Etikett: Svenolof Karlsson

Recension av Professionell klimatbevakning

Den Av Mathsi Recensioner, Uncategorized5 kommentarer

Jag har läst boken Professionell klimatbevakning med underrubriken Guide för en konstruktiv journalistik skriven av Anders Bolling och Svenolof Karlsson, utgiven av Näringslivets medieinstitut.

Nu har Magasinet Konkret publicerat min recension och den ska vara öppen för alla. Ni som följer min blogg vet att jag kanske inte är världsbäst på att skriva korta inlägg 🙂 men jag tycker det krävs en del utläggningar för att göra en recension någorlunda meningsfull. Så även om recensionen var ordrik så fanns det en hel del som jag kladdat ner som inte fick plats. Och när jag ändå skrivit texten kommer det här.

Först: Angående tabellen som nämns och inte kom med på bild, så ser den ut så här:

(och här kan du läsa direkt från IPCC-författare vad den egentligen innebär: https://www.linkedin.com/posts/robert-vautard-8909171aa_my-ipcc-journal-reacting-to-a-classical-activity-7358047542925770752-jBTq/

Michael Mann och hockeyklubbsgrafen

I recensionen beskrev jag vilken information som inte fanns med i denna kontrovers och att det var helt avgörande att känna till om man vill förstå varför debatten blivit så polariserad. Vad som inte fick plats var fortsättningen: Och något att tänka på när man läser Bolling/Karlssons kommentar om att ”klimatkatastrofismen trängt ända in i rättsväsendet”.

Mann vann nyligen ett förtalsmål där han tilldömdes skadestånd på en miljon dollar från vad författarna beskriver som ”två bloggare” och att Mann har hela ”etablissemanget i ryggen”. Vidare att domen uppmuntrat forskare i andra discipliner att flagga för att de också kommer ”stämma andra forskare och debattörer för att de inte håller med dem.”

Det låter som ett diplomatiskt formulerat eko från hur det låter på nätet: ett hot mot yttrandefriheten, etablissemanget bygger murar runt pk-forskarna och så vidare.

Om straffet är rättvist har jag ingen åsikt om men det handlar inte om att ”inte hålla med”. Mann säger sig ha missat forskningsanslag på grund av fuskanklagelserna och utöver uppenbart falska anklagelser om fusk hade de liknat Mann med en dömd pedofil. De var heller inte vilka ”bloggare” som helst utan anställda av tankesmedjan CEI, som varit drivande i att sprida desinformation i klimatdebatten, respektive den konservativa tidskriften National review.

Det är tjugo år sen den här kontroversen tog fart och trots att det är väl utrett att Mann och hans kollegor inte fuskat är det anklagelser och rykten som aldrig dör på nätet och hålls vid liv i texter som Bolling/Karlsson förmedlar.

Vinklat om politisering

Bolling/Karlsson beskriver återkommande att IPCC beskylls för att vara en politisk organisation och inte vetenskaplig. Nedanstående fick inte plats:

Författarna påstår vidare att IPCC gjorde en 180-graderssväng efter politiska påtryckningar i och med publiceringen av sin andra rapport 1995. Detta för att de i rapporten Sammanfattning för beslutsfattare lagt till att människans effekt på klimatförändringen var urskiljbar (discernable). Det var alltså det sista ordet allt hängde på.

Vad läsaren inte får reda på är att dessa anklagelser om fusk och korruption, som slogs upp stort i åtminstone amerikansk media, initialt kom från Frederick Seitz och lobbyorganisationen Global Climate Coalition (GCC), som bildades med uttalat syfte att hålla USA borta från begränsande klimatavtal. De flesta ”kändisskeptiker” i klimatdebatten stämde in i kören.

Inför mötet där Sammanfattningen för beslutsfattare skulle färdigställas fanns en draftversion. I den löd formuleringen: “Taken together, these results point towards a human influence on climate.”

Inblandade beskriver att alla, även de trettiotal forskare som medverkade, var överens om att de behövde lägga till ett beskrivande ord om hur stor påverkan var. Det blev: “The balance of evidence suggests that there is a discernible human influence on global climate.”

Det är förstås upp till var och en att ha en åsikt om ordalydelsen och om det innebär att IPCC gett efter för politiska påtryckningar. IPCC anger nu med stor säkerhet att uppvärmningen beror på mänskliga aktiviteter. Seitz och GCC (liksom alla andra som var inblandade i denna kontrovers) har varit helt fel ute vad det gäller klimatets utveckling. Det är kontrollerbar fakta.

President Bush har i officiellt memo tackat GCC och förklarat att hans beslut att inte ratificera Kyotoavtalet delvis berodde på deras arbete. Att så här 30 år senare använda detta ordval för att bevisa att det är IPCC som är politiserat är anmärkningsvärt.

Patrick Brown och den tillrättalagda forskningen

Bolling/Karlsson berättar att forskare lägger till en koppling till klimatet inom alla möjliga (och omöjliga) områden för att det ökar chansen att bli publicerad i ansedda tidskrifter och få fortsatta anslag. Det ligger säkerligen mycket i det.

I detta sammanhang lyfter de fram klimatforskaren Patrick Brown – som inte alls tillhör det så kallade klimatskeptiska gänget.

Han var huvudförfattare till en artikel som publicerades i den prestigefulla vetenskapliga tidskriften Nature 2023: Climate warming increases extreme daily wildfire growth risk in California. Resultaten visade att klimatförändringarna lett till en ökad brandrisk i Kalifornien.

Men strax efteråt skrev Brown, uppenbarligen utan att meddela sina medförfattare, en opinionstext där han anger att han i studien medvetet utelämnat parametrar som han vet också påverkar brandrisken, allt för att få den publicerad i Nature och tillmötesgå tidskriftens, enligt honom, förutbestämda narrativ. Det vill säga, lyfter man fram andra orsaker än klimatförändringarna så refuseras artikeln.

Lite av en mea culpa alltså. Och det mottogs precis som man kunde förvänta sig: en etablerad klimatforskare som bevisar att forskningen är riggad – mumma för en redan idiotpolariserad debatt.

Det märkliga i det här fallet är att kontrollerbar fakta talar emot Browns påstående. Granskarnas kommentarer är nämligen offentliga tillsammans med Browns/författarnas svar. Den initiala responsen från granskarna var att artikeln skulle refuseras just för att den inte behandlat andra relevanta parametrar än temperaturen. Brown fick argumentera för att övertyga redaktören om att de gjort en relevant avvägning i sin studie och att den borde publiceras ändå.

Det är alltså motsatsen till vad Brown påstått. Andra forskare gav hänvisningar till andra studier som inte alls enögt köpte de sagda narrativet. Här listas en radda nyligen publicerade artiklar.

(Patrick Brown jobbar inte längre inom akademin utan på Breakthrough Institute).

Med det sagt, jag tror inte du kan hitta en enda akademiker som anser att publikationsförfarandet fungerar problemfritt. Ja, många har nog en hel del saklig kritik att framföra vad det gäller både peer-review och en publikationsindustri med vinstmarginaler få andra branscher kan uppvisa. Det är dock inte detsamma som att allt är riggat och man kan inte lite på något.

Våra utsläpp

Bevisen för att människans utsläpp är orsaken bakom den ökande atmosfärshalten av koldioxid bygger på en rad olika parametrar (det är inte ”bara modeller”) och är så starka att IPCC benämner det som entydigt (unequivocal).

  • IPCC AR6 WG1 Box TS5: “Based on multiple lines of evidence using interhemispheric gradients of CO2 concentrations, isotopes, and inventory data, it is unequivocal that the growth in CO2 in the atmosphere since 1750 (see Section TS.2.2) is due to the direct emissions from human activities.”

Med tanke på det borde alla journalister behandla nya avvikande studier med en viss skepsis och kanske vänta på en ”second opinion” från experter. Men det gör inte Bolling/Karlsson och menar att ovanstående inte alls är säkert och hänvisar till en ”ny studie” som visar på motsatsen: ”först blir det varmare, sen ökar koldioxiden”.

Artikeln är i realiteten en statistisk räkneövning vars metodik påvisats vara bristfällig (dessutom av den svenske fysikern Leif Åsbrink som skrivit på Clintels upprop om att det inte finns någon klimatkris). Likaså bortser studien från att förklara en rad observerade effekter.

Vad som än sägs på nätet eller antyds i boken så är det är helt förväntat att en ökad koldioxidhalt både kan vara en effekt av uppvärmning orsakad av ändringar i till exempel jordaxelns lutning för att sedan övergå till att bli drivande i temperaturökningen.

Climategate

Och när vi är inne på saker som inte vill dö. Under 2009 hackade någon en server på ett brittiskt universitet och la ut tusentals mejl nätet innehållande kommunikation mellan klimatforskare under 13 år. De sas visa hur forskarna medvetet fuskade och gjorde allt för att tysta och förhindra avvikande åsikter att nå ut. Uppståndelsen blev enorm och fick namnet Climategate.

Trots mängden av mejl var det relativt få klipp som vevades runt på nätet och framförallt konservativ media. Onekligen gav de ett intryck av att bevisa det som påstods. Bolling/Karlsson redovisar några exempel och tycker det är anmärkningsvärt att svensk mainstream media inte rapporterade mer om det. Bordet var ju så att säga dukat. Bolling var reporter på DN under denna tid och dåvarande chef på vetenskapsredaktionen tyckte inte att de skulle skriva om det. Bolling ger henne skarp kritik.

Bolling/Karlsson menar att detta tydligt visar hur media tagit ställning i frågan och vägrade rapportera om något som gick emot den ”alarmistiska versionen”.

De ger några exempel: ett mejl från forskaren Kevin Trenbeth till Michael Mann:

”The fact is that we can’t account for the lack of warming at the moment and it is a travesty that we can’t […] Data .. on 2008  shows there should be even more warming: but the data are surely wrong. Our observing system is inadequate.”

Nog låter det misstänktsamt men vad läsaren av Professionell klimatbevakning inte får reda på är att frågan inte handlade om huruvida det gick att registrera en global uppvärmning utan om att det inte fullt ut gick att mäta de kortsiktiga variationerna i klimatsystemen.

Trenberth syftade särskilt på att det fanns ont om data gällande temperaturen i djuphaven. Han beskrev att man därför inte helt kunde följa alla energiflöden och därmed svårt att helt och hållet förklara varför 2008 varit så relativt kallt som det var – inte att det saknades bevis för den långsiktiga uppvärmningen.

Och Trenbeths tankar var ingen hemlighet, han hänvisade i mejlet till sin publicerade artikel om saken. En artikel som till och med var bifogad mejlet. (Trenberth 2009, Current Opinion in Environmental Sustainability). An imperative for climate change planning: tracking Earth’s global energy – ScienceDirect)

Det finns liknande förklaringar till de flesta av de till synes mest anmärkningsvärda uttalanden som oftast är tagna ur sitt sammanhang, som ”Mike’s trick” och ”Hide the decline”.

Många gånger är det rakt motsatt budskap som framkommer när hela texten finns med, se exempel nedan. (Jag har lyft fram flera av de vanligaste i min bok Spelet om klimatet.)

-Mejl som spreds (på exempelvis den mest välbesökta ”skeptiska” bloggen WUWT):

-Hela mejlet:

Åtta olika kommittéer har gjort omfattande utredningar av Climategate-affären. Flera tidningar och olika grupper som ägnar sig åt faktagranskning har gjort detsamma. Ingen har hittat bevis för fusk eller medveten manipulation av vetenskap. Men inget av detta nämns av Bolling/Karlsson.

Att det finns personliga vendettor inom akademin och osmakliga/anklagande uttalanden från forskare sinsemellan är inget man behöver hemliga mejl för att ta del av, det räcker gott med social medier… det finns inom alla områden.

Det här handlar om anklagelserna om en världsomspännande konspiration.

Selektivt skepticism – Roy Spencer

Bolling/Karlsson påstår att klimatmodellerna ”är justerade så att de inte ska producera några naturliga variationer. Och om testkörningar visar det ändras modellen så att den försvinner.” Det är hämtat från ett blogginlägg från den ”skeptiske” klimatforskaren Roy Spencer.

Författarna problematiserar inte saken och råder journalister att ställa frågor till berörda forskare varför modellerna ”tvättas från att producera naturliga variationer” och går vidare. I klartext lägger de över det jobb de själva borde gjort på andra, det vill säga åtminstone ge en antydning till att lyssna med någon annan ”part i målet”.

För ska man förmedla ”hela bilden” är det avgörande att veta att Spencer knappast står oemotsagd om detta och har tidigare bevisligen[1] uttalat sig felaktigt om klimatmodellerna. Kalibrering av dessa är enormt komplext men utanför den polariserade arenan tenderar de inblandade, i mina ögon, vara ganska ödmjuka angående felkällor och tillkortakommanden. Det diskuteras bland annat i vetenskapliga artiklar[2] och i artiklar riktade till allmänheten.[3]

Lika klart är att modellerna har presterat bra[4], en anledning till att du kanske hört annorlunda är att just Spencer och hans kollega John Christy upprepade gånger påstått det motsatta baserat på ett oärligt urval av data:

Till skillnad från IPCC är det likaså Spencer som upprepat tvingats backa från avgörande påståenden[5] allteftersom observationer visat att han har haft fel.

Att journalister frågar om hur klimatmodellerna hanterar naturliga kontra antropogena faktorer är förstås högst relevant. Men att utifrån ett blogginlägg utgå ifrån att forskarna inte vill få det rätt och därmed formulera frågeställningen som Bolling/Karlsson gör kanske säger mer om frågeställaren än något annat?

Försvinnandet av Arktis isar tas upp och Bolling/Karlsson menar att den avstannat och har legat stilla sedan 2007. Det finns stora interna variationer från år till år beroende på en mängd saker som havsströmmar och liknande. Att då dra slutsatser av korta mätserier kan bli hur missvisande som helst. Trenden är väldigt dock tydlig. Plocka bort extremåret 2012 och/eller 2007 blir det än tydligare.

Ovanstående bild var första bästa jag hittade på nätet och visar mätdata för situationen för juli månad. De gröna trendlinjerna visar att man kan identifiera utplaning lite där man vill efter ett väl valt utgångsår.

Med samma logik borde vi väl då vara panikslagna av utvecklingen i Antarktis? Polar Climate Change Figures – Zachary Labe (zacklabe.com)

Och, för att citera Grevinnan och betjänten-sketchen vid nyår, det här är Same procedure as last year. Det har predikats om en ny uppvärmningspaus efter varje toppår efter exempelvis en El Niño-topp. Se nedan från den största förvillarbloggen WUWT (inlägg från två år sedan).

”As always, the New Pause is not a prediction: it is a measurement.”

Jaha, men finns det inget som stämmer i deras bok. Självklart. Men som jag skrev i recensionen på Magasin konkret, rimlig kritik kantrar snudd på alltid över och drunknar liksom i skevheten och utebliven information. Och ärligt talat, även om jag inte har ett liv, orkar jag inte ta upp allt… Men okej, ett exempel:

Bolling/Karlsson har en poäng i att larmen om att små önationer håller på att sjunka i havet i en nära framtid på sina håll varit onyanserade. De påpekar att fler öars areal tvärtom ökar än vad det är som minskar. Och ja, det är visat i studier och de inkluderar en kommentar från forskaren Paul Kench som visat detta. Resultaten har naturligtvis använts frekvent i klimatdebatten på just det sätt som kan förväntas…

Bolling/Karlssonger några andra påståenden och det är lätt att få känslan av att det knappast råder några problem och att experterna blåst faran över. Vad som inte framkommer är att så inte är fallet även om några modeller visat sig vara felaktiga i detta avseende. En lätt uppgiven Kench uttalar sig exempelvis i Der Spiegel om att han är trött på denna polarisering, från båda håll, och att det är mer komplicerat än vad man kan tro.

  • “The researchers involved in the study later told Germany’s Der Spiegel magazine that they found this polarization unfortunate, as they take global warming very seriously. They were after all not saying that islands are unaffected by climate change, just that in the case of sea level rise things are more complicated than many people seem to think. It is also important to remember that their article solely dealt with sea level rise, which is only one of many effects of climate change, and selected islands in the Pacific.”

Ett par exempel på varför media bidrar till att polarisera debatten istället för att informera:

  • Washington Times: “New study debunks Al Gore’s hysterical fairy tale”
    The Spectator: “The President of the Maldives can sell his snorkel: he’ll be waving not drowning”.

Det tycks inte gå att komma undan det här att när en del befogad kritik förs fram så kastar många samtidigt ut hela barnet med badvattnet och menar att allt är en bluff.

Ska kommentera ytterligare en sak om hur Bolling/Karlsson kräver i det närmaste utopisk felfrihet hos ”alarmistiska” forskare och organisationer som IPCC men verkar inte bry sig ett skvatt om hur fel ute de så kallade skeptiska akademikerna varit – och hur de bevisligen agerat högst oärligt.

De ger ett exempel som visar hur svårt det kan vara med att bedöma vad som stämmer och inte i en så här infekterad fråga när det faktiskt finns publicerade vetenskapliga artiklar från forskare med rejäla akademiska titlar. Men det får bli i nästa inlägg… Finns här.

(Jo, visst finns ”det ”alternativa” förklaringsmodeller som också behandlats som forskning brukar. Exempelvis Lindzens irishypotes, men den har bevisats inte hålla och har (oavsett vad Clintel än påstår) behandlats i IPCC:s rapporter. Likaså har Svensmarks studier om kosmisk strålning kommenterats i alla de fyra senaste IPCC-rapporterna.)

Diverse

Skrivit en del om många saker som tas upp i boken tidigare, här ett urval:

Klimat – Maths Nilsson, författare

[1] Gavin Schmidt, Spencer’s shenigans, Real Climate 28 jan 2024 https://www.realclimate.org/index.php/archives/2024/01/spencers-shenanigans/

[2] a) Schmidt, G. A., Bader, D., Donner, L. J., Elsaesser, G. S., Golaz, J.-C., Hannay, C., Molod, A., Neale, R. B., and Saha, S.: Practice and philosophy of climate model tuning across six US modeling centers, Geosci. Model Dev., 10, 3207–3223, https://doi.org/10.5194/gmd-10-3207-2017 b) Jain, S., Scaife, A.A., Shepherd, T.G. et al. Importance of internal variability for climate model assessment. npj Clim Atmos Sci 6, 68 (2023). https://doi.org/10.1038/s41612-023-00389-0

[3] Zeke Hausfather m fl, Q&A: How do climate models work? – Carbon Brief 2018; https://www.carbonbrief.org/qa-how-do-climate-models-work/

[4] Hausfather, Z., Drake, H. F., Abbott, T., & Schmidt, G. A. (2020). Evaluating the performance of past climate model projections. Geophysical Research Letters, 47, e2019GL085378. https://doi.org/10.1029/2019GL085378

[5] YouTube, potholer54, A close look at Roy Spencer’s claims on global warming, 19 mars 2022, https://www.youtube.com/watch?v=29QDGEJC1fg&t=1s

Anders Bolling intervjuad på Kvartal

Den Av Mathsi Klimat, Uncategorized, Vetenskap17 kommentarer

Anders Bolling och Svenolof Karlsson har nyligen gett ut en bok med titeln Professionell klimatbevakning : guide för en konstruktiv journalistik. De anser att mainstream media har antagit ”den alarmistiska synvinkeln” utan att applicera sund journalistisk skepticism och därför inte ger hela bilden. Med anledning av boksläppet har nättidningen Kvartal intervjuat Bolling. Och efter önskemål har jag beställt boken och får väl återkomma om med recension, men nedan följer några kommentarer om intervjun i Kvartal, för det verkar som att Bolling fått en del om bakfoten…

(Min skepsis till att lägga tid och pengar på boken beror på min förutfattade mening att den ältar sådant jag redan skrivit om åtskilliga gånger. Det baserar jag i sin tur på Svenolof Karlssons klimatinlägg på lobbyorganisationen Näringslivets Medieinstitut. Han har också skrivit en bok i ”konspirationsstil” ihop med bl a Marian Radetzki, ekonomiprofessor vid Luleå tekniska universitet (gick bort för några år sedan):

Nåväl, Anders Bolling är tidigare journalist på DN och berättar att hans ”skeptiska” inlägg om klimatet inte uppskattades av DN:s dåvarande vetenskapliga chefredaktör Karin Bojs. Bolling skrev tydligen en del om klimatet på numera nedlagda Framgångsbloggen i DN:s regi men jag har inte läst den.

Bolling är ingen så kallad klimatförnekare utan skriver t ex under på att IPCC:s modeller angående temperaturen har stämt bra och att värmeböljor och skyfall blivit vanligare och intensivare. (Det är för övrigt ganska ovanligt att hitta blånekande personer idag, även framträdande debattörer som så sent som 2016 påstod att det inte skett någon uppvärmning sedan 1940-talet har nu skrivit på upprop om att nuvarande uppvärmning är helt förväntad – bara det att det inte är människans fel och att det mestadels är oss till godo, go figure …)

Ur intervjun blir snart uppenbart att Bollings uppfattningar skiljer sig en del från IPCC:s slutsatser, men först en kommentar på hur vår syn på debatten skiljer sig.

Historik

Bolling menar att klimatet blev ”identitetsmarkör” och polariserad i och med Al Gores film En obekväm sanning 2006 och Mark Lynas bok Six Degrees: Our Future on a Hotter Planet 2007. Innan dess menar han att det inte fanns någon ”stark synpunkt på vad man skulle tycka”.

Det är ju sant att detta bidrog starkt till att diskussionen om klimatförändringarnas potentiella konsekvenser nådde ut till allmänheten på ett sätt den inte gjort tidigare. Mängder med bloggar och liknande såg dagens ljus liksom en flodvåg av desinformation som helt korrekt fördjupade polariseringen. Men det var en redan existerande polarisering. Hela detta maskineri att misstänkliggöra IPCC och klimatforskningen hade då varit igång sedan IPCC bildades. Så till den grad att Bush 2001 beordrade en extra utredning om det gick att lita på IPCC:s slutsatser. Klimatforskare anklagades för fusk långt upp i amerikanska kongressen. Och så vidare. Jag har skrivit så mycket om det att jag inte orkar älta det vidare här (nej, detta är ingen åsikt utan ytterst väldokumenterad fakta) . Läs t ex

Är CO2:s absorption av värmestrålning mättad?

Vid ca 22:45 minuter in nämner Bolling att allt det där pratet om att klimatet kommer skena är felaktigt eftersom CO2:s absorption av värmestrålning är logaritmisk. Han liknar det vid att sota ett glas, första sotlagret har stor påverkan på genomskinligheten och effekten av de senare lagren får allt mindre betydelse. Henrik Höjer (som intervjuar) och Bolling kommer fram till att en ökande mängd CO2 i atmosfären på samma sätt kommer få allt mindre påverkan på temperaturen.

Det här är gammalt i debatten. Höjers och Bollings påstående är förvisso korrekt i ett avseende men slutsatsen stämmer inte. Att klimatet ”kommer skena” är inget klimatforskare anser vara sannolikt, den acceleration som modeller visar beror så vitt jag vet framförallt på en förväntad minskad mängd aerosoler på grund av minskade utsläpp och en minskad absorption av koldioxid i haven på grund av ökad temperatur.

Visst stämmer det att CO2 absorption är logaritmisk:

Men CO2:s absorption i atmosfären är långt ifrån mättad. Det är empiriskt bevisat (se länkar nedan). Och även om de lägre atmosfärslagren skulle vara mättade kommer uppvärmningen ändå påverkas av de övre lagren.

Redan 1967 beskrev Nobelpristagaren Manabe att uppvärmningen från en ökad CO2-halt var logaritmisk och att effekten av en ökad CO2-halt skulle leda till

a) uppvärmning av troposfären dvs nedre delen av atmosfären
b) en nedkylning av stratosfären dvs övre delen
c) en allt högre atmosfär, dvs utstrålningen av värme till rymden kommer ske allt högre upp – atmosfären ”blir ”tjockare”

Vertikal profil på atmosfären där linjerna representerar temperaturkurvor för olika halter av CO2. Bild från här.

Detta brukar kallas växthuseffektens fingeravtryck då samma mönster inte förväntas om det vore exempelvis en ökad solinstrålning som orsakade uppvärmningen. Och ovanstående har bekräftats empiriskt, se texter nedan (i den nedersta skriver Manabe själv om sin forskning på området):

”Ojämn uppvärmning”

Bolling och Höjer påpekar (ca 29 min in) att uppvärmningen framförallt syns på nattemperaturen, medan ökningen av dagstemperaturerna är mer beskedlig. Likaså att uppvärmningen framförallt synts på vinterhalvåret. De lyfter särskilt fram att det under juni månad (de pratar om Sverige) inte har setts någon uppvärmning alls ”och det är ingen som har en aning om varför det är så!” Forskarna har ingen koll på detta. Det är ”helt oklart!”

Visst är det komplext, särskilt vad det gäller regionala områden, och alla svar finns inte. Men så här skriver SMHI i en rapport med referens till en studie av Kjellström m fl 2022:

”Dessutom visas att vintermånaderna december-februari var mycket varmare i den senare trettioårsperioden jämfört med den tidigare delvis på grund av större inslag av västvindsdominerade vintrar. På motsvarande sätt visas att avsaknaden av temperaturökning i juni månad i den senare trettioårsperioden delvis kan förklaras av skillnader i cirkulationsmönster jämfört med den tidigare perioden.”

Zoomar man ut lite och ser det på en mer global nivå har vi det som brukar kallas polar/arctic amplification, det vill säga att uppvärmningen går snabbare vid polerna. Det var redan nämnda Manabe som på 1970-talet var först att beskriva detta. En orsak till fenomenet är att minskad mängd snö och is gör att mer solstrålning absorberas istället för att reflekteras bort. Andra orsaker beskrivs i nedanstående inlägg (likaså varför effekten är mer påtaglig vid norra än södra polen, precis som Manabe förutsåg):

Man har också visat att denna effekt är säsongsberoende, där effekten är betydligt större under vinterhalvåret än på sommaren (för diskussion om orsaker se referens ovan). Bilden nedan tagen från referensen ovan och bokstäverna motsvarar den första i respektive månad, dvs i figur e) är grön linje = sommar och röd = vinter:

Seasonal anomalies of 2010-20 Arctic surface temperature relative to 1960-2020 and zonal surface temperature anomalies for each season. DJF and JJA (left-hand maps) correspond to the northern hemisphere winter and summer, respectively. MAM and SON (right-hand maps) correspond to the northern hemisphere spring and autumn, respectively. The chart shows the temperature anomaly by latitude for each season – winter (red), spring (blue), summer (green) and autumn (purple). Credit: Data from GISTEMP. Figure from Taylor et al (2022).

Och vad det gäller tydligare ökning av natt- än dagstemperaturer visar en relativ ny studie från Göteborgs universitet att denna trend har ändrats under senare tid, det vill säga nu är det dagstemperaturerna som ökar snabbast.

Jag vill inte ge sken av att ha full koll på detta och det är ingen som förnekar att det finns kunskapsluckor, särskilt när det gäller uppvärmningens effekter på regional nivå (som det alltid kommer göra inom all forskning). Jag är bara less på att detta lyfts fram som att ”forskarna inte har en aning”. På det stora hela går utvecklingen precis som forskare länge har förutspått. Naturligtvis är jag färgad av år i denna tröstlösa debatt men för mig är Bollings/Höjers sätt att uttrycka sig symptomatiskt för de som gör allt för att spela ner allvaret i frågan.

Detsamma gäller Bollings påpekande att Europa värmts upp mest och att stora delar nu lever under Parisavtalets målförhållanden (dvs 2°C). Som att ”titta, det är ju inte så farligt”. Men det är inte sant, avtalet gäller en global medeltemperatur på 2°C vilket innebär att vi kommer uppleva en signifikant högre medeltemperatur (i alla fall så länge havsströmmarna fortgår som de gör nu…)

Extremväder

Extremväder uppstår per definition väldigt sällan, vilket förstås också gör att det ofta saknas längre tillförlitliga mätserier och det blir svårt att dra statistiskt säkerställda slutsatser. Som jag skrivit om flera gånger tidigare gör mängden av olika data, regionala versus globala mönster osv att möjligheterna till att jämföra äpplen och päron är i det närmaste obegränsat inom detta område. Bolling gör några uttalanden som jag anser bör nyanseras (om man verkligen är intresserad av utvecklingen).

Torka

Bolling hävdar att det inte finns någon ökad trend för torkor. Jag antar att han syftar på globala trender, men är det alltid mest relevant när olika regioner förväntas drabbas olika och där några förväntas få en ökad nederbörd istället för ökad torka?

Forskare pratar om olika typer av torka (googleöversättning 🙂 ): meteorologisk torka (nederbörd), hydrologisk torka (avrinning, vattenflöden och reservoarlagring) och jordbruks- eller ekologisk torka (växtstress från en kombination av avdunstning och låg markfuktighet). Det kanske inte finns tydliga globala trender (?) men IPCC skriver i sin senaste rapport att det visst finns ökande trender regionalt:

”Increasing trends in agricultural and ecological droughts have been observed on all continents (WAF, CAF, WSAF, ESAF, WCA, ECA, EAS, SAU, MED, WCE, WNA, NES: medium confidence), but decreases only in one AR6 region (NAU: medium confidence). Increasing trends in hydrological droughts have been observed in a few AR6 regions (MED: high confidence; WAF, EAS, SAU: medium confidence).”

”Concurrent heatwaves and droughts have become more frequent, and this trend will continue with higher global warming (high confidence).”

Läs mer i IPCC AR6 WG1 Chapter 11.

Översvämningar

Bolling hävdar att det inte finns någon ökad trend vad det gäller översvämningar. Och det stämmer kanske men IPCC påpekar att bristen på tillförlitliga data är betydande och det är svårt att sammanställa de heterogena studier som finns till en global trend.

Det kan vara svårt att avgöra hur stora områden som drabbas av översvämningar och därför används ofta så kallade proxydata i studier (det vill säga indirekta mätningar) som strömhastighet i floder som korrelerar med magnituden av översvämning. Även här finns det regioner som sett en ökande trend (och andra som sett en motsatt trend):

”In summary, the seasonality of floods has changed in cold regions where snowmelt dominates the flow regime in response to warming (high confidence). There is low confidence about peak flow trends over past decades on the global scale , but there are regions experiencing increases, including parts of Asia, Southern South America, north-east USA, north-western Europe, and the Amazon, and regions experiencing decreases, including parts of the Mediterranean, Australia, Africa, and south-western USA.”

”The probability of compound flooding (storm surge, extreme rainfall and/or river flow) has increased in some locations (medium confidence), and will continue to increase due to sea level rise and increases in heavy precipitation, including changes in precipitation intensity associated with tropical cyclones (high confidence).”

Läs mer i IPCC AR6 WG1 Chapter 11.

Tropiska stormar

Bolling hävdar att frekvensen av tropiska stormar inte har ökat. Även det är vad IPCC säger, men det är också vad som förutspåtts i till exempel IPCC AR4 från 2007. Däremot skriver IPCC i sin senaste rapport att andelen starka tropiska stormar (kategori 3-5) har ökat under de senaste fyrtio åren. Likaså att de når sin maxstyrka längre åt polerna till (dvs längre från ekvatorn) än tidigare.

Även här är möjligheterna till att jämföra äpplen och päron i det närmaste obegränsad. Skrivit om det tidigare, exempelvis här:

Attribution-studier

Det kan vara värt att nämna (tas ej upp i intervjun) att forskare utvecklat en metod för att bedöma sannolikheten att en extrem väderhändelse gjorts mer sannolik på grund av klimatförändringarna. Det kallas attribution studies och går förenklat ut på att jämföra kontrafaktiska modellkörningar utan den ökade CO2-halten som jämförs med vad som faktiskt har skett. På så sätt kan man göra en bedömning utan ha långa mätserier att tillgå.

Även om man tar dessa studier med en nypa salt är utfallet slående. Klimatförändringarna har gjort många av dessa mer sannolika:

Isbjörnar, naturliga variationer och katastrof

Bolling lyfter fram att alarmisterna lyfte fram isbjörnen som en symbol för klimatförändringarnas ödesdigra konsekvenser, ”men den gick ju inte att använda när det sen visade sig att populationen ökade.” Det är sant att iögonfallande bilder på svältande isbjörnar använts felaktigt men det Bolling påstår är inte alls nyanserat. Och även detta är gammal skåpmat i debatten. Visst ökar några populationer men andra minskar medan det finns allt för lite data för att bedöma andra. Skrivit om det exempelvis här (en bit ner i inlägget) – för så klart ältar även Lomborg det…:

Vid lite drygt 37 minuter in går de in på naturliga parametrar som påverkar klimatet. Bolling har pratat med tidigare klimatforskaren Judith Curry som berättade att koldioxid var en ”minor sideshow”. Han vill kanske inte gå så långt men tycker att det finns så många komplexa processer som man inte bara kan avfärda dem. Nej, det har IPCC heller inte gjort.

Han pekar på att våra koldioxidutsläpp bara är en bråkdel av hela kolcykelförloppet på vår jord. Ja, det är sant, men också irrelevant i sammanhanget. Även detta är gammal skåpmat:

Vidare säger han att det är tydligt på den längre geologiska tidsaxeln (typ istider) att det är värmen som stiger först, innan CO2-halten ökar. Med andra ord finns det anledning att ifrågasätta en korrelation mellan CO2 och temperaturökningen? Återigen gammal skåpmat:

Bolling nämner geotermisk värme, det vill säga undervattensvulkaner och liknande som skulle kunna vara en signifikant orsak till uppvärmningen. Inte heller detta har ignorerats:

Han köper inte heller IPCC:s slutsatser om att mänskliga aktiviteter och koldioxidutsläpp är den absoluta huvudorsaken till den uppvärmning som observerats. Det kan man inte riktigt veta hävdar han… Visst finns det osäkerheter men i senaste IPCC-rapporten konstaterades att de ”drivkraften” från de naturliga parametrarna var försumbara jämfört med de antropogena (ERF = effective radiative forcing).

Och så vidare…

Jag har samma uppfattning som Bolling vad det gäller undergångsapologeter och att det är sorgligt att barn ligger sömnlösa på grund av ”klimathotet”. Men vi drar här olika slutsatser. Forskningen har alltid hävdat att problemet går att lösa men alarmister på andra sidan hävdar att det är omöjligt och kommer innebära ekonomisk härdsmälta om vi ens försöker minska CO2-utsläppen. EU-parlamentet lobbades exempelvis med uppgifter om att enbart Tyskland skulle förlora ”1,0 miljoner jobb årligen under budgetperioden 2008–2012” och BNP braka in i väggen om Kyotoprotokollet antogs.

Maktlöshet ger ångest. Inte att det finns problem som går att åtgärda. Om man gör något.

Jag vet av egen erfarenhet att det kan vara svårt att få fram allt det man vill i en intervju och det är omöjligt att veta vad Bolling bygger sina resonemang på (även om jag kan gissa..). Men inget av det jag hört här ändrar på min förutfattade mening att det är samma gamla ältande och ligger ganska långt ifrån vad IPCC slagit fast, många saker med stor säkerhet dessutom. Det blir ju inte bättre av han menar att jo, 10°C uppvärmning kan nog vara katastrofal men en på 5°C verkar inte vara sååå farlig. Det är inte ”the end of the world”…

Jaja … får väl se vad det står i boken…

Uppdatering: Läst boken och recenserat den här: Välskrivet och lättläst – men misslyckat – Magasinet Konkret

Ny studie: bränder har blivit värre – typexempel på eldfängd klimatdebatt

Den Av Mathsi Klimat, Samhälle, Uncategorized, Vetenskap4 kommentarer

Ingen kan ha missat rapporteringen om enorma skogsbränder som härjar lite här och var i världen. Otäcka konsekvenser av klimatförändringarna säger många. Alarmism säger andra och visar siffror på att arealen som brunnit faktiskt har minskat globalt sett. Debattören Bjørn Lomborg är (som vanligt) en av dem som pumpar ut det sistnämnda allra ivrigast (se bilder nedan). Det är heller ingen som motsäger dessa siffror, men varför är det då så många forskare som ändå uttrycker stor oro för utvecklingen? Exempelvis redovisar en ny studie oroande siffror …

Jag har ju skrivit om det här tidigare, men en snabb rekapitulering kan vara på sin plats: IPCC konstaterade i sin senaste rapport att stora delar av den vegetationstäckta jordytan har fått betydligt längre perioder med så kallat brandväder (”varmt och torrt”). För några områden har dessa perioder dock blivit kortare.

IPCC AR6 kap 2 Box 4: Fire weather season has already lengthened by 18.7% globally between 1979 and 2013, with statistically significant increases across 25.3% but decreases only across 10.7% of Earth’s land surface covered with vegetation. Even sharper changes have been observed during the second half of this period (Jolly et al. 2015).[…] Fire frequencies under 2050 conditions are projected to increase by approximately 27% globally, relative to the 2000 levels.

Ändå har det som sagt saknats data på att detta faktiskt lett till en ökad global trend vad det gäller skog- och markbränder (wildfires). Som synes ovan går den globala trenden åt andra hållet. Men merparten av den brända ytan handlar om mindre bränder och den totala minskningen beror till stor del på en avsevärd minskning av brandfarlig vegetation i afrikanska gräsmarker till följd av förändringar i mänsklig markanvändning. Det är med andra ord inte klimatrelaterat.

Däremot skriver IPCC att det syns en motsatt trend i delar av skogslandskap i den boreala zonen, det vill säga på våra breddgrader:

However, from the point of fire emissions it is important to consider the land cover types which have experienced changes in area burned; in this instance, most of the declines have come from grasslands, savannas and other non-forest land cover types (Andela et al. 2017). Significant increases in forest area burned (with higher fuel consumption per unit area) have been recorded in western and boreal North America (Abatzoglou and Williams 2016; Ansmann et al. 2018) and in boreal Siberia (Ponomarev et al. 2016) in recent times.

Ett par studier från 2022 bekräftade denna trend (nej, jag har inte gjort någon omfattande genomgång av vad som är publicerat i ämnet):

I dagarna publicerades alltså ytterligare en studie som via satellit mätt den avgivna energin från skogsbränder mellan åren 2003-2023. De identifierade de 0.01% värsta och såg en fördubbling i både intensitet och frekvens av dessa (i medeltal globalt sett) under denna period. Uppgången drevs framförallt av en ökning i tempererade barrskogar, som i västra USA och Medelhavet, men även i norra Europa och Kanada. Australien var också en hotspot.

Studien finns här (bakom lås och bom, men Guardian har en länk där man kommer åt hela artikeln – tror att denna åtkomst är tidsbegränsad dock):

Orsak och verkan?

Den här debatten lider av samma problem som i princip alla andra som handlar om extremväder: per definition inträffar de sällan och det finns oftast relativt korta mätserier med helt tillförlitlig data. Det blir med andra ord svårt att urskilja statistiskt säkerställda trender (vilket inte betyder att de inte finns).

Och precis som vanligt tar Lomborg och andra minsta siffra som fakta utan utan att reflektera över vad som ligger bakom. Du har kanske sett olika varianter av nedanstående graf över utvecklingen i USA sedan tidigt 1900-tal?

Den är från en artikel av Lomborg. Han är fullt medveten om att de som sammanställer dessa data uttryckligen säger att man inte kan jämföra äldre data med de nya från 1980-talet och framåt. De har också motiverat varför, men Lomborg skiter i det rent ut sagt. Jag har beskrivit detta i detta inlägg:

Med detta sagt är skog och markbränder ett ganska komplext område. Jag har inte sett någon seriös forskare hävda att alla stora skogsbränder enbart skulle bero på klimatförändringarna. Det handlar även om hur skogen förvaltas och effekter av att man inte låter delar av skogen få brinna då och då och liknande. Konsekvenserna blir förstås också värre av att vi breder ut oss över allt större områden.

Förra året utspelade sig en rätt märklig historia om detta. Klimatforskaren Patrick Brown var huvudförfattare till en artikel som publicerades i den prestigefulla vetenskapliga tidskriften Nature 30 augusti 2023: Climate warming increases extreme daily wildfire growth risk in California. Resultaten visade att klimatförändringarna lett till en ökad brandrisk i Kalifornien.

Men strax efteråt skrev Brown, uppenbarligen utan att meddela sina medförfattare, en opinionstext där han anger att han i studien medvetet utelämnat parametrar som han vet också påverkar brandrisken, enbart för att få den publicerad i Nature. Ungefär: ”nämner man andra orsaker än klimatet så antas den inte för publikation”. I realiteten rekommenderade granskarna att manuset skulle refuseras (utlåtandena är offentliga) just på grund av att man beaktat för få parametrar. Jag har skrivit om efterspelet här:

Nåväl, käbblet lär fortsätta. På Swebb-TV lanseras nu idén (återigen) att det inte finns någon koppling mellan koldioxid och temperaturökningen och att det inte finns några som helst oroande förändringar i extrema väderhändelser…

Anders Bolling, som tillsammans med Svenolof Karlsson (Näringslivets medieinstitut), nyligen gett ut en bok med råd till journalister om hur de ska rapportera om klimatet, gör som Lomborg och hänvisar till den nedåtgående trenden i total yta som brunnit och så vidare:

Länken han ger som stöd för sitt påstående går för övrigt till en artikel från 2016, skriven av Stefan Doerr och en kollega. Här kan ni lyssna på en intervju med honom och han verkar uppenbart bekymrad över utvecklingen och hyser inga som helst tvivel om att det är en konsekvens av klimatförändringarna. Och nog borde han väl kunna anses som en trovärdig källa om Bolling väljer att referera till en av hans gamla artiklar?

Visst finns det saker att kritisera i klimatdebatten, och visst önskar man att rubrikerna ofta känns helt rubbade (men det är ju inget specifikt för klimatdebatten). Bolling och Karlsson beskyller andra för att vara selektiva men visar många prov på förenkling och eget selektivt seende. Angående klimatkänsligheten till exempel, det vill säga hur temperaturen förändras vid en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären. Bolling:

Det finns mängder med studier om detta och det tas fram på många olika sätt. Centralvärdet har sen tidigt 1980-tal (i alla fall) legat på 3°C, men med ganska stort osäkerhetsspann (1,5-4,5°C). Det var samma intervall som angavs i IPCC AR5 från 2013. I AR6 från 2021 hade osäkerheten kunnat minskas med 50% och ett intervall om 2,5-4°C sattes som sannolikt. Centralvärdet är fortfarande detsamma.

Störst förändring var alltså den nedre gränsen. IPCC slog också fast att man i princip helt kunde utesluta en klimatkänslighet lägre än 1,5°C men däremot inte att den var högre än 5°C (jag plockade siffrorna ur minnet). Men visst, man får ha olika åsikter om vad som är den största nyheten här…

Mer finns här:

Näringslivets medieinstitut vadar ut i vattnet (igen)

Den Av Mathsi Klimat, Samhälle, Uncategorized8 kommentarer

Lobbyorganisationen Näringslivets medieinstitut (NMI) ger sig på att granska klimatdebatten igen. De vill ”i några artiklar ge exempel på fällor som lurar i klimatkontexten.” Visst visar de några poänger men klampar omgående ner i egen grop (vilket inte är så förvånande när man ser vem som skrivit artiklarna …)

Får erkänna att jag är rätt skeptisk till NMI efter deras senaste rapport som de menade skulle visa mediers alarmistiska rapportering om havsnivåökningarna. För att komma fram till det var de tvungna att ignorera 75 procent av de undersökta artiklarna och dessutom felklassa flera som jag på måfå valde att läsa. Se min artikel i Aftonbladet här.

Nu börjar NMI med en ”inledningsartikel” med råd till journalister hur de ska titta på grafer och mätserier. Det är förstås bara att hålla med om att man inte ska titta på för korta mätserier som kan vara missvisande gällande långsiktiga trender (hej Monckton och bloggen WUWT!). NMI lägger till att exempelvis kan naturliga cykler oftast bara upptäckas på längre horisonter än 30 år.

De ger ett exempel, som dock inte alls visar det som påstås: ”Här en illustration (HadCRUT) för hur den globala temperaturen förändrats, om den anges som ett löpande 50-årsmedeltal. Det vill säga så att för varje månad ett medelvärde räknas ut för temperaturen under de närmaste föregående 50 x 12 månaderna:”

”The variation shown by the moving 50 yr linear global temperature trend suggests the existence of an 60-65 yr long periodic natural temperature variation.” (text från Humlums sida, ej NMI-artikel)

Bilden är från Ole Humlums blogg och i undertexten föreslås den visa en naturlig periodisk temperaturvariation om cirka 60-65 år, men utan att ge några som helst bevis för detta. ”Nedkylningen” mellan ca 1940-70 var inte ”naturlig” utan berodde till stor del på våra enorma utsläpp. Ungefär 60% av sulfatutsläppen sen 1800-talet skedde under den aktuella nedkylningsperioden, vilket skapade aerosoler i atmosfären.

Och den observante ser också att grafen inte ser ut som temperaturen brukar åskådliggöras:

Det beror på att y-axeln i Humlums graf inte visar temperaturen utan derivatan, det vill säga förändringstakten, grad/år (på samma sätt som hastighetsmätaren i bilen visar km/h och inte km). Allt över nollstrecket handlar alltså om uppvärmning även om det kan se ut som en nedkylning när grafen pekar neråt. Ökningstakten vi ser idag är alltså nästan dubbelt så snabb som 1955. Inte riktigt det som NMI vill säga i sin text.

Ole Humlum är en numera pensionerad geologiprofessor och tillika en av de mer aktiva ”klimathotskeptikerna”. Han är precis som SD:s Elsa Widding med i norska Klimatrealisterne som på sin hemsida 11 apr 2022 deklarerade: ”Vår konklusjon er at […] mer CO2 i atmosfæren ikke fører til observerbare endringer i global temperatur, og at våre utslipp utgjør en liten del av den observerte CO2-økningen i atmosfæren” Helt på tvärs med IPCC alltså.

De är närmast maniska i sitt letande efter naturliga cykler som ska förklara uppvärmningen genom kurvpassning, dvs att leta efter korrelationer utan att ha någon hållbar fysikalisk förklaring till den (dvs det kan mycket väl bara vara ren slump). Det verkar som att i deras ögon är ALLA korrelationer trovärdiga FÖRUTOM den mellan koldioxid och klimatförändringarna.

Humlum, Stordahl och Solheim (alla med i Klimatrealisterne) hade en klimatmodell som byggde på att cykler hos solen och månen kunde förklara temperaturförändringarna och spådde utifrån den att temperaturen skulle sjunka med minst 1C mellan 2009-2020. Så blev som bekant inte fallet.

IPCC anser det är entydigt att den ökade halten av koldioxid i atmosfären beror på mänskliga utsläpp, även IPCC-kritiska forskare som Roy Spencer fnyser åt de som ifrågasätter detta: ”C’mon people, think”.

Men Humlum är trots det av en annan uppfattning. Läs mer här, Humlum avfärdas inte utan argument, bollen ligger hos honom att svara på de påvisade bristerna och varför slutsatserna inte stämmer överens med observationer. NMI anser tydligen hans blogginlägg vara mer trovärdiga än IPCC.

Nästa NMI-artikel har rubriken Inga bevis för att havsnivåökningen accelererar. IPCC är av en annan åsikt, de är till och med mycket säkra på att det är så:

IPCC AR6 WG1 kapitel 9: Global mean sea level (GMSL) rose faster in the 20th century than in any prior century over the last three millennia (high confidence), with a 0.20 [0.15 to 0.25] m rise over the period 1901–2018 (high confidence). GMSL rise has accelerated since the late 1960s, with an average rate of 2.3 [1.6 to 3.1] mm yr–1 over the period 1971–2018 increasing to 3.7 [3.2 to 4.2] mm yr–1 over the period 2006–2018 (high confidence).

NMI lägger fram en mätserie från Stockholm som bevis och även en länk till NOAA som bekräftar det. Man kan tycka att år 2022 borde en journalist som ska ger råd till andra journalister veta att en punkt på kartan inte säger något om en global trend (det vet han förstås). Detta gäller definitivt för havsnivåerna som inte är jämnt fördelat över jorden.

Sen följer en beskrivning om hur svårt det är att bestämma en global havsnivå – som om forskarna inte vore medvetna om det.

NMI hävdar att man inte kan förklara skillnaden mellan satellit- och ”bojmätningarna” och hänvisar till IPCC … men till deras rapport från 2007 (jag läste ärligt talat inte). I senaste IPCC-rapporten skrivs att skillnaderna ligger inom felmarginalerna och både satellit- och ”bojmätning” visar på en acceleration:

IPCC AR6 WG1 kapitel 9.6: ”The SROCC [rapport från 2019] found that four of the five available tide gauge reconstructions that extend back to at least 1902 showed a robust acceleration (high confidence) of GMSL [Global Mean Sea Level] rise over the 20th century”

IPCC AR6 WG1 kapitel 9.6 ”For the common period of 1993–2010, the assessed rate of GMSL rise based on tide gauge reconstructions (3.19 [1.18 to 5.20] mm yr –1) is consistent with the assessment based on satellite altimetry (2.77 [2.26 to 3.28] mm yr –1), within the estimated uncertainties.

The contribution of Greenland and Antarctica to GMSL rise was four times larger during 2010–2019 than during 1992–1999 (high confidence). Because of the increased ice-sheet mass loss, the total loss of land ice (glaciers and ice sheets) was the largest contributor to global mean sea level rise over the period 2006–2018 (high confidence).

NMI: ”I vart fall ger inte heller satellitmätningarna någon statistiskt tillförlitlig indikation om att havsnivåhöjningen skulle accelerera.” Jag antar att man här får välja att tro på det IPCC säger med hög säkerhet eller åsikten hos en lobbyorganisations skribent. För nej, det ges inga mer bevis än så här mer än en bild från NASA över havsnivåmätningarna.

Här en video från NASA:

Nästa artikel heter: Grundläggande fakta om havsnivåhöjningen nonchaleras av Sveriges Radio

Sveriges radio: – Den havsnivåhöjning som väntas, om vi passerar 1,5 grader, kan räcka för att få flera av öarna att helt försvinna under vatten

NMI menar att detta inte stämmer och att atollöarna i Oceanien tillväxer mer än de tappar storlek. Och här har de en poäng, för visst har det målats upp en bild av att öarna bokstavligen håller på att sjunka ner i havet i ganska rask takt, och dessa länders företrädare har gått på denna linje fullt ut.

Men studier visar att det inte är så enkelt. Här artikel från 2018 i Nature Communications (nej, NMI, det är inte detsamma som Nature …) om Tuvalu:

”Island change has lacked uniformity with 74% increasing and 27% decreasing in size”

Och precis som med ovanstående punkter så är inte heller det här något nytt i klimatdebatten. ”Klimatförnekerimaskineriet” nappade förstås, Washington Times menade att ännu en av Al Gores sagor nu var avslöjad, Spectator tyckte Maldivernas president kunde sälja sin snorkel.

Danske debattören Bjørn Lomborg har använt detta som argument för att tona ner allvaret. Läs forskares kommentarer om hans artikel här (från 2016). De tycks vara trötta på denna typ av cherry picking, öarnas landareal är bara en del av problematiken. Det handlar även om att saltvatten tränger in i färskvattnet och liknande. Likaså bygger framtida tillväxt av öarna på att korallreven mår bra, vilket inte heller är helt självklart med tanke på sjunkande pH och ökande vattentemperaturer.

Det är heller inte bara den genomsnittliga havsnivåökningen man måste beakta, här en studie som säger att samverkan med tidvatten och stormar osv inte är linjär. En ökning av 0,4 m kan vara förödande för låglänta öar.

Vad säger då professor Kench som var en av forskarna bakom artikeln NMI hänvisade till?

The researchers involved in the study later told Germany’s Der Spiegel magazine that they found this polarization unfortunate, as they take global warming very seriously. They were after all not saying that islands are unaffected by climate change, just that in the case of sea level rise things are more complicated than many people seem to think. It is also important to remember that their article solely dealt with sea level rise, which is only one of many effects of climate change, and selected islands in the Pacific.

Det tycks inte gå att komma undan det här att när en del befogad kritik förs fram så kastar många samtidigt ut hela barnet med badvattnet och menar att allt är en bluff.

Om man ska vara petig så sa ju inte heller SR att alla öar skulle försvinna under vatten. Och ibland får media skulden för saker som de aldrig har sagt:

Här en uppföljande kommentar till denna.

Nästa: Första larmen om smältande arktisk is gavs för 100 år sedan

”Efter millennieskiftet har en populär spådom på forskarhåll varit att isen skulle vara smält inom tio år. Men hittills har så inte skett.”

Jag antar att det är en studie som jag skrivit om tidigare (en bit ner i inlägget) när Kvartal körde den välbekanta storyn om hur vi alltid levt under katastroflarm (miljölarm då, alla de andra överdrifterna glöms som vanligt bort). För ja, NMI:s artikel går i samma spår och radar upp tidningsklipp och diverse påståenden om att vi har tio år på oss.

Självklart tas alarmismen om en stundande istid upp. Läs: Alarmism om istid på 70-talet? Del II här.

NMI: ”Sammanfattningsvis har prognoserna om den arktiska isens försvinnande visat sig vara falska, gång på gång på gång.”

Jo, i de tidningsklipp som visades och enstaka studier. Men det nämns inget om att det inte alls alltid åt det alarmistiska hållet. Här från IPCC 2007 (bild från Skeptical Science).

”Model projections reported by the Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) in 2007 underestimated the rates of change now observed in sea ice.”

IPCC SROCC 2019:

NMI visar en bild på isläget 14 november och konstaterar ”Att tränga sig igenom här förutsätter assistans av någon rysk kärnkraftsisbrytare. Teoretiskt säkert möjligt. Men politiskt knappast opportunt.”

Så är det säkert. Här får man väl återigen lyssna på en raljerande journalist, diverse uttalanden från tidigt 1900-tal, tidningsurklipp eller på vad IPCC och forskarna säger. Att det går att hitta enstaka studier som pekar i olika riktningar är inget konstigt. Ingen förnekar att det varierar från år till år och inte heller att man inte har full koll på alla detaljer. Det är väl bara att hö-höa på. Nedan en video som visar hur andelen gammal is minskar allt mer:

Här i diagramform (från NASA)

Det är ganska tydligt att de beskrivna artiklarna har ett enda syfte: att så tvivel om IPCC. Så vem är det som skrivit dem?

En journalist som heter Svenolof Karlsson. Författare till boken Domedagsklockan ihop med Marian Radetzki och Jacob Nordangård.

Radetzski, DN 2009: ”Hotet om global uppvärmning är överdrivet och varningarna från FN:s klimatpanel ska inte tas som sanning. […]

– Till skillnad från andra nationalekonomer har vi granskat de naturvetenskapliga grunderna.”

Här är en artikel från Radetzki och det är ett under att den nått hela vägen till publikation i en vetenskaplig tidskrift: Artiklar som inte håller måttet – Maths Nilsson, författare

Jacob Nordangård, är inte heller obekant i det här sammanganget. Enligt text från Klimatupplysningen: ”Jacob är doktorand på Linköpings universitet och har skrivit en studie i vilken han visar att klimatfrågan egentligen handlar om några få internationella tongivande aktörers egna maktambitioner att skapa en världsordning som de själva kontrollerar.”

I en debattartikel i DN 2013 sammanfattar de sina åsikter. Domedagsindustrin har blivit en självgående maskin.:

”Klimatet har blivit vår tids onda fiende och därmed en fråga som alla kan exploatera. En självgående maskin har skapats, och få verkar vilja stoppa den. Klimathotet har blivit så viktigt som födkrok och ideologiskt argument att fakta i målet inte längre räknas.[…]

Men klimathotet har samtidigt drivits fram som ett målmedvetet projekt av grupper som sett dess potential för att befrämja ekonomiska intressen, karriärer och ideologiska eller politiska agendor.

En central roll i denna process har en rad tankesmedjor med stora resurser i ryggen haft, som Council on Foreign Relations, Aspen Institute, Rockefeller Brothers Fund, Brookings Institution, Chatham House, Romklubben och Trilaterala kommissionen, i samverkan med olika FN-organisationer som WMO, UNEP, IPCC och från och med nittiotalet även EU-kommissionen, ett stort antal miljö/lobbyorganisationer som WWF och Stockholm Environment Institute inte att förglömma.[…]

Detta förklarar varför de tongivande miljöorganisationerna efter detta så monotont har hänvisat till klimatet. De skulle riskera sitt stöd annars.

Finns det ett syfte bakom allt detta? Ja, olika syften. Ett, som öppet framförs av de nämnda tankesmedjorna, är att driva fram en globaliserad värld inte bara ekonomiskt utan också politiskt. Människor inom vänstern och miljörörelsen vill ha globala avtal av miljö- och klimatskäl. Internationella organisationer som FN och EU ser vägar till att stärka sin makt på bekostnad av nationalstaterna.

Om vi nu ska leka den leken: lobbyorganisationer brukar inte göra saker gratis. Säkert inte heller Näringslivets medieinstitut. Man kan ju undra vilken klient som vill betala för den typen av artiklar som beskrivits ovan? Jaja, vet inte om jag bryr mig, ni får fantisera fritt eller låta bli.