Mörner förvillar om klimat på Swebb-TV

Ännu en bok som sägs motbevisa IPCC:s slutsatser har släppts: Borde man oroa sig för klimathotet? Författare är Staffan Mörner, lärare i svenska och filosofi. Den 20 juni gjorde Wilgert på Swebb-TV en intervju med honom (finns på Youtube och nedanstående tidsangivelser hänvisar till den) och det finns anledning att kommentera den …

Mörner driver sidan Klimathotet punkt com som jag har bemött i några inlägg tidigare.

11:50 Arktis isutbredning, satellitdata mörkas sägs det

Isens utbredning i Arktis har mätts med satellit sedan 1979 men Mörner driver tesen att det finns satellitdata från längre tillbaka i tiden men att IPCC/alarmisterna har valt att mörka det. De ska också medvetet ha valt 1979 som startår för mätserien eftersom det var ett år med stor isutbredning och därmed ge sken av en större efterföljande avsmältning.

Han har rätt i att det finns ytterligare satellitdata från 70-talet, vilket också är redovisat i IPCC:s första rapport från 1990 och vars graf han visar. 1979 har också mycket riktigt ett högt värde. I mitt föregående inlägg (se länk ovan) påpekade jag vad som ligger bakom detta och varför dessa mätserier inte kan jämföras rakt av. Mörner sa då att han skulle ta bort påståendet men nu finns det tydligen med i boken ändå.

Mörner drar sen fram en graf från 1920-1975 som visar att isavsmältningen har varit lika stor under 40-talet och att det vi nu ser inte är exceptionellt. För att bevisa det ytterligare har han klippt ihop de här mätserierna med satellitdata från 1979 fram till nutid, men utan att ta hänsyn till skalan på y-axlarna! Medan de två tidiga har en anomali på max 1×10⁶ km² har nuvarande mätserie 3-4 gånger större mätområde.

Om man för ett ögonblick bortser från att mätningarna inte går att jämföra rakt av men tar hänsyn till skalorna ser det ut så här (blått= data som ”mörkas”, röd=moderna satellitmätningar):

Gjord av Kevin Pluck, blå=”missing data” och röd=satellitdata från 1979

här ser det ut om man tar hänsyn till skillnader i olika mätmetoder längre tillbaka i tiden:

sea-ice-mean_anomaly_1953-2012-525x400

Sea ice extent departures from monthly means for the Northern Hemisphere. For January 1953 through December 1979, data have been obtained from the UK Hadley Centre and are based on operational ice charts and other sources. For January 1979 through December 2012, data are derived from passive microwave (SMMR / SSM/I). Image by Walt Meier and Julienne Stroeve, National Snow and Ice Data Center, University of Colorado, Boulder.

 

Mörner hänvisar till Sea Ice Extent, som mängden is men det visar enbart arean. Mängden anges som Sea Ice Volume, och det syns en märkbar skillnad på hur äldre is har minskat, se video nedan och läs mer i ett inlägg jag gjort om det här.

Från Wikipedia: Sea ice extent is defined as the area with at least 15% ice cover. The amount of multi-year sea ice in the Arctic has declined considerably in recent decades. In 1988, ice that was at least 4 years old accounted for 26% of the Arctic’s sea ice. By 2013, ice that age was only 7% of all Arctic sea ice. 

A 2018 study (Kwok) of the thickness of sea ice found a decrease of 66% or 2.0 m over the last six decades and a shift from permanent ice to largely seasonal ice cover.

https://www.snopes.com/fact-check/does-arctic-ice-doubt-reality-climate-change/

Analysis of “Updated NASA Data: Global Warming Not Causing Any Polar Ice Retreat”


(26:40)
Mörner påpekar flera gånger att man måste vara kritisk och titta på var mätserierna börjar, det går att välja startpunkt så att grafen blir missvisande. Själv har han inga problem att göra precis det och slänger till exempel fram ett stapeldiagram över isutbredningen i Arktis men bara mellan 2007-2019 istället för hela mätserien.

En av källorna är dessutom MAISE som uttryckligen säger att deras data inte kan användas för att jämföra isutbredningen från år till år …:

”… sea ice extent from MASIE, the Multisensor Analyzed Sea Ice Extent. It combines satellite data (from passive microwave sensors) with visual imagery and other sources to produce an “operational product.” Its focus is to locate the sea ice edge in real time and alert users to how it’s changing,

… in general, it would not be appropriate to compare a recent MASIE extent value to one more than a few weeks old …”


15:50 Grönlands isar

Mörner lägger fram en graf och påstår att den visar att Grönlands isar inte minskat i någon större omfattning. Grafen visar dock Surface Mass Balance som inte tar hänsyn till avsmältning underifrån och kalvning.

lower-surface-mass-balance

Bilden är tagen från en artikel från 2008 av Xavier Fettweis, som har utvecklat en modell för Grönlands isar. Det är inte uppmätta värden utan resultat från en simulering och de påpekar att det finns stora osäkerheter i de resultat de fått fram:

 ”However, these assumptions are based on an empirical multiple regression only validated for recent/current climatic conditions, and the accuracy and time homogeneity of the data sets and AOGCM results used in these estimations constitute a large uncertainty.”

I en senare artikel i Nature från 2018 där Fettweiss är medförfattare konstaterar de att minskningen vi ser nu är exceptionell sett över de senaste 350 åren (åtminstone):

Here we present the first continuous, multi-century and observationally constrained record of GrIS surface melt intensity and runoff, revealing that the magnitude of recent GrIS melting is exceptional over at least the last 350 years.

Today, surface melting and melt-induced runoff in Greenland occur at magnitudes not previously experienced over at least the last several centuries, if not millennia.

Och om ni vill ha en färsk uppdatering om Grönlands isar kan ni läsa denna artikel i Nature från The ice sheet mass balance inter-comparison exercise (IMBIE), ett samarbete mellan NASA och ESA. En genomgång av 26 separata mätningar av isvolym/massbalans. Isavsmältningen har legat nära det som förutspåtts i IPCC:s worst case-scenario som går mot en havsnivåökning på 70-130 mm till 2100:

The total rate of ice loss slowed to 222 ± 30 billion tonnes per year between 2013 and 2017, on average, as atmospheric circulation favoured cooler conditions and ocean temperatures fell at the terminus of Jakobshavn Isbræ. Cumulative ice losses from Greenland as a whole have been close to the rates predicted by the Intergovernmental Panel on Climate Change for their high-end climate warming scenario, which forecast an additional 70 to 130 millimetres of global sea-level rise by 2100 compared with their central estimate.


17:20Den största uppvärmningen under 1900-talet skedde fram till 1940.”

Jaså? Undrar vilka källor Mörner bygger det på, tillgängliga mätserier över den globala medeltemperaturen säger något annat nämligen …

20200324_Global_average_temperature_-_NASA-GISS_HadCrut_NOAA_Japan_BerkeleyE

By RCraig09 - Own work, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=88535596

Ca 22 min Koldioxidhalten

Med ett litet skratt påpekar de att man kan ju se årstidsväxlingarna i Keelingkurvan (visar CO2-halten) och därför borde man ju rimligtvis också kunna se en minskning även nu med tanke på minskningen av utsläpp på grund av pandemin.

Det som har hänt under den närmast globala nedstängningen är att om vi normalt har hundra vidöppna koldioxidkranar som fyller på atmosfärsbadkaret så har vi tillfälligt stängt av några stycken. Så nej, volymen i badkaret kommer inte sjunka eller ens stanna av eftersom den rännil som läcker ut fortfarande är väldigt mycket mindre än det vi häller i. Läs mer om kolcykeln här.

Men Mörner och Wilgert tycks mena att detta är bevis för att de fossila utsläppen inte är orsaken till de ökade atmosfärshalterna. Koldioxiden ska istället komma från haven. Samma argument som Widding häromdagen, läs här.

50:50 Havsnivåerna

Mörner lyfter fram mätningar av havsnivån från enstaka punkter (New York till exempel) för att visa att det inte skett någon accelererande ökning som IPCC påstår. Eller inte riktigt, han säger att satellitmätningar av havsnivån från 1993 visar på en acceleration men … ”den menar jag beror på teknikbytet.

Alltså, på riktigt, tror du inte att forskarna har tänkt den tanken och undersökt saken!? Googla lite. Naturligtvis finns det problem med att byta teknik men Mörner förutsätter att forskarna inte är intresserade av hur det ligger till utan bara vill bevisa en redan bestämd slutsats (själv har Mörner inga som helst problem att blanda om det stödjer hans tes, se t ex den hopklippta grafen ovan).

Läs mer om IPCC:s senaste rapport om bl a havsnivåökningarna här.


Ja, så där håller det på, körsbärsplockande och saker tagna ur sitt sammanhang. Fluktueringar och extrema händelser på lokala ställen, som Dust Bowl i västra USA på 30-talet, tas som bevis på att det varit värre förr (som om det visar hur det var globalt). Forskare anklagas för att producera alarmistiska resultat bara för att få pengar till sina projekt och så vidare.

De efterlyste någon som kunde debattera dessa uppgifter, Wilgert säger ”jag kan inte minnas att vi har sett någon som har kunnat förklara på vilket sätt klimatet skulle kunna ge de här effekterna som man talar om och skräms med.” Det beror enbart på ert tunnelseende och att ni blundar för all den forskning som finns och skyller det på mainstream media.

Jag fick ett mejl med förfrågan (inte från Swebb-TV) om jag inte kunde ställa upp och svarade som jag brukar: jag ger inte mycket för att ”debattera” sånt här live och i synnerhet inte det som Mörner gör, dvs gödslar med grafer tagna ur sitt sammanhang och ofta påstå att de visar något som de inte gör. Det är helt omöjligt att ”orka värja sig” mot den flod av grafer han samlat på sig då det tar tid att följa upp dem. Det är lätt att slänga fram en graf men det kan ta timmar att bemöta det. Skrev mer om det här: Varför jag inte ”vågar ta debatten”.

Mörner avslutar med rådet att inte lita på experter! Istället vill han tydligen att vi ska lita på en svenskalärare som googlat grafer på nätet till synes helt utan kritiskt tänkande och som helt undviker den brutala mängd vetenskapliga artiklar som finns. Ta till exempel en titt på denna artikel skriven av Mörners namne: Att bedöma en vetenskaplig artikel -nytt från Mörner som han har accepterat med hull och hår.

Så gör jag mig lustig över hans bakgrund medan jag själv bara är kemist men inte klimatforskare? Nej, jag säger att ni ska lyssna på klimatforskarna och drar inga egna slutsatser som Mörner gör om och om igen.

 

 

 

 

 

 

Svenskar 3:e minst oroliga och näst mest skeptiska till klimathotet

Reuters Institute for the Study of Journalism har i dagarna publicerat sin Digital News Report 2020 som undersökt hur befolkningen i ett fyrtiotal länder inhämtar nyheter på nätet och hur det korrelerar med olika åsikter, varav klimatförändringarna var en del. De frågade ca 2000 personer i varje land och metodik hittar du här, de har försökt få en jämn fördelning av ålder, kön och utbildningsnivå. De påpekar att åsikter från de som inte använder nätet frekvent undervärderas i studien. Bilderna är tagna härifrån.

Andelen som anser att klimatförändringarna är mycket eller extremt allvarliga: I Sverige ligger siffran på 50% och endast Norge och Nederländerna tar lättare på det än oss enligt undersökningen:

Hmm, inbäddningen av bilder verkar inte funka, ni får klicka här:

https://datawrapper.dwcdn.net/24BwZ/5/

Allvarlig fråga

USA toppar, inte oväntat, tabellen vad det gäller land med högst andel (12%) som intar den raka motsatta hållningen att klimathotet inte alls är allvarligt. Däremot har det väckt en del uppmärksamhet att Sverige ligger tvåa i den tabellen med 9%, vilket ska jämföras med genomsnittet på 3%. (Noterbart att ungefär 30% av personerna i denna kategori uppger att de inte bryr sig särskilt mycket i frågan och läser inte nyheter om det).

https://datawrapper.dwcdn.net/vZ6Va/5/

Det förvånar nog heller ingen som lyssnat på hur det låter på nätet att det finns en politisk polarisering runt detta. De som anser sig ligga till höger på den politiska skalan är också de som i högre grad inte anser att klimathotet är något att ta på allvar:

https://datawrapper.dwcdn.net/RBH8s/4/

Ej allvarlig

Författarna ser också en korrelation till att de som bryr sig om klimatfrågan men ändå är skeptiska till ett allvarligt hot anser att mainstream media är usla och de hämtar i högre grad sin information från sociala medier och alternativa nyhetskanaler. Enligt rapporten är detta inte är isolerat till just klimatfrågan utan korrelerar i hög grad till hur polariserad den politiska scenen är i landet ifråga.

De som är skeptiska till ett klimathot tenderar också i högre grad dela nyheter och liknande på nätet än vad de som är oroade gör. Men här tycks mönstret se något annorlunda ut i Sverige jämfört med andra länder då inte ens de som anser sig väldigt oroade delar nyheter om det i någon högre grad.

Inte heller det kan vara särskilt förvånande för den som hängt med ett tag, pseudoskeptiker tar en oproportionerligt stor plats på sociala medier i den här frågan.

https://datawrapper.dwcdn.net/I9Tl7/4/

Den kanske minst överraskande slutsatsen från denna undersökning är att de som förhåller sig skeptiska till klimathotet också anser att media gör ett uselt jobb i att rapportera om det:

https://datawrapper.dwcdn.net/rP39J/4/

Den här undersökningen kan jämföras med Novus undersökning från 2019: Ungefär 2% av befolkningen ansåg att klimathotet var en myt och av dessa stod Sverigedemokratiska väljare ut. Likaså ansåg var femte väljare från Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna att uppvärmningen hade lite med mänskliga aktiviteter att göra. Det är svårt att avgöra hur frågeställningarna kan jämföras med den i Digital News Report 2020.

Sverige, vars framgångar i hög grad beror på en tillit till vetenskap, ligger nu i botten av att tro på den! Vad kan det bero på?

Det handlar knappast om vetenskap skulle jag vilja säga utan precis som författarna visar att det kan knytas till en hög grad av politisk polarisering generellt sett i samhället. Flera på sociala medier ansåg att detta resultat i stort sett var medias fel, de hade överexponerat frågan (särskilt rapporteringen av Greta Thunbergs uppmärksamhet) och därför orsakat en motreaktion. Jag blev utskälld för att jag tyckte det var en väldigt grund förklaringsmodell.

Visst, jag kan också bli trött på omotiverad undergångsretorik, men att det skulle föranleda att jag börjar tro på konspirationshistorier och som till exempel Jens Ganman helt medvetet sprida ren propaganda är rent bisarrt. Hela den här debatten skulle se fundamentalt annorlunda ut om det inte sedan årtionden förts en ren och skär desinformationskampanj som skickligt utnyttjat confirmation bias. De har lyckats sprida uppfattningen att IPCC framför ett politiskt budskap som inte är baserat på vetenskap. Det handlar snarare om den nämnda polariseringen och allt som andas kritik mot ”etablissemanget” flyger nu för tiden och det helt utan att behöva ha vingar.

Är det mainstream medias fel? SVT anmäldes redan 2014 till Riksrevisionen för att sprida desinformation i klimatfrågan och det är långt innan media började hantera frågan på allvar (i mitt tycke), inget mainstream media kunde ha rapporterat om skulle fått någon på Klimatupplysningen, Klimatsans osv att ändra uppfattning. Ni får gärna bläddra runt på min blogg (översikt här) och bilda er en egen uppfattning om hur mycket det ligger i myter som sprids på nätet och hur lite saklig debatt kommer leda till en ändrad uppfattning hos de redan övertygade.

Och tänk om det någon gång kunde skildras vilken alarmism som ligger i den flod av påståenden om ekonomisk undergång som väntar om vi inför klimatåtgärder. Samma retorik som framgångsrikt använts i alla större miljöfrågor som, med facit i hand, varit helt felaktiga.

Nya alarmerande rön om hög klimatkänslighet … eller?

Några av den nya generationens klimatmodeller, vars resultat kommer användas i IPCC:s nästa rapport, har visat avsevärt högre klimatkänslighet än tidigare. En artikel i The Guardian uppmärksammade nyligen att IPCC:s tidigare worst case-scenarier inte gick långt nog då en studie tycks ha bekräftat de höga klimatkänsligheterna. Hur ligger det till med den saken egentligen?

Klimatkänsligheten är ett mått på hur mycket temperaturen kommer att ändras då atmosfärens koncentration av koldioxid fördubblas. Det är mycket komplext och det finns olika sätt att beräkna det. Ett är att använda klimatmodellerna (det är alltså inget värde som läggs in i modellerna utan är ett resultat utifrån de parametrar som används för att beskriva de fysikaliska processerna i modellerna).

I takt med att foskargrupper har presenterat sina modellereringsresultat inför nästa års IPCC-rapport (många är inte klara ännu), stod det klart att några visade betydligt högre värden än tidigare. I AR5 angavs att det mest troliga är att klimatkänsligheten ligger inom 1,5-4,5C med bästa uppskattningen 3C (vänstra stapeln i bilden) och modellerna var en byggsten till den uppskattningen (CMIP5, mittstapeln). De ska jämföras med de nya modellkörningarna längst till höger (CMIP6):

klimatkänslighet CMIP6

Bild från Carbon Brief, CMIP5 är de modellkörningar som användes i AR5-rapporten och CMIP6 är de som kommer ingå i nästa rapport AR6

 

Till skillnad från vad många verkar tro så var inte den omedelbara reaktionen från forskarvärlden att skrika ut katastroflarm. Många förhåller sig faktiskt ganska skeptiska till dessa resultat då historiska data inte stöder en så pass hög klimatkänslighet (t ex Zhu et al 2020: High climate sensitivity in CMIP6 model not supported by paleoclimate) men naturligtvis vill man ta reda på vad som ligger bakom de nya resultaten.

De nya modellerna har till exempel lagt in uppdaterade parametrar för molnens egenskaper: De kan bestå av vatten i vätskeform eller iskristaller och får då olika egenskaper när det kommer till att reflektera och absorbera solstrålar. Nya studier pekar på att det finns en större del vatten i vätskeform än man tidigare trott och detta har då inkluderats i modellerna, men det finns ett hundratal olika och alla gör inte på samma sätt. Det är därför man använder sig av ett genomsnitt av alla modeller (CMIP 6) för att ”jämna ut felen” så att säga.

Flera studier har gjorts, och görs, för att klargöra vad i modellerna som orsakar de höga klimatkänsligheterna,  Zelinka et al 2020 visade att resultaten till stor del berodde på återkopplingen från molnbildningen över Södra Ishavet. Andra studier har jämfört modellerna över perioden från 1990 och framåt då aerosolnivåerna varit hyfsat stabila och visar att de höga klimatkänsligheterna bör tas med en nypa salt, se till exempel på Real Climate här.

Artikeln i Guardian som nämndes ovan bygger på en studie från Williams et al 2020, som försökt bekräfta de långsiktiga resultaten från klimatmodellerna genom att använda en modell som används för kortsiktiga väderprognoser. Många forskare menar dock att de drar allt för långtgående slutsatser från detta, t ex Gavin Schmidt i länken ovan till Real Climate. Hausfather, Knutti och Betts är andra:

 

 

 

Så är forskarna bara lallare som gissar hej vilt? Nej, det är så här det ser ut på forskningsfronten inom alla vetenskaper, oväntade resultat undersöks vidare och sakta men säkert byggs kunskap upp. Det finns en lång rad anledningar till att tro att värdena ligger för högt:

ECS olika metodiker

Bild från Carbon Brief

 

Gavin Schmidts råd angående de nya höga klimatkänsligheterna: Don’t panic! 🙂 Men med tillägget, det är tillräckligt illa med det allmänt accepterade värdet på runt 3C.


I en review-artikel från 2017 listade Knutti et al 142 olika studier som beräknat klimatkänsligheten och hur tror ni det skildras i händerna av de självutnämnda skeptikerna?

Gösta Pettersson tar i sin bok Falskt Alarm (som han påstår ska skildra klimatdebatten ur ett vetenskapligt perspektiv) upp EN av dessa studier och den menar att klimatkänsligheten ligger på ca 1C.

Den är gjord av Monckton, Soon et al 2015 och är publicerad i en okänd kinesisk tidskrift. Det behöver naturligtvis inte betyda att den är felaktig men den har fått ordentligt med kritik, en kommentar är publicerad i samma tidskrift, Richardson et al:

Abstract

Monckton of Brenchley et al. (Sci Bull 60:122-135, 2015) (hereafter called M15) use a simple energy balance model to estimate climate response. They select parameters for this model based on semantic arguments, leading to different results from those obtained in physics-based studies. M15 did not validate their model against observations, but instead created synthetic test data based on subjective assumptions. We show that M15 systematically underestimate warming: since 1990, most years were warmer than their modelled upper limit. During 2000-2010, RMS error and bias are approximately 150 % and 350 % larger than for the CMIP5 median, using either the Berkeley Earth or Cowtan and Way surface temperature data. We show that this poor performance can be explained by a logical flaw in the parameter selection and that selected parameters contradict observational estimates. M15 also conclude that climate has a near-instantaneous response to forcing, implying no net energy imbalance for the Earth. This contributes to their low estimates of future warming and is falsified by Argo float measurements that show continued ocean heating and therefore a sustained energy imbalance. M15’s estimates of climate response and future global warming are not consistent with measurements and so cannot be considered credible.

 

Monckton et al har i sin tur kommenterat denna, ni kan läsa själva om ni orkar, de tar till exempel upp argumentet ”det har inte skett någon uppvärmning på 18 år och 6 månader” med stöd av en mätserie från RSS över satellitdata av temperaturen i atmosfären. Men de tar inte med hela mätserien utan börjar vid 1997. Det hör till saken att 1998 var ett extremt år på grund av El Niño och ger därför ett högt och inte representativt startvärde (det ser annorlunda ut om man tar hela mätserien som startar vid 1979). Ett trött och sedan länge överspelat zombieargument och år 1998 platsar inte längre ens i topp-tio-listan över varmaste uppmätta år.

Och hur troligt är det att klimatkänsligheten ligger på 1C? Nuvarande ökning av koldioxid i atmosfären är ungefär 50% jämfört med preindustriell tid och vi har redan sett en ökning av temperaturen med över 1C …

Men det är inget som hindrar även Elsa Widding (författare till boken Klimatkarusellen) att mena att det är troligt att klimatkänsligheten ligger runt 1C istället för IPCC:s 3C (1,5-4,5C). I en debattartikel på SvT Opinion menar hon att IPCC:s 3C är en ren gissning…

Men hon går längre än så, på sin blogg spekulerar hon i att klimatkänsligheten är betydligt lägre än 1C med referens till en artikel från två finska forskare J. Kauppinen och P. Malmi: ”De kommer fram till att koldioxiden i princip inte ger något bidrag alls till temperaturförändringen. Klimatkänsligheten beräknas till 0,24 grader Celsius. Eftersom den mänskliga delen av den totala omsättningen av koldioxid i atmosfären ligger under 10 procent så anser de att människans extra tillskott av koldioxid till atmosfären helt saknar betydelse för klimatförändringar. Det är de låga molnen som styr den globala temperaturen.

Nu är deras artikel varken publicerad eller granskad utan upplagd på arXiv och det finns anledningar till det … För det första så kan nämnas även om människans utsläpp är en liten del av koldioxidens omsättning i naturen står den för i princip hela ökningen, läs mer här.

Artikeln refererar till sex artiklar varav fyra är skrivna av artikelförfattarna själva och två utav dem är i sin tur inte publicerade (om du inte har koll på hur en vetenskaplig artikel brukar se ut så kan jag bara säga att det här är rent absurt).

Ni kan själva läsa kritiken från experter på området på Climate Feedback. Ett par inledande punkter från Timothy Osborn, Professor, University of East Anglia, and Director of Research, Climatic Research Unit (det finns mycket mer i länken):

”(1) They claim that climate models cannot be relied upon but do not demonstrate this.

(2) They instead make a new climate model (despite this being in contradiction of (1)).

(3) Their new climate model is unvalidated. It is based upon datasets of cloud and humidity without any sources given and which are not up-to-date. They provide no assessment of the accuracy of the data used—these variables are very difficult to measure on a global basis over the time period used. No physical basis is given for their new climate model (e.g. no process is given for how higher relative humidity can make the globe cool).”

 

Så, ovan hittar ni exempel på riktig skepticism och äkta cherry picking, ni får väl bedöma själva …

PS: IPCC:s nästa rapport var tänkt att ges ut i april nästa år men pga pandemin är det skjutet till senare på året. Deadline för artiklar till WG1 är nu i januari 2021 och förhoppningsvis kommer frågan om de höga klimatkänsligheterna vissa modeller ger hinna redas ut mer tills dess.

 

 

 

 

 

 

I Sverige tystas coronakritiker … eller?

Bornsjön, Södertälje

Frågan om man i Sverige får framföra åsikter som är kritiska mot det ”politiskt korrekta” har återigen blivit aktuell i den senaste debattstormen kring covid-19 (t ex Ivar Arpi på SvD:s ledarsida: ”Kritiker avfärdas som coronagalna.”). Det är ungefär som i klimatdebatten, pick a fighter, det finns en för alla smaker, sen är det bara att krampaktigt hålla fast vid det och vägra ta in något annat.

Det gäller även ”offentliga personer” som jag tidigare hållit som behärskade och resonerande, att följa deras Twitterkonton är nu fascinerande enögda. Igår delade en av dem en Guardianartikel där den brittiska journalisten fått lära sig ordet ”åsiktskorridor” och konstaterar att i Sverige får man inte ifrågasätta myndigheter:

”Sweden shows what happens when you place too much trust in a handful of administrators, without first protecting yourself with a robustly argumentative culture that allows you to question whether they are right.”

Han hänvisar också till Norges ”statsepidemiolog” (om det nu heter så där) som tydligen menar att svensk media inte har fört fram någon kritik mot våra höga dödstal. Kort sagt, pandemin har blivit ytterligare ett ämne ”man inte får kritisera” i PK-Sverige. Men som i nästan alla frågor där PK, åsiktskorridor och fårskock nämns i samma andetag så stämmer det ganska dåligt, ska vi ta en titt?

31 januari: det första covid-19-fallet konstaterades i Sverige.
6 mars: inhemsk spridning bekräftades i Stockholm.
11 mars: första dödsfallet i Sverige och samma dag deklarerade WHO att det rådde en pandemi.

Ett par snabba sökningar på nätet:

-Björn Olsen 23 feb SVT: – Det verkar som att man vill tona ned det här till varje pris och jag förstår verkligen inte den strategin, säger Björn Olsen, professor i infektionssjukdomar.”

-Björn Olsen SVT 24 febOlsen efterlyste också tydligare signaler till regionerna om att öka beredskapen i sjukvården. Socialstyrelsen eller Folkhälsomyndigheten måste ge sådana direktiv, sade han

-Björn Olsen 28 feb DN: – Deras agerande är för mig fullständigt obegripligt, säger Björn Olsen, professor vid institutionen för medicinska vetenskaper vid Uppsala universitet.

-Björn Olsen 21 mars SVT helgstudion: ”Måste stänga ner samhället

-Björn Olsen 30 mars SVT: ”borde vara mkt hårdare restriktioner” (ca 3:40 in i nedre klippet).

-Björn Olsen 2 april Kvartal: ”Professor Björn Olsen vill se en nedsläckning av det svenska samhället – eller en förklaring till varför Sverige gör tvärtemot alla andra länder i Europa i kampen mot coronaviruset. Han sällar sig till den grupp kritiker som menar att svenska myndigheter inte är transparenta.

-Björn Olsen 15 april TV4: Björn Olsen om kritiken mot FHM: ”Man borde ha förberett sig


-Joacim Rocklöv, 11 mars Aftonbladet: ”Svenska myndigheter har undervärderat risken för spridning, när de snarare borde övervärderat den, menar Joacim Rocklöv.

-Joacim Rocklöv 20 mars SVT: – Det vi tycker oss se är att behovet av intensivvård överstiger med många gånger kapaciteten som finns idag utifrån de bästa gissningarna vi kan göra idag av spridning och konsekvenser, säger Joacim Rocklöv, epidemiolog och professor vid Umeå universitet.

-Joacim Rocklöv 15 mars SVT Agenda: ”Sverige kan inom några veckor hamna i en situation liknande den i Italien – och i mitten av april kan intensivvårdsplatserna börja ta slut.

-Joacim Rocklöv, Holger Rootzén, 20 mars SvD Debattartikel  ”Ändra Sveriges strategi – epidemin måste stoppas”:

-Joacim Rocklöv, Sveriges Radio 18 mars.

-Fredrik Elgh, 19 mars Expressen: ”Folkhälsomyndigheten anklagas för att sakna kompetens. – Det här är blodigt allvar, säger Fredrik Elgh, docent i virologi vid Umeå universitet, till SVT.”

-Joacim Rocklöv Expressen 25 mars: ”– Vi kan sätta hårt mot hårt, jag tror vi behöver göra en hel del mer egentligen. Det man ser i andra länder är att det krävs starka åtgärder om man vill bromsa detta och om man inte sätter in det i tid kommer det fortsätta öka, säger Joacim Rocklöv.”


-Cecilia Söderberg-Nauclér, 15 mars SVT: ”– Väldigt kraftiga åtgärder måste ske när man befinner sig på den kurvlutning vi har. Om vi tittar på hur det gått i andra länder ser vi att vi har många, många tusen infekterade om två veckor. Det är nu man kan agera, det är därför vi är bekymrade, säger professor Cecilia Söderberg-Nauclér vid Karolinska institutet.

– Cecilia Söderberg-Nauclér 30 mars DN Insidan.

-Cecilia Söderberg-Nauclér, 2 april GP debatt: ” Grundbulten i en demokrati är att ge bästa tänkbara skydd till sin befolkning. Försiktighetsprincipen bör råda, för att inte utsätta landets invånare för onödig risk. Jag anser inte att Folkhälsomyndigheten agerar enligt dessa principer, skriver Cecilia Söderberg Nauclér, professor på KI”


Vidare har Peter Wolodarski har skrivit en mängd ledare på DN som nästan uteslutande varit kritiska till FHM och Sveriges hantering av pandemin och jag skulle kunna fortsätta. Kritiker HAR fått komma till tals i ALLA av landets största medier (för att inte tala om i sociala medier).

Ja, jag kan förstå frustrationen hos kritiker när deras åsikter inte leder till agerande men det är inte så här det skulle se ut i en Bamse-kommunistisk-förtrycka-regim där man inte får säga sin åsikt.

Ja, tonen på social medier är brutal (Arpi: apropå gaslighting, du kan ju skriva en snutt om hur det är att rapportera om klimatet, särskilt som kvinnlig journalist, och vad man inte får skriva om enligt sociala medier-pöbeln).

Ofta låter det som att dessa kritiker skulle föra fram sanningen och alla andra är klåpare som inte vet vad de pratar om. Det hela nådde väl något slags crescendo i och med en debattartikel i DN 14 april där 22 forskare konstaterade:

Folkhälsomyndigheten har misslyckats – nu måste politikerna gripa in

De inledde sin artikel så här:

Med tjänstemän utan talang att förutspå eller begränsa epidemin måste de folkvalda gripa in med snabba och radikala åtgärder.”

Det är ganska häpnadsväckande att 22 personer i det akademiska elitskiktet som sökte en saklig debatt tyckte det var en bra idé att inleda med en direkt förolämpning (särskilt med tanke på att t ex Nauclér som var en av undertecknarna själv framfört en av de mest felaktiga prognoserna) och fortsatte med att körsbärsplocka data.

Ja, naturligtvis finns det saker man kan kritisera och ha olika åsikter om men kom inte dragandes med att man inte FÅR lägga fram kritik. Men då får man också kunna ta att man får motargument. Det här är långt ifrån över och kanske skulle vi vänta med definitiva slutsatser i det här skedet? Och kanske kunde åtminstone professorer som är amatörer i frågan sluta bete sig som troll på sociala medier? Här twitterinlägg från professor i teoretisk fysik:

”Hade missat denna. FHM säger sig nu ha extremt bra koll på reproduktionstalet, R. Senaste uppskattningen är mellan 0.82 och 0.88 med 95% konfidens!? Hemlig data eller osannolikt självförtroende i felfortplantningsuppskattningarna?

Han syftar på en rapport FHM hade sammanställt där data och metodik är redovisat. Han får väl uttrycka sig som han vill men ja, jag tycker att en professor borde kunna kritisera en vetenskaplig artikel genom åtminstone ge sig på att bemöta den sakligt och slå ner på verkliga fel (nej, han svarade inte på min kommentar om han hade kontrollräknat eller vilken data han tyckte var felaktig). Men efter år i klimatdebatten är jag inte speciellt förvånad och det kommer inte sluta…

Widding och att lyssna på experter

flodis-web

Elsa Widding, författare till Klimatkarusellen, har nu även flyttat in på Youtube där hon enligt egen utsago ska berätta om myter och sanningar i klimatdebatten. Jag råkade trilla in på dagens video (6 maj) som berörde myten om att alla som är kritiska mot IPCC skulle vara köpta av oljebolagen (självklart är de inte det). Hon menar att det är dags att samhället även börjar lyssna på experter som inte bara lyfter fram PK-anpassade budskap (själv vill jag ha underbyggda budskap oavsett om de är PK eller inte).

Jag har bara sett brottstycken av hennes tidigare inlägg men de verkar gå ut på att man ska tro på vad hon berättar utan att hon refererar till någon publicerad vetenskap. Men idag lyfte hon fram en artikel som skulle bevisa att ökningen av CO2 i atmosfären inte enbart kommer från förbränning av fossila bränslen utan även avges från haven när de värms upp (CO2 har lägre löslighet i varmt vatten än kallt). Varför får man inte föra fram dessa bevis?

(Läs även: Driver CO2 temperaturökningen eller är det tvärtom?)

Ja, varför ignoreras detta? Det är ju publicerad vetenskap! Eller är det verkligen så det ligger till? Låt oss ta en titt på artikeln som är skriven av Humlum, Stordahl och Solheim (Global and Planetary Change, Volume 100, January 2013, Pages 51-69).

Om man gör sig omaket att söka upp artikeln (klicka på länk ovan) ser man att det också finns två kommentarer till artikeln publicerade där. Nej, det handlar inte om kommentarer á la sociala medier utan granskade sådana där man för fram felaktigheter och lägger fram sina bevis för det. Det är så vetenskaplig debatt går till (nåja, kanske inte enbart 🙂 ) och normalt brukar kritiken i sin tur bemötas men jag har inte sett något från Humlum et al.

Det är låsta artiklar men kritiken finns i mer populärvetenskaplig form, skrivet av författarna själva, här: Richardson (Skeptical Science) och Masters/Benestad (Real Climate).

Och vad innebär det? Jo, att man HAR lyssnat på kritiken, man har även satt sig in i den och påvisat en lång rad felaktigheter. Forskarna har uppenbarligen även försökt få svar från Humlum men utan resultat.

(Här finns en annan artikel som tar upp liknande påståenden om att CO2 härrör från haven: Gavin C. Cawley, ”On the Atmospheric Residence Time of Anthropogenically Sourced Carbon Dioxide”, Energy & Fuels, volume 25, issue 11, pages 5503–5513, 2011).

Widding och kompani klagar på att ingen lyssnar på andra experter än de som lyfter fram PK-anpassade resultat. Hur vore det om ni själva någon gång kunde lyssna och ta in lite av de motbevis som faktiskt finns (eller åtminstone kommentera istället för att ignorera det)? Kritiken kommer från verkliga experter på området och är uppbackad av data och metod. Och det är riktiga totalsågningar som görs …

Jag tänker inte gå in i detalj, men de då aktuella siffrorna var att människans utsläpp av CO2 var 30 mdr ton per år medan ökningen i atmosfären motsvarade cirka 15 mdr ton. Det blir en ganska avancerad ekvation att få ihop att naturen tar upp 50% av våra utsläpp men samtidigt bidrar till att koncentrationen i atmosfären ökar.

Jag kan inte bedöma mycket av den kritik som framförs i kommentarerna men de visar på en lång rad felaktigheter i Humlum et als artikel, och det även på en grundläggande nivå. Vid en närmare titt så ser det ut som det ofta brukar göra i IPCC-kritiska inlägg, artikelförfattarna är en bit utanför sina egna expertisområden (Humlum är geolog, Stordahl statistiker från Telenors finansavdelning och Solheim är astrofysiker).

Furthermore, they failed to note that the forcing is proportional to the natural logarithm of CO2 – ln(conventration in volume). Such are omissions expected from novices (my speculation: this is somehow related to the composition of the author team consisting of a professor in geology, a statistician from a telephone company, and an astrophysicist).

Benestad, Real Climate

Rapporten State of the Climate 2019 (en sammanställning gjord av mer än 520 forskare från 60 olika länder) visar att havet absorberade 2,4 miljarder ton mer koldioxid än vad det avgav under 2019 (rekordsiffra).

Samma trio publicerade i samma veva ett par andra artiklar som argumenterade för att naturliga variationer (solcykler och månens dragningskraft) låg bakom temperaturökningarna. Det visade sig vara rena kurvanpassningar där de valt att inte ta med de delar av mätserien som inte passade in i deras modell (se Real Climate här).

Det var därför kanske inte särskilt överraskande att deras prediktioner baserat på den modellen var tokfel, du kan kolla själv, de förutspådde en nedkylning på 0,9°C på norra halvklotet mellan 2009 till 2020 och hela 3,5°C nedgång på Svalbard. (Solheim, Humlum, Stordahl,  2012).


Så jo, man HAR lyssnat på deras kritik och bemött den. Vad Widding och kompani aldrig tycks göra dock är just att lyssna på motargument och ens reflektera över dem. Istället dras offerkoftan på och det gnälls om att de är tystade och att hela världen måste höra på deras motbevisade argument decennier efter att vetenskapen har gått vidare.

Vi får vidare ständigt höra om hur Mann är en fuskare som vägrar att lämna ut rådata och kod trots att det funnits på nätet i evigheter, studien har också replikerats och utretts på korsen och tvärsen. Varför hörs inte samma gnäll när t ex Humlum, Friis-Christensen, Svensmark, Scarfetta m fl vägrar att dela med sig av sin kod när ingen lyckas replikera deras studier?

I videon påpekar Widding hur orimligt det är att regeringen lyssnar på Rockström för han borde ju hålla på med jordbruksfrågor då han är agronom i grunden (men efter det bland annat disputerat i hydrologi, varit professor i miljövetenskap vid SU och nuvarande chef för Potsdam Institute for Climate Impact Research med hundratals publicerade studier). Istället vill hon lyfta fram Gösta Petterson eftersom han kan det där med kinetik och därmed kolcykeln (sic). Eeh, jaha han är professor emeritus i biokemi och har sysslat med enzymer, inte klimat. Biokemi ingår naturligtvis i delar av kolcykeln och han kan kinetik men det är han förstås inte ensam om, varför inte använda oss av de som faktiskt jobbar inom rätt område? Det finns ganska många även i Sverige.

Gösta Pettersson har skrivit boken Falskt Alarm som jag kommenterat här och här. Det är ett mästerverk i cherry picking. Tydligen ska den ges ut i ny upplaga snart och likaså i engelsk översättning, så tro inte för ett ögonblick att det är slut på ältandet av decennium gamla argument och de kommer med all säkerhet att ploppa upp i krönikor och ledarspalter även i fortsättningen (fan vad jag skulle vilja att min bok som tar ett helhetsgrepp på klimatdebatten publicerades…).

(Läs: Diagnosiskt test för ledarskribenter)


Tillägg 12 maj: Gösta Pettersson är också ett lysande exempel på varför man inte ska köpa nya hypoteser och rön som presenteras på bloggar istället för i vetenskapliga tidskrifter. Han saluförde en hypotes som handlar om kolcykeln som brukar benämnas bombkurvan och att kärnvapensprängningar har förändrat kol-14-halterna i luften.

GP:s hypotes är inget som har publicerats vetenskapligt utan något som har debatterats på olika bloggar världen över, särskilt varm har debatten gått på bloggen The Climate Scam (nuvarande Klimatupplysningen) men den har också kritiserats hårt av bland annat Mats Almgren (prof em fysikalisk kemi) på Uppsalainitiativet.

Sent om sider har Gösta Pettersson själv sett sig överbevisad och skrev ett inlägg på Klimatupplysningen där han medger det, vilket hedrar honom:

Så hur ska jag se på mina tidigare gästinlägg på TCS, där jag försökt lansera en egen bombprovskurva? Är jag snäll mot mig själv, så kan jag hoppas på att ha rört om ordentligt i grytan och initierat en debatt där man fått information om och kunnat ta ställning till åtskilliga delproblem rörande kolcykeln och koldioxidens omsättning.

Och själv har jag lärt mig att man lär så länge man lever.

På bloggen Uppsalainitiativet kan du läsa mer om vad Mats Almgren säger om bombkurvan och kolcykeln.


PS: Ovanstående ska inte tolkas som att man ”vet allt” och att modeller har full koll på varenda parameter angående utsläpp och upptag i kolcykeln. Men det är inget som hemlighålls, som syns i t ex denna artikel Peters et al, Nature Climate Change, 7, 2017, 848–852.

Richard A. Houghton, Terrestrial fluxes of carbon in GCP carbon budgets, Global Change Biology, 26, 5, (3006-3014), (2020).

I de här studierna har man noterat att ”naturens” upptag av koldioxid har minskat: Raupach et al, Biogeosciences, 11, 3453-3475, 2014

Bennedsen et al, Biogeosciences, 16, 3651–3663, 2019

Klimatet har alltid varierat, variant X

En riktig propagandist vet om att mala ut sitt budskap om och om igen. Förr eller senare sätter det sig hos några och sen kommer tvivlen och ingen-rök-utan-eld-tankar att sprida sig. Har man inga fakta får man hitta på vad motståndaren säger och sen argumentera mot det (s k halmgubbe). På med skygglapparna och lyssna aldrig på någon annan även om dina argument talar emot sig själva och brister i logik.

Patrick Moore är mästare på det. Hans så kallade vetenskapliga artiklar är rena skämtet och innehåller inget nytt, bara sådant han har ältat i decennier, långt efter han fått det motbevisat ett närmast oändligt antal gånger.

Ett av de ständigt återkommande argumenten i klimatdebatten är att klimatet alltid har varierat, underförstått att nuvarande förändringar bara är naturliga och det har varit varmare förr. Häromdagen la Moore upp följande graf på Twitter:

Hansen temp 65 mlj år Moore

Moore: "I didn't invent this chart, it was produced by none other than James Hansen. We are at the tail end of a 50 million-year cooling period."

En annan la till: ”I think what that chart shows, & the same is true if you go back billions of years, is that earth does not have a normal, static, peaceful climate that has suffered recent overwhelming damage by mankind.”

Så vad menas? Hansen, som Moore refererar till, är av några stämplad som den mest alarmistiska klimatforskaren av alla. Menar Moore att Hansen inte skulle förstå den studie han själv har gjort? Att han inte är medveten om att klimatet alltid varierat och att det varit varmare förr?

Att hela IPCC inte fattar vad de skrivit i sina rapporter. Här från AR5:

Fig 5.2_TimN_20130506

Klart de gör. Och så klart att Moore är fullständigt medveten om det. Tidsskalan på graferna är miljoner år, det vill säga människoliknande varelser har inte existerat under typ 99% av den tid som visas och den tid homo sapiens funnits upptar väl några enstaka pixlar.

Ingen påstår att klimatförändringarna kommer utrota människan i en snar framtid (nåja, det går säkert att hitta några men knappast inom IPCC) men att påstå att det inte skulle innebära några problem med hänvisning till att andra livsformer stortrivdes för mångmiljoner år sen känns rätt absurd (jag tror t ex vi alla kan enas om att 15-20 meters havsnivåökning skulle innebära en del bekymmer).

Riktiga is- och värmeperioder styrs till stor del av variationer i jordens avstånd till, och jordaxelns vinkel mot, solen (de solcykler om ca 11 år som annars ofta brukar pratas om handlar om när solens magnetiska poler byter plats, men ”effektvariationen” är då på en helt annan skala).

Ändrar man skalan på grafens x-axel och bara inkluderar tiden från senaste istiden ser man att det inte handlar om en jämn avkylning som Moore påstår:

temp sen senaste istiden

-Schellnhuber, H., Rahmstorf, S. & Winkelmann, R. Why the right climate target was agreed in Paris. Nature Clim Change 6, 649–653 (2016). https://doi.org/10.1038/nclimate3013

-Kaufman, D., McKay, N., Routson, C. et al. A global database of Holocene paleotemperature records. Sci Data 7, 115 (2020). https://doi.org/10.1038/s41597-020-0445-3

Det syns också att temperaturen har varit relativt stabil under flera tusen år då vår civilisation började ta form, vilket inte gäller längre (jag är medveten om att kurvan är ”utslätad” (Marcotts del av kurvan har en upplösning på 120 år om jag minns rätt) men alla förstår precis vad jag menar). Det finns heller inga ändringar i jordens avstånd eller vinkel till solen som kan förklara den senare tidens uppvärmning. Även koldioxidhalten har varit väldigt stabil under flera hundra tusen år (se nedan), inte heller det gäller längre.

Det är ingen som påstår att det inte finns osäkerheter. Till exempel var det mycket diskussion runt Marcott et als studie 2013 (mittendelen av grafen), se Real Climate till exempel. Men man förstår istidscyklerna allt bättre och man har lyckats modellera det 3 miljoner år tillbaka i tiden.

Läs mer om Klimatet har alltid varierat här.

Så jo, klimatforskarna är de som tagit fram data på att klimatet alltid varierat och är fullt medvetna om det.

I Moores tråd var det ännu en klassisk halmgubbe som togs upp: en person påpekade hånfullt att det i alla fall var bra att vederbörande lyckats ta till sig att jorden blivit grönare. Som om forskarvärlden försöker mörka det. Naturligtvis finns det att läsa även i IPCC:s rapporter. Men nej, det är mer komplicerat än så. Förstås. Läs mer om det: Koldioxid -livets gas (suck) här.

co2-graph-051619 NASA 800kår

[Här är en talande video om en av de mer framträdande personerna i klimatdebatten som brukar veva på om att ”klimatet har alltid varierat”: Patrick Moore, en PR-konsult som brukar framställas som att han är forskare för att han disputerade i ekologi för 40-50 år sen…

State of the Climate 2019

Det är förstås naturligt att de flesta inte orkar bry sig om klimatfrågan i dessa COVID-19-tider. Även om utsläppen nu gått ner på grund av det tror jag inte det är en bra grej i längden, omställning och investeringar i ny teknik gynnas knappast av hårda ekonomiska tider … Men förhoppningsvis kanske det kan ge nya kunskaper om hur aerosoler och liknande påverkar klimatsystemen (?).

World Meteorological Organization sammanfattar varje år kunskapsläget om klimatet  i ett State of the Climate (och har gjort så i mer än 25 år).

Temp: 1,1 ± 0,1°C över förindustriell tid, dvs jämfört med baslinjen 1850-1900, baserat på fem olika mätserier. Men temperaturen är bara en del av helheten, isarna fortsätter smälta, energin i haven fortsätter öka, pH och syrehalten i haven sjunker och så vidare:

 

WMO global climate 2015-2019

Även amerikanska NOAA ger ut en rapport med samma namn varje år och även om smådetaljer skiljer sig är budskapet detsamma.

 

Det mystiska miljögiftet

I spåren av Coronaviruset (COVID-19) blir det uppenbart hur vi numera tar för givet att vetenskapliga svar ska finnas tillgängliga på studs och många verkar också ha svårt att acceptera osäkerheter och att det ibland inte finns raka och entydiga svar (även om man säkert skulle reagera likadant om det drabbar en själv …).

Ta bara det här med analysmetod för att avgöra om man är smittad eller inte, det är bara några månader sen första fallet konstaterades i Kina och nu verkar en del kräva att alla som vill ska kunna testa sig utan en tanke på vad som ligger bakom för att ta fram metoderna och de resurser som krävs för att analysera och utvärdera, CSI är liksom inte på riktigt.

(Vi har dessutom sen länge ”optimerat” vården för att den ska vara så ”effektiv” som möjligt där varenda minut ska vara planlagd, då kan man knappast förvänta sig att det finns oändliga resurser att sätta in när det väl smäller…).

Jaja, det fick mig i alla fall att tänka på nedanstående historia om hur ett envetet detektivarbete avslöjade hur omfattande spridningen av ett av vår tids värsta miljögifter var.

[Jag skrev det här inlägget för Natursidan för ett par år sen och eftersom jag inte varit på humör att efterforska ett nytt inlägg (pollenkoma bl a) så fick det bli lite recycling 🙂 ].


MNIL0914

Vi är idag ganska bortskämda med känsliga analysmetoder för att upptäcka miljögifter som sen kan användas för att åstadkomma förbättringar, men så har det inte alltid varit. Kartläggningen av olika miljöhot liknar många gånger en deckargåta och flera svenska forskare har lett utvecklingen genom åren. Så här gick det till exempel till när pusslet angående ett av våra värsta miljögifter fick sin lösning. Gamla havsörnar från Naturhistoriska museet i Stockholm visade sig spela en avgörande roll.

Under sextiotalet började allt fler problem dyka upp som många misstänkte ha sitt ursprung i alla de nya bekämpningsmedel som användes. DDT var särskilt ”i ropet” och när Sören Jensen, en kemist vid dåvarande Stockholms Högskola, försökte ta reda på hur mycket DDT det fanns i fettvävnaden hos människor stötte han på problem.
Det verkade finnas några andra kemikalier i proven som störde de så kallade GC-analyserna. Analyssvaren kan liknas vid ett diagram med olika toppar där varje topp motsvarar en kemikalie, se bild.

pcb-diagram

Exempel på kromatogram taget från: Aoki et al, Membranes 2014, 4, 764-777.

(GC: proven löses upp i lösningsmedel och hettas blixtsnabbt upp så det förångas och förs in i ett gasflöde som går genom en lång kolonn. Olika ämnen kommer ta olika lång tid på sig att passera kolonnen och efter den finns en detektor som registrerar när ”de kommer ut”. I verkligheten är det ett himla meck att få substanser att separera från varandra så det kommer ut i en fin rad som på bilden ovan och det går inte att enbart från detta avgöra vad det är för något. GC=gas chromatography, finns även LC=liquid chromatography, samma sak men provet förs då in i ett vätskeflöde istället för gasflöde)

Men Jensen kunde inte utifrån dessa analyser avgöra vad det var för substanser, bara att något fanns där. Han såg alltid fjorton extra toppar i sina analyser och frågan var om det handlade om spöktoppar från provbehandlingen eller om det faktiskt var nya substanser han hittat?

Han började ta prover från allt och alla och såg att topparna fanns i hårstrån från sin fru och barn, i gäddor från norr till söder men med en klar gradient där de i söder var betydligt mer kontaminerade än i norr. Halterna tycktes öka med faktor tio för varje steg uppåt i näringskedjan man tog, med andra ord predatorer som havsörn innehöll avsevärt mer än fiskyngel och mindre fiskar.

En hypotes var, som sagt, att det rörde sig om klorerade bekämpningsmedel men ett avgörande bevis för motsatsen hittade Jensen på Naturhistoriska riksmuseet. Där fanns uppstoppade havsörnar sparade ända från år 1888 och genom att analysera prover från deras fjädrar upptäckte han att de fjorton olika substanserna fanns i alla prover från och med 1934 men inte innan. Klorerade bekämpningsmedel började användas långt efter det årtalet och substanserna var med andra ord inte några nedbrytningsprodukter från DDT eller liknande. Men på den här tiden fanns det inga möjligheter att ta reda på vad det var för något.

Men den analytiska kemin avancerade snabbt och på Karolinska Institutet utvecklade docent Ragnar Ryhage en helt ny typ av instrument, en så kallad masspektrometer som kan ge ledtrådar till hur en molekyl är uppbyggd. Jensen gick på den första kursen som hölls på detta och tog med sig egna prover från en död havsörn som innehöll extremt höga halter av de okända substanserna. Med det nya instrumentet kunde man till slut bestämma vad det var.

Eftersom grundmolekylen verkade se ut som en bifenyl med olika antal kloratomer på kallade Jensen dem för polyklorerade bifenyler, mer känt som PCB (PolyChlorinated Biphenyls). Det slutgiltiga beviset fick han när analysen jämfördes med ett referensprov av PCB från en tysk tillverkare. Resultaten om ”den nya” miljöboven publiceras 1966.

pcb-ddt

PCB och DDT (Cl)n avser att det finns olika antal (n) klor på molekylen och att de kan sitta på olika kol av molekylen (varje hörn är ett kol). Det gör att det finns över tvåhundra olika varianter av PCB (så kallade congener).

Omfattningen av problemet visade sig vara gigantiskt, PCB fanns överallt och efter en rad olyckor och allvarliga hälsorisker förbjöds kemikalien 1978 i Sverige, Men det är en extremt stabil kemikaliegrupp och finns än idag vida spritt i världen. Här är statistik från Naturvårdsverket:

pcb

Grafen visar att åtgärder ger förbättringar men också att det kan ta mycket lång tid, vilket är en av anledningarna till att applicera den så kallade försiktighetsprincipen. Några år efter Jensens resultat publicerats visade en amerikansk studie hur illa ställt det var med amerikanska pilgrimsfalkar. Tillverkningsindustrin bemötte det på samma sätt som många andra miljöhot:

”De svenska och amerikanska forskarna … påstår att polyklorerade bifenyler är ’mycket giftiga’ kemikalier. Det är helt enkelt inte sant. Källan till det som identifierats som PCB är ännu inte känt. Det kommer behövas omfattande forskning världen över för att bekräfta eller förneka de initiala vetenskapliga slutsatserna.”

Alla våra klassiska miljöfrågor innehåller denna typ av problematik, vägen fram är sällan spikrak varken på det vetenskapliga eller på det politiska planet. Diverse intressekonflikter blandar sig gärna i besluten vilket också belyser vikten av att ha självständiga forskare och myndigheter.

Det som slår mig mest av att läsa (och prata med kollegor som träffat honom) om Jensen är den enorma vetgirigheten. Vad jag förstår sprang han fortfarande på labbet långt efter han fyllt 80 år. Det är inga välformulerade måltal och strikta planer som gäller utan viljan att lösa problem på hans eget sätt. För att det är kul. Det har blivit allt svårare idag där minsta steg ska effektiviseras, struktureras och mätas. Det är som alltid en balansgång.

Källor: Jensen, S. , New Sci., 32, 612 (1966) The PCB Story on JSTOR och ”Livaktig Forskning – 25 års forskning vid Wallenberglaboratoriet” Stockholms universitet 1971-1996 ISBN 91 7540 114 2 och Sierra Club,

Var DDT-förbudet en katastrof?

Det var någon på Twitter som hävdade att USA:s förbud mot att använda DDT innebar en katastrof och att Rachel Carsons bok Tyst Vår var en gullig liten essä men inte mycket mer (typ). Hade tänkt att svara (har tagit upp det i min bok Tvivel) men när jag fick tid att göra det hade jag glömt bort vem det var som skrivit det 🙂

Lägger ett längre utlägg här istället.

Jo, det är ett stående tema på nätet att DDT-förbudet orsakat miljontals dödsfall bland världens fattiga och likaså att det skulle vara Rachel Carsons fel efter att ha skrivit sin välkända bok Tyst vår (Silent Spring) 1962, vilket många anser var startskottet för en organiserad miljörörelse som ledde fram till förbudet 1972.

-Nej, Carson krävde inget stopp för användandet av bekämpningsmedel men däremot en hel del om att ett överanvändande ger upphov till resistens :

”Ingen ansvarsfull person hävdar att insektsburna sjukdomar ska ignoreras. Frågan som nu så enträget presenterat sig själv är om det är klokt och ansvarsfullt att attackera problemet med metoder som snabbt gör det värre.

Praktiska råd ska vara ”Spraya så lite som du bara kan” istället för ”Spraya till gränsen för vad du kan”. … Trycket på skadedjurspopulationen ska alltid vara så liten som möjlig.”

-Carson må ha dragit igång miljörörelsen men det var vetenskap som låg bakom besluten. Året efter hennes bok tillsatte Kennedy en utredning av frågan och flera följde (och nej, varken den eller Tyst Vår handlade enbart om DDT). Det var t ex först på 60-talet man lyckades ta fram ordentliga analysmetoder för att hitta substanser som DDT och PCB i naturen, och ja, en hel del av dessa initiativ hade kanske aldrig blivit av om det inte vore för miljörörelsens framväxt.

-Förbudet kom 1972, men användandet i USA hade minskat med 85% från 1959 fram till början av 70-talet (1959 användes ca 40 milj ton per år i bara USA) , det vill säga det hade börjat innan Carsons bok hade publicerats. En stor anledning till det var att dess effektivitet hade minskat på grund av resistens.

-Förbudet gällde användning inom jordbruk, inte att använda mot malariabekämpning. Amerikanska företag fortsatte tillverka DDT fram till 80-talet.

-Lobbyisten Milloy har på sin sida Junk Science lagt upp en klocka som räknar hur många som dör av malaria och ger DDT-förbudet skulden för det. Han har även listat ett hundratal punkter som ”bevisar” att DDT varken är hälsofarligt för människa, djur eller påverkar fåglars äggskal osv. Det är en HELT MEDVETEN propaganda för det går inte att sätta ihop en sådan lista utan att stöta på den mängd vetenskapliga artiklar som finns i ämnet som motsäger det han vill framföra (ja, han hävdar även att asbest är ofarligt, att kol är rent och att klimathotet inte existerar osv).

-Competetive Enterprice Institute startade en sida som hette rachelwaswrong och kryddade den med bilder på fattiga afrikanska barn som avlidit pga malaria och stämmer in i kören som kallar Carson en massmördare. Ja, på riktigt, så här uttryckte sig Delingpole, välkänd även inom klimatförvilleriet, på Breitbart, när Google uppmärksammade att det var 50 år sen hon dog:

Will Google be paying tribute to any of the other mass killers of the 20th century? Hitler? Stalin? Mao? Pol Pot?

Som sagt, 1972 klubbades förbudet igenom. 1975 följde EPA upp den vetenskapliga statusen och fann att all nytillkommen forskning gav stöd/stärkte de slutsatser som legat till grund för beslutet.


Det går alldeles säkert hitta fall där förbudet kan ha varit en starkt bidragande orsak till att antalet malariafall sköt i höjden på många håll efter att nästan ha varit utrotat (ett fall i Sydafrika t ex där en myggart utvecklade resistens mot alternativet pyrethroid), men DDT är absolut inte den gemensamma nämnaren här. Inget land har lyckats bli av med malaria ENBART genom besprutning, det måste till övergripande program med sjukvård, kontroller, mediciner och så vidare. Till exempel lyckades Mexiko utan att använda DDT.

Indien hade på 60-talet sett en radikal minskning av antalet malariafall men det ökade plötsligt lavinartat och det sammanföll med bland annat brist på DDT. Det berodde i sin tur på att USAID hade tagit bort sin hjälpande hand och de indiska myndigheterna klarade inte av att hålla programmet igång.

Sri Lanka var nära att utrota malaria på 60-talet men slutade hålla efter sitt kontrollprogram med resultat att malariafallen sköt i höjden igen. De utökade sin besprutning med DDT utan att det hjälpte då insekternas resistens hade blivit så spridd. De fick inte bukt med det förrän de övergav DDT och de använder nu olika medel som de regelbundet varierar (bland annat).

Det här var långt innan USA införde sitt förbud. Länder som Indien införde inget förbud men har än idag stora problem med malaria.

En artikel i Malaria Journal (Cohen et al 2012) har gått igenom vetenskaplig litteratur och bedömt orsakerna bakom 75 fall där malaria hade ”kommit tillbaka” efter lyckade bekämpningsprogram. Det involverade 61 länder mellan 1930 och 2000:

9 av 10 gånger var orsaken till återfallen att man inte hade hållit fast vid de pågående kontrollprogrammen, i en majoritet av fallen var det på grund av bristande resurser. En tredjedel berodde på resistens.

Malariafall i Latin- och Sydamerika

Malaria Latinamerika

Blå linje antal fall och staplarna visar antalet hus som hade besprutats (s k IRS).
The blue line represents slide positivity (left axis) and the pink bars depict the number of houses sprayed with IRS per 1,000 population. Gray bars represent averages of surrounding years where no data on IRS was available in a particular year (otherwise the lack of a bar indicates zero houses sprayed).

Malariafall i Asien

Malaria Asien

Malariafall i Afrika

Malaria Afrika

Bilderna ovan är hämtade från: Cohen, J.M., Smith, D.L., Cotter, C. et al. Malaria resurgence: a systematic review and assessment of its causes. Malar J 11, 122 (2012). https://doi.org/10.1186/1475-2875-11-122

Attaran, Nature 2004: på 1960-talet fanns det tillräckliga finansiella resurser att bekämpa malaria även i fattiga länder men hjälpen drogs till stora delar in.

Klausner Alonso, Nature 2004: Spraying continues to play a major role in malaria control in much of Latin America and in parts of Asia. But its cost, logistical complexity and moderate efficacy make it poorly suited for controlling malaria in rural areas of sub-Saharan Africa.

Det finns massor att säga om det här, det är ett otroligt komplext problem och därför är det också lätt att sprida propaganda genom att plocka ut saker ur sitt sammanhang och liknande. Krydda det med miljömuppalarmism och lite socialistskräck så verkar all källkritik försvinna…

Men DDT är inte den magiska kulan som skulle ha löst problemet, det handlar om så mycket mer. Vid millenniumskiftet ökades till exempel resurserna för malariabekämpning vilket också fick en dramatiskt positiv effekt under det följande decenniet.

På Zanzibar lyckades man t ex minska smittspridningen med 96% mellan 2000-2015  (Björkman et al BMC Medicine 2019) och barnadöendet med 70% (men nu verkar insekterna ändra beteende och sticker i större utsträckning folk utomhus än inomhus).

Ja, det finns i mina ögon anledning att kritisera de som anser att det inte finns något mellanting mellan att vräka ut miljontals ton DDT inom jordbruket och ett totalförbud. Men det behöver ju inte innebära att man köper de fundamentalistiska konservativa frihandelsfrämjande tankesmedjornas propaganda rakt av.

2001 skrev mer än hundra länder på för att sluta använda 12 utvalda kemikalier (Stockholm Convention on Persistent Organic Pollutants (POPs)), DDT var en av dem men det var fortfarande tillåtet att använda för att bekämpa sjukdomar som malaria. Sedan 2006 inkluderar WHO även DDT i sina rekommendationer för inomhusbesprutning (tror det finns 12 olika medel, men DDT har många fördelar då det är billigt och får myggor att undvika besprutade ytor även om de är resistenta).

Här en review av DDT:s hälsoaspekter från 2009: The Pine River Statement: Human Health Consequences of DDT Use Environmental Health Perspectives 117:9  https://doi.org/10.1289/ehp.11748

Men det krävs även mediciner, nuvarande är utvecklade av kommunisterna i Kina och resistensen sprider sig. Ja, jag lovar att varenda läkemedelsbolag skulle vilja forska om det här men den enkla sanningen är att det knappast finns större ekonomiska incitament att göra det. Det går att tycka illa om dem för det men det handlar om deras överlevnad, och det handlar även om dina pensioner -vi kräver alla att deras aktiekurser ska växa och det får man inte genom att sälja saker med förlust.

Det är exakt samma mekanismer som ligger bakom att snudd på varenda ett av de stora läkemedelsbolagen (men inte alla) lagt ner sina forskningsprogram om antibiotika. Likaså att USA:s bönder överanvänder antibiotika så det står härliga till, deras myndigheter har upprepade gånger vädjat om att de ska minska på användandet på frivillig väg (åtminstone de preparat som är viktiga för människan) men det har inte haft någon som helst effekt.

Att tro att DDT skulle lösa problemet är inget annat än ren och skär populism. Och nej, förbudet i sig var inte den katastrof som många vill ge sken av och det var inget förbud mot att använda det för att bekämpa malaria, däremot har det säkert räddat många liv genom att minska resistenstrycket mot bekämpningsmedel.

Och undrar om vi hade haft kvar några havsörnar, fiskgjusar eller pilgrimsfalkar om vi inte hade upphört gödsla naturen med det?

[En del brukar hänvisa till den amerikanske statsvetaren Aaron Wildavsky och mena att han har visat varför DDT-förbudet inte var motiverat. Jag har kommenterat en av hans böcker i ämnet här.]