11:2:7 En konservativ rörelse i fritt fall?

Den 2023-12-302024-12-19 Av Mathsi Uncategorized15 kommentarer

Innehållsförteckning med länkar.
Föregående kapitel.

11:2:7 En konservativ rörelse i fritt fall?

Man behöver ingen doktorshatt för att konstatera att desinformation om klimatvetenskapen framförallt sprids och hålls vid liv av delar av den politiska högern, ju längre ut desto värre tycks det bli. Jag har nämnt en lång rad libertarianska och konservativa tankesmedjor som varit motorn i denna rörelse under många år. Det är också tydligt att de högernationalistiska strömningar som vuxit sig starkare under senare tid har fått misstron till vetenskap i frågor som vaccin och klimat att accelerera.

Delar av den kristna högern i USA har länge tagit en aktiv ”skeptisk” roll i klimatdebatten och har exempelvis initierat uppropet Evangelical Declaration on Global Warming som bland annat påstod:

”Det finns inga övertygande vetenskapliga bevis för att människans bidrag av växthusgaser orsakar en farlig global uppvärmning.”[1]

Bakom uppropet ligger den konservativt kristna organisationen Cornwall Alliance där bland annat de kända ”klimathotsskeptiska” forskarna Roy Spencer och David Legates är senior fellows. De anser att miljöproblem bäst löses via en fri marknad och inte genom statliga regleringar och liknande. Uppropet konstaterar också:

”Jorden och dess ekosystem – skapade av Guds intelligenta design och oändliga kraft och upprätthållna av Hans trogna försyn – är robusta, motståndskraftiga, självreglerande och självkorrigerande, beundransvärt lämpade för att människor ska blomstra och visa upp Hans härlighet. Jordens klimatsystem är inget undantag.”[2]

Katharine Hayhoe är en av de mer aktiva professorerna i att kommunicera klimatvetenskap till allmänheten (och betraktad som alarmist av ”skeptikerna”). Hon är dessutom evangelistisk kristen, vilket visar att religion inte alls behöver betyda att man ignorerar empiriska vetenskapliga bevis.

Mike Johnson, i skrivandes stund nyvald republikansk talman i USA (2023), är djupt religiös och har uttalat att han inte tror att det är människan som påverkar klimatförändringarna.[3] Han var en av deltagarna på en utsåld konferens i London i början på november 2023. Den arrangerades av The Alliance for Responsible Citizenship (ARC), en ny organisation som vill sprida ett hoppfullt budskap baserat på kristna konservativa värderingar.

Den kontroversielle kanadensiske psykologen Jordan Peterson är en av de drivande bakom projektet. Han ”slog igenom” med sina självhjälpsböcker om hur man ordnar upp sin tillvaro (12 livsregler: ett motgift mot kaos) och har i vissa kretsar kommit att bli något av konservatismens affischnamn. Han är ihärdig agitator mot politisk korrekthet och ”wokeism” – en politisk term som uppstått i USA som berör frågor som jämlikhet mellan olika etniciteter och mellan kön, feminism, social rättvisa och liknande. (Woke tycks nu användas av som skällsord för att kritisera vad som helst man inte gillar.)

Under senare år har Peterson dessutom gett sig in i klimatdebatten och återlanserar en rad kända och sedan länge motbevisade myter. Han har fått enorm kritik från klimatforskare för sina uttalanden. Kritiken har han bland annat bemött genom att hänvisa till en bok skriven av en bekant person: fysikern Fred Singer (se kapitel 6:1). Peterson har miljontals följare och det påverkar naturligtvis opinionen.

(Gavin Schmidt är klimatforskare vid Nasa)

Runt tusen personer deltog på ARC:s -konferens och enligt arrangören var över 100 parlamentariker från hela Europa, Storbritannien och Australien, samt en delegation av kongressledare från USA inbjudna.

Två av föredragshållarna är välkända inom klimatdebatten, Bjørn Lomborg och Michael Schellenberger. Den sistnämnde har förflutet inom PR-branschen och är numera en flitig miljödebattör med förkärlek till kärnkraft. Han påstår sig vara en numera omvänd miljöaktivist (en del har uttryckt sitt tvivel om den saken).

Hans bok Apocalypse Never ska vad jag förstår vara någon sorts ursäkt för att han har bidragit till att sprida den skrämselpropaganda han anser att miljörörelsen är skyldig till. Jag har själv inte läst den men den har fått kritik från klimatforskare för att innehålla felaktigheter och populistiska framställningar.[4] Schellenberger visade i alla fall tydligt under sitt föredrag på ARC-konferensen hur klimatdebatten har införlivats i kulturkriget och hur mycket det spelas på känslor.

Det torde inte vara svårt att hålla sig till relevant kritik mot Tysklands nedläggning av kärnkraftverk men som så många gånger förr, kritiker tycks inte kunna hejda sig utan svämmar ut i diverse påhopp och osakligheter. Så även Schellenberger.

Hans föredrag innehåller många av de obligatoriska punkterna i den här debatten varav häcklande och rejäla påhopp på Greta Thunberg är en. Han tar rollen som amatörpsykolog och ger Thunberg en diagnos. Inte den Asperger vi väl alla känner till, utan Cluster B histrionic personality disorder. Diagnosen, berättar han, gäller för en narcissistisk person som ständigt söker uppmärksamhet, har svårt att kontrollera känslor och har starka åsikter men inga fakta att backa upp dem med och påverkas lätt av andra. Han tillägger att det brukade kallas för att vara hysterisk, men att det ansågs vara för sexistiskt i ”vår politiskt korrekta nutid” och därför gavs ett annat namn.

Det stannar inte där. Hela klimatrörelsen förlöjligas. Schellenberger vill leda i bevis att denna bara är ett substitut för att vi i västvärlden har tappat vår kristna tro. För när man gjort det slutar det ofrånkomligen med att man tror på vad som helst. Och om vi inte har en gud att tro på kommer vi hitta på en.

Och vilka är de nya gudarna?

Det finns tydligen tre stora enligt honom: klimatförändringarna, ras och kön. Med klimatet får miljöaktivisterna en ny extern auktoritet att luta sig emot – han syftar på FN och IPCC – och forskarna är de nya prästerna. Han konstaterar: ”Jag önskar att det inte var så dumt … men det är bara Greta Thunberg med en riktigt dålig religion.”

Han menar uppenbarligen att det inte ligger något i det som ett otal forskare påtalar och har dokumenterat i IPCC-rapporterna och alla de studier som är refererade däri.

Bild från Michael Schellenbergers föredrag

Den här typen av ”kulturkrigsargument” har funnits länge i klimatdebatten även på hemmaplan. Jens Ganman utsågs till Årets svensk 2019 av tidskriften Fokus. Han är en kontroversiell figur i vissa avseenden och har varit väldigt aktiv i att kritisera flyktingpolitiken men även klimatalarmismen. I ett Facebookinlägg 25 juli 2019 skrev han ”För att strö ytterligare salt i såren: sista månaden har det ramlat in två oberoende rapporter – en finsk och en japansk – som presenterar alternativa förklaringar till de globala väderfluktuationerna.”

Men lägger till att det nog inte kommer hända att samhället lyssnar på dem:

”…kanske man även kan lyssna en stund på dessa herrar? Som dock ÄR vita. Och män. Möjligen även heterosexuella… så… kanske inte.”

I själva verket är hela hans inlägg lite av en idiotförklaring av sig själv (jag är dock övertygad om att Ganman inte är en idiot och att han i det här fallet vet precis vad han sysslar med). Den japanska artikeln[5] handlar om hur klimatet i en del av Asien påverkades då jordens magnetiska poler växlade plats och jordens magnetfält blev markant svagare. Det inträffade för knappt en miljon år sen, vilket resulterade i att mängden kosmisk strålning som träffade atmosfären ökade med mer än 50 procent. Det finns inget där som ens påminner om dagens situation.

Och nej, anledningen till att den finska artikeln ”inte gills” är inte för att den inte är peer-reviewad (vetenskapligt granskad innan publikation). Ganman har själv gett en länk till en faktagranskning på Climate Feedback[6] där experter på området ger, som Ganman uttrycker det, ett ”alternativ synsätt”. Men deras argument är överväldigande och jag vägrar tro att Ganman inte förstår det som står där.

Men han behöver inte förklara sig. Få, om någon, kollar länkar och referenser. Jag tror att Ganman är väl medveten om detta. Inlägget fick 4900 gillanden och delades 1300 gånger. Av de 200 kommentarerna är knappast någon kritisk.

[Läs mer: Jens Ganman (”årets svensk”) på tunn klimatis – Maths Nilsson, författare ]

Samma typ av kommentar dyker upp i en av högerdebattören Henrik Jönssons Yotubefilmer, Champagnesamtal med Jens Ganman.[7] De kritiserar Greta Thunberg och lägger till:

”Vi är redan rökta nu, eftersom vi är två vita medelålders män … det finns en färdigbyggd, konstruerad identitetspolitisk struktur här som omöjliggör [att man får kritisera Greta]. Vi är redan utstraffade.”

Nej, jag påstår inte att allt Jönsson och Ganman för fram skulle vara populism och sakna poänger, så är det förstås inte. Däremot är det tydligt att de till fullo utnyttjar symboler och retorik som är legio i ”klimatkulturkriget”: Greta Thunberg, Public service och miljörörelsen (Miljöpartiet i synnerhet). Några av Jönssons Youtubeinlägg:

Det är utan tvekan en effektiv debatteknik för att skapa popularitet i valda kretsar, men som knappast bidrar till att hitta en gemensam väg framåt. För mig är det en gåta hur man kan förlita sig på den här typen av demagoger i vetenskapliga frågor.

Ett annat bevis för hur den kristna högerkonservativa rörelsen vinner mark i USA och bidrar till att sprida faktaförvirring är Prager U. U:et står för universitet men i realiteten är det en Youtubekanal och kurserna består av relativt korta videosnuttar. En lång rad kända ”klimathotsskeptiker” har gjort filmer i Prager U:s regi.

Utöver ren klimatförnekelse[8] får exempelvis Stephen Meyer härja fritt i att ifrågasätta väl etablerad vetenskap. Han är en av de mer drivande i rörelsen för kreationism/intelligent design som bland annat ifrågasätter evolutionsteorin.

Prager U har videor som förkunnar att Europa begår självmord genom sin invandring av muslimer. På deras barnavdelning finns animerade filmer där kol lanseras som en tillförlitlig energikälla medan fåglar massakreras av vindkraftverk. Likaså en film som liknar ”klimatskeptikers” kamp mot alarmismen med judarnas uppror mot nazisterna i Warszawaghettot. Huvudpersonen (från Polen) har ”kommit till insikt” och ändrat sin alarmistiska åsikt och försöker övertyga sin omgivning om att de har fel. “Grandfather Jakub tells her about the Warsaw Uprising, when the city’s Jews fought back against the Nazis.”

Barn får också lära sig hur illa livet blir med skattefinansierad sjukvård. Likaså ges en otroligt vinklad version av Black Lives Matters och på barnavdelningen beskrivs George Floyd (en svart man som blev mördad av polis), som “Black man who resisted arrest”.

Under 2023 har Florida och Oklahoma deklarerat att skolorna kan använda Prager U:s videor i undervisningssyfte. Samtidigt har skolor i Florida nu bannlyst närmare 700 böcker från elevernas valfria bokläsande på grund av rädsla för att de bryter mot statens nya lagar som förbjuder material med ”sexuellt beteende” från skolor. Det inkluderar böcker som Änglar och demoner av Dan Brown…

Modis hinduiska och nationalistiska regering i Indien har beslutat att ta bort evolutionsteorin och periodiska systemet ur utbildningen. Likaså har kapitel om demokrati och mångfald tagits bort. Det inkluderar även texter om de utmaningar demokratin står inför.

”2018 avfärdade Satyapal Singh, dåvarande minister för utveckling av mänskliga resurser, evolutionsteorin som ”vetenskapligt fel” och krävde att den skulle tas bort från skolans och högskolornas läroplaner. Ingen ”såg en apa förvandlas till en man”, sa han i kommentarer som citerades av Press Trust of India, en nyhetsbyrå.” India removes evolution and periodic table from some school textbooks – The Irish Times

Kommer ni ihåg tankesmedjan Heritage Foundation som inför USA:s val 1980 författade ett policydokument som fick stor påverkan på Reagans politik (se kapitel 5)? Inför presidentvalet 2024 har de tillsammans med ett åttiotal andra högerorienterade organisationer (flera nämnda i den här boken såsom Heartland Institute och Competitive Enterprise Institute) tagit fram en liknande plan kallad Project 2025.[9] De stödjer inte öppet någon republikansk presidentkandidat men många inblandade har starka band till Donald Trump.

I planen ingår att ge presidenten betydligt mer makt än idag och få in tiotusentals konservativt drivna personer i administrationen. På så sätt vill man undanröja federala anställda som de anser står i vägen för presidentens agenda. Paul Dans, chefen för Project 2025 och före detta Trump-administrationstjänsteman:

”Vi måste dränka området med konservativa.”[10]

Många har påtalat att USA kommer ta ett rejält kliv mot ett auktoritärt styre om Project 2025 blir verklighet (även om de flesta tycks tro att det inte kommer vara möjligt att genomföra allt). Det finns exempelvis en ambition att göra en total översyn av justitiedepartementet och begränsa dess oberoende och stoppa FBI:s ansträngningar för att bekämpa spridning av desinformation.

Genom hela policydokumentet beskrivs federala tjänstemän vid justitiedepartementet, miljöskyddsmyndigheten liksom biståndsorganet USAID som ”radikala vänsteridealister” och ”aktivister” som är ”inbäddade” i sina avdelningar.

Planen innehåller en rad punkter som skulle få mycket stor påverkan på USA:s, och därmed världens, miljö- och klimatarbete. USA skulle återigen lämna Parisavtalet och förmodligen WHO. De menar vidare att den federala regeringen har en ”skyldighet att utveckla stora olje- och gas- och kolresurser”.

”Nästa administration kommer att stå inför en betydande utmaning när det gäller att avveckla policyer och förfaranden som används för att främja radikala kön-, ras- och jämlikhetsinitiativ under vetenskapens fana. På liknande sätt kommer Biden-administrationens klimatfanatism behöva avvecklas rakt över hela regeringslinjen.”

Flera kända så kallade klimatförnekare har bidragit till Project 2025-dokumentet (Chris Horner har nämnts i kapitel 10:1. David Legates är en annan).

Visst finns det saker som både kan, bör och får kritiseras, i klimatdebatten, men som redovisats ovan är mycket av den kritik som framförs mot media och klimatdebatten bara tröttsamma upprepningar av myter som cirklat runt på nätet i evigheter. De som klagar och drar på sig offerkoftan verkar inte ställa sig några kritiska frågor eller ens försöka kolla upp vad vetenskapen faktiskt säger innan de författar sina texter. Idag är bemötanden av sådana här myter lättillgängliga.

Visst har klimatdebatten förändrats något på senare år när inte ens skeptiker längre kan förneka uppvärmningen. * Men ”klimatförnekelsen” har på inga sätt försvunnit. Krafterna som emotsätter sig ”klimatåtgärder” – uppenbarligen byggt på deras tvivel på att vetenskapen stämmer – tycks tvärtom vinna mark inom vissa grupper.

En bidragande orsak är att diverse inflytelserika personer har påverkats av all den desinformation i frågan som flödar i samhället, och som sen sprider tvivlet vidare och bollen är i rullning.

I USA är det likaså tydligt hur konservativa Fox News varit en betydelsefull faktor i att inte acceptera IPCC:s slutsatser. En analys gjord av ideella Public Citizens visade att av 247 nyhetsinslag som involverade diskussioner om klimatförändringar under det första halvåret 2019, var 86 procent ”avvisande mot klimatkrisen, spred tvivel om uppvärmningen och dess konsekvenser eller använde skräckpropaganda när de diskuterade klimatlösningar”.

[Lägger till pga kommentar: Som vanligt går det att hitta exempel som man mycket väl kan tycka gått till överdrift (angående wokeism), här två exempel från USA (det andra visar också hur bra populister är på att använda det i propagandakriget):
–New Rule: Democracy Dies in Dumbness | Real Time with Bill Maher (HBO) – YouTube
–Where Does Mainstream Media Go Wrong? | The Problem With Jon Stewart | Apple TV+ (youtube.com)
Sverige:
–Lektor anmäld för användning av N-ordet – Studio Ett | Sveriges Radio
Men ja, jag menar att det precis som i kritiken mot klimatdebatten, som jag beskrivit i föregående avsnitt, är en självnärande spiral som spinner vidare i rejäla överdrifter och används som ursäkt för att styra akademin. Och det är inte längre några ”underdogs” som framför dessa anklagelser, de är en del av själva etablissemanget (ja, även i Sverige) som ger sig på vetenskapen som helhet utifrån enskilda exempel som lika väl kan skyllas på dåligt ledarskap et cetera:
–U.K. government vow to end ‘woke’ science draws rebuke from researchers | Science | AAAS
–Utredningsregn över sektorn kan vara missriktad välvilja – Erik Renström (lu.se)]

*Det här gäller definitivt inte alla. Steve Milloy är ett bra exempel. Han är en amerikansk advokat, lobbyist, författare och tidigare Fox News-kommentator. Likaså är han grundare och redaktör för bloggen junkscience.com där han under decennier agiterat mot miljörörelsen och mot väl etablerad vetenskap, inte minst om klimatet.

Han har varit knuten till libertarianska Cato Institute och Competitive Enterprise Institute. Sedan 2020 har han suttit i styrelsen för Heartland Institute (gällde fortfarande november 2023) och är en av dem som än idag anser att uppvärmningen är en bluff:

Och han är inte ensam.

[1] Desmogs sida https://www.desmog.com/cornwall-alliance-stewardship-creation/

[2] Cornwall Alliance An Evangelical Declaration on Global Warming 1 maj 2009 https://cornwallalliance.org/2009/05/evangelical-declaration-on-global-warming/

[3] Emma Dumain, Kelsey Brugger, Mike Johnson, a climate science skeptic, is speaker nominee, E&E News 25 okt 2023 https://www.eenews.net/articles/mike-johnson-a-climate-science-skeptic-is-speaker-nominee/

[4] A) Peter Gleick, Book review: Bad science and bad arguments abound in ‘Apocalypse Never’ by Michael Shellenberger, Yale Climate Connections, 15 jul 2020 https://yaleclimateconnections.org/2020/07/review-bad-science-and-bad-arguments-abound-in-apocalypse-never/ B)Michaels Tobis, Schellenberg’s op-ed, Real Climate 9 jul 2020 https://www.realclimate.org/index.php/archives/2020/07/shellenbergers-op-ad/

[5] Ueno, Y., Hyodo, M., Yang, T. et al. Intensified East Asian winter monsoon during the last geomagnetic reversal transition. Sci Rep 9, 9389 (2019). https://doi.org/10.1038/s41598-019-45466-8

[6] Climate Feedback, Non-peer-reviewed manuscript falsely claims natural cloud changes can explain global warming 11 jul 2019 https://climatefeedback.org/claimreview/non-peer-reviewed-manuscript-falsely-claims-natural-cloud-changes-can-explain-global-warming/?fbclid=IwAR2agkJB8Uojoaw7ARxMEnEQ22gewp4cUkHs_gQirL1GZZuhJv_mbmA7MRY

[7] Youtube. Streamades 25 sep 2019 Champagnesamtal med Jens Ganman https://www.youtube.com/watch?v=pWOiLBKutSs se klippet på min kanal här: https://www.youtube.com/watch?v=P7pSKC6jn08

[8]Joseph McCarthy, A course in climate misinformation, 18 dec 2018 Weather.com https://web.archive.org/web/20181227134554/https:/features.weather.com/course-climate-misinformation/

[9] Dans, Paul; Groves, Steven, eds. (2023). Mandate for Leadership: The Conservative Promise. Washington, DC: The Heritage Foundation. ISBN 978-0-89195-174-2. https://thf_media.s3.amazonaws.com/project2025/2025_MandateForLeadership_FULL.pdf

[10] Lisa Mascaro, Conservative groups draw up plan to dismantle the US government and replace it with Trump’s vision, AP News 29 aug 2023 https://apnews.com/article/election-2024-conservatives-trump-heritage-857eb794e505f1c6710eb03fd5b58981

Kapitel 11:2:4 – Att tålmodigt diskutera

Den 2023-12-292023-12-29 Av Mathsi Uncategorized8 kommentarer

Innehållsförteckning med länkar.
Föregående kapitel.

11:2:4 Att tålmodigt diskutera

Författaren Lena Anderssons skrev 2021 en mycket uppmärksammad artikel på SvD:s ledarsida: Journalistiken sviker sitt uppdrag i klimatfrågan.[1] Jag skrev en kommentarstråd på Twitter och den blev min mest delade någonsin. Jag hamnade i en märklig känslomässig situation där jag pendlade mellan att vara nöjd över att felen uppmärksammades och att fyllas med olust över att ingå i ett drev i högt tonläge. För efterspelet var drevliknande. Samtidigt hade detta lätt kunnat undvikas med ett minimalt försök till faktakoll av SvD:s ledarsidas redaktion. Ja, eller framförallt från Andersson själv.

Andemeningen i artikeln var att journalister inte förhåller sig skeptiska till vad de skriver om klimatet och att kritiska frågor uteblir – de driver istället en politisk agenda enligt Andersson. Eftermälet blev ganska förutsägbart: hon kallades klimatförnekare vilket replikerades med att man inte får kritisera klimatdebatten utan att bli uthängd som en byfåne. Typ.

Men Anderssons inlägg låter som det ofta gör när ”proffstyckare” ger sig in och ska kritisera klimatdebatten. Det som kanske liknar skarpa argument är bara tröttsamma ordflöden av zombiepunkter som har ältats i olika varianter i decennier. Om man nu ska vara kritisk till IPCC:s rapporter och snudd på alla relevanta akademiska institutioner världen över får man faktiskt ha lite mer kött på benen än att vara sur över nyanser i några nyhetsinslag.

Min kritik handlar inte om att vilja censurera och tysta personer som Andersson för att de inte ”tycker rätt” – det handlar om att den framförda kritiken är så förbaskat dåligt underbyggd och min frustration över att de ständigt får nya plattformar att föra ut det som någon sorts sanning. De blir sen hyllade som modiga hjältar som vågar stå upp mot majoriteten.

Andersson hade läst Sven Börjessons egenutgivna bok Klimathistoria, och tydligen köpt allt med hull och hår (han var tidigare reporter på Sveriges radio). Hon klagade på att andra inte ställer kritiska frågor men hela hennes artikel är ett haveri på just den punkten. Ett exempel:

”I de vetenskapliga rapporterna diskuterar IPCC såväl växthusgaser som naturliga variationer, skriver Börjesson, men i sammanfattningarna för politiker (och massmedier) anges enbart människoskapade orsaker.”

Det tar högst ett par minuter att kolla upp att detta inte stämmer. Saker som solens effekt och vulkanutbrott tas upp även där. Men det är en faktoid som har satt sig. Exempelvis skrev Tove Lifvendahl, chef på SvD:s ledarsida, 2020 en artikel med rubriken De som sätter tvångströja på debatten:

”IPCC sammanställer mängder av angelägen forskning som spänner över flera områden, men de rapporter som oftast når den offentliga diskussionen är sammanställda av politiska tjänstemän och ska betraktas just som det, och inte som en högre makts dekret.” [2]

Alla som hängt med i klimatdebatten ett tag vet mycket väl varifrån denna typ av påståenden kommer ifrån. Det är en frukt av den typ av misskreditering av IPCC som har presenterats i tidigare kapitel och inte minst i min bok Spelet om klimatet. Anklagelser om att IPCC:s sammanfattningar inte stämmer överens med huvudrapporterna har haglat genom åren. Men hållbara bevis lyser med sin frånvaro:

Är IPCC:s sammanfattningar politisk propaganda? – Maths Nilsson, författare

Andersson tar sedan upp larmen om en ny istid som fanns på 1970-talet. Ja, det existerade definitivt sådana larm. Och kanske kan man kalla det ett misslyckande för journalistiken att dessa fick stor spridning för det speglade inte alls det vetenskapliga läget. Men det var inte i närheten av att likna situationen om klimatet idag. Även detta är dock gammal skåpmat i klimatdebatten och inte särskilt svårt att hitta information om. Se vidare i kapitel 11:2:6 nedan.

Hon tar också upp Tännsjös åsikter om despoti beskrivna ovan. Det gör som sagt i princip varenda skribent på kultursidorna som ska belysa alarmismen. Som om han skulle stå för någon allmängiltig ståndpunkt i klimatdebatten. Men det är knappast därför hon fick kritik.

Andersson fortsätter:

”Att ställa frågor är suspekt, för det ser ut som tvivel. Hänvisningarna till forskning liknar egendomligt nog mer krampaktig tro än ett vetenskapligt förhållningssätt. Med ett sådant ska ju allt som talar emot teorin sökas upp och beaktas, snarare än framställas som hädelse och ges beteckningar av det slag som gudsförnekare brukade föräras.”

Det här är också ett standardargument, det vill säga att man inte ”får” kritisera eller ställa ”skeptiska frågor.” Ann Charlott Altstadt skrev en krönika i Fokus 2019:

”Jag vill exempelvis veta hur mycket människans utsläpp betyder i jämförelse med solens aktiviteter och är sambandet verkligen kausalt mellan ökade mängder koldioxid och temperaturökning? Så varför kan frågorna inte belysas, för och emot, det handlar ju faktiskt om planetens undergång?”[3]

I ett replikskifte till sin DN-artikel skrev Andersson:

”Något är allvarligt fel med en hegemoni som är så upptänd att den måste förgöra alla kättare i stället för att tålmodigt diskutera.”

”Vi lever i en värld som hävdar att vi måste bryta med allt vad människan är och har uppnått. Då är det knappast för mycket begärt att medborgarna får höra oklarheterna diskuteras tills de är nöjaktigt utredda. En sådan är varför det har funnits värmeperioder innan människan brände kol, körde bil och flög. Frågan är allt annat än insinuant, för jag känner inte till svaret. Men jag vill gärna leva i ett samhälle där journalistiken är frimodig nog att undra huruvida detta påverkar teorin om växthusgaserna.”[4]

Visst är det rimliga frågor och min kritik handlar inte om att de ställs, utan i det sammanhang de förs fram. I mitt tycke är den naturliga reaktionen när man inte vet något att åtminstone göra en ansats till eftersökningar innan man sågar världens klimatforskare vid fotknölarna. I en av Sveriges största tidningar. Det kanske inte avsiktligt men är de facto vad hon gör. Antydan till konspiration, att diskussionen skulle ha mörkats, att detta inte har belysts.

[Existerar växthuseffekten? – Maths Nilsson, författare]

Men inte heller det här är några nya frågor i klimatdebatten, och alla som varit inblandade i den vet exakt vad dessa tvivel bygger på. Att man inte kan lita på IPCC.

Jag tror både Andersson och Altstadt skulle bli förvånade över hur mycket av även ”klimathotsskeptiska” forskares studier som finns beskrivna och kommenterade i IPCC:s rapporter (liksom i ett otal andra rapporter). Svensmarks kosmiska strålningshypotes, Lindzens irishypotes och så vidare. De har inte ignorerats. Mängder med studier har visat att dessa hypoteser inte håller. Precis som vetenskap har fungerat i alla tider.

Jag undrar om de har en aning om hur mycket motbevisade teser som cirkulerar på nätet? ”Skeptiker” har spått att en nedkylning ska starta i princip varje år sedan millenniumskiftet, allt baserat på diverse ”naturliga cykler-argument”. Alla har fallerat och det är kontrollerbara fakta, inte en åsikt.[5]

Matematikern Evans lanserade Solar notch delay hypotesen. Enligt diverse kurvanpassningar identifierade han de nya krafterna X, N, D. Trots att de är åtminstone tio gånger kraftigare än solens identifierade variationer är det ingen som tidigare upptäckt dem. Och tydligen verkar de med ungefär elva års fördröjning. Oklart varför. Enligt hypotesen skulle en nedkylning påbörjas 2014. Eller kanske så sent som 2017. Eller nu senast 2024. Nej, det är inte jag som raljerar utan precis vad Evans framför. Hypotesen är inte vetenskapligt publicerad utan lanserades på Evans frus blogg (JoNova, en av de största i ämnet).

Far och son Connolly, båda kemister, gick från att utveckla fiskodling till att 2009 ge sig in i klimatdebatten. Även de kunde förklara bort växthuseffekten, men enbart om de införde en för vetenskapen ny okänd storhet om hur mekanisk kraft överförs. De kallade den pervection. Istället för att försöka få denna fantastiska upptäckt publicerad i erkända vetenskapliga tidskrifter valde de att starta en egen tidskrift. Där finns enbart deras egna artiklar publicerade. Behändigt.

Och nej, dessa två exempel kommer inte från personer i ”utkanten” av skeptikerkretsen. De har varit synnerligen aktiva i debatten.

Om man hävdar att alternativa förklaringsmodeller inte har bemötts får man nog specificera vad man syftar på. Att de skulle ha ignorerats är ren och skär lögn.

Med det sagt så är inte alla forskare helt överens om allt. Och ja, man får publicera studier som ”går emot IPCC”.

I senaste IPCC-rapporten angavs att en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären (den så kallade klimatkänsligheten) skulle ge en uppvärmning med 2.5–4°C, där 3°C anges som bästa uppskattning. Detta gäller graden ”sannolikt”, medan intervallet för ”mycket sannolikt” angavs till 2–5°C. Man anger också att en klimatkänsligheten under 1,5 °C kan uteslutas, men att det fortfarande finns osäkerheter gällande den övre gränsen. Vi har nu nått ungefär halvvägs till en fördubbling från förindustriell tid.

Under hösten 2023 kom en ny studie med oroande slutsatser om att klimatkänsligheten skulle vara högre än den IPCC anger som trolig: 4.8°C ± 1.2°C. [6] Det skulle innebära att den globala uppvärmningen kommer överstiga 1,5°C under 2020-talet och 2°C före 2050 såvida nuvarande utsläppsnivåer inte minskar drastiskt.

Artikelns huvudförfattare var klimatforskaren James Hansen som blev känd 1988 när han inför den amerikanska kongressen påtalade att han var så säker man kunde vara på att uppvärmningen berodde på människans aktiviteter.

Hansen och kompani bygger sina slutsatser på framförallt paleontologiska bevis (såsom analyser av isborrkärnor och liknande). De menar att aerosolers avkylande effekt har maskerat uppvärmningen och att läget är mer allvarligt än vad IPCC:s slutsatser medger.

De visar att dagens nivåer av växthusgaser i atmosfären implicerar en uppvärmning på hela 10°C, minskad av aerosoler till 8°C. Artikeln hade legat ute på nätet som en så kallad pre-print (ej granskad draft) och väckt mycket uppmärksamhet innan den riktiga publikationen kom. Mycket på grund av ett felaktigt antagande angående dessa siffror eftersom artikeln varit otydlig på den punkten. De påstår alltså inte att denna uppvärmning redan är ”intecknad” och oundviklig (vilket många tolkade det som i sociala medier). De har också förtydligat detta i den nu publicerade artikeln.

Forskare tycks vara tämligen överens om att en snabb utfasning av växthusgasutsläpp skulle undvika en fortsatt uppvärmning. Så även James Hansen:

Men trots Hansens gedigna meriter möttes hans slutsatser av ganska hårt ”motstånd”. Kända klimatforskare som Zeke Hausfather och Michael Mann menade att slutsatserna inte höll.[7] Så visst förekommer det den vetenskaplig debatt.

Ett annat exempel involverar en svenska forskare. I den senaste IPCC-rapporten redovisades nedanstående graf över hur den globala medeltemperaturen sett ut under de senaste två tusen åren (det flesta studier av denna typ brukar oftast röra norra halvklotet). Den kommer från en studie, publicerad 2019, från det internationella samarbetet Page 2k.[8] De använde fem olika statiska metoder för att analysera tillgänglig data för att komma fram till nedanstående graf (de har kommit att kallas hockeyklubbor efter en tidigare kontrovers):

Den svenske historiken Fredrik Charpentier Ljungqvist (FCL) var en av medförfattarna.

Under våren 2023 publicerade Clintel, en känd ”klimathotsskeptisk” organisation, kritik mot IPCC AR6 syntesrapport. De påstod att IPCC hade beställt ovanstående alarmistiska graf. Och att en kontrovers uppstått inom Page 2k-samarbetet angående denna. Clintel hänvisade likaså till en annan studie från 2020 (Büntgen m fl) som de ansåg visade att IPCC ljög, temperaturen hade nått dagens nivåer många gånger under tidigare millenier.[9]

Det visade sig att Fredrik Charpentier Ljungqvist (FCL) var medförfattare på även Büntgen-studien, så jag kontaktade honom. Som medverkande till båda studierna borde han om någon veta vad som gällde.

FCL påpekade först att IPCC beställde INTE på något sätt Page 2k-studien som Clintel påstod (FCL använde versaler).

Han bekräftade dock att vissa ledande paleontologer inte anser att Page2k-grafen användes korrekt i IPCC AR6-rapporten (vilket kanske kan bero på att rapporten inte innehöll ett separat kapitel om paleontologi, det vill säga historiskt klimat, som tidigare rapport gjort, det fanns med andra ord få palaeoklimatologer bland författarna). Dessa forskare anser inte att det finns tillräckligt med data för att rekonstruera en global medeltemperatur med precision 2000 år tillbaka (de flesta data kommer som sagt från norra halvklotet). FCL ångrade till viss del att han satte sitt namn på Page2k-studien från 2019.

Men det betyder inte att forskare inte får kritisera IPCC som Clintel antyder. Kritiken beskriven ovan hittas till exempel i en vetenskaplig artikel av Anchukaitis och Smerdon från 2022.[10] Det bör dock noteras att forskarna bakom denna artikel fortfarande drog slutsatsen:

”När nya rekonstruktioner har utvecklats och uppskattningar av tidigare klimat har förfinats, fortsätter resultaten att visa att temperaturen vid slutet av 1900-talet med stor sannolikhet översteg dem under åtminstone det senaste årtusendet.”

Clintel nämner inte detta med ett ord. Och, som FCL påpekade, Büntgen-artikeln från 2020 som han själv varit med att ta fram, visar inte att den förindustriella sommartemperaturen nått dagens nivå som Clintel hävdade. ”Bara det att sommartemperaturerna har inträffat i nivå med tidigt 2000-tal (vilket är 10-20 år sedan). Rekonstruktionen saknar också data för de senaste åren.”

FCL lyfte fram dessa osäkerheter i en Under strecket-artikel i SvD.[11] (Mig veterligt har inte FCL hängts ut som kättare för sin framförda kritik.) Han påpekade också att den som argumenterar för att det varit lika varmt under tidigare perioder som nu, argumenterar indirekt även för en hög klimatkänslighet. Precis som Hansen ovan alltså, vilket borde göra oss ännu mer oroliga för hur klimatet kommer att utvecklas.

Så ja, forskare är uppenbarligen oense om den globala temperaturrekonstruktionen IPCC redovisade. Om det hade funnits ett separat kapitel om paleoklimat i AR6 kanske det skulle ha beskrivits annorlunda (?). Men, som också FCL påpekade, det ändrar fortfarande inte på slutsatserna från AR6 på något sätt.

Och det är så här det brukar vara. ”Klimathotsskeptiker” efterlyser en vetenskaplig debatt, men när den uppstår anförs den som bevis för fusk och att inget går att lita på.

Tänk om Andersson och Altstadt och andra istället för att antyda en konspiration av enorma proportioner kunde berätta hur vetenskaplig information ska framföras för att de ska ta till sig den. Ingen annan vetenskapsgren är så noga sammanfattad och granskad som den om klimatvetenskapen. IPCC lägger dessutom mycket stor kraft på att skriva ihop sammanfattningar för beslutsfattare. Allt för att budskapet ska vara förståeligt även för lekmän. Det är forskare som skriver dessa men texterna gås igenom ord för ord ihop med regeringsdelegater, vilket har lett till att dessa framställs vara politiskt färgade. Men forskarna ansvarar för att dessa stämmer överens med vad som står i huvudrapporterna. Och det går att kontrollera själv.

Andersson ägnade bevisligen inte ens fem minuter åt att öppna IPCC:s sammanfattning för att kontrollera sina uppgifter. Hur ska man då kunna föra en rimlig debatt?

Om man ska ta hänsyn till varenda åsikt som uttrycks på bloggar och liknande och likställa detta med vad som är vetenskapligt publicerat, ja då kommer vi aldrig komma vidare med någonting. Det gäller inte bara klimatfrågan.

Efterspelet till denna artikel följde som sagt ett väldigt förutsägbart mönster.

Flera kritiker hakade upp sig på en detalj. Andersson hade citerat Sven Börjessons bok om en rekordvarm temperatur i Antarktisk 1934. Bara det att Börjesson hade missat att denna temperatur var angiven i Fahrenheit, inte Celsius (25 respektive -4 grader). Ett fel många lätt skulle kunna göra och han skrev en rättelse i SvD och skulle uppdatera sin bok.[12] (Men inte desto mindre visar det på att hela hans resonemang om att nutida värmerekord inte är uppseendeväckande faller platt).

Statsvetaren Victor Galaz skrev en replik på Anderssons inlägg. Han ansåg att hennes artikel följde mallen till klimatförnekelse och tog upp att tobaksbolagen använde sig av samma taktik.

Jag kan hålla med om att epitetet klimatförnekare slängs ut i tid och otid, och bemötandet känns i vissa avseenden delvis osakligt. Det fanns här gott om saklig kritik som kunde ha framförts och jag tror inte en sekund på att Lena Andersson skulle vara köpt av oljeindustrin eller bedriver någon sorts taktisk kampanj (däremot verkar hon vara ett offer för all den desinformation som sprids).

Journalisten och författaren Maciej Zaremba skrev på Dagens Nyheters kultursida att Andersson i sin krönika visserligen hamnat fel men: ”Låt oss vara rädda om skeptikerna, de är ju så sällsynta”.[13]

En annan journalist och författare, Nina Solomin, ryckte in och undrade: ”Hur högt i tak har vi för de relevanta frågorna?” Hon hänvisade bland annat till Zarembas inlägg:

”Lena Andersson vågade svära i klimatkyrkan … Han [Zaremba] som levt under kommunismen i Polen, såg i Lena Andersson en intellektuell som ställde relevanta och obekväma frågor.”

”Ja, de få individer som inte automatiskt gör och tänker som alla andra, är värdefulla för ett samhälle och en kultur som vill vara fri och intellektuellt vital. Dissidenterna i Sovjetunionen och det kommunistiska Europa var av det slaget.”[14]

Men nej, Lena Andersson svor inte i klimatkyrkan, hon var inte skeptisk och ställde inga obekväma frågor. Jag ser enbart bevis för att hon inte lyft ett handtag för att se efter vad forskningen faktiskt säger. Som någon sorts kränkthet över att fysikens lagar gör att våra enorma utsläpp får konsekvenser.

Det saknas verkligen inte personer som uttalar sig om saker de inte är insatta i och trär på sig offerkoftan så fort de får mothugg. Aldrig har väl dessa åsiktsmaskiner haft så stor makt och möjlighet att skaffa följare som nu? Det kommer alltid finnas akademiker som har avvikande åsikter om allt möjligt, det är en helt annan sak att publicera vetenskapliga bevis för dessa åsikter.

11:2:5 Fokus stämmer av kunskapsläget

9 augusti 2021 publicerade IPCC sin sjätte stora rapport AR6 WG1 (det vill säga den delrapport som berör fysiken bakom klimatförändringarna). Två dagar efter detta valde Fokus istället att göra en egen amatörbedömning där ”Erik Hörstadius stämmer av kunskapsläget i klimatfrågan”.[15]

I IPCC-rapporten hade det precis slagits fast att det inte råder några tvivel om att uppvärmningen helt beror på mänskliga aktiviteter. Men Hörstadius kom till en annan slutsats:

”… centrala klimatfrågor som vetenskapen ännu inte har svar på: Hur mycket av temperaturökningen beror på människans användande av fossila bränslen? Alltså: hur antropogen är den, respektive hur mycket beror på naturlig variation.”

Hörstadius påstod vidare att det under den medeltida värmeperioden för runt tusen år sedan var varmare än nu, vilket är precis tvärtemot vad IPCC konstaterat. Det finns otroligt många studier som bekräftat detta om och om igen.[16]

Med stöd av Elsa Widdings bok Klimatkarusellen menade han att det bara är pensionerade professorer som vågar ha en avvikande uppfattning då de inte längre riskerar att förlora sina forskningsanslag. Widding uppger i en av sina Youtubefilmer (6 maj 2020) att hon inte hört någon pensionerad professor som ställer sig bakom klimatlarmen. I sin senaste bok (2022) påstår hon att sakkunniga inte oroar sig för uppvärmningens konsekvenser. En intervju med henne i Swebb-TV har rubriken Professorerna är inte oroliga för klimatet. Det är faktiskt helt världsfrånvänt att påstå något sådant 2022.

Hörstadius knäcker verkligen ryggen för att bevisa hur osäker klimatvetenskapen är, han ifrågasätter klimatmodellernas tillförlitlighet, ifrågasätter hur överens forskarna är, lyfter fram gamla myter som motbevisats sedan decennier tillbaka och så vidare. Men han undviker nogsamt allt som visar hur säkra resultat forskningen faktiskt presenterat i senaste IPCC-rapporten.

Sedan ställer han detta mot ekonomiska modeller som visar att klimatförändringarna bara kommer innebära en kostnad på några få procent av BNP. Här nämns inte osäkerheter över huvud taget. (Läs mer om de ekonomiska modellerna i kapitel 13)). Hörstadius refererar inte till en enda naturvetenskaplig klimatforskare trots att det var vad IPCC-rapporten som då just kommit handlade om.

När tidskrifter publicerar sådana här artiklar är det helt deras eget fel att de inte blir tagna på allvar. De påverkar dessutom inte enbart klimatdebatten utan det bidrar till att sprida obefogad misstro gentemot hela den vetenskapliga processen och det får konsekvenser. Som exempelvis att folk inte vill vaccinera sig längre.

11:2:6 Larmen om en istid

Lena Andersson tog som nämnts upp en annan klimatdebattsklassiker. Den om överdrivna larm från forskare om en ny istid på 1970-talet.

Nättidningen Kvartal valde samma spår i en artikel senare samma år.[17] Den fick rubriken Från istid till värmedöd och listade gamla tidningsurklipp där det larmats om en ny istid. Efter att ha läst artikeln kan man få intrycket av att situationen då liknade den om klimatlarmen idag. Men det är inte sant. Om något visar deras inlägg hur enormt tröttsam klimatdebatten kan vara, för det är som sagt inget nytt.

Steven Goddard (alias Tony Heller) skrev 2013: ”Alla stora klimatorganisation stödde varningarna om en istid, inklusive NCAR, CRU, NAS, NASA – liksom CIA.”[18]

Bloggen Whats Up With That, 2018: ”Det fanns en överväldigande vetenskaplig konsensus på 1970-talet om att jorden var på väg in i en period av betydande avkylning.”[19]

Den här typen av påståenden har nått ändå upp i den amerikanska kongressen. Det blir här också tydligt att vissa är helt avsiktligt ute efter att missleda. I en ledare skriven av James Schlesinger i Washington Post 2003 citerades en rapport från 1975 publicerad av National Academy of Sciences.[20] Enligt citatet skulle forskarna ha varnat för en ny istid och inte en uppvärmning:

”Utifrån historiska data om de interglaciala tidsperioderna så borde nutidens höga temperaturer närma sig slutet och följas av en lång period med avsevärt kallare temperaturer och leda till nästa istid …”

Samma citat användes senare av senator James Inhofe när han ville visa att allt prat om global uppvärmning bara är alarmism, precis som den om istiden på sjuttiotalet.[21] Citatet är dock klippt mitt i en mening, den fortsätter nämligen så här:

”… inom 20 000 år från nu. Men det är möjligt, eller till och med troligt, att människan redan har påverkat miljön så pass mycket att klimatmönstret i en nära framtid kommer följa en annan rutt.”[22]

Det är naturligtvis inget oskyldigt misstag. Sedan är förmodligen inte alla som sprider ryktet medvetna om att hela innebörden är missvisande.

Anledningen till att några av dessa zombieargument aldrig vill dö är förmodligen för att det finns ett uns av sanning i bakgrunden. För det är ingen lögn att det förekom larm om en ny istid på 1970-talet. Det fick även stort utrymme i media.

De flesta teorier som förutspådde en ny istid baserade detta på industrins enorma utsläpp av svaveldioxid och aerosoler. Det reflekterar nämligen solstrålar och anses också vara huvudorsaken till att norra halvklotet upplevde en nedkylning mellan 1940 och 1970-talet.[23] (aerosoler och molnbildning är fortfarande en av de största källorna till osäkerheter i klimatmodellering).

En genomgång av vetenskapligt publicerade artiklar mellan åren 1965–1979 visar dock att en global uppvärmning dominerade ”det vetenskapliga samtalet” redan då: 44 förutspådde en uppvärmning, 7 en nedkylning och 20 var neutrala.[24]

Det är även något som bekräftas av Richard Lindzen, en av de mer namnkunniga IPCC-kritiska forskarna i klimatdebatten. I en skrift från tankesmedjan Cato Institute 1992 skrev han:

”… den globala nedkylningstrenden under 1950- och 1960-talen ledde till en mindre hysteri om global nedkylning på 1970-talet. […] Men det vetenskapliga samfundet tog aldrig till sig saken, regeringar ignorerade det och med stigande globala temperaturer i slutet av 1970-talet dog saken mer eller mindre ut.”[25]

1979 sammanställde dåtidens främsta klimatforskare kunskapsläget i den så kallade Charneyrapporten.[26] Inte heller där är det tal om någon stundande istid utan det rakt motsatta. Slutsatsen var glasklar, vid fortsatta koldioxidutsläpp skulle en uppvärmning ske (om än att det fanns osäkerheter i magnitud och tidshorisont).

Men det är förstås inget nätkrigandet tar hänsyn till. Och finns det inga fakta får man skapa dem själv. Man kan exempelvis förfalska framsidor på den kända tidskriften Time Magazine:

Bilden till vänster påstås som synes vara från 1977 med varning om en ny istid, medan bilden till höger från 2006 varnar om det rakt motsatta. Slutsatsen blir alltså att det bara handlar om obefogad alarmism, då som nu. Men den vänstra bilden är från 2008 – inte 1977 – och såg ut så här:[27]

Flera andra Time-framsidor används i propagandakriget:

Ingen av dessa syftar dock på klimatet, utan den energikris som rådde på den tiden med oljeembargon och västs motsättningar med länderna i Mellanöstern.

Jag kan bara spekulera i varför Kvartal och deras vetenskapsreporter väljer att lägga upp en lång rad gamla tidningsurklipp utan att med ett ord nämna vad vetenskapen faktiskt sa redan på den tiden.

Kvartal: ”I Expressen den 11 februari 1979 frågade man sig återigen om vi var på väg in i en ny istid: ‘vi är på väg in i en ny kall period’. Läget var illa: ‘De flesta forskare är överens om att vi är på väg mot en ny istid.‘”

Det framgår inte vem som påstod det, var det journalisten eller någon de intervjuade? I så fall vem? Oavsett vilket är det helt fel. Men bidrar självklart till att så tvivel och en generellt ökad misstro mot den vetenskapliga processen som nu tycks allt mer spridd i samhället.

[1] Andersson, Lena, Journalistiken sviker sitt uppdrag i klimatfrågan, SvD 2021-05-15 https://www.svd.se/a/Gakk5x/journalistiken-sviker-sitt-uppdrag-i-klimatfragan

[2] Lifvendahl, Tove, De som sätter tvångströja på debatten, SvD 2020-11-02 https://www.svd.se/a/PRRqGz/de-som-satter-tvangstroja-pa-debatten

[3] Altstadt, Ann Charlott, Den nya tidens allra heligaste, Fokus 2019-04-04 https://www.fokus.se/kronika/den-nya-tidens-allra-heligaste/

[4] Galaz, Victor, Andersson, Lena, Som taget från manualen för klimatförnekelse, SvD 2021-05-18 https://www.svd.se/a/kR74g6/som-taget-fran-manualen-for-klimatfornekelse

[5] Se exempelvis sammanställning på min blogg 5 jul 2020 Klimatspådomar vi (inte) minns: https://mathsnilsson.se/2020/07/05/klimatspadomar-vi-inte-minns/

[6] James E Hansen et al, Global warming in the pipeline, Oxford Open Climate Change, Volume 3, Issue 1, 2023, kgad008, https://doi.org/10.1093/oxfclm/kgad008

[7] Michael Manns blogg 1 nov 2023, Comments on new article by James Hansen https://michaelmann.net/content/comments-new-article-james-hansen

[8] PAGES 2k Consortium. Consistent multidecadal variability in global temperature reconstructions and simulations over the Common Era. Nat. Geosci. 12, 643–649 (2019). https://doi.org/10.1038/s41561-019-0400-0

[9] Ulf Büntgen m fl. Prominent role of volcanism in Common Era climate variability and human history, Dendrochronologia, Volume 64, 2020, 125757, ISSN 1125-7865, https://doi.org/10.1016/j.dendro.2020.125757

[10] Kevin J. Anchukaitis, Jason E. Smerdon, Progress and uncertainties in global and hemispheric temperature reconstructions of the Common Era, Quaternary Science Reviews, Volume 286, 2022, 107537, ISSN 0277-3791,

https://doi.org/10.1016/j.quascirev.2022.107537 .

[11] Charpentier Ljungqvist, Stor osäkerhet om hur klimatet varit förr, SvD 26 jul 2023 https://www.svd.se/a/bgwgr3/stor-osakerhet-om-hur-klimatet-varit-forr

[12] Börjesson, Sven, Rättelse. SvD, 2021-05-16 https://www.svd.se/a/nAd3gB/sven-borjesson-kommenterar-faktafel-om-klimatet

[13] Maciej Zaremba: Låt oss vara rädda om skeptikerna, de är ju så sällsynta, Dagens Nyheter 24 maj 2021 https://www.dn.se/kultur/maciej-zaremba-lat-oss-vara-radda-om-skeptikerna-de-ar-ju-sa-sallsynta/

[14] Nina Solomin, Hur högt i tak har vi för de relevanta frågorna? Fokus 26 maj 2021 https://www.fokus.se/kronika/hur-hogt-i-tak-har-vi-for-de-relevanta-fragorna/

[15] Hörstadius, Erik, Alarmister och förnekare – lyssna på vetenskapen!, Fokus 2021-08-11 https://www.fokus.se/vetenskap/alarmister-och-fornekare-lyssna-pa-vetenskapen/

[16] En lista på runt 60 studier hittas här: https://gist.github.com/priscian/5a10f13dbf727048aee17e5d3849041a

[17] Höjer, Henrik, Från istid till värmedöd, Kvartal 2021-12-07 https://kvartal.se/artiklar/fran-istid-till-varmedod/

[18] Tony Heller, The 1970 global cooling scare, bloggen Real climate science https://realclimate.science/1970s-ice-age-scare/#gsc.tab=0

[19] Angus McFarlane, The 1970s Global Cooling Consensus was not a Myth, bloggen Watts Up With That 19 nov 2018 https://wattsupwiththat.com/2018/11/19/the-1970s-global-cooling-consensus-was-not-a-myth/

[20] James Schlesinger, Climate Change: The Science Isn’t Settled, Washington Post 7 jul 2003 https://www.citizenreviewonline.org/july_2003/climate.htm

[21] Congressional Record-Senate, 23 juli 2003, sida 19943

[22] Understanding climate change, National Academy of Sciences 1975 ISBN 0-309-02323-8 https://ia803200.us.archive.org/18/items/understandingcli00unit/understandingcli00unit.pdf

[23] Meehl, et al, 2004: Combinations of Natural and Anthropogenic Forcings in Twentieth-Century Climate. J. Climate, 17, 3721–3727, https://doi.org/10.1175/1520-0442(2004)017<3721:CONAAF>2.0.CO;2. ; Real Climate, The global cooling myth, 2005-01-14 https://www.realclimate.org/index.php/archives/2005/01/the-global-cooling-myth/

[24] Peterson, T. C., Connolley, W. M., & Fleck, J. (2008). THE MYTH OF THE 1970s GLOBAL COOLING SCIENTIFIC CONSENSUS, Bulletin of the American Meteorological Society, 89(9), 1325-1338. https://journals.ametsoc.org/view/journals/bams/89/9/2008bams2370_1

[25] Lindzen, Global Warming. The Origin and Nature of the Alleged Scientific Consensus, Cato Institute 1992 https://www.cato.org/sites/cato.org/files/serials/files/regulation/1992/4/v15n2-9.pdf

[26] National Research Council. 1979. Carbon Dioxide and Climate: A Scientific Assessment. Washington, DC: The National Academies Press. https://doi.org/10.17226/12181.

[27] Walsh, Bryan, Sorry, a TIME Magazine Cover Did Not Predict a Coming Ice Age, Time Magazine, 2019-09-09 https://time.com/5670942/time-magazine-ice-age-cover-hoax/

[28] Desmogs sida https://www.desmog.com/cornwall-alliance-stewardship-creation/

[29] Cornwall Alliance An Evangelical Declaration on Global Warming 1 maj 2009 https://cornwallalliance.org/2009/05/evangelical-declaration-on-global-warming/

[30] Emma Dumain, Kelsey Brugger, Mike Johnson, a climate science skeptic, is speaker nominee, E&E News 25 okt 2023 https://www.eenews.net/articles/mike-johnson-a-climate-science-skeptic-is-speaker-nominee/

[31] A) Peter Gleick, Book review: Bad science and bad arguments abound in ‘Apocalypse Never’ by Michael Shellenberger, Yale Climate Connections, 15 jul 2020 https://yaleclimateconnections.org/2020/07/review-bad-science-and-bad-arguments-abound-in-apocalypse-never/ B)Michaels Tobis, Schellenberg’s op-ed, Real Climate 9 jul 2020 https://www.realclimate.org/index.php/archives/2020/07/shellenbergers-op-ad/

[32] Ueno, Y., Hyodo, M., Yang, T. et al. Intensified East Asian winter monsoon during the last geomagnetic reversal transition. Sci Rep 9, 9389 (2019). https://doi.org/10.1038/s41598-019-45466-8

[33] Climate Feedback, Non-peer-reviewed manuscript falsely claims natural cloud changes can explain global warming 11 jul 2019 https://climatefeedback.org/claimreview/non-peer-reviewed-manuscript-falsely-claims-natural-cloud-changes-can-explain-global-warming/?fbclid=IwAR2agkJB8Uojoaw7ARxMEnEQ22gewp4cUkHs_gQirL1GZZuhJv_mbmA7MRY

[34] Youtube. Streamades 25 sep 2019 Champagnesamtal med Jens Ganman https://www.youtube.com/watch?v=pWOiLBKutSs se klippet på min kanal här: https://www.youtube.com/watch?v=P7pSKC6jn08

[35]Joseph McCarthy, A course in climate misinformation, 18 dec 2018 Weather.com https://web.archive.org/web/20181227134554/https:/features.weather.com/course-climate-misinformation/

[36] Dans, Paul; Groves, Steven, eds. (2023). Mandate for Leadership: The Conservative Promise. Washington, DC: The Heritage Foundation. ISBN 978-0-89195-174-2. https://thf_media.s3.amazonaws.com/project2025/2025_MandateForLeadership_FULL.pdf

[37] Lisa Mascaro, Conservative groups draw up plan to dismantle the US government and replace it with Trump’s vision, AP News 29 aug 2023 https://apnews.com/article/election-2024-conservatives-trump-heritage-857eb794e505f1c6710eb03fd5b58981

11:2 Kulturkriget och att flytta gränser

Den 2023-12-282023-12-29 Av Mathsi Uncategorized10 kommentarer

Innehållsförteckning med länkar.
Föregående kapitel.

11:2 Kulturkriget och att flytta gränser

Klimatdebatten har som redan nämnts ändrat karaktär något under de senaste åren. Många som tidigare kämpat stenhårt för att bevisa att det inte skett någon uppvärmning alls, eller att människan inte har orsakat något av uppvärmningen, har i alla fall delvis övergett den strategin (det kommer alltid att finnas undantag dock).

Även de flesta ”skeptiker” erkänner numera uppvärmningen och likaså att människan kan ha orsakat en del, men vidhåller att det inte går att avgöra med hur mycket. Det innebär att de som bara slänger ur sig att ens opponent förnekar klimatförändringarna utan övrig saklig kritik oftast gör självmål.

En studie publicerad 2021 undersökte publikationer från millenniumskiftet och framåt skrivna av kända ”klimathotsskeptiska” tankesmedjor och bloggar.[1] Inte ens där är ”totalförnekandet” särskilt vanligt längre. Men samtidigt tonas allvaret ner. En stående talepunkt är att det finns ingen klimatkris. Likaså påstås att åtgärder kräver att vi kastar oss tillbaka till 1800-talets standard. Uttalande likt nedanstående från Ann Charlott Altstadt i Bulletin är inte ovanliga:

”Mot det politiska klustertrasslet hjälper det knappast att nolla utsläpp. Om inte återgången till ett förindustriellt agrarsamhälle, medan Indiens och Kinas ekonomier får växa på fossila bränslen, är ett rättmätigt straff för vår västerländska existens.”[2]

Klimatvetenskapens och klimatforskarnas integritet angrips dock med samma kraft som tidigare. Motsättningar bygger fortfarande i grunden på tvivel om det går att lita på vetenskapliga slutsatser som en överväldigande majoritet av forskare anser vara säkra. Hur uppstår den här situationen?

För alla som uttrycker tvivel är naturligtvis inte köpta av oljeindustrin. Många som sitter hemma i stugorna och undrar vad som är sant är knappast några extremister heller för den delen.

En bärande del är det som beskrivits i tidigare kapitel, omfattande och välfinansierade kampanjer understödda av ett fåtal meriterade akademiker. Men gränser flyttas undan för undan. Små steg i taget. Den veritabla flod av desinformation som flödar fram på nätet kan vara övertygande om man inte bryr sig om att kolla upp källor. Man kanske inte köper allt, men det sås ett frö av tvivel. Sedan läser man en krönika från någon man anser vara en förståndig person. De ställer en fråga. Påvisar en överdrift. En till synes vetenskaplig graf. Fröet gror.

De som inte sjunger med i klimatkören brännmärks.

Sen kan det bara rulla på. I efterföljande avsnitt följer några exempel på hur denna typ av tvivel fått fäste i samhällsdebatten.

Det är också tydligt att klimatdebatten allt mindre handlar om den fysikaliska vetenskapen utan mer har blivit en del i det som kallas kulturkriget. Begreppet brukar användas på konflikter mellan traditionellt konservativa och progressiva ståndpunkter. Så här beskrivs det i en essä från Timbros tidskrift Smedjan (som inte handlar om klimatfrågan):

”På ena sidan står ett etablissemang som distanserat sig från merparten av medborgarna genom att söka pådyvla dessa en radikal agenda som få efterfrågar. På den andra står en brokig skara som motsätter sig att få en sådan nedkörd i halsen.”[3]

Även detta ges exempel på i följande avsnitt. Bland annat oroande trender från en växande konservativ opinion som tycks vara i fritt fall vad det gäller kontakt med verkligheten.

11:2:1 Att kritisera klimatdebattörer

2018 skrev filosofiprofessorn Torbjörn Tännsjö en debattartikel i Dagens Nyheter.[4] Han beskrev att hoppet om att komma tillrätta med klimatförändringarnas konsekvenser försvann efter det att journalisten David Wallace-Wells publicerat sin artikel ”The uninhabitable earth” (den obeboeliga planeten) i New York Magazine 2017. Tännsjö hänvisade också till en vetenskaplig rapport från Johan Rockström.

Med stöd av detta kom han fram till en slutsats som gick emot de åsikter han tidigare haft:

”… men jag tror att lösningen på problemet måste vara inte global demokrati utan global despoti. Ja, det är inte bara en rekommendation, utan rent av en förutsägelse. Om mänskligheten alls kommer att räddas, vilket är högst osäkert, så kommer det att ske med hjälp av en global upplyst despotisk styrelse.”

Dystert, och i mina ögon obehagligt, men det är en åsikt Tännsjö förstås får ha. Många kritiserat honom.

Vad det gäller David Wallace-Wells artikel så underkände klimatforskare dess trovärdighet på faktakollen Climate Feedback då de bedömde den vara ”alarmistisk, oklar och missvisande”.[5]

Jörgen Randers, professor i klimatstrategi vid Handelshögskolan i Oslo har liksom Tännsjö ifrågasatt om demokratin kan lösa klimatproblemen. Men han vittnar också om att hans åsikt möter en storm av kritik var i världen han än framför den[6].

Det är alltså knappast en allmänrådande åsikt att införa en klimatdespoti, men en ack så tacksam ytterlighet att argumentera emot i en känslostyrd debatt: Miljörörelsen vill införa klimatdiktatur. Jag tror jag hittat kritiken mot Tännsjös åsikt i snudd på alla ”man-får-inte-kritisera-klimatlarmen”-texter jag har läst.

Men om man nu vill ha högt i tak så måste väl även åsikter som dessa få luftas? För det handlar om just åsikter, inte fakta. Att använda detta för att påvisa att IPCC skulle vara ute och cykla är varken sakligt, skeptiskt eller intellektuellt hederligt. För det är väldigt ofta dessa saker framförs i samma andemening.

Men på samma sätt måste man kunna erkänna att all undergångsretorik som publiceras har inte stöd i vetenskapen. Även så kallade alarmistiska klimatforskare vittnar om att de numera blir anklagade för att vara klimatförnekare av människor som i princip är panikslagna över klimatförändringarna. Detta för att forskarna inte skriver under på de värsta undergångsteorierna och att det skulle vara för sent att göra något åt det. Dessa personer är ofta precis lika oresonliga och otrevliga som nätets horder av klimatförnekare.

I en BBC-intervju påstod Roger Hallam, en av grundarna till Extinction Rebellion, att om uppvärmningen överstiger 2°C kommer rika människor vara skyldiga till mord på en miljard fattiga människors.[7]

Han tog inte detta ur luften utan läste innantill från en vetenskapligt publicerad artikel. Vetenskapsjournalisten Mark Lynas som bevakat klimatdebatten länge kände trots det inte igen siffrorna. Han kontrollerade därför den aktuella studien och hittade en lång rad orsaker till att dess trovärdighet var mycket låg.[8]

Dödstalen byggde på ett högst tvivelaktiga resonemang och var i realiteten inte mer än en gissning. Det två författarna hade heller ingen relevant bakgrund i ämnet de skrev om. Uppgiften om antal döda hade tagits från en av författarnas (Richard Parncutt) tidigare artiklar. Han uppgav att han jobbade vid universitetet i Graz, Österrike. Men det framgick inte att hans ämnesområde var musik. Och så där fortsatte det. Man kan bara stämma in i Lynas slutsats om att även klimataktivister måste se till att få vetenskapen rätt. (Återigen, man ska vara försiktig med att dra för långtgående slutsatser på enskilda studier.)

Så visst finns det alarmism som inte har stöd i vetenskapen. Jag har också sett att många kritiserar detta, och det utan att hängas ut som kättare och klimatförnekare. Jag har själv gjort det åtskilliga gånger. Men vissa debattörer och skribenter hävdar istället att ”de som inte sjunger med i klimatkören brännmärks”.[9]

Skulden för detta läggs inte sällan på nyhetsmedier och att de inte sköter sitt jobb och att journalister har lagt allt kritiskt tänkande åt sidan. Jag vill dock hävda att vissa av dessa kritiker borde ägna några minuter åt självrannsakan och fundera över hur de framfört sin kritik. För ofta är den faktiskt erbarmligt dålig, svepande och inte särskilt saklig.

11:2:2 Kritiken mot nyhetsmedia

Enligt Vi-skogen publicerades år 2019 över 145 000 artiklar i media som rörde klimatet. Det vore ytterst förvånande om det inte gick att hitta både fel och osakligt alarmerande rubriker bland dessa. (Och det hade gällt även om det handlat om något annat ämne.)

Men ofta är den kritik som framförs anekdotisk och missvisande. Ett exempel på hur media felaktigt misskrediteras hittas i rapporten Så rapporterar medierna om stigande havsnivåer, utgiven av lobbygruppen Näringslivets medieinstitut (NMI) 2021.[10] Resultatet presenterades även på SvD:s ledarsida 30 september 2021:

”Totalt har 329 publiceringar analyserats och av rapporten framgår att mediernas intresse för det värsta tänkbara utfallet dominerar.”

I själva verket visar NMI:s egna siffror att värstascenariot nämndes i enbart 15 procent av artiklarna. När jag påpekade detta i en debattartikel i Aftonbladet (1 januari 2022) replikerade de med att flytta målstolparna: ”Men när medierna kvantifierar [havsnivåökningen] så dominerar de värsta utfallen.”[11]

Nu gällde tydligen deras slutsats enbart för en utvald delmängd av de undersökta artiklarna – tvärtemot vad de tidigare påstått. För att komma fram till detta bortsåg de från 75 procent av det material som ingick i studien. Men inte ens då var resultatet överväldigande, det var bara nätt och jämnt att dessa ”alarmistiska artiklar” utgjorde mer än hälften av delmängden. När jag dessutom på måfå valde ut några av de artiklar som klassificerats som att enbart nämna IPCC:s värstascenario fann jag flera där detta inte stämde. En artikel med rubriken Klimatvarning får kritik klassades som alarmistisk.[12] I en annan påstått alarmistisk artikel uttalar sig en professor i fysisk oceanografi:

”Det är så pass ny kunskap att vi inte har hunnit göra något scenario ännu. Men jag skulle gissa att man hamnar i det lägre spannet av dagens scenarier, säger Anna Wåhlin.”[13]

Men rapportens slutsats användes av de som man på förhand visste skulle göra det. En av dem var den moderate riksdagsledamoten Jan Ericson som länge avfärdat mycket av IPCC:s slutsatser. På sin blogg skrev han:

”Rapporten är inte särskilt smickrande för media – man drivs av en tydlig klimatalarmistisk agenda i stället för att ge en objektiv och balanserad rapportering. Och man upplåter mer utrymme åt dem som vill ge en ännu mörkare bild av läget än IPCC:s värstascenarier, medan de som vill ge en mer nyanserad bild nästan inte får något utrymme alls.”[14]

Som så många gånger i klimatdebatten handlar det om ett omfattande material och få orkar kontrollera uppgifterna. Men producerar man rapporter som den här får man skylla sig själv om man inte blir tagen på allvar i debatten. Och eftersom det är en lobbygrupp förmodar jag att någon har betalt för arbetet. Det är svårt att undvika tanken att uppdragsgivarna även hade beställt ett i förväg bestämt utfall. Men om det har jag ingen aning.

11:2:3 Havsnivåerna

Havsnivåerna är ett kärt ämne när klimatalarmismen ska kritiseras. I inlägget på NMI:s hemsida som presenterade den ovan beskrivna rapporten, hänvisades även till en artikel på nättidningen Kvartal. Kvartals vetenskapsjournalist Henrik Höjer hade nämligen två dagar innan NMI:s rapportsläpp skrivit en artikel med rubriken: Varför överdriva havsnivåhöjningen? [15] Säkert en tillfällighet förstås, men vad stod i artikeln?

Jag betvivlar inte att det går att hitta överdrifter men här ges ett exempel på hur en lögn har planterats, uppenbarligt medvetet, som sedan sprids via de som ”bara vill nyansera debatten lite”.

Höjer skrev: ”I nyhetskanalen ABC påstods år 2008 att stora delar av Manhattan skulle ligga under vatten år 2015.”

Låter galet förstås. Så pass uppåt väggarna att ens första reaktion borde vara att fråga sig om det verkligen var sant, påstod ABC verkligen detta?

Likt andra påstådda överdrifter i artikeln ges ingen kontrollerbar källa så jag vet inte varifrån uppgifterna kommer. Men låt mig gissa: En artikel från 2015 finns på Media Research Center Newsbuster (MRC) som har rubriken: FLASHBACK: ABC’s ’08 Prediction: NYC Under Water from Climate Change By June 2015.[16] Samma artikel länkas till i flera ”skeptikerforum” liksom i en artikel på NetZeroWatch (en av Europas mer aktiva ”klimathotsskeptiska” lobbygrupper).

MRC har beskrivits som ”en av de mest aktiva och bäst finansierade, och ändå minst kända grenarna av den moderna konservativa rörelsen i USA”. De avvisar IPCC:s syn på klimatvetenskapen och jobbar aktivt med att kritisera mainstream medias bevakning av densamma.[17]

Det borde få några varningsklockor att ringa hos en journalist.

I den ovan nämnda webartikeln visar MRC en reklamsnutt från 2009 för ett kommande program på ABC, Earth 2100, som ska visa hur världen kan komma att se ut år 2100. Och visst är den dramatisk och alarmistisk. I klippet visas också en animation av hur New York kommer hamna under vatten, men ingenstans nämns att detta skulle ske år 2015.

Det visade sig att hela Earth 2100 fanns på Youtube. Visst, den ÄR i mina ögon olidligt dystopisk och mörk. Och den påstådda översvämningen av Manhattan? Det är en animerad sekvens som ska föreställa år 2075. New York drabbas då av en ödesdiger stormflod och Manhattans gator dränks av vattenmassorna. I animeringen är orsaken till detta att de då byggda översvämningsskydden inte kunde fällas ner på grund av ett tekniskt fel.

Med andra ord, det handlade inte om 2015 och det påstods inte heller att staden permanent skulle ligga under vatten då. Redan idag har vi i samband med stormar sett New York utlysa undantagstillstånd med avstängda tunnelbanor och drabbade sjukhus på grund av översvämningar (exempelvis stormen Ida 2021). Det lär knappast bli bättre med stigande havsnivåer.

Man ”får” kritisera sådana här program, men så länge kritiken består av ett papegojliknande upprepande av felaktigheter från de vanliga smitthärdarna på nätet får man finna sig att inte bli tagen på allvar.

Men sådant här får ringar på vattnet. Dåligt underbyggda artiklar i media bidrar till en snedvriden samhällsdebatt oavsett åt vilket håll felaktigheten drar åt.

Nästan kapitel –>

[1] Coan, T.G., Boussalis, C., Cook, J. et al. Computer-assisted classification of contrarian claims about climate change. Sci Rep 11, 22320 (2021). https://doi.org/10.1038/s41598-021-01714-4

[2]Ann Charlott, Altstadt: Media rapporterar fel om FN:s klimatrapport, Bulletin 2021-08-14 https://bulletin.nu/altstadt-mediernas-rapporterar-fel-om-fn-s-klimatrapport

[3] Lars Anders Johansson, Vad kulturkriget egentligen handlar om, Smedjan 3 dec 2018 https://timbro.se/smedjan/vad-kulturkriget-egentligen-handlar-om/

[4] Tännsjö,, Torbjörn, Så kan klimatkrisen leda fram till en global despoti Dagens Nyheter 2018-11-28 https://www.dn.se/kultur-noje/sa-kan-klimatkrisen-leda-fram-till-en-global-despoti/

[5] Climate Feedback, Scientists explain what New York Magazine article on “The Uninhabitable Earth” gets wrong, 2017-07-09 https://climatefeedback.org/evaluation/scientists-explain-what-new-york-magazine-article-on-the-uninhabitable-earth-gets-wrong-david-wallace-wells/

[6] Krävs det en sorts diktatur för att lösa klimatkrisen? Studio ett, Sveriges radio 2017-11-07 https://sverigesradio.se/artikel/6815596

[7] Political thinking with Nick Robinson, 56 The Roger Hallam One, BBC 7 okt 2023 https://www.bbc.co.uk/iplayer/episode/m001rfpf/political-thinking-with-nick-robinson-56-the-roger-hallam-one

[8] Mark Lynas blogg 16 okt 2023 A billion deaths at two degrees? Why climate activists should make a special effort to get the science right https://marklynas.org/2023/10/16/a-billion-deaths-at-two-degrees-why-climate-activists-should-make-a-special-effort-to-get-the-science-right/

[9] Lena Carlsson, Debattartikel: De som inte sjunger med i klimatkören brännmärks, Expressen 18 jun 2021 https://www.expressen.se/debatt/de-som-inte-sjunger-med-i-klimatkoren-brannmarks/

[10] Falck, P. (september 2021) Så rapporterar medierna om stigande havsnivåer, Näringslivets medieinstitut https://naringslivets-medieinstitut.se/sa-rapporterar-medierna-om-stigande-havsnivaer/

[11] Debattartikel Aftonbladet https://www.aftonbladet.se/debatt/a/0GOEO0/svart-ta-er-klimatstudie-om-medierna-pa-allvar

[12] Spolander, Jörn, Klimatvarning får kritik, Aftonbladet 2019-11-27 https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Op1WJb/klimatvarning-far-kritik b)

[13] Spolander, Jörn, Svenska forskare löser smältgåtan i Antarktis, Aftonbladet 2020-02-29 https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/opQo8V/svenska-forskare-loser-smaltgatan-i-antarktis

[14] Ericson, Jan, Ny granskning avslöjar medias klimatalarmistiska agenda, sin blogg Ericson i Ubbhult 2021-09-30 https://www.ericsoniubbhult.se/visa.lasso?ukat_id=8000000000108563&kat_id=84500000000010197&mall=1-spalt.lasso

[15] Höjer, Henrik, Varför överdriva havsnivåhöjningen?, Kvartal 2021-09-28 https://kvartal.se/artiklar/varfor-overdriva-havsnivahojningen/

[16] Whitlock, Scott, FLASHBACK: ABC’s ’08 Prediction: NYC Under Water from Climate Change By June 2015, Media Research Center (MRC) Newsbuster, 2015-06-12 https://www.newsbusters.org/blogs/scott-whitlock/2015/06/12/flashback-abcs-08-prediction-nyc-under-water-climate-change-june

[17] Alberta, Tim, The Deep Roots of Trump’s War on the Press, PoliticoMagazine 2018-04-26 https://www.politico.com/magazine/story/2018/04/26/the-deep-roots-trumps-war-on-the-press-218105/

Kapitel 11 forts – Högernationalistiska vindar

Den 2023-12-272023-12-28 Av Mathsi Uncategorized2 kommentarer

Innehållsförteckning med länkar.
Föregående kapitel.

forts ->

Under 2019 började även Elsa Widding göra sig ett namn i klimathotsskeptiska kretsar. Hon är civilingenjör inom väg och vatten och har jobbat inom energibranschen men aldrig varit i närheten av klimatforskning (eller forskat över huvud taget). Hon hade tidigare agerat ”visselblåsare” i Vattenfalls skandalomsusade köp av Nuon och avslöjat vilken katastrofalt dålig affär det var. Stämpeln som modig sanningssägare blev förstås användbar inom klimatdebatten.

2019 gav Widding ut sin bok Klimatkarusellen – vilka frågor kan besvaras? som förmedlar åsikter som går på tvärs mot det som IPCC anser vara säkerställt, exempelvis påstås att ”korrelationen mellan fossil koldioxid, temperatur och havsnivåhöjning är svag.”

I inledningen kommenteras att IPCC:s uppdrag varit att bevisa koldioxidhypotesen, ”dvs. att klimatförändringar primärt drivs av människans utsläpp av CO₂. Detta har man också försökt att leda i bevis, utan att lyckas.”

Widding tar också upp att klimatalarmisterna ändrat ordval när uppvärmningen enligt henne stannat av (se bild nedan):

”Under den period när temperaturen tydligt steg, kom frågan att kallas global uppvärmning. Därefter, när temperaturen istället planade ut och blev konstant, bytte samma fråga namn till klimatförändring.”

Det är förstås rent nonsens, trendpilarna är ritade med ögonmått och delas avsiktligt vid det varma El Niño-året 1998 för att dölja den tydliga långsiktiga trenden. IPCC startades som bekant 1988 och alla borde vid det här laget känna till vad akronymen står för: Intergovernmental Panel on Climate Change.

Figur från Klimatkarusellen, hämtad från Elsa Widdings blogg 2023-04-14. https://www.klimatkarusellen.se/post/inledning

Widding intervjuades återkommande i Swebb-TV och höll likaså föredrag på deras höstkonferens 2019. (Willgert uppgav då att Swebb-TV hade över en miljon visningar på Youtube under de senaste trettio dagarna). I talarlistan fanns även personer som Ingrid Carlqvist, känd profil i högerextrema kretsar som har, vilket Expo visat, förnekat omfattningen av Förintelsen. Ett av hennes Facebookinlägg från 2017:

”Jag uppmanar alla att gå igenom bevisen för Förintelsen. De flesta är övertygade om att det finns tonvis med bevis, men när man går igenom det blir det inte alls så tydligt längre. Kolla alltid allting.”[1]

Jag har aldrig hört Widding uttala sig i invandrarfrågan och anklagar henne inte för något liknande. Jag vill med detta bara visa vad som går an hos Swebb-TV om man nu väljer att tycka att de är mer trovärdiga än IPCC. Det handlar inte om att de skulle nyansera debatten med relevant kritik, det är rent konspirationstänkande kring det mesta.

Widding startade även en egen välbesökt Youtubekanal där hon i skrivande stund hade lagt upp nära åttio inlägg i klimatfrågan. (Efter att hon blivit invald i riksdagen har de flesta äldre inläggen tagits bort dock.) Väldigt mycket berör saker som redan då hade motbevisats och ältats sedan IPCC bildades.

Eftersom jag bloggade om klimatet fick jag ofta länkar till hennes inlägg. Flera av mina Facebookvänner ansåg att hon tillförde sunt förnuft i den hysteriska klimatdebatten. Att bemöta dessa inlägg ställer en inför det vanliga dilemmat i komplexa frågeställningar: det är enkelt att slänga ur sig ett påstående utan grund eller posta en graf tagen ur sitt sammanhang, men det tar väldigt mycket tid och kraft att bemöta saken. Det brukar kallas Brandolinis lag:

”Mängden energi som behövs för att motbevisa skitsnack är en tiopotens större än vad som behövs för att producera det.”

Ofta krävs långa utläggningar som inte alls är gångbara i en debatt. Det är bortom syftet med den här boken att redovisa allt här, och jag hänvisar här till min blogg för utförligare bemötande av Widdings alla utspel – det har blivit några stycken.[2] Men några talande exempel:

Det är tydligt att när åsiktspositionerna är intagna kan det påstås precis vad som helst utan att vederbörande tappar i förtroende. Som när Widding påstår att forskare inte studerat koldioxidens absorption av värmestrålning sedan Tyndalls experiment på 1800-talet. Det är ungefär som att påstå att läkemedelskonsten fortfarande förlitar sig på åderlåtning som man gjorde då. Eller att det inte finns bevis för koldioxidhypotesen. För att inte tala om när SVT anklagas för att måla väderkartorna i alarmistiska färgskalor för att indoktrinera allmänheten att det råder klimatkris.

Elsa Widding tog även plats i norska Klimatrealisternes ”vetenskapliga råd” – trots att hon aldrig sysslat med forskning. På deras faktasida står uttryckligen att ”Ekstra tilførsel av CO2 og metan (CH4) vil ha en ubetydelig virkning på drivhuseffekten, og virkningen på temperaturen lar seg ikke måle.”

Inför valet 2022 dök Widding upp i SD:s mediekanal Riks. Senare framkom att hon kandiderade till Riksdagen och SD placerade henne som nummer tolv på sin lista. Naturligtvis var partiledningen fullt medvetna om hennes inställning i klimatfrågan och ville åt de väljare hon attraherade (väldigt många i partiet sympatiserar dessutom med dem).

Widding planerade enligt egen utsago att ge ut en ny klimatbok under slutet av 2021 men det blev uppskjutet och boken kom först i november 2022, det vill säga efter valet (Sunt förnuft om Energi och Klimat). Jag kan bara spekulera i varför men det hade säkerligen blivit en användbar pjäs av SD:s motståndare i valdebatten om den kommit ut tidigare.

Eftersom jag bemött flera av hennes Yoytubefilmer och dessutom gett ut boken Spelet om klimatet 2021 frågade ett par tidningar om jag kunde tänka mig att recensera hennes bok. Det är inget ovanligt att tidningar gör så, men naturligtvis blev jag ansatt efteråt av dem som ville få det till en konspiration att media var ute efter att trycka ner Widding. Om man som riksdagsledamot ger ut en bok i ett aktuellt ämne och dessutom intar en ganska kontroversiell position i frågan får man finna sig i att bli recenserad.

Men det skulle få ett bisarrt efterspel.

Recensionen publicerades i Göteborgs-Posten 8 januari 2023 och jag väljer att återge den nedan:

Riksdagsledamoten Elsa Widding (SD) väckte uppmärksamhet när hon nyligen påstod att det inte fanns vetenskapliga bevis för en rådande klimatkris. De som följt debatten blev dock inte förvånade. Hon har skrivit en bok i ämnet och har en egen Yotubekanal där hon ofta framfört åsikter som går på tvärs med IPCC:s slutsatser. I flera intervjuer har hon hävdat att koldioxidhypotesen inte är bevisad.

Nu har hon gett ut en ny bok via eget förlag, Sunt förnuft om Energi & Klimat. Boken består av två delar, den första har hon skrivit själv och i den andra har ett antal medförfattare bidragit med egna kapitel, exempelvis Ingemar Nordin och Gösta Pettersson, två nu pensionerade professorer och tillika kända IPCC-kritiska ”skeptiker” i debatten.

Syftet med boken är enligt Widding att belysa osäkerheterna i IPCC:s rapporter och hur Public Service bedriver alarmistisk rapportering om klimatet. Hon inleder med att berätta att hon nu utgår från att IPCC:s delrapport WG1, som berör fysiken om klimatet, är den bästa tillgängliga kunskapskällan. Ganska snart märks att det nog mest är en läpparnas bekännelse.

IPCC slår fast, med mycket stor säkerhet, att naturliga faktorers påverkan på uppvärmningen är försumbara jämfört med de mänskliga. Men Widding hävdar att det saknas kunskap för att avgöra detsamma (efter sjuttio sidor hade det påtalats åtta gånger). Sin slutsats bygger hon främst på eget resonemang enligt ”sunt-förnuft-devisen” i boktiteln, inte med referens till vetenskapliga studier. Det är ett genomgående mönster i boken. Ofta dras långtgående slutsatser på väldigt lösa grunder.

I många fall ges heller inte en rättvis bild av vad en klar majoritet av expertisen säger. Widding skriver att Parisavtalet inte kommer ha minsta effekt på uppvärmningen vid år 2100 och hänvisar till ett Twitterinlägg och en artikel på SvD:s ledarsida, båda skrivna av debattören Bjørn Lomborg. Läsaren får inte veta att han bygger detta på att länder uppfyller sina utlovade ”Parisåtaganden” fram till 2030, för att sen återgå till att släppa ut långt mer koldioxid än vad man gjorde 2015 under stora delar av seklet. Inte heller redovisas att Lomborgs åsikt inte delas av merparten av de sakkunniga.

Bokens syfte sägs som sagt vara att peka ut osäkerheter men är extremt enkelriktad, ibland så att det gränsar till desinformation. Klimatmodellerna i senaste IPCC-rapporten fokuserar på fem tänkta scenarier baserat på olika framtida utsläppsnivåer. Widding anger att vi tycks följa ”mittenscenariot” SSP2-4,5 och: ”Detta scenario ser ut att kunna klara Parisavtalets 2-gradersmål med risk att hamna ett par tiondelar högre. Det finns en realistisk risk att man landar på 2,4 grader vid seklets slut.”

Men IPCC anger att detta scenarios mycket sannolika temperaturspann år 2100 är 2,1–3,5°C med bästa uppskattning 2,7°C. Till det ska läggas osäkerheter i framtida kolcykel som inte riktigt återspeglas i modellerna. Osäkerheter kan slå åt båda håll men att ignorera det ena är inte att nyansera debatten.

I ett komplext ämne som klimatdebatten går det förstås att hitta överdrifter åt ”båda håll”. Men kritiken förvandlas här snabbt till konspirationsteorier där Public Service påstås avsiktligt vilja vilseleda allmänheten (så till den grad att de börjat måla väderkartorna i alarmistiska färger). De exempel Elsa Widding ger för att påvisa SVT:s felaktigheter faller oftast platt vid närmare granskning. Hon påstår exempelvis att SVT i ett inslag skulle ha sagt att havsnivån vid Elfenbenskusten ökat med 20 cm under 30 år, vilket vore en orimligt hög takt. Men siffrorna nämns i olika sammanhang och ökningen påstås inte att ha skett under 30 år. [De siffror Widding använder för att ”motbevisa påståendet är enormt bristfälliga, de nyaste är dessutom från tidigt 1980-tal.]

Visst har Widding en poäng i att somliga debattörer fortfarande tycks tro att våra utsläpp följer IPCC:s värstascenario, trots att detta scenario numera bedöms vara ganska osannolikt (om än inte omöjligt). Däremot är hennes påstående om att detta värstascenario ligger till grund för nästan alla slutsatser i IPCC:s delrapport WG2 – som berör effekterna på samhälle och natur –helt felaktigt. I sin iver att påtala alarmismen för hon här fram en ren lögn och påstår att IPCC:s officiella video skulle uttrycka att ”jorden redan håller på att gå åt helvete” och undrar vem som tillåtit ett sådant budskap. Men videon innehåller inget sådant uttryck.

Och så där fortsätter det. Korrekt information blandas med faktafel, ensidig data och sen länge motbevisade myter. För den som inte är bevandrad i klimatdebatten blir det oerhört svårt att veta vad som stämmer. Därutöver ges åtskilliga beskrivningar av ett utmålat förtryck i stil med: ”…dagens stigmatisering av oliktänkande ger en stark association till 30-talet då Sverige tog initiativ till, och var världsledande, inom rasbiologi.”

Min bestående känsla är att boken på ett sorgligt sätt skildrar hur konspirationsteorier på detta sätt vinner mark.

Det går förstås inte att undvika den politiska dimensionen av den här boken då Widding sitter i riksdagen. Hon har nu också startat en podd tillsammans med kollegan Jessica Stegrud för att bland annat lansera SD som det ”nya miljöpartiet.” Det är verkligen oroväckande om deras slutsatser bygger på lika skakiga vetenskapliga grunder som boken gör.

Visst kan det vara tröttsamt att epitetet ”förnekare” delas ut i tid och otid, men jag hittar faktiskt inget bättre ord när Elsa Widding påstår att sakkunniga inte oroar sig för klimatförändringarna.

Widding berättar i boken vad som fick henne att ”genomskåda alarmismen”: ”När jag 2016 läste boken Falskt Alarm, klimatfrågan ur vetenskaplig aspekt, av professor Gösta Pettersson, så föll pusselbitarna på plats.”.[3]

Gösta Pettersson är en numera pensionerad professor i biokemi och hans bok Falskt alarm bygger på det som framställs i NIPCC:s rapporter och där finns i princip inget av det som redovisas i IPCC:s rapporter med (NIPCC startades som redan nämnts av Fred Singer och drivs av bland annat Heartland Institute). I Petterssons bok målas IPCC upp som en politiskt hämmad organisation som också censurerar ”skeptiker”. Inte heller denna boks innehåll är alltså förenlig med IPCC:s slutsatser, något som jag gissar att knappast Pettersson själv skulle ha invändningar emot. Han har som sagt skrivit ett kapitel i Widdings senaste bok där han flera gånger hänvisar till NIPCC istället för IPCC.

Widding förnekar inte att koldioxidutsläppen påverkar uppvärmningen i viss grad, men påtalar gång på gång att det inte går att avgöra hur mycket som är orsakat av mänskliga aktiviteter. Hon i det närmaste förlöjligar IPCC:s slutsats:

”Att liksom IPCC lägga allt ansvar för den lilla temperaturhöjningen på en enstaka komponent, koldioxiden, ter sig mot denna bakgrund som, ja, lägg till de attribut som Du tycker kan passa!”

Det är naturligtvis fritt fram för vem som helst att göra egna spekulationer och skriva en bok om dem. Man får ha vilka åsikter man vill, men att de bemöts är ingen kränkning av yttrandefriheten. Det är snarare något man får förvänta sig om man sitter i Sveriges riksdag.

Efter att ha följt den här debatten under lång tid kom inte reaktionerna på min recension av hennes bok som en överraskning. Jag hade därför skrivit två långa blogginlägg med citat, sidhänvisningar och bemötande som komplement till recensionen (det är svårt att få med allt man vill i en recension med begränsat utrymme). Jag har till och med fotograferat texten ur boken till det som jag har tagit med i recensionen.

Elsa Widding bemötte recensionen i ett Youtubeinlägg och påstod att jag inte läst hennes bok. Hon lanserade till och med idén om att det istället kanske var SVT:s klimatkorrespondent Erika Bjerström som skrivit den. Hennes kollega Jessica Stegrud gav mig nedanstående kommentar på Twitter (som hon senare raderade):

Det gick ett tag och plötsligt fick jag kommentarer om att jag var en falsk lögnhals. Det är inget ovanligt i och för sig, snarare en vardag för de som skriver om klimatet. (När mitt förlag Polaris fakta lade ut att min bok Spelet om klimatet skulle publiceras fick inlägget 800 kommentarer på Facebook.) Men oftast brukar kommentarerna komma som en reaktion på något jag skrivit eller gjort. Så inte denna gång.

Det visade sig att Widding lagt ut en ny video. Hon hade fått information som hon kände sig tvungen att delge. Och det rörde anklagelser mot mig. Inga bevis utan mer av typen: ”Jag vet inte om det stämmer men det sägs att Maths Nilsson är den som ligger bakom.”

Jag anklagades för att manipulera både hennes och min Wikipediasida, alltså lägga dit och ta bort information för att framhäva mig själv och trycka ner henne. ”Det är så han jobbar”.

Nu är det så att alla ändringar på Wikipedia loggas och finns tillgängliga för alla, det är bara att gå in och titta på historiken. Hon påstod (eller rättare sagt, andra oidentifierade personer hade informerat henne om saken) att jag hade ” minst två signaturer han jobbar ifrån: Anhn och Yger”. Det går att klicka på dessa signaturer och då hamnar man på deras presentationssidor. Där kan man se att de är Wikipedia-administratörer sedan många år tillbaka. Redaktörerna på Wikipedia startade till och med en diskussionssida om hur de skulle hantera dessa falska anklagelser.

Hon valde dessutom att läsa upp en del text som administratörerna tagit bort från ”min” Wikipediasida. Det handlade om att jag gick på bidrag och att min kemistexamen var ifrågasatt.

Men det här var faktiskt inget nytt. Samma sak hände när jag var med i ett Aktuelltinslag (14 september 2021) om klimathotsskeptiker. Både Lars Bern och Elsa Widding togs upp som exempel med olika videoklipp.

Det blev inte helt otippat ett enormt ståhej i efterspelet. Inslaget fick över sextio anmälningar till Granskningsnämnden (GRN). Det har varit många turer i det här med repliker och motrepliker men det slutade med att inslaget friades.

Min insats bestod i att kommentera en graf som frekvent används felaktigt i klimatdebatten. En temperaturrekonstruktion utifrån en isborrskärna från Grönlands glaciärer (se bild nedan). Ingen påstod i inslaget att Widding använt den men tragikomiskt är att hon ändå blev kränkt av att det kunde uppfattas så. Från anmälan:

Tragikomiken ligger i att hon själv har haft med grafen i sin bok (bilden nedan är från Klimatkarusellen). Och hon har dessutom använt den felaktigt flera gånger även efter Aktuelltinslaget.[4] Den slutar alltså år 1855 och nutida uppvärmning finns inte med. Likaså visar den temperaturen från en enda punkt och kan inte användas för att uttala sig om en global medeltemperatur.

Här i ett inslag i Swebb-TV:

I anslutning till denna kanonad av inlägg och hårda ord valde Widding att lägga upp en text på sin blogg där vi som deltog i inslaget (på den ”politiskt korrekta” sidan) nagelfors. Den var enligt uppgift författad av Mats Johansson, organisationskonsult, journalist och jurist.

Om han finns på riktigt vet jag inte men här dyker anklagelserna om att jag manipulerat Widdings Wikipediasida upp för första gången (vad jag vet). Jag hotades med polisanmälan och fick en beskrivning av min bristande mentala hälsa:

”Vid en närmare studie av Maths Nilsson upptäcker man snart att han ägnar enorm tid åt att förfölja och även aktivt försöka stoppa människor från att framföra sina åsikter, även från att presentera sig själva. I förföljelsen sägs nämligen ingå att aktivt manipulera Wikipedias sidor. En känd journalist som studerat detta berättade för mig efter inslaget hur Nilsson manipulerar Elsa Widdings Wikipedia-sida.” […]

”På det sättet vill han undergräva karaktären hos sina hatobjekt, ett slags försök till karaktärsmord. En advokatvän till mig hävdade upprörd att detta är en förtäckt form av förtal, som skulle kunna leda till åtal.” […]

”Det lyser igenom att Erika Bjerström [SVT-reporter] kan ha varit inblandad i att tillsammans med Nilsson manipulera informationen om Widding.”

”Vår personliga reaktion på Maths Nilsson är att beteendet inte verkar riktigt friskt. Vad är det för typ av människor som viger sin tid åt att jaga och sabotera för seriösa, kunniga medmänniskor bara för att de råkar ha en annan åsikt? Vad är det för störning som gör att man finner en åsiktsskillnad så viktig att man kastar bort sitt liv på att slåss mot en av många åsiktsriktningar, likt en Don Quijote mot väderkvarnarna?”

De tycker man ska läsa min skönlitterära bok Själseld som bevis för mitt sviktande förstånd. ”Man förstår en del då”. (Det är en urban fantasy-berättelse.)

Detta är som sagt tyvärr en del av att skriva och debattera om klimatet. Elsa Widding är inget oskyldigt offer i detta sammanhang. Exempelvis är hennes nedlåtande uttalanden om forskaren Johan Rockström och SVT-reportern Erika Bjerström inte nådiga.

Widding och andra får naturligtvis saluföra sina åsikter. Likaså spekulera runt IPCC-rapporternas innehåll efter eget huvud bäst de vill. Men det innebär inte att man kan göra det utan invändningar. Det finns en oerhörd mängd saklig kritik mot det som ”klimahotsskeptiker” har ältat genom åren och som nu Widding och andra fortsätter upprepa till leda. Fler vetenskapliga artiklar och rabblande av fakta kommer inte förbättra situationen i detta avseende.

Ibland kan radikalisering gå snabbt. Under covidpandemin lade en Facebookvän upp i mina ögon helt berättigad kritik mot de då omtalade covidpassen. Det eskalerade dock snabbt till att snart bara handla om konspirationsinlägg där varenda myt om vaccin och covid lades upp som fakta. Det spelade sen ingen roll om en sak motbevisades, det var bara att hänvisa till nästa påstående. Det är sorgligt för det handlade om en skärpt person jag tycker om.

När någon tagit åt sig en konspiration är det inte ovanligt att snart även andra konspirationer ses som troliga. Även Elsa Widding har anammat vaccinmyterna. Expo rapporterade exempelvis att hon i april 2023 talade på konferensen Spotlight i Stavanger.[5].

”En röd tråd som löper genom hela konferensen är övertygelsen om att en elit, bland annat genom organisationer som WHO och World Economic Forum, i hemlighet försöker ta makten över världen – bland annat genom att iscensätta coronapandemin, klimatkrisen och ekonomisk nedgång.”

Detta skulle senare leda till att Widding lämnade SD för att bli en politisk vilde i riksdagen. Enligt henne själv berodde det på att partiet inte stått upp för henne när den dåvarande utbildningsministern Mats Persson (L) kallat henne för faktaresistent, och för att liera sig med personer och organisationer som förnekar Förintelsen.

Då var vi tillbaka vid Elsa Widdings första anförande i riksdagen. Där hon påstod att det inte existerade någon klimatkris. Kanske gör man bäst i att fundera över om det inte bara är ytterligare ett retoriskt grepp för att flytta fokus från vetenskapliga data?

Kris är ett värdeord och man kan ha olika uppfattningar om detta utan att någon har direkt fel. Så här skriver IPCC i AR6 WG2 Sammanfattning för beslutsfattare (sid 33) om situationen:

”De kumulativa vetenskapliga bevisen är otvetydiga: Klimatförändringar är ett hot mot människors välbefinnande och planetariska hälsa. Varje ytterligare försening av samordnade förebyggande globala åtgärder för anpassning och mitigering kommer att missa en kort och snabbt försvinnande öppning av möjligheter att säkra en levande och hållbar framtid för alla. (mycket hög säkerhet).”

Argumenten om att det inte existerar en kris kommer i huvudsak från personer som i decennier har ifrågasatt kopplingen mellan koldioxidutsläpp och uppvärmningen, ja till och med i det längsta ifrågasatt att det alls sker en uppvärmning. Att det istället bara handlar om manipulering av mätdata och att i princip hela forskarkollegiet är korrupt och så vidare.

Men man får förstås ha vilken åsikt man vill.

Om man ska hårdra det så är en huvudfråga i klimatdebatten om man kan lita på IPCC eller inte. Det är helt omöjligt att anse att IPCC:s rapporter om fysiken bakom klimatförändringarna är den bästa kunskapskällan och, som Widding gör, samtidigt:

-anse att Gösta Petterssons bok Falskt alarm är den bästa ”klimatbok” man läst.
-hänvisa till organisationen Clintels rapport med kritik mot IPCC:s WG1-rapport
-acceptera det Klimatrealisterne skriver på sin faktasida om klimatet

Det är faktiskt inget att debattera utan ren fakta. Hela syftet med deras argumentation är att motsäga IPCC:s slutsatser. Även de mest säkerställda.

Det finns heller ingen anledning att debattera om huruvida Widdings senaste bok går hand i hand med IPCC:s slutsatser. Det gör den inte. Det gör inte heller det mesta hon har framfört i sin Yotubekanal. Det är också anledningen till att det hörs protester när hon i riksdagens kammare påstår att hon enbart hämtar uppgifter från IPCC:s rapporter.

Det är faktiskt helt obegripligt att hon och hennes följare som ägnat så mycket tid åt att bestrida ”mainstream” forskning och IPCC:s slutsatser, blir så upprörda av att jag konstaterar att de inte förmedlar IPCC:s slutsatser.

Det finns saker i hennes kommentarer om att alarmismen ibland överdrivs som jag kan hålla med om. Men merparten av hennes invändningar är inga försök att nyansera debatten, det är helt enkelt saker som går på tvärs med även IPCC:s mest säkerställda slutsatser.

Så här långt från vetenskapen är Sverigedemokraterna och Elsa Widding – Maths Nilsson, författare

Nästa kapitel –>

[1] Expo: Ingrid Carlqvist, 2021-04-09 https://expo.se/fakta/wiki/ingrid-carlqvist

[2] Exempelvis: Så här långt från vetenskapen är Sverigedemokraterna och Elsa Widding, 4 september 2022 https://mathsnilsson.se/2022/09/04/sa-har-langt-fran-vetenskapen-ar-sverigedemokraterna-och-elsa-widding/

[3] Widding, Elsa, Sunt förnuft om Energi & Klimat, Elsa Widding förlag, 2022, ISBN 9789151926971

[4] Jag har skrivit en rad inlägg om detta på min blogg, ett par av dessa är: https://mathsnilsson.se/2021/11/10/widding-aktuellt-granskningsnamnden-och-lilla-jag/ eller här: https://mathsnilsson.se/2023/01/15/en-dares-forsvarstal-om-att-livedebattera-och-respektfullt-diskutera-igen/

[5] Glaad, Nilsson, Widding (SD) delade scen med förintelseförringare och antivaccin-aktivister, Expo 2023-04-18 https://expo.se/2023/04/widding-delade-scen-med-forintelseforringare-och-vaccinmotst%C3%A5ndare

Kapitel 11 – Klimatdebatten i Sverige

Den 2023-12-262023-12-27 Av Mathsi Uncategorized3 kommentarer

Föregående kapitel hittar du här.
En innehållsförteckning med länkar till de olika kapitlen hittar du här.

Kapitel 11: Klimatdebatten i Sverige

De mest intensiva striderna mot IPCC och klimatvetenskapen har rasat i USA. Även Australien och Storbritannien har ljudliga grupperingar som påverkat politiken och det har även förekommit inom EU som beskrivits i förra kapitlet. Men på det stora hela har en klar majoritet av politiker i EU fortfarande tilltro till IPCC och regionen har länge varit den primära drivkraften i mycket av världens klimatarbete. Men hur länge håller det i sig? På sina håll har den politiska vinden bland de styrande definitivt börja svänga. En del politiskt konservativa initiativ har på senare tid likaså lyckats sprida tvivel till stor publik.

Sverige har länge varit relativt förskonat från toppolitiker som officiellt ifrågasätter IPCC även om det definitivt har funnits. ”Klimathotsskeptiska” Stockholmsinitiativet bildades 2008 och skriver själva: ”Den första yttringen blev ett seminarium ”Tid för förnuft i klimatfrågan” i Kreabs regi. Den första publicerade debattartikeln ”Kasta inte pengar på klimatbluffen” följde kort därefter.”

De hjälpte bland annat fyra riksdagsledamöter från Moderaterna och Kristdemokraterna att ordna ”för-och-emot-konferenser” i riksdagen 2009 och 2010. Även Timbro ordnade åtminstone en liknande debatt. Även om det till synes kan verka vara fullt rimliga tillställningar är de utmärkta exempel på falsk balans. Arrangemangen ger ett skenbart intryck av att det handlar om två sidor med ungefär lika stort vetenskapligt stöd. Så har aldrig varit fallet.

På nätet och på vissa ledarsidor har tonläget stundtals varit högt och det finns flera debattartiklar i stil med denna på SvD:s ledarsida från Nima Sanandaji, tidigare vd för tankesmedjan Captus, 2005:

”Det är värt att påpeka att människans inverkan på jordens temperatur troligtvis överdrivs kraftigt i samhällsdebatten. Forskningen pekar allt mer på att vi upplever en naturlig variation i planetens medeltemperatur.” [1]

Tvivlen på IPCC och dess slutsatser har frodats på framförallt den politiska högerkanten och mönstret i Sverige skiljer sig därvidlag inte från övriga världen. I takt med att uppvärmningen inte längre har kunnat förnekas (det finns alltid undantag), och gamla motbevisade myter börjat upprepas till leda, så avtog intensiteten i debatten en aning ett par år efter IPCC:s femte rapport 2013. Men det skulle bli ändring på det.

11:1 Högernationalistiska vindar

IPCC startades bara för att den politiska eliten skulle kunna införa världssocialism och höja skatterna. Så har det låtit från ganska många håll sedan IPCC startades 1988. Till och med Thatcher som blev känd för att vara den första världsledare att vilja ta krafttag mot klimatförändringarna ändrade sig och skrev i sina memoarer 2002:

”Undergångspredikarnas favoritämne idag är klimatförändringar. Det är uppenbart att ingen plan för att förändra klimatet skulle kunna övervägas på något annat än en global skala, den ger en fantastisk ursäkt för en världsomspännande, supranationell socialism.”[2]

Hon skrev att hon byggde detta på framförallt tre böcker som hade getts ut av redan nämnda tankesmedjor. Fred Singer hade skrivit en av dem.

Den politiska vänstern beskylls fortfarande för en obefogad ”kommunistisk klimatalarmism” men under senare år har det skett en viss förändring. Numera är det oftare rika att så kallade globalister som George Soros som får skulden - inte kommunister, även det fortfarande förekommer frekvent. (Benämningen globalist brukar ofta sägas vara en hundvissling till antisemitism). Ett typexempel är en kommentar jag fick på min blogg efter att ha kommenterat ett inslag på högernationalistiska Swebb-TV:

”En massa vinklad vänsterbliven (efterbliven) propaganda. Tokvänstern är numera grundlurad. Lierad med kapitalet och globalisterna.”

Alla som skriver om klimatet får räkna med liknande kommentarer även om man så bara hänvisar till IPCC:s mest säkerställda slutsatser.

Denna svängning från att skylla alarmismen på globalister istället för kommunister korrelerar ganska bra med då högernationalistiska partier fick allt större inflytande i politiken, både i USA och i Europa, och att de också gett sig in i klimatdebatten. Steve Bannon, Donald Trumps tidigare chefsstrateg menade exempelvis att valet i USA 2016 stod mellan globalister och nationalister. IPCC och klimatlarmen utgör så till vida en perfekt måltavla att inkludera i sin ideologiska krigsföring mot ”etablissemanget”.

Det kan tyckas märkligt att libertarianska tankesmedjor som står för ganska radikalt frimarknadstänk skulle gå hand i hand med åsikter hos nationalistiska grupperingar. I mångt och mycket är de ju varandras ideologiska motpoler. Men de går inte hand i hand. Tankesmedjorna gillar inte att stater – eller överstatliga organisationer – reglerar sönder fritt företagande, handel och i deras tycke privata angelägenheter. Nationalister ser IPCC och FN som överstatliga organ som inkräktar på nationernas frihet och styrs av ”etablissemangets” elit. Även organisationer som World Economic Forum ingår numera i denna världsomspännande konspiration.

Det som förenar dem ligger nog mer i att tankesmedjorna och högernationalister har samma ”motståndare”. De som hårdast driver kraven på klimatåtgärder och regleringar är miljöorganisationer och rödgröna politiker. Lägg därtill mainstream media – högernationalisternas ständiga slagpåse – som de menar okritiskt sprider ”etablissemangets” alarmism. Många högerpolitiker är inte direkt blyga med sina åsikter om att public service är vänstervridet. Flera av de kommentarer och inlägg som skrivs på diverse forum tycks innehålla ett genuint hat mot ”etablissemanget” – och miljöorganisationer i synnerhet. Och jag menar nu inte de horder av nättroll och botar som agerar på social medier, utan offentliga debattörer.

Sverigedemokraterna (SD) föddes 1988, samma år som IPCC. Som alla vet är det invandrarfrågan som varit deras huvudfokus, inte miljön. Men sedan de vuxit sig större har de definitivt påverkat även det politiska samtalet i denna fråga.

Partiet kom in i riksdagen 2010 och behövde då på allvar få till ett genomarbetat partiprogram. Dagens industri och Expressen har visat hur lobbyister från näringsliv och diverse intressegrupper kastade sig över dem för ”att hjälpa till” (en uppvaktning nog alla nya riksdagspartier får räkna med).[3] Fina middagar på krogar i Stockholm åtföljdes exempelvis av ändrad inställning i frågor som den om vinster i välfärden. De hade 2014 gått till val på att begränsa dessa men när frågan dök upp i riksdagen under våren 2015 hade partiet svängt.

Vad det gällde klimatpolitiken vände sig SD till Stockholmsinitiativet, navet för svensk ”klimathotsskepticism”. Många aktiva SD-politiker har uttryckt sin misstro mot den etablerade klimatvetenskapen. Exempelvis sade Björn Söder i en debatt i Kristianstads kommunfullmäktige 2019: ”Klimathotet är en stor bluff”.[4]

SD röstade som enda parti nej till att Sverige skulle ratificera Parisavtalet. 2017 var de likaså upprörda över att SMHI ägnade sig åt ”tendentiös opinionsbildning” i klimatfrågan och drog därför ner deras anslag med elva miljoner i sitt budgetförslag.

Josef Fransson, SD:s tidigare talesperson för klimatet, skrev en debattartikel 2014 där han visserligen inte förnekar uppvärmningen men påstod bland mycket annat att det var ”få som bedömer koldioxidens effekt som så kraftig att den står för hela denna uppvärmning.”[5] Det var året efter IPCC:s femte rapport (IPCC AR5 WG1) som konstaterade att den bästa uppskattningen var att människan låg bakom hela den observerade uppvärmningen.

2017 upprepade Fransson andemeningen från sin debattartikel från 2014, men nu i en motion till Riksdagen med rubriken Faktoider inom klimatvetenskapen. Lite ironiskt är att det är han själv som står för dessa faktoider. Han påstår exempelvis om klimatmodellerna att ”I princip samtliga har hittills förutspått en radikalt snabbare temperaturutveckling än vad som senare blivit fallet.” Det stämmer inte.

Motionen föreslog att en vetenskaplig kommitté skulle få i uppgift att ”lyfta och vända på olika argument, för att senare presentera sina slutsatser för allmänheten.” Detta för att komma tillrätta med ”antiintellektualismen” inom klimatdebatten. Att IPCC:s arbete inte dög för Fransson är uppenbart då det var han som vid utformningen av SD:s klimatpolitik tog kontakt med Stockholmsinitiativet.

Inför valet 2022 sattes klimatdebattören Elsa Widding upp som nummer tolv på SD:s riksdagslista och valdes således in. I sitt första anförande i riksdagens kammare väckte hon uppmärksamhet med orden: ”Att vi skulle befinna oss i en klimatkris anser jag saknar vetenskapligt stöd.” Hon påstod att hon bara hämtade information från IPCC:s rapporter. Partiledare Jimmie Åkesson stödde henne och upprepade påståendet, vilket inte oväntat rörde upp heta känslor.

De som följt klimatdebatten blev nog knappast förvånade över detta utspel. Men jag tror det kan vara nödvändigt att här backa bandet en aning för att förstå varför reaktionen på Widdings uttalande blev så starkt.

Tonläget i klimatdebatten har varit högt ända sedan IPCC bildades 1988. Men ändå brydde sig den breda allmänheten inte särskilt mycket. Det blev ändring på det 2006 i och med att Al Gores film En obekväm sanning haft premiär och fick stor uppmärksamhet. Mängder med bloggar ploppade upp världen över och polariseringen i framförallt USA fick sig ännu en skjuts.

I dokumentären Climate of Doubt av PBS kan man höra hur arrangörerna av Heartland Institutes klimatkonferenser gottade sig åt att det var just Al Gore, ihop med IPCC, som belönades med FN:s fredspris. Han var i USA en känd, och av många hatad, demokratisk miljödebattör sedan länge. Klimathotsskeptikerna hade fått en perfekt gemensam fiende att rikta ilskan mot.

Några år efter IPCC:s femte rapport 2013/2014 började som redan nämnts debatten svalna en aning även om den på inget sätt försvann. Under 2018 drabbades delar av Europa av en långvarig torka och Sverige fick brottas med omfattande skogsbränder. Under våren detta år hade även Greta Thunberg startat sin numera berömda skolstrejk för klimatet framför riksdagshuset.

Miljöorganisationer och andra hade i åratal försökt få upp klimatfrågan på allvar i medier och i politiska sammanhang utan att riktigt lyckas. Men det ändrades nu. Vi-skogen har sedan 2014 undersökt hur svenska medier rapporterat om klimatet och under 2019 nära nog fördubblades antalet inslag jämfört med tidigare år. Klimatet var det ämne som media publicerade flest artiklar om.

Bild: från Vi-skogen Varmare klimat – iskall nyhet? EN RAPPORT OM KLIMATET I SVENSK MEDIA, 2021 https://viskogen.se/app/uploads/2021/05/vi-skogen_rapport_varmare_klimat_iskall_nyhet_2021.pdf

Det märktes också tydligt att högernationalistiska organisationer nu gav sig in i klimatdebatten. Greenpeace och Institute of Strategic Dialogue kartlade tyska Alternative für Deutschland (AfD):s inlägg på sociala medier. Det syntes tydligt hur klimatfrågan sköt fart från att tidigare varit nästan helt frånvarande. Och en klar majoritet av dessa inlägg handlade om Greta Thunberg.[6] I stil med att konservativa republikaner fått sin ”klimatfiende” i Al Gore fick nu Greta Thunberg axla denna roll gentemot högerpopulister.

AfD tog hjälp av tyska klimatförvillarorganisationen EIKE, som i sin tur bedriver ett nära samarbete med Heartland Institute. De lanserade en egen tonåring, en anti-Greta i form av den tyska Youtubern Naomi Seibt. Hon har framträtt i Fox News och hållit olika föredrag, bland annat under en anti-IPCC-konferens i Glasgow 2019 (Climate Reality Forum) med titeln: The Evil Motives of Climate Socialism.

Men det är inte bara klimatet Seibt uttalat sig om, det handlar även om att prata ner feminism och invandring. Särskilt muslimer.[7] Alltså samma ämnen som exempelvis svenska högernationalistiska Swebb-TV ägnar sig åt.

SD är som bekant framvuxet ur nazistiska och rasistiska rörelser som av naturliga skäl inte har fått göra sig hörda i vanlig media. De startade därför egna kanaler och nätverk som SD senare har utnyttjat (Nya Tider, Samnytt, Avpixlat med flera). Det är väl dokumenterat hur dessa har utnyttjat agget mot Greta Thunberg i sina publikationer.[8]

De har länge utklassat övriga partier i kampen om de sociala medierna och de tar allt större plats som nyhetskanal. Samnytt hade i slutet på 2023 nått till 3,4 miljoner besökare i månaden, vilket gör dem till 10:e eller 11:e största svenskspråkiga nyhetssajten efter bl a Aftonbladet, Dagens Nyheter, SVT, TV4 och Expressen.

Dagens ETC avslöjade 2022 hur SD under många år haft en egen organisation (Battlefield) uppbyggd enbart för att ”kriga på nätet” via anonyma Facebooksidor som exempelvis Stöd svenska polisen (230 000 följare) och Kod 291 (50 000 följare) och liknande.[9] Enligt ETC:s källor inom gruppen hade de flera sim-kort per person för att registrera fejkade Facebooksidor. Likaså kom order direkt från partistyrelsen.

2019 startade Tobias Andersson, SD:s nuvarande rättspolitiska talesperson, Operation Ringhals som handlade om att infiltrera en klimatdemonstration anordnad av Fridays for future och hänga ut unga klimataktivister. Flera av partiets centrala gestalter, som deras kommunikationschef, ska ha deltagit i detta arbete. Inför valet 2018 organiserade Andersson en gruppering (Avantgarde) för att härja i kommentarsfälten på näten och angripa politiska motståndare.

Det är i mina ögon uppseendeväckande uppgifter men de möttes mest med en gäspning. Som om SD fortfarande vore ett litet parti på ytterkanten och inte Sveriges näst största parti med en avgörande roll i landets nuvarande styre. Kanske berodde det på att det var Dagens ETC som kom med avslöjandet? En uttalat vänsterinriktad mindre tidning.

Två andra medlemmar i SD, Jan Sjunnesson och Mikael Willgert, startade 2016 den webbaserade mediekanalen Swebb-TV. Inledningsvis handlade det om invandring. Efter ett uppehåll drog Willgert igång projektet igen och 2019 fick de en egen studio och utökade verksamheten. De skrev själva:

”Vi tycker att de etablerade mediehusen gör ett dåligt jobb och att de missbrukar sin ställning. De ger inte en trovärdig bild av verkligheten inom framförallt tre områden som är styrda av politisk korrekthet. Det gäller massmigrationen, klimatlarmen och feminismen. Den felaktiga eller mörklagda informationen leder till mycket negativa konsekvenser för oss medborgare. Därför är det framförallt inom dessa områden vi arbetar för att komplettera bilden utifrån ett medborgarperspektiv.”

I detta ingick ”Fjärde statsmakten” med Lars Bern som blivit Swebb-TV:s ”klimatexpert” (han har dock aldrig varit i närheten av klimatforskning).

Detta märktes även i sociala medier. Många började länka till Berns Swebb-TV-inslag och jag kunde inte låta bli att titta. Det var så makabert att jag kände mig tvungen att skriva ett blogginlägg för att bemöta det han påstod. Mitt första inlägg skrev jag 11 augusti 2019 som en replik på programmet Lördagsintervju 8 – Lars Bern om det överdrivna klimathotet och fusket med klimatdata. Mycket handlade om att måla upp en konspiration. Som exempel följer här ett meningsutbyte om IPCC och klimatforskningen:

-Bern: ”Det har varit ett beställningsarbete – att det ska vara alarmerande.”
-Willgert: ”Så de som har betalt studierna har i princip krävt att det ska göras på ett visst sätt?”
-Bern: ”Ja, absolut.”

Bern påtalade vidare att FN medvetet bedriver politik med överdrivna larm. Han lyfte också fram att Al Gore finansierats av ”globalisten George Soros”.

Några andra påståenden:

”Mainstream media är med på det här stora bedrägeriet att försöka lura folk”.

”Rockström [klimatforskare] är ingen vetenskapsman.”

”Den som framförallt har drivit den här frågan är Obama. Hans myndigheter har setat [sic] och ändrat i historien.” Bern menade att forskarna hade beordrats att ändra i mätdata och fortsatte: ”En amerikansk statlig myndighet har ägnat sig åt rent forskningsfusk.”

Lägg därtill en rad vetenskapliga felaktigheter som att Grönlands isar växer och att uppvärmningen hänger ihop med solaktiviteten, inte koldioxid.

Sådär fortsätter det i program efter program. Den 3 september 2019 uttryckte Bern sig enligt nedan i samband med att han fabulerat ihop att en känd klimatforskare och debattör, Michael Mann, blivit fälld i domstol som bedragare (vilket han inte blivit) och att klimatforskarna tappar i trovärdighet:

”Och vad gör då globalisterna? Jo, då måste de ändra strategi. Och då har de via sin PR-apparat, de kontrollerar ju mainstreammedia, och via sina PR-resurser kommit på att nu göra om hela frågan till en religiös fråga. Och så har man lanserat lilla Greta.”

Ett uttalande som säger en hel del om nivån på den här debatten. Och har en konspiration anammats brukar det ofta inte dröja innan nästa accepteras. Under covid-pandemin förordade Bern att vaccinationerna skulle avbrytas. Allt baserat på den uppsjö av desinformation som då spreds om vaccinen.

När SD:s Josef Fransson skulle utforma partiets klimatpolitik vände han sig även till denne Lars Bern för inspiration och råd. Swebb-TV uppger för övrigt på sin hemsida att de 2021 fick en miljon kronor i utvecklings- och innovationsstöd från Myndigheten för Press Radio och TV. Likaså redaktionsstöd på 351 000 kr år 2020 och 336 000 kr för år 2021 från samma källa.

Kapitlet fortsätter i nästa inlägg ->>

[1] Sanandaji , Nima, Människans inverkan överdrivs kraftigt, SvD ledarsida 2005-08-03 https://www.svd.se/a/4506926a-0768-31f9-92f3-67e86a3095c9/manniskans-inverkan-overdrivs-kraftigt

[2] Montague, Brendan, Who drove Thatcher’s climate change u-turn? The Ecologist, 2018-10-17 https://theecologist.org/2018/oct/17/who-drove-thatchers-climate-change-u-turn

[3] Baas, David, Näringslivets hemliga uppvaktning av SD, Expressen 2016-05-16 https://www.expressen.se/nyheter/naringslivets-hemliga-uppvaktning-av-sd/

[4] Kristianstadbladet: Björn Söder om Greta Thunberg: ”Sårbar tonåring utnyttjas av cyniska vuxna” 2019-10-18 , https://www.kristianstadsbladet.se/kristianstad/bjorn-soder-om-greta-thunberg-sarbar-tonaring-utnyttjas-av-cyniska-vuxna/

[5] Fransson, Josef, ”Klimatpolitiken har gått över styr” Nyheter24, 2014-08-12 https://nyheter24.se/debatt/774798-josef-fransson-sd-klimatpolitiken-har-gatt-over-styr

[6] Boren, Kahya, German far right targets Greta Thunberg in anti-climate push, Greenpeace, 2019-05-14 https://unearthed.greenpeace.org/2019/05/14/germany-climate-denial-populist-eike-afd/

[7] Samarbete med Heartland Institute: https://heartland.org/opinion/press-release-german-youtube-personality-naomi-seibt-joins-the-heartland-institute/ ; Tal på konferens Climate Reality Forum, Glasgow 2019-11-02 https://climaterealityforum.com/ ; Sammanställning: https://www.desmog.com/naomi-seibt

[8] Kjell Vowles & Martin Hultman (2021) Dead White men vs. Greta Thunberg: Nationalism, Misogyny, and Climate Change Denial in Swedish far-right Digital Media, Australian Feminist Studies, 36:110, 414-431, DOI: 10.1080/08164649.2022.2062669

[9] Söderin, Eigil, Här är SD:s hemliga trollarmé – får order av Åkesson,Dagens ETC 2022-08-26 https://www.etc.se/inrikes/haer-aer-sd-s-hemliga-trollarme-faar-order-av-aakesson ; Söderin, Eigil, SD-toppen styrde trollarmén – gav sig på unga under klimatdemonstration, Dagens ETC 2022-09-02 https://www.etc.se/inrikes/sd-toppen-styrde-trollarmen-gav-sig-paa-unga-under-klimatdemonstration

Kapitel 10.1 – Aktivister i kostym

Den 2023-12-252023-12-26 Av Mathsi Uncategorized8 kommentarer

Föregående kapitel.
Innehållsförteckning med länkar till kapitlen.

10:1 Aktivister i kostym

En av de saker som förvånat mig mest när jag dykt ner i klimatdebatten är det stora antal marknadsliberala tankesmedjor och lobbyorganisationer som finns runt om i västvärlden. Och hur mycket pengar de omsätter (men naturligtvis inte enbart på klimatfrågan).[1] Det är också slående hur bra kontakter med styrande politiker de tycks ha.

När man försöker följa informationsvägarna i klimatdebatten går det inte att låta bli att tänka på de skalbolagshärvor som nystas upp i diverse finansbedrägerier. Ett närmast oräkneligt antal organisationer med sina ofta mycket aktiva medarbetare ger ibland ett intryck av att de företräder en enorm folklig rörelse. Men även om det myllrar av tankesmedjor som upprepar samma budskap i klimatdebatten visar det sig nästan alltid leda tillbaka till ett fåtal organisationer och personer. Ibland känns nätverken lika inavlade som den svenska vargstammen.

Att beskriva detta är en utmaning utan att söla ner texten med en uppsjö av namn på personer och diverse organisationer. Så jag ber om ursäkt på förhand, för det kommer det bli en del av den varan i resten av detta kapitel – men det är ett helt medvetet val från min sida. Dessa nätverk är nämligen en helt essentiell del av hur desinformationsspridningen gått till genom åren. Det har varit särskilt tydligt i USA men i följande text kommer jag visa att så varit fallet även i Europa.

Med det sagt, lobbyism är en del av demokratin, även företag måste få försöka påverka politiker. WWF och Greenpeace lägger också ganska mycket pengar på lobbyism. Man kan lösa problem på olika sätt, miljöorganisationerna har inte ensamrätt på vad som är att föredra. Man måste få ha åsikten att de olika klimatavtalen (Kyoto/Paris) inte är det bästa sättet för att få ner koldioxidutsläppen. Det är dock slående hur ofta de som motsätter sig dessa avtal samtidigt inte heller accepterar IPCC:s slutsatser, inte ens de mest säkerställda. Och samtidigt har besvärande intressekonflikter. Dessa debattörer kan också leverera undergångsretorik även om det då sällan lyfts som alarmism eller aktivism. Nedan följer några exempel. Bedöm själv.

Efter att USA avvisat Kyotoavtalet 2001 skickade Competitive Enterprise Institute (CEI) sin konsult Chris Horner över Atlanten. Han var även advokat för Cooler Heads Coaltion, en gruppering som beskriver sig själva som en informell ad hoc-grupp, fokuserad på att skingra myterna om global uppvärmning. Bland medlemmarna hittas ett stort antal av de organisationer som varit mest aktiva i att sprida desinformation om klimatvetenskapen samt några oljebolag. Mellan 1997–2015 har de fått uppemot 98 miljoner dollar i donationer från Exxon Mobil, konservativa stiftelser och så kallade dark money organizations.[2] Horner är dessutom författare till ett par storsäljande böcker där IPCC:s slutsatser utmålas som vänstervriden alarmism (även om de utgavs efter det nedan beskrivna hände).

Avsikten med Horners uppdrag var att starta en tankesmedja som skulle påverka europeiska politiker. Det vet vi eftersom en oförsiktig person kastat en utskriven powerpointpresentation i en papperskorg som Greenpeace hittade. Horner har bekräftat äktheten. Där framgår planen:

”I USA har en informell koalition bidragit till att framgångsrikt förhindra Kyoto-liknande program genom att upprätthålla en rationell röst för civilsamhället i debatten om klimatekonomi, vetenskap och politik. Denna modell bör efterliknas, när så är lämpligt, för att vägleda liknande ansträngningar i Europa.”[3]

Horner beskrev också hur han via en annan tankesmedja hade direktkanaler in till EU-parlamentet där han hållit flera föredrag. Tankesmedjan han syftade på var European Enterprise Institute (EEI), startad och driven av Gunnar Hökmark (M) under sin tid som EU-parlamentariker. Horner menar att det var EEI som hade kontaktat honom för att få hjälp med energi- och miljöfrågor.

Förutom att Hökmark själv var vice ordförande för EPP – den största politiska grupperingen inom EU – fanns en rad politiska högdjur med i smedjans rådgivande kommittéer (exempelvis vicepresidenten för europeiska investeringsbanken, sittande finansminister för Slovenien, före detta finansministern för Slovakien, tidigare vice premiärminister i Österrike och tillika dåvarande EU:s särskilda samordnare för stabilitetspakten för sydöstra Europa).[4] Trots de uppenbara potentiella intressekonflikterna vägrade de uppge vilka som finansierade deras verksamhet.[5]

Nu lyckades Horner inte starta upp sin tänkta tankesmedja och han uttryckte sin förvåning över att intresset inte fanns. Men i EEI lade han kraft på att påskina hur dyrt och meningslöst Kyotoavtalet skulle bli för EU.

Det var dock inte det enda fossildrivna amerikanska påverkansförsöket för att få EU att inte acceptera Kyotoprotokollet.

2003 startades tankesmedjan International Council for Capital Formation (ICCF) med hemmabas i Bryssel. Eller rättare sagt, de hade en registrerad adress alldeles jämte EU-parlamentet i Bryssel. Men när Corporate Europe Observatory (CEO) tänkte avlägga ett besök upptäckte de att det endast fanns ett postfack att prata med.

En receptionist bekräftade att ICCF inte hade något kontor och CEO fick istället ett telefonnummer de kunde kontakta dem på. Numret gick dock till en annan lobbyorganisation. I praktiken hade ICCF:s verksamhet (workshops i EU-parlamentet och liknande) under tre år drivits av denna organisation. CEO efterfrågade information om detta samarbete men företagets chef vägrade ge någon info med hänvisning till sekretessavtal.[6]

Men i själva verket är ICCF ingen europeisk tankesmedja utan ett dotterbolag till American Council for Capital Formation (ACCF), ännu en av dessa tankesmedjor som vurmar för frihandel och bekämpar myndigheters regleringsiver. De var exempelvis väldigt aktiva i kampanjerna att hålla USA borta från Kyotoavtalet. ExxonMobil bidrog med 1,6 miljoner dollar till ACCF:s arbete.[7] Och nu drev de samma kampanj i EU (enligt inläggen på ICCF:s webbsida tycks deras enda syfte ha varit att agitera mot Kyotoavtalet).

ACCF startade alltså ICCF och dess chef blev Margo Thorning, som då hade, och fortfarande har, höga poster inom ACCF. Hon har tidigare jobbat på bland annat USA:s energidepartement och varit med och påverkat skeenden både i USA och internationellt.

Thorning skrev några rapporter för ICCF:s räkning som skulle bevisa att EU-ländernas ekonomier skulle drabbas mycket hårt om Kyotoavtalet efterlevdes.[8] Tyskland, Spanien, Storbritannien och Nederländerna skulle tappa 4–5 procent av BNP och leda till ett närmast katastrofalt ras i antalet jobbtillfällen. Dessa uppgifter användes exempelvis i en artikel i EEI:s tidskrift.[9] Likaså i rapporten Vad varje europé bör veta om global uppvärmning från 2007 utgiven svenska tankesmedjan Eudoxa AB.[10] Rapporten kom dock ursprungligen från Competitive Enterprise Institute och Eudoxa AB hade bett om att få översätta den. Författaren var också verksam i nämnda Cooler Heads Coaltion.

ICCF uppdaterade rapporterna 2005 (då diskussionerna om vad som skulle komma efter Kyotoavtalet började på allvar) och skrev ner de alarmerande siffrorna något. Men det var fortfarande ett stålbad av rang som väntade EU om Kyotoavtalet skulle uppfyllas. Dessa rapporter uppmärksammades i stora medier som BBC, ABC News, Bloomberg, Reuters, MSNBC News med flera.[11] För Bloomberg uppgav Thornberg att: ”Kostnaden för avtalet överskrider nyttan med råge”. Likaså uppgav hon att ICCF finansierades av handelsorganisationer, försäkringsbolag och företag inom fossilbranschen.

Idag har vi facit på detta och vet att det var ren skräckpropaganda, EU sänkte utsläppen betydligt mer än vad målen krävt (även de konsumtionsbaserade koldioxidutsläppen sjönk) utan någon ekonomisk kris.[12] Men det är sällan dessa personer eller organisationer kallas alarmister. Kanske skulle man rent utav kunna kalla dem aktivister?

Men tillbaka till ICCF. Det brukar sällan vara mer än något enstaka steg bakåt i kontaktkedjorna tills man stöter på någon av de mest kända och drivande tankesmedjorna i klimatförvillarbranschen. ICCF är inget undantag. I deras Board of advisers hittas exempelvis:

Richard Rahn, tidigare chef för ACCF, rådgivare åt Bush d ä, senior fellow på Cato Institute och talare på Heartland institutes klimatkonferenser (som utgjort en central del i klimathotsskepticismens spridande).

Gerd-Rainer Weber – finns på Heartland Institutes websida och har också talat på deras klimatkonferenser. Med i German Coal Mining Association.

ICCF:s Board of Trustees är också full av prominenta herrar som innehaft riktigt höga poster inom både näringsliv och tidigare amerikanska regeringar.[13]

ICCF har vidare ordnat en rad arrangemang där dignitärer från EU-parlamentet deltagit.[14] Bilden nedan är tagen ur programmet från ett evenemang 2004 som ICCF arrangerade ihop med tre andra tankesmedjor, alla välkända i klimatdebatten. EU-parlamentets vicepresident deltog i arrangemanget, liksom andra betydelsefulla ledamöter. Lena Ek (C) var moderator. ICCF:s rubrik om workshopen på sin webbsida berättar vad den handlade om:

”Tankesmedjor varnar ’kostnaden för Kyoto 10 till 15 gånger högre än EU-förutsägelser’ och uppmanar till ett radikalt omtänk i 2012 års policy.”[15]

Förutom Thorning höll exempelvis Mitra Barun föredrag som representant för den indiska tankesmedjan Liberty Institute. Han har även varit kolumnist för Wall Street Journal och har där förklarat att IPCC bildades med syfte att stater skulle roffa åt sig mer makt på bekostnad av det privata näringslivet.[16]

Han påtalade även hur andra miljölarm och ”gröna profetior varit patetiska” och tog upp DDT-larmen på 1960-talet som skulle kostat miljontals liv (se kapitel 6:4), befolkningsbomben på 1970-talet, skydda skogen-åtgärder på 1980-talet (antar att han syftar SO₂-utsläppen och surt regn), freoner och ozonhålet på 1990-talet. Och nu då klimatförändringarna som han 2010 slog fast inte visade sig stämma.

Likt många andra inom den här debatten har även Mitra Barun en egen sida på Heartland Institutes webbplats.

En annan presentatör var ekonomiprofessor Richard Tol som varit medförfattare till flera IPCC-rapporter. Ett par år innan detta möte hade han publicerat en studie som sade att klimatförändringarna skulle få en relativt liten påverkan på ekonomin och länge till och med vara positiv.[17].

Tol väckte stor uppmärksamhet när han hoppade av skrivandet av IPCC:s sammanfattning för beslutsfattare i IPCC:s femte rapport (IPCC AR5 WG2) 2014. Anledningen var att han tyckte det blev för alarmistiskt och att det inte togs hänsyn till de många positiva effekter som uppvärmningen förde med sig. Han hade ju själv gjort studier som kommit fram till att klimatförändringarna skulle ge en positiv effekt, åtminstone upp till 2,2 °C.[18] En studie som förstås använts av så kallade skeptiker:

Uppståndelsen gjorde ekonomer uppmärksamma på Tols aktuella studie från 2009 och vid närmare granskning upptäcktes en rad felaktigheter.[19] Det ledde till att Tol fick uppdatera sin artikel inte bara en utan två gånger. Han kallade felen ”små gremlins” som smugit sig in. Men även efter korrigeringarna konstaterades att av de totalt tjugoen angivna slutsatserna var tio felaktiga och kunde inte replikeras.[20] Inte heller tidskriftens redaktörer var nöjda efter uppdateringarna utan lade till en egen kommentar.[21]

Tol publicerade en liknande artikel 2018.[22] Han hade där sammanställt resultaten från tjugotvå studier och kommit till slutsatsen att klimatförändringarna skulle ha en övervägande positiv effekt (åtminstone till en början). Men utav dessa studier var bara tio publicerade under de senaste femton åren. Endast två, båda mer än femton år gamla, visade på en positiv nettoeffekt från klimatförändringarna. Den ena visade en effekt på 0,1 procent på ekonomin – men den behandlade enbart marknadseffekter och inte påverkan på ekosystem och liknande. Den andra positiva artikeln var skriven av Tol själv. Det finns också ett antal studier som pekade på negativa effekter som Tol hade ignorerat. I princip byggde hans slutsats i mycket hög grad på hans egen studie som i sammanhanget avvek markant från de övriga (en så kallad outlier).

Tol har varit inblandad i en rad kontroverser där han inte tagit saklig kritik särskilt bra. Ett fall resulterade i att ett femtiotal ekonomiprofessorer kritiserade Tols beteende i ett gemensamt uttalande.[23]

Med andra ord, det finns gott om anledningar till att EU-delegaterna skulle förhålla sig skeptiska till den information de fick vid detta tillfälle.

Det var ICCF. Och de andra tankesmedjorna som var med att ordna eventet, hur har de förhållit sig till IPCC:s slutsatser?

Tankesmedjan Centre for New Europe (CNE) har fått gedigna bidrag från oljejätten ExxonMobil. År 2004 var 80 000 dollar dessutom öronmärkta för att gå till utbildning om klimatförändringarna.[24]

Bild: Från ExxonMobils rapporter World Wide Giving 2004 resoektive 2005

Och vad kan tänkas ingå i dessa utbildningar undrar man? Jag har ingen aning men på CNE:s numera nedlagda webbsida beskriver de sin mission:

”Att avslöja den moraliskt panikdrivna skräpvetenskap som alltför ofta dominerar dagens miljödebatt, CNE är främst engagerade i områden som klimatförändringar, global uppvärmning och allmänt främjande av sund vetenskap.”

Man behöver inte ägna många minuter på deras sidor för att inse att deras syn på ”sund vetenskap” inte är liktydigt med det IPCC representerar, snarare motsatsen – några av klimatförvillandets allra vanligaste myter sprids på deras sidor. IPCC kallas för ”en märklig samling ägghuvuden” och blogginläggen är fulla av liknande kommentarer.[25]

2004 ordnade de ett event där ovan nämnda Chris Horner, efter cocktails, höll ett föredrag med titeln Climate Alarmism Reconsidered, som enligt beskrivning skulle visa att klimatförändringarna till största delen var positiva och att obligatoriska utsläppsminskningar av växthusgaser byggde på orealistiska antaganden. Horner presenterades så här:

”Han fungerar som rådgivare till Cooler Heads Coalition, senior fellow vid fri-marknadsinriktade Competitive Enterprise Institute (CEI), och som policyrådgivare och chef för institutionella relationer för European Enterprise Institute (EEI).”[26]

Ingen som jobbade med honom då kan komma och påstå att hans kopplingar till fossilindustrin, och likaså hans inställning till IPCC:s slutsatser, var okända.

Samma år ordnade CNE även ett föredrag med Fred Singer – som redan nämnts varit en av IPCC:s mest notoriska och aktiva kritiker.[27] CNE har även publicerat rapporter skrivna av Singer.

En annan föreläsning ordnades med Carlo Stagnaro. Förutom att han bloggat på CNE:s webbsida var han även chef för tankesmedjan Istituto Bruno Leoni (se nedan) och likaså Fellow vid ovan beskrivna ICCF. Stagnaros föredrag skulle undersöka vilka som gör påståenden om klimatförändringarna, varför de gör dem och om det fanns några vetenskapliga grunder för dem.

CNE:s vd mellan åren 2005–2007 var Mattias Bengtsson. Dessförinnan hade han varit chef för Timbro. Jag har ingen aning om hans åsikter i klimatdebatten, men det som har beskrivits ovan utgjorde uppenbarligen inget problem då.

Nämnda Instituto Bruno Leoni är en italiensk libertariansk tankesmedja. De har finansierat Heartland Institutes klimatkonferenser[28] och har likaså publicerat rapporter ihop med en lång rad andra kända tankesmedjor som inte går hand i hand med IPCC:s slutsatser. De är, eller har i alla fall varit, medlemmar av fossilbundna Cooler Head Coalition.[29]

Vid en konferens på Bali 2007 skulle FN:s klimatkonvention avhandla vad som skulle följa efter Kytotoavtalet. Många marknadsliberala organisationer ville för allt i världen inte ha ett förlängt avtal med bindande krav på att minska koldioxidutsläppen. Ett sextiotal av dessa tankesmedjor startade därför en ny samarbetsorganisation (de tycks aldrig ta slut) kallad Civil Society Coalition on Climate Change (CSCCC). En månad innan FN-konferensen publicerade de en rapport som ifrågasatte både IPCC:s objektivitet och hur den vetenskapliga bilden av klimatfrågan framställdes. Rapporten inleds:

”Vetenskapen om klimatförändringar är fortfarande hett omtvistad, med betydande oenighet om vilken effekt mänskligheten kan ha på jordens framtida klimat. Ändå finns det ett stort tryck på politikerna att vidta åtgärder. Tyvärr har organisationen som inrättats för att ge råd om vilka åtgärder de ska vidta, Intergovernmental Panel on Climate Change, visat sig vara starkt partisk.”[30]

CSCCC tog också upp hur forskare på 1970-talet varnade om en ny istid (se kapitel 11.3.5) och att klimatfrågan seglat upp till att bli the mother of all environmental scares. Istället för att acceptera, som de uttrycker det, ”rapporter skrivna av IPCC (och andra partiska analyser)” låter de i sin rapport några av de mest aktiva klimathotsskeptikerna formulera sin syn på saken (Paul Reiter, Indur Goklany med flera).

De frågade sig också om fortsatta regleringar á la Kyotoavtalet var nödvändiga, eller om de egentligen bara var ett knep som mäktiga särintressen tar till för att kunna fortsätta att tjäna miljarder dollar från dessa ”på vår bekostnad”.

Institut Economique Molinari är en fransk tankesmedja i samma stöpning som de ovan. Inte heller de tycker att IPCC:s slutsatser är något att lita på och har valsat runt de vanliga gamla motbevisade argumenten.[31]

De hänvisar också till ICCF:s rapporter om att Kyotoprotokollet skulle bli en ekonomisk katastrof för EU. Och allt det för att fixa ett problem som ”kanske inte ens existerar”:

”Man kan undra över grunden för ett protokoll [Kyoto] som föreslår att man ska sluka resurser till ett värde av miljarder för att bekämpa den illa definierade orsaken (mänskliga utsläpp av CO2) till den globala uppvärmningen, ett problem som kanske inte ens existerar.”

Och så här kan man fortsätta. Brittiska Institute of Economic Affairs (IEA) har nämnts i kapitel 5. Unearthed avslöjade 2018 att IEA har finansierats av bland annat oljejätten BP sedan 1967. De utnyttjar IEA för att få ”tillgång till” ministrar bortom allmänhetens kännedom. I ett filmklipp från en undercoveroperation ger Mark Littlewood, dåvarande chef för IEA, en potentiell klient ett erbjudande: för ett bidrag om 42 500 pund skulle en rapports innehåll kunna påverkas för att gynna klientens affärsintressen.[32]

Thatcher, som blev känd för att vilja ta krafttag i klimatfrågan, skrev i sina memoarer att bland annat boken Climate Change: Challenging the Conventional Wisdom fick henne att tänka om och inse att allt hade handlat om hysteri med syfte att ge världen en anledning att införa socialism. Författare var Julian Morris – ekonom på IEA. De har gett ut andra böcker på samma tema, exempelvis Climate Alarmism Reconsidered av Robert Bradley Jr (2004).

Och håll i er nu, för här följer ännu ett exempel på ett inte alls ovanligt inavelsmönster bland dessa tankesmedjor:

Bradley Jr är Energy & Climate Change Fellow vid IEA men har också haft positioner på, ja, du gissade rätt, Cato Institute och CEI och har talat på Heartland Institutes klimatkonferenser. Han har dessutom jobbat sexton år på oljebolaget Enron. Som sig bör har han även startat och drivit en egen tankesmedja: Institute for Energy Research (IER), finansierad av bland annat ExxonMobil och andra inom fossilindustrin.[33]

Ett av deras pressmeddelande från 2009 hade rubriken Låt inkvisitionen börja och handlar om hur Spaniens satsning (subventionering) på jobb inom den förnybara energisektorn i realiteten leder till att mer än två jobb går förlorade för varje nytt som skapades.[34] Det varnades för att om USA slog in på samma väg med liknande subventioner, som Obama då hade aviserat, riskerades miljontals arbetstillfällen.

Uppgifterna kom från en rapport skriven av en spansk ekonomiprofessor, Gabriel Calzada Álvarez. Han var Research Fellow vid ovan nämnda Centre for New Europe och har talat vid Heartland Institutes klimatkonferenser. Även Calzada startade en egen marknadsliberal tankesmedja, Instituto Juan de Mariana, 2005 som var med och publicerade den aktuella rapporten som väckte stor uppmärksamhet i USA, med stor hjälp av IER. Calzada hamnade i Fox News såväl som i amerikanskt kongressförhör.

Men rapporten fick genast hård kritik från både USA:s och Spaniens administrationer som bemötte den i utförliga repliker. Liknande kritik kom från andra oberoende ekonomer. Uppgifterna om antalet jobb stämde exempelvis inte överens med officiell jobbstatistik och det framgick inte varifrån Calzada hade fått sina siffror. Studien skulle också ha byggt på väldigt förenklade och orimliga scenarier som jämfördes på sätt som inte var relevanta. Även Wall Street Journal tyckte studiens metodik haltade betänkligt.[35]

En närmast identisk historia utspelade sig i vårt grannland. Obama hade inte bara hyllat Spaniens satsning på förnybar energi utan även Danmarks satsningar på vindkraft. Han hade påstått att den täckte 20 procent av landets elbehov och använt det som argument för att USA skulle göra något liknande.

Center for Political Studies (CEPOS) är en dansk tankesmedja i Timbrostil. CEPOS publicerade en rapport som hävdade att Obamas påstående var fel, och att danskarna fick betala dyrt för vindkraften som bara stod för några få procent av behoven.[36] Även här dök det upp massiv kritik, bland annat i en utförlig rapport från ett stort antal forskare:

”Men detta påstående bygger på en felaktig tolkning av statistik och en bristande förståelse för hur de internationella elmarknaderna fungerar. Följaktligen är resultaten av CEPOS-studien i allmänhet inte korrekta. Dessutom hävdar CEPOS-studien att användning av vindkraftverk i Danmark är ett mycket dyrt sätt att minska CO2-utsläppen och att detta är orsaken till de höga energiskatterna för privata konsumenter i Danmark. Dessa påståenden är också vilseledande. Kostnaden för CO2-minskning genom användning av vindkraft under perioden 2004-2008 var endast 20 EUR/ton. Dessutom betalas de danska vindkraftverken inte av energiskatter.” [37]

Precis som i fallet med rapporten från Spanien åkte författarna till CEPOS-rapporten över Atlanten och presenterade sina slutsatser i en rad framträdanden i USA med hjälp av Institute for Energy Research (IER).[38]

Det framkom senare att det också var IER som beställt rapporten av CEPOS och betalt författarnas lön.

”Jag vet inte vem som stöttar dem. Det intresserar mig inte. De kontaktade mig och så skrev vi rapporten, säger Agerup [CEPOS chef].

Agerup medgav dock att han och en av rapportens författare, Hugh Sharman, under deras företags turné i USA i höstas gjordes medvetna om förhållandet mellan [Institute for Energy Research] och den amerikanska kol- och oljeindustrin.”[39]

Nej, självklart visste de inget om kopplingarna till fossilindustrin.

När Gunnar Hökmark av Mats Engström, då ledarskribent på Aftonbladet, blev konfronterad med frågor om sitt samarbete med CEI:s konsult Chris Horner, svarade han på politikers vis:

”Men de uppfattningar som jag eller andra för fram räcker inte för Engström eftersom han har bestämt vad andra ska tycka så att han kan angripa deras uppfattningar. Faktum är att han menar att man inte ens bör träffa eller samtala med personer som har en annan uppfattning om man ska vara trovärdig i hans ögon. Jag bör omedelbart bryta kontakten med Chris Horner och European Enterprise Institut som har gett Horner en möjlighet att framföra sina åsikter i debatter med andra som inte delat hans uppfattning, däribland mig själv som är vice ordförande i detta institut. Tala om vibrationer från andra tider.

Problemet för min del är att jag ständigt träffar människor som har olika uppfattningar än mina egna, och jag tycker det är spännande. Väldigt många av de diskussioner och debatter som EEI arrangerar handlar om att olika uppfattningar ska brytas.”[40]

Nu var det, enligt Horner själv, EEI som kontaktade honom om hjälp.[41] Det handlar inte om att träffa människor med andra uppfattningar för att det är spännande som Hökmark låter påskina. De anställde Horner för att framföra tankesmedjans åsikter. Att vid den tiden påstå att man inte kände till CEI:s eller Horners uppfattning om IPCC:s slutsatser är att helt inkompetensförklara sig själv.

Av publikationer och framträdande i EEI:s regi att döma var Horners jobb att hjälpa dem att sprida skräckpropaganda om Kyotoavtalet och de avtal som skulle komma därefter. Man får ha olika åsikter om hur man ska minska utsläppen men att EEI spridit obefogad alarmism över klimatavtalen är ett faktum. Likaså att Horner knappast tog klimatfrågan på allvar, nedan är en bild på framsidan av hans bok The Politically Incorrect Guide to Global Warming and Environmentalism från februari 2007:

Peter Jungen, en tysk affärsängel, var EEI:s ordförande, har även suttit i styrelsen för den tyska lobbygruppen Institute of Free Enterprise som sponsrat Heartland Institutes klimatkonferenser.[42] De har även själva ordnat liknande arrangemang där bland annat Horner hållit föredrag. En programbeskrivning från 2015 inleddes:

”Enligt ’World Climate Council’ IPCC har det inte varit någon global uppvärmning under de senaste 18 åren. Men trots denna uppenbara skillnad mellan alarmistiska klimatmodeller och empiriska data slutar inte världens politiska ledare att ’bekämpa klimatförändringarna’.”

Bland föreläsarna fanns flera företrädare för Heartland Institute liksom kända ”klimatförnekare” som Christopher Monckton och Willie Soon.

Den polske entreprenören Jerzy Samborski, startade EEI tillsammans med Hökmark. 2009 signerade han ett öppet brev till deltagarna på FN:s klimatmöte i Köpenhamn 2009 som inleddes:

“Fri handel, Inga klimatskatter! Teorin om en mänskligt orsakad global uppvärmning, oavsett om du håller med om den eller inte, är inget annat än en vetenskaplig hypotes.”

Det är svårt att tro på utsagor om att någon inom EEI tog klimatförändringarna på särskilt stort allvar.

De ovan beskrivna kontaktvägarna och sättet som information sprids är inget specialfall, det är så här det har sett ut. Det är dock fel att tolka det jag beskrivit ovan som att jag påstår att alla marknadsliberaler och deras organisationer skulle vara klimatförnekare – så är förstås inte fallet.

Och påståenden att marknadsliberaler generellt helt skulle strunta i miljön är rena halmgubbeargument. Det finns dock olika åsikter om hur problem ska övervinnas och där lär libertarianer och miljöorganisationer förmodligen aldrig komma överens. Och det är helt i sin ordning. Det är en del av demokrati att få tycka olika.

Men det är bevisat bortom alla tvivel att många av dessa ideologiskt drivna tankesmedjor har spelat en avgörande roll i desinformationsspridningen om klimatvetenskapen. De är direkt ansvariga för att klimatförnekeriet har kunnat få ett så starkt fäste i samhällsdebatten. Att helt ta avstånd från IPCC och istället aktivt sprida budskapet att klimatvetenskapen bara handlar om fusk har uppenbarligen heller inte varit ett problem för att bedriva samarbeten i de här miljöerna (även om det inte rörde klimatarbete).

Jag kan därför tycka det är en aning stötande, och en hel del historierevision, när personer som Timbros dåvarande vd Benjamin Dousa skriver ”Därför är marknadsliberaler de riktiga klimatvännerna” (Smedjan 8 mars 2021). Istället är det klimataktivisterna som påstås vara det verkliga hotet mot vår välfärd. Hur mycket av dessa klimatprotester hade vi sett om inte dessa organisationer i över trettio år – i samarbete med fossilindustrin – bestridit att det ens existerar ett problem?

Nästa kapitel ->>

[1] Brulle, R.J. Institutionalizing delay: foundation funding and the creation of U.S. climate change counter-movement organizations. Climatic Change 122, 681–694 (2014). https://doi.org/10.1007/s10584-013-1018-7

[2] Climate Investigations webbsida om Cooler Head Coalition https://climateinvestigations.org/climate-deniers/cooler-heads-coalition/ Cooler Head Coalitions webbsida: https://web.archive.org/web/20151018180349/http://www.globalwarming.org/about/

[3] Pressure to reverse the winds of change, The Irish Times 2005-12-10 https://www.irishtimes.com/news/pressure-to-reverse-the-winds-of-change-1.1286480

[4] Hämtat från Euoropean Enterprise Institutes hemsida november 2023 http://www.european-enterprise.org/items/aboutus/index.html

[5] Rapporter om finansiering av lobbyorganisationer i EU, bland annat European Enterprise Institute: Corporate Europe Observatory (CEO): 2005: http://archive.corporateeurope.org/thinktanksurvey.html

2006: http://archive.corporateeurope.org/ThinkTankSurvey2006.html

[6] Corporate Europe Observatory webbsida: Awarding deception: Rewarded for anti-Kyoto lobbying ? 2007-06-25 https://archive.corporateeurope.org/awardingdeception.html

[7] DeSmogs webbsida: The American Council for Capital Formation (ACCF) https://www.desmog.com/american-council-for-capital-formation/

[8] Thorning, M., “Kyoto Protocol and Beyond: Economic Impacts on EU Countries”, International Council for Capital Formation, oktober 2002 https://iccfglobal.org/pdf/economic-impact2002.pdf

[9] Stagrano, Carlo, The cost of Kyoto, Enterprise Europé 2004 (sid 16) http://www.european-enterprise.org/items/whatwedo/journal/Entreprise20Europe20Issue1.pdf

[10] Murray, Iain, Vad varje europé bör veta om global uppvärmning, Eudoxa AB, 2007 https://web.archive.org/web/20070110100915/http:/www.eudoxa.se/content/archives/klimatet.pdf

[11] Se ICCF:s webbsida https://web.archive.org/web/20230802022236/https://www.iccfglobal.org/news/index.html

[12] Se sammanställning i inlägg på mathsnilsson.se: Aktivist i kostym, 2022-11-14: https://mathsnilsson.se/2022/11/14/aktivist-i-kostym/ samt https://mathsnilsson.se/2023/02/13/lobbyismens-dunkla-bakvagar/

[13] Från International Council for Capital Formations webbsida: https://www.iccfglobal.org/about/directors.html

[14] Se exempel på https://mathsnilsson.se/2023/02/13/lobbyismens-dunkla-bakvagar/

[15] Från International Council for Capital Formations webbsida 2004-12-10: https://web.archive.org/web/20211019234748/http://www.iccfglobal.org/research/climate/cop-10dec2004.html

[16] Barun S. Mitra, Environmental ‘Crisis’ and Government Power, Wall Steet Journal 2010-03-10 https://www.wsj.com/articles/SB10001424052748703775504575136733707732628

[17] Tol, R.S. Estimates of the Damage Costs of Climate Change. Part 1: Benchmark Estimates. Environmental and Resource Economics 21, 47–73 (2002). https://doi.org/10.1023/A:1014500930521

[18] Tol, Richard S J. 2009. ”The Economic Effects of Climate Change.” Journal of Economic Perspectives, 23 (2): 29-51. DOI: 10.1257/jep.23.2.29

[19] Ward, Bob, More flaws in estimates of the economic impacts of climate change, 2018-02-07 https://www.lse.ac.uk/granthaminstitute/news/more-flaws-in-estimates-of-the-economic-impacts-of-climate-change/

[20] Nordhaus, William and Moffat, Andrew, (2017), A Survey of Global Impacts of Climate Change: Replication, Survey Methods, and a Statistical Analysis, No 23646, NBER Working Papers, National Bureau of Economic Research, Inc, https://EconPapers.repec.org/RePEc:nbr:nberwo:23646.

[21] Journal of Economic Perspectives—Volume 29, Number 1—Winter 2015—Pages 217–220

[22] Tol, Richard J, The Economic Impacts of Climate Change, Review of Environmental Economics and Policy 2018 12:1, 4-25

[23] Statement on Richard Tol för stöd av Ackerman : http://frankackerman.com/Tol/Support_Statement_Sept2013.pdf

[24] ExxonMobil World Wide Giving report 2005: https://www.documentcloud.org/documents/1019881-2005-exxon-giving-report.html ExxonMobil World Wide Giving report 2004 https://www.documentcloud.org/documents/1019878-2004-exxon-giving-report

[25]Centre for New Europes arkiverade webbsida: https://web.archive.org/web/20071007194128/http:/www.cneenvironment.org/

[26] Centre for New Europes arkiverade webbsida: https://web.archive.org/web/20071020052710/http://www.cne.org/events/by_date/event_2004_1109_horner.htm

[27] Centre for New Europes arkiverade webbsida: https://web.archive.org/web/20071020052150/http://www.cne.org/events/by_date/event_2004_0527_singer.htm

[28] https://www.brunoleoni.it/6th-international-conference-on-climate-change

[29] Climate Investigations webbsida om Cooler Head Coalition https://climateinvestigations.org/climate-deniers/cooler-heads-coalition/ Cooler Head Coalitions webbsida: https://web.archive.org/web/20151018180349/http://www.globalwarming.org/about/

[30] Civil Society Report on Climate Change, Civil Society Coalition on Climate Change, 2007, ISBN 1-905041-15-2 https://web.archive.org/web/20141102103257/http://csccc.info/wp-content/uploads/2007-Civil-Society-Report.pdf

[31] Institut Economique Molinari, Earth warming myth, Oktober 2004 https://www.aos.wisc.edu/~ahulme/aos101/IEM_GW.pdf

[32] Carter, Ross, Revealed: BP and gambling interests fund secretive free market think tank, Unearthed, 2018-03-07 http://web.archive.org/web/20190503113951/https://unearthed.greenpeace.org/2018/07/30/bp-funding-institute-of-economic-affairs-gambling/ Ross, Carter, A hard Brexit think tank told a potential donor it could influence its research reports in exchange for funding, Unearthed, 2018-07-29 https://unearthed.greenpeace.org/2018/07/29/a-hard-brexit-think-tank-offered-a-prospective-us-agribusiness-donor-the-chance-to-influence-its-report-on-green-brexit/

[33] Desmogs webbsida om Institute for Energy Research https://www.desmog.com/institute-energy-research/

[34] Institute for Energy Research, pressmeddelande Let the Inquisition Begin 2009-09-21 https://www.instituteforenergyresearch.org/uncategorized/let-the-inquisition-begin/ Rapporten: Gabriel Calzada Álvarez, INSTITUTO JUAN DE MARIANA 2009, senare publicerad i PROCESOS DE MERCADO. Volumen VII, Número 1, Primavera 2010. ISSN: 1697-6797-13. https://www.instituteforenergyresearch.org/wp-content/uploads/2015/05/090327-employment-public-aid-renewable.pdf

[35] Morris, Craig, Grist 2009-08-24 https://grist.org/article/2009-08-24-conservative-studies-on-clean-energy-jobs-miss-mark/ En sammanställning av kritik hittas på Altman, Peter, Debunking the “Spanish Jobs Study”: 9 Inconvenient Truths You Should Know About , NRDC 2009-09-23 https://www.nrdc.org/bio/pete-altman/debunking-spanish-jobs-study-9-inconvenient-truths-you-should-know-about

[36] Sharman, Meyer, Wind Energy — The Case of Denmark, Center for Politiske Studier, September 2009 https://www.wind-watch.org/documents/wind-energy-the-case-of-denmark/

[37] Lund, Henrik et al, Danish Wind Power Export and Cost. research project Coherent Energy and Environmental System Analysis (CEESA) 2009, ISBN 978-87-91830-40-2

[38] Pressmeddelande: Something Rotten? Obama Says Danes Receive 20% of Their Power Via Wind; New Study Tells the Real Story, Institute for Energy Research, 2009-09-14 https://www.instituteforenergyresearch.org/renewable/wind/something-rotten-obama-says-danes-receive-20-of-their-power-via-wind-new-study-tells-the-real-story/

[39] Kroldrup, Lars, Fossil Fuel Interests Paid for Danish Study Critical of Wind Power. Does It Matter?, New York Times 2010-03-10 https://archive.nytimes.com/green.blogs.nytimes.com/2010/03/22/fossil-fuel-interests-funded-danish-study-critical-of-wind-power-does-it-matter/

[40] Hökmars egna blogg Aftonbladet och synen på andras åsikter 2006-05-07 http://hokmark.eu/aftonbladet-och-synen-pa-andras-asikter/

[41] Pressure to reverse the winds of change, The Irish Times 2005-12-10 https://www.irishtimes.com/news/pressure-to-reverse-the-winds-of-change-1.1286480

[42] DeSmogBlog om Peter Jungen och Institute for Free Enterprise, https://www.desmogblog.com/institute-free-enterprise

Kapitel 10: ”Your government is fucking this thing up!”

Den 2023-12-242023-12-25 Av Mathsi Uncategorized8 kommentarer

Innehållsförteckning med länkar till kapitlen.
Föregående kapitel.

Del III: Alla skrämselscenariers moder

Kapitel 10: ”Your government is fucking this thing up!”

Efter att världens länder lyckats få Montrealprotokollet på plats var hoppet stort om att även komma till rätta med koldioxidutsläppen. 1988 bildade FN sin klimatpanel IPCC, och viljan att agera fanns över hela det politiska spektrumet. Samma år hölls en klimatkonferens i Toronto där man kom överens om målet att de globala koldioxidutsläppen år 2005 skulle ligga 20 procent under 1988 års nivåer. Optimismen var märkbar.

När det väl kom till kritan att agera gick den initiala enigheten dock snabbt i kras.

Tanken var att ett bindande avtal skulle signeras under ett möte i nederländska Noordwijk 1989. Men när forskare och tjänstemän gjort sitt och ländernas miljöministrar kom dit för att sätta sin signatur på avtalet tog det stopp i maskineriet. Förhandlingarna pågick långt in på nätterna. Sveriges dåvarande miljöminister var Birgitta Dahl (S) och när hon tillfälligt lämnade förhandlingsrummet frågade en amerikansk aktivist hur det gick. Svaret löd:

”Your government is fucking this thing up!”[1]

USA lyckades påverka Storbritannien, Japan och Sovjetunionen och tillsammans såg de till att det knappt blev en tummetott av avtalet. I det slutliga uttalandet noterades bara att ”många” nationer stödde en stabilisering av utsläppen – men angav inte vilka nationer eller på vilken utsläppsnivå. I praktiken innebar det att det gyllene tillfället att utnyttja den tidigare närmast unisona politiska viljan att åtgärda problemen nu var borta.

Som nämndes i kapitel 6:1 hade ju George Bushs vallöfte i presidentkampanjen 1988 varit att få ner koldioxidutsläppen. Varför hade USA svängt? En ledtråd kanske ges i hur Bush ska ha kommenterat IPCC:s första rapport från 1990:

‘‘Mina vetenskapsmän säger mig något helt annat.”[2]

Och med mina vetenskapsmän refererade han till de tre fysikerna bakom tankesmedjan George C Marshall Institute (GMI) som beskrivits i kapitel 6:1. Deras budskap var att klimatförändringarna hade mycket lite med våra utsläpp att göra. Det vill säga raka motsatsen till de slutsatser som en väldig majoritet klimatforskare dokumenterat i IPCC:s rapport.

En närmare granskning visar att det knappast handlade om att GMI bara ville nyansera kunskapsläget. Det är uppenbart att de fullt medvetet spred lögner.

I GMI:s rapport Global warming: What does the science tell us?[3] från 1991 hävdas att dåtidens klimatforskare inte kunde redovisa hållbara bevis för koldioxidens roll i uppvärmningen. De hänvisade till en studie publicerad i Science från 1981[4], utförd av den kände klimatforskaren James Hansen och hans forskargrupp på Nasa. I en graf visade GMI att Hansens modellberäkningar av växthuseffekten inte alls korrelerade särskilt bra med den verkligt observerade temperaturen:

Men det är ingen forskare som påstår att koldioxiden är det enda som påverkar temperaturen. GMI hade helt sonika plockat ut en detalj ur sitt sammanhang. I Hansens artikel redovisas nämligen att deras modellberäkningar hade en ganska bra korrelation med observerade temperaturer när de inkluderade effekten från andra relevanta parametrar:

Det förefaller orimligt att så pass erfarna akademiker som de i GMI bara råkade missa detta.

I princip allt som GMI har hävdat genom åren är idag motbevisat. De menade exempelvis i den ovan nämnda rapporten att en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären endast skulle ge en grads ökning av den globala medeltemperaturen. Vi har redan passerat denna temperatur med råge trots att vi bara nått halvvägs till en fördubbling av koldioxidhalten.

Och GMI var långt ifrån ensamma om att vilja påverka politiker och opinion att inte reglera fossilindustrin. I USA bildade en lång rad av landets största företag, inklusive oljebolagen, lobbyorganisationen Global Climate Coalition (GCC).[5] Deras huvudmål var att hålla USA borta från internationella avtal som begränsade deras frihet och konkurrensförmåga. Flera av de konservativa och libertarianska tankesmedjor som nämnts i tidigare kapitel började också jobba för högtryck.

1991: PR-kampanj sponsrad av Western Fuels Association, Edison Electric Institute. Den avbröts när det blev känt att de bakomliggande hade intressekonflikter och med avsikt riktat in sig på att påverka fattiga och de med låg utbildning.

Jag har i min bok Spelet om klimatet skildrat hur detta påverkansarbete gått till. Jag ämnar inte i detalj upprepa allt här men det finns några punkter som behöver tas upp för att förstå resonemangen i efterföljande kapitel.

Det finns enormt mycket information och vetenskapliga bemötande till alla de närmast otaliga myter som snurrar omkring på nätet. En del kommer att tas upp i senare kapitel, men det är bortom avsikten med denna bok att redovisa dessa i detalj.

Idag är koldioxidens ökande växthuseffekt inte bara en hypotes från teoretiska modeller (vilket ofta påstås). Den är även empiriskt uppmätt, både vid jordytan[6] och globalt via satellit.[7] Redan 1967 publicerade Manabe (som fick Nobelpriset i fysik 2021) och en kollega en studie rörande det som kommit att kallas växthuseffektens fingeravtryck: Nämligen att ökade koldioxidhalter ger en uppvärmning av nedre delen av atmosfären (troposfären) men däremot en nedkylning av den övre (stratosfären).[8] Denna effekt är empiriskt bekräftad.[9] (Om en ökad solinstrålning vore orsaken till uppvärmningen förväntas däremot även stratosfären att värmas upp.) Men det är ändå bara några av de mängder av pusselbitar som utgör helheten.

Naturligtvis finns det fortfarande osäkerheter, vilket det alltid kommer göra inom all vetenskap. Men faktum är att det inte går att få ihop så kallade skeptikers bild av det vetenskapliga läget utan att beskylla större delen av alla klimatforskare och IPCC för ett enormt omfattande fusk. Och just det har varit en röd tråd genom hela klimatdebatten.

Republikanska politiker ända upp i kongressen har uttalat närmast otaliga anklagelser om att forskare myglar. De har hotat med stämningar om inte forskare lämnade ut all möjlig information med avsikt att avslöja fusk. Det finns till och med tankesmedjor som satt detta i system, förfarandet står till och med i deras verksamhetsbeskrivning.[10]

Klimatforskare i framförallt USA har med andra ord varit hårt ansatta under lång tid och det är något man bör veta när man kanske tycker att vissa av dem överreagerar på uttalanden i sociala medier.

Med det sagt så är förstås inte IPCC felfritt. En del mindre sakfel har hittats i några rapporter och det har funnits en del kritik mot transparens och liknande. Flera oberoende utredningar har gjorts, till exempel 2001 av amerikanska National Research Committee, 2010 av InterAcademy Council.[11] De föreslog en del förändringar i processer och förtydliganden i policydokument och liknande.

Men felen som hittats är få och inget av dem har påverkat slutsatserna. Det är förstås inget så kallade skeptiker håller med om. Jag tror dessutom det är helt omöjligt att få till en sådan här typ av organisation där ingen känner sig felaktigt behandlad eller kränkt av att dennes vetenskapliga studier inte får tillräcklig uppmärksamhet. Det betyder förstås inte att man ska ignorera kritik.

Det ska återigen klargöras att den huvudsakliga motsättningen i denna enorma kontrovers inte handlar om att ”skeptiker” bara velat nyansera debatten något – de har ihärdigt påpekat att det inte ens existerar något problem. Ett bevis för det fås av den redan nämnde fysikern Fred Singer, som varit en nestor i att kritisera IPCC.

Han påpekade 2001 att det visserligen skett en uppvärmning under det senaste århundradet, men bara fram till 1940, efter det fanns det enligt honom inga hållbara bevis för en ökande trend.[12] I samma intervju hävdade han att vi inte skulle se någon större uppvärmning inom en överskådlig framtid, naturliga klimatvariationer skulle överskugga all mänsklig påverkan. Budskapet upprepade han i ett föredrag så sent som 2016.[13] (Han var då visserligen 92 år, han gick bort 2020). Det gjorde även debattören Tony Heller vid samma konferens. Allt skulle bara handla om manipulation med mätserier menade de. Året efter satt Heller i den amerikanska kongressen och vittnade om den saken.

Kampanjerna mot IPCC och ambitionerna att begränsa utsläppen har inte varit slumpmässig. 1998 kallade lobbyorganisationen American Petroleum Intitute till möte. Deltog gjorde representanter för oljebolag och en rad av de tankesmedjor som redan nämnts. De tog fram en detaljerad handlingsplan med uttalat mål att få företagsledare, politiker och allmänhet att tycka att klimatvetenskapen var alldeles för osäker för att acceptera Kyotoavtalet eller liknande regleringar. Möteshandlingarna har läckt och är nu offentliga.[14]

Bland annat skulle man knyta till sig forskare och mediaträna dessa så att de offentligt kunde ifrågasätta den gängse bilden av ett förestående klimathot. Projektet skulle också finansiera vetenskapliga studier som saluförde deras bild av läget. De ville uttryckligen skapa ett ”vetenskapligt alternativ till IPCC”. Man skulle vidare bearbeta vetenskapsjournalister, nyhetsredaktioner och politiker, ta fram utbildningsmaterial och distribuera till skolor, skapa gräsrotrörelser som kunde sprida budskapet och så vidare.

Den föreslagna budgeten låg på cirka åtta miljoner dollar spritt på två år. De tänkta finansiärerna var olika energibolag och deras lobbyorganisationer. De listade även potentiella organisationer som skulle kunna fördela de investerade fonderna, exempelvis redan nämnda Marshall Institute och Competitive Enterprise Institute (båda som i sin tur fått stora pengar från fossilindustrin).

De inblandade menar att det bara handlade om brainstorming och inget som omsattes i handling. Det kanske är sant, men det finns åtskilliga exempel på att allt det jag räknat upp ovan har skett i verkligheten på olika sätt.

Som redan nämnts i tidigare kapitel 6:1, drog Fred Singer 2003 med hjälp av bland annat tankesmedjan/lobbyorganisationen Heartland Institute igång det som senare skulle bli NIPCC – The Nongovernmental International Panel on Climate Change. De har anordnat otaliga konferenser och publicerat flera omfattande rapporter som är uppbyggda som IPCC:s rapporter, men har motsatt budskap. De utgör med andra ord ett ”vetenskapligt alternativ till IPCC”. Ni kan läsa hur meteorologiprofessor Lennart Bengtsson sågar en av dessa rapporter vid fotknölarna i kapitel 6:1.

NIPCC är fortfarande aktiva och som synes i bilden nedan från den svenska bloggen Klimatsans, så handlar det fortfarande inte om att ”bara nyansera debatten lite”:

Det står utom alla tvivel att lobbyverksamheten har haft en betydande effekt på opinion och politik i USA.

Marc Morano var kommunikationschef hos den republikanske senatorn James Inhofe under 2006 och likaså för Senate Environment and Public Works Committee under Bushs regeringsperiod. År 2009 startade han i regi av tankesmedjan CFACT en blogg och publicerade bland annat kontaktdetaljer till klimatforskare och uppmanade sina följare ”låta dem veta att de finns”. Många gånger i väldigt bryska ordalag som att forskare förtjänar att sparkas på när de ligger ner, pryglas offentligt och liknande.

När forskare har berättat om alla de hot som detta lett till (forskaren Michael Mann var exempelvis tvungen att utrymma sitt labb efter att någon skickat ett okänt vitt pulver i posten), ursäktar han sig med att ”det bara var ett dumt uttryck” som inte skulle tas så allvarligt. Han ville bara se till att professorerna inte fick leva ostört i sina bubblor. Denna typ av kontroverser har varit en del av framförallt den amerikanska klimatdebatten under alla år.

Som redan nämnts gav sig lobbyorganisationer och mängder med konservativa och libertarianska tankesmedjor in i debatten och de har sedan dess varit själva motorn i ”motståndsrörelsen”.[15] Det är också väl dokumenterat hur fossilindustrin har finansierat mycket av detta arbete.[16] Exempel på detta ges i efterföljande kapitel.

År 2001 deklarerade Bush d.y. att USA inte skulle ratificera FN:s Kyotoavtal. (Det var dock inte enbart republikaner som stödde beslutet.) Främst berodde det på att länder som Kina inte belades med utsläppskrav, och därmed skulle påverka USA:s konkurrens och ekonomi negativt. I ett brev till lobbygruppen Global Climate Coaltion tackade Bush för deras arbete i frågan och bekräftade att beslutet tagits delvis baserat på deras input.[17]

POTUS = President of the United States

En utredning har också visat att Bushs administration redigerat expertmyndigheters vetenskapliga rapporter med avsikt att tona ner allvaret och lyfta fram osäkerheterna.[18] En av de ansvariga, Philip Cooney, har erkänt att ändringar gjordes. Bara två dagar efter att utredningen blev offentlig slutade han sitt jobb för att ta anställning hos oljejätten ExxonMobil. Innan regeringsjobbet hade han ansvarat för lobbygruppen American Petroleum Institutes klimatarbete.[19]

Liknande ansträngningar för att begränsa forskares möjlighet att förmedla kunskap har gjorts i Kanada. År 2006 tillträdde den politiskt konservative Stephen Harper som ny premiärminister och ändrade landets informationspolicy för statligt anställda forskare. De fick inte prata med journalister utan klartecken från kommunikationsavdelningarna. Likaså var journalister tvungna att ansöka centralt om tillstånd för att få en intervju.

Kanadensiska forskare har vittnat om att de inför vetenskapliga konferenser fått förskrivna svar på förväntade ”känsliga” frågor och noggranna instruktioner om vad de fick svara på. En lång utredning har bekräftat att detta har inneburit att forskare systematiskt har tystats i frågor om miljö och klimat.[20]

Lobbyorganisationer lyckades alltså påverka USA:s ledning till att säga nej till Kyotoavtalet. Men lobbyorganisationerna tänkte inte stanna där, nu behövde även EU:s politiker övertygas. Men det var en betydligt svårare uppgift då det politiska läget i klimatfrågan var helt annorlunda här. Förvillandet har aldrig fått fäste i samma omfattning hos EU:s politiker som i USA.

Nästa kapitel ->

[1] Nathaniel Rich, Losing Earth: The Decade We Almost Stopped Climate Change, New York Times 1 aug 2018 https://www.nytimes.com/interactive/2018/08/01/magazine/climate-change-losing-earth.html

[2] Rowlands, I., 1995. The Politics of Global Atmospheric Change. Manchester University Press, Manchester & New York.

[3] Robert Jastrow, William Nierenberg, Frederick Seitz, Global warming: What does the science tell us?, Energy, Volume 16, Issues 11–12, 1991, Pages 1331-1345, https://doi.org/10.1016/0360-5442(91)90006-8

[4] Hansen, J., D. Johnson, A. Lacis, S. Lebedeff, P. Lee, D. Rind, and G. Russell, 1981: Climate impact of increasing atmospheric carbon dioxide. Science, 213, 957-966, doi:10.1126/science.213.4511.957

[5] Robert J. Brulle (2023) Advocating inaction: a historical analysis of the Global Climate Coalition, Environmental Politics, 32:2, 185-206, DOI: 10.1080/09644016.2022.2058815

[6] Feldman DR, Collins WD, Gero PJ, Torn MS, Mlawer EJ, Shippert TR. Observational determination of surface radiative forcing by CO2 from 2000 to 2010. Nature. 2015 Mar 19;519(7543):339-43. doi: 10.1038/nature14240. Epub 2015 Feb 25. PMID: 25731165.

[7] Kramer, R. J., He, H., Soden, B. J., Oreopoulos, L., Myhre, G., Forster, P. M., & Smith, C. J. (2021). Observational evidence of increasing global radiative forcing. Geophysical Research Letters, 48, e2020GL091585. https://doi.org/10.1029/2020GL091585

[8] Manabe, S., and R. T. Wetherald, 1967: Thermal Equilibrium of the Atmosphere with a Given Distribution of Relative Humidity. J. Atmos. Sci., 24, 241–259, https://doi.org/10.1175/1520-0469(1967)024<0241:TEOTAW>2.0.CO;2.

[9] Santer BD, Po-Chedley S, Zhao L, Zou CZ, Fu Q, Solomon S, Thompson DWJ, Mears C, Taylor KE. Exceptional stratospheric contribution to human fingerprints on atmospheric temperature. Proc Natl Acad Sci U S A. 2023 May 16;120(20):e2300758120. doi: 10.1073/pnas.2300758120. Epub 2023 May 8. PMID: 37155871; PMCID: PMC10193933.

[10] Ogburn, How to Cope When Activists Ask for Climate Scientists’ Personal Emails, Scientific American, 2014-01-21 https://www.scientificamerican.com/article/how-to-cope-when-activists-ask-for-climate-scientists-personal-emails/

[11] InterAcademy Council, Climate Change Assessments, Review of the Processes and Procedures of the IPCC 2010 https://archive.ipcc.ch/pdf/IAC_report/IAC%20Report.pdf

[12] Voice of America, Intervju med Fred Singer april 2001, Youtube, kanal Ilya B upplagt 2016-07-27 . https://www.youtube.com/watch?v=COt6_nd0E-A

[13] Evaluating The Integrity Of Official Climate Records, The 34th Annual Meeting of Doctors for Disaster Preparedness, on July 9, 2016 in Omaha, Nebraska, upplagd på Youtube kanal DPPMeetings 13 juli 2016 (hänvisningen till Fred i talets inledningen är Fred Singer som höll tal innan Tony Heller). https://www.youtube.com/watch?v=Gh-DNNIUjKU&t=25s

[14] Memo Global Climate Science Communications, finns exempelvis på Union of Concerned Scientists webbsida: https://www.ucsusa.org/sites/default/files/attach/2015/07/Climate-Deception-Dossier-2_API-Climate-Science-Communications-Plan.pdf

[15] Exempelvis: Skildrat i min bok Spelet om klimatet, Polaris fakta, 2021; Keane, Phoebe, How the oil industry made us doubt climate change, BBC, 2020-09-20, https://www.bbc.com/news/stories-53640382

[16] En mängd dokument hittas exempelvis på Union of Concerned Scientists webbsida: https://www.ucsusa.org/resources/climate-deception-dossiers

[17] Vidal, John, Revealed: how oil giant influenced Bush, The Guardian 2005-06-08 https://www.theguardian.com/news/2005/jun/08/usnews.climatechange Samlad info om GCC, med länkar till dokument finns på webbsidan DeSmog https://www.desmog.com/global-climate-coalition/

[18] A) Government Accountability Project, Political Interference with Climate Change Science Under the Bush Administration,10 dec 2007 https://whistleblower.org/us-government/congress-legislation-and-oversight/house-oversight-report-on-administration-political-interference-with-climate-change-science/ B) Union of Concerned Scientists: https://www.ucsusa.org/resources/climate-change-research-distorted-and-suppressed

[19] Andrew Revkin, Former Bush Aide Who Edited Reports Is Hired by Exxon, New York Times 15 jun 2005 https://www.nytimes.com/2005/06/15/politics/former-bush-aide-who-edited-reports-is-hired-by-exxon.html

[20] CBC News, It’s official — the Harper government muzzled scientists. Some say it’s still happening, 22 mars 2018 https://www.cbc.ca/news/health/second-opinion-scientists-muzzled-1.4588913

Kapitel 9: Hålet i skyn

Den 2023-12-232023-12-25 Av Mathsi Uncategorized3 kommentarer

Innehållsförteckning med länkar till kapitlen.
Föregående kapitel.

Kapitel 9: Hålet i skyn

1995: Bara någon månad innan Nobelstiftelsen offentliggjorde att Rowland, Molina och Crutzen skulle tilldelas Nobelpriset i kemi ”för deras arbeten inom atmosfärkemin, speciellt rörande bildning och nedbrytning av ozon”, satt tidigare nämnda Fred Singer i ett amerikanskt kongressförhör med avsikt att ifrågasätta vetenskapen bakom freoners koppling till ozonlagrets nedbrytning. Han satt där som representant för sin egen tankesmedja Science and Environmental Policy Project (SEPP) tillsammans med astrofysikern Sallie Baliunas, som representerade George C Marshall Institute. Båda har varit centrala spelare även i klimatdebatten.

Denna kontrovers följer samma mönster som de flesta andra stora miljödebatter. I början på 1970 började två kemister, Sherwood Rowland och Mario Molina, fundera på vad atmosfärens stadigt ökande halter av klorfluorkarboner (CFC) kunde få för konsekvenser (CFC:er en grupp ämnen som nog är mer kända som freoner, även om det är DuPonts produktnamn för ett köldmedium).

Ämnena hade i början på seklet varit en välkommen ersättning för farliga kemikalier i kylaggregat, drivgas i sprayburkar med mera. De var ofarliga för människan och dessutom väldigt stabila. Som av en händelse var det Thomas Midgley Jr som låg bakom denna utveckling, det vill säga samme man som löste problemet med knackande motorer genom att tillsätta bly till bensinen (kapitel 7:1). Rowland och Molinas farhågor gällde vad som kunde hända om de råkade komma upp i stratosfären där UV-strålningen är mycket starkare.

De kunde visa på labb att UV-strålning kunde spjälka sönder molekylen och i sin tur skapa en kedjereaktion med ozon. Utifrån det extrapolerade de sitt resonemang till stratosfären och insåg att om utsläppen av freoner fortsatte öka i dåvarande takt, kunde det bli förödande för ozonlagret som skyddar oss mot UV-strålning.[1] De, framförallt Rowland, började argumentera för att helt förbjuda CFC:er, vilket hade sitt pris. För på andra sidan fanns en industri som omsatte miljarder och sysselsatte hundratusentals människor i världen. De tyckte inte teoretiska modeller och alarmistiska spådomar var tillräckligt för att de skulle avveckla sig själva.

Rowland berättar att han blev hårt ansatt av lobbyister men även utfryst av vissa akademiska kollegor. Industrin gav som sagt inte mycket för teorierna. En chef ansåg det vara så dumt att han 1977 påstod att det hela måste vara ”orkestrerat av KGB:s avdelning för desinformation.”[2]

DuPont som då stod för en fjärdedel av världsproduktionen av freoner var inte heller särskilt imponerade. 1975 drog de igång en kampanj som kostade miljontals dollar och inkluderade helsidesannonser i tidningar där de argumenterade för att det inte fanns några bevis för att freoner förstörde ozonlagret.[3] The Western Aerosol Information Bureau åsikt var:

”Vi vet inte vad som pågår, vi vet inte om det vi mäter har något att göra med problemet, men vi är säkra på att inget kommer att hända oavsett vilket inom de närmsta åren.”[4]

USA införde i alla fall förbud mot att använda freoner som drivgas i sprayburkar 1979. Men enbart själva debatten hade fått människor att överge dessa produkter redan innan förbudet kom.

I början på 1980-talet upptäckte brittiska forskare att ozonlagret över Antarktis var extremt lågt. Så pass lågt att de trodde det var fel på mätutrustningen. Mycket har hänt i hur kommunikation går till sedan dess. I avsaknad av mejl och internet skrev forskarna ett brev till NASA för att höra om deras satellitmätningar kunde bekräfta resultaten. Mende fick inget svar. Det har på senare år konstaterats att brevet nått NASA men fel personer och sedan slarvats bort i byråkratin innan det nådde de berörda forskarna. Idag redovisas många liknande mätresultat på nätet nära nog i realtid.

Fast även om britternas brev inte nådde fram så hade även NASA noterat märkligt låga ozonhalter över Antarktis. Men då mätvärdena låg under det som satellitens detektor var kalibrerad för misstänktes instrumentella problem. Det var det dock inte, och 1985 kunde de, oberoende av britterna, bekräfta deras resultat: det fanns ett ozonhål över Antarktis!

Bild från Nasa 1985 som visar koncentrationen av ozon över Antarktis (Bild från Real Climate)

Britterna upprepade sina mätningar och till slut var de säkra utan bekräftelse från NASA och publicerade informationen i en artikel i Nature 1985 (strax innan de amerikanska forskarna på NASA offentliggjort sina resultat). Stora internationella forskarinsatser kunde inom kort bekräfta Rowland och Molinas hypoteser om hur nedbrytningen gick till, och att dessa processer pågick även uppe i stratosfären.

Ozonlagret. Bild från NASA, baserad på data from the British Antarctic Survey and GSFC Atmospheric Composition Team.

Sedan gick det snabbt. Politiker kom överens om Montrealprotokollet som skulle fasa ut användningen av freoner. Även freontillverkare stod då bakom beslutet. Avtalet skrevs under 1987 och började gälla 1989. Det har sedan uppdaterats några gånger. Resultatet är slående:

Återhämtningen av ozonlagret går långsamt framåt, men det var förväntat att det skulle ta tid.[5] Flera av dessa substanser kan finnas kvar i atmosfären i över hundra år innan de försvinner. (De är också kraftiga växthusgaser.)

De allra flesta beskriver detta som en framgångssaga för internationellt samarbete. För andra är det precis tvärtom, ett bevis på hysteri och överstatligt förmynderi. Och dessa åsikter luftas särskilt ofta på klimahotsskeptiska forum.

Redan nämnda fysikern Fred Singer skrev 1987 en artikel som hamnade på Wall Street Journals förstasida.[6] Där skrev han att vetenskapliga fakta inte alls stödde teorierna om ozonminskningen. Likaså framhöll han standardargumentet i dessa sammanhang: de alarmerande forskarna drevs av egenintressen – alarmismen syftar bara till att generera mer pengar till sin egen forskning – och politiska motiv. I en artikel i National Review 1989 skrev Singer:

”Och det finns säkert de med egna dolda agendor – inte bara för att rädda miljön, utan för att förändra vårt ekonomiska system. Några av dessa ’tvingande utopister’ är socialister, några är teknologihatande idioter; de flesta har en stor vilja att reglera – i så stor skala som möjligt.”[7]

Även fysikerna på George C Marshall Institute (kapitel 6:1) skrev rapporter om att det inte fanns någon substans i vetenskapen bakom larmen. Reagans inrikesminister, Donald Hodel, var heller inte så glad åt regleringar. Han tyckte 1987 att ”folk fick väl använda hatt, solglasögon och solkräm om de var rädda”, ett uttalande som slogs upp stort i media och han fick mycket kritik för.[8]

På Earth Day 1996 gjorde några av de redan nämnda tankesmedjorna under ledning av Heartland Institute gemensam sak och gav ut en gratistidning till studenter.[9] Dess innehåll var ett angrepp på bred front mot miljörörelsen. Fred Singer skrev att teorierna om ozonlagrets nedbrytning inte höll. Sallie Baliunas skrev, som representant för George Marshall Institute och Hoover Institute, liknande om den globala uppvärmningen.

Tankesmedjan Heartland Institute lade även så sent som 2010 upp en artikel skriven av Fred Singer 1995.[10] Den inleds med att bilister kommer få lida av att det inte finns tillräckligt med kylmedia tillgängligt när de ska fylla på sina luftkonditioneringssystem. Man får vara bra tjurig om man 2010 fortfarande var arg på att freoner fasades ut. För att inte tala om idag. Men det är precis som i klimatdebatten. Argumenten är som zombier, de vill aldrig dö.

Visst har även miljörörelsen överdrivit och valt att skrämmas med händelser som inte alls haft med saken att göra. 1992 rapporterade till exempel New York Times om en händelse i södra Chile där får och kaniner drabbats av synskador på grund av ökad UV-strålning. Det upprepades även i Al Gores bok Earth in the Balance:

”I Patagonien, rapporterar nu jägare att de hittat blinda kaniner, fiskare fångar blind lax.”

Vid närmare undersökning visade det sig handla om en lokal infektionssjukdom som inte hade med UV att göra.[11]

Men det saknas inte alarmism från andra sidan åsiktskorridoren. I sin bok The Holes in the Ozone Scare: The Scientific Evidence That the Sky Isn’t Falling från 1992 menade Rogelio Maduro och Ralf Schauerhammer att en katastrof väntade runt hörnet eftersom miljontals kylskåp skulle behöva skrotas:

”Experter på den globala livsmedelskedjan uppskattar att mellan 20 och 40 miljoner människor kommer att dö varje år på grund av förbudet mot CFC:er.”

Montrealprotokollet signerades alltså 1987. Året efter bildades IPCC. Både den vetenskapliga och politiska enigheten i att agera även i denna fråga var mycket stor. Men här var problematiken av en helt annan magnitud. Vår värld var – och är än idag – fullständigt beroende av fossila bränslen. Finansindustrin och därmed den moderna ekonomin skulle troligtvis kollapsa om oljeindustrin skulle försvinna för snabbt. Än idag investeras enorma summor i fossilbolag och nya fossilprojekt.

Och som ni märker, i slutet på åttiotalet var skyttegravarna redan intagna sedan länge. Sannolikheten att de personer och tankesmedjor som ifrågasatt i princip all ”mainstream” forskning rörande tidigare miljölarm, nu rakt av skulle acceptera IPCC:s slutsatser om klimatförändringarna var förstås minimal. De hade sin skara av vetenskapsmän att stödja sig på. De hade även sina verkliga exempel på alarmistiska miljööverdrifter i ammunitionspåsen. Klimatförändringarna blev för dem The mother of all scares (alla skrämselscenariers moder).

Många av dessa framförallt amerikanska tankesmedjor och lobbygrupper kunde inför millennieskiftet se sina bidrag växa dramatiskt i och med kampen mot Kyotoavtalet. Kort sagt, det var upplagt för en rejäl batalj om verklighetsbeskrivningen. Nu med ännu större insatser i potten.

Nästa kapitel ->

[1] Molina, Rowland, Nature 249, 810 – 812 (28 June 1974)

[2] JonesLaine, Ozone Warning : He Sounded Alarm, Paid Heavy Price, Los Angeles Times 1988-07-14 https://www.latimes.com/archives/la-xpm-1988-07-14-mn-8873-story.html

[3] Oreskes, Conway Merchants of Doubt, ISBN978-1-4088-2483-2

[4] Western Aerosol Information Bureau citerade i The Ozon War, s 280, Dotto and Schliff, taget från Merchant of Doubt s 117

[5] World Meteorological Organization (WMO). Executive Summary. Scientific Assessment of Ozone Depletion: 2022, GAW Report No. 278, 56 pp.; WMO: Geneva, 2022

[6] http://www.fortfreedom.org/s13.htm

[7] Singer, Fred: My adventure in the Ozone Layer, National Review 1989, sid 36-37

[8] Gilette, Suggests Wearing Hats, Sunscreen Instead of Saving Ozone Layer : Hodel Proposal Irks Environmentalists, Los Angeles Times, 1987-05-30 https://www.latimes.com/archives/la-xpm-1987-05-30-mn-3572-story.html

[9] https://www.documentcloud.org/documents/1691716-heartland-institute-earthday-1996-newspaper

[10] Singer Fred, “The Ozone-CFC Debacle: Hasty Action, Shaky Science,” Technology: Journal of The Franklin Institute, 332A (1995): 61–66. http://web.archive.org/web/20201001202559/https://www.heartland.org/publications-resources/publications/the-ozone-cfc-debacle-hasty-action-shaky-science

[11] Pearce, New Scientist, 1887, 7, 21 Aug. 1993

Kapitel 8: Surt regn – och miljörörelsens överdrifter

Den 2023-12-222024-02-09 Av Mathsi Uncategorized4 kommentarer

Föregående kapitel.
Innehållsförteckning med länkar till respektive kapitel.

Kapitel 8: Surt regn – och miljörörelsens överdrifter

En stor del av historierna om PCB och blytillsatser i bensin utspelar sig i en svunnen tid. Kan man verkligen bedöma företagen på den tiden efter dagens måttstockar? I vissa avseenden kan man förstås inte det, om bolagen följde lagarna är det knappast deras fel (vilket ska nämnas att de definitivt inte alltid gjorde).

Ett avgörande problem har varit att information har hemlighållits och att dessa mönster i hur miljöåtgärder kommit till stånd går igen även i moderna kontroverser, inte minst i klimatdebatten. Och om man vill förstå denna tror jag det är viktigt att veta en del om de två stora miljöproblem som hamnade i fokus under 1980-talet: utsläpp av svavel respektive freoner. De var i mångt och mycket bara en uppvärmning, eller om man så vill en formering av styrkorna, inför det som komma skulle i och med klimatförändringarna.

Försurning på grund av industrins utsläpp av framförallt svaveldioxid är en miljöfråga som innehåller allt vad en polariserad samhällsdebatt kan erbjuda. Här hittas motstånd till åtgärder och överdrivna kostnader för dessa, misstro till forskning, osaklig alarmism hos både media och allmänhet, rasande miljöorganisationer, forskare som inte når ut med sitt budskap och så vidare. ”Klimathotsskeptiker” lyfter gärna denna fråga som bevis för hur massmedia och miljöorganisationers överdriver. De har både rätt och fel.

Och minns ni citatet från inledningskapitlet? Professor John Houghton påpekade att det oftast krävs en olycka för att människan ska agera. Eller biologiprofessorn Stephen Schneiders citat där han försökte förklara problematiken i att förmedla allvaret i ett hot utan att överdriva, men samtidigt vara tydlig nog för att samhället ska ta till sig vad empiriska studier pekar på kommer hända om inget görs. Försurningsfrågan belyser nog denna problematik bättre än någon annan: Vad krävs egentligen för att få till förändringar?

Svante Odéns artikel i DN 1967 blev som tidigare nämnts en startsignal för en intensiv debatt om att minska framförallt svavelutsläppen som genereras från fossila bränslen. På åttiotalet blossade den här striden upp rejält när en omfattande skogsdöd upptäcktes i Tyskland. Den märktes även i Skandinavien.

Forskare i Sverige och Norge var vid det här laget ganska eniga om att det sura regnet var orsaken till sjöarnas försurning och att mängder med öring och lax dog. Däremot var många skogsforskare skeptiska till att försurning utgjorde någon omedelbar fara för skogens hälsa, även om vissa biologer delade Odéns oro.[1]

Efter FN-konferensen i Stockholm 1972 startades flera stora forskningsprojekt och Sverige och Norge var drivande i frågan. Ett norskt projekt kom att bli ett av de största ekologiska forskningsprojekt som då hade genomförts. Det hade två mål, dels att utreda varifrån utsläppen kom, och dels att få klarhet i hur det påverkade miljön.

Runt 1976 fanns det klara bevis för att en stor del av utsläppen som orsakade det sura regnet i Skandinavien mycket riktigt hade sitt ursprung i Storbritannien och Tyskland. Det stod också klart att utsläppen hade en märkbar påverkan på sjöar och vattendrag (en senare studie från 1985 konstaterade att fisket påverkats negativt i tusentals sjöar i Sverige och södra Norge[2]). Det fanns däremot inga direkta bevis för att det orsakade omfattande skador på skogen.

Sverige och Norge ville få till en minskning av utsläppen men det skulle innebära ökade kostnader för den brittiska industrin och de vägrade gå med på någon reglering. De var heller inte övertygade om att utsläppen verkligen orsakade så allvarliga skador som hävdades. Ett memo från The British Central Electricity Generating Board visar att de ansåg att det handlade om extremism, ett korståg mot britterna. Dessutom redovisades en uträkning som sa att Norges krav skulle kosta britterna runt 500 000 pund för varje räddad fisk.[3] På tal om alarmism.

Trots all forskning och Norge och Sveriges envetna politiska försök att få ner utsläppen hände inte särskilt mycket.

En liknande brottningsmatch pågick på andra sidan Atlanten. Kanada ansåg att USA:s industri låg bakom försurningen inom deras landsgräns. Till en början såg Kanada och USA ut att gå hand i hand för att lösa problematiken. 1980 konstaterade USA:s miljöskyddsmyndighet EPA att de vetenskapliga bevisen för att surt regn orsakade allvarliga skador på miljön var ”överväldigande”. USA:s kongress beslutade samma år om ett vetenskapligt program som – bundet i lag – skulle följa upp svavelutsläppen och dess effekter på miljön.

USA och Kanada inledde dessutom ett vetenskapligt samarbete för att samla in information. Planen var att de båda ländernas vetenskapliga akademier skulle utvärdera detta arbete ihop. Ödet ville annat.

USA bytte president och Reagan hade inte samma inställning till regleringar som den föregående administrationen. Många inom industrin var dessutom bekymrade över de ökade kostnader de såg att åtgärderna skulle föra med sig.

National Academy of Sciences (NAS) – USA:s motsvarighet till Vetenskapsakademin – gjorde 1981 en sammanfattning av kunskapsläget om försurningen och dess orsaker. Deras slutsats var i princip identisk med den EPA hade framfört året innan.

Reaganadministrationen menade att NAS inte varit helt objektiva i sin utvärdering och de drog in NAS:s forskningsanslag rörande det sura regnet.[4] De beslutade också att ställa in planerna på att Kanada och USA skulle göra en gemensam utvärdering av deras inledda forskningsprogram. Utvärderingen skulle inte heller få göras av NAS, som nog de flesta tagit för givet. Istället tillsatte administrationen en helt ny gruppering av forskare för att utföra denna.

Två av de redan nämnda fysikerna var med, William Nierenberg och Fred Singer (se kapitel 6:1). Den sistnämnde hade då tagit ledigt från akademin och var senior fellow vid tankesmedjan Heritage Foundation, som kämpade för en fri marknad och emot (onödiga) regleringar.[5] En organisation som dessutom fått stora pengar från fossilindustrin. (De har likaså varit väldigt aktiva i att bestrida IPCC:s slutsatser i klimatdebatten.[6])

Singer ansåg att panelen inte vägde in de ekonomiska aspekterna av problematiken (det ingick inte heller i deras uppdrag). Enligt honom var bevisen inte tillräckliga för att rättfärdiga kostsamma regleringar. Han kunde dock inte komma överens med sina kollegor och fick till slut publicera sina åsikter i ett eget appendix till den slutliga rapporten, publicerad 1984. En i sammanhanget mycket ovanlig lösning. Singer sammanfattade sin syn på saken:

”I brist på ens en uppskattning av storleksordningen på den ekonomiska skada som kan tillskrivas surt nedfall, och med kostnader för utsläppskontroller som säkerligen ligger i multimiljarderdollar-området, måste man fråga sig om vi attackerar ett miljondollarsproblem med en miljarddollarslösning.”[7]

I affärstidningar som exempelvis Forbes, blev Singers argument tongivande och problemen med det sura nedfallet förringades. Likaså spreds uppgifter om att det skulle kosta upp mot hundra miljarder dollar att skära ner på utsläppen av svaveldioxid.[8]

Kanadas och USA:s gemensamt insamlade data ledde till att Kanada införde krav på en minskning av svavelutsläppen med femtio procent. Reaganadministrationen tyckte inte att befintlig vetenskap kunde motivera så drastiska åtgärder. Det skulle dröja till 1990 då Bush den äldre införde en marknadsbaserad lösning kallad cap and trade där myndigheten sätter ett tak på hur mycket som får släppas ut och sedan kan företagen handla med utsläppsrätter.

Reagan utnämnde för övrigt Singer till vetenskaplig chef på Transportdepartementet 1987.

I Europa infördes regleringar tidigare, men det berodde knappast på att man där var bättre på att ”lyssna på forskarna”. Och det är nu det börjar, det som anses vara ett lysande exempel på hur miljörörelsen bedriver hysteriska kampanjer utan saklig grund.

Es liegt was in der Luft

Den sextonde november 1981 prydde den tyska tidningen Der Spiegel sitt omslag med bilder på barrskog insvept i industrirök. Krigsrubriker förkunnade: Det finns något i luften och Skogen dör. Det kom sig av siffror från tyska myndigheter som sa att femtio procent av Tysklands skogsareal var död eller skadad. Även i Sverige fanns stora ytor med död skog, framförallt i de södra delarna.

Forskare visste att utsläppen hade effekt på vattendragen och hade länge oroat sig för vilken påverkan de ökande utsläppen skulle ha på skogen. Var skogsdöden ett tecken på att man nu passerat en gräns för vad träden klarade av? I och med detta höjdes temperaturen i debatten och oron hos allmänheten skruvades upp.

Ett år senare hölls en konferens i Tyskland med experter i ämnet. Alla var mer eller mindre överens om att det fanns stora arealer av skog som hade dött eller skadats, frågan var bara varför?

En forskare som representerade de tyska kolproducenterna opponerade sig mot larmrapporterna. I hans ögon var de överdrivna. Det fanns andra faktorer än utsläppen som kunnat orsaka skogsdöden. Han hänvisade bland annat till de norska studier som tidigare gjorts som visade att sjöarnas försurning berodde på svavelutsläppen, men däremot inte att de påverkat skogen.[9] Men han var ensam om sin ståndpunkt bland föreläsarna. Hade det varit idag hade han tveklöst blivit kölhalad i sociala medier som en köpt lobbyist. Men hade han fel?

En vanlig förklaringsmodell till skogsdöden var att försurningen gjorde att aluminium löstes ur marken och förgiftade träden. Flera forskare runt om i Europa höll med om detta. Men det fanns även en utbredd skepsis till hypotesen, särskilt hos de som studerade sjukdomar hos träd och deras tillväxt. De ansåg att skogsskadorna varken var nya eller så dramatiska som gjordes gällande och kunde mycket väl bero på annat än surt regn.[10]

Men bilden av en stundande katastrof var för oemotståndlig för media och politiker. Miljörörelser var inte heller sena att plocka upp bilden som en sanning. Stora protestmarscher och liknande genomfördes med krav på åtgärder.

Den allmänna opinionen fick Tysklands politiker att svänga i frågan om regleringar av utsläppen, vilket senare ledde till att europeiska länder år 1985 kunde sätta upp ett avtal som skulle reducera svavelutsläppen med minst trettio procent fram till senast 1993. Storbritannien var dock ett av länderna som vägrade skriva på.

Men trots de tvärsäkra rubrikerna i media om skogsdöden så var inte den vetenskapliga världen lika övertygad. Det visade sig också att siffrorna på hur stor del av den tyska skogen som drabbats var felaktiga, mätmetoderna hade inte varit tillförlitliga. Det var knappast så att vetenskapen tvivlade på att svavelutsläpp kunde, och bevisligen också hade, tagit död på stora arealer skog men då handlade det om lokala utsläpp i höga koncentrationer. Nu var frågan om också de fjärrtransporterade utsläppen och dess betydligt lägre koncentrationer av svavel verkligen kunde vara orsaken bakom skogarnas allt sämre kondition.

Precis som i de flesta miljöfrågor presenteras den vetenskapliga bilden i facktidskrifter som inte många läser, och än färre skulle förstå om de gjorde det, medan bilden som når den breda allmänheten i hög grad förmedlas av journalister i media. De måste i sin tur presentera slagkraftiga rubriker för att överleva. Och ljumma och tvetydiga rubriker säljer som bekant inte särskilt bra.

Ett talande exempel i fallet med skogsdöden är när Norska Institutet för Skogsforskning 1984 kallade till presskonferens för att meddela att de tyckte politiker och media överdramatiserade situationen och att debatten om den tyska skogsdöden inte var särskilt balanserad. Men det blev en flopp, ingen rapporterade något från denna presskonferens. Ingen.[11]

Enligt den norske historikern Nils Roll-Hansen vid Oslos universitet framgår det ganska tydligt att det som hänt vid den norska presskonferensen inte var en isolerad händelse utan gällde rent generellt, bilden av att det sura regnet orsakade skogsdöden gavs nästan exklusivt utrymme i media trots att det inte fanns vetenskapligt belägg för det. Politiker och miljöorganisationer ville dock inte ta in den informationen.

I ett program på Sveriges Radio om skogsdöden vittnar flera om hur svårt det var att få gehör för avvikande åsikter om orsakerna bakom det som hände och hur forskningsanslagen styrdes av den allmänna stämningen av en stundande katastrof.[12]

Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) startade ett långtidsprojekt i Halland där man utsatte ett skogsområde för stora mängder svavel och kväve, fem gånger mer än vad som kom via utsläppen. Men trots det klarade sig skogen riktigt bra, kvävetillförseln gjorde till och med att den växte bättre än referensskogen. Det verkade med andra ord inte sannolikt att skogsdöden hade med utsläppen att göra. Senare upptäcktes att skogsdöden i södra Sverige, som var ett faktum, med största sannolikhet berott på vattenbrist.

En svensk forskare, Anders Göransson presenterade 1987 resultat[13] som visade att den rådande teorin om att aluminium skulle vara orsaken till att träden dog inte stämde. Men resultaten fick inget utrymme i media eller i den allmänna debatten.

I ett utdrag från en utfrågning av svenska forskare på Chalmers 1985 står att försurningen antagligen inte var orsaken till den svenska skogsdöden.[14]

I början av nittiotalet avstannade skogsdöden och media slutade skriva om den. Den dramatiska domedagsdebatten tynade sakta men säkert bort och många lever nog kvar i tron att det sura regnet var orsaken till skogsdöden. Andra tar detta som exempel på hur miljöorganisationerna späder på katastroflarmen i maskopi med politiker och media.

Ovanstående bör absolut vara sedelärande för både journalister och allmänhet för att se nyktert på larmrapporter. Men det är samtidigt helt felaktigt att tolka situationen som att det inte fanns fog för kraven att minska svavelutsläppen. Även forskare var eniga om att utsläppen skulle minskas, bara det att skogsdöden i sig inte var den primära anledningen. Det fanns inga tvivel om att försurningen påverkade livet i våra vattendrag och det finns mängder av undersökningar och rapporter som beskriver hur fiskbestånd har påverkats negativt av försurning. Hela bestånd raderades i Skandinavien under denna tid (se kapitel 2.5). Likaså att långvariga utsläpp får miljöpåverkan även på land. Olika marker är olika känsliga beroende på hur väl de kan buffra (motverka) det sura nedfallet.

En intressant fråga som vi aldrig kommer få svar på är vad som hade hänt, eller snarare inte hänt, utan dessa alarmistiska tongångar? Att utsläppen var rejält problematiska var känt långt innan skogsdödshajpen slog till. Många hade kämpat hårt för att få till stånd utsläppsminskningar utan att lyckas. Jag skulle vilja påstå att förloppet bekräftar Houghton och Schneiders reflektioner om hur svårt det är att få till stora förändringar utan påtagliga bevis på konsekvenser (även om de är sanna eller inte).

Något som ofta tycks försvinna i historiebeskrivningen av dylika frågor är det faktum att larmrapporter inte enbart kom från miljöorganisationer och liknande. På andras sidan åsiktsstaketet larmades i lika starka ordalag om vilka problem som skulle uppstå om åtgärder för att minska utsläppen vidtogs. Representanter för näringslivet talade om ohyggliga kostnader och att riskerna för massarbetslöshet och höjda energipriser var överhängande.

Men i USA sjönk till och med elpriserna efter regleringar införts, ingen massarbetslöshet uppstod och inte heller kostade åtgärderna så mycket som bland annat Fred Singer hade larmat om (hundratals miljarder dollar). Edison Electric Institute beräknade att en reglering skulle innebära merkostnader för elkunderna på 5–7 miljarder dollar per år 2010. I verkligheten visade det sig att priserna tvärtom sjönk med 19 procent mellan 1990–2006.[15]

2003 rapporterade det amerikanska miljödepartementet att kostnaden för att minska luftföroreningarna under de föregående tio åren låg runt åtta-nio miljarder dollar, alltså en tiondel av de fruktade kostnaderna. De uppskattade samtidigt att fördelarna motsvarade strax över hundra miljarder dollar.[16]

En senare rapport från 2005 säger att kostnaderna för att minska utsläppen var mindre än så, cirka tre miljarder per år, samtidigt som hälsoeffekterna av åtgärderna var större än tidigare uppskattningar.[17] I rapporten konstateras också att återhämtningen av naturen inte gått så smärtfritt som man kanske hade förväntat sig, många sjöar är fortsatt försurade trots minskade utsläpp (de har inte försvunnit helt). Något som också bekräftas i andra rapporter, till exempel National Acid Precipitation Assessment Program Report to Congress 2011.

Även i Sverige är idag utsläppen över vissa delar av landet högre än vad markerna på sikt kan klara av att buffra. Enligt en rapport från Naturvårdsverket 2019 ansågs ”47 procent av sjöarna i sydvästra Sverige vara försurade. Vattendragen följer samma mönster som sjöarna. Nedfallet överskred fortfarande det som naturen tål på 17 procent av sjöarealen 2010.”[18]

Nästa kapitel ->>

[1] Nils Roll-Hansen Makt och demokratiutredningens rapportserie ISSN 1501-3065, Rapport 58 (2002), ISBN 82-92028-54-4

[2] Brady, Selle, Acid rain: the international response, International Journal of Environmental Studies, 24:3-4, 217-230, 1985 DOI: 10.1080/00207238508710195

[3] Nils Roll-Hansen Makt och demokratiutredningens rapportserie ISSN 1501-3065, Rapport 58 (2002), ISBN 82-92028-54-4

[4] Reinhold, R, Acid rain issue creates stress between administration and science academy, New York Times, June 8, 1982 https://www.nytimes.com/1982/06/08/science/acid-rain-issue-creates-stress-between-administration-and-science-academy.html

[5] https://www.heritage.org/environment/report/energy-policy-and-the-market

[6] “The Heritage Foundation,” Conservative Transparency. Data retrieved May 28, 2016 https://www.desmog.com/heritage-foundation/

[7] Report of the Acid Rain Peer Review Panel, July 1984, National Service Center for Environmental Publications (NSCEP)

[8] Oreskes & Conway, Merchants of Doubt, 2010, ISBN 978-1-4088-2483-2

[9] Nils Roll-Hansen Makt och demokratiutredningens rapportserie ISSN 1501-3065, Rapport 58 (2002), ISBN 82-92028-54-4 https://www.sv.uio.no/mutr/publikasjoner/rapporter/rapp2002/Rapport48.html

[10] Nils Roll-Hansen Makt och demokratiutredningens rapportserie ISSN 1501-3065, Rapport 58 (2002), ISBN 82-92028-54-4 https://www.sv.uio.no/mutr/publikasjoner/rapporter/rapp2002/Rapport48.html

[11] Nils Roll-Hansen Makt och demokratiutredningens rapportserie ISSN 1501-3065, Rapport 58 (2002), ISBN 82-92028-54-4 https://www.sv.uio.no/mutr/publikasjoner/rapporter/rapp2002/Rapport48.html

[12] Sveriges Radio, Miljölarm – skogen dog inte 17 jan 2008 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3039&artikel=1837920

[13] Anders Göranssons artikel, Physiologia Plantarum Volume 69, Issue 2, pages 193–199, February 1987 http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1399-3054.1987.tb04275.x/abstract

[14] Bilavgaser och skogsdöd, Chalmers forskarförhör, rapport nr 4, 1985-03-25 http://publications.lib.chalmers.se/records/fulltext/local_151559.pdf

[15] Weiss, Kong, Fool Me Twice, Shame on Me, American Progress, 2008-04-15 https://web.archive.org/web/20081201142901/http://www.americanprogress.org/issues/2008/04/electricity_rate.html/

[16] Oreskes & Conway, Merchants of Doubt, 2010, ISBN 978-1-4088-2483-2

[17] Chestnut, Mills J Environ. Managment, 77 (2005), 252-266

[18] Bara naturlig försurning – underlagsrapport till den fördjupade utvärderingen av miljömålen 2019, Naturvårdsverket rapport 6860, januari 2019, ISBN 978-91-620-6860-8

7:2 Blytillsatser i bensin – Europa

Den 2023-12-212023-12-22 Av Mathsi Uncategorized3 kommentarer

Innehållsförteckning med länkar.
Föregående kapitel.

7:2 Blytillsatser i bensin – Europa

Amerikanska politiker pressade alltså, trots industrins protester, på för att minska bilarnas utsläpp av avgaser. Nixon instiftade i mitten på 1970-talet en federal lag som krävde en drastisk minskning av bilarnas utsläpp, så pass stor att många menade att det inte var tekniskt möjligt. Här blev Volvo först i världen med att ta fram en trevägskatalysator som klarade kraven. Hemligheten var deras lambda-sond som reglerade syrehalten i katalysatorn så att effekten förblev optimal.

Innebar detta att Europa låg mycket före USA? Nej, det var precis tvärtom.

Europa hade också väldiga problem med smog. Det gällde även Sverige trots att vi inte hade storstäder i klass med London. Avgaserna utgjorde ändå så pass stora problem att en majoritet av svenska befolkningen helt ville förbjuda bilar i stadskärnorna enligt en opinionsundersökning 1979.

Sverige var dock drivande i att få ner utsläppen och införde vid tre tillfällen mellan 1968–1982 utsläppskrav som var striktare än de hos övriga europeiska länder. Staten investerade stort i ett laboratorium i Studsvik där de byggde upp egen expertis på området. Mattias Näsman som forskat i ämnet menar att denna satsning varit avgörande för att till slut lyckas driva igenom hårdare krav. Detta eftersom de därmed bättre kunde bemöta bilindustrins motstånd.[1] För både den svenska och internationella bilindustrin kämpade emot.

Det kan tyckas vara höjden av dubbelmoral att exempelvis Volvo, som hade utvecklat en effektiv katalysator som introducerats i USA, motarbetade införandet på hemmaplan. Men det handlade inte främst om att de var emot miljöambitionerna som sådana, utan att de samtidigt levde i en ekonomisk verklighet.[2] En förutsättning för att katalysatorn skulle fungera var nämligen att det fanns blyfri bensin tillgänglig – och så var inte fallet i Europa. 1978 hade europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) till och med satt regler för högsta och lägsta nivå för halten blytillsats i bensin som skulle implementeras till 1981. I praktiken innebar det att man faktiskt förhindrade införandet av såväl blyfri bensin som katalysator.[3]

Även om Sverige inte var medlem i EEG hade svenska företag att rätta sig efter deras regler om man ville sälja sina produkter på deras marknad. Att ha en separat bilstandard för Sverige skulle komplicera, och fördyra, deras verksamhet betänkligt. Till detta kom även lågkonjunktur och oljekriser. Den svenska kronan devalverades exempelvis sex gånger mellan 1976 och 1982.

Sverige och Schweiz påbörjade i alla fall ett samarbete för att ”gå före” resten av Europa vad det gällde utsläppskraven. Efter mycket hårt motstånd från både näringsliv och politiker fick de till slut med sig Västtyskland på tåget, vilket förmodligen var helt avgörande för fortsättningen med tanke på tyskarnas stora bilmarknad och ekonomisk makt. Flera länder följde efter och 1993 fattade länderna inom EEG beslut om att trevägskatalysatorer skulle användas. Det var fem år efter det att Sverige och Schweiz infört kraven. Och nästan tjugo år efter USA.

Marknadskrafterna har med andra ord inte varit den pådrivande faktorn för att introducera ny teknologi på detta område – det är helt uppenbart att en förutsättning till förändring varit en stark politisk styrning.[4] Sen är det självklart att näringslivets insatser och marknaden varit en omistlig del för att utveckla alternativ teknik och möjliggöra införandet. Det är dock oerhört svårt för mindre, enskilda företag att på eget bevåg införa nyheter som kräver att system förändras på det sätt som katalysatorer förhåller sig till tillgången på blyfri bensin. Få saker kan målas svart-vitt när det handlar om miljöpolitik.

Nästa kapitel ->

[1] Näsman, M., & Pitteloud, S. (2022). The power and limits of expertise: Swiss–Swedish linking of vehicle emission standards in the 1970s and 1980s. Business and Politics, 24(3), 241-260. doi:10.1017/bap.2022.3

[2] Näsman, Mattias. 2021. The Political Economy of Emission Standards: Politics, Business and the Making of Vehicle Emission Regulations in Sweden and Europe, 1960–1980s. Ph.D. diss., Umeå Studies in Economic History 51, Umeå University; Bergquist, A., & Näsman, M. (2021). Safe before Green! The Greening of Volvo Cars in the 1970s–1990s. Enterprise & Society, 1-31. doi:10.1017/eso.2021.23

[3] Bergquist, A., & Näsman, M. (2023). Safe before Green! The Greening of Volvo Cars in the 1970s–1990s. Enterprise & Society, 24(1), 59-89. doi:10.1017/eso.2021.23

[4] Bergquist, A., & Näsman, M. (2023). Safe before Green! The Greening of Volvo Cars in the 1970s–1990s. Enterprise & Society, 24(1), 59-89. doi:10.1017/eso.2021.23

Tack Martin. Kul att höra. ja, det går ju upp och ner, sen är det ju faktiskt mest upprepningar av…

Hallå där,Vill bara uttrycka att jag starkt uppskattar din blogg och läser det mesta. Jag RSS-prenumererar så bidrar kanske inte…

Där ser man. Inte förvånande, Jönsson har intervjuat Lomborg tidigare i Ephis kanal. BL säger ju vad de vill höra…

Råkade se hur Lomborg dök upp i samtalet på youtubekanalen 100%, i fredagspanelen med Henrik Jönsson, Per Gudmunsson och Marie…

Jag är före min tid :) Tack, har uppdaterat.