Är jag en klimatjihadist? Del II. Lindzens irishypotes

 

MNIL7223

Det här är andra delen i en utläggning (eller en dåres försvarstal) med anledning av att jag fick frågan om jag var klimatjihadist av en Facebookbekant när jag kritiserade en del uppgifter från Staffan Mörners Klimatforum. (Han är författare till boken Borde man oroa sig för klimathotet?).

Ni hittar del I här och det handlar om klimatkänsligheten.

(Klimatkänslighet = hur mycket temperaturen förändras vid en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären, IPCC AR5 uppskattade det till 1,5-4,5°C i senaste rapporten från år 2013. Det är inte koldioxidens växthuseffekt i sig som är osäker utan vilka följdeffekter (återkopplingar/feedback) det får vad det gäller molnbildning och liknande)


Upprepar Mörners ord angående debatten om klimatkänsligheten:

”Här är osäkerheten stor och man borde förvänta sig att det skulle pågå en öppen och frejdig vetenskaplig debatt, där alla gjorde sitt yttersta för att (respektfullt) falsifiera varandras (och sina egna) teorier.

Men istället får vi höra att debatten är avslutad, och att skeptiker är vetenskapsförnekare som kan liknas vid ”the Flat Earth Society”. Detta är i sig en varningssignal för en tänkande människa. Det är inget tecken på sund vetenskap.”

Jag visade i mitt förra inlägg att den debatten existerar i allra högsta grad men att Mörner verkar ignorera majoriteten av de studier som gjorts. I det här inlägget tänkte jag visa att även respektfullt falsifierande av hypoteser pågår. Problemet är att Mörner och kompani vägrar att acceptera även det (jag har visat en mängd andra exempel i mina tidigare inlägg).

Mörner hänvisar i sitt inlägg sällan till specifika studier men när han för en gångs skull gör det så är det till en av Lindzen och Choi från 2009 som blivit mycket omtalad. De kom fram till att klimatkänsligheten var ca 0,5°C och att elva klimatmodeller var helt fel ute.

”En vanlig uppfattning bland skeptiker är att klimatkänsligheten är ungefär 0,5, vilket innebär att summan av positiv och negativ feedback minskar den direkta effekten av en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären till +0,55 grader C:”

Lindzen and Choi 2009_klimatforum

Mörner nämner visserligen att studien har blivit kritiserad:

Men alla studier blir ifrågasatta, till och med respekterade atmosfärfysiker som Richard Lindzen och Yong-San Choi. Och som vi sett finns det en tendens bland en del forskare att gärna vilja bekräfta klimathotet. Lindzen och Choi har givetvis besvarat invändningarna, och resultaten har inte påverkats av de korrigeringar som gjorts. 

Man kan få intrycket att: ja, men då så, det var inga problem med resultaten alltså. Låt oss ta det mer i detalj.


Lindzens Iriseffekt

(Ni hittar artiklarna längst ner).

Lindzen är förmodligen mest känd för sin hypotes om den så kallade Iriseffekten som först presenterades i en artikel 2001. Han, tillsammans med två kollegor, visade att atmosfären reagerade ungefär som irisen i ögat gör på starkt ljus, det vill säga drar ihop sig i en självreglerande reflex. Lite förenklat säger hypotesen att ett varmare klimat gör  ”regnprocesserna” mer effektiva och att det därför bildas mindre cirrusmoln. Det gör i sin tur att mer infrarött ljus kan försvinna ut i rymden och på så sätt ge en kylande effekt på jorden. Det blir en typ av självreglerande effekt som motverkar den från en högre halt växthusgaser i atmosfären (en så kallad negativ återkoppling).

Lindzens studie var begränsad till tropikerna där haven är varma. När andra forskare försökte replikera den men med mer globala data fick de motsatt resultat (det vill säga en positiv återkoppling) trots att de använde Lindzens egna modell (Lin 2002). Andra studier påvisade flera saker i Lindzens Irisartikel som inte stämde överens med observationer (Fu 2001, Hartmann 2002, Lin 2004, Wong 2004, Forster 2006, Su 2008).

År 2009 publicerade Lindzen och Choi ytterligare en artikel (LC09) som visade en korrelation mellan en ökad havstemperatur i tropikerna och en ökad strålning från atmosfären ut i rymden, vilket alltså skulle bekräfta Irishypotesen och ge en låg klimatkänslighet (cirka 0,5°C, vilket är långt under den IPCC angav i AR5). Det var enligt LC09 tvärtemot resultaten från elva olika klimatmodeller som då skulle vara felaktiga.

Men återigen konstaterades studien ha stora brister. Effekten visade sig till exempel vara extremt beroende av vilka start och slutpunkter man valde för mätningarna. Studien omfattade åren 1984-2000 och de valda mätpunkterna i LC09 syns som svarta punkter i bilden nedan. I Trenberth et al 2010 försköts några mätpunkter med bara någon månad (öppna cirklar) och då försvann effekten helt, det vill säga resultaten var inte särskilt robusta. LC09 hade inte motiverat sina val av mätpunkter.

trenberth10_fig1

Warming (red) and cooling (blue) intervals of tropical SST (20°N – 20°S) used by LC09 (solid circles) and an alternative selection proposed derived from an objective approach (open circles) (TFOW, 2010) Bild från Real Climate.

Likaså hade LC09 inte tagit hänsyn till en rad faktorer som gjorde att deras påstående om att modellerna visade fel inte stämde. Återigen hade LC09 enbart omfattat tropikerna som ett isolerat och slutet system. När mer globala data användes erhölls motsatt effekt även denna gång (Murphy 2009, Chung 2010, Trenberth 2010, Dressler 2011). Bland annat påpekades det orimliga i att bestämma en klimatkänslighet utan att ta hänsyn till det som händer vid högre latituder (mot polerna) med avseende på reflekterande snö och istäcke för att ta ett exempel.

I ett försök att rätta till felen skickade Lindzen och Choi in en ny artikel till PNAS år 2011 (LC11) men den blev refuserad. Fyra granskare var eniga om att slutsatserna i artikeln inte var tillräckligt underbyggda och att artikeln inte höll tillräcklig kvalitet för publicering (granskarnas kommentarer finns offentligt tillgängliga). Även IPCC-kritiska Judith Curry skrev på sin blogg att hon tyckte PNAS-granskningen var rättvis och att de väckte många berättigade frågor som Lindzen och Choi inte hade redovisat svar på.

”With regards to the scientific merit of the paper, the PNAS reviews were actually quite thorough and do not seem unfair to me; they raise many valid concerns.”

Men de brydde sig inte om att åtgärda problemen och besvara frågorna som återstod att reda ut, istället skickade de den till en okänd koreansk tidskrift där den publicerades (LC11).

2015 kom ytterligare en artikel (Mauritsen) som hade skruvat på en klimatmodell så den skulle visa hur en potentiell existerande iriseffekt skulle påverka temperaturutvecklingen. Resultatet var att det kanske existerade en viss effekt men att den inte var särskilt avgörande på det stora hela (och det var en helt teoretisk studie).


Och hur ska man som lekman ställa sig till det här?

Staffan Mörner avfärdar som sagt allt med en handviftning ”alla artiklar blir kritiserade”. Men nej, det handlar inte om kritik av småsaker utan att studiens själva slutsats har motbevisats i en lång rad artiklar (se nedan). Det tillsammans med det jag skrev i förra inlägget gör att en klimatkänslighet på 0,5°C är extremt osannolik (inte min slutsats utan vad som stod i IPCC AR05).

”Pseudoskeptikersidan” brukar hänvisa till Lennart Bengtsson, så här säger han:

”NIPCC hävdar här att en fördubbling av CO2 koncentrationen endast skulle resultera i en temperaturhöjning på 0.4° – 0.5° C. Detta är helt orealistiskt och har inget stöd i aktuell forskning.”

Läs gärna hans recension/sågning av en NIPCC-rapport här.

Och på tal om respektfull falsifiering, så här skrev Gavin Schmidt (NASA) på Real Climate när den första artikeln med kritik mot LC09 publicerades:

”First off, LC09 was not a nonsense paper – that is, it didn’t have completely obvious flaws that should have been caught by peer review (unlike say, McLean et al, 2009 or Douglass et al, 2008). Even if it now turns out that the analysis was not robust, it was not that the analysis was not worth trying, and the work being done to re-examine these questions is a useful contributions to the literature – even if the conclusion is that this approach to the analysis is flawed.”

More generally, this episode underlines the danger in reading too much into single papers. For papers that appear to go against the mainstream (in either direction), the likelihood is that the conclusions will not stand up for long, but sometimes it takes a while for this to be clear. Research at the cutting edge – where you are pushing the limits of the data or the theory – is like that. If the answers were obvious, we wouldn’t need to do research.”

Problemet är att i klimatdebatten tycks de så kallade skeptikerna aldrig gå vidare och acceptera ny kunskap utan närmast desperat hänger fast vid den här typen av artiklar.


Så är jag är en klimatjihadist?

Ni har inte sett mig skriva om åtgärder, krav på att folk ska göra dittan eller dattan, jag har i princip bara påpekat hur brutalt mycket forskning som helt ignoreras av Mörner, Widding, Bern och kompani. Jag har dessutom redovisat det. Om det är fundamentalism så okej då.

Det pratas om att debattklimatet har blivit så PK att man inte får kritisera saker  utan att bli kallad klimatförnekare och vad det nu är. Min FB-vän tycker att ”skeptiker”  möts med intolerans och ej hållbara argument. Det händer utan tvekan, samtidigt kanske du skulle ta en funderare på om du verkligen har lyssnat på de argument som framförs från IPCC. Att hänvisa till Mörners sida är inte att förlita sig på experterna.

Det finns saker att kritisera inom klimatdebatten, aktivister överdriver till exempel åt andra hållet vilket jag också påpekat (och blev blockad så sent som för någon vecka sen). Du kan hitta flera forskare som är irriterade över det eftersom det bara hjälper de som vill förringa allvarligheten. Men man behöver inte acceptera en konspiration vars like vi aldrig skådat tidigare för det.

Vi kommer aldrig få en sansad debatt så länge kravet är att vi ska ignorera 99% av tjugo års publicerad forskning och fokusera på utplockade extremer som varit motbevisade i decennier. Det är inte medias fel. Det är inte mitt fel. Men om du använder Bern, Widding och Mörners bloggar/Youtubeklipp som faktakällor istället för IPCC för att du är sur på ”etablissemanget” eller MP så är det banne mig ditt. Det gör också att det är hart när omöjligt att diskutera osäkerheter som ALLTID finns inom ALLA vetenskapsområden.

Jag försöker hålla en hyfsad saklig ton men det håller långt ifrån alltid. Om du råkar få ett irriterat svar från mig kan det bero på att det ältas saker som motbevisats sen evigheter tillbaka. Du ska också veta att jag, med flera, ständigt blir kallad saker som klimatjihadist, fundamentalist, alarmist, jävla idiot bara för att man för fram sakliga argument (se min sammanställning).

Ja, det händer hela tiden. Ja, JÄMT.

Och det av samma människor som i nästa sekund blir kränkta av att bli kallade klimatförnekare (jag har till och med blivit uppringd av Legenden som ville skälla ut mig för att jag kommenterat en av hans Youtubevideor, han spelade in samtalet och la sen ut på sin Youtubekanal).

Ja, jag är ganska trött på folk som blandar ihop snack om yttrandefrihet och rätten att få älta felaktigheter i dagspressen.

Ja, jag är trött på att anonyma, felaktiga grafer från nätet används på föredrag som någon sorts sanning.

Ja, jag är trött på att personer som Ganman belönas trots att han avsiktligt sprider propaganda och sen sitter med Henrik Jönsson (som får leka på SvD:s ledarsidor) och gråter över att folk lyssnar på Greta istället för dem. För att de är vuxna, vita män. (Nej, det är inget vuxet beteende, ta och utbilda er istället).

Ja, jag vet att mina inlägg och den här typen av ”utbrott” inte gör saken bättre men vet ni, just nu bryr jag mig inte ett skvatt.

Men nej, jag kan inte allt och jag missar utan minsta tvivel en del, men ja, jag tycker att debatten är fruktansvärt ohederlig och jag har försökt visa det i mina inlägg. Jag vill inte få någon att lyssna på mina åsikter utan att fundera på varför man inte skulle lyssna på IPCC.

Surfa in på vaccin punkt me och jämför med Mörners sida, argumentationstekniken hos antivaxare är exakt densamma. Nej, det skiljer inte ett dugg. Och för att knyta an till de två inläggen jag nu skrivit, vi vet alla vad nästa steg i den här argumentationskedjan är.

Möller om de studier som ger en högre klimatkänslighet:

”Är de temperaturdata man utgår ifrån tillförlitliga?”

In comes Tony Heller, but that’s another story …


Ursäkta för långt inlägg och för irritationen. Eller nej förresten, inte för irritationen, jag tycker att den är motiverad.


Referenser Iriseffekten

-R.S. Lindzen, M. Chou, and A.Y. Hou, ”Does the Earth Have an Adaptive Infrared Iris?”, Bulletin of the American Meteorological Society, vol. 82, pp. 417-432, 2001. http://dx.doi.org/10.1175/1520-0477(2001)082<0417:DTEHAA>2.3.CO;2

-Q. Fu, M. Baker, and D. L. Hartmann, Tropical cirrus and water vapor: an effective Earth infrared iris feedback? Atmos. Chem. Phys. Discuss., 1, 221–238, 2001

-D.L. Hartmann, and M.L. Michelsen, ”No Evidence for Iris”, Bulletin of the American Meteorological Society, vol. 83, pp. 249-254, 2002. http://dx.doi.org/10.1175/1520-0477(2002)083<0249:NEFI>2.3.CO;2

-B. Lin, B.A. Wielicki, L.H. Chambers, Y. Hu, and K. Xu, ”The Iris Hypothesis: A Negative or Positive Cloud Feedback?”, Journal of Climate, vol. 15, pp. 3-7, 2002. http://dx.doi.org/10.1175/1520-0442(2002)015<0003:TIHANO>2.0.CO;2

-B. Lin, T. Wong, B.A. Wielicki, and Y. Hu, ”Examination of the Decadal Tropical MeanERBSNonscanner Radiation Data for the Iris Hypothesis”, Journal of Climate, vol. 17, pp. 1239-1246, 2004. http://dx.doi.org/10.1175/1520-

-Forster, P. M. F., and J. M. Gregory (2006), The climate sensitivity and its components diagnosed from Earth Radiation Budget Data, J. Clim., 19, 39–52

-H. Su, J.H. Jiang, Y. Gu, J.D. Neelin, B.H. Kahn, D. Feldman, Y.L. Yung, J.W. Waters, N.J. Livesey, M.L. Santee, and W.G. Read, ”Variations of tropical upper tropospheric clouds with sea surface temperature and implications for radiative effects”, Journal of Geophysical Research, vol. 113, 2008. http://dx.doi.org/10.1029/2007JD009624

-Lindzen, R. S., and Y.-S. Choi (2009), On the determination of climate feedbacks from ERBE data, Geophys. Res. Lett., 36, L16705, doi:10.1029/2009GL039628.

-Lindzen R.S.; Y.-S. Choi (2011). ”On the observational determination of climate sensitivity and its implications” (PDF). Asia-Pacific J. Atmos. Sci. 47 (4): 377–390. Bibcode:2011APJAS..47..377L. CiteSeerX 10.1.1.167.11. doi:10.1007/s13143-011-0023-x

-Murphy, D. M., S. Solomon, R. W. Portmann, K. H. Rosenlof, P. M. Forster , and T. Wong (2009), An observationally based energy balance for the Earth since 1950, J. Geophys. Res., 114, D17107, doi:10.1029/2009JD012105.

-Trenberth, K. E., J. T. Fasullo, Chris O’Dell, and T. Wong, (2010): Relationships between tropical sea surface temperature and top-of-atmosphere radiation. Geophys. Res. Lett., 37, doi:10.1029/2009GL042314

-Chung, E.‐S., Soden, B. J., and Sohn, B.‐J. (2010), Revisiting the determination of climate sensitivity from relationships between surface temperature and radiative fluxes, Geophys. Res. Lett., 37, L10703, doi:10.1029/2010GL043051.

-JUSTIN GILLISAPRIL 30, 2012 New York Times https://www.nytimes.com/2012/05/01/science/earth/clouds-effect-on-climate-change-is-last-bastion-for-dissenters.html?pagewanted=3&_r=2

-T. Mauritsen, and B. Stevens, ”Missing iris effect as a possible cause of muted hydrological change and high climate sensitivity in models”, Nature Geoscience, vol. 8, pp. 346-351, 2015. http://dx.doi.org/10.1038/ngeo2414

-A.E. Dessler, ”Observations of Climate Feedbacks over 2000–10 and Comparisons to Climate Models”, Journal of Climate, vol. 26, pp. 333-342, 2013. http://dx.doi.org/10.1175/jcli-d-11-00640.1

-Kommentarer refuserad PNAS-artikel: http://www.masterresource.org/wp-content/uploads/2011/06/Attach3.pdf

-Gavin Schmidt, Misrepresentation from Lindzen, 6 mars 2012  http://www.realclimate.org/index.php/archives/2012/03/misrepresentation-from-lindzen/

– Lindzen’s London Illusions Skeptical Science, 7 March 2012 https://skepticalscience.com/lindzen-london-illusions.html

Ny IPCC-rapport: Havsnivåökningen och kritiken

En framtida havsnivåökning är ett av de allvarligaste hoten med klimatförändringarna men det är också ett mycket komplext område och det finns en rad vetenskapliga osäkerheter i att mäta den. Slutsatserna i IPCCs förra rapport från 2013 var att havsnivåökningen har accelererat men det hävdas bestämt från valda delar av nätet att det inte finns några vetenskapliga bevis för det.

Hur ser det ut egentligen?

I och med FNs toppmöte om klimatet har IPCC tagit fram en ny specialrapport som släpptes idag: Special Report: Ocean and Cryosphere in a Changing Climate dvs klimatförändringar i hav och kryosfär (=glaciärer, polarområden etc)).

Den har skrivits av 104 experter på området och bygger på 6891 vetenskapliga artiklar. Processen har tagit två år och innefattar flera remissrundor och över 31000 kommentarer har bemötts (vilket också offentliggörs). Den enda svenska författaren var professor emeritus Ulf Molau, växtekologi, Göteborgs Universitet (kapitlet om alpina områden).

Slutsatsen angående havsnivåökningarna var att de med hög sannolikhet accelererar:

”Global mean sea level (GMSL) is rising (virtually certain1) and accelerating (high confidence2). The sum of glacier and ice sheet contributions is now the dominant source of GMSL rise (very high confidence). GMSL from tide gauges and altimetry observations increased from 1.4 mm yr–1 over the period 1901–1990 to 2.1 mm yr–1 over the period 1970-2015 to 3.2 mm yr–1 over the period 1993–2015 to 3.6 mm yr–1 over the period 2005–2015 (high confidence). The dominant cause of global mean sea level rise since 1970 is anthropogenic forcing (high confidence) (4.2.2.1.6, 4.2.2.5).”

SROCC_SPM1_Final_2481x


Men vad ligger bakom? Vad har ifrågasatts tidigare?

Det finns satellitmätningar av havsnivåerna sen tidigt 1990-tal men tiden innan det får man förlita sig på mätningar med bojar och de fanns oftast bara vid kusterna och var inte jämnt spridda över världen. Det är med andra ord inte helt trivialt att göra dessa rekonstruktioner tillbaka i tiden. Olika forskargrupper har olika metodiker för att ”kompensera för luckorna” och resultaten skiljer sig därför något åt med ökande osäkerhet och spridning ju längre bak i tiden man går.

Något som gör saken än svårare är att ökningen inte är jämnt fördelad över planeten, det går med andra ord inte plocka ut New Yorks hamn som Lars Bern gjorde i senaste SwebbTV-programmet och tro att den visar något om den globala processen (vilket han förstås är fullt medveten om men visar ändå):

global-mean-sea-level-from-1992-2014-based-on-data-collected-from-the-TOPEX-poseidon

Havsnivåökning (mest i rött, sänkning i blått) utifrån satellitmätningar mellan 1992 -> 2014. Bild från Carbon Brief som i sin tur tagit den från NASA.

 

IPCC konstaterade i sin senaste rapport, AR5 från 2013, att det var mycket sannolikt att havsnivåökningen har ökat från 1,7 mm/år (1901-2010) till 3,2 mm/år (1993-2010) och nu i den nya rapporten nämns 3,6 mm/år (2005-2015).

”It is very likely that the mean rate was 1.7 [1.5 to 1.9] mm yr–1 between 1901 and 2010 and increased to 3.2 [2.8 to 3.6] mm yr–1 between 1993 and 2010. […] It is likely that similarly high rates occurred between 1920 and 1950.”

 

Det bygger bland annat på tre rekonstruerade mätserier (som i sin tur bygger på en lång rad studier). Efter det har ytterligare två publicerats och i bilden nedan är alla inritade tillsammans med satellitmätningarna fr o m 1993 i svart. Den övre grafen visar ökningen och den nedre själva förändringshastigheten.

havsnivå obs_slr_comps

obs_slr_comps

Chart by Carbon Brief using Highcharts. 

 

Bland annat har klimatologen Judith Curry (välkänd kritiker av IPCC, numera inte aktiv inom akademin) protesterat mot att det finns hållbara bevis för att ökningen skulle ha accelererat under senare tid. Bland annat cirkulerar hennes vittnesmål i ett Kongressförhör från 2014 där hon argumenterade enligt följande:

-IPCC skriver själva att det är troligt att ökningen mellan 1920-1950 var i paritet med det vi nu ser (ej ”fetad text” i citatet ovan). Av de tre mätserier som var med i AR5 visar en av dem en markant ökning under senare år (röd) jämfört med 20-50-talet, en visar ganska likvärdig ökning (grå) medan en visar på en lägre ökning (gul).

-En orsak till havsnivåökningarna är människans överanvändning av ”landbaserade vattenförråd” som hamnar i haven. Curry hänvisar till en studie från 2012 som hävdar att mellan 1963-2001 utgjorde detta 42% av ökningen vilket inte har räknats med tidigare och skulle då göra nuvarande ökning mindre markant.

Den studie om landbaserade vattenbassänger som Curry hänvisar till är en modellstudie som har kritiserats hårt. I en kommentarsartikel till studien sägs att modellen involverar helt orimliga antaganden som inte stämmer överens med observerad verklighet (med bifogade studier som ska visa detta) och gör att siffrorna blir ordentligt felaktiga. Författarna till ursprungsartikeln köper förstås inte det men håller med om att modellen innehåller en hel del osäkra parametrar.

Själv kan jag förstås inte bedöma saken.

Det Curry inte heller tar upp (eftersom de inte fanns då 🙂 ) är de två nya rekonstruktioner som gjorts efter IPCC AR5 (blå och svart) som visar en tydlig acceleration. Så tre av fem mätserier visar en markant ökning, en visar på en måttlig ökad acceleration jämfört med 40-talet medan en visar på en nedgång. Enligt Carbon Brief skriver dock författarna i artikeln bakom mätserien som visar en nedgång att över ett längre perspektiv syns att takten ökar: “the rate of sea level rise is increasing with time” (jag har själv inte läst den).

Nu är Curry en av de som remissläst IPCCs nya rapport som hon tyckte var utmärkt enligt eget uttalande efter att ha läst en draftversion i slutet av förra året:

”I will obviously not make any public comments on the IPCC draft, other than to say I was fairly impressed with what I read.”

Vad hon kommer säga efter publiceringen vet jag inte …

Hon har dock själv känt sig tvungen att föregå IPCC och gjorde en egen sammanställning i en rapport i slutet av förra året där hon argumenterar för att det inte finns tillräckliga bevis för en ”mänskligt orsakad” och accelererande havsnivåökning. Enligt henne ligger förändringarna inom de naturliga variationerna som pågått under tusentals år och osäkerheterna i mätningarna gör att vi inte kan avgöra om accelerationen är signifikant.

Nu ska man veta att det är en rapport utgiven via hennes eget företag och inte publicerad i en vetenskaplig tidskrift med peer-review. Likaså påpekar hon själv att hon inte är en expert på området:

”I am not a published expert on sea level rise […] In any event, it is arguably useful for a knowledgeable person outside of the publishing sea level community to provide an independent assessment.”

Återigen, det vore fånigt om jag skulle bedöma riktigheten i den men ….

Men det är märkligt att hon tyckte att draft-versionen av IPCC-rapporten var utmärkt i höstas (som vi nu vet konstaterar att nivån med hög säkerhet accelererar och nej slutsatsen kan inte ha ändrats i den rapporten på så kort tid) samtidigt som hon själv hävdar att det inte finns bevis för det! 

Och man kan ju fråga sig varför hon, som inte är expert på området, skrivit den över huvud taget när en rad av internationella expertorgan publicerat rapporter under året? Hon anger tre skäl: det kan innebära ett allvarligt hot, det råder stor förvirring av kunskapsläget och det tredje att hennes företags klienter velat att hon skrivit den [insert conspiracy of choice… 😉 ] Men det luktar spin lång väg…

”Third, a number of CFAN’s clients have queried me about a range of specific concerns that they have regarding sea level rise (and I have been doing consulting on this topic).”

”My clients are concerned about the alarmist predictions they have encountered. I have seen various ‘experts’ make public statements projecting 21st century sea level to be as high as 9 m [30 feet]. My clients are looking for someone that they trust to provide an objective assessment that focuses on their issues of concern.”


Utöver IPCCs nya rapport har det i år kommit några sammanfattande rapporter där experterna på området har en motsatt åsikt än den Curry har. De säger sig se en signifikant acceleration av havsnivåökningarna i data från snart 30 års satellitmätningar:

I Bulletin of American Meteorological Society (BAMS) sammanställning över kunskapsläget State of the Climate 2018 redovisar de att satellitmätningarna visar en acceleration på 0,1 mm per år sen 1993, dvs 1 mm/decennium.

World Meteorological Organization publicerar varje år en sammanfattande rapport State of the Climate och den för 2018 publicerades i våras med budskapet att havsnivåökningen fortsätter i en accelererande fart. I dagarna gick de ut med ett pressmeddelande (inför toppmötet) att klimatförändringarna fortsätter i en accelererande takt:

”Over the five-year period May 2014 -2019, the rate of global mean sea-level rise has amounted to 5 mm per year, compared with 4 mm per year in the 2007-2016 ten-year period. This is substantially faster than the average rate since 1993 of 3.2 mm/year.”

Det är naturligtvis lätt att slänga ett öga på en graf och tycka att man inte ser en acceleration utan en rät linje men ögonmått räcker inte som vetenskapligt argument. Här finns en diskussion om statistik för att bestämma acceleration eller inte.


Ändring av drivkrafter

Man kan tro att havsnivåökningen enbart beror på smältvatten från glaciärer och dylikt men det är fel, en av de mest framträdande orsakerna har varit termisk expansion, det vill säga den ökade temperaturen gör att vattnets densitet minskar och därmed ökar i volym. Mellan 1993 -> 2010 ökade havsnivån med 54 mm och 19 mm av dem anses bero på denna värmeorsakade expansion. Utöver det har, som redan nämnts, (över)användandet av vattenreservoarer på land bidragit med en ansenlig mängd vatten till haven under senare decennium (vilket känns mer skrämmande än själva havsnivåökningen i mina ögon).

slr_ar5_contributions

I bilden ovan visas orsakerna till havsnivåökningarna under tre olika perioder (från IPCC AR5). Enligt BAMS 2018 (länk ovan) utgjorde smältande glaciärer och polaris mellan 2005-2016 två tredjedelar av havsnivåökningarna dvs en rejäl ökning sen 1993-2010 och ett tydligt tecken på ett ändrat mönster.

Men som också syns i stapeldiagrammen ovan är att varken modeller eller observationer ”går ihop” jämfört med de uppmätta ändringarna. Det är fortfarande saker som kräver mer forskning för att klargöra.

Men en mängd nyare studier menar på att denna osäkerhet inte alls är till vår fördel. Enligt de prediktioner som gjordes i IPCC AR5 översteg inte ens worst case’n en stigning på mer än 1 meters ökning runt år 2100. De flesta nya studier håller sig visserligen fortfarande inom spannet av IPCCs AR5-modeller när det kommer till ”troligaste scenariot”, men det är slående hur worst-case scenarierna har stigit avsevärt. Denna ökning beror till stor del på en omvärdering av hur mycket avsmältningen från Antarktis kan bidra med.

Nedan visas studier om havsnivåökningar till år 2100 vid fortsatt höga CO2-utsläppsnivåer. Det gråa området visar vad modellerna som användes till IPCC AR5 predikterade och de blåa punkterna är respektive studies ”best estimate” och strecken spannet (vilket om något visar att IPCCs prognoser varit konservativa och inte alls lutat sig mot de mest alarmistiska studierna):

Predicyions sea surface slr_timeline

Estimates of sea level rise by 2100 under very-high emissions scenarios, published between 1983 and 2018. Dots represent the best estimate, while bars represent the high and low-end estimates (when available). Black lines indicate IPCC report values, and the grey region extends those values forward until the next IPCC report. Based on data from Garner et al 2018; Chart by Carbon Brief using Highcharts.

 

Prognoserna för 2100 har också skruvats upp något i och med denna rapport.

Det är ingen som mörkar att det fortfarande är mycket som är oklart vad det gäller detta komplexa område, rapporten fastslår till exempel att avsmältningen från Grönland och Antarktis går betydligt snabbare än förväntat och accelererar.

Men jag tycker det åskådliggör hur det brukar se ut när det gapas om att det inte går att föra en saklig debatt .

Lars Bern konstaterar till exempel i SwebbTV att det inte finns ett enda bevis för att havsnivåerna ökning accelererar, vilket förstås är rent svammel. Currys vittnesmål i Kongressen refererar till en hårt kritiserad modellstudie från 2012, likaså är hon inte själv expert på området och hennes egna rapport inte peer-reviewad. Det behöver naturligtvis inte innebära att den inte är relevant, men ändå, det är inte det enda som finns och det är rent ut sagt bisarrt att den skulle få någon som helst vikt i jämförelse med de tre ovan sammanfattande rapporterna ovan från experterna byggda på tusentals studier.

Det är samma visa med klimatkänsligheten (hur mycket temperaturen stiger vid en fördubbling av CO2-halten), Curry (igen) har publicerat en peer-reviewad studie om en något lägre känslighet än den IPCC redovisat. Trots att det finns närmare 140 andra så är det plötsligt enbart den studien som gäller. Allt annat bara försvinner liksom.

Likaså framställs det som att det är enbart Lennart Bengtsson som har en gedigen meritlista och är den enda experten som finns (även om det rör saker utanför hans eget område). Gösta Pettersson tar i sin bok Falskt Alarm enbart upp Lord Moncktons totalsågade studie men ”glömmer de andra” och säger sig ändå beskriva klimatdebatten ur ett vetenskapligt perspektiv.

Mörner är en pensionerad forskare som fortfarande är mycket aktiv i klimatdebatten. Han har onekligen meriter inom havsnivåforskningen men det finns mycket frågor att ställa vad som hänt under de senaste åren, här försöker jag få något som helst grepp på en av hans senare, mycket märkliga, artiklar om havsnivåökning.

Nej, jag tycker inte det är hederligt. Få i den här debatten verkar vara nyfikna på riktigt, det handlar om att håna varandra, förvränga uttalanden, cherry-picka och rent utav ljuga för att inte nämna alla konspirationshistorier. De som klagar mest är de som allra minst vill ha en saklig debatt, de vill lyfta fram minsta skitstudie som vara den enda gällande.

Och nej, jag hyser inga tvivel om att Currys rapport kommer anses vara den enda tillförlitliga av många i den här debatten medan IPCC-experterna på området kommer framställas som vindflöjlar köpta av Soros…

Och du, havsnivåökningen är bara ett kapitel i rapporten, slutsatsen är klar och tydlig, fortsatta utsläpp kommer innebära enorma problem även om man bortser från havsnivåökningarna, men det finns fortfarande möjlighet att göra något åt saken …

Carbon Brief har gått igenom hela rapporten.

Översikt av mina övriga klimatinlägg här.