ARC conference: No, you can’t trust Lomborg’s numbers

Den Av Mathsi Uncategorized17 kommentarer

The Alliance for Responsible Citizenship (ARC) is a new conservative (Christian) initiative from Jordan B Peterson and others. They recently kicked off with a sold out conference to which many parliamentarians were invited. Two speakers, well known in the climate debate, attended: Michael Shellenberg and Bjørn Lomborg. Here follows some comments and often used examples (deaths resp. wildfires) to why you simply can’t take anything Lomborg says for a fact without double checking his sources.

Danish Bjørn Lomborg runs the think tank Copehagen Consensus Center and he is arguably one of the most energetic climate debaters out there. His motto Climate change is real but it is not the end of the world, is a good selling point. And while it is true, he often downplays the risks in absurdum and supports his views with dubious statistics.

One should know that his views are based on that he thinks the most cost-effective goal to aim for year 2100 is 3.75°C (picture below is from his ”peer reviewed paper” published 2020).

In this clip from his ARC-talk, he claims that 500 000 people died ”each and every year ”during the 1920s due to climate related causes.

It may be a ”Freudian slip” that his graph did not appear on the screen on stage as he usually does not care whether his numbers are taken out of context or not … But those following Lomborg’s adventures cannot have missed it – he really knows how to hammer in messages (have a look at his Facebook account, don’t know how many times he posted this graph):

You will also find this statement in his ”peer reviewed paper”:  ”… reducing global deaths from climate-related disaster from almost half a million people each year to less than 20,000 per year in the 2010s–a reduction of 96%.”

Many have bought this message, including our Swedish self-claimed libertarian, Henrik Jönsson (who, by the way, appearantly blocked me on Twitter …):

So, is it true? Did half a million people die every year in weather related causes in the 1920s? No.

The numbers are extremely influenced by single catastrophes. Lomborg has simply averaged the numbers from each decade and then pretends that these deaths tolls were occuring each and every year. It clearly did not:

The database (EM-DAT) that Lomborg took his data from, have information starting from year 1900, but he chose to start from 1920 (also true for his 2020-paper). Of course he is well aware of this, here’s a picture from his Facebook-account in 2015:

He then got the relevant question why he averaged over decades. He replied that it otherwise adds too much noise. But by averaging, he is actually erasing the obvious causations of the high numbers i.e., single disasterous events. It is a flat out lie that ”500 000 people died each and every year due to climate related causes”!

Also, a large number of these deaths can be explained by war, famine and other political actions that made the consequences of the weather disasters far worse. I have commented on some of these before (Swedish).

Do you think it’s a coincidence that he chose refering to deaths during the 1920s? Why not 1910s? Well, if he had, there would not be much of a difference from today’s figures and his talking point would vanish into thin air (below, rough numbers taken from World in data, earthquakes excluded – same source as Lomborg use EM-DAT):

He also got the question why the number was so low in the 1910s. He replied: ”It is a good question, and I’m not sure anyone has a convincing, single explanation. Then he gives the explanation (single events have a huge impact) but ”the 1910s look under-served” – without a shred of evidence. Why not claiming that the 1920s were ”over-served”?

This has caused so much stir that those managing the EM-DAT-database felt obliged to comment on the issue (2022 Disasters in numbers | PreventionWeb). They also pointed out how single events affects the trends dramatically. If the 50 biggest are removed the trend looks completely different:

They conclude: ”In summary, it is impossible to draw conclusions about the underlying causes of the century-long trend in disaster mortality based on EM-DAT numbers alone.”

I haven’t found any sensible person that protest against the fact that fewer people die today due to weather related causes than in the early 1900s. But the claim that deaths gone down by 96% simply doesn’t hold. It is neither a good argument for downplaying the risks with extreme weather events. Death is not the only endpoint.

Data source: EM-DAT, CRED / UCLouvain (2023) 

Does this matter? Deaths have gone down, what’s the big deal?

Well, this must be seen in the light that Lomborg repeatedly cherry picks and takes things out of context to suit his narrative (”it’s not a big deal”). Even though he is being told that figures can’t be used the way he does (from the scientists who prooduced the data), he keeps pushing them as hard facts. (See examples in 
Nature, 
Union of Concerned Scientists,
The Economic Journal,
International Journal of Hygiene and Environmental Health,
Scientific American,Debunking Lomborg,
the Climate-Change Skeptic (newsweek.com),
A critical review of Bjorn Lomborg’s ‘Cool It’ » Yale Climate Connections,
Climate cost study authors accuse Bjørn Lomborg of misinterpreting results | Graham Readfearn | The Guardian
RealClimate: Bjørn Lomborg, just a scientist with a different opinion?
Are electric cars really green? An investigation of Bjorn Lomborg’s claims.

… just to mention a few examples, you’ll find more on this blog (in Swedish though)).

Despite this, I haven’t seen him backing away from any figure or any statement. Never.

Fire in the hole

Wildfires – another thing that will never die in the climate debate. Let’s start with Michael Shellenberger’s claim in his ARC-talk: Nasa found that wildfires are burning far less areals now than before. And of course, it’s also one of Lomborg’s vivid talking points:

Well, it is true. IPCC even confirms it in their latest report. And the crux?

Shellenberg and Lomborg’s claim is misleading as it does not show what’s really going on. Most of the decline is namely in the grasslands in Africa due to changes in agricultural practices (fewer intentionally set fires for example), settlements et cetera. It has little to do with climate.

But wildfires are increasing in intensity, severity, size and duration, especially in the boreal zone. For example:

Of course, the issue is complex and I have not heard one scientist claiming that climate change is the only culprit here. Listen to scientists:
– interview with Stefan Doerr, professor of wildland fire science
– statement from Liz Hoy, NASA climate and wildfire expert
Thread on Twitter:

And there are other widely circulated arguments regarding wildfires. When burned area in the USA is discussed, the official version looks like this with an obvious increasing trend. :

But the data is starting with year 1983. Are they hiding information (as is widley claimed out there in the vastness of the internet)?

Lomborg is apparantly arguing in that direction. The picture below is again taken from his ”peer reviewed paper”. It shows area burned each year in the USA from 1926 to now (small staples) as well as estimated decadal data back to 1900. He states:

”Thus, if anything, while climate change might be increasing burn risks, it does so from a very modest level, compared to historical data.”

.

Lomborg did include a little footnote though, which starts: ”Some have tried to contend that this early burn data should not be used, because they may be less fact-checked” – with a link to Carbon Brief. They interviewed Randy Eardley at the National Interagency Fire Center (NIFC), who compiles the fire data, and he claims that the data from early years are unreliable and should not be compared with later data as is. This was also stated on the NIFC website at the time when Lomborg took the data for his article:

”The National Interagency Coordination Center at NIFC compiles annual wildland fire statistics for federal and state agencies. This information is provided through Situation Reports, which have been in use for several decades. Prior to 1983, sources of these figures are not known, or cannot be confirmed, and were not derived from the current situation reporting process. As a result the figures prior to 1983 should not be compared to later data.”

NIFC has now removed the all data before 1983 from their website. Unsurprisingly, this led to conspiracy accusations.

Lomborg did obviously not care about these warnings. In his article-footnote he argues against Randy Eardley and insists that Eardly’s argument is an opinion which is unsupported by data. According to Lomborg, data has been reported (which is true) and can, and should, therefore be used as is.

But it is not only an opinion from NIFC. Here’s a paper describing why one should use the numbers with caution:

  • Karen C. Short, Sources and implications of bias and uncertainty in a century of US wildfire activity data, International Journal of Wildland Fire 2015 http://dx.doi.org/10.1071/WF14190

There have been many institutions involved in the wildfire reporting and no standard routines existed. Double reporting of areals is very likely (examples given in article). Policies have changed dramatically during this time. There was also an enormous change in the areas included in the reporting over time, intentional fires was included in the data back then, but this is not longer the case.

”Millions of hectares of intentional burning in the south-eastern US are included as part of the annual estimates of wildfire activity on unprotected lands for several early decades of the USFS annual summary reports. It is inappropriate to compare, for example, the early total area burned estimates, which factor in ‘prescribed fire’, with the statistics in later USFS reports, which omit it”

And so on.

Lomborg continues and claims that other respected scientists have used the figures as is before him. Probably true, but when I checked one of his references:

  • Littell, J.S., McKenzie, D., Peterson, D.L. and Westerling, A.L. (2009), Climate and wildfire area burned in western U.S. ecoprovinces, 1916–2003. Ecological Applications, 19: 1003-1021. https://doi.org/10.1890/07-1183.1

It showed that they did not use the figures as is! They tried to adjust for the known reporting biases and published the following graph (actually from Politifact, who used data from the paper):

Litell et al also called for caution: ”The results presented here are based on a fire area database that has no verification early in the 20th century. The observations are summarized in agency reports and must therefore be considered estimates.”

But Lomborg will likely never change, if there are available figures that fits the picture Lomborg wants to paint, he will use them even though the expertise says it it cannot be used in that way. For instance, take a look at the text under the figure 12 above:

”(Reynolds and Pierson 1941, Table 4) indicates that fire consumed even more of the US forests in the 19th century.”

Well, it’s a paper about saw timber resources in the US between 1630-1930 and here’s table 4:

Note the unit ”billion board feet”. Yes, American units are ridiculous (sorry, but it is true 😉 ) but this is a volume whereas acre/hectare (as used above) is area. Really don’t know how Lomborg did when he compared them…

Right after this Lomborg presents another creative graph:

Fig. 13. Million homes in high wildfire risk zones from 1940–2050. Data from 1940–2010 is from (Strader 2018, 557) and covers homes in medium to very high fire risk zones in the entire Western US. Data for 2010–2050 comes from (Mann et al., 2014, 447) and is a BAU growth projection of homes in California within very high fire hazard severity zone. Notice the different scales for Western US on the left and California on the right.

He really puts two completly different things (Entire Western US vs only California) in the same line! Incredible.

I could go on, but I think Brian C. O’Neill (earth system scientist ) summarized it very well in his review of Lomborg’s book Cool It!:

”Think of it this way: Bjorn Lomborg is like the Oliver Stone of climate change. He has written a book that sets out to support a certain point of view, and, unless you are an expert, you will never know which facts are correct and appropriately used and which are not. You might not be aware that large (and crucial) chunks of the story are skipped altogether. But like a Stone movie, it is a well-told tale and raises some questions that are worth thinking about.”

Thus, of course Lomborg sometimes lifts justified criticism and facts, but you never know what could be trusted or not, and skepticism should be mandated. Unfortunately, some editorial boards seems to have given up on even slightest editorial work. Just as an example, almost exactly one year ago Lomborg wrote an op-ed in one of Swedens’s biggest newspaper SvD. Apart for the things described above he also wrote:

”Ten years ago, environmentalists loudly proclaimed that Australia’s magnificent Great Barrier Reef was on the verge of extinction, as a result of climate change bleaching.”

The link under ”loudly” goes to … tada … a scientific paper. He calls the scientists behind an almost 30 year-long scientific surveillance program for being loud-voiced environmentalists! Please, read the abstract yourself, it does not say what Lomborg claims it does.

Anything goes.

And speaking of patronizing environmentalists: I know this post is already way too long, but I will add a comment on Shellenbergs ARC-speech as well:

Of course, heckling of Greta Thunberg is included. ”We can all go vegan to save the planet,” he says, pauses and grins at the audience.

A little later, Shellenberg takes on the role of amateur psychologist and gives Thunberg a diagnosis. Not the Asperger we all know of, but Cluster B histrionic personality disorder.

”It used to be called hysterical, but it was considered sexist…”

That is, he says, the diagnosis of a narcissistic person who constantly seeks attention, has difficulty controlling emotions, has strong opinions but no facts to back them up, and is easily influenced by others.

Yes, you, Michael Shellenberg, that’s a description that probably fits better with several tone-setting gentlemen at the ARC conference than with Greta Thunberg.

This is true slander (is it even legal?) but not especially surprising (even though the conference called for more ”Christianity” in our lifes… Go figure). It’s a well documented fact that right-wing groups and right wing media has targetted Greta Thunberg for a long time.

But it doesn’t stop there.

Of course, not only Greta, the entire climate movement must be ridiculed as is customary. Shellenberg wants to lead in proof that their engagment is just a substitute for losing their Christian faith. Because when you have done that, you inevitably end up believing in anything. If we don’t have a god to believe in, we will invent one.

And who are the new gods? There are apparently three big ones: climate change, race and gender. Hello, culture war!

”With the climate, you get a new external authority” [he refers to the UN and the IPCC] and the scientists are the new priests. He notes:

”I wish it wasn’t so stupid… but it’s just Greta Thunberg with a really bad religion.”

I also wish it wasn’t this stupid.

He obviously means that there is nothing in what countless researchers say.

Sorry, but I just can’t take people like this seriously.

Sorry Swedish readers (if you came this far) – you’ve likely read this before if you follow the blog (was bored and started to write a post and like always I couldn’t stop 🙂 ). But then again, everyone writing about the climate debate will end up repeating himself as there are few new arguments introduced…

”Your government is fucking this thing up!”

Den Av Mathsi Klimat, SamhälleLämna en kommentar

Citatet i rubriken kommer från Birgitta Dahl 1989, dåvarande socialdemokratisk miljöminister. Det var ett svar på frågan hur det gick under nattmanglingar vid ett möte i nederländska Noordwijk. De förhandlade om ett avtal för att begränsa CO2-utsläppen och USA satte sig på tvären, vilket var frukten av en av de mer tydliga aktionerna i att medvetet sprida felaktiga tvivel om det vetenskapliga kunskapsläget.

Kom att tänka på detta efter ha läst ett inlägg på Twitter som la hela skulden på miljörörelsen för nuvarande prekära läge vad det gäller CO2-utsläppen. Hej kärnkraftsdebatten™. Som om kärnkraft skulle ha ersatt världens fossilkraft om det bara inte vore för miljörörelsen.

(Ja, jag tycker också det är märklig och olyckligt att Tyskland i nuvarande läge väljer att lägga ner fungerande kärnkraftverk, men den debatten känns helt urspårad – precis som exakt alla frågor verkar göra inom bråkdelen av en sekund numera.)

Vid tiden då IPCC bildades 1988 var enigheten i att agera för att begränsa klimatförändringarna stor över hela det politiska spektrumet. George Bush gick till och med till val på just den saken:

”Those who think we are powerless to do anything about the greenhouse effect forget about the White House effect.”

Men det fanns förstås de som tyckte annorlunda. Dels var (är) det enormt stora pengar inblandade, inte bara inom oljeindustrin i sig självt utan även inom den finansiella industrin, två giganter som förstås levde (lever) i symbios. Det fanns (finns) också en stark ideologisk övertygelse hos vissa att begränsa myndigheternas makt. De skulle (ska) ge fan i att blanda sig i den fria marknaden. Det fanns likaså också en del osäkerheter i forskningen, som det alltid gör. Vissa valde att aktivt att förstärka denna in absurdum.

Tankesmedjan George C Marshall Institute startades 1984 av tre mycket framgångsrika fysiker: Robert Jastrow, William Nierenberg, och Frederick Seitz (se Meriterade fysiker dissar ”klimat- och miljövetenskap” – Maths Nilsson, författare). 1989 drog de igång sitt Global Warming Program (nej, de var inte klimatforskare) och hävdade själva att de lyckades övertyga Bushadministrationen om att deras syn på klimatförändringarna och dess orsaker var den riktiga.

Mötet i Noordwijk 1989 var tänkt i att resultera i ett internationellt avtal som skulle frysa/minska utsläppen. Men när miljöministrarna kom dit för att sätta sina kråkor på avtalet satte sig alltså USA på tvären på order ifrån John Sununu, Bushs chief of staff (fick senare avgå på grund av att ha använt militärens jetplan privat och låtit skattebetalarna betala hans privata semesterresor).

New York Times: ”Bromley, at the urging of John Sununu and with the acquiescence of Britain, Japan and the Soviet Union, had forced the conference to abandon the commitment to freeze emissions. The final statement noted only that “many” nations supported stabilizing emissions — but did not indicate which nations or at what emissions level. And with that, a decade of excruciating, painful, exhilarating progress turned to air.”

Så USA påverkade Storbritannien, Japan och Sovjetunionen med resultat att det inte ens blev en tummetott av avtalet. Hur det gick till? En hint får man genom att läsa en av Marshall Institutes (GMI) rapporter från 1991, Global warming: What does the science tell us?

Där menar de att dåtidens klimatforskare inte kunde redovisa hållbara bevis för koldioxidens roll i uppvärmningen. De visade en graf från en av forskaren James Hansens artiklar från 1981, som enligt GMI visade att växthuseffekten inte kunde förklara temperaturökningarna:

I själva verket hade körsbärsplockat en graf som bekräftade det GMI ville visa. I själva verket såg det ut så här i Hansens m fl:s artikel:

GMI hade alltså plockat ut den översta grafen, men skippade de efterföljande där den sammantagna effekten från olika parametrar redovisas. Som synes kunde de, tvärtemot vad GMI hävdade, förklara den observerade temperaturen relativt bra. Det är faktiskt helt otänkbart att tre så framstående akademiker bara skulle ha råkat missa detta.

(Hansens modell hade naturligtvis sina brister och osäkerheter, men faktum är att den håller ganska bra än idag.)

GMI påstod vidare att en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären enbart skulle ge en grads ökning av den globala medeltemperaturen:

”… an increase equivalent to a 100% rise in the concentration of carbon dioxide over today’s CO2 level should produce a temperature rise of approximately 1-C.”

Det gick helt på tvärs med vad klimatforskare redan då visat i den så kallade Charneyrapporten 1979 och flera efterföljande rapporter. I princip varenda detalj i GMI:s rapport har visat sig vara felaktig.

Ja, och på denna väg fortsatte det och håller på än idag. Som jag påpekat många gånger visar det hur ett litet antal akademiker (oftast inte själva verksamma inom klimatforskning) påverkat hur situationen ser ut idag.

Oroande ny artikel från James Hansen m fl

Den Av Mathsi Klimat, Uncategorized11 kommentarer

Det är inte särskilt omtvistat ens bland ”klimathotsskeptiker” att koldioxid absorberar värmestrålning och att en fördubblad halt i atmosfären kommer leda till runt en grads uppvärmning (men självklart går det hitta ett fåtal som inte köper detta).

Svårigheterna ligger främst i att bestämma vad följdeffekterna av detta blir. En högre temperatur gör att atmosfären kan innehålla mer vattenånga, vilket också påverkar molnbildningen. Olika typer av moln kan ha olika effekt, både en avkylande och en uppvärmande effekt (reflektera solstrålar respektive fungera som ett värmande täcke). Smältande isar och snötäcken påverkar likaså hur mycket solstrålning som absorberas/reflekteras. Och så vidare.

Måttet på hur stor uppvärmningen blir av en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären benämns klimatkänslighet (kk). Det finns lite olika definitioner på denna sett ur olika tidsperspektiv mm, men jag skippar det här. Kk har, sedan i alla fall 1979, uppskattats till cirka 3 °C men med ett relativt stort osäkerhetsintervall (1,5-4,5 °C).

Det finns olika sätt att beräkna kk, läs mer: Explainer: How scientists estimate climate sensitivity (carbonbrief.org)

Under senare år har man snävat in osäkerhetsintervallet och i senaste IPCC-rapporten angavs 2.5–4°C, men fortfarande med 3°C som bästa uppskattning. Notera också att detta gäller graden ”sannolikt”, medan intervallet för ”mycket sannolikt” angavs till mellan 2-5°C. Man anger också att en kk under 1,5 °C kan uteslutas, men att det fortfarande finns osäkerheter gällande den övre gränsen, även värden som överstiger 5°C kan inte uteslutas:

”All lines of evidence help rule out ECS values below 1.5°C, but currently it is not possible to rule out ECS values above 5°C.”
”the best estimate of ECS is 3°C, the likely range is 2.5°C to 4°C, and the very likely range is 2°C to 5°C.” 

Nu så har alltså en ny studie kommit till slutsatsen att kk ligger betydligt högre: 4.8°C ± 1.2°C.

James Hansen är en av de mer framstående klimatforskarna (jobbade tidigare vid Nasa) som förmodligen är mest känd för att i ett amerikansk kongressförhör 1988 påpekat att det var ställt utom rimliga tvivel att mänskliga utsläpp orsakade klimatförändringar med potentiellt ödesdigra konsekvenser.

Hansens klimatpredikteringar har också varit korrekta även om det förekommer mycket desinformation om detta. Läs t ex:

En av de största osäkerheterna i att spå en framtida uppvärmning ligger i att bestämma hur aerosoler och molnbildning påverkar klimatet. Det betyder inte att man inte har någon som helst koll. Från artikeln:

  • ”Sherwood et al. [21] conclude that negative low-cloud feedback is ‘neither credibly suggested by any model, nor by physical principles, nor by observations.’”

Hansen och kompani kommer i sin nya studie fram till att aerosolers effekt har underskattats. Det är en ganska lång artikel och jag ska inte låtsas att jag kan redogöra för allt men forskarna bygger sina slutsatser på framförallt paleontologiska bevis (såsom analyser av isborrkärnor och liknande). De menar att aerosolers avkylande effekt har maskerat uppvärmningen och att läget är mer allvarligt än vad IPCC:s slutsatser medger.

  • “One result is that human-caused aerosol climate forcing is at least 0.5 W/m2 more than usually assumed.”
  • ”Our finding from paleoclimate analysis that ECS is 1.2°C ± 0.3°C per W/m2 (4.8°C ± 1.2°C for 2 × CO2) implies that the (unmeasured) aerosol forcing must be more negative than IPCC’s best estimate.” 
  • Thus, under the present geopolitical approach to GHG emissions, global warming will exceed 1.5°C in the 2020s and 2°C before 2050.

Dagens klimatmodeller inkluderar visserligen en förväntad minskad mängd aersoler pga minskad omfattning av förbränning av fossila bränslen, och därmed en minskad avkylande effekt, men det ska då alltså inte vara tillräckligt för att återspegla verkligheten.

Artikeln har legat ute som en så kallad pre-print (ej granskad draft) ganska länge och har väckt mycket uppmärksamhet. Framförallt på grund av ett felaktigt antagande beroende på att artikeln var otydlig på en punkt.

Hansen och kompani visar nämligen att dagens nivåer av växthusgaser i atmosfären implicerar en uppvärmning på hela 10°C, minskad av aerosoler till 8°C.

Forcing required to yield Cenozoic temperature for today’s solar irradiance, compared with human-made GHG forcing in 2022.

Det skulle innebära att dagens sammansättning av växthusgaser redan motsvarar en uppvärmning som skulle orsaka en total avsmältning av isen på Antarktis med katastrofala konsekvenser (om än på mycket lång sikt). Men, de påstår inte att denna uppvärmning redan är ”intecknad” och oundviklig! (vilket många tolkade det som i sociala medier). De har också förtydligat detta i den nu publicerade artikeln.

Forskare tycks vara tämligen överens om att en snabb utfasning av växthusgasutsläpp skulle undvika en fortsatt uppvärmning. Så även James Hansen:

Här citat från artikeln:

  • ”Equilibrium warming is not ‘committed’ warming; rapid phaseout of GHG emissions would prevent most equilibrium warming from occurring.” 
  • ”Human-caused GHG forcing today is already above the level needed to deglaciate Antarctica, if such forcing is left in place long enough. We do not predict full deglaciation of Antarctica on a time scale people care about—rather we draw attention to how far today’s climate is out of equilibrium with today’s GHG level.”

Missuppfattningen beror på att beräkningarna om 10°C bygger på att atmosfärens sammansättning skulle förbli konstant ”för evigt”. Så är inte fallet som beskrivs här Warming in the pipeline: Decoding our climate commitment (theclimatebrink.com) liksom i denna Twittertråd:

Visst är det oroande. Men som alltid, en studie kommer aldrig innebära ”den enda sanningen” utan bör sättas i sitt sammanhang med andra studier. Det brukar vara vist att invänta andra forskares kommentarer och bemötande även om det brukar ta sin tid.

Men det är ju ännu ett tungt bidrag till alla andra anledningar till varför vi bör fasa ut fossilanvändningen snabbt.

Uppdatering:

Kritik från Michael Mann: Comments on New Article by James Hansen | MICHAEL E. MANN (michaelmann.net)

Han tycker inte Hansen och kompani bevisat att areosoler har underskattats mm

Zeke Hausfather (klicka på bild för att komma till Twittertråd):

Kommentar från Glen Peters:

Michael Shellenberg, ARC, fundamentalism och trakasserier av Greta Thunberg

Den Av Mathsi Uncategorized8 kommentarer

Här får ni fler, nästan dagsfärska, exempel på att Spelet om klimatet är mer av ett känslofyllt kulturkrig än en debatt baserad på vetenskap.

(Ännu ett inlägg!? Ja, om ni undrar så har jag lite för få jobbuppdrag denna vecka, så jag vimsade in i självdestruktivt beteende … dvs kollade lite på Jordan Petersons ARC-konferens. Och ja, jag borde verkligen skaffa mig ett liv 😉 ).

Michael Schellenberg är en flitig miljödebattör med förkärlek till kärnkraft. Han påstår sig vara en numera ”omvänd” miljöaktivist. Hans bok Apocalypse Never ska vad jag förstår vara någon sorts ursäkt för att han har bidragit till att sprida den skrämselpropaganda han anser att miljörörelsen är skyldig till.

Schellenberg höll ett anförande på ARC-konferensen jag skrivit om i ett par inlägg nu. Och nu ska jag alltså anklaga honom för att vara fundamentalist? Nej, inte alls, det kommer längre ner. Jag har faktiskt ganska dålig koll på Schellenberg, men av nedanstående inlägg att döma verkar han köra samma stil som Bjørn Lomborg, dvs framför en del legitim kritik men att det är ordentligt uppblandat med halvsanningar och körsbärsplockande. Ni får väl bedöma själva.

I föredraget lyfte han som exempel fram att markbränder blivit signifikant mindre omfattande under senaste decennierna (mindre bränd yta). Ett vanligt argumentet som även Lomborg ständigt upprepar som bevis på att klimatförändringar inte påverkar extremer.

Men det är heller ingen som säger emot, för det är precis vad forskare konstaterar även i IPCC:s senaste rapport. Bara att det är missvisande för vad som faktiskt pågår. Minskningen beror till största delen på ändrade jordbruksvanor och befolkningsrelaterade orsaker i framförallt Afrika, inte på något klimatrelaterat. Däremot har skogsbränder ökat i både omfattning och intensitet, särskilt i den boreala zonen där vi bor:

Det publicerades för övrigt idag en ”diskussionsartikel” rörande extremväder som kanske kan vara av intresse:

Men det var framförallt inte en faktakoll av Schellenbergs föredrag jag tänkte göra. Snarare kommentera hur det spelas på känslor i den här debatten. Varför kan man inte föra fram helt saklig och högst relevant kritik mot exempelvis Tysklands nedläggning av kärnkraft i detta läge utan att flumma ut i svammel och grova påhopp?

Schellenbergs tal innehåller många av de obligatoriska punkterna:

Självklart inkluderas häcklande av Greta Thunberg. ”We can all go vegan to save the planet” säger han, konstpausar och flinar ut mot publiken. Höhö.

Lite senare tar Schellenberg rollen som amatörpsykolog och ger Thunberg en diagnos. Inte den Asperger vi väl alla känner till, utan Cluster B histrionic personality disorder.

”Det brukade kallas att vara hysterisk, men det ansågs för sexistiskt….”

Det vill säga diagnosen för en narcissistisk person som ständigt söker uppmärksamhet, har svårt att kontrollera känslor och har starka åsikter men inga fakta att backa upp dem med och påverkas lätt av andra.

Ja du, Michael Schellenberg, det är en beskrivning som nog passar bättre in på flera tongivande herrar på ARC-konferensen men vad vet jag. (Det var knappast hon som drogs till folkmassan utanför riksdagshuset för att vara som alla andra …)

Men det stannar inte där. Självklart ska hela klimatrörelsen förlöjligas som brukligt är. Schellenberg vill leda i bevis att denna bara är ett substitut för att vi tappat vår kristna tro. För när man gjort det slutar det ofrånkomligen med att man tror på vad som helst. Om vi inte har en gud att tro på kommer vi hitta på en.

Och vilka är de nya gudarna? Det finns tydligen tre stora: klimatförändringarna är en, ras och kön är de andra. Hej, kulturkrig!

”Med klimatet får du en ny extern auktoritet” [han syftar på FN och IPCC] och forskarna är de nya prästerna. Han konstaterar: ”Jag önskar att det inte var så dumt … men det är bara Greta Thunberg med en riktigt dålig religion.”

Jag önskar också att det inte var så här dumt.

Han menar uppenbarligen att det inte ligger något i det som ett otal forskare påtalar. Sorry, men jag kan bara inte ta sådana här personer på allvar.

Och ja, det är ett frekvent förekommande argument att miljörörelsen (här brukar man bunta ihop den med IPCC och typ hela världens klimatforskare) gjort om klimatförändringarna till en religiös fråga (exempelvis SwebbTV i slutet på klippet här).

Och på tal om det. USA:s nya talman, Mike Johnson är fundamentalistisk kristen och han saluför samma resonemang som Schellenberg om att miljöaktivister ersatt guds ord med miljöhysteri. Han kryddar med att påstå att de är förledda av djävulen (Googleöversatt):

”När du tar bort Gud ur ekvationen och du tar bort absoluta sanningar… måste du hitta på allt det här. Så vad de har gjort är, som djävulen alltid gör, de tar sanningen och de vänder upp och ner på den. Så de radikala miljöaktivisterna – de tror faktiskt att miljön är Gud.”

När Johnson diskuterade klimatåtgärder framhöll han att det går emot Guds vilja för det ”trotsar den skapade ordningen för hur allt detta ska fungera.” Han förklarade att Bibeln ger en ordning för livet: Det finns Gud, under Gud är ”människan”, och därunder alla djuren.

Det lär väl knappast vara gångbart att komma med vetenskapliga argument här misstänker jag. USA:s nummer två i rang. Lite svårt att ta in faktiskt.

Jordan Peterson sa för övrigt i sitt inledningstal att vi gemensamt, tillsammans med Gud kunde åstadkomma mirakel och skapa en himmelsk värld. Men förstås absolut inte ersätta fossila bränslen, där går gränsen för mirakel uppenbarligen.

Och lite off topic. Man inser att USA:s hjälp till Ukraina hänger löst när man lyssnar på den här bisarra intervjun av presidentkandidaten Vivek Ramaswamy som också dissar klimatförändringarna som ett problem (Mike Johnson verkar ju inte heller han särskilt förtjust i att supporta Ukraina)

När ideologi, ekonomi och naturvetenskap bildar parallella verkligheter

Den Av Mathsi Uncategorized5 kommentarer

Att få ner CO2-utsläppen är naturligtvis en enorm uppgift och det är inte konstigt att det finns olika uppfattningar hur man ska gå till väga. Det är heller inte konstigt att det finns en ideologisk prägel på vilken lösning man föredrar. Det är dock märkligt att vissa fortfarande anser att det inte ens finns ett problem trots den enorma mängd, i stora drag, samstämmig forskning som regelbundet har sammanställts. Det märks tydligt att denna inställning är starkt kopplad till ideologiska strömningar. Det är som att det finns två helt olika världar. Och det började långt innan spelet om klimatet tog vid. Här följer några exempel.

I mitt förra inlägg skrev jag om Jordan Petersons (JP) nya konservativa projekt, ARC, som kör ett utsålt arrangemang i London mån-onsdag denna vecka (tydligen fanns en lång rad europeiska parlamentariker på gästlistan). JP själv och flera andra där ser inte utsläppen och klimatförändringarna som något större problem.

Budskapen känns dock stundom motstridiga: ARC vill tona ner undergångsretoriken, men det verkar vara okej att mena att åtgärda CO2-utsläppen är en ”Zero-CO2-Malthusianistic nightmare” som kräver en tillbakagång till 1800-talsstandard. Att förutspå Europas ”död” via invandrande muslimer verkar också vara okej.

ARC:s ”visionsvideo” lyfter fram kristna, konservativa värden och misströstar över vissa effekter som att globaliseringen förvandlat människor till att betraktas som enbart konsumenter . Samtidigt är debattören Bjørn Lomborg universallösning att öka konsumtion och frihandeln för det ger mest pang för pengarna:

Ja, jag raljerar lite förstås. Lomborgs tankesmedja Copenhagen Consensus Center gör en del bra saker som att uppmärksamma och samla pengar till malariaforskning osv. Men man bör vara försiktig med att lita på det han påstår. Jag har skrivit tillräckligt om det, sök på bloggen eller börja här: Ja, Lomborg bör tas med rejäla nypor salt – Maths Nilsson, författare

Men det går inte komma runt att ekonomi är en central del av alla miljöproblem. Och de utvärderingar Lomborg gjort via sin tankesmedja har nästan uteslutande involverat ekonomer med en tydlig nyliberal syn på hur samhället ska styras – dvs regleringar och liknande ska undvikas så långt det bara går (exempel: Bjørn Lomborg och klimathotet – Maths Nilsson, författare).

Miljöorganisationers åsikter har länge gått i rak kollisionskurs mot denna inställning som saluförs av en myriad marknadsliberala tankesmedjor som växte fram under särskilt 1970 och 80-talen.

Ingen vill förstås avsiktligt ta kål på miljön (även om man kan undra ibland), men där miljöorganisationer vill skydda natur, reglera utsläpp och strypa den exponentiella ekonomiska tillväxten anser marknadsliberalerna att en stark äganderätt ger ansvarstagande och att tillväxten tvärtom är en förutsättning för att lösa problemen då det gör oss rikare och ger möjlighet att utveckla ny teknik och liknande. Lite tillspetsat kanske, men det är på många sätt två helt oförenliga strategier. Att ha olika åsikter måste man förstås få ha i en demokrati, men det är inte konstigt att det skär sig …

Men det i mina ögon kanske mest slående faktumet i detta ”krig” (som rasat sedan 1960-talet) är hur olika syn man haft på den vetenskapliga kunskapsnivån i hart när varenda stor miljöfråga. Här finns det naturligtvis överdrifter från ”båda sidor”, men det är helt uppenbart att ivern att motarbeta regleringar och rasa mot ”miljöhysterin” har resulterat i att många av de mer extrema konservativa och libertarianska tankesmedjorna också ifrågasätter etablerad vetenskaplig kunskap inom många stora miljöfrågor. Ger exempel på några kända figurer i denna debatt lite längre ner.

Vad som är problematiskt är att samma motstridigheter existerar även inom IPCC:s rapporter. Man kan faktiskt fråga sig om delrapport WG1 (om den fysikaliska vetenskapen) beskriver samma planet som delar av de andra delrapporterna gör (det som rör ekonomi).

När Parisavtalets mål är att hålla uppvärmningen under 2°C på grund av riskerna med att inte göra det, anger exempelvis Lomborg att den optimala temperaturen att sikta på är 3,75°C. Det har han kommit fram till genom att i ekonomiska modeller beräkna hur världens BNP påverkas av klimatförändringarna fram till år 2100. Och effekten är inte jättestor menar han, tillväxten kommer bara påverkas med några få procent. Detta ligger bakom hans ståndpunkt att klimatförändringarna inte är något större problem.

En av pionjärerna att ta fram ekonomiska klimatmodeller (som är helt andra djur än de fysikaliska modeller man oftast brukar prata om) detta är William Nordhaus som utvecklade modellen DICE som Lomborg använt. Nordhaus kom fram till att den optimala temperaturen var 3,5 °C om jag minns rätt. Han fick Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 2018 för detta, vilket visar att hans beräkningar har haft betydande inflytande i klimatdebatten.

Men det är som sagt en HELT annan bild än den som ges i större delen av IPCC:s rapporter (gäller alla delrapporter). Det finns alltså vetenskapliga artiklar som pekar på att 5 °C uppvärmning är “bortom katastrofalt, och inkuderar ett existeniellt hot” medan ekonomiska artiklar alltså visar att 6 °C kommer att minska den framtida globala BNP med mindre än 10 %, jämfört med vad BNP skulle ha varit i den totala frånvaron av klimatförändringar.

Hur kan detta komma sig?

För det första är det ju extremt svårt att beräkna världens BNP nästan 100 år framåt i tiden (själv tycker jag det är snudd på vansinnigt att använda detta som måttstock om man ska agera eller inte). För det andra har Nordhaus fått enormt mycket kritik för de antaganden som ligger till grund för hans modell. Bland annat antas att endast ca 10% av all ekonomisk aktivitet påverkas av klimatförändringarna, allt som sker inomhus och liknande antas inte påverkas alls. Det finns likaså andra, i mina ögon, lika vilda antaganden, läs mer:

Det kan också vara svårt att undvika rena värderingar i denna typ beräkningar. Både Obamas och Trumps administrationer använde exempelvis en beräkning av social cost of carbon (SCC) som argument för att komma fram till helt motsatta beslut … Mycket beroende på vad man tyckte det var värt att idag åtgärda ett problem vars konsekvenser kommer synas långt fram i tiden. Läs mer om hur det kan komma sig här:

Trump vs. Obama on the Social Cost of Carbon–and Why It Matters – Center on Global Energy Policy at Columbia University SIPA | CGEP

Jag tror det är viktigt att bli påmind om att många saker har blivit stadigt bättre. Mycket bättre. Det gäller inte minst inom miljöområdet. Hans Rosling blev ju världskändis genom att dra fram statistik på sånt. Det var väl i dansk teve han satte intervjuaren på plats med sitt klassiska: ”Jag har rätt och du har fel.”

Denna typ av argument används flitigt av många liberala debattörer som pekar på all överdriven alarmism rörande diverse miljöproblem. Johan Norberg med förflutet på Timbro och senior fellow på Cato Institute är en av dem. I essän Rubriker som gör oss rädda utgiven av Timbro 2005 sammanfattar han vad som blivit många marknadsliberalers historieskrivning:

”Med stigande inkomster har vi också äntligen börjat komma till rätta med många svåra miljöproblem. När man inte längre måste välja mellan sina barns överlevnad och en god miljö börjar man även bry sig om det senare. Ökande välstånd har givit upphov till en miljörörelse som gjort oss medvetna om problemen, och tekniken har givit oss möjligheter att möta dem. De mest dödliga miljöproblemen, vattenburna sjukdomar och lung- och andningsproblem orsakade av inomhuseldning, är utrotade i de industrialiserade länderna. Dessutom har vi de senaste decennierna tryckt tillbaka industrialismens miljöproblem – skogarna växer, vi andas in renare luft och vi badar och fiskar i renare vatten än våra föräldrar.”

Och det är väl bara att stämma in?

Det är en i mina ögon lite väl rosenskimrande beskrivning, för det nämns inte hur det gått till. Saker har inte fixat sig självt bara för att vi har fått kunskap om problemen eller för att vi har blivit rikare – en betydande del av alla miljödebatter handlar om grupperingars olika syn på om vi har tillräcklig kunskap i den aktuella frågan eller inte för att agera. Likaså har det ofta krävts en massiv folklig opinion för att få en förändring till stånd.

Ett typexempel är väl klorfri blekning av papper (för att undvika bildandet av giftiga dioxiner). De flesta verkar vara överens om att det var marknadskrafter (läs låg efterfrågan på klorblekt papper) som gjorde att omställningen gick så snabbt som den gjorde i Sverige när det väl kom igång.

Men företagen slängde inte bara välvilligt upp de slantar som krävdes för att förändra processerna. Politiker agerade inte heller. Helt avgörande för att skapa dessa marknadskrafter var forskares envetna kamp (mot både politiker och näringslivsrepresentanter) och inte minst Greenpeace aktioner (de var exempelvis först med att tillverka en dagstidning av klorblekt papper bara för att visa att det ”som inte gick” var fullt möjligt). Lyssna t ex på Dioxinfisken i Östersjön 14 oktober 2012 – P3 Dokumentär | Sveriges Radio.

De som har legat i frontlinjen i att bestrida vetenskapen bakom många av de stora miljöproblemen (som vi nu har åtgärdat och kan glädjas över) har ofta utgjorts av de nyliberala organisationer som Norberg själv tillhör (jaja, inte alla marknadsliberaler och inte alla frågor osv). Det gäller inte minst i klimatdebatten men det började långt innan det och historien visar hur ett fåtal akademiker fått i mitt tycke skrämmande stor påverkan på samhällets utveckling via ett mycket aktivt nätverk av tankesmedjor och lobbyorganisationer med direktkontakter rakt in i maktens boningar.

Jag tänkte ge några exempel men först behöver en sak klargöras.

Att dessa kampanjer varit så framgångsrika beror till stor del på att de kunnat hänvisa till erkänt duktiga akademiker (om än inte aktiva inom det specifika ämnet). Och det har gjort att ett fåtal personer fått en enorm inverkan på samhällsdebatten (och i förlängningen demokratin som sådan anser jag). En av dessa var fysikern Fred Singer.

Han drev ihop med sin fru Candace Crandall tankesmedjan/lobbygruppen The Science & Environmental Policy Project (SEPP). Hon var en av deltagarna i American Petroleum Institutes möte 1998 där Global Climate Science Communications Team Action Plan togs fram. En detaljerad plan för hur man skulle påverka journalister, politiker, företagsledare, lärare, studenter och opinionen överlag för att hålla USA borta från Kyotoprotokollet. Detta genom att lyfta fram tvivel på hur säkra forskarna egentligen var på sin sak. De ville uttryckligen bilda en organisation som utgjorde ”ett vetenskapligt alternativ” till IPCC.

Med på mötet fanns representanter från oljebolag och några av alla dessa fri-marknadsextrema tankesmedjor och lobbyorganisationer. De förslog en budget på 7,6 miljoner dollar.

Fred Singer startade en sådan ”alternativ organisation” 2003 ihop med framförallt Heartland Institute: NIPCC (ja, med ett N, non-governmental IPCC)). De har sedan dess anordnat en lång rad konferenser och författat omfattande rapporter i samma stil som IPCC men med helt motsatta slutsatser. Läs här hur professor Lennart Bengtsson toksågar en av NIPCC:s rapporter:

”Man kan knappast undgå tanken att NIPCC är ett tydligt beställningsarbete där kravet har varit att visa att växthusgasökningen och speciellt koldioxidökningen är harmlös med en obetydlig effekt på klimatet. Och om det skulle ha någon effekt så är denna huvudsakligen positiv.

För seriösa medborgare kan jag bara föreslå att ignorera denna tvivelaktiga rapport och vänta på IPCCs nästa utvärdering 2014. Tills vidare kan IPCCs utmärkta och välbalanserade utvärdering från 2007 användas.”

2001 menade Singer att det inte skett någon betydande uppvärmning sedan 1940-talet, något han upprepade i föredrag 2016 (han var då visserligen 92 år, gick bort 2020). Singer trodde inte att vi skulle se någon större uppvärmning under det resterande århundradet heller. Den eventuella mänskliga påverkan skulle drunkna i de naturliga variationerna menade han.

Så blev det inte.

Singer är numera kanske mest känd för sin roll i klimatdebatten men han påbörjade denna bana redan på Ronald Reagans tid. Han jobbade bl a för libertarianska tankesmedjan Heritage Foundation och satt med i utskott som utredde om svaveldioxid påverkade naturen negativt och Singer menade, tvärtemot all expertis, att det inte fanns bevis för det. I verkligheten har exempelvis tusentals fiskebestånd i Skandinavien helt utraderats av försurningen.

Det var dock larm om en omfattande skogsdöd som ledde till att allmänheten började demonstrera och ställde krav som fick saker att hända i politiken i Europa. Denna skogsdöd var med största sannolikhet inte orsakad av försurningen, vilket ofta lyfts fram som bevis för att miljörörelsen bara överdriver. Själv tycker jag det mer visar hur det oftast krävs en enorm opinion för att få till stånd förändringar i den här typen av frågor där stora ekonomiska intressen är inblandade. För det hade funnits starka vetenskapliga bevis för att utsläppen skapade allvarliga problem i miljön långt innan det hände något, trots intensivt arbete från många.

Singer bestred även att freoner påverkade ozonlagret och anklagade exempelvis Nobelstiftelsen för att ha tagit politisk ställning när de 1995 gav kemipriset till de tre forskare som kartlagt mekanismerna hur det gick till.

Det var bara några detaljer som visar att han bestridit etablerad kunskap på många miljöområden under mycket lång tid. Nedan följer exempel på vilket inflytande han haft i dessa frågor genom att påverka andra framstående debattörer.

Lomborg slog igenom med buller och bång i och med sin bok The Skeptical Environmentalist 2001. Med hjälp av statistik redovisade han hur det mesta blivit så mycket bättre på en lång rad miljöområden. Detta använde han som bevis för att miljörörelsen ropat på vargen i alla tider. Helt i onödan.

Boken hyllades av vissa (främst i tidningar som Wall Street Journal och The Economist etc) men utsattes för en tsunami av kritik från stora delar av det vetenskapliga samfundet, främst för att han hanterat data och fakta på ett väldigt vinklat sätt, läs mer: Ja, Lomborg bör tas med rejäla nypor salt – Maths Nilsson, författare

Lomborg själv säger att han inspirerats av hur ekonomiprofessorn Julian Simon (även senior fellow vid både Heritage Foundation och Cato Institute) använt statistik för att sprida samma budskap. Simon var mycket aktiv och tongivande i miljödebatten, där han ifrågasatte om det fanns skäl att reglera alltifrån bly i bensin till freoner och svavel. Han menade likaså att det inte fanns minsta risk att brist på råvaror etc skulle stoppa den ekonomiska tillväxten. Ibland optimistisk i överkant minst sagt. I en policyrapport från den libertarianska tankesmedjan Cato Institute, skrev han 1995:

”Vi har i våra händer nu – faktiskt i våra bibliotek – tekniken för att föda, klä och leverera energi till en ständigt växande befolkning under de kommande 7 miljarder åren.”

År 1996 gav Simon ut sin bok The Ultimate Resource i en andra, uppdaterad upplaga. Libertarianen och ekonomen Milton Friedman har skrivit förordet.

Om det sura regnet menade Simon att larmen hade bevisats vara överdrivna (se kommentar om skogsdöden ovan). Han tog även upp ozonlagret och klimatförändringarna och menade att detta inte heller var mycket att oroa sig för. Han erkände att han som ekonom inte hade kompetensen att bedöma de tekniska resonemangen men resonerade med hjälp av ”sitt sunda förnuft”. Och refererade till, ja du gissade rätt: Fred Singer. Från boken (min översättning):

”… min gissning är att den globala uppvärmningen helt enkelt är ännu ett övergående problem, knappt värt att beakta om tio år om jag då skulle skriva om dessa saker igen.

[…] Mycket av det sunda resonemanget om global uppvärmning och surt regn passar också för problemet med ozonlagret. Min gissning är att det helt enkelt är ytterligare ett övergående problem, knappt värt att beakta i nästa upplaga av denna bok. För tillförlitliga vetenskapliga bedömningar som ger hela bakgrunden till dessa påståenden, vänligen se Singer (1995).

Thatcher var nog den första världsledaren som lyfte klimatfrågan på allvar och stod inför FN 1989:

”Bevisen finns där. Skadorna uppstår. Vad gör vi, det internationella samfundet, åt saken? Problemen med klimatförändringarna påverkar oss alla och åtgärder kommer endast bli effektiva om de görs på en internationell nivå. Det är meningslöst att tjafsa om vem som bär ansvaret eller vem som ska betala. Vi måste se framåt och inte bakåt och vi kommer bara lyckas att hantera problemen genom ett omfattande internationellt samarbete.”

Men hon svängde i den frågan och ansåg senare att det bara handlade om alarmism med syfte att kunna införa en världsomspännande socialism:

“The doomsters’ favourite subject today is climate change,” she wrote. “Clearly no plan to alter climate could be considered on anything but a global scale, it provides a marvellous excuse for worldwide, supra-national socialism.”

Hon har själv berättat varför i sin självbiografi Statecraft från 2002. Hon uttryckte tacksamhet för att saken hade blivit ”klart utredd och debatterad av forskare i USA.” Bl a i boken Climate Policy: From Rio to Kyoto: A Political Issue for 2000 and Beyond skriven av, jodå: Fred Singer.

Professor Aaron Wildavsky var en statsvetare som även han var mycket aktiv och tongivande i samhällsdebatten (bland annat kopplad till den libertarianska tankesmedjan Independent Institute). Inom miljöfrågorna var han kanske mest känd för sitt arbete om att hantera risk.

Han var tydligt emot regleringar och skrev bland annat boken But is it true? A Citizen’s Guide to Environmental Health and Safety Issues där han gick igenom några av de största miljöfrågorna och bedömde om alarmismen varit befogad eller inte. Berättarröst: nej, det ansåg han inte.

Jag har kommenterat kapitlet om DDT här: DDT-förbud, malariadöd och Aaron Wildavsky – Maths Nilsson, författare och visar att det är väldigt enkelspårigt.

Och jodå, Fred Singer dyker upp här också. I introduktionen skrivs att Singer var ett ”vetenskapligt bollplank” (Wildavsky var ju inte naturvetare) under skrivandet av boken. Wildavsky satt dessutom i Singers tankesmedjas advisory board.

När lobbygruppen Centre for New Europe fått 120 000 dollar av ExxonMobil öronmärkta för att utbilda om klimatförändringarna kan man ju fråga sig vad de utbildade om… En titt på deras blogginlägg ger en hint:

Och jodå, 2004 ordnade de med föreläsning av herr Singer:

Jordan Peterson har blivit en influencer av rang med en bra bit över 7 miljoner följare på Youtube (nära nog dubbelt så många som exempelvis New York Times). På senare tid har han som jag redan nämnt blivit alltmer aktiv även i klimatdebatten och hans ”skeptiska” hållning blev tydlig i sina minst sagt förvirrade utläggningar i den enormt populära podden The Joe Rogan Experience .

Klimatforskare suckade djupt:

JP försvarade sig efteråt med att hänvisa till en bok skriven av … tada … Fred Singer:

Ja, och så här ser det ofta ut.

Det finns ett enormt nätverk av frihandelsfixerade tankesmedjor världen över, och de bedriver uppenbarligen ett nära samarbete med varandra. Man kan få intrycket att det vimlar av ”skeptiker”, men det räcker oftast med att bara ta ett par steg tillbaka i ”informationskedjan” så hamnar man nästan ofelbart på några av de stora organisationerna som Heartland Institute, Competitive Enterprise Institute m fl. och ett fåtal akademiska gubbar likt Singer.

Så vad ville jag ha sagt med detta långa och hattiga inlägg?

Jag vet nog inte riktigt. Ville bara ge en glimt av hur ett relativt liten krets av akademiker ihop med ett välfinansierat nätverk av ideologiskt väldigt ensidiga organisationer kunnat påverka politik och demokrati i strid mot en överväldigande vetenskaplig kunskap i många viktiga frågor. Se exempel här: Lobbyismens dunkla bakvägar – Maths Nilsson, författare.

Nej, jag anklagar inte alla marknadsliberaler för att vara klimatförnekare, det är förstås inte alls sant. Men det är otroligt väldokumenterat hur dessa libertarianska och konservativa organisationer har spridit desinformation i klimatfrågan under mycket lång tid. Jag har inte hört någon be om ursäkt eller ens vidkänna att så varit fallet – nu är det bara drev om att klimataktivisterna är extrema.

Förbättringar rörande de stora miljöproblem har kommit för att vi som samhälle har agerat och ja, det har i väldigt många fall krävt en rejäl kamp och folklig mobilisering. Vi skulle sannolikt inte ha några klimataktivistkampanjer om vi, som oljeindustrins egna experter föreslog redan 1980, hade minskatfossilanvändandet med 2% per år.

Så ja, jag kan bli smått irriterad över att många av dessa marknadsliberala rösterna som varit i främsta ledet av i motståndet till miljöåtgärder tar cred för att de på nåt sätt skulle ha varit de drivande till att miljön blivit bättre. Många gånger har de tvärtom aktivt bestridit att det ens existerat ett problem.

Ursäkta mitt kräkande 😉

En ny konservativ rörelse äntrar Europa

Den Av Mathsi Uncategorized5 kommentarer

Det är i en demokrati helt normalt att man får bli förbannad och ha olika uppfattningar om klimataktivisters aktioner. Civil olydnad är heller inget egentligt demokratiskt problem (även om det förstås finns gränser…). Ja, det förekommer överalarmistiska budskap som man ”får” kritisera som jag skrev i mitt förra inlägg. Men med det sagt så finns det helt uppenbara anledningar till varför så kallade klimataktivister gör som de gör. Här följer två olika aktuella händelser som belyser det.

Det kan knappast undgått någon att klimatfrågan är extremt politiskt polariserad. Och jag är inte direkt ensam om att anse att anledningen till det handlar mer om ideologi än vetenskap. Det blir väldigt tydligt när man tittar på Pew Research Centers opinionsundersökningar i USA.

Nedan är resultat från 25 oktober 2023. Medan IPCC konstaterar att det, trots kvarvarande osäkerheter, inte finns några tvivel om att människan ligger bakom det mesta av klimatförändringarna, anser en tredjedel av den amerikanska befolkningen att det varken sker någon förändring eller att forskare har någon koll:

Och det är extremt tydligt att oviljan att acceptera IPCC:s slutsatser till stor del hittas på den politiska högerkanten. Över hälften av alla republikaner ifrågasätter att forskare har koll på klimatförändringarnas orsak (59%) eller att den existerar över huvud taget (51%):

Det är i mina ögon lika absurt som det är väntat. Väldigt många har jobbat stenhårt för att det skulle bli så här, läs om inte annat min bok Spelet om klimatet. Och i veckan som kommer hittar vi en förklaring till varför det ser ut som det gör och varför jag har en känsla av att det snart kommer se likadant ut i Europa (ursäkta min uppgivenhet).

En ny organisation ska nämligen hålla ett utsålt inbjudningsevenemang i London: The ARC Conference 2023 (The Alliance for Responsible Citizenship). Över 1 000 personer kommer att delta, varav över 100 parlamentariker från hela Europa, Storbritannien och Australien, samt en delegation av kongressledare från USA.

ARC vill ingjuta mod, hopp och tro på en bättre framtid – att vi inte balanserar på en avgrund till apokalypsen. En, utan ironi, behjärtansvärd mission. Och visst verkar deras ”visionsvideo” fin och lyfter fram flera saker jag kan appellera till och sådär, men … den ihop med en snabb titt på talarlistan får mig mer att tänka på ett kristet väckelsemöte:

Det är uppenbart att den ljuvliga framtiden enbart kan uppnås genom att gå tillbaka till gamla hederliga kristna konservativa värderingar. Jag kände bara till ett fåtal av talarna men en snabb googling visar att flera är emot feminism och andra lyfter fram den högerextrema konspirationen att Europa håller på att ta självmord via folkutbyte, dvs infyttning av muslimer.

Lägger till: Det finns gott om exempel på hur konservativa kristna värderingar har spelat en roll i klimatdebatten. Flera s k skeptiska forskare har exempelvis skrivit på “Evangelical Declaration on Global Warming” som bland annat konstaterade:

“There is no convincing scientific evidence that human contribution to greenhouse gases is causing dangerous global warming.”

Det kommer från Cornwall Alliance, som anser att:

“Earth and its ecosystems – created by God’s intelligent design and infinite power and sustained by His faithful providence – are robust, resilient, self-regulating, and self-correcting, admirably suited for human flourishing, and displaying His glory. Earth’s climate system is no exception.”

Delegationen med amerikanska politiker involverar både kreationister som velat använda Bibeln som historiebok i skolan (Mike Johnson, nyvald talman i USA) och klimatförnekare som kallat klimatförändringarna för en bluff (Mike Johnson igen och presidentkandidaten  Vivek Ramaswamy).

Och det är inte tal om att sluta använda fossil energi:

Jag ser inga som helst problem med att ha konservativa värderingar eller att vara religiös bara för att jag har en annan uppfattning, det är bara när det mynnar ut i att man vägrar acceptera vetenskaplig fakta som det skär sig. Jag skrev om det för lite sen:

ARC-evenemanget inleds till exempel med Jordan B Peterson (som verkar vara en drivande kraft i organisationen) och Bjørn Lomborg. Det finns nog inte många saker som är lika väldokumenterade inom klimatdebatten som hur den sistnämnde körsbärsplockar, utelämnar och vinklar data för att formulera ”fakta” som passar in i hans budskap om att all blir bättre, om att läget är inte så allvarligt. Och så vidare (men självklart är det i deras ögon inte alarmism att predika undergång när det handlar om att vad som kommer hända om vi åtgärdar problemen).

I nästa inlägg tänkte jag visa hur detta övernaiva optimistbudskap följer en lång tradition hos många mer extrema marknadsliberala och antiregleringsinriktade debattörer. Och på vilka skakiga grunder det vilar…

Nej XR, det är inte vad ”forskningen säger”!

Den Av Mathsi Klimat, Samhälle, Uncategorized, Vetenskap11 kommentarer

En gyllene regel inom allt som har med vetenskap att göra är att inte dra allt för stora växlar på enskilda studier/artiklar. I synnerhet om de kommer fram till häpnadsväckande resultat. I en BBC-intervju häromdagen påstod Roger Hallam, en av grundarna till Extinction Rebellion [men inte längre aktiv inom denna organisation pga meningsskiljaktigheter], att om uppvärmningen överstiger 2°C kommer rika människor vara skyldiga till mord på en miljard fattigare människors död.

“If warming reaches or exceeds two degrees centigrade, mainly richer humans will be responsible for killing roughly 1 billion mainly poorer humans.”

Han tog inte detta ur luften utan läste innantill från en vetenskapligt publicerad artikel (som alltså ska ha blivit granskad innan publicering (peer review)). Detta visar hur svårt det kan vara att ”lyssna på forskningen”, för det är inte representativt för vad ”forskningen säger”.

Vetenskaplig kunskap växer sakta fram. I komplexa frågor bygger det alltid på analyser och studier från flera olika forskargrupper. Oftast är det två steg fram och ett steg tillbaka. Det hör till att forskare ibland drar fel slutsatser och det finns en uppsjö legitima anledningar till detta. Syftet med forskning är att analysera observationer på nya sätt och ibland visar det sig att metodiken inte var robust. Nya försök visar att hypoteserna inte höll och så vidare.

Det är inte granskningen innan publicering som är den verkliga kvalitetskontrollen utan den som följer när andra forskare kan sätta sig in i studien och försöka bekräfta eller förkasta slutsatserna utifrån egna vetenskapliga argument/empiriska försök.

Sen är världen inte perfekt. All publicerad forskning håller inte världsklass. Det förekommer rent fusk och artiklar dras tillbaka även från de mest kända tidskrifterna som Science. Publicering av vetenskapliga artiklar kan vara mycket lukrativ med vinstmarginaler som andra branscher bara kan sukta efter. Det har lett till en explosion av olika tidskrifter och det finns en lång rad av dessa som inte bryr sig särskilt mycket om kvaliteten på det de publicerar. Vilket förstås kan göra det svårt att ibland veta vem man kan lita på. Men det innebär inte att skulle vara rationellt att anse att hela den vetenskapliga processen är korrupt och inte går att lita på.

Jag har tidigare visat hur man kan se varningsflaggor på artiklar som man kanske bör ta med en nypa salt, här hittar ni ett par exempel:

Mark Lynas, brittisk vetenskapsjournalist med fokus på klimatet, hajade till när han hörde BBC-intervjun med Roger Hallam och hans citat från den vetenskapliga artikeln ovan. För att inte tala om andra kommentarer som följde. Här utdrag från Mark Lynas blogg (Robinson är den som intervjuade Roger Hallam)):

”Roger then added, in response to Robinson’s rather lame attempts at clarification, that this was a “death project” whose “tool” was the “destruction of the climate”. He added that it was merely an “interesting intellectual digression to split hairs over what degree of murder it is” but that would merely be a “displacement activity” – instead we should allow ourselves an emotional reaction and “feel the terror and horror of what I’ve just said”.

Trots att Lynas följt debatten under lång tid kände han inte igen siffrorna på att en miljard människor förväntades dö om uppvärmningen stiger över 2°C. Det är enligt Lynas (har själv ingen koll) svårt att hitta en kvantifiering av antal förväntade dödsfall i framtiden.

Därför kollade han upp den vetenskapliga artikel som Hallam citerade: ‘Quantifying Global Greenhouse Gas Emissions in Human Deaths to Guide Energy Policy‘, published in Energies journal on 19 August 2023. Och han hittade tydliga varningsflaggor på att den inte var representativ för ”vad forskningen säger” på området:

  • Forskarna/författarnas akademiska bakgrund är inte inom klimatforskning, se vidare punkt 3. Förlaget MDPI ger ut en lång rad olika tidskrifter och har kritiserats hårt för att publicera bristfälliga artiklar (vilket inte betyder att just denna artikel är felaktig). Den aktuella tidskriften är Energies som inte heller är direkt specialiserad på klimatförändringarnas effekt på människa och miljö på det sättet:
    ”Energies is a peer-reviewed, open access journal of related scientific research, technology development, engineering policy, and management studies related to the general field of energy, from technologies of energy supply, conversion, dispatch, and final use to the physical and chemical processes behind such technologies.”
  • Uppgiften ”1 miljard dödsfall vid 2°C” har forskarna hämtat från en annan vetenskaplig studie de refererar till. Den visar sig också vara skriven av en av de två författarna. Att enbart referera till sina egna studier för sådana här uppseendeväckande uppgifter kan vara en varningssignal. Det behöver ju inte vara fel, men om det vore en ”mainstream och accepterad” storhet inom forskarsamfundet skulle det säkerligen kunna gå att referera till någon annan studie också och därmed ge större trovärdighet.
  • Forskaren bakom denna artikel med ”dödsuppgifterna” är Richard Parncutt. Vetenskapliga artiklar visar vilka institutioner forskarna är kopplade till men på Parncutt står det bara ”University of Graz, Austria”. Lynas kollade upp det och det visade sig att han sysslar med musik (”musicologist”) och inte klimat.
  • Vidare var artikeln med ”dödsuppgifterna” publicerad i Frontiers in Psychology. Inte heller det är en klimatinriktad tidskrift. Det innebär förstås inte automatiskt att uppgiften är fel men det är ganska sannolikt att de som granskat artikeln innan publicering inte är klimatforskare och kan ha missat att kolla upp riktigheten i liknande uppgifter (peer review är långt ifrån perfekt …)

Ovanstående är ju lite av ad hominem, det vill säga personliga påhopp, och inte sakliga argument på det som skrivs i artikeln. Men det är anledningar till varför man bör förhålla sig skeptisk till det som påstås och att man inte köper allt rakt av.

Lynas kontrollerar uppgifterna i sitt blogginlägg, läs mer där, och det är uppenbart att det inte finns mycket data bakom antal dödsfall, bara en rad antaganden och höftningar. Slutsatsen är inte mycket mer än en ren gissning.

(Med detta sagt, det råder ingen oenighet om att den fattiga delen av världen är de som också är mest sårbara för klimatförändringarna).

Vi gör alla fel, jag har säkert delat saker på sociala medier med tvivelaktiga källor även om jag gör så gott jag kan. Jag tycker dock att om man är en frontfigur för en organisation med stort inflytande och sitter i en intervju i BBC har man ett stort ansvar att kolla upp sina argument. Det borde vara en allmän kunskap att man inte kan ta varenda alarmistisk uppgift som sanning och spinna vidare på den – även om den är hämtad från en vetenskaplig artikel.

Jag har en högst subjektiv känsla av att klimathotsskepticismen vinner allt mer mark igen, se t ex Jordan Peterson, Lindzen och Prager U – konservatism i fritt fall? – Maths Nilsson, författare. I Argentina håller en Trump-wanna-be få makten: Science is under threat in Argentina — we must call out the danger (nature.com) och USA fick nyss en ny fossildriven och kreationistisk talman som bland mycket annat uttalat sig om klimatförändringarna:

“The climate is changing, but the question is, is it being caused by natural cycles over the span of the Earth’s history? Or is it changing because we drive SUVs? I don’t believe in the latter. I don’t think that’s the primary driver.” 

Och så vidare… Jag anser att det värsta man kan göra i detta läge är att inte vara saklig och att överdriva (verkligheten är illa nog) och påstå saker som inte har stöd i vetenskapen. Det blir till effektiv ammunition i debatten och falska bevis för att det enbart handlar om obefogad alarmism.

(Det finns dock en del som tycks gå åt rätt håll, om än alldeles för långsamt: Analysis: Global CO2 emissions could peak as soon as 2023, IEA data reveals – Carbon Brief )

Och på tal om sådant ansvar…:

Det är ett j-a mörker vi lever i på många plan just nu. Det märks inte minst på Twitter som kunde vara grisigt tidigare men som efter Musks övertagande blivit ett enda stort rövhål. Jag var väldigt aktiv där tidigare men har nu nästan helt slutat skriva inlägg.

Skiten exploderade än mer (nästan bokstavligt talat) i och med Hamas vansinnesdåd och det efterföljande kriget. Desinformation och inlägg från tokförbannade människor (och botar förstås) överallt. Från alla håll.

Som när Alexander Bard skrek ut att han hatar, verkligen hatar, Greta Thunberg för att hon inte vill se ett folkmord på oskyldiga civila i Gaza (ja, hon har uttryckligen fördömt Hamas attack – men det verkar som att få kan hålla mer än en tanke i huvudet samtidigt):

”I hate Greta Thunberg! I really hate Greta Thunberg! Of course the pretentious, lying, fucking bitch is hugging Hamas now. Thankfully she just came out as a screaming antisemite. Has the world ever witnessed a more narcissistic pillar-saint than Greta?”

Och publicerar fejkade bilder på när hon håller Mein Kampf i handen med texten:

”Adolf and Greta: They are both vegetarians, they are both hardcore Gnostics, they both believe in their own unique moral superiority over all other human beings, and they both hate Jews!”

Ja, Bard har blivit en sorglig figur. Det är en åsikt, varsågoda, här får ni en till:

På klimatprotestorganisationen Fridays for futures (FFF) instagramkonto publicerades idag ett inlägg med konspirationstankar om media som inte skiljer sig ett dugg från det man hör på SwebbTV och andra högerextrema sajter (om än inte med stöd för palestinierna kanske…). Se några klipp nedan.

Man bör notera att det växt till en internationell ganska stor rörelse och det är knappast Greta som sitter och skriver på kontot. Exempelvis gick FFF:s tyska avdelning snabbt ut med att de inte alls höll med om vad som skrevs i detta inlägg. Svenska FFF har också kommenterat saken och ville förtydliga att de fördömer terrorism och antisemitism men stödjer det som FN och många andra påpekat om att undvika blodbad etc. (Det hade varit på sin plats med ett distinkt avståndstagande från nedanstående inlägg kan jag tycka).

Att göra sin egen forskning. Ja, det är också vad man kan höra från klimathotsskeptiker. Det som Fridays for future har kämpat emot sedan första början.

Jävla media. Som från vilken högerextremist som helst.

Om de inte vill förlora allt det som de har byggt upp under åren sedan Greta Thunberg startade sin skolstrejk och på riktigt satte klimatförändringarna på både den mediala och politiska agendan så får de nog fundera på vad de vill signalera…

Ursäkta ett dystopiskt inlägg, men jag känner mig verkligen uppgiven för tillfället.

PS:
Nej, det klimathotsförvillare har inte ”alltid bara velat nyansera debatten” gentemot påstående som ovan, de har aktivt bestridit själva grunderna (och gör så fortfarande):

Manipulering av grafer …

Den Av Mathsi Uncategorized13 kommentarer

Positionerna är ju redan intagna och det gör väl varken till eller ifrån att påpeka felaktigheter längre. Men det är fascinerande att det fortfarande finns vissa som helt dissar kopplingen mellan koldioxid och uppvärmningen – ja till och med helt förnekar att det blivit varmare.

Här ett inlägg från John Shewchuk från CO2 Coalition, en av de mer aktiva förvillarorganisationerna, där han påpekar att CO2 inte har någon märkbar effekt på observerad temperatur. Som synes visar grafen på en avkylning.

Går man till NOAA:s hemsida kan man plotta grafer själv. Då ser det istället ut så här:

Hmm, vad är det som pågår? Har Shewchuk hittat på mätvärden? Nej, förmodligen inte (även om jag inte har kollat).

Hans mätvärden kommer från USHCN RAW AVG. USHCN står för U.S. Historical Climatology Network, det vill säga ett nätverk av mätstationer i USA som utgör runt 2 % av jordens yta – det handlar med andra ord inte om någon global temperatur. RAW innebär att mätserien är baserad på obehandlad rådata. Och det är här kruxet ligger.

Att räkna fram en medeltemperatur över en lång tidsperiod är faktiskt mer komplicerat än man kanske kan tro. Mätstationer flyttas, omgivningar ändras (städer växer upp t ex), utrustning ändras och så vidare. Detta måste man justera för när man sammanställer en mätserie.

De flesta mätstationer i USA har påverkats av denna typ av inhomogeniteter, varav de två största handlar om att man

a) runt 1950 började ändra tid för temperaturavläsning från eftermiddagen till morgonen

b) mellan 1980-2000 ändrade typ av mätinstrument från kvicksilvertermometrar till elektriska instrument.

Båda dessa förändringar ger en systematisk falsk avkylningseffekt i mätseriens rådata på 0,25 respektive 0,15 °C. Mycket arbete har gjorts för att korrigera för denna typ av kända felaktigheter (brukar kallas homogenisering av data), läs mer t ex här:

  • Hausfather, Z., Cowtan, K., Menne, M. J., and Williams, C. N. (2016), Evaluating the impact of U.S. Historical Climatology Network homogenization using the U.S. Climate Reference Network, Geophys. Res. Lett., 43, 1695–1701, doi:10.1002/2015GL067640

Shewchuks mätserie har alltså inte tagit hänsyn till dessa korrigeringar.

2001 började man sätta upp något som kallas U.S. Climate Reference Network (USCRN) som är ett antal mätstationer vars mätningar registreras och loggas automatiskt varannan sekund. Mätserien har alltså inte den typ av beskrivna osäkerheter som finns i de gamla mätningarna. Och genom att använda denna som referens kan man också uppskatta hur tillförlitlig homogeniseringen av hela USA:s mätserie är.

Så vad händer? Här ett inlägg från Steven Milloy, ytterligare en kändis i miljödebatten (tror inte det finns någon utsläppsreglering han anser vara befogad, driver bl a bloggen Junk Science), som menar att uppvärmningen är en myt och att referensserien bevisar detta. Budskapet spreds även via bloggar som The Daily Sceptic.

Hmm igen. Mygel?

Kurvan ser onekligen platt ut men som Zeke Hausfather visar på The Climate Brink, kan man inte nöja sig med ett ögonmått här.

Milloy har använt sig av månadsvärden vilket gör att värdena hoppar upp och ner ganska mycket och det blir svårt att uppskatta trenden utan att räkna på det. Använder man årsmedelvärden och jämför referenskurvan (röd) med NOAA:s hela mätserie (blå) ser man att de överensstämmer bra.

Zoomar man in på de år där referensserien finns, syns att uppvärmningen faktiskt är högre i den jämfört med NOAA:s mätserie.

Jämför man referensserien (dvs enbart USA) med NOAA:s mätserie för den globala medeltemperaturen syns att uppvärmningen är 33 % högre i USA än globalt. Dvs tvärtom mot vad Milloy och kompani vill försöka få det till.

Jaja, den här diskussionen kommer aldrig ta slut. Som sagt, läs mer på The Climate Brink. Lite kul är det att både Milloy och Shewchuk har skrivit på Clintels upprop ”Det finns ingen klimatkris” vars första punkt proklamerar att det inte är förvånande att vi nu ser en uppvärmning (men det ska förstås då bara handla om naturliga cykler):

”The Little Ice Age ended as recently as 1850. Therefore, it is no surprise that we now are experiencing a period of warming.”

En hel drös med folk som länge ifrågasatt att det alls sker en uppvärmning har skrivit på det uppropet, som exempelvis Tony Heller. Här i föredrag från 2016:

23/10: lägger till pga kommentar:

Alla tillgångliga mätserier visar på en uppvärmande trend, det gäller även satellitmätningar. Flera olika grupper redovisar globala medeltemperaturserier och använder sig av (iaf delvis) olika rådata och olika metodik för homogenisering av rådata för att minska felkällor. Ändå är resultaten slående lika:

Bild härifrån: https://climate.nasa.gov/explore/ask-nasa-climate/3071/the-raw-truth-on-global-temperature-records/

Tvärtemot vad som ofta påstås så görs justeringar som även ger mindre uttalad uppvärmning:

Läs mer här: https://www.carbonbrief.org/explainer-how-data-adjustments-affect-global-temperature-records/

Föreläsning Göteborg och Tjörn

Den Av Mathsi Uncategorized4 kommentarer

Måndagen den 16 oktober startar Hållbarhetsfestivalen Västra Götaland. Temat för i år är Motverka desinformation och jag har fått äran att hålla ett av två föredrag på invigningen i Göteborg. Det är gratis men man behöver anmäla sig här.

Plats: Yesbox i Gamlestan (Gamlestadsvägen 4).

Cirkatider:
17:00 – 18:00 Drop-in förmingel/registrering
18:00 invigningen startar
18:25 Första talaren: Maths Nilsson om hur desinformation påverkat och fortfarande påverkar klimatrörelsen och den politiska diskursen (45 min)  
19:10 Andra talaren: Tilia Birkne om Studiefrämjandet Riks projekt kring desinformation och folkbildningens roll i att bevara demokratin (30 min)  

Panelsamtal  

20:30 Avslut

Invigning av Hållbarhetsfestivalen Västra Götaland | Facebook

Onsdagen 18 oktober håller jag även föredrag på Tjörn.

Plats: Skärhamns bibliotek
Tid: 17:30-19.00

Perspektiv: Spelet om klimatet – Evenemang – Tjörns kommun (tjorn.se)

Kom och lyssna vet ja 🙂

Märklig Mea Culpa, riggad forskning och Nobelpristagare

Den Av Mathsi Klimat, Uncategorized14 kommentarer

I dagarna utspelade sig en märklig episod inom akademiska kretsar. Klimatforskaren Patrick Brown var huvudförfattare till en artikel som publicerades i den prestigefulla vetenskapliga tidskriften Nature 30 augusti 2023: Climate warming increases extreme daily wildfire growth risk in California. Som synes visar resultaten att klimatförändringarna lett till en ökad brandrisk i Kalifornien.

Men strax efteråt skrev Brown, uppenbarligen utan att meddela sina medförfattare, en opinionstext där han anger att han i studien medvetet utelämnat parametrar som han vet också påverkar brandrisken, enbart för att få den publicerad i Nature. Allt för att tillmötesgå tidskriftens förutbestämda narrativ. Det vill säga, lyfter man fram andra orsaker än klimatförändringarna så refuseras man.

  • ”I knew not to try to quantify key aspects other than climate change in my research because it would dilute the story that prestigious journals like Nature and its rival, Science, want to tell.”
  • ”…we didn’t bother to study the influence of these other obviously relevant factors. Did I know that including them would make for a more realistic and useful analysis? I did. But I also knew that it would detract from the clean narrative centered on the negative impact of climate change and thus decrease the odds that the paper would pass muster with Nature’s editors and reviewers.”

Lite av en mea culpa alltså. Och det mottogs precis som man kunde förvänta sig: en etablerad klimatforskare som bevisar att forskningen är riggad – mumma för en redan idiotpolariserad debatt.

Jag tror inte du kan hitta en akademiker som anser att publikationsförfarandet fungerar utan anmärkning. Ja, många har nog en hel del saklig kritik att framföra vad det gäller peer-review och en publikationsindustri med vinstmarginaler få andra branscher kan uppvisa. Det är dock inte detsamma som att allt är riggat och man kan inte lite på nåt.

Det märkliga i det här fallet är att kontrollerbar fakta talar emot Browns påstående. Granskarnas kommentarer är nämligen offentliga tillsammans med Browns/författarnas svar. Den initiala responsen från granskarna var att artikeln inte höll för publikation. Detta eftersom den bl a inte behandlat andra relevanta parametrar. Brown et al fick argumentera för att övertyga dem om att de gjort en relevant avvägning i sin studie och att den borde publiceras ändå.

(Det är inget ovanligt att man begränsar en studie, det är helt omöjligt att inkludera allt i en studie rörande komplexa frågor = en av anledningarna till att man inte ska lägga för stor vikt vid enskilda studier).

Andra forskare gav hänvisningar till andra studier som inte alls enögt köpte de sagda narrativet. Här listas en radda nyligen publicerade artiklar.

Det finns mycket skrivet om detta.

(Patrick Brown jobbar inte längre inom akademin utan på Breakthrough Institute).

Ja, så har vi ännu en Nobelpristagare i fysik som konstaterar att klimatvetenskapen är pseudovetenskap spridd av en usel församling i form av IPCC. Det gäller John Clauser, nu 80 år, och verksam inom kvantfysiken och inte klimatet. Förstås.

Dels i ett tal på en konferens i Korea, finns på bloggen WUWT. Förstås. Clauser påpekar att det är viktigt att slutsatser stöds av observationer. Och att forskare kan räkna med differentialekvationer.

Han får även utrymme i Epoch Times. Förstås.

Clauser har som sagt genomskådat klimatforskningen. Molnbildningen utgör enligt honom en självreglerande process som gör att vi inte får en så stark uppvärmning. CO2 har en marginell effekt på klimatet. Låter det bekant? Ja, det är samma resonemang Lindzens irishypotes bygger på. Och som jag skrivit om tidigare stämmer den inte med observationer och detta har bevisats i åtskilliga artiklar.

Clauser visar reportrarna på Epoch Times några beräkningar han har gjort som sänker IPCC och all den forskning som är gjord. Och en uppsjö av observationer.

Trots sina fel och brister är studier publicerade i vetenskapliga tidskrifter ett sätt att skilja vetenskap från åsikter utan dokumenterad uppbackning. Det är inte främst pga peer review (granskning innan publicering) utan för att den ger en möjlighet att ha en vetenskaplig debatt på ett strukturerat sätt baserat på underbyggda argument. Andra forskare kan söka information som inte raderas/ändras utan förvarning, bemöta, upprepa försök, bekräfta eller motbevisa resultat och så vidare.

Idag är koldioxidens drivkraft i uppvärmningen inte bara en hypotes utan empiriskt uppmätt, både vid jordytan (Feldman m fl 2015) och globalt via satellit (Kramer m fl 2021). Redan 1967 visade Nobelpristagaren Manabe och en kollega att en uppvärmning orsakad av växthusgaser skulle ge en varmare troposfär (nedre delen av atmosfären) men en allt kallare stratosfär. Det brukar kallas växthuseffektens fingeravtryck eftersom en ökad solinstrålning skulle leda till att alla lager värmdes upp enligt känd fysik.

Det är också vad som observeras, här bild från en artikel i PNAS 2023:

Så nej, även om mycket kunskap saknas angående aerosoler och molnbildning och det finns osäkerheter är det inget som forskningen ignorerat. Clauser vet mycket väl hur det här går till. Om han vill bli tagen på allvar får han publicera sina beräkningar i en vetenskaplig tidskrift där experter kan bemöta det han påstår. Såna som också kan hantera diff-ekvationer…

Clauser är numera knuten till den fossildrivna organisationen CO2 Coalition. Så klart.

Jag har ingen aning om det skulle finnas en utbredd arrogans hos just fysiker, men det går definitivt att hitta den typen av uttalanden i klimatdebatten. Ta norsk-amerikanska Nobelpristagaren Ivar Giaever som hade sin storhetstid för länge sedan. Inte heller han har ägnat sig åt klimatforskning men efter en en halv dags surfande ansåg han sig ändå beredd att såga hela klimatvetenskapsfältet:

”I am not really terribly interested in global warming. Like most physicists I don’t think much about it. But in 2008 I was in a panel here about global warming and I had to learn something about it.  And I spent a day or so – half a day maybe on Google, and I was horrified by what I learned. ”

Några ytterligare kommentarer hittas här: John F. Clauser: the latest climate science-denying physicist (skepticalscience.com)

Jaja, inget nytt under solen alltså…