte fundera vidare på om, eller hur, dessa två saker kan vara relaterade.

PM Nilsson vittnar i Aftonbladspodd (ca 8.15 min) om hur stor påverkan Timbro haft i denna värdegrundsförändring: ”Om man tittar på de som satt i regeringen idag och igår, under Reinfeldt och Bildt så har alla i någon mening varit inblandade i någon Timbroverksamhet.” Han menar också att Timbros påverkan varit mycket stor på grund av utbildningar för ungdomar och deras bokförlag.

I början på nittiotalet drog även kampanjerna för att misskreditera IPCC igång på allvar och en tydlig medial förändring sågs i USA: Under 1980-talet intervjuades nästan enbart forskare när det handlade om klimatfrågor. Det kom att ändras i början på 1990-talet då det framförallt på ”förnekarsidan” var människor från intresseorganisationer (läs konservativa och libertarianska tankesmedjor) som fick uttala sig. Ofta ställdes slipade och mediatränade kommunikationsproffs från tankesmedjor mot forskare i debatter.

Nedan Jerry Taylor, tidigare chef på Cato Institute:

En enorm falsk balans uppstod i klimatfrågan, så även i ”prestigemedia” som New York Times och kompani.

Det här är början på den snöboll som lett oss till det vetenskapsförakt vi nu ser växa. För ju fler som börjar tro på lögnerna, desto fler blir upprörda och kräver att vänstern och ljugmedia ska ersättas med dom som ”säger som det är”.

Under de decennier som följde har konservativa och marknadsliberala tankesmedjor varit lokomotivet i att sprida lögner om klimatvetenskapen och de har avsiktligt spridit bilden av att det är vänsterpropaganda. Innan självutgivning av böcker blev vanligt stod dessa tankesmedjor bakom nästan alla engelskspråkiga böcker som hävdade att IPCC:s slutsatser var en politisk skrämselpropaganda.

Det gäller även åsikterna här hemma. Det är helt uppenbart att det i dessa högerkretsar inte setts som något problem att avvisa vetenskapliga fakta i klimatfrågan.

Och som jag beskrivit många gånger tidigare, det gäller inte bara klimatet utan de flesta stora miljöfrågor.

Till detta ska läggas att miljörörelsen ständigt utpekats som hysteriska aktivister via överdrifter och rena lögner. Självklart finns det berättigad kritik men demagoger som Lomborg och Henrik Jönsson drar sig inte ett ögonblick för att förvanska sanningen. Lomborg får på SvD:s ledarsida till och med kalla forskare bakom ett långt vetenskapligt övervakningsprogram av Stora barriärrevet för högljudda miljöaktivister.

Det här är högst aktiva handlingar. Högern har helt självmant släppt taget om miljöfrågorna och istället valt att lyssna på vem som helst med akademisk titel som säger vad de vill höra.

(Det gäller förstås inte alla, och det är Trapp som skriver höger respektive vänster, men jag vet faktiskt inte vad som avses med den skalan längre. Jag blir ständigt kallad vänsterbliven kommunist bara för att jag hänvisar till IPCC …)

Och det gäller som sagt inte bara klimatet: nedan bilder från skrift som delades ut till studenter

Värderingar

Man måste förstås utgå från att ingen (nåja) medvetet vill förstöra vår livsmiljö. En av pionjärerna bakom den så kallade miljöliberalismen (free‐market environmentalism) var ekonomiprofessorn Richard Stroup som också jobbade i Reagans administration. 1980 var han med att starta upp Property and Environment Research Center, mer känt som PERC. De utmanade idén om att miljöfrågor bäst löstes av den offentliga sektorn och menade att privat ägande och äganderätten var mer effektiva faktorer för att skydda miljön än statliga regleringar och förbud.

Även Trapp lyfter upp äganderätten i detta sammanhang. Det ger ägaren incitament att ta hand om miljön och gör det lättare att utkräva ansvar av dem som missköter sig. Ungefär: rädslan för straff när man bryter mot lagen ska göra att man sköter sig.

Det finns exempel på statliga regleringar och förbud som funkat både uselt och utmärkt, liksom det finns marknadsmässiga lösningar som också varit effektiva – olika åsikter om hur man bäst löser problem är en del av demokratin. Men det förutsätter förstås att man är någorlunda överens om vad som ens är ett problem. Men det finns ett inbyggt problem i resonemanget om äganderätt och domstolar.

Om man generaliserar handlar en del av problematiken ofta om synen på hur mycket man ska förebygga enligt försiktighetsprincipen kontra att reagera när saker inträffat. Jag tror vi alla har olika syn på var denna gräns går och här gäller även NIMBY-effekten: det är lätt att ha åsikter om vad andra ska göra så länge det inte påverkar mig.

Vad det gäller reglering av kemikalier hade vi i EU länge samma princip som i USA med omvänd bevisbörda, det vill säga att det var upp till myndigheter att påvisa att en kemikalie var farlig om den skulle regleras, inte att ett företag måste visa att den är ”tillräckligt ofarlig” (gäller inte bekämpningsmedel och läkemedel som lyder under andra regelverk). I USA gäller detta fortfarande medan det ändrades i EU i och med REACH-lagarna (under enorma protester från högerhåll och en tsunami av lobbyism).

En känd nyliberal debattör, tillika professor i statsvetenskap, som menade att försiktighetsprincipen missbrukades av miljörörelsen var Aaron Wildavsky. Det förhindrade enligt honom utveckling och innovation och han förespråkade istället trial and error framför förbud och regleringar.

Det ligger mycket i hans tankar om att risk inte kan uteslutas helt och man måste testa för att att veta. Men för att detta ska funka måste man ju ha en någorlunda samsyn på när något inte funkar och hur man då ska få stopp på processen. Och här infinner sig dilemmat …

(Wildavsky ansåg att i princip alla kända miljöregleringar varit onödiga, han satt i Fred Singers ökända tankesmedja och ansåg att klimatlarmen var bluff).

I USA väntar enorma skadestånd om ett företag fälls för att ha brutit mot miljölagar. Visst kan det verka avskräckande men på grund av lagstiftningens utformning är sannolikheten ganska stor att man inte undersökt riskerna tillräckligt innan en produkt börjat användas i stor skala. Skadan kan därför ofta redan vara skedd när problemen upptäcks (åtminstone av oberoende forskare och samhället i stort). Exemplen är otaliga: DDT, PCB, PFAS, flamskyddsmedel, dioxin osv.

Det skapar också incitament för att företag döljer och/eller spelar ner oroväckande fynd och likaså för drabbade att överdriva (eller hitta på) skada för att få ut pengar. Och när det kommer till de stora miljöfrågorna är det alltid stora aktörer inblandade med enorma resurser att bestrida mindre belevade spelare.

Systemet har också blivit till ett eldorado för advokater. Det man eventuellt vann på minskad byråkrati innan registrering av kemikalien förloras snabbt i detta träsk…

En kanske oväntad konsekvens av detta är också att det gett en alternativ karriärväg för akademiker med diverse höga titlar. Konsultfirmor som Gradient och Exponent omsätter numera miljarder på att leverera expertutlåtande åt företag i diverse miljö- och hälsorättstvister.

För det man kanske inte tänker på är att det också lett till att några av USA:s mest omfattande miljörättegångar handlat om att domare utan expertiskunskaper ska avgöra huruvida en kemikalie är hälsofarlig eller inte. Och det är här det blir geggigt … för det innebär nästan alltid att parterna i målet kastar vetenskapliga artiklar med motsatta slutsatser mot varandra. Vem ska man då tro på? (Jo, det finns även akademiska studier som inte håller måttet.)

Det finns gott om exempel där industrisponsrade artiklar säger en sak medan oberoende studier säger en annan. I många fall är det helt uppenbart att särintressen velat vifta bort riskerna genom falskspel. Det finns direkt osmakliga exempel, som när en advokat fick en akademikerkonsult att skriva vetenskapliga artiklar om att det var rökning istället för asbest som orsakat en för asbest väldigt specifik lungcancerform, trots att det inte fanns några belägg för saken. Läkare knuten till lobbyorganisation har ljugit ihop snyfthistorier om omkomna barn med avsikt att förhindra reglering av flamskyddsmedel i möbler.

I många fall har det också framkommit att företagens egna studier visat på ordentliga hälso- och miljöfaror men att de ändå valt att hålla truten om saken (PCB, rökning, PFAS mm). Det är ett bottenlöst hål…

Även om det har blivit bättre så är EPA fortfarande bundna att väga in kostnaden för företag om de ska reglera något. De är likaså tvungna att alltid föreslå den för tillverkaren minst tyngande vägen. Man kan tycka vad man vill men det är allt annat än en slump att det var först år 2024 som USA lyckades förbjuda asbest fullt ut (vilket Trumpadministrationen nu vill riva upp) eller att amerikaner har signifikant högre halter av flamskyddsmedel i blodet (av vilka flera helt saknar toxicitetsdata):

Man får ha olika åsikter, att tox-testa kemikalier är dyrt och kostar många försökdjurs liv, men det är banne mig inte gratis att hantera konsekvenserna av de miljöförstöringar vi sett genom åren (och fortfarande ser). Frågan är på ett sätt enkel här: ju mer förebyggande arbete, desto mer kostar det för de som sen ska tjäna pengar på produkten som ska säljas, i tvärtomfallet är det dock samhället som får ta kostnaderna medan försäljarna tjänar mer pengar. Här tycks nyliberala organisationer snudd på alltid ställa sig på företagens sida.

Nu är Storbritannien i kast med att såga ner sin kemikaliereglering, godkänns en produkt i ett annat ”godtagbart land” (ej specificerat vilka) ska den automatiskt kunna säljas i UK.

Det är ett problem att en aktiv och välfinansierad del av den nyliberala rörelsen tappat kompassen och vägrar acceptera vetenskap (inte alla osv..). Det är helt uppenbart för alla och envar som grävt sig någon centimeter ner i klimatdebatten att det inte bara handlar om pengar – många drivs framförallt av ideologi. Man hatar regleringar och statlig kontroll och gör allt för att verkligheten ska passa in i önskebilden istället för tvärtom.

Ska dra ett par ytterligare saker jag anser vara naiva i den nyliberala tankegångarna i nästa inlägg, men som vanligt får jag be om ursäkt för ett redan för långt inlägg 😉

Avslutar dock med en undran:

Om miljö- och klimatfrågor är så viktiga för PM Nilsson, varför har han, liksom andra Timbroiter som Marcus Uvell, jobbat stenhårt för att borgligheten skulle börja samarbeta med Sverigedemokraterna? Det enda riksdagsparti som röstat emot Parisavtalet, beskyllt SMHI för att sprida skrämselpropaganda, anammat Stockholmsinitiativets syn på klimatvetenskapen, placerat Elsa Widding i riksdagen, Åkesson alternativtolkar IPCC:s slutsatser osv osv

Precis som jag uppskattar Trapps och PM Nilssons miljöengagemang gör jag det med Fredrik Kopschs (=Timbros chefsekonom) markering nedan . Men cry me a river av krokodiltårar. Svenskt näringsliv, Dagens industri och Timbro har lobbat stenhårt för att normalisera och släppa in SD i gemenskapen (ex PM Nilsson i Dagens industri 2018).

Varför då? Jo…

…förmodligen på grund av det PM Nilsson avslutar sin ledartext med:

”SD har varit helt avgörande för att stoppa Löfven-regeringens planer på att stänga ner privata välfärdsföretag.” 

Politik är att prioritera och kompromissa, men rimligtvis borde man bara göra det när det inte går emot ens innersta och viktigaste värderingar!? Det har varit uppenbart var SD står i både klimatpolitiken och rasismen under lång tid. Jag har svårt att se en enda liberal grej som har mynnat ut från Tidöavtalet oavsett om det handlar om frihet eller miljö…

Marknadsliberala giganter som Heritage Foundation och Competitive Enterprise Institute står bakom den antivetenskapliga och auktoritära politik som beskrivs i Project 2025 som nu genomförs i USA. De jobbar också väldigt aktivt med att liera sig med ytterhögern i Europa. Hur mycket är normalhögern här hemma beredda att offra för rätten att driva aktiebolag…?

Att högern tappat miljöfrågorna är ingen slump utan resultatet från ett hårt målmedvetet arbete och det är ingen tillfällighet att det är moderata riksdagsledmöter som anser att SVT bedriver hjärntvätt av befolkningen via alarmistiskt färgade väderkartor.

Och jo, jag har ingående beskrivit hur det förekommer överdrifter från båda sidor – det gör det dock inte rationellt att dissa närmast fullständig konsensusläge i en vetenskaplig fråga:

”Klimatet har blivit en religion”

Den Av Mathsi Uncategorized5 kommentarer

Råkade av en slump hamna på ett inlägg på Timbros nättidskrift Smedjan och tänkte att det kunde vara ännu ett exempel som illustrerar hur cherrypicking används för att ge orättfärdig kritik mot ”miljörörelsen” och som, i mina ögon, är en ytterligare anledning till varför högern tappat miljöfrågorna. Ja, det är ett till inlägg i respons på Timbro miljöinstituts essä Men det är ju höger! som just handlade om detta.

Tidigare inlägg:

(Jag har redan redogjort för att jag är medveten om att det förekommer obalanserade röster från båda sidor och olika åsikter om vad som behöver göras för att lösa problem är bara sunt i en demokrati: Vi har tio år på oss! – Maths Nilsson, författare Det gör det inte rationellt att dissa en oändlig massa vetenskap…)

Det jag syftar på här är opinionsbildares förmåga att förenkla saker in absurdum. Bjørn Lomborg menar t ex i sin bok Cool It! att man inte behöver överdriva riskerna med att Himalayas glaciärer smälter för människan kan anpassa sig och bygga dammar.

”“…global warming of glaciers means that a large part of the world can use more water for more than fifty years before they have to invest in extra water storage. These fifty‑plus years can give the societies breathing space … so that they will be better able to afford to build water‑storage facilities.”

Ursäkta, men det är så dumt att … tja, hittar inte ord…

Misstänker att de flesta debattörer inklusive mig själv gör misstag, delar ogenomtänkta inlägg i sociala medier, har förutfattade meningar och så vidare. De går nog att hitta poänger i det som framförs hos alla (nåja 😉 ), men någonstans går gränsen för när personer bidrar konstruktivt till att belysa komplexa problem till att de inte längre kan anses vara en tillförlitlig källa, dessa poänger till trots. De försöker inte ens vara objektiva.

Detta inlägg handlar om Michael Shellenberger och hans essä från 2021 i Timbros nättidning Smedjan: Klimatalarmismen har blivit ett större hot än klimatförändringarna. Shellenberger har varit aktiv i en mängd olika frågor och har vittnat inför den amerikanska kongressen om både det ena och det andra, enligt Wikipedia: klimatförändringar, statlig censur och desinformation, UFO:n samt om artificiell intelligens.

Han har skrivit diverse böcker om klimat- och miljödebatten (och är numera allmänt kritisk till miljörörelsen som han själv säger sig ha tillhört – ordnade insamlingar redan som tonåring mm) men är på inga sätt klimatforskare även om det framhålls att han blivit anlitad som expert av IPCC:

”Anlitad expert”. Jo det stämmer (delrapport 3) men listan på granskare sträcker sig över 40 sidor, trots tredubbla spalter. Och där finns även folk från Greenpeace.

Som så många gånger förr, visst framförs relevant kritik och några tänkvärda kommentarer, men innehållet kantrar och blir bara plumpt. Problemet med den här typen av argumentationstexter med väl valda ”sanningar”, är att en oinsatt inte har en chans att sätta det i ett sammanhang.

Shellenberger säger att det inte finns någon ökande trend i torka i världen sedan 1980-talet och länkar till en vetenskaplig artikel som mycket riktigt kommit fram till det. Problemet är att studier inom komplexa områden kan komma fram till motsatta slutsatser utan att fuska. Det gäller inte bara inom klimatet utan beror på hur mycket och tillförlitlig data som finns och vilken metodik som används.

Det är inte ovanligt att man i efterhand kommer fram till att en studie missat ta hänsyn till ditten eller datten. Vetenskap handlar om att titta på saker ur olika synvinklar för att sakta men säkert mynna ut i en kunskap bekräftad av flera olika studier och forskargrupper.

Här är exempelvis en ganska ny artikel om en studie som säger tvärtom, världen har sett en accelerande trend för just torka. Där diskuteras också frågan om motstridiga resultat och de argumenterar för varför deras metodik är bättre:

Jag har förstås ingen aning, men det är därför det är extra viktigt med den typen av sammanfattande rapporter som tas fram via IPCC. De ger en sammanfattande bild av kunskapsläget, för ja, studier måste viktas olika på grund av hur väl utförda de är. Och IPCC säger att torkor visst har blivit värre i vissa delar av världen. Det gäller en rad andra extremväderhändelser men Shellenberger viftar bort att det skulle vara några större problem. Precis som andra gör:

Han viftar lika lättvindigt bort resonemangen om tipping points för att vara ovetenskapliga:

”Det innebär inte att ett katastrofalt tröskelpunktsscenario är omöjligt, utan enbart att det inte finns några vetenskapliga bevis för att ett visst scenario skulle vara mer sannolikt eller katastrofalt än ett annat möjligt katastrofscenario, såsom ett asteroidnedslag, en supervulkan eller ett ovanligt dödligt influensavirus.”

Att minska konsekvenserna klimatförändringar är fullt påverkbart genom att minska utsläppen.

Visst har han rätt i att väderrelaterade katastrofer blir värre på grund av hur städer är utformade (ta hand om skyfall etc) och att skogsvård påverkar brandsituationen och så vidare. Han nämner även att klimatet har en roll men kommer ändå fram till slutsatsen att det bara är alarmism att blanda in klimatförändringarna. Det är bara att installera AC:

”Om det erkändes att dödsfall orsakade av värme berodde på avsaknaden av luftkonditionering, att skogsbränder hade sin orsak i ansamlingen av träd och sly, att skulden för översvämningar låg hos regeringar som misslyckats med att förbereda städer och hem, skulle alarmistiska journalister, forskare och aktivister berövas de spektakulära händelser och nyhetskrokar som de behöver för att skrämma människor, samla in pengar och vinna stöd för sin politik.”

Jag har inte sett en ”brandforskare” påstå att de omfattande bränder vi sett på sistone enbart skulle bero på klimatförändringarna. (De flesta rapporter i media påpekar likaså att det finns flera orsaker.) Men det framgår också med tydlighet att det finns anledning att dra i handbromsen.

Det är standardförfarande: 1) Klimatförändringar är ett problem men … 2) inte hela världen, plocka några saker och ta dem ur sitt sammanhang 3) efter en del rimliga resonemang mynna ut i att det faktiskt inte är några problem utan bara alarmism och ”någon annan” löser nog problemen så vi anpassar oss.

Vi har liksom inte lyckats anpassa oss under de decennier IPCC funnits, när och hur är det tänkt att detta ska göras? Vem ska betala?

Om klimatforskning

Nu är det inte bara klimataktivister som hävdar att åtgärder krävs omedelbart. Redan 1990 när IPCC släppte sin första rapport bifogade 700 forskare ett upprop om att det var bråttom att få ner utsläppen då det i all praktisk mening inte finns någon återvändo eftersom koldioxiden stannar kvar i atmosfären under så lång tid. Och ingenting har ändrats i detta avseende – snarare tvärtom!

Har herr Shellenberger något att säga om det?

Det verkar som att han arbetar upp en ilska allteftersom han skriver och artikeln blir alltmer utflippad. För precis som jag skrivit tidigare om Shellenbergers föredrag på Jordan Petersons konservativt kristna ARC-konferens så hävdar han, efter några ordentliga påhopp på Greta Thunberg, att klimatet har blivit en religion – ett substitut för vår förlorade tro:

”Klimatalarmismen bär på en stark kraft eftersom den har blivit den alternativa religion för påstått sekulära människor. Den ger dem många av de psykologiska förtjänster som den traditionella religionen gjorde. Av klimatalarmismen får de ett syfte: att rädda jorden från klimatförändringar. I dess berättelse är de hjältar. Och den ger dem mening i deras liv – samtidigt som den upprätthåller illusionen att de är förnuftiga och vetenskapliga människor, som inte står under inflytande av vidskepelser och fantasier.”

 I ARC-föredraget påpekar han att ”forskare har blivit de nya prästerna” och klimatförnekare de nya häxorna. Han konstaterar: ”Jag önskar att det inte var så dumt … men det är bara Greta Thunberg med en riktigt dålig religion.”

Om man nu vill blanda in religion så är det snarare delar av förvillarsidan som hellre förlitar sig på religion istället för vetenskap:

William Briggs ligger bakom Realist Catholic Climate Declaration:

  • “The extent to which man is responsible for climate change is not known, only surmised. There is no earthly force capable of stopping climate change. […] The salvation of souls is of more pressing concern than the air temperature. Pray to God and pray for your neighbor, not to the planet.”

Anthony Lupo (knuten till Independent Institute) har signerat uppropet och likaså David Legates, tidigare klimatforskare som nu jobbar för Cornwall Alliance for the Stewardship of Creation (2020 utsåg Trump-administrationen honom till biträdande handelsminister med ansvar för observation och prognoser vid NOAA) .

Cornwall Alliance är en evangelistisk organisation som predikar att Guds Intelligenta design styr jordens skeenden och också deklarerat att Gud styr klimatet, inte människan. An Evangelical Declaration on Global Warming (cornwallalliance.org):

  • 2009: “We believe Earth and its ecosystems—created by God’s intelligent design and infinite power and sustained by His faithful providence —are robust, resilient, self-regulating, and self-correcting, admirably suited for human flourishing, and displaying His glory.  Earth’s climate system is no exception. Recent global warming is one of many natural cycles of warming and cooling in geologic history.

Andra kända ”IPCC-kritiska” debattörer som signerat uppropet är Ross McKitrick och Lord Monckton. Även klimatforskaren Roy Spencer är aktiv i denna organisation. Hans kollega John Christy är också djupt religiös och tidigare baptistmissionär och menar att det går emot bibelns ord att beskatta koldioxidutsläpp (gör energi dyrt för fattiga, att utsätta dem för föroreningar som leder till för tidig död är dock okej eller?).

Censur!

”När klimatreligionen avslöjats tillgriper den censur”, menar Shellenberger.  I tider där minsta sak följs av en tsunami av nonsens i sociala medier är det ingen trivial sak att få till en balans mellan faktakollar och friheten att uttrycka sin åsikt. Låt oss ta en titt på ett par exempel Shellenberger lyfter.

”Apokalyptiska klimataktivister har tagit kontroll över världens största bolag och fått dem att censurera och smutskasta de som kritiserar alarmismen och förnybar energi. Facebook censurerade dessa kritiker på uppdrag av organisationen Climate Feedback, som vägrar uppge varifrån den fått sin finansiering. Climate Feedback har tidigare censurerat den prisbelönte journalisten John Stossel, så väl som den ansedda danska nationalekonomen Bjørn Lomborg.”

John Stossel är en mediakändis med bakgrund hos bl a ABC News och Fox Business Network. Han beskrivs som politisk aktivist och libertarian och sen 2019 driver han StosselITV som han sänder ut via sociala medier. Under 2021 gjorde han två program som handlade om klimatet som ”utsattes” för faktakoll på Facebook:

Det första, Government Fueled Fires, ansågs av Climate Feedback vara vilseledande eftersom en del uppgifter framfördes utan kontext. Det andra Are We Doomed? fick omdömet: ””Felaktigt resonemang”, ”Felaktigt”, ”Vilselledande”.

Shellenberger medverkade i Government Fueled Fires som handlade om de omfattande bränderna i Kalifornien. Där påstod han att om bara skogen hade skötts på rätt sätt hade bränderna inte behövt uppstå trots uppvärmningen. Climate Feedback replikerade:

”We rated the video as “Missing Context” (not “False” or “Partly False”) because viewers did not receive an accurate explanation of the scientific research on the role of climate change in western US wildfires. A 2016 study[1], for example, found that “human-caused climate change caused over half of the documented increases in fuel aridity since the 1970s and doubled the cumulative forest fire area since 1984”.”

Är det censur?

Det är i alla fall helt i linje med hur han, precis som Lomborg, plockar saker ur sitt sammanhang:

Lomborg är en ansedd nationalekonom skriver Shellenberger. Det finns inget som är så välbelagt som att Lomborg är en av de falskaste debattörer i hela den här geggan. Ansedd är han enbart i konservativa och libertarianska kretsar:

Stossel, som tjänar 10 000 dollar i månaden enbart från spridningen i Facebook, gick i alla fall till domstol och menade att han utsatts för förtal. Omdömena från faktakollarna hade sänkt hans inkomster med 50%. Han förlorade.

Det är samma visa med hur Lomborg ”blivit censurerad”. Och aldrig erkänns några misstag, trots att t o m de som ansvarar för dataserierna berättar för Lomborg/Shellenberger att deras data inte kan användas på det sätt dom gör.

Stossel förresten. 1998 satte oljebolag, lobbyorganisationer och tankesmedjor ihop en detaljerad handlingsplan för hur de skulle få USA att stå utanför Kyotoprotokollet. De ville skapa ett alternativ till IPCC för att övertyga befolkningen om att allt bara var alarmism och att de som argumenterade för Kyoto hade tappat kontakten med verkligheten.

Bland mycket annat skulle de kontakta John Stossel så han kunde förmedla deras budskap.

Det får man förstås tolka hur man vill.

Hur som helst, det är för mig helt obegripligt hur man väljer att lyssna på populister som Lomborg och Shellenberger när det idag finns lättillgänglig information direkt från den samlade forskningen.

Men nej, komplexa frågor har sällan enkla och entydiga svar…

Del 2: Hur Rachel Carson blev massmördare

Den Av Mathsi Uncategorized5 kommentarer

Resumé:

I föregående inlägg Tack Timbro miljöinstitut men ni verkar inte förstå … citerade jag ett stycke ur en text skriven av Johanna Trapp, projektledare på Timbro miljöinstitut:

”Freonförbudet, som infördes för att skydda ozonlagret, är ett sådant. Förbud mot användning av farliga ämnen som kvicksilver, PCB, DDT och bly har lett till betydande miljöförbättringar utan att vara särskilt kostsamt. På liknande sätt ledde förbudet mot bly i bensin till en drastisk minskning av blyutsläpp, med 95 procent i södra och mellersta Sverige sedan 1970-talet.” 

Med kommentar: Ja, det här är tämligen okontroversiellt för de flesta, men jag vet inte om Trapp är naiv, ovetande eller bara tittar åt ett annat håll om hur det här spelet att sprida tvivel funkar på hennes planhalva – det vill säga bland många av Timbros samarbetspartner inom Atlas Network. Det har inte bara råkat bli ”ideologiskt kodat som vänster.”

Jag exemplifierade med kvicksilver i förra inlägget och lovade ett om DDT som följer här. Och som du kommer märka är ”högerns” (inte alla osv) krig mot Montrealprotokollet, åtgärder mot klimatförändringar, reglering av diverse kemikalier och tobak väl koordinerat med flera gemensamma nämnare.

Ideology comes in three colours: red, brown and green, representing Marxism, fascism and environmental extremism. Judged on sheer evil, the worst crime in history was brown, the Nazi genocide, although the reds slaughtered more people. The death toll (difficult to measure) is roughly, Hitler’s holocaust 6 million, Stalin’s famine and terror 8 million, and Mao’s famine 30 million. But the greens have topped them all. In a single crime they have killed about 50 million people. In purely numerical terms, it was the worst crime of the 20th century. It took place in the USA in 1972. It was the banning of DDT.

Bilden är från artikel på högerextrema Breitbart 2014 skriven av icke-journalisten James Delingpole och texten från en artikel i The Spectator 2005 skriven av Andrew Kenny.

2007 lades en resolution från Demokraterna för att fira Rachel Carsons hundraårsdag men republikanen Tom Coburn (R-Okla.) blockerade det med hänvisning till att hon tvärtom var en massmördare och att Tyst vår hade motbevisats.

(ja, ni vet precis hur de nämnda har positionerat sig i klimatfrågan 😉 ).

Det här är förstås extremt uttyckt, men samma andemening finns i uttalanden från en lång rad marknadsliberaler (exempelvis Bjørn Lomborg). Nedanstående är ett klipp från artikel i Expressen 2020 skriven av författaren Joakim Zander:

Jag har redan skrivit om DDT och hur falsk kritiken mot Rachel Carson och hennes Tyst vår är. Hon ville inte totalförbjuda DDT, hon skrev inte att det var cancerogent och hon skrev uttryckligen att det inte var känt vad nedgången i antalet vithövdade havsörnar berodde på (men att misstankarna var starka) osv. Har dragit det där flera gånger, läs mer t ex här:

Frågan nu är hur situationen kunnat landa i denna extremt polariserade syn på verkligheten? Ja, vi får faktiskt ta en tur ner det enorma arkiv som uppstod i och med rättegången mot tobaksbolagen i USA där de anklagades för att ha misslett det amerikanska folket om hälsoriskerna. Miljontals dokument från rättegången finns tillgängliga on-line. Några av de av de mer omtalade redovisar deras strategier för att bemöta vetenskapliga studier som visade på hälsofara. Det mest spridda är säkert det som förkunnar att ”tvivel är vår produkt”:

“Doubt is our product since it is the best means of competing with the ‘body of fact’ that exists in the mind of the general public. It is also a means of establishing controversy.”

1992 konstaterade EPA att det fanns tillräckligt vetenskapligt stöd för att klassa inte bara rökning utan även passiv rökning som cancerogent. Likaså jobbade WHO för att få till ett internationellt ”anti-tobaks-fördrag”. Det var förstås dåliga nyheter för tobaksbolagen.

Ett av dem, Philip Morris, tog kommunikationsbolaget APCO till hjälp. De bildade frontgruppen The Advancement of Sound Science Center (TASSC) som de ville skulle utgöra en trovärdig expertisgrupp som journalister kunde vända sig till för att på så sätt sprida tobaksbolagens version av det vetenskapliga kunskapsläget. De hade även som uttalat mål att få allmänheten att misstro vetenskapliga studier och istället lyfta fram vad de kallade sund vetenskap men hålla kopplingarna till tobaksbolagen dolda.

I strategin ingick att utge sig för att vara en gräsrotrörelse och undvika ”cyniska reportrar” från större mediebolag för att minska risken att bli ifrågasatta.

(Det här brukar kallas astroturfing, läs här vad man kan åstadkomma med en ljugande läkare och en urusel studie gjord av forskare på dåvarande Statens provningsanstalt ihop med två industriknutna kollegor:

En viss Steven Milloy fick chansen att leda TASSC-grupperingen. Mediamogulen Rupert Murdoch satt turligt nog i Philip Morris styrelse och som av en ren händelse fick herr Milloy föra ut sitt budskap i ett eget litet program på Fox News med namnet Junk Science. Samma namn fick den blogg han sen startade upp där man kan läsa att alla miljölarm är fejk. Det finns inga farliga kemikalier eller utsläpp. Och jag menar inga.

Milloy fick snart även jobb hos fri-marknadsfun…ivrarna på bl a Cato Institute, Competitive Enteprise Institute (CEI) och Heartland Institute.

Det var inte bara i USA tobaksbolagen kände att de behövde agera. Philip Morris kontrakterade även den inte helt okände Margaret Thatcher som konsult efter hon pensionerat sig från att styra Storbritannien ($250 000 per år till henne och lika mycket till hennes stiftelse, PM bekostade även hennes 70-års skiva i Washington för 800 pers, runt en mille (i $)).

Jaha, och vad har det här med DDT och malaria att göra tänker ni. Möt Roger Bate, lobbyist för bl a Institute of Economic Affairs (IEA) och American Enterprise Institute.

Med hjälp av tankesmedjan (IEA) startade Philip Morris upp vad som kallades Euro- TASSC som senare döptes om till European Science & Environment Forum (ESEF) vars vd blev Roger Bate. Du kan, tack vare tobaksrättegången, själv läsa hans analys (1998) av läget och hur det skulle bemötas.

Han konstaterade att det anti-tobaks-fördrag som WHO arbetade med (liksom det för att åtgärda klimatförändringarna) hämtade inspiration från Montrealprotokollet. Bates noterade också att deras opponenter (läs miljörörelsen) hade en fördel i att de utnyttjade politiskt korrekta budskap. Fåglar inkletade i olja eller plågade av typiska konvulsioner efter att exponerats av DDT går genom rutan – ingen kan vara emot att stoppa det.

Bates plan var att dels ifrågasätta vetenskap som visade på miljö- och hälsoproblem och misskreditera miljörörelsen generellt, att enbart rikta in sig på tobaken var inte fruktbart. Han ville också undergräva FN:s trovärdighet i stort. Norges Gro Harlem Brundtland var en måltavla (som den symbol för miljöarbete och hållbar utveckling som hon var).

En viktig del i denna strategi var att ta lärdom av sina motståndare och också utnyttja ”politisk korrekthet” i kommunikationen. Enkla budskap som påvisade hur västvärlden ville förvägra de fattiga länderna saker som hjälpt de rika skulle skapa misstro och sätta press på politiker / FN att inte införa regleringar. Typ: miljörörelsen offrar miljontals fattiga människor för att rädda några fåglar eftersom de såg överdrivna/virtuella faror överallt baserat på tvivelaktiga studier.

Du har säkerligen sett liknande argument om hur reglering av fossila bränslen på samma sätt offrar fattigas människor rätt till billig energi. Det är ingen slump utan har uppkommit via en väl genomtänkt strategi. Och genom ständig upprepning blir det snart en sanning (cognitive ease).

Lomborg är en mästare i detta spel, kolla exempelvis hans Facebooksida hur ofta han upprepar samma budskap trots att han blivit uppmärksammad om att det är felaktiga uppgifter. SvD:s ledarsida erbjuder inget motstånd utan låter Lomborg mala på i artikel efter artikel. I utklippet nedan går länken till det han kallar högljudda miljöaktivister till en vetenskaplig artikel med rapport om resultatet från ett långsiktigt observationsprogram för att hålla koll på hur korallrevet mår (den säger inte heller det som Lomborg påstår att den gör).

När han hävdar att forskare ”avslöjat” en ökad koralltäckning så låter det dramatiskt men är information från en årlig rapport från samma övervakningsprogram som han just kallat miljöaktivism. Forskarna bakom jobbar i båda fallen på samma institution. Det är ren smutskastning och SvD:s redaktörs icke-arbete är inkompetent eller medvetet: SvD-ledare ♥ Lomborg = sant / låt stå – Maths Nilsson, författare

Nåväl, Bate erbjöd sig att ifrågasätta skräpforskningen på malaria/DDT-fronten om Philip Morris slängde upp pengar. And so they did. År 2000 startade han Africa Fighting Malaria som han skissat planer på i jobbeskrivningen.

Ihop med Milloy och tankesmedjor drog de igång kampanjer och övertygade många om att DDT var den magiska silverkulan mot malaria, men som nekades tredje världen på grund av av rika miljöaktivisters intriger (vilket stämde väl överens med den bild många på den politiska högerkanten redan hade av miljörörelsen).

Allt med fokus på att det skulle vara USA:s förbud mot DDT för jordbruk 1972 som bar skulden. Som i sin tur skulle bero på Rachel Carsons bok Tyst vår – inte på den verkliga orsaken, det vill säga slutsatserna från de åtminstone fyra vetenskapliga kommissioner som utrett frågan åt USA:s administration innan.

Milloy la på sin välbesökta webbsida upp en malariaklocka som kontinuerligt räknar hur många som dör av malaria. Med en utläggning om hur miljörörelsen ensamt bar skulden till detta förstås.

CEI lanserade inför Carsons 100-årsjubileum sin webbsida Rachel was wrong med bilder av afrikanska barn som dött av malaria.

I rapporten Vad varje europé bör veta om global uppvärmning, som svenska tankesmedjan Eudoxa AB lät översätta, kan man utöver ekonomisk undergångsretorik om Kyotoavtalet införs, läsa utstuderad körsbärsplockning av information och populistiskt nonsens som att malaria ”lätt skulle kunna utrotas om man tillät en större användning av DDT”.

CEI hade tidigare uttryckt kritik mot Carsons arbete. Redan 1996 publicerade Jonathan Tolman en artikel med titeln ”Rachel Was Wrong”, där han ifrågasatte Carsons påståenden om syntetiska kemikaliers faror. Senare, 2012, publicerade Angela Logomasini en rapport med samma titel, där hon argumenterade för att Carsons varningar om bekämpningsmedel inte stämde överens med vetenskapliga bevis och att hennes inflytande lett till policybeslut som haft negativa effekter, särskilt i utvecklingsländer.

Du hittar en rad gubbar anställda av olika högerorienterade tankesmedjor som saluförde detta budskap. I Michael Crichtons bästsäljande bok State of fear 2004 dyker även Hitler upp då en av hans karaktärer förklarar: “Banning DDT killed more people than Hitler” (ja, Crichtons är förstås klimatförvillare också och av någon anledning fick han prata med Bush om klimatförändringarna och vittna om hur vetenskapen skulle ifrågasättas inför kongressen…)

Budskapet fick fäste även hos en del ”mainstream” journalister och i exempelvis New York Times kunde man 2004 läsa: “Silent Spring is now killing African children because of its persistence in the public mind.” Så även i Sverige, här på ledarsida i Expressen samma år (som inkluderar en hänvisning till NYT-journalisten ovan:

”Journalisten Tina Rosenberg skrev i New York Times i början av april i år att DDT en gång dödade havsörnar på grund av dess långa livstid i naturen. I dag dödar Rachel Carson och hennes ”Tyst vår” afrikanska barn på grund av sin långa livstid i det offentliga medvetandet.”

Ett specifikt fall lyfts upp i artikeln: ”I den sydafrikanska provinsen Kwazulu-Natal slutade man använda DDT 1996, efter internationell press. Det alternativa insektsmedlet fungerade inte.” Och att malariafallen då rusade i höjden för att sen minska då DDT-besprutningen återupptogs. Just detta fall belystes i en IEA-rapport av Roger Bate, vilken också fick uppmärksamhet på ”nyhetssidorna” i läkartidskriften BMJ.

Det är två saker man kan fråga sig här. Varför lyfter Bate upp just detta fall men inte de många fall där samma sak observerats men då DDT blivit overksamt?

Det verkar inte vara något snack om att en hård press från miljövänner och politiker varit en anledning till att man valde att fasa ut DDT. Men pröva att framställa det så här istället: myndigheter ville uppfylla många i lokalbefolkningens önskan att byta DDT mot ett mindre farligt, lika verksamt och kostnadseffektivt medel som undvek de miljöproblem som västvärlden bevisligen fått pga DDT.

(Även om DDT är billigare och effektivt har det en det en del andra ”irriterande” nackdelar jämfört med nyare medel då DDT luktar och lämnar fläckar på väggarna (det handlar om att spruta inne i hemmen), dödar inte kackelackor och sägs göra sänglössen mer aktiva.)

Enligt denna vetenskapliga artikel uppfyllde Deltamethrin, en syntetisk så kallad pyrethroid, alla dessa krav. Vid denna tidpunkt var resistens mot pyrethroider också ganska sällsynt.

Liknande byten har gjorts framgångsrikt på andra ställen utan att DDT behövt återintroduceras (båda dessa medel verkar på samma sätt och många gånger är myggor resistenta mot båda). Efter DDT fasats ut i Kwazulu-Natal rusade som sagt malariafallen men man upptäckte också att dessa nu inträffade under vintermånaderna, då det normalt brukade vara få fall. Orsaken var att bytet av bekämpningsmedel råkade sammanfalla med att en myggart som var resistent mot det nya medlet hade flyttat in i området.

Jag vet förstås inte alla turer runt det här, men det ger två helt skilda upplevelser på hur saken framställs, eller hur? (Men jo, om du undrar, resterna av DDT i naturen i detta området är bland de högsta uppmätta i Sydafrika).

Ja, det här är skitsvårt och jag kan förstå att den här typen av kampanjer fungerar. Särskilt när det understöds av akademiker med fina titlar (knutna till diverse tankesmedjor). Och genom ständig upprepning blir det snart en sanning (cognitive ease).

Jag har som sagt skrivit om dessa förenklade och falska budskap tidigare, se länk ovan. Malaria är ett extremt komplext problem och besprutning har alltid bara varit en del i lösningen: ”Historically, DDT has had mixed success in Africa; only the countries that are able to find and devote substantial resources towards malaria control have made major advances.” Lancet 2012.

Men som så alltid, anledningen till att kampanjerna är så effektiva är att det oftast finns korn av sanning i det hela. Visst fanns det miljöorganisationer som ville se totalförbud mot DDT även om ett sådant inte funnits (WHO inkluderar sen 2006 även DDT för malariabekämpning och mig veterligt säger inga större miljöorganisationer emot).

Det vore väl likaså snudd på sensation om det inte gick att hitta saker inom WHO som skulle kunna göras effektivare och med mindre byråkrati.

Om du tycker klimatvetenskapen är kladdig och svår att greppa så är den om riskklassningen av kemikalier en bottenlös dypöl, fullt med studier av vitt skilda kvalitet med svår/tve-tvetydiga resultat. Och visst finns det även miljöaktivister som ser väldigt svart-vitt på saker som i verkligheten är väldigt gråa… Säkerligen har DDT:s ”dåliga rykte” i vissa fall överdrivits och fått konsekvenser som skulle kunnat undvikas.

Det är heller ingen slump att läkemedelsbranschen ägnar lite resurser åt att hitta nya mediciner för att bota tropiska sjukdomar eller att kemikalieindustrin ägnar mindre kraft åt att hitta nya bekämpningsmedel mot malaria än för jordbruket – annat är helt enkelt inte gångbart under rådande ekonomiska premisser. Fattiga länder kan inte betala. Och hela vårt samhälle är uppbyggt på kortsiktiga monetära vinster.

Nio av tio fall sedan 1930 där malaria blossat upp igen efter att ha ansetts utrotat har berott på bristande resurser och avbrutna kontrollprogram. Malaria Journal 2012

Men nej, det råkade inte bli så här polariserat för att ”högern” reagerade på dumma ”vänstern” som PM Nilsson och Johan Norberg vill ge sken av (se förra inlägget). Det är organiserat och med full avsikt att ta samhället dit vi nu är vad det gäller att ifrågasätta vetenskap. I detta avseende är boven i dramat ingen skuggfigur.

PS1: Tobaksbolagen fälldes 2006 för att ha: konspirerat med avsikt att minimera, förvanska och förvirra allmänheten angående hälsoriskerna med rökning; officiellt förnekat men internt erkänt att passiv rökning är farligt; förstört dokument som var relevanta i rättsvister. Rätten ansåg också att tobaksbolagen underminerat och ”diskrediterat den vetenskapliga konsensusen genom att kontrollera forskningsresultat via betalda konsulter”. Domen överklagades men vidhölls 2009.

PS2: Utdrag ur Rachel Carsons Tyst vår:

”Ingen ansvarsfull person hävdar att insektsburna sjukdomar ska ignoreras. Frågan som nu så enträget presenterat sig själv är om det är klokt och ansvarsfullt att attackera problemet med metoder som snabbt gör det värre. Världen har hört mycket om det segerrika kriget mot sjukdomar genom kontroll av infektionsbärande insektsvektorer, men den har hört lite om den andra sidan av historien – nederlagen, de kortlivade triumferna som nu starkt stöder den alarmerande insikten att insektsfienden gjorts starkare genom våra ansträngningar. Och vad värre är, vi kanske har förstört våra medel att föra kriget med…

[hon pratar om resistens mot bekämpningsmedel]

Praktiska råd ska vara ”Spraya så lite som du bara kan” istället för ”Spraya till gränsen för vad du kan”. … Trycket på skadedjurspopulationen ska alltid vara så liten som möjlig.”

Det stämmer än idag.

Tack Timbro miljöinstitut, men ni verkar inte förstå…

Den Av Mathsi Uncategorized6 kommentarer

I en essä på Timbros nättidskrift Smedjan prövar Johanna Trapp, projektledare på Timbro Miljöinstitut, tankar på varför vänstern kunnat ”ta över” miljö- och hållbarhetsfrågor och ger exempel på att det faktiskt handlar om högerpolitik som inte borde avfärdas. Det är glädjande att Timbro och högern vill ta sig an miljöfrågor och jag uppskattar det Trapp försöker göra. Problemet är att planens giganter väljer att ta på sig offerkoftan och skylla ifrån sig istället för att erkänna elefanten i rummet.

PM Nilsson skriver i förordet till Trapps text: ”Det vi kallar kulturkrig rör påfallande ofta frågor där den levda praktiska erfarenheten av vardagen har ideologiserats av vänstern och som skapar en motreaktion hos högern.”

Liberale debattören Johan Norberg satt härom dagen i P1:s söndagsintervju och uttryckte ånger över att han inte ens nämnt klimatet under sin gärning allt sedan hans bok Till världskapitalismens försvar gavs ut av Timbro 2001:

”Det känns som en försummelse som kommer bli svårt att förklara för mina barn.”

Norbergs egen delförklaring till varför han inte nämnt klimatet går i samma banor som PM Nilssons ovan: ”Frågan politiserades, delvis för att då Demokraterna och vänstern var duktiga på att plocka upp den frågan så blev det plötsligt fel att vara engagerad i miljöfrågor. Det blev en vänsterfråga.”

Både Nilsson och Norberg får det att låta som att högern passivt bara reagerat på vad andra sagt och gjort. Jag förstår vad de menar och visst ligger det säkert något i det men, nä, knappast. De missar den här figuren:

De har aktivt sett till att det blivit så här. Även om jag uppskattar Norbergs uppvaknande har jag svårt att ta hans krokodiltårar på allvar. Det är helt osannolikt att han varit omedveten om sina arbetsgivares förvillaraktiviteter i klimatdebatten. Läs mer:

Jag skrev ännu ett kilometerlångt inlägg om Trapps text, men insåg att det var typ identiskt med vad jag skrivit tidigare (haha, jag vågar inte säga hur mycket tid jag kastar bort på det här 😉 ). Besparar er det och länkar till några gamla inlägg. Som sagt, det är ingen slump att Trump kommit till makten och det är otvetydigt så att marknadsfundamentalistiska organisationer i många avseenden är skyldiga till det vetenskapsförakt som nu breder ut sig, särskilt i USA:

Nåväl, till saken. Miljödebatten kan vara ett unket träsk att vada igenom. Överdrifter som inte har stöd i publicerad vetenskap förekommer frekvent från ”båda sidor” (men det betyder inte att sanningen måste ligga mitt emellan). Det gör det också till en tummelplats för populister och andra som vill vinkla opinionen åt ett önskat håll.

Trapp ger sex exempel på frågor där borgerligheten kan se på miljöfrågor på ett annorlunda sätt och listar saker som gjort världen bättre; alla regleringar är inte av ondo. Detta har även liberala debattören Mattias Svensson (ledarskribent på SvD) försökt framföra i bl a sin bok Miljöpolitik för Moderater. Har kommenterat den här:

Trapp skriver:

”Freonförbudet, som infördes för att skydda ozonlagret, är ett sådant. Förbud mot användning av farliga ämnen som kvicksilver, PCB, DDT och bly har lett till betydande miljöförbättringar utan att vara särskilt kostsamt. På liknande sätt ledde förbudet mot bly i bensin till en drastisk minskning av blyutsläpp, med 95 procent i södra och mellersta Sverige sedan 1970-talet.” 

Ja, det här är tämligen okontroversiellt för de flesta, men jag vet inte om Trapp är naiv, ovetande eller bara tittar åt ett annat håll om hur det här spelet att sprida tvivel funkar på hennes planhalva – det vill säga bland många av Timbros samarbetspartner inom Atlas Network. Det har inte bara råkat bli ”ideologiskt kodat som vänster.”

Två exempel från det stycke jag citerade ovan:

Kvicksilver

Clintonadministrationen lade fram ett lagförslag som innebar att kvicksilverutsläppen från kolkraftverk skulle minskas kraftigt med hjälp av ”den bästa tekniken som finns tillgänglig på marknaden”. Det var helt i enlighet med EPA:s vetenskapliga sammanställning som kom fram till att: ”it was ”appropriate and necessary” to regulate coal- and oil-fired electric utilities under section 112 of the Clean Air Act.”

Som väntat kom protester från branschen genom bl a American Chemistry Council, American Fuel & Petrochemical Manufacturers och National Mining Association men även från diverse tankesmedjor på högerflanken som Heartland Institute och Competitive Enterprise Institute (CEI). De menade att det bara handlade om miljöhysteri. Environmental scare. Förstås.

Slutdatum för att implementera lagen hamnade dock under Bushs styre. De var inte lika tända på idén och ville istället införa en mer marknadsanpassad cap-and-trade-lösning med betydligt lägre krav. Och så dök det i sammanhanget magiska esset i rockärmen upp från EPA-myndigheten: en cost-benefit–analysis. En ren ekonomisk analys om nyttan överstiger kostnaden. Något som Reagan införde som lag skulle göras innan någon reglering kunde införas (vet inte om det gäller fortfarande):

”regulatory action shall not be undertaken unless the potential benefits to society from the regulation outweigh the potential costs to society.”

Det är förstås relevant men frihetsgraderna är många i att få fram önskat resultat genom olika antaganden. Och hur sätter man egentligen ett pris på mänskliga rättigheter och liknande?

Exempelvis infördes Obamas klimatpolicy Clean Power Plan med argumentation att nyttan var större än kostnaden, mycket baserat på EPA:s beräkningar av vad som kallas the social cost of carbon (SCC) – kostnaden för vad ett ton utsläppt koldioxid idag ger i det långa loppet.

När Trump tog vid rev de förstås upp Obamas klimatpolicy. Och det med samma argument men med tvärtomslutsats: kostnaden översteg nyttan, också det baserat på EPA:s beräkningar av SCC. De applicerade dock andra ingångsvärden och i huvudsak beror de olika slutsatserna på en värdering av vad det är värt att stoppa utsläppen, den så kallade diskonteringsräntan. Läs mer:

Västvärlden skulle helt ha imploderat vid det här laget om lobbyorganisationers spådomar om vad införda miljöregleringar skulle medföra hade stämt.

Tillbaks till kvicksilvret. I det här fallet underkände bland andra EPA:s Inspector General (en kontrollinstans jag inte vet om det finns något svenskt namn på) och United States Government Accountability Office hela cost-benefit-analysen.

En annan signifikant episod: Inför slutdebatterandet av lagen dök det upp en rapport skriven (förmodligen mest bara underskriven …), av två republikanska kongresspolitiker. Det ser ut som en vetenskaplig sammanställning men toksågades av experter och insatta journalister. Av rapportens 59 referenser är 14 branschkällor som Edison Electric Institute och Electric Power Research Institute eller konservativa tankesmedjor. Och självklart beskylls miljöaktivister för hysteri:

“As a result of the well-funded effort to push their political agenda, environmentalists have caused American citizens to become unnecessarily concerned about possible adverse health effects from exposure to trace amounts of mercury,” 

I verkligheten stöddes det av National Academy of Sciences och en rad andra expertmyndigheter/organisationer.

Jag vet inte var det här landade, men det Johanna Trapp försöker sälja in som högerpolitik är definitivt inte en självklarhet för alla på högerkanten. Det här är i princip gången vid alla försök att reglera några miljögifter. Trumps presidentordrar har ju nu också definitivt klargjort att kolkraftverk mm inte behöver uppfylla utsläppskraven ens om de har sådan utrustning installerad – allt för att gynna de monetära vinsterna. Visst, det går säkert att hitta hysteriska utspel som överdriver åt andra hållet men det gör det inte rationellt att dissa vad en bedövande majoritet av expertisen påpekar med stöd av publicerad vetenskap (som aldrig kan bli 100%-ig).

Argumentationen kan se ut som nedan. Man får det att låta som att de som gjort studier inte ens funderat över saker som kan påverka resultaten. Förstå mig rätt, det är vikigt att sådant diskuteras och det är inte alltid den metodik forskare använt sig av är den bästa att fånga upp vissa saker. Men ofta handlar det bara om svepande och raljanta ordflöden utan minsta ansats att exemplifiera.

Craig Marxen (ass prof em ekonomi knuten till Independent Institute) kommenterar Clean Air Act 1990 om hur studier som visat att kvicksilver kan påverka IQ hos barn inte går att lita på, Från The Environmental Propaganda Agency utgiven 2000 av Independent Institute:

”Cross-sectional studies are confounded by the fact that children with lower IQs tend to descend from parents with lower IQs. Stupid parents tend to expose their children to more opportunities for ingesting lead, and the stupid children contribute by eating more dirt. Stupid parents tend to achieve lower socioeconomic status and live in residential areas where lead is more prevalent. Moreover, they tend to fail to provide good diets for their children. Iron-deficient children will actually absorb more of a given amount of ingested lead, and the iron deficiency will further contribute to lower IQ measurements. […]

The EPA relentlessly presses forward in its absurd quest, like a madman setting fire to his house in an insane determination to eliminate the last of the insects infesting it.”

Precis som i nästan alla liknande fall är argumenten ganska lika och ofta svåra att tränga sig igenom eftersom de oftast innehåller korn av sanning. Som alltid, det är lätt att harkla ur sig korta körsbärsplockade strofer men det krävs tid och möda och långa haranger att bemöta dem. Här några exempel som med ytterst lite fantasi kan appliceras även i klimatdebatten :

  • Kvicksilver är naturligt förekommande
  • Kraftverken i USA står bara för mindre än en procent av de totala utsläppen
  • Utsläppen har redan minskat kraftigt
  • Kvicksilverhalterna i fisk är oförändrade eller lägre än föregående år
  • Att äta fisk är nyttigt
  • Det finns inga bevis för påverkan på gravida eller deras foster orsakat av kvicksilver i fisk

Tagna från denna artikeln: Reno News and Review January 19, 2006 (web archive)

Det här är ingen reaktion på hur ”vänstern” engagerat sig i frågan utan ett helt och hållet medvetet och organiserat narrativ som aktivt konstrueras. Det blir rätt ynkligt att skylla det på ”ja men vänstern då!”

Men det är ju USA säger du. Ja, det sticker ut men mönstret ser ofta likadant ut här. Trapp nämner Rönnskärsverken som positivt exempel på hur opinion ledde till miljöförbättringar. Lyssna på nedanstående program om bland annat detta och historien om hur klor fasades ut ur pappersblekning och inse att det inte finns en osynlig hand som åstadkommer saker för att samhället blivit rikare – det ligger snudd på alltid en rejäl kamp bakom. I detta fall som många andra var det oberoende forskare som kämpade sida vid sida med Greenpeace.

Lovade två exempel, men tar nästa i kommande inlägg: hur kom det sig att Rachel Carson utmålas som massmördare – ja, en ”sanning” som satt sig och uttalats av liberala debattörer även i svenska tidningar.

    Trump Make America Healthy Again-rapport citerar studier som inte finns

    Den Av Mathsi Uncategorized7 kommentarer

    RFK Jr, det vill säga USA:s hälsominister, har publicerat en ”vetenskaplig sammanställning” under mottot Make American Healthy Again med syfte att redovisa hur man bäst åtgärdar ”barns kroniska sjukdomskris”. Den listar runt 500 studier. Bara ett problem. De backar upp slutsatser med referens till studier är påhittade och andra är missförstådda.

    Jag vet inte hur det påverkar slutsatserna i sin helhet, men det är ytterligt ett bevis på den inkompetensokrati som råder i USA. För ja, det är helt bisarrt dåligt och oseriöst.

    Lägger till länk till tråd med exempel på hur amatörmässig den är:

    I finally had a read of the MAHA report today, and aside from the obvious use of generative AI and false citations, what strikes me is how remarkably unprofessional and amateurish the document is.It's just wild garbage 1/n

    — Health Nerd (@gidmk.bsky.social) 2025-05-30T04:39:18.497Z

    Lägger till en länk till några forskares kommentarer till Trumps katastrofala insatser för vetenskapen:

    Wielicki är en geolog som inte sysslat med klimatforskning Han var en nobody till för bara något år sedan och hade bara några hundra följare på Twitter. Han började sprida gamla uttjatade klimatmyter blandat med lite kulturkrigstrofer och Elon Musk valde att dela hans inlägg några gånger. Vips så hade han 60 000 följare, hamnade i teve (t ex Fox News) och inbjöds i värmen på Heartland Institutes klimatförnekarkonferenser.

    Bara som exempel, han påstod att det inte var någon fara att Thwaites-glaciären på Antarktis skulle ”kollapsa” och hänvisade till tre ”vetenskapliga artiklar” som hade visat det. Bara det att forskarna som påståtts ha skrivit dem dementerade det, artiklarna existerade inte ens. Wielicki erkände sen att han låtit ChatGPT genererat citaten och referenserna.

    Ni hittar exempel på felaktigheter och diverse länkar här:

    Spreading climate misinformation is fast becoming a shortcut to popularity across right-wing media. This man’s rise proves it. | Media Matters for America

    Norska förvillarna i Klimatrealisterne har startat en egen vetenskaplig tidskrift. Häromsistens publicerade de en artikel där Musks AI-robot Grok 3 varit huvudförfattare. I dess ledband som medförfattare hittas idel kändisar i förvillarvärlden, se bild ovan. Föga förvånande motbevisar den en koldioxiddriven uppvärmning.

    Vi får ju inte direkt veta vilka promptar de har gett sin digitala huvudförfattare men de redovisar i alla fall varthän det lutar och vilka studier de har prioriterat:

    Early models often oversimplified CO₂-temperature links, ignoring feedbacks and natural variability. Modern research, like Salby & Harde (2021, 2022) [36, 37] and Koutsoyiannis et al. (2023) [5], reveals complexities—e.g., temperature driving CO₂ mostly via the biosphere expansion and oceanic outgassing due to increased temperature—discarding linear scenarios for nuanced ones.

    Hermann Harde är chefsredaktör och Demetris Koutsoyannis redaktör (en uppgift han delar med svenska Ingemar Nordin bakom bloggen Klimatupplysningen). Jag har skrivit om ett par av Hardes artiklar när Elsa Widding hänvisade till en av dem för att bevisa att vetenskapen inte var överens om att den ökande koldioxidhalten i atmosfären kom från oss:

    Den korta versionen: de har blivit toksågade. Redaktören bad Harde om respons på kritiken men den accepterades inte på grund av dåligt underbyggd, och genast handlar det förstås om censur.

    Artiklarna verkar nu ges samma vikt som IPCC (till och med ”skeptiker” som Roy Spencer fnyser åt argument om att CO2 inte skulle komma från mänskliga utsläpp).

    Jaja, it never ends…

    SOM-institutet missar en viktig sak angående opinionen om kärnkraft…

    Den Av Mathsi Uncategorized2 kommentarer

    I dagens Rapport (18/5 -25) lyftes SOM-institutets undersökning om svenska folkets inställning till kärnkraft. Som synes i diagrammet ovan svängde opinionen en hel del mellan åren 2020-2022, med markant ökning i antalet positiva. En ökning sågs redan 2018.

    SOM rapporterade också om en mycket klar koppling mellan nationalism och en positiv syn på kärnkraft. Rapporten hade inte för avsikt att utreda varför åsikterna skiljer men det spekuleras både i Rapport och i rapporten om orsaker som att man vill se en ökad inhemsk försörjningsgrad i energi:

    ”Vår studie visar att svenskarnas inställning till kärnkraft är kopplat till tre ideologiska dimensioner. Betydelsen av vänster-högerideologi och den gröna ideologiska dimensionen är väl belagd i tidigare forskning, och vår studie är inget undantag. Ett nytt fynd är dock den självständiga ”effekt” vi finner av vad vi kallar den nationalistiska dimensionen. Personer som är mot invandring och mångkultur är mer positiva till kärnkraft, även med hänsyn taget till ideologisk vänster-högerposition, grön ideologi och demografiska faktorer.

    Vår studie är inte designad för att tar reda på varför nationalism är kopplat till en mer positiv hållning till kärnkraft. Vi får lämna till framtida forskning att närmare studera detta samband. Men kanske går det att förstå kopplingen vi ser som ett uttryck för ekonomisk nationalism. Kärnkraften ses som ett sätt att gynna den inhemska ekonomin och industrin, och detta behov legitimerar omfattade statlig inblandning i marknaden.”

    Så är det säkert till viss del men vet ni, jag tror det finns en enklare förklaring …

    Flera studier, bland annat från Sverige, visar att högernationalistiska grupper som tidigare aldrig intresserat sig särskilt mycket för klimatfrågan anammade frågan i och med att Greta Thunbergs skolstrejk ledde till en anmärkningsvärd ökad mediabevakning. Se t ex här hur tyska AfD inlägg på sociala medier ökade:

    De fick hjälp av tyska förvillarorganisationen EIKE, som har nära samarbete med amerikanska Heartland Institute som nu har etablerat sig även i Europa (som jag skrivit om tidigare).

    Samma sak syntes i Sverige. Swebb-TV la till klimatfrågan i i sitt krig mot etablissemanget som ännu en fråga, förutom invandring och feminism, där media ljög (typ). Elsa Widding lanserade sin bok där och Lars Bern satt och spred konspirationsteorier i tid och otid.

    Klimatförvillandet har idag en extremt stark koppling till ytterhögern:

    Frågan om kärnkraft har också blivit en övertydlig symbolfråga om just klimatomställningen som (jag anser) har förlorat alla proportioner. Kärnkraft ges som svar på i princip alla frågor och om MP tycker x tycker SD anti-x. Ibland undrar jag om inte om det gått snabbare för miljörörelsen att få bort kärnkraft genom att argumentera för den – undrar vad för budskap som skulle ha trummats ut från diverse tankesmedjor då 😉

    Det blev väldigt tydligt under förra valrörelsen som jag bland annat skrivit om här:

    Och ja, jag tror helt enkelt att klimatförvillandet har en betydligt större effekt på kopplingen nationalism-kärnkraft än att det skulle handla om någon fråga om en genomtänkt ”nationalistisk ekonomisk försörjningstrategi”.

    Men jag gissar förstås bara.

    (och jo, jag tror att SOM-institutet är fullt medvetna om detta: Svenska klimatförnekare – Göteborgs universitets publikationer )

    Kan man lita på Nobelpristagare?

    Den Av Mathsi Uncategorized2 kommentarer

    Gunilla Källenius, professor i klinisk mikrobiologi på Karolinska, skrev en artikel i DN häromdagen och beskrev hur Trumps massakrer på både forskning- och biståndsfronterna kan få förödande effekter vad det gäller behandling och spridning av HIV/AIDS. För USA har på många sätt lett kampen och från att ha stått maktlösa och frågande över vad som hände i början på 1980-talet har enorma framsteg gjorts. År 1995 var aids den främsta dödsorsaken i USA för män mellan 25 och 44 år, men med upptäckten av nya läkemedel ändrades bilden. Gilead, som forskat fram ett banbrytande läkemedel (lenakapavir), har erbjudit världens 130 fattigaste länder att få licensiera det till självkostnadspris.

    Men HIV/AIDS-området är tyvärr också ett utmärkt exempel på att det kan få ödesdigra konsekvenser att lyssna på enskilda, välmeriterade akademikers åsikter istället för på vad den samlade forskningen kunnat fastställa.

    När AIDS-epidemin började härja på 1980-talet stod läkare utan svar på vad som orsakade den. Intensiv forskning kunde ganska snart presentera allt starkare bevis för att boven i dramat var ett virus, HIV (humant immunbristvirus), men alla köpte inte förklaringen. En av de mer tongivande var Peter Duesberg, professor i molekylärbiologi. Och trots att bevisen för att HIV orsakar AIDS sedan länge är överväldigande, vägrar han att överge sin ståndpunkt.

    Detsamma gäller kemiprofessorn Henry Bauer som valde att lämna akademin när ”den politiska korrektheten anlände på 1980-talet” och han anslöt sig till en påverkansgrupp som ansåg att mångfaldsprogrammen försämrade den akademiska standarden (om du händelsevis trodde att det som nu hörs i USA skulle vara något nytt). JPANDS: Journal07-04a.cdr

    Även Karry Mullis, Nobelpristagare i kemi, påstod att det var en bluff. Han ansåg dessutom att den mesta ”mainstream” forskning var korrupt och att larmen om freoners påverkan på ozonlagret var en myt liksom människans påverkan på klimatet. (Han syntetiserade sina egna droger (som LSD) och beskrev i sina memoarer hur han blivit bortförd av utomjordingar.)

    Deras inflytande ledde bland annat till att Sydafrikas president Thabo Mbeki deklarerade att AIDS orsakades av fattigdom och förvägrade behandling för drabbade. Något olika studier uppskattat ha kostat 330 000 liv.

    Jag vågar påstå att det går att hitta akademiker inom alla forskningsområden som har rejält avvikande åsikter och som vägrar acceptera vad en uppsjö av vetenskapliga studier visat. Problemet är att för en lekman kan deras argument låta väldigt övertygande – det går inte att faktakolla saker som utelämnas och genom att plocka saker ur sitt sammanhang kan man bevisa nästan vad som helst. Och varför ska man inte lita på en professor? En som till och med fått Nobelpris (om än inte i samma ämne)?

    Det finns dessutom ofta vetenskapliga studier att hänvisa till. Gemene man har förmodligen ingen chans att bedöma om metodik och omfattning av dessa är tillförlitliga eller inte. Artiklar som ifrågasätter att HIV orsakar AIDS hittas exempelvis i tidskrifter som JPANDS som ges ut av ultrakonservativa Association of American Physicians and Surgeons. De bildades 1943 med mål att förhindra försök att nationalisera sjukvården. Flera namnkunniga amerikanska republikanska politiker har varit medlemmar, som Ron Paul, Rand Paul och Tom Price.

    JPANDS publicerar även artiklar som hävdar att ”den nutida bröstcancerpidemin” har sin grund i aborter och att vaccin ger autism. HIV-viruset orsakar inte AIDS, utan uppfanns istället av statliga forskare som ville dölja andra hälsorisker med ”homosexuella mäns livsstil”.

    Association of American Physicians and Surgeons har samma adress som en annan ultrakonservativ organisation: Doctors for Distaster Prepardness (DDP). De anordnar konferenser som år efter år samlat gräddan av kända klimatförvillare som Fred Singer, Willie Soon, Jay Lehr (vd för Heatland Institute) osv – årets event inleds exempelvis av Willie Soon, far och son Connolly. David Millers föredrag har rubriken: Hidden Linkages: the Kennedy Assassination, 9/11, and the Covid Lockdowns. För tio år sen handlade Millers föredrag om just ”HIV-konspirationen”… (Miller verkar vara någon sorts chef inom DDP).

    Chefen för DDP är biokemisten Arthur B Robinson som 1998 drog igång det kanske mest kända uppropet om att IPCC och klimatvetenskapen är förljugen (Global Warming Petition Project / Oregon petition). Det återcirkulerades 2007 med en ”vetenskaplig artikel” skriven av bl a Willie Soon som förstås beskriver hur fel IPCC har (jo, innehållet i artikeln har motbevisats om och om igen). Föga förvånande är den publicerad i just JPANDS…

    Robinson har kandiderat för republikanerna och marknadsför bland annat ”hemskolningkit” av barn. Hans sex egna barn fick hemundervisning (eftersom socialismen genomsyrar de offentliga skolorna…). Han är djupt religiös och påstår att inget den moderna forskningen visat skulle var oförenligt med en bokstavlig tolkning av bibeln…:

    ”In my own scientific work, I also have continually compared the Bible with the findings of modern experi- mental science. Like Isaac Newton, I do not know of any verified scientific facts that are inconsistent with the literal truth of every aspect of the Bible.”

    Robinson har förärats med en helt egen avdelning inom Heartland Institute, där han också satt i styrelsen.

    Påståendet att vaccin orsakar autism härstammar från en manipulerad studie av läkaren Andrew Wakefield 1998. Det har lett till att hundratals miljoner lagts på studier för att utreda om det finns något samband. Men ingen korrelation har hittats – inte ens när vaccinskeptiker själva finansierade en omfattande studie.

    Det spelar dock ingen roll, så fort en sak motbevisas hittas nya detaljer att förflytta fokus till. Och Wakefield har blivit en fixstjärna inom antivaxxrörelsen. RFK Jr, som bekant nu är USA:s hälsominister, har hyllat Wakefield och tyckte det borde resas statyer av personer som honom (38,30 min in i filmen). Så nej, det är ingen slump att RFK Jr nu beordrat ännu en studie där han lovar att presentera bevis på vad som orsakar autism inom bara några månader. För han anger samtidigt att det beror på någon kemikalie eller dylikt…. M a o svaret är redan bestämt.

    Problemet med att debattera komplexa ämnen som miljö och hälsa är att argument som de ovanstående för fram kan låta mycket övertygande för en lekman, särskilt med tanke på att de som framför argumenten har en bevisad gedigen vetenskaplig bakgrund. Men genom cherrypicking och utelämnande av väsentlig information kan man ”bevisa” nästan vad som helst. Ovanstående handlar heller inte om den nödvändiga debatten om osäkerheter i forskningsfronten.

    Risken i att belysa detta på ovanstående sätt är ju förstås att man börjar misstro forskning och vetenskap helt och hållet. Men det är trots allt en liten klick akademiker som står för detta men de får ofta ett oförsvarligt stort utrymme – det räcker att vara emot etablissemanget så tycks man vara garanterad en plats i rampljuset som den modiga lilla människan i kampen mot storebror staten och dess wokeelit.

    Det är en av anledningarna till att vetenskaplig kunskap bygger på vetenskapligt publicerade studier som bekräftas av andra forskare och studier. Inte enskilda forskares åsikter. Men det tar tid och är inte kompatibelt med dagens samhälle dock…

    (Ja, jag tycker det är jobbigt att anpassa mig till att akronymer som AIDS ska skrivas med små bokstäver 😉 )

    Johan Norberg känner ”klimatånger” – men skriver om historien

    Den Av Mathsi Uncategorized3 kommentarer

    Häromdagen var Johan Norberg gäst i Söndagsintervjun. Han är väl Sveriges mest kände marknadsfunda… jag menar marknadsliberal 😉 som gjorde succé med boken Till världskapitalismens försvar utgiven av Timbro 2001. En bok som nu har blivit översatt till 28 språk enligt Wikipedia.

    Ca 48 minuter in i programmet pratar de om klimatdebatten.

    Han rör sig onekligen i kretsar där klimatförnekeri är vanligt förekommande men det gäller inte honom själv. Det är glädjande, och oerhört viktigt, att högerprofiler som Norberg gör sin röst hörd gentemot klimatförnekeriet men det känns som att han skriver om historien när han förklarar varför han inte gjort det tidigare …

    Gick inte att bädda in programmet så laddade upp mp3-fil nedan, annars följ länken ovan:

    Ca 52 minuter in: Norberg skriver i sin nya bok Det kapitalistiska manifestet att han har läst om sin bok från 2001 och blev väldigt förvånad över att han inte alls hade nämnt den globala uppvärmningen. Inte med ett ord. Trots att han tar upp andra miljöfrågor. Och det var, enligt honom själv, inte ett tillfälligt förbiseende utan gällde även hans andra artiklar och föredrag från den tiden. Han säger:

    ”Det känns som en försummelse som kommer bli svårt att förklara för mina barn.”

    De diskuterar hur det kan komma sig.

    Norberg menar att det dels kan bero på att kunskapsläget har blivit så mycket bättre nu än då. Men påpekar också att det beror på ett personligt misstag: att han inte tagit klimatlarmen på allvar eftersom han ”ju sett att tidigare miljöhot varit överdrivna” (de om överbefolkning, slut på mat, slut på olja och diverse larm om mänsklighetens snara undergång). Han blev därför för snabb att ifrågasätta detta ”nya miljöhot”. Att det inte alls skulle vara lika allvarligt som de om freoner och svavelutsläppen.

    Innan detta (51:20) pratar de om klimatförnekeri mer allmänt och Norbergs förklaring (åtminstone till stora delar) på varför detta uppkommit i USA är : Frågan politiserades, delvis för att då Demokraterna och vänstern var duktiga på att plocka upp den frågan så blev det plötsligt fel att vara engagerad i miljöfrågor. Det blev en vänsterfråga. … Men sen framförallt att republikanerna radikaliserats under Trump och man anses som kulturmarxist om man ens säger att det existerar en klimatförändring.

    Jag har ett par saker att säga om detta och jag tycker förklaringarna inte riktigt håller …

    Det stämmer säkert att Norberg uppfattar det som han beskriver i intervjun. Jag har också tidigare skrivit om miljöhot som verkligen överdrivits, t ex här Kapitel 4 – Miljörörelsen vaknar – ”Vi har tio år på oss!” – Maths Nilsson, författare. Men …

    Även om klimatdebatten växlade upp enormt i början på 2000-talet efter Gores film En obekväm sanning och sociala mediers etablering så var den ytterst hätsk och polariserad redan 2001. Bush beslutade exempelvis att inte ratificera Kyotoprotokollet samma år och han beordrade en utredning av IPCC och klimatvetenskapen. Mycket beroende på de tvivel marknadsliberala tankesmedjor och lobbyorganisationer planterat i de republikanska leden.

    Republikanerna radikaliserades inte i klimatfrågan under Trump som påstås i intervjun, det skedde långt innan. Det visas väldigt tydligt in denna sevärda film som är från 2012: Climate of Doubt | FRONTLINE

    Det låter helt osannolikt att en person som skriver om miljön på den tiden inte skulle känna till IPCC:s huvudsakliga slutsatser och de stridigheter som pågick.

    Det råkade heller inte ”bli en vänsterfråga” bara för att Demokrater engagerade sig i klimatfrågan, tankesmedjor med ideologiska skygglappar av jätteformat och lobbyorganisationer har aktivt sett till att det blivit så genom att sprida lögner. Framförallt eftersom de förlitat sig på enskilda akademikers åsikter och inte vetenskapliga publikationer. Läs mer här: Tankesmedjor gjorde klimatet till en vänsterfråga – Maths Nilsson, författare

    Det är självklart inte så att marknadsliberaler helt skiter i miljön, däremot har deras tankesmedjor (inte alla osv) suttit i förarsätet när det gäller att bestrida allvaret även bakom frågor som freoner och svavel, vilka Norberg tar upp. Se länken.

    Det här är frukten av osaklig argumentation. Man debatterar ytterligheterna istället för att sätta sig in i vad den samlade vetenskapen faktiskt säger. Demagoger är oerhört skickliga på att utnyttja diverse uttalanden och åsikter från extremer och utnyttja osäkerheter som alltid finns. Som i vaccinfrågan, klart att man måste kunna diskutera biverkningar av vaccin (precis som gjordes i Sverige när t ex vaccinering med AstraZenecas vaccin pausades efter misstankar), men det är irrationellt att därför hävda att vaccin inte funkar.

    Ett tydligt exempel är kritiken mot klimatdebatten som framförs på diverse kultursidor. Här lyfts nästan alltid filosofen Torbjörn Tännsjös åsikt att att det kanske vore bättre att överge demokratin i klimatets namn upp som bevis för att klimatrörelsen är extremister. Som om det vore en representativ åsikt för alla de som engagerar sig (och nej IPCC är ingen miljörörelse utan en vetenskaplig organisation).

    Man får tycka olika, men vetenskapliga fakta är inte åsikter.

    En annan sak i det här handlar om att sätta gränser. Jag köper att man inte alltid måste hålla med om exakt allt ens arbetsgivare eller organisation man är engagerad i har. Men någonstans går ju en gräns där man blir ”medskyldig” (i brist på bättre ord i skrivandes stund).

    I intervjun ovan kan man nästan få intrycket av att Norberg inte haft vetskap om hur tankesmedjor inom Atlas Network agerat i klimatdebatten.

    Norberg lämnade Timbro och blev 2006 senior fellow på den Brysselbaserade tankesmedjan Centre for New Europe. De hade åren innan tagit emot 130 000 dollar från Exxon öronmärkta för ”utbildning i klimatfrågan”. På deras websidor ältas klimatmyter, IPCC kallas för en samling ägghuvuden och deras rekommenderade läsning är idel klimatförnekarböcker (sök på bloggen för länkar, skrivit om detta många gånger).

    2007 blev Norberg anställd på Cato Institute som varit extremt aktiva i att bestrida IPCC:s trovärdighet. Tankesmedjan startade 2012 en hel avdelning i detta syfte och där några av de mest kända förvillarna varit anställda. Så sent som 2017 skrev de policydokument som ältar felaktigheter. 64. Global Warming and Climate Change | Cato Institute

    Ni behöver inte lyssna på mig. Jerry Taylor var vice vd och var en slipad debattör som inte hade några problem att ”brotta ner” forskare, ovana vid media, i tevedebatter. Back stage efter en sådan debatt med forskaren Joe Romm blev Taylor utmanad att själv läsa studien de hade pratat om. Taylor insåg då att den information han matats med från Catos ”experter” var ofullständig och vinklad. Allteftersom upptäckte han att det gällde det mesta i denna förljugna debatt. Han startade senare Nieskanen center med avsikt att övertyga republikaner. Tips om vad som inte funkar:

    JT: If you talk about the need to transform civilization and to engage in the functional equivalent of World War III, you may as well just forget it. To most conservatives, that’s just nails on a chalkboard. Or if you say, you’re corrupted and a shill and ignorant. That’s no way to convince anybody of anything. What are the chances they’re going to say, Gee, you’re right? All that does is entrench someone in their own position.

    Det låter helt orimligt att Norberg inte skulle varit medveten om detta.

    Som sagt, det är glädjande och viktigt att Norberg och kompani markerar mot det som hänt med republikanerna. Jag kan köpa att man gjort fel och ångrar sig. Man får ha olika åsikter. Men det är inte den som påpekar uppenbara faktafel som polariserar.

    Men det är ett historiskt viktigt faktum att lära sig av att ideologiska fundamentalister i ett stort världsomspännande nätverk av tankesmedjor med tentakler in i maktens boningar bär en stor skuld till varför vi är där vi är idag vad det gäller klimatåtgärder (och med rika särintressen med händerna långt ner i syltburken).

    Var drar man gränsen för att medverka till detta? Se mitt förra inlägg om hur Trumpismen etableras i Europa. Jodå, Karin Pihl Expressen, Trumpismen går på högtryck i Europa – Maths Nilsson, författare

    Jodå, Karin Pihl Expressen, Trumpismen går på högtryck i Europa

    Den Av Mathsi Uncategorized10 kommentarer

    Ursäkta strul (postat inlägget tre gånger då en del blev fel 🙂 )

    Inte orkat skriva på ett tag (omvärlden kan ju göra vem som helst uppgiven), men kunde inte hålla mig.

    USA slaktar forskningsbudgetar och sparkar folk i en omfattning som kommer påverka hela världen. Administrationen avfärdar klimathotet och vaccinskeptikern RFK Jr har blivit hälsominister.

    Många skyller detta på Trump, vilket förstås är korrekt på ett sätt, men han är bara en vindflöjel i sammanhanget. Inför FN:s klimatmöte i Köpenhamn 2009 bekostade han exempelvis en helsidesannons i New York Times med uppmaning att USA skulle ta ledarrollen i klimatarbetet, för att några år senare påstå att allt var en kinesisk bluff.

    Men det är ingen slump att USA:s nuvarande administration avfärdar vetenskapliga faktum, ett systematiskt arbete har bedrivits i decennier för att uppnå just detta. I en debattartikel i DN varnade 1047 forskare för att liknande tendenser syns även här hemma. Karin Pihl var i en replik på Expressens ledarsida inte särskilt imponerad och tycker det är närmast löjligt att dra paralleller mellan Sverige och det som händer i USA.

    Är det? Kanske läge att öppna ögonen för vad som faktiskt pågår? Klimatdebatten är på många sätt en utmärkt indikator för samhällsutvecklingen i stort.

    I slutet av förra året öppnade amerikanska Heartland Institute en filial i London. De beskriver sig själva som en av ”de mest framstående fri-marknadsorienterade tankesmedjorna som främjar skepticism mot klimatförändringar orsakade av människan”. Vilket stämmer även om det inte handlar om skepticism utan om rent förvillande.

    En tidigare UKIP-ledare utnämndes till vd. Vid invigningen var Nigel Farage hedersgäst. Han grundade som bekant Brexit Party som 2021 blev Reform UK som finansierats av fossilindustrin och har fört diskussioner med Elon Musk om ytterligare finansiering. Förre premiärministern Liz Truss var också där.

    Heartland har etablerade kontakter med en rad högerextrema organisationer i Europa. Detsamma gäller tankesmedjan Heritage Foundation som ligger bakom Project 2025. De deltog tidigare i år iett möte med högerextrema europeiska partier (Patriots for Europe) under parollen Make Europe Great Again.

    Den kände psykologen Jordan Peterson har startat The Alliance for Responsible Citizenship (ARC) som propagerar för en västerländsk konservativ kristen värdegrund. I februari ordnade de en konferens i London som var en tummelplats för politiker på högerkanten blandat med tankesmedjor och representanter för fossilindustrin. Sverigedemokraterna skickade en delegation som enligt deltagarlistan inkluderade bland annat Björn Söder och Charlie Weimers.

    På scenen satt Peterson och Farage och hånade klimatforskningen. Under förra årets ARC-konferens hävdade debattören Michael Schellenberger att klimatalarmismen bara var ett substitut för att västerlänningar har förlorat sin kristna tro.

    Ibland liknar det mest ett väckelsemöte. Chefen för Palantir UK (techmiljardären Peter Thiels bolag) menade till exempel att techbolagens teknik möjliggör den nu ”pågående revolutionen att ge makten till folket igen”. Han jämförde nättrollen (nåväl, han beskrev det mer i stil med ”yttrandefrihetskämparna”) med 1600-talets Levellers (sic).

    Karin Pihl: ”Har det uppdagats att det finns svenska statsråd som inte tror på evolutionsteorin?”

    Nej, men moderata riksdagsmän menar på allvar att det pågår en subtil hjärntvätt av befolkningen via alarmistiskt färgade väderkartor. Kom också ihåg att SD satte Elsa Widding högt på sin riksdagslista i förra valet och ledningen visste förstås mycket väl om att hennes åsikter går helt på tvärs med IPCC. Några av hennes uttalanden är väl i klass med det Pihl frågar om.

    Jag recenserade Widdings senaste bok med resultat att hon och hennes dåvarande SD-parhäst Jessica Stegrud hävdade att jag inte läst boken. Istället för sakligt bemötande kom från Widding hot om polisanmälan, påståenden om att jag gick på bidrag, att min kemistexamen var ifrågasatt och att jag var mentalt störd. Ja, det var innan hon lämnade SD.

    Detta signum för klimatdebatten är högst närvarande i Sverige om än inte på samma nivå som i USA.

    Osaklig mediekritik

    Man behöver inte vara korkad för att undra vad som är sant i denna soppa. Jag har i min bok Spelet om klimatet skildrat hur lobbyorganisationer och libertarianska / konservativa tankesmedjor varit motorn i att sätta världen i denna situation (även i Sverige och Europa).

    Detta är en rullande snöboll, de som övertygas kommer förstås anse att mainstream media och etablissemanget är lögnare. Även denna process pågår i Sverige. Ett axplock:

    Två dagar efter att IPCC publicerat sin senaste delrapport som berör fysiken bakom klimatförändringarna valde Fokus att istället göra en egen genomgång om vad vetenskapen säger. En version som inte stämmer med IPCC:s. Trötta motbevisade troper luftas och där Widding får agera sanningssägare om att forskare är korrupta och så vidare.

    Lobbyorganisationen Näringslivets medieinstitut (NMI)tog 2021 fram en rapport om hur mainstream media rapporterar om stigande havsnivåer, lanserad på SvD:s ledarsida med rubriken Alarmistisk rapportering om stigande havsnivåer:

    ”Totalt har 329 publiceringar analyserats och av rapporten framgår att skräckscenarierna dominerar rapporteringen.”

    Deras egna siffror visar dock att så inte är fallet, värstascenariot nämns enbart i 15 procent av artiklarna (trots att de uppenbarligen felklassat en rad artiklar).

    NMI hänvisade även till en artikel på nättidningen Kvartal. Två dagar innan NMI:s rapportsläpp hade deras vetenskapsreporter, av en ren tillfällighet förstås, skrivit en artikel med rubriken: Varför överdriva havsnivåhöjningen?

    För att bara kommentera en av många saker: Där skrivs i stor stil ”I nyhetskanalen ABC påstods år 2008 att stora delar av Manhattan skulle ligga under vatten år 2015.”

    Låter galet förstås. Så pass uppåt väggarna att alla bör fråga sig om det är sant. Det kommer från Media Research Center, en amerikansk konservativ sajt som tjänar stora pengar på sitt spridande av dynga i klimatfrågan.

    ABC-programmet i fråga, Earth 2100, är olidligt dystopisk och det finns saker man kan kritisera. Men översvämningen är en animation från ett tänkt år 2075 då New York drabbas av en stormflod. Det vill säga det är inte 2015 och de påstår inte heller att staden permanent skulle ligga under vatten. Redan idag har vi i samband med stormar sett New York utlysa undantagstillstånd med avstängda tunnelbanor och drabbade sjukhus på grund av översvämningar.

    NMI gav förra året ut boken Professionell klimatbevakning – guide för en konstruktiv journalistik avAnders Bolling och Svenolof Karlsson. Jag ger på Magasinet Konkret en rad exempel på sakfel, vinklad / utelämnad information vilket ger en väldigt skev bild av vad vetenskapen kunnat visa. Trots det fick Bolling i intervju på Kvartal inte en enda kritisk fråga.

    Det vimlar av liknande exempel.

    Högerdebattören Henrik Jönsson anser i DN att ”Public service (PS) är skattefinansierad kulturhegemoni som misslyckas med sitt uppdrag.” Detta eftersom PS har lågt förtroende hos de som säger sig stå klart till höger. Alla som följt klimatdebatten vet att PS måste ljuga om vetenskapen för att få förtroende hos en stor andel av dessa personer (vilket vore absurt).

    Jönsson kritiserade också mainstream media för en onyanserad rapportering om Trump inför valet. I programmet 30 minuter visades tydligt hur han förvanskat bilden rejält.

    I ett genmäle i Expressen beskyller han SVT för att körsbärplocka detaljer för att sänka honom. (Han har ju dessutom bara har två anställda medan SVT har en omsättning på flera miljarder kronor – som om det skulle ursäkta att man ljuger!). Men han lovade att han tagit till sig av kritiken.

    Det höll fram till hans nästa Youtubefilm.

    Där menade han att SVT vurmade för Kamala Harris under valvakan. Bevis? Ett klipp där SVT:s Fouad Youcefi kommenterar att det var illavarslande när Harris tappade röster. Det är återigen taget ur sitt sammanhang ur en 12 timmars direktsändning. Att Youcefi även säger att det finns oroväckande tecken på att Trump tappar röster får vi förstås inte veta.

    Jönsson påstår vidare att SVT ”öppet visat ideologisk antipati gentemot partiet Sverigedemokraterna genom att […] hela tre gånger på nyhetsplats ta avstånd från partiets åsikter.”

    Här visar han upp klipp från när nyhetsuppläsare redovisar att SVT blivit fällda av Granskningsnämnden för att inte ha tagit avstånd från SD-uttalanden som ”strider mot människors lika värde”. Till skillnad från Jönsson har SVT en ”skyldighet att markera mot antidemokratiska uttalanden och verka för att rasistiska fördomar bekämpas (prop 2005/06:112 s 32)” och även meddela när de blivit fällda.

    Tänk, det var inte länge sen det ansågs självklart! Så inte längre tydligen.

    Det här är inga tillfälligheter. Jag har även visat att Jönsson inte drar sig för att avsiktligt ljuga. I en video påstår han till exempel att Reuters bekräftat att ”västerländska klimataktivister spridit propaganda för att befrämja europeiskt beroende av rysk gas.” Han visade rubriken från Reutersartikeln i fråga.

    Men redan i första stycket i artikeln framgår det att Jönssons påstående inte är sant. Det handlar om en organisation som startades av den tyska delstaten med syfte att runda de amerikanska sanktionerna mot Nord Stream (innan Rysslands fullskaliga invasion). Miljöorganisationer hade offentligt tagit avstånd från den.

    Och så här kan man fortsätta.

    Nej, Sverige är inte USA. Men gränser förflyttas i små steg. Att förväxla IPCC:s slutsatser med ”åsikter” är just att ta ett steg ner i kaninhålet. Vilket är vad de 1047 forskarna poängterade. Frågan är var borgliga politiker och, kanske framförallt, var vi väljare sätter gränsen.

    Vill man regera ihop med Europas ytterhöger får man Trumpismen och Project 2025 på köpet. De vill få det att låta som att de talar med ”folkets röst” vilket är rent nonsens. De är i minoritet. Men så länge vi väljare tyst accepterar förskjutningen lär det nog inte ta stopp. 

    Inte så mycket nytt för den som följt min blogg antar jag. Sorry. Men skrev det här med avsikt att få någon tidning med lite spridning att publicera, blev en miljon tecken, kortade ner och kortade ner, men blev för långt, skickade till en tidning ändå, inget svar och ingen energi att ”kämpa” så det blev blogginlägg istället.