Det är inte särskilt omtvistat ens bland ”klimathotsskeptiker” att koldioxid absorberar värmestrålning och att en fördubblad halt i atmosfären kommer leda till runt en grads uppvärmning (men självklart går det hitta ett fåtal som inte köper detta).
Svårigheterna ligger främst i att bestämma vad följdeffekterna av detta blir. En högre temperatur gör att atmosfären kan innehålla mer vattenånga, vilket också påverkar molnbildningen. Olika typer av moln kan ha olika effekt, både en avkylande och en uppvärmande effekt (reflektera solstrålar respektive fungera som ett värmande täcke). Smältande isar och snötäcken påverkar likaså hur mycket solstrålning som absorberas/reflekteras. Och så vidare.
Måttet på hur stor uppvärmningen blir av en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären benämns klimatkänslighet (kk). Det finns lite olika definitioner på denna sett ur olika tidsperspektiv mm, men jag skippar det här. Kk har, sedan i alla fall 1979, uppskattats till cirka 3 °C men med ett relativt stort osäkerhetsintervall (1,5-4,5 °C).
Under senare år har man snävat in osäkerhetsintervallet och i senaste IPCC-rapporten angavs 2.5–4°C, men fortfarande med 3°C som bästa uppskattning. Notera också att detta gäller graden ”sannolikt”, medan intervallet för ”mycket sannolikt” angavs till mellan 2-5°C. Man anger också att en kk under 1,5 °C kan uteslutas, men att det fortfarande finns osäkerheter gällande den övre gränsen, även värden som överstiger 5°C kan inte uteslutas:
”All lines of evidence help rule out ECS values below 1.5°C, but currently it is not possible to rule out ECS values above 5°C.” ”the best estimate of ECS is 3°C, the likely range is 2.5°C to 4°C, and the very likely range is 2°C to 5°C.”
Nu så har alltså en ny studie kommit till slutsatsen att kk ligger betydligt högre: 4.8°C ± 1.2°C.
James E Hansen et al, Global warming in the pipeline, Oxford Open Climate Change, Volume 3, Issue 1, 2023, kgad008, https://doi.org/10.1093/oxfclm/kgad008
James Hansen är en av de mer framstående klimatforskarna (jobbade tidigare vid Nasa) som förmodligen är mest känd för att i ett amerikansk kongressförhör 1988 påpekat att det var ställt utom rimliga tvivel att mänskliga utsläpp orsakade klimatförändringar med potentiellt ödesdigra konsekvenser.
Hansens klimatpredikteringar har också varit korrekta även om det förekommer mycket desinformation om detta. Läs t ex:
En av de största osäkerheterna i att spå en framtida uppvärmning ligger i att bestämma hur aerosoler och molnbildning påverkar klimatet. Det betyder inte att man inte har någon som helst koll. Från artikeln:
”Sherwood et al. [21] conclude that negative low-cloud feedback is ‘neither credibly suggested by any model, nor by physical principles, nor by observations.’”
Hansen och kompani kommer i sin nya studie fram till att aerosolers effekt har underskattats. Det är en ganska lång artikel och jag ska inte låtsas att jag kan redogöra för allt men forskarna bygger sina slutsatser på framförallt paleontologiska bevis (såsom analyser av isborrkärnor och liknande). De menar att aerosolers avkylande effekt har maskerat uppvärmningen och att läget är mer allvarligt än vad IPCC:s slutsatser medger.
“One result is that human-caused aerosol climate forcing is at least 0.5 W/m2 more than usually assumed.”
”Our finding from paleoclimate analysis that ECS is 1.2°C ± 0.3°C per W/m2 (4.8°C ± 1.2°C for 2 × CO2) implies that the (unmeasured) aerosol forcing must be more negative than IPCC’s best estimate.”
Thus, under the present geopolitical approach to GHG emissions, global warming will exceed 1.5°C in the 2020s and 2°C before 2050.
Dagens klimatmodeller inkluderar visserligen en förväntad minskad mängd aersoler pga minskad omfattning av förbränning av fossila bränslen, och därmed en minskad avkylande effekt, men det ska då alltså inte vara tillräckligt för att återspegla verkligheten.
Artikeln har legat ute som en så kallad pre-print (ej granskad draft) ganska länge och har väckt mycket uppmärksamhet. Framförallt på grund av ett felaktigt antagande beroende på att artikeln var otydlig på en punkt.
Hansen och kompani visar nämligen att dagens nivåer av växthusgaser i atmosfären implicerar en uppvärmning på hela 10°C, minskad av aerosoler till 8°C.
Forcing required to yield Cenozoic temperature for today’s solar irradiance, compared with human-made GHG forcing in 2022.
Det skulle innebära att dagens sammansättning av växthusgaser redan motsvarar en uppvärmning som skulle orsaka en total avsmältning av isen på Antarktis med katastrofala konsekvenser (om än på mycket lång sikt). Men, de påstår inte att denna uppvärmning redan är ”intecknad” och oundviklig! (vilket många tolkade det som i sociala medier). De har också förtydligat detta i den nu publicerade artikeln.
Forskare tycks vara tämligen överens om att en snabb utfasning av växthusgasutsläpp skulle undvika en fortsatt uppvärmning. Så även James Hansen:
Här citat från artikeln:
”Equilibrium warming is not ‘committed’ warming; rapid phaseout of GHG emissions would prevent most equilibrium warming from occurring.”
”Human-caused GHG forcing today is already above the level needed to deglaciate Antarctica, if such forcing is left in place long enough. We do not predict full deglaciation of Antarctica on a time scale people care about—rather we draw attention to how far today’s climate is out of equilibrium with today’s GHG level.”
A bit more quantitative analysis of the difference between zero emissions and the constant concentration as in Hansen's warming in the pipeline manuscript. Read this thread from @hausfath first. Then come back to my tweet for some quantification 1/n https://t.co/nOZpDnNDfe
— Pierre Friedlingstein (@PFriedling) May 25, 2023
Visst är det oroande. Men som alltid, en studie kommer aldrig innebära ”den enda sanningen” utan bör sättas i sitt sammanhang med andra studier. Det brukar vara vist att invänta andra forskares kommentarer och bemötande även om det brukar ta sin tid.
Men det är ju ännu ett tungt bidrag till alla andra anledningar till varför vi bör fasa ut fossilanvändningen snabbt.
Han tycker inte Hansen och kompani bevisat att areosoler har underskattats mm
Zeke Hausfather (klicka på bild för att komma till Twittertråd):
Given all the conflicting estimates, I'd strongly advise folks against glomming onto any single new study (particularly if it informs ones priors that sensitivity is high or low). Instead, we should synthesize all the different lines of evidence: https://t.co/CK69FBEhyO
Is the new @DrJamesEHansen et al article an outlier, or rather mainstream?
At least in terms of the key headline numbers, it seems rather mainstream, particularly if you remember most headline key numbers have quite some uncertainty!https://t.co/VZbJYo8L8Z
Här får ni fler, nästan dagsfärska, exempel på att Spelet om klimatet är mer av ett känslofyllt kulturkrig än en debatt baserad på vetenskap.
(Ännu ett inlägg!? Ja, om ni undrar så har jag lite för få jobbuppdrag denna vecka, så jag vimsade in i självdestruktivt beteende … dvs kollade lite på Jordan Petersons ARC-konferens. Och ja, jag borde verkligen skaffa mig ett liv 😉 ).
Michael Schellenberg är en flitig miljödebattör med förkärlek till kärnkraft. Han påstår sig vara en numera ”omvänd” miljöaktivist. Hans bok Apocalypse Never ska vad jag förstår vara någon sorts ursäkt för att han har bidragit till att sprida den skrämselpropaganda han anser att miljörörelsen är skyldig till.
Schellenberg höll ett anförande på ARC-konferensen jag skrivit om i ett par inlägg nu. Och nu ska jag alltså anklaga honom för att vara fundamentalist? Nej, inte alls, det kommer längre ner. Jag har faktiskt ganska dålig koll på Schellenberg, men av nedanstående inlägg att döma verkar han köra samma stil som Bjørn Lomborg, dvs framför en del legitim kritik men att det är ordentligt uppblandat med halvsanningar och körsbärsplockande. Ni får väl bedöma själva.
I föredraget lyfte han som exempel fram att markbränder blivit signifikant mindre omfattande under senaste decennierna (mindre bränd yta). Ett vanligt argumentet som även Lomborg ständigt upprepar som bevis på att klimatförändringar inte påverkar extremer.
Men det är heller ingen som säger emot, för det är precis vad forskare konstaterar även i IPCC:s senaste rapport. Bara att det är missvisande för vad som faktiskt pågår. Minskningen beror till största delen på ändrade jordbruksvanor och befolkningsrelaterade orsaker i framförallt Afrika, inte på något klimatrelaterat. Däremot har skogsbränder ökat i både omfattning och intensitet, särskilt i den boreala zonen där vi bor:
Det publicerades för övrigt idag en ”diskussionsartikel” rörande extremväder som kanske kan vara av intresse:
Men det var framförallt inte en faktakoll av Schellenbergs föredrag jag tänkte göra. Snarare kommentera hur det spelas på känslor i den här debatten. Varför kan man inte föra fram helt saklig och högst relevant kritik mot exempelvis Tysklands nedläggning av kärnkraft i detta läge utan att flumma ut i svammel och grova påhopp?
Schellenbergs tal innehåller många av de obligatoriska punkterna:
Självklart inkluderas häcklande av Greta Thunberg. ”We can all go vegan to save the planet” säger han, konstpausar och flinar ut mot publiken. Höhö.
Lite senare tar Schellenberg rollen som amatörpsykolog och ger Thunberg en diagnos. Inte den Asperger vi väl alla känner till, utan Cluster B histrionic personality disorder.
”Det brukade kallas att vara hysterisk, men det ansågs för sexistiskt….”
Det vill säga diagnosen för en narcissistisk person som ständigt söker uppmärksamhet, har svårt att kontrollera känslor och har starka åsikter men inga fakta att backa upp dem med och påverkas lätt av andra.
Ja du, Michael Schellenberg, det är en beskrivning som nog passar bättre in på flera tongivande herrar på ARC-konferensen men vad vet jag. (Det var knappast hon som drogs till folkmassan utanför riksdagshuset för att vara som alla andra …)
Men det stannar inte där. Självklart ska hela klimatrörelsen förlöjligas som brukligt är. Schellenberg vill leda i bevis att denna bara är ett substitut för att vi tappat vår kristna tro. För när man gjort det slutar det ofrånkomligen med att man tror på vad som helst. Om vi inte har en gud att tro på kommer vi hitta på en.
Och vilka är de nya gudarna? Det finns tydligen tre stora: klimatförändringarna är en, ras och kön är de andra. Hej, kulturkrig!
”Med klimatet får du en ny extern auktoritet” [han syftar på FN och IPCC] och forskarna är de nya prästerna. Han konstaterar: ”Jag önskar att det inte var så dumt … men det är bara Greta Thunberg med en riktigt dålig religion.”
Jag önskar också att det inte var så här dumt.
Han menar uppenbarligen att det inte ligger något i det som ett otal forskare påtalar. Sorry, men jag kan bara inte ta sådana här personer på allvar.
Och ja, det är ett frekvent förekommande argument att miljörörelsen (här brukar man bunta ihop den med IPCC och typ hela världens klimatforskare) gjort om klimatförändringarna till en religiös fråga (exempelvis SwebbTV i slutet på klippet här).
Och på tal om det. USA:s nya talman, Mike Johnson är fundamentalistisk kristen och han saluför samma resonemang som Schellenberg om att miljöaktivister ersatt guds ord med miljöhysteri. Han kryddar med att påstå att de är förledda av djävulen (Googleöversatt):
”När du tar bort Gud ur ekvationen och du tar bort absoluta sanningar… måste du hitta på allt det här. Så vad de har gjort är, som djävulen alltid gör, de tar sanningen och de vänder upp och ner på den. Så de radikala miljöaktivisterna – de tror faktiskt att miljön är Gud.”
När Johnson diskuterade klimatåtgärder framhöll han att det går emot Guds vilja för det ”trotsar den skapade ordningen för hur allt detta ska fungera.” Han förklarade att Bibeln ger en ordning för livet: Det finns Gud, under Gud är ”människan”, och därunder alla djuren.
Det lär väl knappast vara gångbart att komma med vetenskapliga argument här misstänker jag. USA:s nummer två i rang. Lite svårt att ta in faktiskt.
Jordan Peterson sa för övrigt i sitt inledningstal att vi gemensamt, tillsammans med Gud kunde åstadkomma mirakel och skapa en himmelsk värld. Men förstås absolut inte ersätta fossila bränslen, där går gränsen för mirakel uppenbarligen.
Och lite off topic. Man inser att USA:s hjälp till Ukraina hänger löst när man lyssnar på den här bisarra intervjun av presidentkandidaten Vivek Ramaswamy som också dissar klimatförändringarna som ett problem (Mike Johnson verkar ju inte heller han särskilt förtjust i att supporta Ukraina)
Att få ner CO2-utsläppen är naturligtvis en enorm uppgift och det är inte konstigt att det finns olika uppfattningar hur man ska gå till väga. Det är heller inte konstigt att det finns en ideologisk prägel på vilken lösning man föredrar. Det är dock märkligt att vissa fortfarande anser att det inte ens finns ett problem trots den enorma mängd, i stora drag, samstämmig forskning som regelbundet har sammanställts. Det märks tydligt att denna inställning är starkt kopplad till ideologiska strömningar. Det är som att det finns två helt olika världar. Och det började långt innan spelet om klimatet tog vid. Här följer några exempel.
I mitt förra inlägg skrev jag om Jordan Petersons (JP) nya konservativa projekt, ARC, som kör ett utsålt arrangemang i London mån-onsdag denna vecka (tydligen fanns en lång rad europeiska parlamentariker på gästlistan). JP själv och flera andra där ser inte utsläppen och klimatförändringarna som något större problem.
Budskapen känns dock stundom motstridiga: ARC vill tona ner undergångsretoriken, men det verkar vara okej att mena att åtgärda CO2-utsläppen är en ”Zero-CO2-Malthusianistic nightmare” som kräver en tillbakagång till 1800-talsstandard. Att förutspå Europas ”död” via invandrande muslimer verkar också vara okej.
ARC:s ”visionsvideo” lyfter fram kristna, konservativa värden och misströstar över vissa effekter som att globaliseringen förvandlat människor till att betraktas som enbart konsumenter . Samtidigt är debattören Bjørn Lomborg universallösning att öka konsumtion och frihandeln för det ger mest pang för pengarna:
Ja, jag raljerar lite förstås. Lomborgs tankesmedja Copenhagen Consensus Center gör en del bra saker som att uppmärksamma och samla pengar till malariaforskning osv. Men man bör vara försiktig med att lita på det han påstår. Jag har skrivit tillräckligt om det, sök på bloggen eller börja här: Ja, Lomborg bör tas med rejäla nypor salt – Maths Nilsson, författare
Men det går inte komma runt att ekonomi är en central del av alla miljöproblem. Och de utvärderingar Lomborg gjort via sin tankesmedja har nästan uteslutande involverat ekonomer med en tydlig nyliberal syn på hur samhället ska styras – dvs regleringar och liknande ska undvikas så långt det bara går (exempel: Bjørn Lomborg och klimathotet – Maths Nilsson, författare).
Miljöorganisationers åsikter har länge gått i rak kollisionskurs mot denna inställning som saluförs av en myriad marknadsliberala tankesmedjor som växte fram under särskilt 1970 och 80-talen.
Ingen vill förstås avsiktligt ta kål på miljön (även om man kan undra ibland), men där miljöorganisationer vill skydda natur, reglera utsläpp och strypa den exponentiella ekonomiska tillväxten anser marknadsliberalerna att en stark äganderätt ger ansvarstagande och att tillväxten tvärtom är en förutsättning för att lösa problemen då det gör oss rikare och ger möjlighet att utveckla ny teknik och liknande. Lite tillspetsat kanske, men det är på många sätt två helt oförenliga strategier. Att ha olika åsikter måste man förstås få ha i en demokrati, men det är inte konstigt att det skär sig …
Men det i mina ögon kanske mest slående faktumet i detta ”krig” (som rasat sedan 1960-talet) är hur olika syn man haft på den vetenskapliga kunskapsnivån i hart när varenda stor miljöfråga. Här finns det naturligtvis överdrifter från ”båda sidor”, men det är helt uppenbart att ivern att motarbeta regleringar och rasa mot ”miljöhysterin” har resulterat i att många av de mer extrema konservativa och libertarianska tankesmedjorna också ifrågasätter etablerad vetenskaplig kunskap inom många stora miljöfrågor. Ger exempel på några kända figurer i denna debatt lite längre ner.
Vad som är problematiskt är att samma motstridigheter existerar även inom IPCC:s rapporter. Man kan faktiskt fråga sig om delrapport WG1 (om den fysikaliska vetenskapen) beskriver samma planet som delar av de andra delrapporterna gör (det som rör ekonomi).
När Parisavtalets mål är att hålla uppvärmningen under 2°C på grund av riskerna med att inte göra det, anger exempelvis Lomborg att den optimala temperaturen att sikta på är 3,75°C. Det har han kommit fram till genom att i ekonomiska modeller beräkna hur världens BNP påverkas av klimatförändringarna fram till år 2100. Och effekten är inte jättestor menar han, tillväxten kommer bara påverkas med några få procent. Detta ligger bakom hans ståndpunkt att klimatförändringarna inte är något större problem.
En av pionjärerna att ta fram ekonomiska klimatmodeller (som är helt andra djur än de fysikaliska modeller man oftast brukar prata om) detta är William Nordhaus som utvecklade modellen DICE som Lomborg använt. Nordhaus kom fram till att den optimala temperaturen var 3,5 °C om jag minns rätt. Han fick Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 2018 för detta, vilket visar att hans beräkningar har haft betydande inflytande i klimatdebatten.
Three main models estimating costs of climate (these are the ones used by Obama Admin): DICE, PAGE + FUND
Global warming has real cost, but even strong temp rises cost ~4% of GDP — not end-of-world.
Men det är som sagt en HELT annan bild än den som ges i större delen av IPCC:s rapporter (gäller alla delrapporter). Det finns alltså vetenskapliga artiklar som pekar på att 5 °C uppvärmning är “bortom katastrofalt, och inkuderar ett existeniellt hot” medan ekonomiska artiklar alltså visar att 6 °C kommer att minska den framtida globala BNP med mindre än 10 %, jämfört med vad BNP skulle ha varit i den totala frånvaron av klimatförändringar.
Hur kan detta komma sig?
För det första är det ju extremt svårt att beräkna världens BNP nästan 100 år framåt i tiden (själv tycker jag det är snudd på vansinnigt att använda detta som måttstock om man ska agera eller inte). För det andra har Nordhaus fått enormt mycket kritik för de antaganden som ligger till grund för hans modell. Bland annat antas att endast ca 10% av all ekonomisk aktivitet påverkas av klimatförändringarna, allt som sker inomhus och liknande antas inte påverkas alls. Det finns likaså andra, i mina ögon, lika vilda antaganden, läs mer:
Det kan också vara svårt att undvika rena värderingar i denna typ beräkningar. Både Obamas och Trumps administrationer använde exempelvis en beräkning av social cost of carbon (SCC) som argument för att komma fram till helt motsatta beslut … Mycket beroende på vad man tyckte det var värt att idag åtgärda ett problem vars konsekvenser kommer synas långt fram i tiden. Läs mer om hur det kan komma sig här:
Jag tror det är viktigt att bli påmind om att många saker har blivit stadigt bättre. Mycket bättre. Det gäller inte minst inom miljöområdet. Hans Rosling blev ju världskändis genom att dra fram statistik på sånt. Det var väl i dansk teve han satte intervjuaren på plats med sitt klassiska: ”Jag har rätt och du har fel.”
Denna typ av argument används flitigt av många liberala debattörer som pekar på all överdriven alarmism rörande diverse miljöproblem. Johan Norberg med förflutet på Timbro och senior fellow på Cato Institute är en av dem. I essän Rubriker som gör oss rädda utgiven av Timbro 2005 sammanfattar han vad som blivit många marknadsliberalers historieskrivning:
”Med stigande inkomster har vi också äntligen börjat komma till rätta med många svåra miljöproblem. När man inte längre måste välja mellan sina barns överlevnad och en god miljö börjar man även bry sig om det senare. Ökande välstånd har givit upphov till en miljörörelse som gjort oss medvetna om problemen, och tekniken har givit oss möjligheter att möta dem. De mest dödliga miljöproblemen, vattenburna sjukdomar och lung- och andningsproblem orsakade av inomhuseldning, är utrotade i de industrialiserade länderna. Dessutom har vi de senaste decennierna tryckt tillbaka industrialismens miljöproblem – skogarna växer, vi andas in renare luft och vi badar och fiskar i renare vatten än våra föräldrar.”
Och det är väl bara att stämma in?
Det är en i mina ögon lite väl rosenskimrande beskrivning, för det nämns inte hur det gått till. Saker har inte fixat sig självt bara för att vi har fått kunskap om problemen eller för att vi har blivit rikare – en betydande del av alla miljödebatter handlar om grupperingars olika syn på om vi har tillräcklig kunskap i den aktuella frågan eller inte för att agera. Likaså har det ofta krävts en massiv folklig opinion för att få en förändring till stånd.
Ett typexempel är väl klorfri blekning av papper (för att undvika bildandet av giftiga dioxiner). De flesta verkar vara överens om att det var marknadskrafter (läs låg efterfrågan på klorblekt papper) som gjorde att omställningen gick så snabbt som den gjorde i Sverige när det väl kom igång.
Men företagen slängde inte bara välvilligt upp de slantar som krävdes för att förändra processerna. Politiker agerade inte heller. Helt avgörande för att skapa dessa marknadskrafter var forskares envetna kamp (mot både politiker och näringslivsrepresentanter) och inte minst Greenpeace aktioner (de var exempelvis först med att tillverka en dagstidning av klorblekt papper bara för att visa att det ”som inte gick” var fullt möjligt). Lyssna t ex på Dioxinfisken i Östersjön 14 oktober 2012 – P3 Dokumentär | Sveriges Radio.
De som har legat i frontlinjen i att bestrida vetenskapen bakom många av de stora miljöproblemen (som vi nu har åtgärdat och kan glädjas över) har ofta utgjorts av de nyliberala organisationer som Norberg själv tillhör (jaja, inte alla marknadsliberaler och inte alla frågor osv). Det gäller inte minst i klimatdebatten men det började långt innan det och historien visar hur ett fåtal akademiker fått i mitt tycke skrämmande stor påverkan på samhällets utveckling via ett mycket aktivt nätverk av tankesmedjor och lobbyorganisationer med direktkontakter rakt in i maktens boningar.
Jag tänkte ge några exempel men först behöver en sak klargöras.
Att dessa kampanjer varit så framgångsrika beror till stor del på att de kunnat hänvisa till erkänt duktiga akademiker (om än inte aktiva inom det specifika ämnet). Och det har gjort att ett fåtal personer fått en enorm inverkan på samhällsdebatten (och i förlängningen demokratin som sådan anser jag). En av dessa var fysikern Fred Singer.
Han drev ihop med sin fru Candace Crandall tankesmedjan/lobbygruppen The Science & Environmental Policy Project (SEPP). Hon var en av deltagarna i American Petroleum Institutes möte 1998 därGlobal Climate Science Communications Team Action Plan togs fram. En detaljerad plan för hur man skulle påverka journalister, politiker, företagsledare, lärare, studenter och opinionen överlag för att hålla USA borta från Kyotoprotokollet. Detta genom att lyfta fram tvivel på hur säkra forskarna egentligen var på sin sak. De ville uttryckligen bilda en organisation som utgjorde ”ett vetenskapligt alternativ” till IPCC.
Med på mötet fanns representanter från oljebolag och några av alla dessa fri-marknadsextrema tankesmedjor och lobbyorganisationer. De förslog en budget på 7,6 miljoner dollar.
Fred Singer startade en sådan ”alternativ organisation” 2003 ihop med framförallt Heartland Institute: NIPCC (ja, med ett N, non-governmental IPCC)). De har sedan dess anordnat en lång rad konferenser och författat omfattande rapporter i samma stil som IPCC men med helt motsatta slutsatser. Läs här hur professor Lennart Bengtsson toksågar en av NIPCC:s rapporter:
”Man kan knappast undgå tanken att NIPCC är ett tydligt beställningsarbete där kravet har varit att visa att växthusgasökningen och speciellt koldioxidökningen är harmlös med en obetydlig effekt på klimatet. Och om det skulle ha någon effekt så är denna huvudsakligen positiv.
För seriösa medborgare kan jag bara föreslå att ignorera denna tvivelaktiga rapport och vänta på IPCCs nästa utvärdering 2014. Tills vidare kan IPCCs utmärkta och välbalanserade utvärdering från 2007 användas.”
2001 menade Singer att det inte skett någon betydande uppvärmning sedan 1940-talet, något han upprepade i föredrag 2016 (han var då visserligen 92 år, gick bort 2020). Singer trodde inte att vi skulle se någon större uppvärmning under det resterande århundradet heller. Den eventuella mänskliga påverkan skulle drunkna i de naturliga variationerna menade han.
Så blev det inte.
Singer är numera kanske mest känd för sin roll i klimatdebatten men han påbörjade denna bana redan på Ronald Reagans tid. Han jobbade bl a för libertarianska tankesmedjan Heritage Foundation och satt med i utskott som utredde om svaveldioxid påverkade naturen negativt och Singer menade, tvärtemot all expertis, att det inte fanns bevis för det. I verkligheten har exempelvis tusentals fiskebestånd i Skandinavien helt utraderats av försurningen.
Det var dock larm om en omfattande skogsdöd som ledde till att allmänheten började demonstrera och ställde krav som fick saker att hända i politiken i Europa. Denna skogsdöd var med största sannolikhetinte orsakad av försurningen, vilket ofta lyfts fram som bevis för att miljörörelsen bara överdriver. Själv tycker jag det mer visar hur det oftast krävs en enorm opinion för att få till stånd förändringar i den här typen av frågor där stora ekonomiska intressen är inblandade. För det hade funnits starka vetenskapliga bevis för att utsläppen skapade allvarliga problem i miljön långt innan det hände något, trots intensivt arbete från många.
Singer bestred även att freoner påverkade ozonlagret och anklagade exempelvis Nobelstiftelsen för att ha tagit politisk ställning när de 1995 gav kemipriset till de tre forskare som kartlagt mekanismerna hur det gick till.
Det var bara några detaljer som visar att han bestridit etablerad kunskap på många miljöområden under mycket lång tid. Nedan följer exempel på vilket inflytande han haft i dessa frågor genom att påverka andra framstående debattörer.
Lomborg slog igenom med buller och bång i och med sin bok The Skeptical Environmentalist 2001. Med hjälp av statistik redovisade han hur det mesta blivit så mycket bättre på en lång rad miljöområden. Detta använde han som bevis för att miljörörelsen ropat på vargen i alla tider. Helt i onödan.
Boken hyllades av vissa (främst i tidningar som Wall Street Journal och The Economist etc) men utsattes för en tsunami av kritik från stora delar av det vetenskapliga samfundet, främst för att han hanterat data och fakta på ett väldigt vinklat sätt, läs mer: Ja, Lomborg bör tas med rejäla nypor salt – Maths Nilsson, författare
Lomborg själv säger att han inspirerats av hur ekonomiprofessorn Julian Simon (även senior fellow vid både Heritage Foundation och Cato Institute) använt statistik för att sprida samma budskap. Simon var mycket aktiv och tongivande i miljödebatten, där han ifrågasatte om det fanns skäl att reglera alltifrån bly i bensin till freoner och svavel. Han menade likaså att det inte fanns minsta risk att brist på råvaror etc skulle stoppa den ekonomiska tillväxten. Ibland optimistisk i överkant minst sagt. I en policyrapport från den libertarianska tankesmedjan Cato Institute, skrev han 1995:
”Vi har i våra händer nu – faktiskt i våra bibliotek – tekniken för att föda, klä och leverera energi till en ständigt växande befolkning under de kommande 7 miljarder åren.”
År 1996 gav Simon ut sin bok The Ultimate Resource i en andra, uppdaterad upplaga. Libertarianen och ekonomen Milton Friedman har skrivit förordet.
Om det sura regnet menade Simon att larmen hade bevisats vara överdrivna (se kommentar om skogsdöden ovan). Han tog även upp ozonlagret och klimatförändringarna och menade att detta inte heller var mycket att oroa sig för. Han erkände att han som ekonom inte hade kompetensen att bedöma de tekniska resonemangen men resonerade med hjälp av ”sitt sunda förnuft”. Och refererade till, ja du gissade rätt: Fred Singer. Från boken (min översättning):
”… min gissning är att den globala uppvärmningenhelt enkelt är ännu ett övergående problem, knappt värt att beakta om tio år om jag då skulle skriva om dessa saker igen.
[…] Mycket av det sunda resonemanget om global uppvärmning och surt regn passar också för problemet med ozonlagret. Min gissning är att det helt enkelt är ytterligare ett övergående problem, knappt värt att beakta i nästa upplaga av denna bok. För tillförlitliga vetenskapliga bedömningar som ger hela bakgrunden till dessa påståenden, vänligen se Singer (1995).
Thatcher var nog den första världsledaren som lyfte klimatfrågan på allvar och stod inför FN 1989:
”Bevisen finns där. Skadorna uppstår. Vad gör vi, det internationella samfundet, åt saken? Problemen med klimatförändringarna påverkar oss alla och åtgärder kommer endast bli effektiva om de görs på en internationell nivå. Det är meningslöst att tjafsa om vem som bär ansvaret eller vem som ska betala. Vi måste se framåt och inte bakåt och vi kommer bara lyckas att hantera problemen genom ett omfattande internationellt samarbete.”
Men hon svängde i den frågan och ansåg senare att det bara handlade om alarmism med syfte att kunna införa en världsomspännande socialism:
“The doomsters’ favourite subject today is climate change,” she wrote. “Clearly no plan to alter climate could be considered on anything but a global scale, it provides a marvellous excuse for worldwide, supra-national socialism.”
Hon har själv berättat varför i sin självbiografi Statecraft från 2002. Hon uttryckte tacksamhet för att saken hade blivit ”klart utredd och debatterad av forskare i USA.” Bl a i boken Climate Policy: From Rio to Kyoto: A Political Issue for 2000 and Beyond skriven av, jodå: Fred Singer.
Professor Aaron Wildavsky var en statsvetare som även han var mycket aktiv och tongivande i samhällsdebatten (bland annat kopplad till den libertarianska tankesmedjan Independent Institute). Inom miljöfrågorna var han kanske mest känd för sitt arbete om att hantera risk.
Han var tydligt emot regleringar och skrev bland annat boken But is it true?A Citizen’s Guide to Environmental Health and Safety Issues där han gick igenom några av de största miljöfrågorna och bedömde om alarmismen varit befogad eller inte. Berättarröst: nej, det ansåg han inte.
Och jodå, Fred Singer dyker upp här också. I introduktionen skrivs att Singer var ett ”vetenskapligt bollplank” (Wildavsky var ju inte naturvetare) under skrivandet av boken. Wildavsky satt dessutom i Singers tankesmedjas advisory board.
När lobbygruppen Centre for New Europe fått 120 000 dollar av ExxonMobil öronmärkta för att utbilda om klimatförändringarna kan man ju fråga sig vad de utbildade om… En titt på deras blogginlägg ger en hint:
Och jodå, 2004 ordnade de med föreläsning av herr Singer:
Jordan Peterson har blivit en influencer av rang med en bra bit över 7 miljoner följare på Youtube (nära nog dubbelt så många som exempelvis New York Times). På senare tid har han som jag redan nämnt blivit alltmer aktiv även i klimatdebatten och hans ”skeptiska” hållning blev tydlig i sina minst sagt förvirrade utläggningar i den enormt populära podden The Joe Rogan Experience .
JP försvarade sig efteråt med att hänvisa till en bok skriven av … tada … Fred Singer:
Ja, och så här ser det ofta ut.
Det finns ett enormt nätverk av frihandelsfixerade tankesmedjor världen över, och de bedriver uppenbarligen ett nära samarbete med varandra. Man kan få intrycket att det vimlar av ”skeptiker”, men det räcker oftast med att bara ta ett par steg tillbaka i ”informationskedjan” så hamnar man nästan ofelbart på några av de stora organisationerna som Heartland Institute, Competitive Enterprise Institute m fl. och ett fåtal akademiska gubbar likt Singer.
Så vad ville jag ha sagt med detta långa och hattiga inlägg?
Jag vet nog inte riktigt. Ville bara ge en glimt av hur ett relativt liten krets av akademiker ihop med ett välfinansierat nätverk av ideologiskt väldigt ensidiga organisationer kunnat påverka politik och demokrati i strid mot en överväldigande vetenskaplig kunskap i många viktiga frågor. Se exempel här: Lobbyismens dunkla bakvägar – Maths Nilsson, författare.
Nej, jag anklagar inte alla marknadsliberaler för att vara klimatförnekare, det är förstås inte alls sant. Men det är otroligt väldokumenterat hur dessa libertarianska och konservativa organisationer har spridit desinformation i klimatfrågan under mycket lång tid. Jag har inte hört någon be om ursäkt eller ens vidkänna att så varit fallet – nu är det bara drev om att klimataktivisterna är extrema.
Förbättringar rörande de stora miljöproblem har kommit för att vi som samhälle har agerat och ja, det har i väldigt många fall krävt en rejäl kamp och folklig mobilisering. Vi skulle sannolikt inte ha några klimataktivistkampanjer om vi, som oljeindustrins egna experter föreslog redan 1980, hade minskatfossilanvändandet med 2% per år.
Så ja, jag kan bli smått irriterad över att många av dessa marknadsliberala rösterna som varit i främsta ledet av i motståndet till miljöåtgärder tar cred för att de på nåt sätt skulle ha varit de drivande till att miljön blivit bättre. Många gånger har de tvärtom aktivt bestridit att det ens existerat ett problem.
Det är i en demokrati helt normalt att man får bli förbannad och ha olika uppfattningar om klimataktivisters aktioner. Civil olydnad är heller inget egentligt demokratiskt problem (även om det förstås finns gränser…). Ja, det förekommer överalarmistiska budskap som man ”får” kritisera som jag skrev i mitt förra inlägg. Men med det sagt så finns det helt uppenbara anledningar till varför så kallade klimataktivister gör som de gör. Här följer två olika aktuella händelser som belyser det.
Det kan knappast undgått någon att klimatfrågan är extremt politiskt polariserad. Och jag är inte direkt ensam om att anse att anledningen till det handlar mer om ideologi än vetenskap. Det blir väldigt tydligt när man tittar på Pew Research Centers opinionsundersökningar i USA.
Nedan är resultat från 25 oktober 2023. Medan IPCC konstaterar att det, trots kvarvarande osäkerheter, inte finns några tvivel om att människan ligger bakom det mesta av klimatförändringarna, anser en tredjedel av den amerikanska befolkningen att det varken sker någon förändring eller att forskare har någon koll:
Och det är extremt tydligt att oviljan att acceptera IPCC:s slutsatser till stor del hittas på den politiska högerkanten. Över hälften av alla republikaner ifrågasätter att forskare har koll på klimatförändringarnas orsak (59%) eller att den existerar över huvud taget (51%):
Det är i mina ögon lika absurt som det är väntat. Väldigt många har jobbat stenhårt för att det skulle bli så här, läs om inte annat min bok Spelet om klimatet. Och i veckan som kommer hittar vi en förklaring till varför det ser ut som det gör och varför jag har en känsla av att det snart kommer se likadant ut i Europa (ursäkta min uppgivenhet).
En ny organisation ska nämligen hålla ett utsålt inbjudningsevenemang i London: The ARC Conference 2023 (The Alliance for Responsible Citizenship). Över 1 000 personer kommer att delta, varav över 100 parlamentariker från hela Europa, Storbritannien och Australien, samt en delegation av kongressledare från USA.
ARC vill ingjuta mod, hopp och tro på en bättre framtid – att vi inte balanserar på en avgrund till apokalypsen. En, utan ironi, behjärtansvärd mission. Och visst verkar deras ”visionsvideo” fin och lyfter fram flera saker jag kan appellera till och sådär, men … den ihop med en snabb titt på talarlistan får mig mer att tänka på ett kristet väckelsemöte:
Det är uppenbart att den ljuvliga framtiden enbart kan uppnås genom att gå tillbaka till gamla hederliga kristna konservativa värderingar. Jag kände bara till ett fåtal av talarna men en snabb googling visar att flera är emot feminism och andra lyfter fram den högerextrema konspirationen att Europa håller på att ta självmord via folkutbyte, dvs infyttning av muslimer.
Lägger till: Det finns gott om exempel på hur konservativa kristna värderingar har spelat en roll i klimatdebatten. Flera s k skeptiska forskare har exempelvis skrivit på “Evangelical Declaration on Global Warming” som bland annat konstaterade:
“There is no convincing scientific evidence that human contribution to greenhouse gases is causing dangerous global warming.”
Det kommer från Cornwall Alliance, som anser att:
“Earth and its ecosystems – created by God’s intelligent design and infinite power and sustained by His faithful providence – are robust, resilient, self-regulating, and self-correcting, admirably suited for human flourishing, and displaying His glory. Earth’s climate system is no exception.”
Delegationen med amerikanska politiker involverar både kreationister som velat använda Bibeln som historiebok i skolan (Mike Johnson, nyvald talman i USA) och klimatförnekare som kallat klimatförändringarna för en bluff (Mike Johnson igen och presidentkandidaten Vivek Ramaswamy).
Och det är inte tal om att sluta använda fossil energi:
Jag ser inga som helst problem med att ha konservativa värderingar eller att vara religiös bara för att jag har en annan uppfattning, det är bara när det mynnar ut i att man vägrar acceptera vetenskaplig fakta som det skär sig. Jag skrev om det för lite sen:
ARC-evenemanget inleds till exempel med Jordan B Peterson (som verkar vara en drivande kraft i organisationen) och Bjørn Lomborg. Det finns nog inte många saker som är lika väldokumenterade inom klimatdebatten som hur den sistnämnde körsbärsplockar, utelämnar och vinklar data för att formulera ”fakta” som passar in i hans budskap om att all blir bättre, om att läget är inte så allvarligt. Och så vidare (men självklart är det i deras ögon inte alarmism att predika undergång när det handlar om att vad som kommer hända om vi åtgärdar problemen).
I nästa inlägg tänkte jag visa hur detta övernaiva optimistbudskap följer en lång tradition hos många mer extrema marknadsliberala och antiregleringsinriktade debattörer. Och på vilka skakiga grunder det vilar…
En gyllene regel inom allt som har med vetenskap att göra är att inte dra allt för stora växlar på enskilda studier/artiklar. I synnerhet om de kommer fram till häpnadsväckande resultat. I en BBC-intervju häromdagen påstod Roger Hallam, en av grundarna till Extinction Rebellion [men inte längre aktiv inom denna organisation pga meningsskiljaktigheter], att om uppvärmningen överstiger 2°C kommer rika människor vara skyldiga till mord på en miljard fattigare människors död.
“If warming reaches or exceeds two degrees centigrade, mainly richer humans will be responsible for killing roughly 1 billion mainly poorer humans.”
Han tog inte detta ur luften utan läste innantill från en vetenskapligt publicerad artikel (som alltså ska ha blivit granskad innan publicering (peer review)). Detta visar hur svårt det kan vara att ”lyssna på forskningen”, för det är inte representativt för vad ”forskningen säger”.
Vetenskaplig kunskap växer sakta fram. I komplexa frågor bygger det alltid på analyser och studier från flera olika forskargrupper. Oftast är det två steg fram och ett steg tillbaka. Det hör till att forskare ibland drar fel slutsatser och det finns en uppsjö legitima anledningar till detta. Syftet med forskning är att analysera observationer på nya sätt och ibland visar det sig att metodiken inte var robust. Nya försök visar att hypoteserna inte höll och så vidare.
Det är inte granskningen innan publicering som är den verkliga kvalitetskontrollen utan den som följer när andra forskare kan sätta sig in i studien och försöka bekräfta eller förkasta slutsatserna utifrån egna vetenskapliga argument/empiriska försök.
Sen är världen inte perfekt. All publicerad forskning håller inte världsklass. Det förekommer rent fusk och artiklar dras tillbaka även från de mest kända tidskrifterna som Science. Publicering av vetenskapliga artiklar kan vara mycket lukrativ med vinstmarginaler som andra branscher bara kan sukta efter. Det har lett till en explosion av olika tidskrifter och det finns en lång rad av dessa som inte bryr sig särskilt mycket om kvaliteten på det de publicerar. Vilket förstås kan göra det svårt att ibland veta vem man kan lita på. Men det innebär inte att skulle vara rationellt att anse att hela den vetenskapliga processen är korrupt och inte går att lita på.
Jag har tidigare visat hur man kan se varningsflaggor på artiklar som man kanske bör ta med en nypa salt, här hittar ni ett par exempel:
Mark Lynas, brittisk vetenskapsjournalist med fokus på klimatet, hajade till när han hörde BBC-intervjun med Roger Hallam och hans citat från den vetenskapliga artikeln ovan. För att inte tala om andra kommentarer som följde. Här utdrag från Mark Lynas blogg (Robinson är den som intervjuade Roger Hallam)):
”Roger then added, in response to Robinson’s rather lame attempts at clarification, that this was a “death project” whose “tool” was the “destruction of the climate”. He added that it was merely an “interesting intellectual digression to split hairs over what degree of murder it is” but that would merely be a “displacement activity” – instead we should allow ourselves an emotional reaction and “feel the terror and horror of what I’ve just said”.
Trots att Lynas följt debatten under lång tid kände han inte igen siffrorna på att en miljard människor förväntades dö om uppvärmningen stiger över 2°C. Det är enligt Lynas (har själv ingen koll) svårt att hitta en kvantifiering av antal förväntade dödsfall i framtiden.
Forskarna/författarnas akademiska bakgrund är inte inom klimatforskning, se vidare punkt 3. Förlaget MDPI ger ut en lång rad olika tidskrifter och har kritiserats hårt för att publicera bristfälliga artiklar (vilket inte betyder att just denna artikel är felaktig). Den aktuella tidskriften är Energies som inte heller är direkt specialiserad på klimatförändringarnas effekt på människa och miljö på det sättet: ”Energies is a peer-reviewed, open access journal of related scientific research, technology development, engineering policy, and management studies related to the general field of energy, from technologies of energy supply, conversion, dispatch, and final use to the physical and chemical processes behind such technologies.”
Uppgiften ”1 miljard dödsfall vid 2°C” har forskarna hämtat från en annan vetenskaplig studie de refererar till. Den visar sig också vara skriven av en av de två författarna. Att enbart referera till sina egna studier för sådana här uppseendeväckande uppgifter kan vara en varningssignal. Det behöver ju inte vara fel, men om det vore en ”mainstream och accepterad” storhet inom forskarsamfundet skulle det säkerligen kunna gå att referera till någon annan studie också och därmed ge större trovärdighet.
Forskaren bakom denna artikel med ”dödsuppgifterna” är Richard Parncutt. Vetenskapliga artiklar visar vilka institutioner forskarna är kopplade till men på Parncutt står det bara ”University of Graz, Austria”. Lynas kollade upp det och det visade sig att han sysslar med musik (”musicologist”) och inte klimat.
Vidare var artikeln med ”dödsuppgifterna” publicerad i Frontiers in Psychology. Inte heller det är en klimatinriktad tidskrift. Det innebär förstås inte automatiskt att uppgiften är fel men det är ganska sannolikt att de som granskat artikeln innan publicering inte är klimatforskare och kan ha missat att kolla upp riktigheten i liknande uppgifter (peer review är långt ifrån perfekt …)
Ovanstående är ju lite av ad hominem, det vill säga personliga påhopp, och inte sakliga argument på det som skrivs i artikeln. Men det är anledningar till varför man bör förhålla sig skeptisk till det som påstås och att man inte köper allt rakt av.
Lynas kontrollerar uppgifterna i sitt blogginlägg, läs mer där, och det är uppenbart att det inte finns mycket data bakom antal dödsfall, bara en rad antaganden och höftningar. Slutsatsen är inte mycket mer än en ren gissning.
(Med detta sagt, det råder ingen oenighet om att den fattiga delen av världen är de som också är mest sårbara för klimatförändringarna).
Vi gör alla fel, jag har säkert delat saker på sociala medier med tvivelaktiga källor även om jag gör så gott jag kan. Jag tycker dock att om man är en frontfigur för en organisation med stort inflytande och sitter i en intervju i BBC har man ett stort ansvar att kolla upp sina argument. Det borde vara en allmän kunskap att man inte kan ta varenda alarmistisk uppgift som sanning och spinna vidare på den – även om den är hämtad från en vetenskaplig artikel.
“The climate is changing, but the question is, is it being caused by natural cycles over the span of the Earth’s history? Or is it changing because we drive SUVs? I don’t believe in the latter. I don’t think that’s the primary driver.”
Och så vidare… Jag anser att det värsta man kan göra i detta läge är att inte vara saklig och att överdriva (verkligheten är illa nog) och påstå saker som inte har stöd i vetenskapen. Det blir till effektiv ammunition i debatten och falska bevis för att det enbart handlar om obefogad alarmism.
Det är ett j-a mörker vi lever i på många plan just nu. Det märks inte minst på Twitter som kunde vara grisigt tidigare men som efter Musks övertagande blivit ett enda stort rövhål. Jag var väldigt aktiv där tidigare men har nu nästan helt slutat skriva inlägg.
Skiten exploderade än mer (nästan bokstavligt talat) i och med Hamas vansinnesdåd och det efterföljande kriget. Desinformation och inlägg från tokförbannade människor (och botar förstås) överallt. Från alla håll.
Som när Alexander Bard skrek ut att han hatar, verkligen hatar, Greta Thunberg för att hon inte vill se ett folkmord på oskyldiga civila i Gaza (ja, hon har uttryckligen fördömt Hamas attack – men det verkar som att få kan hålla mer än en tanke i huvudet samtidigt):
”I hate Greta Thunberg! I really hate Greta Thunberg! Of course the pretentious, lying, fucking bitch is hugging Hamas now. Thankfully she just came out as a screaming antisemite. Has the world ever witnessed a more narcissistic pillar-saint than Greta?”
Och publicerar fejkade bilder på när hon håller Mein Kampf i handen med texten:
”Adolf and Greta: They are both vegetarians, they are both hardcore Gnostics, they both believe in their own unique moral superiority over all other human beings, and they both hate Jews!”
Ja, Bard har blivit en sorglig figur. Det är en åsikt, varsågoda, här får ni en till:
På klimatprotestorganisationen Fridays for futures (FFF) instagramkonto publicerades idag ett inlägg med konspirationstankar om media som inte skiljer sig ett dugg från det man hör på SwebbTV och andra högerextrema sajter (om än inte med stöd för palestinierna kanske…). Se några klipp nedan.
Man bör notera att det växt till en internationell ganska stor rörelse och det är knappast Greta som sitter och skriver på kontot. Exempelvis gick FFF:s tyska avdelning snabbt ut med att de inte alls höll med om vad som skrevs i detta inlägg. Svenska FFF har också kommenterat saken och ville förtydliga att de fördömer terrorism och antisemitism men stödjer det som FN och många andra påpekat om att undvika blodbad etc. (Det hade varit på sin plats med ett distinkt avståndstagande från nedanstående inlägg kan jag tycka).
Att göra sin egen forskning. Ja, det är också vad man kan höra från klimathotsskeptiker. Det som Fridays for future har kämpat emot sedan första början.
Jävla media. Som från vilken högerextremist som helst.
Om de inte vill förlora allt det som de har byggt upp under åren sedan Greta Thunberg startade sin skolstrejk och på riktigt satte klimatförändringarna på både den mediala och politiska agendan så får de nog fundera på vad de vill signalera…
Ursäkta ett dystopiskt inlägg, men jag känner mig verkligen uppgiven för tillfället.
PS: Nej, det klimathotsförvillare har inte ”alltid bara velat nyansera debatten” gentemot påstående som ovan, de har aktivt bestridit själva grunderna (och gör så fortfarande):
Positionerna är ju redan intagna och det gör väl varken till eller ifrån att påpeka felaktigheter längre. Men det är fascinerande att det fortfarande finns vissa som helt dissar kopplingen mellan koldioxid och uppvärmningen – ja till och med helt förnekar att det blivit varmare.
Här ett inlägg från John Shewchuk från CO2 Coalition, en av de mer aktiva förvillarorganisationerna, där han påpekar att CO2 inte har någon märkbar effekt på observerad temperatur. Som synes visar grafen på en avkylning.
Går man till NOAA:s hemsida kan man plotta grafer själv. Då ser det istället ut så här:
Hmm, vad är det som pågår? Har Shewchuk hittat på mätvärden? Nej, förmodligen inte (även om jag inte har kollat).
Hans mätvärden kommer från USHCN RAW AVG. USHCN står för U.S. Historical Climatology Network, det vill säga ett nätverk av mätstationer i USA som utgör runt 2 % av jordens yta – det handlar med andra ord inte om någon global temperatur. RAW innebär att mätserien är baserad på obehandlad rådata. Och det är här kruxet ligger.
Att räkna fram en medeltemperatur över en lång tidsperiod är faktiskt mer komplicerat än man kanske kan tro. Mätstationer flyttas, omgivningar ändras (städer växer upp t ex), utrustning ändras och så vidare. Detta måste man justera för när man sammanställer en mätserie.
De flesta mätstationer i USA har påverkats av denna typ av inhomogeniteter, varav de två största handlar om att man
a) runt 1950 började ändra tid för temperaturavläsning från eftermiddagen till morgonen
b) mellan 1980-2000 ändrade typ av mätinstrument från kvicksilvertermometrar till elektriska instrument.
Båda dessa förändringar ger en systematisk falsk avkylningseffekt i mätseriens rådata på 0,25 respektive 0,15 °C. Mycket arbete har gjorts för att korrigera för denna typ av kända felaktigheter (brukar kallas homogenisering av data), läs mer t ex här:
Hausfather, Z., Cowtan, K., Menne, M. J., and Williams, C. N. (2016), Evaluating the impact of U.S. Historical Climatology Network homogenization using the U.S. Climate Reference Network, Geophys. Res. Lett., 43, 1695–1701, doi:10.1002/2015GL067640
Shewchuks mätserie har alltså inte tagit hänsyn till dessa korrigeringar.
2001 började man sätta upp något som kallas U.S. Climate Reference Network (USCRN) som är ett antal mätstationer vars mätningar registreras och loggas automatiskt varannan sekund. Mätserien har alltså inte den typ av beskrivna osäkerheter som finns i de gamla mätningarna. Och genom att använda denna som referens kan man också uppskatta hur tillförlitlig homogeniseringen av hela USA:s mätserie är.
Så vad händer? Här ett inlägg från Steven Milloy, ytterligare en kändis i miljödebatten (tror inte det finns någon utsläppsreglering han anser vara befogad, driver bl a bloggen Junk Science), som menar att uppvärmningen är en myt och att referensserien bevisar detta. Budskapet spreds även via bloggar som The Daily Sceptic.
Hmm igen. Mygel?
Kurvan ser onekligen platt ut men som Zeke Hausfather visar på The Climate Brink, kan man inte nöja sig med ett ögonmått här.
Milloy har använt sig av månadsvärden vilket gör att värdena hoppar upp och ner ganska mycket och det blir svårt att uppskatta trenden utan att räkna på det. Använder man årsmedelvärden och jämför referenskurvan (röd) med NOAA:s hela mätserie (blå) ser man att de överensstämmer bra.
Zoomar man in på de år där referensserien finns, syns att uppvärmningen faktiskt är högre i den jämfört med NOAA:s mätserie.
Jämför man referensserien (dvs enbart USA) med NOAA:s mätserie för den globala medeltemperaturen syns att uppvärmningen är 33 % högre i USA än globalt. Dvs tvärtom mot vad Milloy och kompani vill försöka få det till.
Jaja, den här diskussionen kommer aldrig ta slut. Som sagt, läs mer på The Climate Brink. Lite kul är det att både Milloy och Shewchuk har skrivit på Clintels upprop ”Det finns ingen klimatkris” vars första punkt proklamerar att det inte är förvånande att vi nu ser en uppvärmning (men det ska förstås då bara handla om naturliga cykler):
”The Little Ice Age ended as recently as 1850. Therefore, it is no surprise that we now are experiencing a period of warming.”
En hel drös med folk som länge ifrågasatt att det alls sker en uppvärmning har skrivit på det uppropet, som exempelvis Tony Heller. Här i föredrag från 2016:
23/10: lägger till pga kommentar:
Alla tillgångliga mätserier visar på en uppvärmande trend, det gäller även satellitmätningar. Flera olika grupper redovisar globala medeltemperaturserier och använder sig av (iaf delvis) olika rådata och olika metodik för homogenisering av rådata för att minska felkällor. Ändå är resultaten slående lika:
Måndagen den 16 oktober startar Hållbarhetsfestivalen Västra Götaland. Temat för i år är Motverka desinformation och jag har fått äran att hålla ett av två föredrag på invigningen i Göteborg. Det är gratis men man behöver anmäla sig här.
Plats: Yesbox i Gamlestan (Gamlestadsvägen 4).
Cirkatider: 17:00 – 18:00 Drop-in förmingel/registrering 18:00 invigningen startar 18:25 Första talaren: Maths Nilsson om hur desinformation påverkat och fortfarande påverkar klimatrörelsen och den politiska diskursen (45 min) 19:10 Andra talaren: Tilia Birkne om Studiefrämjandet Riks projekt kring desinformation och folkbildningens roll i att bevara demokratin (30 min)
I dagarna utspelade sig en märklig episod inom akademiska kretsar. Klimatforskaren Patrick Brown var huvudförfattare till en artikel som publicerades i den prestigefulla vetenskapliga tidskriften Nature 30 augusti 2023: Climate warming increases extreme daily wildfire growth risk in California. Som synes visar resultaten att klimatförändringarna lett till en ökad brandrisk i Kalifornien.
Men strax efteråt skrev Brown, uppenbarligen utan att meddela sina medförfattare, en opinionstext där han anger att han i studien medvetet utelämnat parametrar som han vet också påverkar brandrisken, enbart för att få den publicerad i Nature. Allt för att tillmötesgå tidskriftens förutbestämda narrativ. Det vill säga, lyfter man fram andra orsaker än klimatförändringarna så refuseras man.
”I knew not to try to quantify key aspects other than climate change in my research because it would dilute the story that prestigious journals like Nature and its rival, Science, want to tell.”
”…we didn’t bother to study the influence of these other obviously relevant factors. Did I know that including them would make for a more realistic and useful analysis? I did. But I also knew that it would detract from the clean narrative centered on the negative impact of climate change and thus decrease the odds that the paper would pass muster with Nature’s editors and reviewers.”
Lite av en mea culpa alltså. Och det mottogs precis som man kunde förvänta sig: en etablerad klimatforskare som bevisar att forskningen är riggad – mumma för en redan idiotpolariserad debatt.
Jag tror inte du kan hitta en akademiker som anser att publikationsförfarandet fungerar utan anmärkning. Ja, många har nog en hel del saklig kritik att framföra vad det gäller peer-review och en publikationsindustri med vinstmarginaler få andra branscher kan uppvisa. Det är dock inte detsamma som att allt är riggat och man kan inte lite på nåt.
Det märkliga i det här fallet är att kontrollerbar fakta talar emot Browns påstående. Granskarnas kommentarer är nämligen offentliga tillsammans med Browns/författarnas svar. Den initiala responsen från granskarna var att artikeln inte höll för publikation. Detta eftersom den bl a inte behandlat andra relevanta parametrar. Brown et al fick argumentera för att övertyga dem om att de gjort en relevant avvägning i sin studie och att den borde publiceras ändå.
(Det är inget ovanligt att man begränsar en studie, det är helt omöjligt att inkludera allt i en studie rörande komplexa frågor = en av anledningarna till att man inte ska lägga för stor vikt vid enskilda studier).
Andra forskare gav hänvisningar till andra studier som inte alls enögt köpte de sagda narrativet. Här listas en radda nyligen publicerade artiklar.
Det finns mycket skrivet om detta.
(Patrick Brown jobbar inte längre inom akademin utan på Breakthrough Institute).
Ja, så har vi ännu en Nobelpristagare i fysik som konstaterar att klimatvetenskapen är pseudovetenskap spridd av en usel församling i form av IPCC. Det gäller John Clauser, nu 80 år, och verksam inom kvantfysiken och inte klimatet. Förstås.
Dels i ett tal på en konferens i Korea, finns på bloggen WUWT. Förstås. Clauser påpekar att det är viktigt att slutsatser stöds av observationer. Och att forskare kan räkna med differentialekvationer.
Clauser har som sagt genomskådat klimatforskningen. Molnbildningen utgör enligt honom en självreglerande process som gör att vi inte får en så stark uppvärmning. CO2 har en marginell effekt på klimatet. Låter det bekant? Ja, det är samma resonemang Lindzens irishypotes bygger på. Och som jag skrivit om tidigare stämmer den inte med observationer och detta har bevisats i åtskilliga artiklar.
Clauser visar reportrarna på Epoch Times några beräkningar han har gjort som sänker IPCC och all den forskning som är gjord. Och en uppsjö av observationer.
Trots sina fel och brister är studier publicerade i vetenskapliga tidskrifter ett sätt att skilja vetenskap från åsikter utan dokumenterad uppbackning. Det är inte främst pga peer review (granskning innan publicering) utan för att den ger en möjlighet att ha en vetenskaplig debatt på ett strukturerat sätt baserat på underbyggda argument. Andra forskare kan söka information som inte raderas/ändras utan förvarning, bemöta, upprepa försök, bekräfta eller motbevisa resultat och så vidare.
Idag är koldioxidens drivkraft i uppvärmningen inte bara en hypotes utan empiriskt uppmätt, både vid jordytan (Feldman m fl 2015) och globalt via satellit (Kramer m fl 2021). Redan 1967 visade Nobelpristagaren Manabe och en kollega att en uppvärmning orsakad av växthusgaser skulle ge en varmare troposfär (nedre delen av atmosfären) men en allt kallare stratosfär. Det brukar kallas växthuseffektens fingeravtryck eftersom en ökad solinstrålning skulle leda till att alla lager värmdes upp enligt känd fysik.
Det är också vad som observeras, här bild från en artikel i PNAS 2023:
Så nej, även om mycket kunskap saknas angående aerosoler och molnbildning och det finns osäkerheter är det inget som forskningen ignorerat. Clauser vet mycket väl hur det här går till. Om han vill bli tagen på allvar får han publicera sina beräkningar i en vetenskaplig tidskrift där experter kan bemöta det han påstår. Såna som också kan hantera diff-ekvationer…
Clauser är numera knuten till den fossildrivna organisationen CO2 Coalition. Så klart.
Jag har ingen aning om det skulle finnas en utbredd arrogans hos just fysiker, men det går definitivt att hitta den typen av uttalanden i klimatdebatten. Ta norsk-amerikanska Nobelpristagaren Ivar Giaever som hade sin storhetstid för länge sedan. Inte heller han har ägnat sig åt klimatforskning men efter en en halv dags surfande ansåg han sig ändå beredd att såga hela klimatvetenskapsfältet:
”I am not really terribly interested in global warming. Like most physicists I don’t think much about it. But in 2008 I was in a panel here about global warming and I had to learn something about it. And I spent a day or so – half a day maybe on Google, and I was horrified by what I learned. ”
Man kan ju tycka att klimatdebatten idag skulle handla uteslutande om hur problemen ska lösas och inte om huruvida det ens existerar ett problem. Men det gör den fortfarande (i vissa läger). Nedan bild från föredrag av Patrick Moore på GWPF TV, en av de mest aktiva europeiska klimatförvillarorganisationerna.
”There is no definitive scientific proof… that carbon dioxide is responsible for any of the slight warming of the global climate that has occurred during the last 300 years.”
Jag tror alla som skriver något om klimatet på Twi… jag menar X, känner av vågen av förnekerikommentarer som bara tilltagit i styrka alltsedan Elon Musk tagit över cirkusen.
Jag har tyvärr också en känsla av att detta inte enbart handlar om algoritmer och trollbotar, utan är en reell ökad aktivitet i samhället i stort (?). Taktiken att rikta in sig på åsikter (”det finns ingen klimatkris”) och ignorera den mängd fakta som talar emot är effektiv.
Jordan Petersom och Prager U är två exempel på detta.
Jordan Peterson (JP) är en tidigare professor i psykologi från Kanada som har blivit något av en frontfigur för konservativa värderingar, även om han själv inte vill klassificera sig i det facket enligt Wikipedia.
Han fick mycket uppmärksamhet i och med sin bok 12 rules of life som gavs ut 2018: Adlibris:
”I 12 livsregler ger sig Peterson i kast med ämnen som barnuppfostran, livsåskådning, ideologi, moral, andlighet och mänskligt lidande. Sökandet efter världens samlade kunskap mynnar ut i 12 praktiska, djärva och djupsinniga livsregler som skakar om vår uppfattning om vetenskap, tro, kultur och den mänskliga naturen.”
Han pratar mycket om vikten av ”manlig dominanshierarki” (regel nr 1) och vill visa hur vi biologiskt har ärvt denna mekanism genom att jämföra med hur humrar reagerar på serotonin. Något han fått mycket kritik för. För att bara nämna en sak, känslorna brukar svalla ordentligt där han drar fram …
JP har blivit en influencer av rang med en bra bit över 7 miljoner följare på Youtube (nära nog dubbelt så många som exempelvis New York Times). På senare tid har han blivit alltmer aktiv även i klimatdebatten och hans ”skeptiska” hållning blev tydlig i sina minst sagt förvirrade utläggningar i den enormt populära podden The Joe Rogan Experience .
JP försvarade sig efteråt med att hänvisa till en bok skriven av Fred Singer:
Singer är en nestor i att ifrågasätta etablera vetenskap inom hart när alla miljöområden. Han anklagade Nobelstiftelsen för att ha tagit politiskt ställningstagande när de 1995 gav kemipriset till Paul J. Crutzen, Mario J. Molina and F. Sherwood Rowland för deras jobb om hur freoner påverkar ozonlagret.
År 2001 menade han att det inte skett någon uppvärmning sedan 1940-talet och att en framtida uppvärmning knappt kommer vara detekterbar. Det förra upprepade han (och Tony Heller) i föredrag så sent som 2016.
JP har sedan intervjuat en rad kända ”skeptiker”, bland annat den numera pensionerade klimatforskaren Richard Lindzen (bilden högst upp), en av de tyngre ”skeptiska” spelarna. Han har en hypotes som brukar kallas Irishypotesen som presenterades första gången i en studie från 2001. Den går ut på att uppvärmningen i tropikerna leder till så kallade negativa återkopplingar: molnbildningen påverkas av varma hav som gör att ju varmare det blir, desto mer värmestrålning kan slinka ut ur atmosfären (enkelt uttryckt). Det skulle då göra att klimatet inte är så känsligt för en ökad koldioxidhalt som ”alarmisterna” påstår (han dissar m a o inte växthuseffekten som sådan).
Förvillargruppen Clintel menar att IPCC ignorerat Lindzens studie från 2011 (nedan från kritik mot IPCC:s senaste rapport AR6 WG1):
“The Earth’s energy budget, climate feedbacks, and climate sensitivity” makes no reference to Lindzen and Choi (2011; hereafter LC11), the most important paper on climate feedbacks and climate sensitivity written in recent decades.”
Men detta är en ren lögn. Du kan själv kontrollera det i IPCC:s rapport från 2013 (IPCC AR5 WG1 kapitel 7 och 10). Irishypotesen har debatterats livligt inom akademin och involverar en lång rad vetenskapliga artiklar, här är några av dem:
Enligt kritiken stämmer inte hypotesen med observationer. Lindzen och Chois publikation från 2009 kritiserades hårt och de försökte besvara kritiken i en uppföljande artikel. Men manuset refuserades unisont av fyra granskare (två av dem hade Lindzen själv rekommenderat). De menade att Lindzen och Choi inte presenterat data som kunde styrka de dragna slutsatserna. PNAS refuserade därför artikeln:
Lindzen och Choi valde att inte åtgärda manuset utan skickade det till en liten koreansk tidskrift där det blev publicerat. Det är denna artikel (LC11) som Clintel tycker är den viktigaste som skrivits i ämnet.
LC11 kommer fram till att en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären skulle leda till en uppvärmning på mellan 0,5-1,1°C (95% konfidensintervall), se tabell nedan:
Vi har ganska nyligen passerat halvvägs till en fördubbling av CO2-halt men temperaturökningen överstiger redan LC11:s intervall …
IPCC anger i senaste rapporten (ECS är klimatkänslighet):
IPCC AR6 WG1 kapitel 7: ”It is virtually certain that ECS is larger than 1.5°C.” […] All lines of evidence help rule out ECS values below 1.5°C, but currently it is not possible to rule out ECS values above 5°C. Therefore, the 5°C upper end of the very likely range is assessed to have medium confidence and the other bounds have high confidence.”
Det här är bara ännu en av alla myter om att alla alternativa förklaringsmodeller ignoreras utan argument. Och nu får Lindzen inför JP:s mångmiljonpublik, som med stor sannolikhet redan innan är kritiska mot ”etablissemanget” och politisk korrekthet, framföra hur allt är riggat och att mainstream forskare bara gör larmar för att hålla intresset uppe för och få pengar till sin forskning. Som får anslag från samma källor Lindzen fått under sin karriär. På senare tid har han haft gott om sidoinkomster…
Klart som fanken att det påverkar opinionen.
Prager U
Florida och Oklahoma har nu deklarerat att skolorna kan använda Prager U:s videor i undervisningssyfte. U:et står för University, men är i realiteten en Youtubekanal som lanserar ”konservativa värderingar”.
Utöver ren klimatförnekelse får exempelvis Stephen Meyer härja fritt och propagera för sin kreationism/intelligent design. Man får veta att Europa begår självmord genom sin invandring av muslimer. På barnavdelningen finns animerade filmer där kol lanseras som en tillförlitlig energikälla medan fåglar massakreras av vindkraftverk.
Där finns en film som liknar ”klimatskeptikers” kamp mot alarmismen med judarnas uppror mot nazisterna i Warszawaghettot. Huvudpersonen (från Polen) har ”kommit till insikt” och ändrat sin alarmistiska åsikt och försöker övertyga sin omgivning om att de har fel. “Grandfather Jakub tells her about the Warsaw Uprising, when the city’s Jews fought back against the Nazis.
Barn får också lära sig hur illa livet blir med skattefinansierad sjukvård. Likaså ges en otroligt vinklad version av Black Lives Matters och på barnavdelningen beskrivs George Floyd (en svart man som blev mördad av polis), som “Black man who resisted arrest”.
Och så där fortsätter det.
Grundaren Dennis Prager gör ingen hemlighet av att han vill indoktrinera barn.
Man får verkligen ha olika åsikter om hur man ska lösa utsläppsfrågan. Men det här förfallet när det kommer till att dissa vedertagen vetenskap blir allt sjukare. Det pratas om polarisering, men att påpeka att någon har fel – och har bevis för det – är inte att polarisera.
IPCC är ingen miljöorganisation, så inte heller alla de vetenskapliga institutioner som stöder IPCC:s arbete. Att klimatvetenskapen blivit en politisk höger-vänster-fråga för många beror på att många kämpat stenhårt för att få debatten dithän.
Att ingen av republikanernas presidentkandidater kunde uttala att människan ligger bakom majoriteten av klimatförändringarna (precis som under förra valet) är resultatet av decennier av desinformation – inte polarisering.
Små tvivel biter sig fast likt frön på en ny vulkanö. Någon ”tillförlitlig” person upprepar dem. Fröet gror.
Jag vet verkligen inte hur det ska stoppas.
Nej, ”vänstern” och miljörörelsen är allt annat än felfri. Inte heller den vetenskapliga processen är fri från fläckar, men det här är något helt annat. Man-kan-inte-lita-på-något-syndromet förtär samhället inifrån. Allt blir en konspiration. En vän jag gillar mycket började med att lägga fram i mina ögon ytterst välförtjänt kritik mot vaccinpassen. Inom loppet av ingen tid alls svämmade hans FB-flöde över av ren antivaxxpropaganda där Lars Bern och SwebbTV blev trovärdigare källor än vetenskapliga rapporter.
Och ja, på denna front är det den politiska högerkanten som har de största problemen (nej jag sa inte att alla högerpolitiker är klimatförnekare). Endast de kan göra något åt saken. Fan vet hur. När delar av media beter sig så här:
Jag blev kontaktad av Sydsvenskan för lite sen, de skulle ha en paneldebatt under rubriken Klimatkrisen – är det mediernas ansvar att få fler att vakna? En del av evenemanget Ystad Summit (Ystads Almedalen som jag fick det beskrivet…). Det lät kul så jag sa ja 🙂
Och vad tycker jag i frågan? Lämnar ett politikersvar här: både ja och nej, beror ju lite på vad man lägger i begreppen. Självklart är det medias uppgift att informera om de varningar som kommer från forskningen och kanske framförallt: sätta uppgifterna i ett sammanhang och göra dem begripliga. Men med det sagt förlorar de i trovärdighet om de inte är objektiva och sakliga.
Jo, man kan ta ”ställning i frågan” utan att för den skull vara ”aktivistisk” (vad innebär det ens?). Att acceptera IPCC:s slutsatser är till exempel inget kontroversiellt, det är motsatsen som är helt uppåt väggarna. Men det innebär självklart inte att man accepterar allt forskare uttalar sig om som någon absolut sanning som inte får granskas.
Vi skogen har hållit koll på hur många klimatrelaterade artiklar som publicerats av Sveriges största mediebolag genom åren, se nedan. Greta Thunbergs förtjänst i att lyfta klimatfrågan kan nog inte underskattas överskattas 😉 . Men varför ska det behövas en sådan protest för att samhället ska få upp ögonen? Det är knappast bara medias fel, de kan inte vara de som skapar nyheter så att säga, politiker, näringsliv och allmänhet har förstås ett stort ansvar i detta också. Varningarna har ljudit i ganska många decennier nu…
År 2020 publicerades enligt uppgift cirka 50 000 vetenskapliga artiklar som berörde klimatet. Ingen kan ha koll på alla dessa. Och allt håller självklart inte världsklass, varken medias artiklar eller de vetenskapliga studierna. Letar man fel kommer man med andra ord hitta dem i denna uppsjö av artiklar. Men att vissa broar rasar gör det inte rationellt att misstro broar som sådant.
Att vi dras till katastrofer och liknande är heller inget nytt och är förstås anledningen till att braskande och överdrivna rubriker sätts. Vi säger alla att vi önskar att media kunde sluta med sina ofta missvisande rubriker, men kan ändå inte låta bli att dras till dem. De funkar. Och har därför funnits i alla tider och detta kommer inte ändra sig. Nog har man väl ett eget ansvar att inte gå i taket för varenda tokig rubrik?
Tycker ofta att det är slappt att skylla på media när det i grunden är ens egen brist på nyfikenhet och vilja att ta reda på mer som är problemet. Journalister kan inte uttala en koppling till klimatförändringar i precis exakt varenda inslag om extremväder, precis lika lite som de kan ta upp alla om och men och alternativa förklaringsmodeller i ett enminutersinslag. Försök själv.
Sen är begreppet ”media” lite väl brett. Det är ganska stor skillnad på nyhetsdelarna jämfört med krönikor och ledartexter där själva syftet är att lufta åsikter. Det är min uppfattning att det oftast är dessa alster som skälls ut i sociala medier.
Och ja, vi tycks älska det. Att bilda lag och hata varandra bakom skärmarna.
Visst finns det saker att kritisera men jag är som ni vet inte särskilt imponerad av mycket av den klimatdebattkritik som framförs, bara ett par exempel:
Googlade för övrigt ”svt medelhavet temperatur” och kollade för skojs skull igenom de åtta översta artiklarna om sommarens väder där. Tycker faktiskt de var relevanta. Rekorden sattes i ett sammanhang precis som Lena Andersson önskade sig.
Jaja, visst är det viktigt att medier förhåller sig sakliga i sin rapportering men i vissa avseenden kommer det inte spela någon som helst roll vad medier skriver om klimatet (såvida de inte för fram Konspirationen).
Maths Nilsson, författare 