Flera klimatforskare skriver att de har märkt av en enorm ökning av klimathotsförnekande tweets på Twitter sedan Elon Musk tog över. Och det har nog de flesta som skriver om klimatet märkt av, inklusive undertecknad. Organisationen Advance Democracy har undersökt saken och konstaterar att dylika inlägg hade ökat med 300 procent under 2022.

Det känns för övrigt som att det är en trend som generellt har vind i seglen för närvarande. Den konservative ”sanningsägaren” Jordan B Peterson (kanadensisk psykolog) verkar nu också gett ha sig in i leken med lite större frenesi än tidigare (även om det inte är något nytt för hans del). Och samma trötta visor som redan vevats runt i decennier spelas upp ännu en gång. Nu inför hans miljontals följare.

Känns den här grafen igen kanske?

Ni som läser min blogg borde känna igen den. Det är GISP2, en temperaturrekonstruktion från Grönland som halkat runt på nätet sen 2010 och har använts som ett (felaktigt) bevis för att det var varmare förr. Ja, det är alltså den graf som Elsa Widding kände sig kränkt över att ha blivit misstänkliggjord för att ha använt – trots att hon använt den om och om igen (bl a två varianter i sin bok). Har skrivit om det tillräckligt många gånger nu, ni kan läsa t ex här:

• En dåres försvarstal: Om att livedebattera och ”respektfullt diskutera” – igen – Maths Nilsson, författare
• Kampen om Grönland – Maths Nilsson, författare
• Sökresultat för ”gisp2” – Maths Nilsson, författare

Jordan B Peterson har som sagt varit inne på det här spåret ett tag, förra året gjorde han t ex reklam för Fred Singers bok. Singer har varit en centralfigur i klimatdebatten och har likaså ifrågasatt en lång rad andra vetenskapliga slutsatser om negativa effekter på miljön (t ex surt regn, freoner):

… och väldigt mycket som kommer från Petersons tirader av ord blir ren ordsallad: “There’s no such thing as climate. ‘Climate’ and ‘everything’ are the same word.” Lyssna på detta korta klipp från en oändligt lång intervju i i Joe Rogans podd som når en mångmiljonpublik. (Gavin Schmidt är forskare vid Nasa).

Guys, for the love of everything holy, please, please, have somebody on who knows what the heck a climate model is!!! @joerogan https://t.co/VQ8GmH4vvE

— Gavin Schmidt (@ClimateOfGavin) January 26, 2022

Levereras ett budskap med osviklig självsäkerhet så verkar det mesta funka. En konstart Jordan B Peterson är mästare i, alltifrån pseudovetenskap om humrars biologi (kanske köpa något från hans hummerkollektion-merch?) till klimatmodeller och tja, det mesta som går att ha en åsikt om:

Nä, inte mycket är nytt i den här debatten …

---

Jordan Peterson sände även en lång intervju med Richard Lindzen, ännu en gammal kändis i den här debatten. Han är en numera pensionerad klimatforskare, kanske mest känd för sin ”irishypotes” som sa att växthuseffektens förstärkningseffekter kraftigt överskattats av IPCC-gänget. Enligt hans artikel från 2011 ska klimatkänsligheten (temperaturförändring efter fördubbling av CO2-halten i atmosfären) bara vara 0,7C, vilket kan jämföras med IPCC:s senaste uppgifter på 2,5-4C.

Som jag också tidigare skrivit om hänvisade förvillarnätverket Clintel till denna artikel som den viktigaste som skrivits i ämnet. De påstår dessutom helt felaktigt att IPCC helt ignorerat den:

“The Earth’s energy budget, climate feedbacks, and climate sensitivity” makes no reference to Lindzen and Choi (2011; hereafter LC11), the most important paper on climate feedbacks and climate sensitivity written in recent decades.”

Vilket alltså inte är sant. Det är bara så gammalt och uttjatat att det avhandlades i IPCC:s förra rapport från 2013. Artikeln har påvisats ha stora brister och refuserades enhälligt av fyra granskare varpå Lindzen och hans kollega istället valde att skicka manuset till en okänd koreansk tidskrift (en ganska lång historia som jag, som sagt, har skrivit om tidigare: Är jag en klimatjihadist? Del II. Lindzens irishypotes – Maths Nilsson, författare).

Det är inte bara ”alarmistiska” forskare som anser att artikeln inte höll måttet. Judith Curry skrev på sin blogg: ”With regards to the scientific merit of the paper, the PNAS reviews were actually quite thorough and do not seem unfair to me; they raise many valid concerns.  LC chose not to submit a revised version to PNAS and instead went with another journal.”

Vi har ganska nyligen passerat en 50%-ig ökning av CO2-halten och har redan över en grads temperaturökning. Om klimatkänsligheten (kk) vore under 1C som Lindzen hävdar, skulle det alltså ske en avkylning under resterande tid då vi adderar de återstående 50%:en för att nå en fördubbling av CO2 (förväntas runt ca år 2060 om vi fortsätter som nu om jag minns rätt).

Enda gången Elsa Widding vilade på hanen i sin nya bok och framhöll att hon inte hade kompetens att bedöma riktigheten i det som påstods var just när det gällde att ”många forskare” anser att klimatkänsligheten är under 1C (nej, det är inte många forskare som anser det). I övrigt avfärdades även IPCC:s mest säkerställda slutsatser utan minsta tvekan baserat på hennes egna ”sunda förnuft”:

• Recension av Elsa Widdings (SD) nya klimatbok, del 1 – Maths Nilsson, författare
• Recension av Elsa Widdings (SD) nya klimatbok, del 2 – Maths Nilsson, författare

Lindzen och Peterson hävdar med emfas att klimatforskningen är genomkorrupt och att forskarna kokar ihop sin alarmism enbart för att få uppmärksamhet och forskningsanslag. Det ska man uppfatta som saklig kritik, men om man påpekar att Lindzen tjänat gott på sitt debatterande med bland annat med lön från Koch Industry-startade Cato Institute är det personligt påhopp.

Nej, jag tror inte för ett ögonblick att Lindzen har ändrat åsikt på grund av pengarna, däremot har de varit en förutsättning för att ge honom en plattform att nå ut med sitt budskap.

Jag antar att man här får väl lita på IPCC, tiotusentals vetenskapligt publicerade artiklar osv eller på Lindzens åsikter ihopbakat med en världsomfattande konspiration där forskare inom en lång rad discipliner lyckats samordna sina resultat att peka åt samma håll under flera decennier.

Nä, inte mycket är nytt i den här debatten …

(Och på tal om Judith Curry så har tydligen även hon nu hamnat i Jordan Petersons intervjuprogram …).

---

Jordan Peterson har även teamat ihop sig med Bjørn Lomborg – som jag skrivit om många gånger, en dansk statsvetare som driver tankesmedjan Copenhagen Climate Consensus. Få är väl så ihärdiga som han är i klimatdebatten, samma budskap pumpas ut om och om igen och han har gång på annan bevisligen inte brytt sig särskilt mycket om att använda siffror på tillbörligt sätt. Förutom att vara mycket aktiv på ”alla” sociala medier skriver han regelbundet på de flesta större konservativa tidningarnas ledarsidor världen över (SvD är en av dem)). Här finns några av mina tidigare inlägg: Sökresultat för ”lomborg” – Maths Nilsson, författare

Hittar ni t ex en artikel som är negativ till elbilar är sannolikheten ganska stor att det är Lomborg som skrivit den och att den innehåller en mängd körsbärsplockade uppgifter …

Lomborg är inte särskilt förtjust i ”faktagranskningar”, vilket inte är så svårt att förstå då han ofta får underkänt i dem. Nyligen skrev han om hur han censurerats angående ett påstående om att isbjörnarna blir allt fler (ett budskap han upprepat kontinuerligt sedan i alla fall 2007):

Lomborg: ”Unfortunately, such misleading, ideologically-motivated ”fact checks” are occuring more and more often. As I recently pointed out in Wall Street Journal after Facebook censored accurate data on the increasing number of polar bears based on a dubious ”fact check”:

”The result is that the public is denied access to accurate data and open debate about these very important topics. Ridiculous points on one side are left standing while so-called fact-checking censors inconvenient truths. If we’re to make good climate policy, voters need a full picture of the facts.”

Så här skrev han t ex i SvD förra året (se SvD-ledare ♥ Lomborg = sant / låt stå – Maths Nilsson, författare):

Det här ganska typiskt för hur Lomborg argumenterar, det finns ett uns av sanning i botten men han tar siffrorna ur sitt sammanhang och likt en paragraftaliban hamrar in de kalla siffrorna som benhårda bevis på alarmismen. Så även i detta fall.

Det var nu en faktagranskning gjord av AFP han syftade på. Deras slutsats var att Lomborgs artikel/graf om den ökande isbjörnsstammen var missvisande då han använde data som inte är tillförlitlig.

Lomborg bemötte detta i Wall Street Journal, 26 januari 2023: ”Partisan ‘Fact Checkers’ Spread Climate-Change Misinformation”:

Lomborg: ”The official assessments from the leading scientists who study these animals—the Polar Bear Specialist Group within the International Union for Conservation of Nature—peg the global population today at 22,000 to 31,000. That’s higher than the 5,000 to 19,000 polar bears scientists estimated were around in the 1960s.

Even if you throw out all the 20th-century data, the Polar Bear Specialist Group in its latest (2021) report documents that polar-bear numbers have increased over the past two decades. AFP simply ignores this, and instead emphasizes that estimates are difficult.”

Är det vad the Polar Bear Specialist Group (PBSG) skriver i sin rapport? Både ja och nej.

Från PBSG:s hemsida:

Lomborg anger visserligen senaste uppskattningen rätt, men PBSG skriver som synes ovan att ingen av de totalt 19 olika subpopulationerna har ökat sett över längre tid, medan tre har minskat.

På lite kortare sikt har tre populationer minskat medan två har ökat. Däremot saknas det data för de flesta för att ens uttala sig säkert om antal och trender. Nedan bild över de olika subpopulationerna, deras storlek och trend:

Ni hittar hemsidan här: Polar Bear Specialist Group – Established 1968 (iucn-pbsg.org) och rapporten här: PBSG Status Criteria and Report July2021_FINAL_02Dec (iucn-pbsg.org)

Lomborg påstod i sin bok Cool It! från 2007, precis som nu, att det fanns 5000 isbjörnar runt 1960 och att det nu finns +20000, det vill säga att isnallarna stortrivs och det är ingen fara. Peter Dykstra på CNN försökte ta reda på var uppgifterna kom ifrån och kontaktade Lomborg, som i boken bara hade refererat till ”Krauss 2006”.

Det visade sig vara tidningsartikel i New York Times men vid förfrågan kunde journalisten Krauss inte komma på varifrån han hade fått uppgifterna (”det var allmänt känt typ”).

Senare mejlade dock Lomborg en ny referens till Dykstra: en rapport från Rysslands jordbruksdepartement skriven av Uspensky. De hade undersökt några isbjörnspopulationer i dåvarande Sovjetunionen och sen extrapolerat siffran till resten av Arktis och kommit fram till ungefär 5000 nallar runt 1960-talet.

Nu skriver Lomborg att uppgifterna kommer från expertgruppen PBSG (jag tror att Uspensky var med där?) och att de visst är tillförlitliga då siffrorna från 1960-talet kommer från tre peer-reviewade uppskattningar. Han menar vidare att det enda AFP stöder sig mot är en intervju med forskaren Don Vongraven:

Lomborg: ”But the AFP is verifiably wrong. It based its finding almost entirely on an interview with a retired scientist, Dag Vongraven.”

Vongraven säger som sagt i AFP-intervjun att det saknas tillförlitliga data för att säga något om antalet isbjörnar på sextiotalet, det handlar om rejäla extrapoleringar utifrån ett fåtal undersökningar som hade sina begränsningar och kan anses som rena gissningar. Något som Lomborg avfärdar som nonsens och bara sägs för att det inte passar in i det politiska narrativet:

Nu är Vongraven medlem i PBSG och har dessutom varit både vice och ordinarie ordförande mellan åren 2010-2021. År 2018 publicerade han en reviewstudie ihop med två kollegor som granskat nästan 1200 vetenskapliga artiklar i ämnet från åren 1886-2016:

• Dag Vongraven, Andrew E. Derocher, and Alyssa M. Bohart. Polar bear research: has science helped management and conservation?. Environmental Reviews. 26(4): 358-368. https://doi.org/10.1139/er-2018-0021

Han borde kanske ha lite bättre koll än Lomborg som aldrig varit närheten av att forska i ämnet? Här uttalar sig andra forskare, några från samma expertgrupp, i samma banor som Vongraven:

• The global polar bear population is threatened by loss of sea ice, contrary to PragerU’s video claim – Climate Feedback
• Financial Post publishes misleading opinion that misrepresents science of polar bears’ plight – Climate Feedback

Utöver bristen på tillförlitlig data påpekas att det mest handlar om en ordlek. Isbjörnsstammen var kraftigt decimerad på 50-60-talet på grund av jakt. Så på ett sätt stämmer det att totalpopulationen har ökat sedan 70-talet men det har inget med klimat eller levnadsmiljö att göra. Det har dock minskningen som syns i vissa populationer under senare tid (det är ju närmaste en självklarhet att olika platser kommer drabbas i olika takt och på olika sätt av en allt mer försvinnande sommaris).

Andrew Derocher, Professor, University of Alberta: ”Polar bears, while based on poor or no data, were heavily depleted in the 1950s-1960s. So, from 1970 to 2020, fine, polar bear populations overall increased. This of course ignores areas that have now declined (Western Hudson Bay, Southern Hudson Bay, Southern Beaufort Sea) and M’Clintock Channel that was severely overharvested post-1973. It’s a word game.”

Och Lomborgs referenser från 1960-talet?

Björn Lomborg hänvisar på Twitter till:

De tre uppskattningarna är alltså all over the place, och ett i mina ögon tydligt bevis för hur otillförlitliga siffrorna är. Men det är inget som verkar bekymra Lomborg, finns det siffror ska de användas. Lägg märke till att han i sin graf ovan anger osäkerhetsspannet för populationsuppskattningen från 1965 från 5000 till 19000, dvs mellan det högsta och det lägsta värdet för de olika uppskattningarna. Det ger en helt falsk bild av osäkerheterna i de olika studierna och kan inte jämföras rakt av med det spann som PBSG anger i sin senaste uppskattning.

Lomborg fortsätter och påpekar att AFP är petnoga med att bedöma rimligheten i siffrorna åt ena hållet men inte när det bekräftar det alarmistiska budskapet. AFP har en illustration över populationerna med en liten text som säger att isbjörnen kan vara utrotad till år 2100 (detta nämns inte i texten). Lomborg har förstås en poäng i att de i en faktagranskning skriver så utan att ange källa till påståendet. Ganska uselt faktiskt.

Men det är lite intressant hur han väljer att ”attackera det”:

Lomborg: ”Midway through the article, the outlet inserts a huge graphic that declares that polar bears “could be extinct by the end of the century.” AFP doesn’t clearly indicate a source for this claim, but it likely comes from a 2020 article in Nature that was widely reported as demonstrating the potential extinction of polar bears. Here, again, AFP oversteps the data. Even in its worst-case scenario, the Nature article doesn’t show that polar bears would become extinct.”

Återigen handlar det i mina ögon om vägning av ord och fokusering på detaljer istället för att diskutera allvaret i varthän det barkar. Studien har (förenklat) utgått från observationer av överlevnad och förökning hos de populationer som idag fastar under sommartiden då isen försvunnit och sedan jämfört det med förväntad isutbredning i framtiden. Och visst, de förutser ingen absolut utrotning till år 2100, däremot att de allra flesta subpopulationer riskerar att helt försvinna.

(Om den skillnaden ska avgöra om det är allvarligt eller inte säger enbart något om hur fucked up den här ”debatten” är – varsågod för åsikt).

Molnár et al: ”It also suggests that, with high greenhouse gas emissions, steeply declining reproduction and survival will jeopardize the persistence of all but a few high-Arctic subpopulations by 2100. Moderate emissions mitigation prolongs persistence but is unlikely to prevent some subpopulation extirpations within this century. […]

More field data on polar bear characteristics could allow us to better constrain DEB model parameters, thereby increasing accuracy and reducing uncertainty in the demographic estimates, but filling these data gaps will probably not lead to more optimistic conclusions than projected in Fig. 4 (Extended Data Figs. 6c and 9c), because all DEB model parameters and assumptions were chosen to yield optimistic threshold estimates in cases where data scarcity necessitated a choice.”

Om det är sant och rimligt? Jag har förstås ingen aning, det handlar om vad artikeln säger kontra vad Lomborg påstår att den säger.

Vidare skriver Lomborg att isbjörnar faktiskt överlevde en interglacial värmeperiod för 130 000-115 000 tusen år sedan med länk till en artikel som handlar om hur man 2004 hittat fossil som visar just detta. Men återigen ignorerar Lomborg forskarnas ”varningar” om att dra för långtgående slutsatser utifrån detta enda fynd. Uppvärmningen nu sker betydligt snabbare än då och kan förhindra anpassningar. Likaså kan nutida björnar evolutionärt specialiserat sig hårdare än de björnar som levde då och som kan försvåra en anpassning.

Men jaja, nyanser funkar inte i en debatt …

Det är samma typ av argumentation som när det lyfts fram att antal markbränder har minskat globalt sett, men utelämnar att det främst beror på minskat antal avsiktligt startade bränder i Afrika och att skogsbränder i vår boreala zon har ökat i antal och intensitet.

---

Jag gissar att den här typen av nygamla argument kommer fortsätta vinna mark i alternativhöger- och politiskt konservativa kretsar. Det är helt enkelt omöjligt att bemöta den flod av liknande påståenden som flödar fram och ständigt upprepas på nätet (gish gallop). Det ger slagfärdiga grafer och körsbärsplockade data är ju inte direkta lögner även om de inte behöver säga ett dugg om helheten (läs t ex om hur Henrik Jönsson utnyttjar detta angående extremväder: Kommentar till Henrik Jönssons video om extremväder – Maths Nilsson, författare

(Personer som Lena Andersson orkar ju inte ens ägna ett par minuter åt att kolla upp fakta innan hon istället skriver en rasande krönika över hur korrupt IPCC är, så vad ska vi egentligen med förklarande sammanfattningar till? Lena Andersson undviker kärnfrågan (igen) – Maths Nilsson, författare

Och två dagar efter att IPCC släppte sin rapport 2021 lät Fokus en amatör genom googling bestämma vad som kunde fastställas vetenskapligt (med ref tilll bl a Elsa Widdings första bok) Tips till klimatdebattörer – artiklar i Fokus och SvD – Maths Nilsson, författare )

Och visst finns det naturligtvis felaktigheter och alarmistiska påståenden att utnyttja: National Geographic video of starving polar bear should have clarified uncertain link to climate change – Climate Feedback:

UPDATE (27 July 2018): National Geographic has updated their article with the following note: “The text on the video above was edited on June 1, 2018 to make it clear that it is impossible to know why the polar bear pictured was starving. An earlier version of the video went too far in suggesting that climate change was responsible (read more).” 

Liknande överdrifter utnyttjas förstås till max för att skjuta hela klimatforskningen i sank som ren alarmism. Personer som Elsa Widding har ju dessutom lyckats övertyga folk om att hon köper IPCC:s slutsatser och bara vill nyansera medias rapportering – vilket jag visat är totalt felaktigt.

Dessa grupper utklassar ju dessutom alla andra på nätet när det gäller den här typen av ”debatt”, nyanser göre sig icke besvär som sagt. De har varit särskilt duktiga på att lyfta fram ALLT som förs fram av miljöorganisationer som hysterisk alarmism. Förra våren räckte ett uttalande på en högerextrem fransk tevekanal om att miljöorganisationer var köpta av Ryssland för att halva högeretablissemanget skulle gå bananas (kryddat med lite klipp och klistra från Henrik Jönsson för att tvista till budskapet lite): ”Hur klimatrörelsen gav Ryssland makten” – Maths Nilsson, författare

En tankesmedja under konservativa EU-blocket EPP påstod något liknande baserat på en intervju med en anonym rysk källa utan några som helst detaljer om vem eller vilka som skulle fått pengarna eller vad de skulle ha använts till, mer än att protestera mot fracking. Lomborg köpte det naturligtvis helt utan eftertanke. Lomborg i ny SvD-artikel: om fracking och rysspåverkan – Maths Nilsson, författare

Det kan fan inte vara svårt att vara lobbyist eller bedriva påverkansoperationer i dessa dagar.

Men större delen av det riktiga näringslivet (alltså utanför propagandaorganen) har redan insett att det handlar om företagens överlevnad att hänga med i CO2-sänkningarna av rent konkurrensmässiga skäl. Jag märker det t ex i jobbet där investerare i allt högre utsträckning faktiskt efterfrågar den typen av information.

Jag gissar att tids nog kommer demagoger som Henrik Jönsson, Bjørn Lomborg, Jordan Peterson osv glida över i att låtsas som inget har hänt, att allt har löst sig pga ökad BNP och att de egentligen har varit de som drivit utvecklingen i riktning mot lägre utsläpp. (Mig veterligt har Lomborg aldrig någonsin backat från ett uttalande, trots att bevisen är närmast otaliga). Processen har redan börjat (Timbro skriver om historien – Maths Nilsson, författare), EU skulle ju t ex hamna i kris om Kyotoavtalet uppfylldes men så blev inte fallet. Åtgärderna har dock gjort att IPCC:s värstascenario numera ter sig alltmer osannolikt och vips så ska det aldrig varit ett problem och framhålls som bara ha varit ren alarmism.

Det här tycks vara standardprocessen när det gäller allvarliga miljöfrågor.

Klimataktivisterna – Maths Nilsson, författare
Aktivist i kostym – Maths Nilsson, författare

Men förstås, diverse forum kommer fortsätta att beskylla världen för kommunism, New World Order och så vidare. Inget jag skriver eller säger kommer ändra ett dugg på det.

Nä, inte mycket är nytt i den här debatten …