Som jag skrev i förra inlägget skickade SD en delegation till den konservativt kristna ARC-konferensen förra veckan (Alexander Cenusa, Björn Söder, Charlie Weimers, Filip Linnert och Lars Pakarinen).
Efter att ha lyssnat på några klipp från diverse olika föredrag känns det som ett väckelsemöte. Chefen för Palantir UK (techmiljardären Peter Thiels bolag) menade till exempel att techbolagens teknik möjliggör den nu pågående revolutionen att ge makten till folket igen. Han jämförde nättrollen (hans beskrivning var väl mer i stil med ”yttrandefrihetskämparna” dock) med 1600-talets Levellers (en.wikipedia.org/wiki/Levellers).
Centerpartiets ledare Muharrem Demirok avgår och det spekuleras i vilken väg de nu ska välja. Alla vet att om de väljer att regera ihop med SD så får man antivetenskapen på köpet (nej, det gäller inte alla men det är likväl vad som följer med i gottepåsen med samregerande med ytterhögern i Europa.
Här ett avsnitt från när Jordan Peterson samtalar med mr Brexit Nigel Farage. De accepterar inte ens IPCC:s mest säkerställda slutsatser.
Gunnar Hökmark skrev ett av mig uppskattat inlägg i Aftonbladet där han kritiserar Trump. Samtidigt kan jag inte låta bli att irritera mig på att Hökmarks agerande tydligt visar en del av anledningarna till varför Trump nu sitter på tronen och varför han inte sa något om klimatet (Hökmark skrev bland annat: ”Därför sa han inget om växthuseffekten …” .
Aftonbladet ville dock inte ha min replik (de var intresserade av repliker från de Hökmark kritiserade). Så publicerar den nedan. Inte lätt att få ner allt man vill på 2000 tecken inklusive mellansteg 🙂 (la till lite inom hakparenteser):
Gunnar Hökmark tar avstånd från Trump och menar att han inte representerar den riktiga högern. All heder för ditt inlägg, men, [för att travestera Nietzsche], är du säker på att Trump inte är avgrunden som stirrar tillbaka på dig?
CEI och Horner har också aktivt trakasserat klimatforskare, så till den grad att ett domslut konstaterade: ”Det är därmed inte mer än rätt att säga att CEI-försvarets fortsatta kritik av målsägande är en hänsynslös ignorans av sanningen.”
Det är extremt väldokumenterat hur konservativa/libertarianska tankesmedjor bär ett enormt ansvar för att klimatlögner har slagit rot i högerkretsar och det handlar inte om att nyansera debatten. Även moderata riksdagsledamöter menar på fullt allvar att public service bedriver hjärntvätt via alarmistiska väderkartor.
Det här blev ett dukat bord att ta över för högernationalistiska grupper i sitt krig mot etablissemanget. SD inkluderat. Nyligen öppnade Heartland – ett nav i klimatförvillandet – en europeisk filial i London. En ti digare Reform UK-ledare blev chef. Närvarande var Nigel Farage och Liz Truss. Heartland har likaså etablerat samarbete med extremhögern i både Ungern och Österrike.
Nej, vänstern är inte felfri och alla marknadsliberaler är givetvis inte klimatförnekare men vill man regera med extremhögern får man Trumppolitiken på köpet. Punkt.
Jag är uppriktigt glad att Hökmark liksom PM Nilsson, vd för Timbro, markerar. Det är endast högerprofiler som kan stoppa denna snöboll men det är inte lätt att veta var den liberala högern tagit vägen.
Ingen som använder sociala medier kan ha missat att Anders Holmberg fullständigt klädde av debattören, och självutnämnde libertarianen, Henrik Jönsson i SVT:s 30 minuter häromdagen. Ni som följer den här bloggen förstår säkert att jag inte blev särskilt förvånad när det tydligt visades hur Jönsson fulklipper och klistrar lite som han vill för att leverera sitt budskap, jag har ju själv visat det ett antal gånger.
Det mesta är redan sagt. Men jag ville bara sätta det i ett sammanhang, det är i mina ögon några saker som efterspelet visar med all tydlighet: det är ingen enskild händelse och ingår i ett tydligt mönster i ”kampen mot mainstream media” och samhällets fortsatta färd bort från att hylla vetenskap och empiri till att förlita sig på känslor och anekdotisk bevisföring.
Självklart kommer ingen i Henrik Jönssons trogna följarskara ändra uppfattning på grund av detta. På X svämmar det istället över med anklagelser om hur stora starka SVT gav sig på en stackars Youtuber som bara vill ”nyansera debatten”. Och detta med, enligt dem, samma cherry picking som SVT anklagar Jönsson för att använda sig av.
Egentligen finns det väl bara en lärdom alla borde dra efter detta: var saklig. Exempel: självklart måste biverkningar av vaccin kunna diskuteras, men om du börjar med att påstå att vacciner inte funkar får du skylla dig själv att inte bli tagen på allvar.
Vill du bli tagen på allvar, ge fan i att medvetet dra en vals för att ”bättra på” argumentationen. Att det kan bli knas ibland hör väl till, alla kan göra fel. Att ha olika åsikter är heller inga problem. Men det är inte vad det här handlar om.
Men det kommer inte hända. Varför? För det finns en säljbar story:
Kampen mot etablissemanget! Kampen mot det vänstervridna samhället! Kampen mot det förljugna public service och mainstream media!
Det finns ingen sanning – bara åsikter. Typ.
I denna världsbild kan Trump vara en sanningssägare och även de fattigas förkämpe – drain the swamp – trots att det är ren fakta att han tokljuger hej vilt och att hans nu nominerade kabinett är sprängfylld av miljardärer. Hans förra administration hade fyra gånger fler lobbyister än Obama.
I denna världsbild kan enstaka akademikers åsikter väga tyngre än hur många vetenskapliga studier och empiriska resultat som helst. Här viftas Nobelprisad klimatkunskap bort till förmån för en egenutgiven bok av en självlärd cancerforskare som anser att alla klimatforskare inte fattar vad de sysslar med:
Jag har tidigare skrivit om hur libertarianska tankesmedjor drivit denna process i miljöfrågor som spårat ur och tagit ett strupgrepp på den politiska debatten och det republikanska partiet i synnerhet. Det blev sen till ett fint paket serverat på silverfat åt extremhögern som kunde lägga det till sitt korståg mot etablissemanget.
Sanning är ju också att extrema marknadsliberala tankesmedjor som Heritage Foundation och Competetive Enterprise Institute numera inte går att skilja från rena auktoritära förespråkare (de ligger bakom Project 2025).
Det är förstås ingen slump att det ser ut så här. Och jag kan bli på riktigt uppgiven när det påstås att det skulle bero på att forskare inte ”tagit debatten” och det är deras plikt att ta sitt samhällsansvar. Som om det vore bristen på vilja att engagera sig eller brist på tillgänglig fakta som är huvudproblemet. Skrev om vad public service skulle behöva göra för att tillfredsställa ”klart-till-höger-folket” (ffa SD-väljare) enligt Henrik Jönssons logik:
En anledning (av flera) till att detta kan fortgå är för att folk vill höra det som passar in i det man vill ska vara sant. Och att även mer seriösa mediehus publicerar vad skit som helst i någon sorts ge-kunden-vad-den-vill-ha-logik (för det kan väl inte vara inkompetens?):
Offerkoftan är också en bärande del av denna storyn. Dom stora mot dom små. Eliten mot de förtryckta.
Henrik Jönsson är ingen liten hobby-youtubare. Inför senaste valet gjorde han mysiga hemma-hos-reportage med Ulf Kristersson, Jimmie Åkesson respektive Johan Pehrson.
I regi av tankesmedjan Ephi (startades av moderaten Christofer Fjellner) har han i talkshowen 100% fortsatt intervjua makthavare, inklusive statsministern och andra ministrar. Han tycks ha fri tillgång till landets alla debattsidor, är krönikör i GP, varit programledare på SVT där han fick saluföra sina åsikter och så vidare.
Inget fel i det kanske, men Jönsson har en mängd trogna följare och ÄR en maktfaktor. Men när han får kritik blir det genast jättesynd om honom. Här från hans uppföljande snyftdebattartikel i Expressen efter 30-minuterhaveriet:
”Jag vill också lite stillsamt föra fram att jag är ensamt ansvarig för det jag lägger ut på min Youtubekanal. Jag har en ytterst liten grupp personer som hjälper till med manus, klippning och analyser, och hela vår finansiering bygger på frivilliga donationer. Detta innebär att jag och mitt team har en mycket blygsam budget jämfört med SVT som under 2023 hade en sammanlagd intäkt på 5,5 miljarder.”
Cry me a river. De fel som Anders Holmberg lyfte och de jag själv har visat är inga oskyldiga misstag. Man får anstränga sig för att klippa till det så. Men om så vore fallet tyder det på en helt obegriplig inkompetens som borde få Jönsson att sparka hela sin lilla personal inklusive sig själv.
För lite sen vann forskaren Michael Mann ett förtalsmål i USA. I boken Professionell klimatbevakning skriven av Anders Bolling och Svenolof Karlsson, utgiven av Näringslivets medieinstitut, beskrivs det hela som att ”klimatkatastrofismen trängt ända in i rättsväsendet” och att de två dömda var några stackars bloggare som samhället gett sig på och att Mann hade hela ”etablissemanget i ryggen”.
Vidare påstår de att domen uppmuntrat forskare i andra discipliner att flagga för att de också kommer ”stämma andra forskare och debattörer för att de inte håller med dem.”
Det låter som ett diplomatiskt formulerat eko från hur det låter på nätet: ett hot mot yttrandefriheten, etablissemanget bygger murar runt pk-forskarna och så vidare. Nu handlade det inte om att ”inte hålla med” utan bevisat förtal som också påverkar samhället i stort. Jävla lögner på ren svenska.
Det var heller inte vilka små oskyldiga bloggare som helst. En var anställd av tankesmedjan Competitive Enterprise Institute (CEI), som varit drivande i att sprida desinformation i klimatdebatten, och den andra av den konservativa tidskriften National review.
Tankesmedjor och politiker satte i system att trakassera klimatforskare så till den grad att till och med domare fick nog. Här ett, på juridiska formulerat, ”skärp till er!” från Colombias Superiour Court i det ovan nämnda förtalsfallet:
”Målsägande [Michael Mann] har blivit undersökt flera gånger och hans arbete har funnits vara korrekt. Några av dessa undersökningar har dessutom utförts på grund av anklagelser från CEI-försvararna i målet. På det följer att om någon ska vara på det klara över riktigheten i målsägandens arbete så är det CEI-försvaret. Det är därmed inte mer än rätt att säga att CEI-försvarets fortsatta kritik av målsägande är en hänsynslös ignorans av sanningen.”
Jens Ganman är en annan snyftare. Jag har visat att även han ljuger helt medvetet:
Han länkar exempelvis till en nonsensartikel som han menar ingen kommer ta hänsyn till för att … buhu:
”…kanske man även kan lyssna en stund på dessa herrar? Som dock ÄR vita. Och män. Möjligen även heterosexuella… så… kanske inte.”
Han länkar sedan till klimatforskares faktagranskning av den. Alla som vill fattar vad som står däri. Även Ganman. Men i kampen mot etablissamanget behöver man inte ta hänsyn till sånt förstås. Ingen kollar.
Att dra fram wokeism och liknande tycks ge en frikort från att hålla sig till fakta. Här Ganman och Jönsson efter att ha kritiserat Greta Thunberg:
För att inte tala om Elsa Widding. Skrivit tillräckligt om det, här en sammanfattning av vad som väntar när man bemöter i sak:
Mediekritik är förstås viktig. Även public service gör fel. Men forskning visar att den systematiska vänstervridning som Jönsson och kompani propagerar om finns inte. Men det ligger ju i sakens natur att den som är mest uppeldad i denna fråga kommer se det man (inte) vill se.
Nej, jag har verkligen ingen aning om hur man ska lösa den här spiralen ner till botten. I komplexa frågor finns det alltid överdrifter åt båda håll som populister kan leva gott på. Men det betyder inte att sanningen måste ligga mittemellan.
Så här har det förstås alltid varit, problemet nu är väl att det som tidigare utgjorde vågskvalp nu vuxit till tsunamivågor. Välförsörjt lurendrejeri där personer som Musk kan köpa hela plattformar, påverka val och sprida diverse högerextrema konspirationer och så vidare. RF Kennedy:s organisation Children’s Health Defensesom sprider antivaxxpropaganda omsätter exempelvis hundratals miljoner. Och nu kanske han kommer basa över USA:s hälsomyndigheter! (Nej, jag anklagar inte Jönsson för att vara antivaxxare).
Vad ville jag ha sagt med detta inlägg? Jag vet inte riktigt, kanske mest lyfta min frustration över alltings jävlighet 😉 och hur lögnen på många håll tycks ha blivit en accepterad del av samhällsdebatten (nej, olika åsikter är inga problem, men det är en annan sak) .
Och ja, I know the drill: det är jag som är offerkoftan, det är jag som är kommunist, kanske lämna någon kommentar om kärnkraft?
Det är uppfriskande att även ”publika debattörer” kan omvärdera sina åsikter när dessa har vilat på skakig grund. För det är vad Mattias Svensson (MS) gör gällande miljöfrågor i sin bok Miljöpolitik för moderater. Den gavs visserligen ut 2015 av tankesmedjan Fores men jag läste den först nu (du kan ladda ner en pdf på deras hemsida). Mattias Svensson är väl annars, gissar jag, mest känd som liberal högerdebattör med kopplingar till Timbrooch likaså skribent på SvD:s ledarsida . Men trots den ärliga mea culpan verkar en betydande del av själva elefanten i rummet stå kvar där i skuggan …
MS börjar med att erkänna att han tidigare lyssnat på dom som ansåg att människan inte hade med klimatförändringarna att göra och att han själv salufört dessa idéer. Men att han tänkt om.
Miljödebatternas ständiga dilemma är att det onekligen förekommer överdrifter i båda åsiktskorridorer (har skrivit och gett exempel bl a här). Det är lätt för populister att utnyttja. Genom cherry picking kan man få det att låta som att miljörörelsen enbart består av de mest radikala aktivisterna och att det egentligen knappt existerar, eller ens har existerat, några större miljöproblem. MS beskriver hur han länge lyssnade på dessa debattörer:
”Kanske för mycket. I min tankevärld kom de [= de mest radikala miljöaktivisterna] länge att representera hela miljörörelsen och all slags miljöpolitik. En bekväm fiende.”
MS har alltså kommit till insikt att det inte är sant. Han vänder sig till och med emot den generaliserade idén att alla miljöregleringar är av ondo:
”Att miljöregleringar har en legitim funktion även för ideologiska marknadsliberaler brukar generellt formuleras så kortfattat och diskret att det är lätt att missa helt. När regleringarna föreslagits har de vanligtvis ignorerats eller kritiserats. Berömmet brukar komma först i efterhand. Detta är en defekt i den klassiska liberalismen ...”
”Ändå är det nog få som i dag beklagar de resoluta politiska åtgärderna för att minska svavelutsläppen. Jag gör det inte. Här blir det intressant. Gröna regleringar och restriktioner är inte befriade från de problem som regleringar vanligen ger upphov till. Ändå tycks de generellt åstadkomma miljöförbättringar utan särskilt stor ekonomisk skada.”
Tänk om alla kunde enas om detta lilla.
Jag tror det är oerhört viktigt att personer som MS poängterar att miljöfrågorna faktiskt inte bara är flum, vilket även Timbros nuvarande vd PM Nilsson tydligt deklarerat. Det är förmodligen enda sättet att nå fram till folk ute på den konservativa och marknadsliberala kanten.
Men varför funkar det ändå inte?
Marknadsliberaler och miljörörelsen (ja, jag generaliserar) tenderar ju att ha olika syn på vari problemen består och därmed också på hur/om de ska lösas. Vi har också olika värderingar som i grund och botten inte har med naturvetenskapliga fakta att göra (”det som är viktigt för mig är mindre viktigt för dig”). MS vill förstås belysa vikten av äganderätten, att marknadsmässiga lösningar är de mest effektiva och att regleringar har sina nackdelar (finns exempel på båda).
Och det är förstås helt okej, så måste det få vara i en demokrati. Det är helt olika saker att bråka om bästa lösningen på ett problem och att bråka om det ens finns ett problem när en bedövande majoritet av den vetenskapliga expertisen anser att det gör det.
Men så har vi elefanten då. Flera gånger påpekas i boken att förändring uppstår nerifrån, det är inte politiker och staten som åstadkommer förbättringar utan allmänhetens agerande. Ett exempel som ges är att användningen av skadliga freoner minskade långt innan förbuden trädde i kraft då folk helt enkelt köpte alternativa produkter på grund forskarnas larm.
Det är sant. I alla fall vad det gällde sprayburkar och liknande (freoner var drivgas).
Även, eller kanske framförallt, marknadsorienterade lösningar på miljöproblem kräver att det finns en betydande folklig opinion som gör att tillräckligt många politiker och företagsledningar vågar ta obekväma beslut för att påverka marknaden – att ändra på status quo kommer alltid innebära att de som gynnas av rådande situation kommer protestera.
Men det är sällan det är så enkelt att när samhället blivit rikare och forskare identifierat miljöproblem så har samhället åtgärdat dessa. Bara sådär. För jo, det beskrivs nästan så, här Johan Norberg, Timbro 2005:
”När man inte längre måste välja mellan sina barns överlevnad och en god miljö börjar man även bry sig om det senare. Ökande välstånd har givit upphov till en miljörörelse som gjort oss medvetna om problemen, och tekniken har givit oss möjligheter att möta dem.”
Det går att hålla med om det mesta här, men ett avgörande steg utelämnas: det har liksom inte löst sig av sig självt. I verkligheten har just marknadsliberala tankesmedjor och lobbyorganisationer utgjort betydande hinder att genomföra dessa förbättringar genom att propagera för att problemen inte ens existerar. Det är själva motsatsen till att försöka få en förändring genomförd ”nerifrån folket” så att säga.
Nej, jag menar inte att alla marknadsliberaler avsiktligt vill ta död på naturen, däremot att ideologiska skygglappar gjort att ett fåtal akademiker som bekräftat deras syn har fått ett extremt stort inflytande (som gått på tvärs med majoriteten av publicerad forskning). Och marknadsliberala tankesmedjor har, och har haft ett stundtals enormt inflytande på politiken.
Ja, jag uppskattar Mattias Svenssons bok, han lyfter problematiken och beskriver, som angetts ovan, det som ”en defekt i den klassiska liberalismen”. Jag hävdar bestämt att det varit och fortfarande är ett utmärkande särdrag, kanske inte i liberalismen som sådan men hos marknadsliberala tankesmedjor i praktiken (nej inte alla och så vidare). Och det jag anser vara elefanten är just att väldigt lite tycks ha ändrats i detta avseende.
Har jag gjort mig en egen bekväm fiende? Kanske, men jag tycker inte det.
Tidigare vd:n för Timbro, Benjamin Dousa skrev exempelvis en artikel: ”Därför är marknadsliberaler de riktiga klimatvännerna” och allt motstånd mot miljöåtgärder de stått för genom åren är som bortblåst. Som om att de skulle varit en drivande kraft till att ha fått till stånd de förändringar som nu hyllas unisont (se länkar ovan).
Tänk om det är de teoretiska grunderna bakom nyliberalismen som är själva problemet? (miljödebattens eviga fråga sedan sextiotalet 🙂 ). MS skriver:
”Under 1970-talet kulminerade överväldigande och närmast samstämmiga varningar för annalkande resursbrist med en flod av bästsäljande böcker. Den mest kända är förmodligen den så kallade Romklubbens publicering 1972 av The limits to growth som förutspådde att de flesta mineraler skulle ta slut under kommande decennier, med kännbara konsekvenser även för västvärlden.”
”Den som mer än någon annan vänt perspektiven i debatten om resurser var statistikern Julian Simon (1932–1998). En lång och ambitiös genomgång av resurser i mänsklighetens historia fick Simon att ställa de dystra slutsatserna på huvudet i boken The Ultimate resource.”
Jag har skrivit om 1970-talets undergångsanda tidigare och även om den uppmärksammade Tillväxtens gränsersom MS tar upp. Forskarna bakom rapporten hade använt sig av dåtidens mest sofistikerade datamodell för att simulera vad som skulle hända i framtiden vid olika scenarier. Men vad den INTE gjorde var att förutspå att ”de flesta mineraler skulle ta slut under kommande decennier.” Detta även om både miljörörelsen och dess kritiker påstod detta, om än i motsatta syften…
Nämnda Julian Simon påstår mycket riktigt i sin bok The Ultimate resource att Tillväxtens gränser spådde att mineraler skulle ta slut inom några decennier. Det har sedan upprepats av många. Vågen av kritik återuppstod året efter IPCC hade bildats 1988 – om det var en slump låter jag vara osagt. Ronald Bailey, reporter och senare även Adjunct Fellow på Competitive Enterprise Institute och Media Fellow vid Cato Institute, påpekade det bl a i Forbes.
Påstående blev till ”fakta” och sorterades in i facket ”ännu en misslyckad alarmistisk spådom” att använda i populistdebatten. Den infanns sig till och med i en av ekonomen Nordhaus vetenskapliga artiklar. Lomborg tog också upp det i en artikel i Foreign Policy Magazine 2009. Han påstod samma sak i SvD-artikeln 50 år av falsk miljöpanik2021.
Men i Tillväxtens gränser listas bara kända tillgångar för en massa råvaror, hur länge dessa skulle räcka med dåvarande förbrukningsgrad, hur länge de skulle räcka med en exponentiellt ökande förbrukningsgrad (vilket då hade observerats under lång tid) samt effekten av hur många år som 5 gånger större nya fyndigheter skulle räcka.
Men de var fullt medvetna att det inte var realistiska antaganden och det var heller inte vad som spåddes:
I boken återges endast ett exempel som körts i deras datamodell och det gäller krom. Resultaten visar att det inte handlar om att råvaran kommer ta slut, däremot gör den exponentiella efterfrågan att priset till slut skjuter i höjden och att det är anledningen till att förbrukningen avstannar.
Och det är för övrigt exakt det Julian Simon beskriver.
Resultaten visar också att återvinning och nya fyndigheter bara skjuter denna ”kollaps” några decennier framåt i tiden. Förbrukningen har ökat exponentiellt sedan dess, men även i kromexemplet ligger den kritiska punkten en bit fram från vår nutid. Och det är problemet med exponentiell tillväxt, när det väl börjar går det sjukt snabbt.
Forskarna bakom Tillväxtens gränser påpekar att de inte gjorde några exakta prognoser, det fanns alldeles för många obekanta variabler för att göra så pass detaljerade analyser. Istället skulle resultaten användas för att se samhällsutvecklingen på systemnivå vid exponentiell tillväxt.
Jag är själv extremt skeptisk till ekonomiska spådomar men som jag ser det handlar det här inte om exakthet. De gjorde tolv olika scenarier, flera uppföljningar har gjorts och uppenbarligen stämmer deras business as usual-scenario ganska bra. Finns länkar på Wiki: The Limits to Growth – Wikipedia
Denna punkt är nog en av de mest centrala i alla miljöfrågor och har varit sen sextiotalet: kan människan fortsätta leva på samma sätt som vi gör nu där fysiken och biologins lagar ofta tycks få en underordnad betydelse gentemot vår påhittade ekonomis regler istället för tvärtom …
Lobbyism och tankesmedjor
Lobbyism har väl alltid funnits och att försöka påverka politiker är en självklar del i en demokrati. Och här är det bara att gratulera den marknadsliberala rörelsen. Timbros vd PM Nilsson beskriver organisationens inflytande i podden Starta pressarna (ca 8:20 in) och menar att en stor del av framgången kan tillskrivas deras bokförlag och utbildning för unga som de bedrivit i decennier.
PM Nilsson säger vidare att alla som suttit i borgliga regeringar under Bildt, Reinfeldt och nuvarande varit inblandade i någon Timbroverksamhet.
Smaka på det. Alla.
Skickligt gjort. Är det ett problem?
Tja, de som har andra värderingar och vill se ett annat samhälle anser förstås att så är fallet, men att tycka olika är ju en del av demokrati, eller hur? Men ett demokratiskt problem uppstår förstås när kopplingen mellan särintressen – lobbyister – politiker inte är transparant. Särintressen och rika personer kan köpa sig enorma fördelar gentemot allmänheten.
Och det finns en uppsjö exempel av dylika förhållanden, inte minst i USA. I en essä från mitten av 1990-talet skrev exempelvis vd:n för Charles G Koch Charitable Foundation om deras strategi i USA. Det är också väldokumenterat hur många av dessa tankesmedjor erhållit stora summor öronmärkta för att bedriva felaktig propaganda om klimatet. Ja, det gäller även europeiska organisationer och personer kopplade till Timbro och de uppvisar ingen som helst ånger. Faktum är att Mattias Svenssons bok är enda exemplet jag sett som kan likna något av en ursäkt (men det kanske finns andra?).
Om jag skulle ta anställning på Läkemedelsverket (jag jobbar ju inom läkemedelsindustrin) skulle jag vara tvungen att avyttra eventuella aktier i läkemedelsbolag och bryta andra kopplingar som sätter mig i någon sorts beroendeställning. Inom politiken är detta inte lika självklart, idag jobbar många i Sverige som lobbyister och har politiska uppdrag samtidigt. Det gäller både till höger och vänster, se tråd på Twitter:
Ska vi verkligen ha det så här?
Jonas Nilsson på lobbyfirman Geelmuyden Kiese mailar moderata oppositionsborgarrådet Christofer Fjellner angående en av Geelmuyden Kieses Almedalsgrejer. Jonas Nilsson är själv moderat och sitter i samma kommunstyrelse som Fjellner. pic.twitter.com/UWGPsma7Wu
För mig är detta ett självklart demokratiskt problem (om än inte lika självklart hur man ska komma till rätta med det…).
Ta vinster i välfärden. Ingen fråga har väl haft så lite stöd jäms över hela partilinjen men ändå är det i realiteten endast ett parti under de senaste trettio åren som drivit ett motstånd att tala om. Många av de politiker som drev igenom reformerna har gjort enorma pengar på att starta dessa företag (nej, det handlar inte om att förbjuda friskolor och fritt val utan om nödvändigheten att skolor ska drivas under aktiebolagslagar). Sådana här jättereformer drevs igenom utan någon utredning att tala om.
Vad har det med MS bok att göra? Kanske inte så mycket direkt, men det finns mycket som tyder på att de marknadsekonomiska drivkrafter som hela nyliberalismen grundar sig på, och som MS skriver en hel del om, har rejäla problem att beskriva verkligheten…
Ekonomi
Ekonomi är inte min hemmaarena, men jag har eget företag, jobbar på utvecklingsföretag som är beroende av riskkapital (både privat och statligt). Jag jobbar i en av de mest reglerade branscher som finns och vet allt om byråkrati och ibland övernitiska bestämmelser. Men jag tror många inom Timbrosfären skulle bli förvånande över hur duktiga företagen själva är på att skapa byråkrati och likformighet. Likaså hur myndigheter ofta är bra att ha att göra med samtidigt som många företag kan vara ett helvete att arbeta med (inga av mina nuvarande bör jag väl påpeka 🙂 ).
Jag kan hålla med Mattias Svensson i mycket men vi verkar ha olika syn på frihet, hur innovationer och ny teknik utvecklas (jag jobbar med det) och vilket samhälle vi vill leva i med mera – och det är förstås helt okej. Häromdagen såg jag en grupp med en flagga ”Revolutionära kommunister” prydd med hammaren och skäran! Jag är lika rädd för att de ska få politiskt inflytande som jag är för att marknadsfundamentalister som Arthur Laffer får det, och genomför libertarianska hokus pokusreformern a la det katastrofala Kansasexperimentet.
Nåväl, vill bara upplysa om att det finns invändningar mot de neoklassiska ekonomiska teorierna som styr en stor del av vår värld idag. Ekonomiprofessor Steve Keen varnar t o m studenter för att ta en ekonomiexamen då de teorier som lärs ut är alldeles för simpla och orealistiska. Han ifrågasätter alltså själva grunderna och ger också explicita exempel vad som är empiriskt felaktigt, ni får läsa själva: Profit Maximization in the Real World – by Steve Keen (substack.com). Här en film:
Och angående regeringens nya budget där sänkta skatter påstås leda till ökad tillväxt. Här en studie som gått igenom 18 OECD-länders ekonomier under de senaste 50 åren och de kunde inte hitta några som helst bevis för att denna hypotes stämmer: The economic consequences of major tax cuts for the rich – LSE Research Online
”While a common defense of NCE is that ‘it has advanced and no longer depends on all the assumptions you have critiqued’, it still depends on at least three hypotheses that are not generally true: methodological individualism (H2), methodological equilibration (H7) and methodological instrumentalism (H10).”
Den här videon i samma ämne är ju ganska kul, den nederländske historikern Rutger Bregman åkte till Davos och anklagade deltagarna där för att vara hycklare. Sluta babbla om filantropiska miljardärer, beskatta dem hårt! Tucker Carlson tyckte det var roligt och ville intervjua honom, det gick inte så bra…:
Jag vet förstås att alla inte håller med och sorterar lite under saker man inte får säga i det här jävla landet-kategorin (men det är klart man får 🙂 … men lite naivt att tro att man inte skulle få mothugg).
För övrigt undrar jag hur liberalismen mår idag. ”Frihetens flaggskepp” i form av Heritage Foundation, Competitive Enterprise Institute med flera ligger bakom Project 2025 som i mina ögon är en rent fascistisk och antivetenskaplig skrift. Här i Sverige har Timbros PM Nilsson varit drivande till att inkludera Sverigedemokraterna i regeringssamarbete – trots att de i många frågor står i rak motsats till liberalismens värderingar.
Ingen kan ha missat rapporteringen om enorma skogsbränder som härjar lite här och var i världen. Otäcka konsekvenser av klimatförändringarna säger många. Alarmism säger andra och visar siffror på att arealen som brunnit faktiskt har minskat globalt sett. Debattören Bjørn Lomborg är (som vanligt) en av dem som pumpar ut det sistnämnda allra ivrigast (se bilder nedan). Det är heller ingen som motsäger dessa siffror, men varför är det då så många forskare som ändå uttrycker stor oro för utvecklingen? Exempelvis redovisar en ny studie oroande siffror …
Jag har ju skrivit om det här tidigare, men en snabb rekapitulering kan vara på sin plats: IPCC konstaterade i sin senaste rapport att stora delar av den vegetationstäckta jordytan har fått betydligt längre perioder med så kallat brandväder (”varmt och torrt”). För några områden har dessa perioder dock blivit kortare.
IPCC AR6 kap 2 Box 4: Fire weather season has already lengthened by 18.7% globally between 1979 and 2013, with statistically significant increases across 25.3% but decreases only across 10.7% of Earth’s land surface covered with vegetation. Even sharper changes have been observed during the second half of this period (Jolly et al. 2015).[…] Fire frequencies under 2050 conditions are projected to increase by approximately 27% globally, relative to the 2000 levels.
Ändå har det som sagt saknats data på att detta faktiskt lett till en ökad global trend vad det gäller skog- och markbränder (wildfires). Som synes ovan går den globala trenden åt andra hållet. Men merparten av den brända ytan handlar om mindre bränder och den totala minskningen beror till stor del på en avsevärd minskning av brandfarlig vegetation i afrikanska gräsmarker till följd av förändringar i mänsklig markanvändning. Det är med andra ord inte klimatrelaterat.
Däremot skriver IPCC att det syns en motsatt trend i delar av skogslandskap i den boreala zonen, det vill säga på våra breddgrader:
However, from the point of fire emissions it is important to consider the land cover types which have experienced changes in area burned; in this instance, most of the declines have come from grasslands, savannas and other non-forest land cover types (Andela et al. 2017). Significant increases in forest area burned (with higher fuel consumption per unit area) have been recorded in western and boreal North America (Abatzoglou and Williams 2016; Ansmann et al. 2018) and in boreal Siberia (Ponomarev et al. 2016) in recent times.
Ett par studier från 2022 bekräftade denna trend (nej, jag har inte gjort någon omfattande genomgång av vad som är publicerat i ämnet):
Bousfield, C.G., Lindenmayer, D.B. & Edwards, D.P. Substantial and increasing global losses of timber-producing forest due to wildfires. Nat. Geosci. (2023). https://doi.org/10.1038/s41561-023-01323-y
I dagarna publicerades alltså ytterligare en studie som via satellit mätt den avgivna energin från skogsbränder mellan åren 2003-2023. De identifierade de 0.01% värsta och såg en fördubbling i både intensitet och frekvens av dessa (i medeltal globalt sett) under denna period. Uppgången drevs framförallt av en ökning i tempererade barrskogar, som i västra USA och Medelhavet, men även i norra Europa och Kanada. Australien var också en hotspot.
Studien finns här (bakom lås och bom, men Guardian har en länk där man kommer åt hela artikeln – tror att denna åtkomst är tidsbegränsad dock):
Den här debatten lider av samma problem som i princip alla andra som handlar om extremväder: per definition inträffar de sällan och det finns oftast relativt korta mätserier med helt tillförlitlig data. Det blir med andra ord svårt att urskilja statistiskt säkerställda trender (vilket inte betyder att de inte finns).
Och precis som vanligt tar Lomborg och andra minsta siffra som fakta utan utan att reflektera över vad som ligger bakom. Du har kanske sett olika varianter av nedanstående graf över utvecklingen i USA sedan tidigt 1900-tal?
Den är från en artikel av Lomborg. Han är fullt medveten om att de som sammanställer dessa data uttryckligen säger att man inte kan jämföra äldre data med de nya från 1980-talet och framåt. De har också motiverat varför, men Lomborg skiter i det rent ut sagt. Jag har beskrivit detta i detta inlägg:
Med detta sagt är skog och markbränder ett ganska komplext område. Jag har inte sett någon seriös forskare hävda att alla stora skogsbränder enbart skulle bero på klimatförändringarna. Det handlar även om hur skogen förvaltas och effekter av att man inte låter delar av skogen få brinna då och då och liknande. Konsekvenserna blir förstås också värre av att vi breder ut oss över allt större områden.
Förra året utspelade sig en rätt märklig historia om detta. Klimatforskaren Patrick Brown var huvudförfattare till en artikel som publicerades i den prestigefulla vetenskapliga tidskriften Nature 30 augusti 2023: Climate warming increases extreme daily wildfire growth risk in California. Resultaten visade att klimatförändringarna lett till en ökad brandrisk i Kalifornien.
Men strax efteråt skrev Brown, uppenbarligen utan att meddela sina medförfattare, en opinionstext där han anger att han i studien medvetet utelämnat parametrar som han vet också påverkar brandrisken, enbart för att få den publicerad i Nature. Ungefär: ”nämner man andra orsaker än klimatet så antas den inte för publikation”. I realiteten rekommenderade granskarna att manuset skulle refuseras (utlåtandena är offentliga) just på grund av att man beaktat för få parametrar. Jag har skrivit om efterspelet här:
Nåväl, käbblet lär fortsätta. På Swebb-TV lanseras nu idén (återigen) att det inte finns någon koppling mellan koldioxid och temperaturökningen och att det inte finns några som helst oroande förändringar i extrema väderhändelser…
Anders Bolling, som tillsammans med Svenolof Karlsson (Näringslivets medieinstitut), nyligen gett ut en bok med råd till journalister om hur de ska rapportera om klimatet, gör som Lomborg och hänvisar till den nedåtgående trenden i total yta som brunnit och så vidare:
Länken han ger som stöd för sitt påstående går för övrigt till en artikel från 2016, skriven av Stefan Doerr och en kollega. Här kan ni lyssna på en intervju med honom och han verkar uppenbart bekymrad över utvecklingen och hyser inga som helst tvivel om att det är en konsekvens av klimatförändringarna. Och nog borde han väl kunna anses som en trovärdig källa om Bolling väljer att referera till en av hans gamla artiklar?
Visst finns det saker att kritisera i klimatdebatten, och visst önskar man att rubrikerna ofta känns helt rubbade (men det är ju inget specifikt för klimatdebatten). Bolling och Karlsson beskyller andra för att vara selektiva men visar många prov på förenkling och eget selektivt seende. Angående klimatkänsligheten till exempel, det vill säga hur temperaturen förändras vid en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären. Bolling:
Det finns mängder med studier om detta och det tas fram på många olika sätt. Centralvärdet har sen tidigt 1980-tal (i alla fall) legat på 3°C, men med ganska stort osäkerhetsspann (1,5-4,5°C). Det var samma intervall som angavs i IPCC AR5 från 2013. I AR6 från 2021 hade osäkerheten kunnat minskas med 50% och ett intervall om 2,5-4°C sattes som sannolikt. Centralvärdet är fortfarande detsamma.
Störst förändring var alltså den nedre gränsen. IPCC slog också fast att man i princip helt kunde utesluta en klimatkänslighet lägre än 1,5°C men däremot inte att den var högre än 5°C (jag plockade siffrorna ur minnet). Men visst, man får ha olika åsikter om vad som är den största nyheten här…
Det här är en fortsättning på föregående inlägg som är en respons på hur Timbros två senaste vd:ar uttrycker det som att marknadsliberaler skulle vara garanten för en ansvarsfull miljöpolitik.
Nilsson hänvisar till Thatcher och Reagan: ”Deras arv påminner oss om att en liberal höger är lika hård i miljöfrågor som i säkerhetsfrågor.” Timbros förre vd, Benjamin Dousa, lanserade 2021 likaså en satsning på miljö- och klimatfrågor i en artikel med rubriken ”Därför är marknadsliberaler de riktiga klimatvännerna”.
I förra inlägget visade jag hur flera tongivande liberaler och tankesmedjor genom åren har ifrågasatt vetenskapen bakom några av de allra största miljöproblemen vi haft. Oftast med hänvisning till en enskild akademiker med avvikande åsikter, jag exemplifierade med fysikern Fred Singer. Inlägget slutade med att USA beslutade att stå utanför Kyotoavtalet 2001, en stor seger för lobbyorganisationer och marknadsliberala tankesmedjor (nedan kallat ”Nätverket”). Nu riktades fokus över Atlanten. Europeiska politiker skulle övertygas.
Förutom att ifrågasätta IPCC:s trovärdighet handlar förstås miljöfrågor mycket om ekonomi.
Tankesmedjan ACCF, med rejäla intressekonflikter i frågan i form av finansiering från oljebolag, bildade dotterbolaget ICCF som öppnade kontor i Bryssel (läs: de skaffade ett postfack och lät en annan tankesmedja sköta fotarbetet via sekretessavtal). Margo Thorning utsågs till chef. Hon hade tidigare författat dystopiska rapporter om hur Kyotoavtalet riskerade amerikanska förluster upp mot 400 miljarder dollar årligen och hotade miljontals jobb.
Nu gjorde hon samma analys för fyra länder i EU. Utsikterna var inte nådiga. I enbart Tyskland skulle antalet jobb minska ”med 1,0 miljoner jobb årligen under budgetperioden 2008–2012” och BNP braka in i väggen.
Klipp från rapport “The Impacts of Climate Change on European Employment and Skills in the Short to Medium-Term: A Review of the Literature Final Report (Volume 2) May 2009”
Siffrorna skrevs ner något i en senare version men det var fortfarande ett ekonomisk haveri som väntade. ICCF lobbade både EU:s och nationella parlament ihop med andra medlemmar i Nätverket. (BBC, ABC News, Bloomberg, Reuters, MSNBC News med flera förmedlade uppgifterna). Vittnesmål som kryddades med påståenden som exempelvis från Martin Ågerup, danska CEPOS och International Policy Network, 2004:
”klimatet har faktiskt alltid förändrats och kommer alltid att förändras. Därför är små människoskapade temperaturhöjningar inte ett problem.”
”IPCC:s slutsatser [om människans påverkan] är mycket kontroversiella.”.
De är på inget sätt ovanliga uttalanden från Nätverket. Nedan från Storbritanniens parlament med idel kändisar från klimatdebatten. Fred Singer är en.
Ovan Storbritannien och nedan evenemang EU-parlamentet där de slängde fram undergångsretorik om Kyotoavtalet skulle efterlevas (Think Tanks Warn ”Cost of Kyoto 10 to 15 Times Over EU Predictions” and Call for Radical Rethink over 2012 Policy):
A Workshop Co-sponsored by
International Council for Capital Formation, Centre for the New Europe, Istituto Bruno Leoni and Institut Economique Molinari
Wednesday, November 24th, 2004
Place: The European Parliament – Room ASP 1G2
Competitive Enterpise Institute (CEI) är en av de mest aktiva aktörerna i det här spelet. 2005 gav de ut rapportenVad varje europé bör veta om global uppvärmning, som svenska tankesmedjan Eudoxa AB lät översätta. Utöver ekonomisk undergångsretorik med hänvisning till ICCF:s rapport, märks utstuderad körsbärsplockning av information och populistiskt nonsens som att malaria ”lätt skulle kunna utrotas om man tillät en större användning av DDT”.
Siffrorna ovan är hämtade från Margo Thornings, ICCF, rapport.
CEI skickade även sin konsult Chris Horner över Atlanten med uppdrag att övertala företag att finansiera en ny tankesmedja som skulle bearbeta politiker på samma lyckosamma sätt man gjort i USA. Horner var även advokat för Cooler Heads Coaltion, en oljefinansierad gruppering som beskriver sig själva som en ”informell ad hoc-grupp, fokuserad på att skingra myterna om global uppvärmning”, vilket i praktiken innebär att ifrågasätta IPCC:s slutsatser. Bland medlemmarna hittas flera tankesmedjor från Nätverket samt oljebolag. Horner är dessutom författare till ett par storsäljande böcker där IPCC:s slutsatser utmålas som vänstervriden alarmism.
Nu misslyckades Horners försök att starta en ny tankesmedja och han uttryckte förvåning över bristen på intresse.
Men andra tog chansen.
Gunnar Hökmark, moderat med Timbrobakgrund, startade under sin tid som EU-parlamentariker en tankesmedja, European Enterprise Institute (EEI). Han anställde Chris Horner för att sköta energi- och miljöfrågor. I realiteten verkar hans roll mest handlat om att prata ner internationella klimatavtal.
Förutom att Hökmark själv var vice ordförande för EPP – den största politiska grupperingen inom EU – fanns en rad politiska högdjur med i smedjans kommittéer (exempelvis sittande finansminister för Slovenien, före detta finansministern för Slovakien, tidigare vice premiärminister i Österrike och tillika dåvarande EU:s särskilda samordnare för stabilitetspakten för sydöstra Europa).
Trots de uppenbara potentiella intressekonflikterna vägrade de uppge vilka som finansierade deras verksamhet. Även vicepresidenten för europeiska investeringsbanken fanns med på ett hörn, är det verkligen rimligt att en person på den posten engagerar sig i politiskt opinionsdrivande verksamhet?
Även om finansieringen av Nätverkets verksamheter oftast är höljd i dunkel är det mycket väldokumenterat hur oljeindustrin har bidragit med stora pengar. Ett talande exempel är Brysselbaserade tankesmedjan Centre for New Europe (CNE), vars chef 2005–2007 var Mattias Bengtsson (vd för Timbro fram till 2004). Den kände liberale debattören Johan Norberg var senior fellow. CNE vägrade uppge sina finansiärer men via oljejätten ExxonMobils dokumentation framgår att CNE erhållit 130 000 dollar 2004-2005, varav 80 000 var öronmärkta till utbildning om klimatförändringarna.
Och vad innebar det?
Man behöver inte ägna många minuter på CNE:s sidor för att inse att deras syn på ”sund vetenskap” inte var liktydigt med den som IPCC representerar, snarare motsatsen – några av klimatförvillandets allra vanligaste myter hittas där. IPCC kallas till exempel för ”en märklig samling ägghuvuden”.
Under essential readings listas en radda böcker skrivna av personer som är kända för att inte acceptera IPCC:s slutsatser (en stor majoritet av utgivna ”klimatskeptiska” böcker har koppling till Nätverket – och nästan ingen har genomgått kollegial granskning (Dunlop, 2013)). CNE ordnade likaså en föreläsning med den i del 1 nämnde Fred Singer och publicerade några av hans rapporter.
[Uppdatering: Dagens ETC intervjuade Mattias Bengtsson efter att de ihop med Supermiljöbloggen avslöjat att Timbro tagit emot pengar från Exxon för att använda i klimatdebatten. Det är tydligt att han inte känner minsta ånger och var mest irriterad över att de fick så lite pengar.
– Jag hade flera möten med Exxon och tyckte de var skitsnåla.]
CNE samarbetade med andra europeiska tankesmedjor inom Nätverket som alla förkastade IPCC:s slutsatser och de saluförde detta genom bland annat workshops för EU-parlamentariker. Samma tongångar hördes hemma i Sverige. Nima Sanandaji, då vd för tankesmedjan Captus, skrev 2005 på SvD:s ledarsida:
”Det är värt att påpeka att människans inverkan på jordens temperatur troligtvis överdrivs kraftigt i samhällsdebatten. Forskningen pekar allt mer på att vi upplever en naturlig variation i planetens medeltemperatur.”
Hans kollega, Jonas Pettersson, ledarskribent på SvD och senare pressekreterare för Centerpartiet, kom i debattartikel i Aftonbladet fram till den häpnadsväckande slutsatsen att IPCC:s slutsatser var en bluff byggda på i stort sett en forskares studier (Michael Mann).
Och så där har det sett ut. Och även om verkligheten har kommit ifatt de flesta är det tydligt att misstron lever kvar i de här kretsarna baserat på uppfattningar som har sina rötter i detta välorganiserade desinformationsflöde. Här från SvD:s ledarsidas chef 2020.
”IPCC sammanställer mängder av angelägen forskning som spänner över flera områden, men de rapporter som oftast når den offentliga diskussionen är sammanställda av politiska tjänstemän och ska betraktas just som det, och inte som en högre makts dekret.” De som sätter tvångströja på debatten | Tove Lifvendahl | SvD
Självklart ska inte IPCC rapporter ses som religiösa skrifter, men det är inte politiska tjänstemän som skriver rapporterna. Nedan en tweet från Janerik Larsson efter IPCC släppt sin senaste rapport. Han är journalist, skribent på SvD:s ledarsidor, PR-konsult och har även varit vice vd för Svenskt Näringsliv.
Men nej, marknadsliberaler hatar inte miljön och alla är givetvis inte klimatförnekare. Däremot är det ytterst väldokumenterat hur väldigt många tankesmedjor inom Nätverket har varit motorn i det välorganiserade desinformationsarbete som bedrivits i klimatfrågan under decennier. Och fossilindustrin har smörjt maskineriet med stora summor (se t ex Brulle 2013).
Det är helt legitimt att tycka att Parisavtal och liknande är fel sätt att lösa problemen. I komplexa frågor om miljön förekommer det alltid överdrifter och felaktigheter som med rätta måste få kritiseras.
Miljörörelsen är inte felfria och äger inte ensamrätt till vad som är bäst lösningar. Men det som beskrivits ovan handlar inte detta, det har inget att göra med att ”nyansera debatten” utan att helt bortse från en enorm mängd vetenskap. Det är helt uppenbart att en ideologisk övertygelse har blivit till stora skygglappar mot verkligheten, enskilda akademiskers åsikter till halmstrån att klamra sig fast vid trots att empiriska data motbevisat dem om och om igen.
För jo, vi vet att de har haft fel angående vad vetenskapen kan visa, det är kontrollerbara fakta och ingen åsikt. Det handlar heller inte om vad enstaka studier säger. Alternativa förklaringsmodeller har inte ignorerats. Men det kan vara ack så svårt att veta vad som är sant, för det är en veritabel flod av desinformation som dränkt denna debatt.
Visst har miljön blivit bättre i takt med att ekonomin har växt. Men det har inte kommit av sig självt utan för att samhället har agerat trots rejält motstånd och obefogad undergångsretorik från Nätverket, inte bara i klimatfrågan.
Det är därför en aning stötande när Timbros vd:ar nu vill påstå att ”marknadsliberaler är de riktiga klimatvännerna” och att en ”liberal höger är lika hård i miljöfrågor som i säkerhetsfrågor”. De har inte ens accepterat att det existerar problem och har påstått att västvärlden skulle implodera om åtgärder vidtogs. Det kanske finns, men jag har nog aldrig sett minsta skymt av ånger eller ursäkt, mest handlar det om att utmåla miljöorganisationer som hysteriker och ja, några vill till och med likna dem vid terrororganisationer – till synes helt blinda för sin egen extremism.
Och för att återknyta till den i del I nämnda opinionsartikeln i Aftonbladet där Timbro meddelade att det ska starta ett nytt miljöinstitut. De som nu ska leda deras nya miljöinstitut är inga ”klimatförnekare” och det är bara att önska dem lycka till. Att det finns viss skepsis är med stöd av ovanstående självklart. Och det är helt självförvållat.
Nätverkets systematiska arbete med att undergräva förtroende för den vetenskapliga processen har likaså fått vidare konsekvenser. Deras ideliga påstående om en pågående konspiration passade högernationalistiska grupper som hand i handske.
Forskare och miljörörelser har i flera decennier försökt lyfta klimatfrågan men det var först i och med Greta Thunbergs protester frågan hamnade i allmänhetens fokus på riktigt. Högernationalistiska grupperingar som AfD som aldrig brytt sig om saken började sprida propaganda mot Thunberg, miljörörelsen och klimatvetenskapen som sådan. SwebbTV är bara en i mängden av alternativmedia som hoppade på tåget. Klimatfrågan är numera en självklar del i kulturkriget mot etablissemanget.
De tvivel som till en början spreds i försvar av ekonomiska intressen har nu fallit helt utom kontroll och genomsyras av konspirationsteorier av olika slag. Riksdagsledamöter från etablerade partier menar på fullt allvar att det pågår en ”subtil hjärntvätt av svenska befolkningen” via alarmistiska färger på väderkartorna.
En springande punkt här är IPCC:s slutsatser och huruvida alternativa hypoteser har ignorerats som många inlägg på svenska kultursidor hävdat. Visst finns det saker i debatten som bör kritiseras, men faktum är att nivån på mycket av den kritik som framförs är på pinsamt låg nivå. Jag har skrivit tillräckligt om det:
Varför ältar jag detta? För jo, jag har ju skrivit om det tidigare. Det är helt enkelt för att ”deras” (ja, jag generaliserar) beskrivning av hur vår miljö blivit bättre är ren politisk historierevisionism. Det vill säga som Wikipedia uttrycker det: ”där en makthavare eller ideolog låter skriva om historien efter en politisk agenda, för att kunna använda den nya berättelsen som propaganda.”
Skrev det här i vintras i samband med att Timbro startade ett miljöinstitut med en vag vision om att kanske få det publicerat någonstans med större räckvidd än min lilla blogg … men tja, energin tog slut så orkade inte slutföra med att korta ner osv. Med tanke på pågående diskussion om aktivism och rubriker i SVT om att klimatfrågan är en vänsterfråga tyckte jag det kunde vara lämpligt att publicera det här ändå och beskriva hur det kommer sig att det blivit så. För det är ingen som helst slump. Och det har vidare drivit utvecklingen mot det vi ser idag där ingenting är sant utan bara konspirationer…
DEL I
Timbro ska starta ett miljöinstitut för att åtgärda högerns miljöpolitik, som lider brist på ”egna seriösa, genomarbetade alternativ”, meddelade tankesmedjans nye vd PM Nilsson i början på året (Aftonbladet 31 jan). Det är välkommet. Problem kan alltid lösas på olika sätt och bidrag behövs från olika delar av samhället. Nilsson hänvisar till Thatcher och Reagan: ”Deras arv påminner oss om att en liberal höger är lika hård i miljöfrågor som i säkerhetsfrågor.”
Timbros förre vd, Benjamin Dousa, lanserade 2021 likaså en satsning på miljö- och klimatfrågor i en artikel med rubriken ”Därför är marknadsliberaler de riktiga klimatvännerna” (Smedjan 8 mar 2021).
Men det ligger lite av ett löjets skimmer över uttalandena, för inte kan Nilsson och Dousa vara omedvetna om vad det stora nätverk av marknadsliberala tankesmedjor – där Timbro ingår – har ägnat sig åt under de senaste fyrtio åren? (benämns Nätverket nedan).
Marknadsliberala tankesmedjor inom Atlas Network 2021
Reagan må under sin tid som senator ha instiftat lagar för renare luft, men när han blev president hamnade USA:s miljöskyddsmyndigheten (EPA) i skottgluggen. Verkställandeärenden rasade med 80-procent, ”obekväma röster” avskedades, bara en folkstorm förhindrade en planerad lättnad av utfasning av bly i bensin, budgeten för att sanera förorenad mark slaktades och Reagan lade sitt veto mot Clean Water Act – trots enhälliga beslut i kongressens båda kamrar. Det var för dyrt.
På Carters tid hade USA och Kanada startat ett vetenskapligt projekt för att samla in data om effekten av surt regn orsakat av industrins svavelutsläpp. Reagan satte dock stopp för den gemensamma utvärderingen, administrationen uttryckte tvivel om huruvida USA:s vetenskapliga akademi var objektiva, och lät istället en separat kommitté göra USA:s analys – utan Kanadas inblandning. Till denna handplockades fysikern Fred Singer, då anställd av Nätverket (Heritage Foundation).
Slutsatsen var samstämmig med tidigare expertrapporter: utsläppen borde regleras. Det fanns fortfarande osäkerheter men de var inte skäl nog att fördröja åtgärder ansåg kommittén – det vill säga alla utom Singer. Han tilläts skriva ett eget appendix där han framförde sina tvivel om det var ekonomiskt försvarbart att införa regleringar.
Fred Singers slutsats i Acid Rain Peer Review Panel 1984
Och det var denna linje Reagan valde. Trots en närmast enhetlig syn inom forskarvärlden att utsläppen borde reduceras agerade han inte (ja, det förekom överdrifter från miljörörelsen men det ändrar inte på detta).
Thatcher och Reagan var båda drivande i att få till Montrealprotokollet för att ersätta freoner. Thatcher har likaså blivit en symbol för hur världsledare tog tag i klimatfrågan. De flesta känner till hennes rykande tal inför FN om vikten av att agera, färre känner till att Nätverket fick henne att ändra uppfattning. Mer om det senare.
Även George Bush lovade i sin valkampanj 1988 att ta krafttag mot koldioxidutsläppen. Men som vald president rann även detta engagemang snart ut i sanden. Intensiva kampanjer, iscensatta av lobbyorganisationer och Nätverket, lyckades nämligen övertyga det republikanska styret att IPCC inte var trovärdiga och att uppståndelsen bara handlade om en politiskt driven alarmism.
Stora delar av Nätverket accepterade nämligen inte att utsläppen av växthusgaser utgjorde ett problem. Detsamma gällde utsläppen av freoner. Nämnda Fred Singer och representanter för Nätverket satt i amerikanska kongressförhör och motsatte sig en snabb utfasning av freoner även långt efter det att tillverkningsindustrin var med på tåget.
På Earth Day 1996 försåg Nätverket amerikanska studenter med en gratistidning där de kunde läsa att det inte fanns vetenskapligt stöd för att surt regn, freoner, avskogning eller klimatförändringar innebar några problem för världen. Och det i sammanhanget obligatoriska mantrat om kostnadseffektivitet: vi vet för lite, vi måste forska mer innan vi agerar. En av skribenterna var fysikern Fred Singer.
Det här är alltså året efter Nobelpriset i kemi gick till forskarna som kartlagt hur freoner påverkar ozonlagret.
Ekonomiprofessorn Julian Simon var en tongivande liberal miljödebattör knuten till Nätverket, hyllad som en ”sanningssägare” då han bemötte miljörörelsens överdrifter (för jo, de finns). Men av bara farten förringades miljöproblem in absurdum. I ett policydokument för Cato Institute 1995 menade han:
”Vi har i våra händer nu – faktiskt i våra bibliotek – tekniken för att föda, klä och leverera energi till en ständigt växande befolkning under de kommande 7 miljarder åren.”
I sin bok The Ultimate Resource 2 (1996) ifrågasätter han utfasningen av bly i bensin och viftar bort kända miljöproblem som obefogad alarmism:
”Mycket av det sunda resonemanget om global uppvärmning och surt regn passar också för problemet med ozonlagret. Min gissning är att det helt enkelt är ytterligare ett övergående problem, knappt värt att beakta i nästa upplaga av denna bok.”
Allt med referens till den nämnda fysikern Fred Singers bok. I Simons ögon vägde detta uppenbarligen tyngre än IPCC, en mängd publicerad vetenskap och Nobelprisad kemi.
Competitive Enterprise Institute (CEI) instiftade 2001 ett pris till Simons minne. En majoritet de första elva pristagarna har uttryckt att IPCC och klimatlarmen är en politisk bluff.
Statsvetaren Aaron Wildavsky var en annan Nätverksansluten professor som inte gav mycket för statliga regleringar. Han berättar i sin bok But is it true? (1995) att freoner/ozonfrågan inte var något att oroa sig för, klimatförändringarna handlade om naturliga cykler, kapitlet om DDT är extremt vinklat och den amerikanska regeringen påstås ha agerat i panik när de införde ett förbud 1972.
I verkligheten kom USA:s första reglering av DDT redan 1957 och följdes av en lång rad andra innan förbudet för användning inom jordbruket kom (gällde ej malariabekämpning eller export). USA:s regering baserade beslutet på slutsatser från bland annat fyra grundliga vetenskapliga genomgångar de initierat.
Rachel Carson må ha uppmärksammat problemen med bekämpningsmedel i sin bok Tyst vår 1962 och fått politiker och allmänhet att ta frågan på allvar, men det var naturligtvis inte hennes bok som låg till grund för regleringarna. Men det är tacksamt att framställa det så för att angripa miljörörelsen.
Nätverket har drivit omfattande kampanjer mot Rachel Carson, särskilt CEI. De har liknat förbudet vid massmord trots att det aldrig handlat om ett totalförbud, vilket bland annat Wildavsky påstår i sin bok. Det är ett budskap som extremhögern tacksamt tagit till sig. Breitbart 2014:
”Google firar 1900-talets största kvinnliga massmördare Rachel Carson […] Kommer Google att hylla någon av de andra massmördarna under 1900-talet på liknande sätt? Hitler? Stalin? Mao? Pol Pot? Antagligen inte. Men, ingen av de andra har haft förmånen att få sina bilder polerade av tusen och en stjärnögda miljömuppar.”
Som av en händelse satt Wildavsky i styrelsen för nämnda Fred Singers tankesmedja. Singer var likaså vetenskaplig granskare av But is it true?
1998 satte sig Nätverket ner med representanter för oljebolag och drog upp en detaljerad handlingsplan för hur de skulle hålla USA borta från Kyotoavtalet (ja, en representant för Singers tankesmedja deltog). Huvudstrategin var att trycka på hur osäker vetenskapen inom klimatologin var.
Med en tänkt mångmiljonbudget planerade de PR-kampanjer riktade mot media, politiker, skolor, företagsledare och allmänhet. De skulle finansiera studier, knyta till sig forskare som kunde föra deras talan, starta gräsrotrörelser och så vidare. Man ville skapa ett ”vetenskapligt alternativ till IPCC” som politiker och media kunde vända sig till.
2001 kom IPCC:s tredje stora rapport. Bush beordrade en granskning av IPCC och klimatforskningen. Men ingen konspiration uppdagades.
2007 kom nästa rapport. Nätverket köpte inte slutsatserna och lät några kända ”skeptiker” ta fram en egen sammanfattning. Den imponerade inte direkt på klimatforskare. Men det ideliga misstänkliggörandet hade effekt.
”Målsägande har blivit undersökt flera gånger och hans arbete har funnits vara korrekt. Några av dessa undersökningar har dessutom utförts på grund av anklagelser från CEI-försvararna i målet. På det följer att om någon ska vara på det klara över riktigheten i målsägandens arbete så är det CEI-försvaret. Det är därmed inte mer än rätt att säga att CEI-försvarets fortsatta kritik av målsägande är en hänsynslös ignorans av sanningen.”
Thatcher, som gick i bräschen för att agera i klimatfrågan hade vid det här laget gjort helt om. I sina memoarer (Statecraft, 2002) skrev hon att det mest hade handlat om alarmism och var ”en fantastisk ursäkt för [att införa] en världsomspännande, supranationell socialism.”
Och vad hade fått henne på andra tankar? Nätverkets böcker. En var skriven av Fred Singer.
Senare uppdagades att en lobbyist som fått centralt jobb inom Bushadministrationen hade redigerat bort fakta i expertmyndigheternas vetenskapliga rapporter för att tona ner allvaret. Ett par dagar efter det blev känt slutade han för att börja jobba på oljejätten Exxonmobil.
Kanada fick i Stephen Harper en ny premiärminister 2006. Utöver en rad skandaler, slaktade han budgeten för forskning, miljöbevakningsprogram och liknande. Han förbjöd statligt anställda forskare att prata med media utan tillstånd. På konferenser fick de förskrivna svar om vad de fick yttra sig om. En lång utredning har bekräftat att detta har inneburit att forskare systematiskt har tystats i frågor om miljö och klimat. Under Harpers ledning blev Kanada det enda land som hoppade av Kyotoprotokollet.
Några år efter millenniumskiftet startade Fred Singer NIPCC – ja, med ett N – med hjälp av Nätverket. De har arrangerat mängder med konferenser – finansierade av Nätverket – och gett ut omfattande ”vetenskapliga rapporter” i stil med IPCC:s men med rakt motsatt budskap.
Klimatforskare anser rapporterna vara rent bedrägeri. Meteorologiprofessor Lennart Bengtsson avfärdade exempelvis en som rent nonsens 2011:
”Man kan knappast undgå tanken att NIPCC är ett tydligt beställningsarbete där kravet har varit att visa att växthusgasökningen och speciellt koldioxidökningen är harmlös med en obetydlig effekt på klimatet. Och om det skulle ha någon effekt så är denna huvudsakligen positiv. För seriösa medborgare kan jag bara föreslå att ignorera denna tvivelaktiga rapport och vänta på IPCCs nästa utvärdering 2014.”
Så sent som 2017 skickade NIPCC ut en rapport till 350 000 amerikanska lärare där det bland annat påstods att det inte skett någon uppvärmning sedan 1997. Fred Singer hävdade för övrigt i Voice of America 2001 att det inte skett någon uppvärmning sedan 1940-talet och att vi knappast skulle se något större uppvärmning framöver heller. Något han upprepade i föredrag 2016.
Kända ”skeptiska” akademiker har förutspått att en nedkylning ska börja nästan varje år sedan millenniumskiftet.
David Evans förslag, saluförd på en av världens största ”skeptiska” bloggar, JoNova (Evans fru)
Nätverkets amerikanska organisationer har alltid varit motorn i att sprida desinformation i klimatfrågan. En avgörande faktor i deras framgångar är att de knutit till sig enstaka akademiker som kunnat föra deras talan. Likaså pengar från oljeindustrin. Det är mycket väldokumenterat. Deras budskap om att IPCC inte går att lita på har förstås inte stannat i USA. När USA hoppat av Kyotoavtalet 2001 riktades fokus mot europeiska politiker för att övertyga även dem. Det var en betydligt svårare uppgift.
To be continued … kanske … om jag orkar 🙂 Jag orkade tydligen: del 2 finns här.
Jörgen Huitfeldt kommenterade på Twitter, förlåt X, mitt blogginlägg angående hans artikel på Kvartal där han gjorde reklam för Climate the movie. Han tyckte jag skapade en stor halmgubbe som inte berörde något av det han skrivit:
Du bemöter i princip bara saker i din långa text som jag inte har skrivit. Som jag avslutar artikeln: ”Det är odiskutabelt att det blivit varmare på jorden jämfört med tidigare. Det är också uppenbart att människans utsläpp av växthusgaser bidrar till uppvärmningen.” pic.twitter.com/oPXJxHyMTe
Den 18 augusti 2023 skrev Huitfeldt (JH) en till en början tänkvärd artikel på DN:s ledarsida med rubriken Kritikerna försöker inte ens förstå vad Lena Andersson säger. Han jämförde med hur polariserad nyhetsjournalistiken i USA är. Det är mer viktigt vem som säger något än vad denne egentligen säger, menade han. Man försöker inte ens förstå vad ens opponent vill säga.
Mitt inlägg om Climate the movie var just ett försök att motivera varför filmen är missledande, alltså VAD de säger och inte VEM som säger något. Jag tycker det i allra högsta grad berör det JH skrev. Men han verkar inte vara ett dugg intresserad.
För att upprepa: JH är uppenbart upprörd över, och tycker det är talande, att filmen inte finns att se någon annanstans än på Youtube. Med andra ord, han anser att det är ett exempel på att debatten tystas och att filmen borde få ett större genomslag i samhället. Och hans argument bygger enbart på VILKA som uttalar sig i filmen, inte VAD som faktiskt sägs:
JH anför sen att dessa ”blytunga forskare” vågar gå mot strömmen enbart för att de är gamla och inte längre behöver oroa sig för nekade forskningsanslag. Och att övriga forskare bara överdriver för att få fortsatta pengar för att kunna fortsätta sin verksamhet. En bedräglig fårskock till skillnad från de som uttalar sig i filmen alltså:
Visst finns det problematik inom forskningen och kampen om anslag men det verkar som JH är av uppfattningen att dessa modiga forskares påståenden aldrig har bemötts eller att det inte finns väl underbyggd vetenskap som motsäger det. Mitt förra inlägg redovisade en del. JH menar att han inte har erforderliga kunskaper för att kunna göra minsta bedömning av vad som sägs i filmen:
Sorry, Jörgen Huitfeldt, det är ohyggligt fegt att gömma sig bakom dessa ord. Det är att lägga över hela ansvaret för faktakoll på andra och skita i följderna. Jo, JH gör en ansats, han mejlar den enda källa Kvartal tycks kunna lita på, Lennart Bengtsson som tycker filmen är ”ganska bra” men missar en del. En del? Det här som sagt vad Bengtsson själv skrivit på Kvartal:
”Efter 30 år anser IPCC nu otvetydigt att den globala uppvärmningen på drygt 1°C sedan 1900-talets början är huvudsakligen en följd av de omfattande av människan skapade växthusgasutsläppen. Det stora flertalet naturvetenskapliga forskare och experter med relevant kunskap inom meteorologi och klimatologi är här nästan undantagslöst eniga med IPCC.”
Det är helt jädra inkompatibelt med Climate the movies budskap. Helt och hållet.
För det handlar inte om några nyanser, genom att saluföra Climate the movie vill JH år 2024 fortfarande debattera om det skett en uppvärmning sedan 1940-talet och om CO2 har någon del av det. Bara lägg ner! Det duger inte för en rutinerad journalist! Ja, det är en åsikt, varsågod.
Nej, din avslutande mening ursäktar inget: ”Det är odiskutabelt att det blivit varmare på jorden jämfört med tidigare. Det är också uppenbart att människans utsläpp av växthusgaser bidrar till uppvärmningen.” Hade du accepterat detta hade du inte salufört filmen. Punkt!
Filmens budskap upprepas gång på gång: Det är inte varmare nu än på 1940-talet och det finns ingen (eller högst marginell) koppling mellan uppvärmningen och CO2!
Herregud, de visar nedanstående graf med en enormt tilltagen y-axel som raderar ut allt av intresse för att visa att det knappt går att se en uppvärmning under de senaste 140 åren (och för säkerhets skull tiltar de grafen) :
Det är precis det här vad jag menar med ”Relevant kritik drunknar ofta i rena kalkonresonemang som debattörer inte kan hålla sig ifrån.”
Och han tvivlar på om vetenskapsjournalister ens har basala kunskaper i ämnet:
Men absolut, jag förstår svårigheterna, floden av desinformation i den här frågan är enorm. Huvudanledningen till att faktaförvirringen har kunnat sprida sig så lavinartat beror just på att akademiker fört fram budskapet och personer som JH sprider det vidare utan minsta kritiskt tänkande (och det gäller inte bara klimatdebatten numera).
Den vetenskapliga processen med vetenskapliga publikationer är långt ifrån perfekt, men den finns till för att just skilja åsikter och allmänt tyckande ifrån empiriska resultat och vetenskaplig kunskap.
Så jag skrev lite om VAD som sägs i filmen i mitt förra inlägg. Här följer några ord om VEM som uttalar sig. Finns något som gör att man kanske ska tänka sig för innan man accepterar det som sägs med hull och hår enbart baserat på deras fina titlar?
Professor Richard Lindzen (pensionerad sen ca tio år tillbaka).
Han har hela tiden argumenterat för att en ökad CO2-halt i atmosfären bara kommer leda till en högst marginell uppvärmning. År 2001 publicerade han ihop med några kollegor en studie som kunde förklara varför (NB finansierad av samma statliga forskningsanslag som de andra korrupta alarmisterna använder sig av).
Hypotesen går förenklat ut på följande: När haven i tropikerna värms upp påverkas molnbildningen så att mer värmestrålning kan smita ut i rymden och ge en nedkylning. En sorts självreglerande effekt alltså, som fick namnet Irishypotesen.
Det gick emot ”gängse uppfattning” men studien har behandlats seriöst. Flera andra forskargrupper försökte testa/bekräfta/förkasta den modell Lindzen skapat. Och de hittade avgörande svagheter som också publicerades vetenskapligt. Några av dem: Lin et al 2002, Fu et al 2001, Hartmann et al 2002, Lin et al 2004, Wong et al 2004, Forster et al 2006, Su et al 2008.
Lindzen publicerade 2009 en ny studie som skulle stärka hans hypotes. Men andra forskargrupper hittade återigen avgörande svagheter och faktiskt rena felaktigheter i studien: t ex Murphy 2009, Chung 2010, Trenberth 2010, Dressler 2011.
Lindzen och en kollega försökte bemöta denna kritik i ytterligare en artikel som de skickade till den kända tidskriften PNAS. Men fyra granskare (varav Lindzen valt två själv) ansåg unisont att de inte presenterat underlag som stödde deras slutsatser (granskarnas kommentarer finns offentligt tillgängliga):
Lindzen åtgärdade inte bristerna och artikeln refuserades. Istället skickade han den till en liten koreansk tidskrift där den publicerades (LC11). Men inte heller den har ignorerats och är kommenterad i två kapitel i IPCC AR5 WG1 från 2013.
Det är förstås svårt att som lekman ha en uppfattning här, men man kan ju ta en slutsats från LC11 och jämföra med observationer. De anger att en fördubbling av CO2-halten skulle ge en uppvärmning mellan 0,5-1,1°C. Vi har nu nått ca halvvägs till en fördubbling av CO2 och har redan passerat detta temperaturintervall med råge.
Men Lindzen vägrar överge sina åsikter. De som påstår (exempelvis Clintel) att mainstream forskare har ignorerat denna hypotes ljuger helt enkelt.
Och JH lyfter ju konspirationstankar om att mainstreamforskare bara larmar för att få pengar. Hur hanterar JH det faktum att Lindzen varit avlönad av fossildrivna Cato Institute efter pensionen?:
Det finns ganska mycket mer att hämta om Lindzens uttalanden. Och en diger hop av anledningar till varför man inte ska förkasta den oerhörda mängd forskning som stöder IPCC:s slutsatser till förmån för Lindzens åsikter.
Klimat är inte Clausers område och har inte varit i närheten av att publicera någon forskning i ämnet. Han påstår att det inte finns någon koppling mellan CO2 och klimatförändringar (hänvisar till samma självregleringsmekanism som Lindzen) och att det inte ens är belagt att den ökade mängden CO2 kommer från människans utsläpp.
Det finns enormt mycket bevis på detta och är något IPCC säger är säkerställt bortom alla tvivel. Om man vill förkasta allt detta till förmån för Clausers åsikter och några formler han plitat ner på en power point-slide, please go ahead, men kasta av dig offerkoftan och sluta grina för att ingen tar dig på allvar.
Roy Spencer
Spencer var pionjär, ihop med John Christy, att samla in temperaturdata från troposfären (nedre delen av atmosfären) med hjälp av satelliter. Deras mätserie, UHA, visar något mindre uppvärmning än övriga mätserier. Men dock finns även där en tydlig uppvärmning och falsifierar Climate the movies påstående om att det inte skett någon uppvärmning sedan 1940-talet (precis som alla existerande mätserier från satelliter, radiosonder (väderballonger) och termometrar: NOAA shows clear global warming trends over the past 58 years based on radiosonde data – Climate Feedback).
De båda lever på statliga forskningspengar och publicerade så sent som 2023 en artikel trots det påstådda tankeförbudet. Jag har ingen aning om deras enkla 1D-modell ger relevanta svar, men som med all forskning, varför blint lita på ett resultat som avviker markant från hundratals andra studier? Varför inte också ta hänsyn till meriterade forskare som James Hansens vars studie från förra året menar att situationen är betydligt värre än vad IPCC för fram?
Och finns det anledning att förhålla sig skeptisk till Spencers ofta ganska tillspetsade uttalanden om sina forskarkollegor och deras studier. Ta en titt på nedanstående video om hur han har haft fel om och om igen genom åren (medan IPCC:s slutsatser stått sig bra). Även han har länge argumenterat för en självreglerande mekanism som gör att vi inte kommer se någon större uppvärmning.
Så nej, inte heller här saknas det argument.
Och om man så vill: Roy Spencer är evangeliskt troende och anser att Guds intelligenta design/kreationism är lika, om än inte mer sannolik än evolutionsteorin. Ja, man ska ta hans vetenskapligt publicerade artiklar på allvar men när det kommer till åsikter bör man nog ta i beaktning saker som följande:
Roy Spencer, The Evolution Crisis: ”I finally became convinced that the theory of creation actually had a much better scientific basis than the theory of evolution, for the creation model was actually better able to explain the physical and biological complexity in the world…” ).
Tony Heller (aka Steve Goddard)
Tony Heller är känd för sina ideliga påståenden om att mätserier manipuleras för att visa en uppvärmning som enligt honom inte finns. Här kan du få en lektion i hur det går till:
Ja, han menar alltså att det inte skett en uppvärmning sedan 1940-talet, klippet nedan är från 2016 från en konferens ordnad av ultrakonservativa Doctors for Disaster Preparedness som ger ut en tidskrift för läkare (JPANDS) där det påstås att vaccin ger autism, det ifrågasätts om HIV ger AIDS mm. Ja, Willie Soon och likaså Lindzen (båda medverkar i Climate the movie) har publicerat klimatartiklar i denna läkartidskrift. Soons artikel är faktiskt usel och ordentligt motbevisad.
Visst, tro på honom, fortsätt argumentera för att det inte skett någon uppvärmning sedan 1940 som Climate the movie påstår. Kom bara inte och påstå att ni skulle vara skeptiskt lagda.
Patrick Moore
JH lyfter fram honom som en grundare av Greenpeace. Han var visserligen aktiv i dess början men det stämmer inte att han grundade organisationen. Just det är kanske inte så viktigt men det är däremot att han har jobbat som lobbyist i mer än trettio år. Det är ytterst väldokumenterat hur han misshandlar vetenskap och det är faktiskt otroligt att någon fortfarande tar honom på allvar. De så kallade vetenskapliga artiklar han skriver är rapporter utgivna av olika tankesmedjor och skulle inte hålla ens som studentuppsats, se ett av mina tidigare inlägg: Patrick Moore. En studie i förnekelse. – Maths Nilsson, författare
Wielicki är en geolog som inte sysslat med klimatforskning Han var en nobody till för bara något år sedan och hade bara några hundra följare på Twitter. Han började han sprida gamla uttjatade klimatmyter blandat med lite kulturkrigstrofer och Elon Musk valde att dela hans inlägg några gånger. Vips så hade han 60 000 följare, hamnade i teve (t ex Fox News) och inbjöds i värmen på Heartland Institutes klimatförnekarkonferenser.
Bara som exempel, han påstod att det inte var någon fara att Thwaites-glaciären på Antarktis skulle ”kollapsa” och hänvisade till tre ”vetenskapliga artiklar” som hade visat det. Bara det att forskarna som påståtts ha skrivit dem dementerade det, artiklarna existerade inte ens. Wielicki erkände sen att han låtit ChatGPT genererat citaten och referenserna.
Ni hittar exempel på felaktigheter och diverse länkar här:
Nu börjar jag tröttna på det här…. Men nej, det saknas inte bemötande av Koonins och Happers påståenden:
Stephen Koonin: Search Results for “koonin” – Climate Feedback William Happer: Search Results for “happer” – Climate Feedback [Som sägs i kommentar nedan: Happer påstår i filmen att det inte finns någon korrelation mellan CO2 och temp, men när han själv ihop med en kollega beräknar vad en fördubbling av CO2-halten skulle innebära kommer han fram till värden som ligger inom IPCC:s intervall – nej det är mycket ”skepticism” i den här ”debatten” som inte går ihop…]
Jag kommenterade Nir Shaviv och Henrik Svensmark i förra inlägget.
Och så vidare ochsåvidareochsåvidareochsåvidareochsåvidare……
Om något visar ovanstående att faktagranskningar må vara viktiga men är inte i närheten av att avhjälpa problem med desinformation. Jag vet hur det här funkar och har inga illusioner om att kunna ändra någons uppfattning. Ville bara skriva av mig av frustration över hur ingenting längre spelar någon roll. Alla åsikter behandlas på samma sätt som mångfaldigt bekräftad kunskap, empiriskt uppmätt.
I komplexa och polariserade frågor finns det förmodligen alltid utspel att kritisera från båda åsiktskorridorer. Och kanske miljöfrågor i synnerhet. Men det betyder inte att sanningen därav måste ligga någonstans mitt emellan, vilket blir väldigt tydligt i den så kallade klimatdebatten. Relevant kritik drunknar ofta i rena kalkonresonemang som debattörer inte kan hålla sig ifrån.
Ett tydligt exempel på detta kom häromdagen där Jörgen Huitfeldt på sin ”nättidning” Kvartal skrev 28 mars 2024:
”Det är någonting med beskrivningen av klimatkrisen som gör att jag ständigt drabbas av kognitiv dissonans. Det kan förstås vara mig det är fel på. Men i den nya filmen Climate the movie blir det tydligt att jag är i gott sällskap med Nobelpristagare, världsledande fysiker och meteorologer samt en av grundarna till Greenpeace.”
Lägger till 2/4: Han påpekar sen att det är ”talande att filmen, trots den samlade tyngden hos de medverkande, inte finns att se någon annanstans än på Youtube”. Ren och skär appeal to authorities – som om det som framförs i filmen inte har bemötts vetenskapligt…
Nedan följer några exempel på varför det efter denna inledning blir svårt att ta Huitfeldts kritik på allvar. Först ett par punkter:
Idag är koldioxidens ökande växthuseffekt inte bara en hypotes från teoretiska modeller (vilket ofta påstås). Den är även empiriskt uppmätt, både vid jordytan (Feldman et al 2015) och globalt via satellit (Kramer et al 2021) . Redan 1967 publicerade Manabe (som fick Nobelpriset i fysik 2021) och en kollega en studie om det som kommit att kallas växthuseffektens fingeravtryck, nämligen att en ökad halt växthusgaser ger en uppvärmning av nedre delen av atmosfären (troposfären) men däremot en nedkylning av den övre (stratosfären) (Manabe et al 1967). Denna effekt är empiriskt bekräftad (Santer et al 2023). Om en ökad solinstrålning vore orsaken till uppvärmningen förväntas däremot även stratosfären att värmas upp. Men det är ändå bara några av de mängder av pusselbitar som utgör helheten.
Climate the movie – the cold truth är regisserad av Martin Durkin (som tidigare gjort filmen The Great Global Warming Swindle (2007) och pro-Brexitfilmen Brexit: The Movie). Premiärvisningen ordnades av CO2 Coalition, med sponsring av Heartland Institute och Committee for a Constructive Tomorrow (CFACT).
Bara detta borde få en varningslampa att tändas hos en erfaren journalist, för det saknas verkligen inte bevis för hur de spridit desinformation genom åren. Climate the movie är heller inget försök till att nyansera debatten, den motsäger även de slutsatser som IPCC anser vara i princip helt säkerställda.
Chapter 1: Temperature records
Det påstås att den medeltida värmeperioden (runt 1000 år sedan) var lika varm, eller varmare, än vad vi upplever idag. De ritar upp en graf över en temperaturrekonstruktion från svenske Fredrik Charpentier Ljungqvist (FCL) som anges komma från år 2000. Nu hade inte FCL lämnat gymnasiet vid den tiden, hans rekonstruktion är från 2010.
Och lyssnar man på FCL själv skriver han (enligt recension på Klimatupplysningen) i sin bok Klimatet och människan under 12000 år (2017):
”beläggen för den globala uppvärmningen är omfattande och ställda utom all tvivel” ”den pågående globala uppvärmningen är en av vår tids största utmaningar”
Något som förstås inte föll i så god jord på bloggen…
Det här är en evighetsdiskussion inom ”klimatdebatten”. Jag är förstås färgad men tycker ändå det är fascinerande att en rutinerad journalist, uppenbarligen intresserad av klimatdebatten, lyckats missa allt som skrivits om det… Här finns ett sextiotal studier som bekräftar att nutida uppvärmning sticker ut.
Sen lägger de upp några temperaturkurvor från centrala England och Central Park, New York som bevis för en ringa uppvärmning. Det är förunderligt att det 2024 fortfarande är gångbart att likställa lokala temperaturer med globala medeltemperaturer. Orkar inte ens kommentera längre.
Chapter 2 CO2
Koldioxidhalten i atmosfären har varit betydligt högre än vad den är idag berättas Climate the movie. Det är förstås sant. Hur vet vi det? Ja, inte för att ”skeptiker” lyckats avslöja något utan för att forskare har kunnat bestämma det och redovisat i vetenskapliga studier. Nedan bild från IPCC AR5 (2013):
Det är helt omöjligt att få ett grepp om tidskalorna här (miljontals år). Så här har det sett ut under människans utveckling:
En studie publicerad i Nature 2019 gjorde en rekonstruktion av havsnivåerna för Pliocene, ca 3-3,2 miljoner år sen då koldioxidhalterna var ungefär som nu och temperaturen var 2-3°C högre än för-industriell tid. Medelhavsnivån för perioden var 16,2 m högre än nu (5,6-19,2 m). Läs mer på Phys.org.
Det är ganska rejäla havsnivåökningar jämfört med nu och man behöver inte vara forskarutbildad för att fantisera ihop följder av ökningar på 20 meter och uppåt.
Flera av de så kallade experterna (nej, ingen av de som uttalade sig i denna fråga är klimatforskare: Happer, McKittrick, Heller, Wieckli) säger att koldioxid inte styr temperaturen eftersom studier visar att temperaturen ökar först vid slutet av en istid och koldioxidhalten följer efter. Det borde vara det omvända om CO2 skapade en uppvärmning.
Återigen låter det som ”skeptikerna” har dragit ner byxorna på världens alla klimatforskare: Gotscha!
I själva verket är det en icke-nyhet av rang.
Det har nämligen varit känt länge att CO2 i sig självt inte har orsakat slutet på istider. Den utlösande faktorn är ändringar i solens instrålning beroende på jordens position i förhållande till solen (omloppsbana, axellutning), de så kallade Milankowic-cyklerna.
Det går att noggrant beräkna hur stor effekt cyklerna har på den inkommande solenergin. Det visar sig att det inte på långa vägar är tillräckligt för att förklara hela uppvärmningarna och smältningen av isarna.
En studie tittade på hur det sett ut under de senaste 20 000 åren och det visar sig att även om CO2 inte initierade den interglaciala uppvärmningen så inträffade 90% av uppvärmningen efter CO2 stigit (lösligheten i vatten blir sämre ju högre temperaturen blir, vilket också är en anledning till att man räknar med att havens absorption av CO2-utsläppen kommer minska med tiden). Bild nedan tagen från Skeptical Science. Mönstren skiljer sig dessutom åt på norra respektive södra halvklotet på grund av att södra har så otroligt mycket mer vatten.
Faktum är att den här eftersläpningen av CO2-ökningen är förväntad (om än inte bestämt hur stor) och det finns publikationer som förutspådde det redan på 60-talet. CO2 kan med andra ord både vara en orsak till, och en effekt av, uppvärmning. Se länkar till studier och andra texter här, eller varför inte titta på en video från potholer54 (tidigare vetenskapsjournalist) här.
Ett annat faktum är att när Happer själv räknar på vad en fördubbling av kolidoxidhalten skulle innebära för temperaturen avviker hans resultat (2,2-2,3C) inte särskilt från de ”mainstreamforskare” han anklagar vara korrupta. Det går inte ihop med att det inte finns en korrelation mellan CO2 och temp.
Återigen, det borde vara helt omöjligt för en rutinerad journalist att inte hitta information om detta, för det är också ett uttjatat gammalt tema.
Ingen klimatforskare påstår att enbart koldioxid styr temperaturen på jorden. Ingen.
Svensmark, Shaviv och den kosmiska strålningen
I filmen intervjuas både Nir Shaviv och Henrik Svensmark (astrofysiker). Shaviv och Viezer publicerade 2003 en studie som korrelerade klimatförändringar med då jorden passerade genom spiralarmarna på vår galax. Hypotesen är att atmosfären då träffas av mer kosmisk strålning som kan generera moln som sedan påverkar klimatet. De skriver dock att deras rekonstruktion bara är applicerbar på en tidskala om många miljoner år:
”As a final qualification, we emphasize that our conclusion about the dominance of the CRF over climate variability is valid only on multimillion year time scales.”
(Men inte ens denna korrelation verkar stämma längre (?))
Svensmark menar dock att denna mekanism kan förklara en stor del av nuvarande uppvärmning. Solens aktivitet varierar i kända cykler vilket också får dess elektromagnetiska utstrålning att variera i styrka. Detta fält skyddar jordens atmosfär mot kosmisk strålning. Svensmark har på labb visat att kosmisk strålning kan ge upphov till partiklar som i sin tur kan initiera molnbildning (men han har inte visat om det har någon signifikant effekt i den riktiga atmosfären).
Det vill säga hypotesen säger att ett svagare ”solfält” –> mer kosmisk strålning träffar vår atmosfär –> mer moln –> ökad reflektion av solstrålar –> kallare klimat.
Men IPCC har inte ignorerat denna hypotes utan finns kommenterad i alla de fyra senaste IPCC-rapporterna. Tesen korrelerar helt enkelt inte med observationer. Om du inte litar på IPCC, läs vad Svensmark själv skrev 2009 då solen gick in i en mycket låg aktivitetsfas och enligt hans hypotes skulle temperaturen alltså falla: den globala uppvärmningen har slutat och en nedkylning har börjat (WUWT 2009).
Så blev inte fallet. Inte för att ”skeptiker” tycks bry sig särskilt mycket…
Nobelpristagare
Ja, så har vi ännu en Nobelpristagare i fysik som konstaterar att klimatvetenskapen är pseudovetenskap spridd av en usel församling i form av IPCC. Det gäller John Clauser, nu 80 år, och verksam inom kvantfysiken och har inte varit i närheten av klimatforskning. Men anser den vara ett rent falsarium:
Han höll föredrag i ett tal på en konferens i Korea som finns på bloggen WUWT. Förstås. Clauser påpekar att det är viktigt att slutsatser stöds av observationer. Och att forskare kan räkna med differentialekvationer.
Clauser har som sagt genomskådat klimatforskningen. Molnbildningen utgör enligt honom en självreglerande process som gör att vi inte får en så stark uppvärmning. CO2 har därför en marginell effekt på klimatet. Låter det bekant?
Ja, det är samma resonemang Richard Lindzens irishypotes bygger på. (Lindzen medverkar också i filmen). Och som jag skrivit om tidigare stämmer den inte med observationer och detta har bevisats i åtskilliga artiklar. När förvillarorganisationen Clintel påstår att IPCC ignorerat Lindzens studier är det en kontrollerbar lögn.
Clauser visar reportrarna på Epoch Times några beräkningar han har gjort som sänker IPCC och all den forskning som är gjord. Och en uppsjö av observationer.
Trots sina fel och brister är studier publicerade i vetenskapliga tidskrifter ett sätt att skilja vetenskap från åsikter utan dokumenterad uppbackning. Det är inte främst pga peer review (granskning innan publicering) utan för att den ger en möjlighet att ha en vetenskaplig debatt på ett strukturerat sätt baserat på underbyggda argument. Andra forskare kan söka information som inte raderas/ändras utan förvarning, bemöta, upprepa försök, bekräfta eller motbevisa resultat och så vidare.
Vill Clauser tas på allvar får han publicera sina rön i en vetenskaplig artikel. He knows the drill.
Och på tal om Nobelpristagare. Jag har ingen aning om det skulle finnas en utbredd arrogans hos just fysiker, men det går definitivt att hitta den typen av uttalanden i klimatdebatten. Ta norsk-amerikanska Nobelpristagaren Ivar Giaever som hade sin storhetstid för länge sedan. Inte heller han har ägnat sig åt klimatforskning men efter en en halv dags surfande ansåg han sig ändå beredd att såga hela klimatvetenskapsfältet:
”I am not really terribly interested in global warming. Like most physicists I don’t think much about it. But in 2008 I was in a panel here about global warming and I had to learn something about it. And I spent a day or so – half a day maybe on Google, and I was horrified by what I learned. ”
Appeal to authorities är väl bland det värsta en så kallad skeptisk journalist kan förledas in på…
Klimatmodeller
Vad vore en ”skeptisk” film utan klagande på klimatmodeller? Här presenteras en gammal graf från Christy, vars koncept har upprepats om och om igen av bland annat hans kollega Roy Spencer (medverkar i filmen).
Även detta är gammal skåpmat, nöjer mig med att ge länkar:
Man behöver inte vara forskare för att notera att det är varmare inne i städer än på landsbygden. Det brukar kallas urbana värmeöar (Urban Heat Islands, UHI). Och ja, även forskare som jobbar med saken har tänkt tanken att det kan påverka mätningarna…
Det är heller inte svårt att begripa att om en mätstation som ursprungligen stod på landet efter några decennier blivit omgiven av bebyggelse skulle kunna inducera felaktigheter i mätserierna om man inte tog hänsyn till detta.
Mycket (men låångt ifrån allt) av denna diskussion är såvitt jag förstår sprungen ur en uppmärksammad rapport från Heartland Institute (ökända inom klimatförvillandet) skriven av Anthony Watts som driver den ”skeptiska” bloggen Watts Up With That. Han hade med hjälp av ett stort antal frivilliga identifierat och fotograferat många mätstationer i USA som stod eländigt placerade ur en ”mätnogrannhetlig synvinkel” (i nära anslutning till ventilationsutsläpp och liknande). Var USA:s mätserier korrupta?
Vad Watts dock inte hade gjort var att utreda hur detta påverkade mätserierna.
Men även NOAA tog det på allvar och gjorde en utredning (Menne et al, 2010) men kunde konstatera att den sammanlagda effekten av de identifierade dåligt placerade mätstationerna i princip var försumbar (och ja, Menne tackade även Watts för insatsen).
För att bättre få koll på situationen lät NOAA uppföra ett så kallat referensnätverk av mätstationer (U.S. Climate Reference Network) på ensliga platser som inte är påverkade av UHI. De kalibreras och kontrolleras extra noga och ofta är de placerade i par för att bättre kunna upptäcka avvikelser.
Studier visar att de korrigeringar av mätdata som görs för kända felkällor (exempelvis UHI-effekten) stämmer bra med referensnätverkets siffror (ex Hausfather et al 2016). Det finns en rad olika sätt att minska effekten av felkällor (brukar kallas homogenisering), men denna process är föremål för ideliga påståenden om att mätserier manipuleras.
Men när man exempelvis bytte till mer modern mätutrustning kunde man visa att de gamla gav en systematisk felaktig temperatur. Man kan då inte jämföra dessa mätserier rakt av utan att korrigera för detta kända fel. Skrivit en del om det här: Rådata, temperaturjusteringar och mygel – Maths Nilsson, författare. Ett exempel hittas i inlägg på twitter från Gavin Schmidt på NASA.
Climate the movie ignorerar dock allt som gjorts för att säkerställa att UHI inte påverkar mästserierna. Istället hänvisar de till en studie ledd av Willie Soon och några andra. Han menar att när de enbart använde mätstationer från landsbygden (rural) så var hela den nutida uppvärmningen i princip borta: det är inte varmare nu än på 1940-talet.
Gavin Schmidt på NASA suckar djupt över hur Soon och far och son Connolly har plockat ut väl valda ”rurala” mätstationer och tagit bort andra:
Och sen är ordkriget förstås igång. Vem ska man lita på? IPCC, NASA och alla de andra eller Willie Soon och far och son Connolly som sammanställt den ”rurala” mätserien i videon?
Willie Soon är ökänd inom klimatdebatten (se exempelvis på Wikipedia) med hemlighållna kontrakt med särintressen, lögner om vilka som betalat hans forskningsanslag (fossilindustrin), ett antal skandalomsusade publikationer och så vidare. Och det saknas verkligen inte vetenskapliga bemötanden av Soons påståenden. Han har bildat ”forskningsorganisationen” Ceres, finansierad av anonyma donationer, ihop med far och son Connolly, båda irländska kemister.
De gick från att utveckla fiskodling till att 2009 ge sig in i klimatdebatten. De kunde helt förklara bort växthuseffekten, men enbart om de införde en för vetenskapen ny okänd storhet om hur mekanisk kraft överförs. De kallade den pervection. Istället för att försöka få denna fantastiska upptäckt publicerad i erkända vetenskapliga tidskrifter valde de att starta en egen tidskrift. Där finns enbart deras egna artiklar publicerade. Behändigt.
Utöver detta så går det att bevisa att det skett en signifikant uppvärmning mellan 1940 och nu helt utan att använda sig av termometer (beteendeändringar hos djur, växtgränser som förflyttats, glaciärer som smälter osv).
Ja, jag skulle kunna fortsätta men jag orkar inte. Det här är ett utmärkt exempel på Gish gallop, man dränks i påståenden.
Och ärligt talat känns det meningslöst. Jag tycker det är bedrövligt att en journalist jag brukade respektera helt saknar förmåga till kritiskt tänkande när det kommer till klimatet. Jo, man får kritisera saker inom klimatdebatten. Och ja, man kan göra det utan att bli kallad förnekare. Men det är faktiskt svårt att göra det omvända utan att bli utsatt för rena påhopp.
Problemet är att de som kritiserar oftast är så urdåligt pålästa att de dränker sin relevanta kritik i rena falsarierna. Man kan så att säga belysa att vaccin ger biverkningar, men om man börjar med att säga att de inte ens fungerar får man skylla sig själv om man inte blir tagen på allvar.
Precis som Huitfeldt gjorde när han ville kritisera klimatdebatten genom att hänvisa till ovanstående kalkonfilm. (Nej, jag har inga som helst förväntningar att detta inlägg skulle få någon person i hela världen att ändra uppfattning, jag ville bara visa att jag inte kritiserade hans inlägg på Twitter utan argument).
Avslutar med ett citat från Lennart Bengtsson på Kvartal 2021:
”Du har säkert hört på nyheterna om den IPCC rapport5 som FN släppte den 8 augusti i år, säger jag till min unga släkting. Efter 30 år anser IPCC nu otvetydigt att den globala uppvärmningen på drygt 1°C sedan 1900-talets början är huvudsakligen en följd av de omfattande av människan skapade växthusgasutsläppen. Det stora flertalet naturvetenskapliga forskare och experter med relevant kunskap inom meteorologi och klimatologi är här nästan undantagslöst eniga med IPCC.”
Citatet i rubriken kommer från Birgitta Dahl 1989, dåvarande socialdemokratisk miljöminister. Det var ett svar på frågan hur det gick under nattmanglingar vid ett möte i nederländska Noordwijk. De förhandlade om ett avtal för att begränsa CO2-utsläppen och USA satte sig på tvären, vilket var frukten av en av de mer tydliga aktionerna i att medvetet sprida felaktiga tvivel om det vetenskapliga kunskapsläget.
Kom att tänka på detta efter ha läst ett inlägg på Twitter som la hela skulden på miljörörelsen för nuvarande prekära läge vad det gäller CO2-utsläppen. Hej kärnkraftsdebatten™. Som om kärnkraft skulle ha ersatt världens fossilkraft om det bara inte vore för miljörörelsen.
(Ja, jag tycker också det är märklig och olyckligt att Tyskland i nuvarande läge väljer att lägga ner fungerande kärnkraftverk, men den debatten känns helt urspårad – precis som exakt alla frågor verkar göra inom bråkdelen av en sekund numera.)
Vid tiden då IPCC bildades 1988 var enigheten i att agera för att begränsa klimatförändringarna stor över hela det politiska spektrumet. George Bush gick till och med till val på just den saken:
”Those who think we are powerless to do anything about the greenhouse effect forget about the White House effect.”
Men det fanns förstås de som tyckte annorlunda. Dels var (är) det enormt stora pengar inblandade, inte bara inom oljeindustrin i sig självt utan även inom den finansiella industrin, två giganter som förstås levde (lever) i symbios. Det fanns (finns) också en stark ideologisk övertygelse hos vissa att begränsa myndigheternas makt. De skulle (ska) ge fan i att blanda sig i den fria marknaden. Det fanns likaså också en del osäkerheter i forskningen, som det alltid gör. Vissa valde att aktivt att förstärka denna in absurdum.
Mötet i Noordwijk 1989 var tänkt i att resultera i ett internationellt avtal som skulle frysa/minska utsläppen. Men när miljöministrarna kom dit för att sätta sina kråkor på avtalet satte sig alltså USA på tvären på order ifrån John Sununu, Bushs chief of staff (fick senare avgå på grund av att ha använt militärens jetplan privat och låtit skattebetalarna betala hans privata semesterresor).
New York Times: ”Bromley, at the urging of John Sununu and with the acquiescence of Britain, Japan and the Soviet Union, had forced the conference to abandon the commitment to freeze emissions. The final statement noted only that “many” nations supported stabilizing emissions — but did not indicate which nations or at what emissions level. And with that, a decade of excruciating, painful, exhilarating progress turned to air.”
Så USA påverkade Storbritannien, Japan och Sovjetunionen med resultat att det inte ens blev en tummetott av avtalet. Hur det gick till? En hint får man genom att läsa en av Marshall Institutes (GMI) rapporter från 1991, Global warming: What does the science tell us?
Där menar de att dåtidens klimatforskare inte kunde redovisa hållbara bevis för koldioxidens roll i uppvärmningen. De visade en graf från en av forskaren James Hansens artiklar från 1981, som enligt GMI visade att växthuseffekten inte kunde förklara temperaturökningarna:
I själva verket hade körsbärsplockat en graf som bekräftade det GMI ville visa. I själva verket såg det ut så här i Hansens m fl:s artikel:
GMI hade alltså plockat ut den översta grafen, men skippade de efterföljande där den sammantagna effekten från olika parametrar redovisas. Som synes kunde de, tvärtemot vad GMI hävdade, förklara den observerade temperaturen relativt bra. Det är faktiskt helt otänkbart att tre så framstående akademiker bara skulle ha råkat missa detta.
(Hansens modell hade naturligtvis sina brister och osäkerheter, men faktum är att den håller ganska bra än idag.)
GMI påstod vidare att en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären enbart skulle ge en grads ökning av den globala medeltemperaturen:
”… an increase equivalent to a 100% rise in the concentration of carbon dioxide over today’s CO2 level should produce a temperature rise of approximately 1-C.”
Det gick helt på tvärs med vad klimatforskare redan då visat i den så kallade Charneyrapporten 1979 och flera efterföljande rapporter. I princip varenda detalj i GMI:s rapport har visat sig vara felaktig.
Ja, och på denna väg fortsatte det och håller på än idag. Som jag påpekat många gånger visar det hur ett litet antal akademiker (oftast inte själva verksamma inom klimatforskning) påverkat hur situationen ser ut idag.
Maths Nilsson, författare 