”Var rädd om skeptikerna” – en kulturdebatt av rang

SvD:s ledarsida fick nog precis den reaktion de ville ha på Lena Anderssons krönika häromdagen. Alla reagerade exakt som de skulle (jäpp, jag med). Maciej Zaremba (författare och journalist) skrev en, i mina ögon, märklig kolumn i DN 24 maj 2021 som kommentar till ”dramat”. Han menar att vi borde vara ”rädda om skeptikerna, de är ju så sällsynta”. Han påpekar att det blev fel i LA:s krönika men ändå.

Hakelius är dock upprörd och skriver en krönika, riktad mot särskilt Zaremba, i Expressen med titeln ”Den antidemokratiske grannen är nu normen”. Zarembas krönika inleds nämligen med att han beskriver att han har en granne som ”vill ersätta demokratin med en global ekodiktatur” – men ändå klagar Zaremba bara på LA:s brister, inte grannens!

Hakelius: ”Lena Anderssons skepsis är det avvikande och farliga. Den som inte ser det bisarra i det är sin samtids fånge. Den som inte ser faran är en dödgrävare.

LA fick igår chansen med en ny krönika på SvD:s ledarsida. Återigen antar jag att det ska handla om samhällets och journalisters brist på skepsis mot klimatalarmismen. Men det blir lite som att se på en sketch av Gösta Ekmans Papphammar som snubblar omkring i rummet utan kontroll. Om hon i sin första krönika åtminstone gjorde ett försök att lägga fram några exempel på saklig kritik handlar det nu enbart om trassliga trådar marinerade i en ideologisk värdegrund. Hon klagar på all undergångsretorik för att sen själv beskriva den totala katastrof och brott mot individens frihet som väntar om klimatåtgärder införs (It’s okay when we do it! – det är sen gammalt att alarmism enbart kan gälla att åtgärda miljöproblem).

Mattias Svensson (Timbroit och ledarskribent på SvD) stämmer in på Twitter: ”Lena Andersson: Det vore en hemsk tillvaro att all frihet och alla mänskliga ambitioner underordnas despoti och ett statligt satt mål. Internet: Klimatförnekare! En jobbig dag för oss klimataristoteliker, men det är vi (jag) vana vid.”

Det brukar ofta grymtas om infantila kulturdebatter, men det här är fanken Kulturdebatternas Kulturdebatt. Brist på kunskap och ovilja att lära sig upphöjs till skepticism och någon sorts försvar av den fria världen! Som om de blivit personligt kränkta av forskningens resultat.

Hakelius skriver: ”Hon konstaterade att journalistiken ersatt skepticism med aktivism i denna fråga. Hon beskrev hur alarmism blivit ett tecken på högtstående moral och tvivel ett tecken på ljusskygg osedlighet.”

Ja, hon skrev det, ja! Men helt utan belägg. Andrew Wakefield säger att vaccin ger autism – man varken måste eller bör ta det för en sanning.

LA uppvisade enbart en häpnadsväckande naivitet och bevisade dessutom att hon inte gjort minsta försök att se efter vad forskningen faktiskt säger i det hon skrev om (se mina tidigare inlägg här och här). De tre nämnda debattörerna ovan hänvisar till en filosof och ett eller annat uttalande taget ur sitt sammanhang för att bevisa för att alla alarmister vill ha en klimatdiktatur. Så ohederligt och barnsligt att jag inte orkar kommentera det mer.

Själv undrar jag om någon av alla dessa proffstyckare har en aning om vad de faktiskt ropar efter? ”Jo men alla sidor måste belysas”. Tack, men hur? De ger aldrig några konkreta förslag på hur vetenskaplig informationsspridning ska gå till.

Världen bryter ryggen för att få till just en sådan transparant belysning och dokumentering av klimatvetenskapen genom IPCC. De tusentals artiklar som ingår i deras bedömningar har granskats och nagelfarits som brukligt är innan publicering i vetenskapliga journaler. Därefter kan alla forskare försöka bekräfta, förkasta och kommentera innehållet. IPCC:s rapporter granskas sedan i sin tur i flera rundor (vem som helst har i princip kunnat vara med), kommentarer och svar är offentliga.

Men det duger inte, LA hade inte ens bläddrat i sammanfattningen – men vet ändå att det är fel. Istället lyfter hon fram anekdotiska observationer och uttjatade argument som härstammar från diverse tankesmedjor och bloggar. Allt är en konspiration. Istället ska vi lyssna på bloggar, upprop från icke-klimatforskare och enstaka akademikers åsikter som inte står på vetenskaplig grund. Då hamnar vi i samma situation som vaccinmotståndet.

Jo, man både får och bör klaga på journalister (det finns gott om rättfärdig kritik att framföra), man får ställa kritiska frågor till forskare – de flesta brukar inte ha några problem att diskutera osäkerheter och liknande, och man får vara kritisk till vilka åtgärder som ska vidtas. Men gör man det samtidigt som man slänger ur sig en konspirationsteori att alla världens forskare i princip fuskar kanske man får räkna med irriterade svar!?

Bloggen Klimatupplysningen och Elsa Widding hurrade förstås åt LA:s inlägg. Victor Galaz (associate professor vid Stockholm Resilience Centre) skrev också en replik till LA:s krönika, EW spelade in en video och kommenterar där i nedlåtande ton: ”Victor Galaz, du är helt ute och cyklar!

Låt oss ta en titt på några av EW:s påstående i videon. Ännu en bild av vad som ”tålmodigt måste diskuteras” enligt LA.


Ca 1:35: EW: Har du, Viktor, tänkt på varför klimatmodellerna stämmer så dåligt med verkligheten?

Hon väljer här att visa en klassisk bild som ska visa att alla klimatmodellerna är way off target (jag har skrivit om liknande exempel här, där cherry pickade data från troposfären – oftast enbart från tropikerna eftersom svårigheterna att få tillförlitliga data därifrån är betydande Tropical hot spot – att hantera vetenskapliga osäkerheter – Maths Nilsson, författare).

Men de så kallade skeptikerna vägrar att visa nedanstående bild för temperaturen vid markytan (CMIP5 och CMIP6 är modellensembelkörningar). Här är en utvärdering av klimatmodeller som använts sen 1970-talet RealClimate: How good have climate models been at truly predicting the future?

BILD 2 TV4 Modeller CMIP5+CMIP6

8:10 Strunta i Sammanfattning för beslutsfattare – den är skriven av politiker för politiker.

Nej.

Ca 14:20: IPCC mörkar naturliga variationer för politikerna:

En av sakerna LA tagit till sig utan minsta skepticism. EW frågar sig hur det kan komma sig att IPCC inte tar upp naturliga variationer i sammanfattningen. ”Är inte detta gravt vilseledande? Det lurar ju våra stackars journalister och politiker …”

Det enda som är vilseledande är EW:s påstående. Det tar en minut att kolla upp att det inte stämmer, här skrivs det som synes både om vulkaner och solinstrålning (men allt annat hon tar upp är förstås grundligt och skeptiskt granskat…):


Ca 15:00 Att bara koncentrera sig på koldioxid är som att gå i samma fälla som mannen som bara letade efter sina nycklar under lampskenet för det var där det var ljust.

Naturligtvis, men så är ju heller inte fallet. Det är bara att slå upp närmsta IPCC-rapport för att kontrollera.


13:30 Om klimatmodeller: Man gör många antaganden, det kan vara att den relativa fuktigheten är konstant, man antar också att kosmisk strålning är konstant, man antar att långsamma svängningar i haven saknar betydelse, man antar att solens totala strålning (TSI) inte kommer ändra sig osv…

Ca 15:40 Det är viktigt att veta att IPCC inte inkluderar naturliga variationer i modellerna.

Självklart görs antaganden. Självklart är det saker som är osäkra, precis som i alla andra vetenskaper. Ta läkemedel, alla kliniska prövningar visar att våra modeller inte är fullständiga – 100%-iga resultat erhålls aldrig. Men det innebär knappast att vi inte vet något, eller att vi ska lägga ner all modern sjukvård och sluta behandla för den skull.

Varför lyssna på EW om så komplicerade saker som klimatmodeller? Hon har, precis som jag, förmodligen aldrig varit i närheten av att använda en. Här finns en lång utläggning Q&A: How do climate models work? | Carbon Brief

Självklart tas naturliga faktorer med. Här finns t ex en beskrivning av hur solstrålning, kosmisk strålning etc hanteras: GMD – Solar forcing for CMIP6 (v3.2) (copernicus.org). Här är ytterligare saker som inkluderas i modellerna:

Eller varför inte lyssna på en av världens främsta forskare, Gavin Schmidt vid NASA. Självklart är de medvetna om begränsningarna:

Men att så tvivel om detta är den enklaste saken i världen. Det är endast de så kallade skeptikerna som förväntar sig att modellerna ska visa exakt rätt.


Ca 16:05 Klimatet varierar som en sinuskurva… Sen istiden har temperaturen varierat i 30-årscykler

EW har inga som helst problem att acceptera rena kurvpassningar om det passar in i det hon vill föra fram. Så också i detta fall Climastrology – curve fitting planetary movements (skepticalscience.com)?

Här är den senaste (?) rekonstruktionen av temperaturen sedan istiden Holocene global mean surface temperature, a multi-method reconstruction approach | Scientific Data (nature.com). Men EW ser inget exceptionellt i varken ändringarnas hastighet elle rmagnitud.

temp 12K_ny hockey

10:50 EW: Victor och hans journalist kollegor borde fundera lite på vad som styr klimatet. Har ni tänkt på solen?

Vad tror du själv?

Orkar inte mer. Samma gamla tugg. Samma hänvisningar till CLINTEL och andra pseudogrupper där vi ska ta upprop från personer som professor emeritus Ingemar Nordin på Klimatupplysningen på allvar (nej, han har inte varit i närheten att forska om klimat). Som om vi ska rösta på vilka vetenskapliga artiklar som är godtagbara.

Det här är inga engångsexempel. EW har gång efter annan visat att hon hämtar anonyma grafer på nätet och stödjer sig på information från bloggar som har bevisats vräka ut felaktig info hur många gånger som helst. (Ja, helt bevisat!)

Widding på SwebbTV igen, var är nyfikenheten? – Maths Nilsson, författare

Och när det inte går att hitta något annat, anklaga IPCC för att vara politiska. Well, här nedan listas några hundra akademiska institutioners uttalande om klimatvetenskapen. Inte för att jag tror att Andersson, Hakelius, Svensson eller Widding bryr sig – en filosof har ju sagt att vi måste införa diktatur. Kulturdebatten måste få leva! Hur skulle annars Hakelius och kompani ha ett jobb, men blanda inte ihop brist på kunskap med verklig skepticism.

Man får inte vara naiv när man söker information om klimatet. Det finns de som avsiktligt sprider felaktig information. Alla ”klimatförnekare” gör inte det förstås medvetet och alla är naturligtvis inte köpta av oljeindustrin, men debatten har blivit ett självspelande piano där felaktigheter ältats i evigheter. Vissa tidningars ledarsidor väljer att stoppa mynt i springan för att hålla det igång.

Ni har väl läst min ( 😉 ): Spelet om klimatet : vem kan man lita på i klimatdebatten? – Maths Nilsson – Bok (9789189215269) | Bokus

(tagen härifrån: List of Worldwide Scientific Organizations – Office of Planning and Research (ca.gov)

List of Worldwide Scientific Organizations

The following are scientific organizations that hold the position that Climate Change has been caused by human action:

  1. Academia Chilena de Ciencias, Chile
  2. Academia das Ciencias de Lisboa, Portugal
  3. Academia de Ciencias de la República Dominicana
  4. Academia de Ciencias Físicas, Matemáticas y Naturales de Venezuela
  5. Academia de Ciencias Medicas, Fisicas y Naturales de Guatemala
  6. Academia Mexicana de Ciencias,Mexico
  7. Academia Nacional de Ciencias de Bolivia
  8. Academia Nacional de Ciencias del Peru
  9. Académie des Sciences et Techniques du Sénégal
  10. Académie des Sciences, France
  11. Academies of Arts, Humanities and Sciences of Canada
  12. Academy of Athens
  13. Academy of Science of Mozambique
  14. Academy of Science of South Africa
  15. Academy of Sciences for the Developing World (TWAS)
  16. Academy of Sciences Malaysia
  17. Academy of Sciences of Moldova
  18. Academy of Sciences of the Czech Republic
  19. Academy of Sciences of the Islamic Republic of Iran
  20. Academy of Scientific Research and Technology, Egypt
  21. Academy of the Royal Society of New Zealand
  22. Accademia Nazionale dei Lincei, Italy
  23. Africa Centre for Climate and Earth Systems Science
  24. African Academy of Sciences
  25. Albanian Academy of Sciences
  26. Amazon Environmental Research Institute
  27. American Academy of Pediatrics
  28. American Anthropological Association
  29. American Association for the Advancement of Science
  30. American Association of State Climatologists (AASC)
  31. American Association of Wildlife Veterinarians
  32. American Astronomical Society
  33. American Chemical Society
  34. American College of Preventive Medicine
  35. American Fisheries Society
  36. American Geophysical Union
  37. American Institute of Biological Sciences
  38. American Institute of Physics
  39. American Meteorological Society
  40. American Physical Society
  41. American Public Health Association
  42. American Quaternary Association
  43. American Society for Microbiology
  44. American Society of Agronomy
  45. American Society of Civil Engineers
  46. American Society of Plant Biologists
  47. American Statistical Association
  48. Association of Ecosystem Research Centers
  49. Australian Academy of Science
  50. Australian Bureau of Meteorology
  51. Australian Coral Reef Society
  52. Australian Institute of Marine Science
  53. Australian Institute of Physics
  54. Australian Marine Sciences Association
  55. Australian Medical Association
  56. Australian Meteorological and Oceanographic Society  
  57. Bangladesh Academy of Sciences
  58. Botanical Society of America
  59. Brazilian Academy of Sciences
  60. British Antarctic Survey
  61. Bulgarian Academy of Sciences
  62. California Academy of Sciences
  63. Cameroon Academy of Sciences
  64. Canadian Association of Physicists
  65. Canadian Foundation for Climate and Atmospheric Sciences
  66. Canadian Geophysical Union
  67. Canadian Meteorological and Oceanographic Society
  68. Canadian Society of Soil Science
  69. Canadian Society of Zoologists
  70. Caribbean Academy of Sciences views
  71. Center for International Forestry Research
  72. Chinese Academy of Sciences
  73. Colombian Academy of Exact, Physical and Natural Sciences
  74. Commonwealth Scientific and Industrial Research Organization (CSIRO) (Australia)
  75. Consultative Group on International Agricultural Research
  76. Croatian Academy of Arts and Sciences
  77. Crop Science Society of America
  78. Cuban Academy of Sciences
  79. Delegation of the Finnish Academies of Science and Letters
  80. Ecological Society of America
  81. Ecological Society of Australia
  82. Environmental Protection Agency
  83. European Academy of Sciences and Arts
  84. European Federation of Geologists
  85. European Geosciences Union
  86. European Physical Society
  87. European Science Foundation
  88. Federation of American Scientists
  89. French Academy of Sciences
  90. Geological Society of America
  91. Geological Society of Australia
  92. Geological Society of London
  93. Georgian Academy of Sciences
  94. German Academy of Natural Scientists Leopoldina  
  95. Ghana Academy of Arts and Sciences
  96. Indian National Science Academy
  97. Indonesian Academy of Sciences  
  98. Institute of Ecology and Environmental Management
  99. Institute of Marine Engineering, Science and Technology
  100. Institute of Professional Engineers New Zealand
  101. Institution of Mechanical Engineers, UK
  102. InterAcademy Council
  103. International Alliance of Research Universities
  104. International Arctic Science Committee
  105. International Association for Great Lakes Research
  106. International Council for Science
  107. International Council of Academies of Engineering and Technological Sciences
  108. International Research Institute for Climate and Society
  109. International Union for Quaternary Research
  110. International Union of Geodesy and Geophysics
  111. International Union of Pure and Applied Physics
  112. Islamic World Academy of Sciences
  113. Israel Academy of Sciences and Humanities
  114. Kenya National Academy of Sciences
  115. Korean Academy of Science and Technology
  116. Kosovo Academy of Sciences and Arts
  117. l’Académie des Sciences et Techniques du Sénégal
  118. Latin American Academy of Sciences
  119. Latvian Academy of Sciences
  120. Lithuanian Academy of Sciences
  121. Madagascar National Academy of Arts, Letters, and Sciences
  122. Mauritius Academy of Science and Technology
  123. Montenegrin Academy of Sciences and Arts
  124. National Academy of Exact, Physical and Natural Sciences, Argentina
  125. National Academy of Sciences of Armenia
  126. National Academy of Sciences of the Kyrgyz Republic
  127. National Academy of Sciences, Sri Lanka
  128. National Academy of Sciences, United States of America
  129. National Aeronautics and Space Administration  
  130. National Association of Geoscience Teachers
  131. National Association of State Foresters
  132. National Center for Atmospheric Research  
  133. National Council of Engineers Australia
  134. National Institute of Water & Atmospheric Research, New Zealand
  135. National Oceanic and Atmospheric Administration
  136. National Research Council
  137. National Science Foundation
  138. Natural England
  139. Natural Environment Research Council, UK
  140. Natural Science Collections Alliance
  141. Network of African Science Academies
  142. New York Academy of Sciences
  143. Nicaraguan Academy of Sciences
  144. Nigerian Academy of Sciences
  145. Norwegian Academy of Sciences and Letters
  146. Oklahoma Climatological Survey
  147. Organization of Biological Field Stations
  148. Pakistan Academy of Sciences
  149. Palestine Academy for Science and Technology
  150. Pew Center on Global Climate Change
  151. Polish Academy of Sciences
  152. Romanian Academy
  153. Royal Academies for Science and the Arts of Belgium
  154. Royal Academy of Exact, Physical and Natural Sciences of Spain
  155. Royal Astronomical Society, UK
  156. Royal Danish Academy of Sciences and Letters
  157. Royal Irish Academy
  158. Royal Meteorological Society (UK)
  159. Royal Netherlands Academy of Arts and Sciences
  160. Royal Netherlands Institute for Sea Research
  161. Royal Scientific Society of Jordan
  162. Royal Society of Canada
  163. Royal Society of Chemistry, UK
  164. Royal Society of the United Kingdom
  165. Royal Swedish Academy of Sciences
  166. Russian Academy of Sciences
  167. Science and Technology, Australia  
  168. Science Council of Japan
  169. Scientific Committee on Antarctic Research
  170. Scientific Committee on Solar-Terrestrial Physics
  171. Scripps Institution of Oceanography
  172. Serbian Academy of Sciences and Arts
  173. Slovak Academy of Sciences
  174. Slovenian Academy of Sciences and Arts
  175. Society for Ecological Restoration International
  176. Society for Industrial and Applied Mathematics
  177. Society of American Foresters   
  178. Society of Biology (UK)   
  179. Society of Systematic Biologists
  180. Soil Science Society of America
  181. Sudan Academy of Sciences
  182. Sudanese National Academy of Science
  183. Tanzania Academy of Sciences
  184. The Wildlife Society (international)
  185. Turkish Academy of Sciences
  186. Uganda National Academy of Sciences
  187. Union of German Academies of Sciences and Humanities
  188. United Nations Intergovernmental Panel on Climate Change
  189. University Corporation for Atmospheric Research
  190. Woods Hole Oceanographic Institution
  191. Woods Hole Research Center
  192. World Association of Zoos and Aquariums
  193. World Federation of Public Health Associations
  194. World Forestry Congress
  195. World Health Organization
  196. World Meteorological Organization
  197. Zambia Academy of Sciences
  198. Zimbabwe Academy of Sciences

”Att tålmodigt diskutera” – efterspel till Lena Anderssons ”klimatartikel”

Jag är egentligen obeskrivligt trött på uppmärksamheten runt Lena Anderssons (LA) krönika i SvD (se mitt förra inlägg för kommentarer). Särskilt olyckligt är att en dråplig enhetsmiss vi alla hade kunnat göra fick ta så stor plats när detta var det minsta problemet med krönikans innehåll (Fahrenheit hade blandats ihop med Celcius).

Men efterspelet väcker några intressanta frågor, hur ska egentligen vetenskaplig informationsspridning ska gå till? I ett bemötande av kritik skriver LA:

Något är allvarligt fel med en hegemoni som är så upptänd att den måste förgöra alla kättare i stället för att tålmodigt diskutera.

Nu är situationen knappast så enkel som hon vill ge sken av. Jag tänkte exemplifiera med några punkter från ett inlägg skrivet av Elsa Widding i Epoch Times som också publicerades i helgen som gick. Men först, några ord om efterspelet till LA:s krönika:

Victor Galaz (statsvetare, associate professor vid Stockholm Resilience Centre) fick en replik publicerad i SvD. Den är låst och jag har inte läst den, men vad jag förstår skriver han att LA:s krönika är ett textboksexempel på tobaksbolagens taktik att så tvivel om forskningsresultat appliceras.

Ingemar Nordin på bloggen Klimatupplysningen kommenterar Galazs replik: ”Det finns inte en enda saklig invändning i Galazs respons utan bara desperata försök att svartmåla budbäraren, i det här fallet LA.”

Eftersom jag inte har läst Galaz replik vet jag inte hur det är med den saken, men Nordins respons påvisar bristerna i att bara anföra ”tobakstaktiken”. Hur väldokumenterat detta fenomen än är så är det lätt att få uppfattningen att det inte finns sakliga argument att bemöta LA:s inlägg med. Och jag tror inte någon (nåja) för en sekund tror att LA är betald av oljeindustrin. Argumentationen träffar därmed fel.

(Nu är dock LA:s krönika allt annat än saklig och som jag skrev i mitt första inlägg blir det oerhört mödosamt/svårt att bemöta utan att skriva en hel uppsats. Bara en sådan sak att LA menar att det är miljörörelsens vilja att kritisera livsstilen i väst som ”gör det nödvändigt att utsläppen ensamma orsakar uppvärmningen” är ett ordentligt svepande påhopp som dryper av politik – det är en gång för alla inte miljörörelsen som påstår att så är fallet utan IPCC.)

LA:s krönika är snarare ett symptom på den faktaförvirring som organisationer likt NIPCC och en drös med tankesmedjor och bloggar lyckats åstadkomma i debatten. Och ja, de har fått ordentligt med flis från diverse oljebolag för att driva dessa kampanjer (nu syftar jag inte på alla bloggar förstås).

Några rader ur LA:s svar på kritiken belyser saken tydligt (citaten är tagna från Nordins inlägg):

Vi lever i en värld som hävdar att vi måste bryta med allt vad människan är och har uppnått. Då är det knappast för mycket begärt att medborgarna får höra oklarheterna diskuteras tills de är nöjaktigt utredda. En sådan är varför det har funnits värmeperioder innan människan brände kol, körde bil och flög. Frågan är allt annat än insinuant, för jag känner inte till svaret. Men jag vill gärna leva i ett samhälle där journalistiken är frimodig nog att undra huruvida detta påverkar teorin om växthusgaserna.

Det Lena Andersson (och andra) måste förstå är att kritiken inte handlar om att frågor ställs om historiska värmeperioder. Herregud, forskarna har ställt sig dessa frågor från första början och informationen finns att tillgå. Men att du inte sitter på denna kunskap, är det verkligen journalisters eller forskares fel? Jag undrar också i vilken form du behöver få informationen serverad för att ta den till dig? Jag frågar mig ärligt om det verkligen ska vara nyhetsmedias roll att stå för all utbildning av vuxna människor?

Du, LA, visade i din krönika att IPCC:s rapporter inte duger. Ingen normal människa sätter sig och läser IPCC stora rapporter (tusentals sidor). Är man dessutom lekman lär det vara mycket man inte förstår. Just därför tas ju Sammanfattning för beslutsfattare fram. Forskare och delegater formulerar den gemensamt för att den ska vara tydlig och tillräckligt enkel att förstå. Uppenbarligen hade du inte ens bläddrat i den (se mitt förra inlägg). Var finns nyfikenheten? Hur kan man ens tänka tanken att klimatforskare inte har undersökt solens inverkan på klimatförändringarna? I mina ögon är det ingen saklig kritik du framför utan ett rent påhopp och anklagelse om medvetet fusk.

Ingen annan vetenskap sammanställs på detta omfattande sätt. Den remissas i omgångar, kommentarer och svar finns offentliga. Klimathotsskeptikernas favorithypoteser som Svensmarks kosmiska strålning, Lindzens irishypotes och så vidare har inte ignorerats och diskuteras däri. En mängd vetenskapliga studier har dock motbevisat dem, precis som vetenskap har fungerat i alla tider.

Det finns en rad andra organisationer som regelbundet sammanställer vetenskapen i klimatfrågan. Nätet svämmar över av information. Där finns svar på dina frågor. De har belysts. Men berätta, vad ska krävas för att du läser detta?

Naturligtvis finns det osäkerheter. Självklart vet man inte allt. Men du tror väl inte att vi kan allt om cancer? Ingen rationell person anser väl att läkarna därför inte vet någonting om saken och att all behandling ska avbrytas tills vi luskat ut exakt allt.

Men jo, jag vet varför du tvivlar – du har hittat annan information på nätet. Folk med akademiska titlar har åsikter. Du börjar undra. Och ja, jag förstår om du börjar vackla – många har jobbat hårt för att debatten ska hamna just där. Jag har ägnat en miljard inlägg om bristen i dessa argument. En gång i tiden skrev meteorologiprofessor Lennart Bengtsson så här om NIPCC:s rapporter: Uppsalainitiativet: Lennart Bengtsson om NIPCC:s nya tvivelaktiga rapport

LA och Nordin vill göra sken av att hennes krönika är rimlig kritik mot vissa överdrifter i journalistiska inslag (ja, självklart existerar sådant), men det du efterfrågar Lena Andersson, är att blogginlägg och tyckande ska behandlas med samma tyngd som vetenskapliga publikationer. Även du måste inse problematiken i detta? För varthän leder det?

Anslagens fördelning har därtill en benägenhet att gynna konsensus och anpassning.” Det är ett typiskt konspiratoriskt grepp som är omöjligt att argumentera emot. Varje vetenskaplig studie som slår fast ett samband blir också samtidigt ett bevis för att det handlar om fusk. Det finns uppenbara paralleller till ämnen jag inte behöver nämna.

LA skrev: ”… i stället för att tålmodigt diskutera

Jag vet inte om hon just har halkat in i klimatdebatten, men detta ”tålmodiga diskuterandet” har pågått i åtminstone 30 år. Debatten har ännu inte tagit sig förbi millenieskiftet: Medeltida värmeperioden och Manns hockeyklubba – Maths Nilsson, författare

Ett par påstående från Elsa Widdings debattartikel i Epoch Times ger exempel på hur denna debatten (inte) fungerar. (skrivit en del om hennes påståenden tidigare, t ex här: Widding på SwebbTV igen, var är nyfikenheten? – Maths Nilsson, författare)


EW: ”Man är också överens om att ismassorna har smält under de senaste 40 åren och att situationen under 1930-talet var likartad som den vi ser idag.”

Nej, det är ”man” inte överens om. Påståendet är dessutom vagt och det är svårt att veta vad hon syftar på – ”ismassorna” kan innebära mycket.

Ice core record of surface meltwater runoff (black), with models based on observed temperatures for recent decades (red/orange/blue).
Smältning av Grönlands glaciärer / Ice core record of surface meltwater runoff (black), with models based on observed temperatures for recent decades (red/orange/blue) Greenland’s melting snow makes new hockey stick (graph) | Ars Technica

IPCC: ”Between 1979 and 2018, Arctic sea ice extent has very likely decreased for all months of the year. September sea ice reductions are very likely 12.8 ± 2.3% per decade. These sea ice changes in September are likely unprecedented for at least 1000 years.”

Men det är heller ingen som mörkar att det är mycket man inte vet om detta RealClimate: Why is future sea level rise still so uncertain? Hittills har dock inte osäkerheterna varit till vår fördel: Direct observations of submarine melt and subsurface geometry at a tidewater glacier | Science (sciencemag.org)

Bild

EW: ”Den ökning vi sett sedan regelbundna mätningar började på Hawaii för 60 år sedan kan uppfattas som hög, från 315 ppm till dagens 415 ppm, men är i sammanhanget mycket liten, och från en från början låg nivå.”

Nonsenspåstående. Ingen mänsklig varelse har upplevt de nivåer vi nu har i atmosfären. Någonsin. Inte ens om man är meteorlogiprofessor borde man få slippa undan med argument som att jorden haft 1000 ppm tidigare utan att berätta varför man inte anser att 10-15 meters högre havsnivå skulle innebära problem. Inte heller vifta bort det faktum att delar av jorden då kan nå wet bulb temperature på +35C (googla om du inte vet vad det är) med att det finns AC.

(nej, man kan inte bara plocka ut en faktor ur ”klimatet har alltid varierat” och blunda för resten, och nej, ingen tror att vi är på väg dit heller).

The inexorable rise of carbon dioxide levels in the atmosphere.

EW: ”En liten förändring av mängden koldioxid kommer därför ha en marginell betydelse när vi ser till den totala mängden växthusgaser i atmosfären. Effekten av en ökad mängd växthusgas är inte heller linjär utan logaritmisk vilket gör att det blir svårare och svårare att få temperaturen att stiga till följd av mer koldioxid.

Det må vara delvis sant men inte ens IPCC-kritiska klimatforskare köper Widdings uttjatade argument om detta: Skeptical Arguments that Don�t Hold Water « Roy Spencer, PhD (drroyspencer.com)

EW: ”IPCC har under fyrtio år hållit fast vid att en fördubblad halt koldioxid i atmosfären leder till en temperaturökning på mellan 1.5 och 4.5 grader. Data och observationer pekar nu på att siffran ligger i det undre intervallet (till exempel Lewis and Curry et al).

Nej, det gör det inte. Förra året publicerades en av de största studierna som gjorts på detta område An Assessment of Earth’s Climate Sensitivity Using Multiple Lines of Evidence – Sherwood – 2020 – Reviews of Geophysics – Wiley Online Library Slutsatsen: Mycket sannolikt: 2,2-4,9°C (90% range) med bästa uppskattningen till strax över 3°C. 

Hur kan då Widding påstå något sådant? Hon plockar ut en detalj och tycks sedan vara oförmögen att ta in annan information. Just detta kan härledas till en grovt felaktig graf från en blogg: Är jag en klimatjihadist? Mörner och klimatkänsligheten, del I – Maths Nilsson, författare

EW: ”… speciellt inte på grund av en icke vetenskapligt belagd teori om global uppvärmning kopplad till användningen av fossila bränslen.”

Oh, please: Existerar växthuseffekten? – Maths Nilsson, författare

Listan på den här typen av konstaterade felaktigheter och avsiktligt manipulerade grafer från olika bloggar är snudd på oändlig. Det vore intressant att höra hur LA tycker sådant här ska hanteras. Det torde vara omöjligt att ha missat hur desinformation sprids. Något konkret förslag istället för att anklaga hela forskarkåren för att vara korrupt hade uppskattats.

Lena Andersson: ”Vi lever i en värld som hävdar att vi måste bryta med allt vad människan är och har uppnått.

En sådan löjlig halmgubbe att jag inte orkar bemöta den. Men här kan även jag skjuta in lite kritik mot journalistiken: varför inte granska alla de ekonomiska undergångsspådomar vi hört genom åren i alla stora miljöfrågor. Vi har facit på dem nu! Var är alla rop om alarmism i dessa sammanhang?

Och Lena Andersson, är du inte ens lite upprörd över att länder som Kanada med sin konservativa regering á la Stephen Harper 2006 satte munkavle på sina forskare. De fick inte ens prata om sin egen forskning med journalister utan tillstånd. Och fick förskrivna svar på frågor när de åkte på konferenser. Ja, det är i nutid.

Att chefen för den enhet som koordinerar USA:s miljöarbete kom direkt från oljeindustrins lobbygrupp (han hade där ansvarat för deras ”klimatprogram”). Det är dokumenterat hur han har redigerat diverse forskarrapporter för att tona ner allvaret. Och ja, han har erkänt detta.

Att Gunnar Hökmark (M) kunnat driva tankesmedja ihop med den ”ökände” konsulten Chris Horner samtidigt som han var EU-parlamentariker och vice ordförande i EPP – och vägra lämna ut uppgifter på vilka som finansierade deras verksamhet.

Och så vidare.


Ja, jag anser inte att det duger att enbart hänvisa till tobaksindustrins dokumenterade planer att så tvivel om forskningen. Det är visserligen väldokumenterat hur oljebolagen finansierat liknande verksamheter men det är samtidigt väsentligt att visa att det inte är huvudorsaken till att pseudoskeptiska argument förkastas – det handlar om grundligt vetenskapligt motbevisade saker. Samtidigt är jag nog mer medveten än de flesta om hur tröttsamt evighetsjobb det innebär.

Men jag förstår att Lena Andersson kan tvivla. Men man kan inte vara naiv om man letar efter information på nätet idag. Appeal to authorities räcker inte. Det finns läkare som skrivit artiklar om att HIV inte orsakar AIDS och att aborter är skulden till ”bröstcancerepidemin” (som av en händelse publicerade i samma tidskrift som den artikel som ska motbevisa klimatkonsensus i det så kallade Orgegonuppropet).

När är dessa frågor ”nöjaktigt utredda” enligt Lena Andersson? Jag vet inte, men så länge man bevisligen inte ens har bläddrat i IPCC:s sammanfattande rapporter tänker jag inte ta hennes argument på allvar.

Spelet om klimatet : vem kan man lita på i klimatdebatten? – Maths Nilsson – Bok (9789189215269) | Bokus

Varför trampar ”klimatkritiker” alltid så snett?

Det blev ett himla ståhej om Lena Anderssons (LA) artikel på SvD:s ledarsida i helgen: Journalistiken sviker sitt uppdrag i klimatfrågan | Lena Andersson | SvD (låst) (det blev min kanske mest delade tråd någonsin på Twitter). Själv pendlar jag mellan att vara nöjd över att felen uppmärksammas och att fyllas med olustkänslor för att ingå i ett drev i högt tonläge. Ville bara skriva några rader om detta och problematiken att bemöta den här typen av inlägg.

SvD-artikeln är nu låst men ingressen sammanfattar LA:s budskap ganska bra:

”Journalistiken har lämnat sitt skeptiska uppdrag för ett civilisationskritiskt, samtidigt som miljörörelsen gått från att vara i opposition till makten till att bli makten.

Nu säger vi alla det här i kör ännu en gång: IPCC är ingen miljörörelse.

Kort sagt, hon menar att journalister inte förhåller sig skeptiska till vad de skriver om klimatet och att kritiska frågor uteblir – de driver istället en politisk agenda. Eftermälet mynnar som vanligt ut i en slutsats i stil med att man inte får kritisera klimatlarmen utan att bli kallad klimatförnekare. Visst, jag kan hålla med om att somliga delar ut denna stämpel i tid och otid, och ja, det förekommer överdriven undergångsretorik, överdrivna tidningsrubriker osv som inte har stöd i forskningen – precis som i alla samhällsfrågor som någonsin existerat.

LA:s inlägg låter precis som det brukar vara när politiska proffstyckare ska låta kaxiga i klimatdebatten. Det som kanske liknar edgy och skarpa argument är bara tröttsamma zombiepunkter som ältats i olika varianter i decennier. Om man nu ska vara kritisk till IPCC:s rapporter och snudd på alla relevanta akademiska institutioner världen över får man faktiskt ha lite mer kött på benen än att vara sur över nyanser i några nyhetsinslag. (Och klara av kritiska repliker utan att börja gråta över brist på yttrandefrihet (inte riktat till LA utan halva Twitter)).

Min, och andras kritik, handlar inte om att vilja censurera och tysta dessa personer för att de inte ”tycker rätt” – det handlar om att den framförda kritiken är så förbaskat dåligt underbyggd och frustrationen över att de ständigt får nya plattformar att föra ut det som någon sorts sanning. De blir sen hyllade som modiga hjältar som vågar stå upp mot etablissemanget.

Jag kan förstå att man kanske kan få den uppfattningen om man först nu råkat ta del av klimatdebatten (när media äntligen började behandla den på allvar i och med uppståndelsen efter Greta Thunbergs klimatstrejk). Men det är långt ifrån sanningen.

LA hade läst Sven Börjessons egenutgivna bok Klimathistoria, och tydligen köpt allt med hull och hår (han är tidigare reporter på Sveriges radio). Hon klagar på att andra inte ställer kritiska frågor men hela hennes artikel är ett haveri på just den punkten. Exempel:

”I de vetenskapliga rapporterna diskuterar IPCC såväl växthusgaser som naturliga variationer, skriver Börjesson, men i sammanfattningarna för politiker (och massmedier) anges enbart människoskapade orsaker.

Börjesson skriver det kanske. Nivån av slapphet är obeskrivlig när man skriver en hel artikel om just att vara kritisk inställd och inte bryr sig om att kolla upp en sådan här sak. Det tog mindre än en minut att göra, naturligtvis finns det beskrivet också:

Att man för det första köper att alla mainstreamforskare skulle ignorera naturliga klimatfaktorer är häpnadsväckande i sig men är ett stående tema hos Lars Bern, Swebb-TV och så vidare. Slapphänta inlägg som LA:s gör att det lever kvar. Det säger nog dock mest om hur långt ner i kaninhålet man har stoppat huvudet.

Men det är inget nytt på SvD:s ledarsida, det var inte särskilt längesen de hävdade att just IPCC:s Summary for policymakers inte var skriven av forskare:

IPCC sammanställer mängder av angelägen forskning som spänner över flera områden, men de rapporter som oftast når den offentliga diskussionen är sammanställda av politiska tjänstemän och ska betraktas just som det, och inte som en högre makts dekret.De som sätter tvångströja på debatten | Tove Lifvendahl | SvD

Visst finns det andra saker i hennes artikel jag kan hålla med om men SvD:s ledarsidas skepticism är väääldigt selektiv. För samtidigt som de tvivlar på IPCC:s rapporter, så publicerar de regelbundet Lomborgs alster utan att ställa en kritisk fråga om t ex varför han anser att en ”optimal temperaturökning” är det dubbla mot vad hela det naturvetenskapliga forskarsamfundet varnar för kan ge förödande konsekvenser.

Att SvD:s ledarsida är tveksamt inställda till IPCC är sen gammalt, här t ex från 2005: Människans inverkan överdrivs kraftigt | SvD Och ja, det ligger er i fatet. Inte mycket tyder på att ni ändrat er i frågan heller.

Om vi nu ska tala om medialt haveri i klimatdebatten…


LA tar sen upp larmen om en ny istid som fanns på 1970-talet. Hon hänvisar till artiklar fyllda av undergångsretorik i bl a Guardian och Expressen (tror jag det var) som uppstått efter en ”nedkylning” mellan 1940 och 70-talet (mkt beroende på utsläpp från fossila bränslen). Ja, det existerade definitivt sådana larm. Och visst kan man väl kalla det ett misslyckande för journalistiken att dessa fick så pass stor spridning, för det speglade inte alls det vetenskapliga läget (se länk nedan).

Så här beskriver Lindzen, den kanske mest meriterade ”IPCC-kritiska” forskaren:

”… den globala nedkylningstrenden under 1950- och 1960-talen ledde till en mindre hysteri om global nedkylning på 1970-talet. […] Men det vetenskapliga samfundet tog aldrig till sig saken, regeringar ignorerade det och med stigande globala temperaturer i slutet av 1970-talet dog saken mer eller mindre ut.”

Det går att körsbärsplocka ut gamla tidningsartiklar och bevisa vad som helst. Jag skulle på liknande sätt kunna påstå att det larmades om en ny istid under hela 2010-talet och referera till både tidningsartiklar och vetenskapliga rapporter. Kombinera innehållet i denna Klimatspådomar vi (inte) minns – Maths Nilsson, författare med några bilder som nedan. Voilà!:

Skillnaden mot nuläget är att det knappt finns någon vetenskaplig artikel som motsäger en antropogen driven uppvärmning bland de tiotusentals artiklar som publicerats. Så såg det inte ut om istid/uppvärmning på 70-talet och parallellen med klimatfrågan idag håller inte!

Även detta är gammal skåpmat:

LA lyfter sen fram några uttalanden från enskilda forskare och andra tidningsklipp. Hon skriver att istidslarmen gjorde att ”FN aktiverades mot fattigdomen och för att bromsa tillväxten i nord.” Om det är sant vet jag inte men jag anar varthän detta lutar …

LA fortsätter om Börjesson: ”Som SR:s utsände på de stora klimatkonferenserna i FN:s regi på 1990-talet när den nuvarande kursen togs ut, såg han hur den politiska dimensionen kom allt starkare till uttryck på vetenskapens bekostnad. I boken åskådliggörs hur FN efter murens fall stegvis kunde återvinna terräng i sitt gamla paradämne, de rikas ländernas skuld till de fattiga.

Så där ja, det är bara ett litet skutt till den vanligt förekommande anklagelsen om att FN vill införa världskommunism i klimatets namn. För ja, vi har hört detta förut. Men som bevis på ignorerad vetenskap finns bara bloggar och diverse tankesmedjerapporter (Ett typexempel på hur svepande anklagelser används, LA anför inga som helst konkreta exempel och det är svårt att bemöta och känslan av konspiration blir kvar där, hängande som ett mörkt moln över diskussionen).

Men det väl för f-n inte så att forskarvärlden är kritiska till att FN har åstadkommit för mycket klimatåtgärder. Och for the record, alla dessa vetenskapliga institutioner ÄR INTE FN! Det är inte heller alla de vetenskapliga artiklar som publiceras. Allt är naturligtvis inte världsklass, men återkom när du kan beskriva hur det går till när alla dessa forskare inom ett otal discipliner samordnar sina resultat ”för att få sina forskningsanslag!”

LA tar upp filosofen Torbjörn Tännsjö som i en nyutkommen intervjubok tydligen menar att vi kommer att ”koka oss själva till döds”. Tännsjö ”sätter sitt sista hopp till ‘en globaldespotisk regim’.” Att lyfta fram extremerna är effektivt. Och Tännsjö lyfts ofta fram trots att hans åsikter är kliniskt frånvarande i nyhetsrapporteringen. Han har väl skrivit några debattinlägg och sen dyker dessa upp som vedpinnar i klimahotsskeptikernas eldar: ”alla alarmisterna vill avskaffa demokratin”. Som om han skulle stå för någon allmängiltig ståndpunkt i klimatdebatten. Herregud.

Naturligtvis finns det osäkerheter men en förutsättning för att kunna ställa kritiska frågor är att man faktiskt är något sånär insatt i frågan. Många proffstyckare är inte det. LA:

”Att ställa frågor är suspekt, för det ser ut som tvivel. Hänvisningarna till forskning liknar egendomligt nog mer krampaktig tro än ett vetenskapligt förhållningssätt. Med ett sådant ska ju allt som talar emot teorin sökas upp och beaktas, snarare än framställas som hädelse och ges beteckningar av det slag som gudsförnekare brukade föräras.”

En bra början för att undvika dessa tillmälen är att läsa på innan man blir hänförd av en, säger en, bok och anklaga sina kollegor för att inte göra sitt jobb.


LA skriver sen om hur Börjesson beskriver debatten om extremväder. Notera igen att hon hänvisar till vad Börjesson skriver. Hon har inte kollat själv. Hon verkar inte ha ställt de kritiska frågor om Börjessons texter som hon avkräver sina sina usla kollegor.

Och ja, media överdriver ibland. Definitivt. Men braskande rubriker kommer vi att få leva med. Sluta gråt. Eller är det SvD:s ledarsida som kommer gå i bräschen i kampen mot kommersialismen!?

Och det finns en massa osäkerheter i detta. Absolut. Men det är lika tröttsamt att höra att det inte finns några bekräftade trender eller vetenskap bakom. Och här kommer ytterligare ett problem med att bemöta en artikel som LA har skrivit. Ett litet stycke tar år och dagar att bemöta, minsta osäkerhet uppfattas som att forskarna inte vet något alls. Jag orkar inte mer och nöjer mig med att länka till det jag skrivit tidigare:

Här en interaktiv karta över väderextremer och uppskattningar om hur dess sannolikhet har påverkats av klimatförändringarna följt av en sammanfattande artikel om den här typen av attribution studies:

Börjesson skrev en kommentar på SvD:s ledarsida för att korrigera några påståenden och avslutar:
”Fel ska rättas till och det gäller även för andra felaktiga påståenden som florerar när det gäller klimatet. Jag önskar att påståenden som ”de tropiska orkanerna blir allt fler” och ”naturkatastroferna har ökat under 2000-talet” hade granskats på samma ambitiösa sätt.”

För all del, men det innebär inte att man behöver låtsas som att inga mönster syns. Som exempel:

IPCC AR5 WG1 Chapter 2, page 215They show that positive trends (reflecting an increase in the length of drought and/or extreme precipitation events) are most marked in Europe, India, parts of South America and East Asia although trends appear to have decreased (reflecting a decrease in the length of drought and/or extreme precipitation events) in Australia and northern South America (Figure 2.33c). Data availability, quality and length of record remain issues in drawing conclusions on a global scale, however.

Kom ihåg att detta är snart 8 år gammal information och mycket har hänt sedan dess. Läs mer på Guest post: Climate change is already making droughts worse | Carbon Brief


Några andra exempel (som jag började med innan ovanstående text växte 🙂 Jaja, ni får väl stå ut med en för lång text igen…):

Ann Charlott Altstadt skrev en krönika i Fokus 2019: ”Jag vill exempelvis veta hur mycket människans utsläpp betyder i jämförelse med solens aktiviteter och är sambandet verkligen kausalt mellan ökade mängder koldioxid och temperaturökning? Så varför kan frågorna inte belysas, för och emot, det handlar ju faktiskt om planetens undergång?”

Visst är det rimliga frågor men återigen, det finns beskrivet i IPCC:s rapporter liksom i ett otal andra rapporter. Svensmarks kosmiska strålningshypotes, Lindzens irishypotes osv har inte ignorerats. Mängder med studier har visat att dessa hypoteser inte håller. Precis som vetenskap har fungerat i alla tider.

Om vi ska ta hänsyn till varenda forskares åsikter som uttrycks på bloggar och liknande och likställa detta med vad som är vetenskapligt publicerat, ja då kommer vi aldrig komma vidare med någonting. Det gäller inte bara klimatfrågan. Dessa frågor HAR belysts. Att du inte orkar leta rätt på informationen är ett helt annat problem. Att någon enstaka journalist/författare/forskare överdriver ursäktar inte att du inte orkar läsa in dig på ämnet.

Och på tal om Fokus, de utnämnde Jens Ganman till årets svensk 2019. Även han staplar felaktigheter på varandra och är dessutom medveten om dem men skiter i det och delar på ändå:

Precis som i en krönika på Göteborgsposten förra året ältas felaktigheter om Mann:s hockeyklubbsgraf och annat.

Elsa Widding satt på Kvartals fredagsintervju och påstod att det inte är vetenskapligt kontroversiellt att ifrågasätta ”koldioxidhypotesen”. Staffan Dopping hade inga särskilt kritiska frågor att bemöta det med. Men till och med IPCC-kritiska Roy Spencer avfärdar sådant här som rent nonsens:


Ja, det är så här det brukar låta. Visst finns det överdrifter och annat som kan kritiseras i klimatdebatten, men herregud gör då det istället för att anspela på konspirationshistorier och liknande. Gör åtminstone ett försök att hitta information bortom bloggarna. Det duger inte att klaga på att era journalistkollegor är en slö fårskock när ni själva inte ens gör en liten sanity check på det ni skriver. Appeal to authorities är ingen bra grej om man ska vara skjutjärnsreporter…

Det blev för övrigt mycket fokus på LA:s avslutande mening, hon slår till med att det minsann varit varmare tidigare, hela 25 grader, på Antarktis 1934. Det är förstås långt högre än 2020 års rekord på 18 grader (klimatet har alltid varierat osv). Bara det att temperaturen från 1934 är i Fahrenheit medan den senare är i Celsius. Jag skulle säkert kunna göra liknande misstag, men har man skrivit en hel artikel som ”idiotförklarar” sin egen nyhetsredaktion för att vara okritiska, ja då får man nog ta en smäll. SvD har rättat och det visar sig att felet kommer från Börjessons bok.

Men just detta blir väl bara ytterligare ett tecken på att Lena Andersson inte ägnat särskilt många kritiska tankar om innehållet i den bok hon har läst. Visst finns det anledning att kritisera olika nyhetsinslag. Det innebär dock inte att man måste stoppa ner hela kroppen i kaninhålet!

Bild

Flera av SvD:s nyhetsjournalister verkade för övrigt inte särskilt nöjda över sin ledarsidas påhopp på dem ….

Skrev lite om efterspelet: ”Att tålmodigt diskutera” – efterspel till Lena Anderssons ”klimatartikel” – Maths Nilsson, författare


Diagnostiskt klimattest för ledarskribenter – Maths Nilsson, författare

Spelet om klimatet : vem kan man lita på i klimatdebatten? – Maths Nilsson – Bok (9789189215269) | Bokus

Klimatdebattens mest skrämmande artikel?

Klimatdebatten känns ibland helt obegriplig. Å ena sidan: ett enormt tryck för att begränsa utsläppen så att den globala medeltemperaturen ska hålla sig under 2ºC (helst 1,5ºC ) till år 2100 – allt för att klara oss undan potentiellt katastrofala följder. Å andra sidan: uppvärmningen kommer ha en rätt marginell påverkan på världens BNP och människans vardag, det optimala är att ”sikta på” en temperaturökning om 3,5-4ºC – dubbelt så högt jämfört med Parisavtalets ambitioner!

Det senare är vad exempelvis Nordhaus, som fick ekonomipriset till Nobels minne 2018, menar. Likaså Lomborg (som bygger mycket av sina resonemang på Nordhaus slutsatser). Motsättningarna åskådliggörs tydligt i detta replikskifte mellan Wijkman och Lomborg på SvD:s ledarsida. Det märkliga är att båda hänvisar till IPCC!

Hur är det möjligt?

Ekonomiprofessor Steve Keen anser sig ha svaret på den frågan. Och kanske är hans artikel där han förklarar detta en av de mer skrämmande i hela klimatdebatten? Full article: The appallingly bad neoclassical economics of climate change (tandfonline.com)

Först en titt på några av de faror som kan ligga och skvalpa där i framtiden enligt ”alarmisterna”. IPCC gav ut en specialrapport SR15 år 2018 som beskrev riskerna med att bara gå från 1,5C till 2C:s global uppvärmning, här en av bilderna Graphics — Global Warming of 1.5 ºC (ipcc.ch):

Flera studier visar att djur och växtliv riskerar att drabbas hårt av uppvärmningen. Vid 3,2°C ökning av den globala medeltemperaturen förväntas hälften av alla insekter, växter samt en fjärdedel av alla ryggradsdjur ha förlorat mer än hälften av sina utbredningsområden. The projected effect on insects, vertebrates, and plants of limiting global warming to 1.5°C rather than 2°C | Science (sciencemag.org).

Naturligtvis finns det osäkerheter i sådana här analyser men det är inte de exakta siffrorna som är viktiga, det handlar om trender och riskhantering. Ovanstående effekter förväntas alltså uppstå vid en lägre temperatur än den både Nordhaus och Lomborgs anser vara ett optimum då man tar hänsyn till kostnader för klimatåtgärder.

När temperatur och fuktighet blir för hög klarar vår kropp inte längre av att svettas (vätskan avdunstar inte). Då handlar det bara om timmar innan kroppen kollapsar av överhettning. Många människor har dock svårt att överleva i förhållanden innan denna tröskel överskrids – några kända värmeböljor som orsakat stor överdödlighet är Paris år 2003 med 4870 dödsfall och Moskva år 2010 med 10 860 dödsfall.

Enligt Mora et al 2017 innebär en global medeltemperaturökning på 3,8C att exempelvis Jakarta kommer få detta klimat året runt (PDF) Global risk of deadly heat (researchgate.net). Nedan visas resultatet från deras beräkningar över hur många dagar av ”dödligt klimat” som kan förväntas i en framtid vid olika koncentrationer av koldioxid i atmosfären (olika RCP). Lomborgs optimum ligger på 3,75 °C och det motsvarar nästan bilden RCP8.5 nedan. Notera att det inte innebär att hela befolkningen kommer trilla ihop under dessa dagar!

Climate Change, Public Health, Social Peace | SpringerLink

Här är en annan studie på samma tema: Deadly heat waves projected in the densely populated agricultural regions of South Asia | Science Advances (sciencemag.org) Och här en till: An adaptability limit to climate change due to heat stress | PNAS

Nu finns det stora osäkerheter även i dessa projektioner och de olika studierna kommer inte till identiska slutsatser om när detta kommer inträffa, men ändå.

Det finns alltså en lång rad risker med att temperaturen ökar mer än 2°C (långt fler än vad som redovisat ovan, jordbrukets produktivitet tycks t ex redan nu ha påverkats negativt: Climate change has cost 7 years of ag productivity growth | Cornell Chronicle).

Det finns dock ytterligare en väsentlig sak som behöver läggas till:

Forskarna – i alla fall de naturvetenskapliga – tycks ganska ense om att klimateffekterna inte kommer att ske linjärt. Det finns uppenbara risker att diverse jämviktsförhållande rubbas så att jorden hamnar i ett ”nytt läge” som vi inte utan vidare kan ta ett steg tillbaka ifrån. Att sluta släppa ut CO2 är för sent och kommer inte hjälpa. Dessa abrupta klimatförändringar brukar kallas tipping points, se t ex denna studien Tipping elements in the Earth’s climate system | PNAS:

En sådan punkt handlar om att Arktis sommar-is helt försvinner. När isen är borta absorberar havet mer solljus istället för att reflektera bort det och havet värms upp – och det blir lite av en självförstärkande spiraleffekt. Enligt studien är det tänkbart att vi redan passerat denna tipping point. Mer om detta i populärvetenskaplig form: As Climate Change Worsens, A Cascade of Tipping Points Looms – Yale E360.

Forskarna verkar vara rörande överens om att riskerna för att passera dessa gränser ökar dramatiskt om den globala medeltemperaturen kryper över 2°C. (Naturligtvis är det inget speciellt som händer vid just gränsen 2°C, det hela handlar om riskbedömningar och det mänskliga behovet av att sätta siffror och absoluta gränser på allt 😉 .)


Men, som sagt, IPCC:s rapporter innehåller även andra delar som behandlar kostnader och tänkbara åtgärder. Kapitlet ”Key Economic Sectors and Services” från 2014 inleds så här:

For most economic sectors, the impact of climate change will be small relative to the impacts of other drivers (medium evidencehigh agreement). ”

I mina öron rimmar detta illa med vad som presenteras i övriga kapitel, men vad vet jag. Bedömningen bygger förstås på resultaten från ekonomiska modeller. Här var, vad jag förstår, Nordhaus pionjär i att utvärdera klimatförändringarna. Hans modell kallas DICE och man kan fråga sig om den tar hänsyn till effekterna av minskad mängd krill, förstörda korallrev och allt vad som förväntas påverkas av uppvärmningen? Ingen enkel uppgift, jag undrar om ens biologer med någon större säkerhet kan förutspå vad som kommer hända när/om diverse bestånd kollapsar.

Ekonomiprofessor Keen har som sagt granskat vad Nordhaus DICE-modell bygger på:

Till att börja med konstaterade Nordhaus i en artikel 1991 att nära 90% av USA:s ”ekonomiska verksamheter” inte påverkades av klimatförändringar och därför kunde bortses ifrån. Det var enbart saker som jordbruk och annat som skedde utomhus som påverkades av väder och behövde tas med i beräkningarna:

Our estimate is that approximately 3% of United States national output is produced in highly sensitive sectors, another 10% in moderately sensitive sectors, and about 87% in sectors that are negligibly affected by climate change. (Nordhaus, 1991)

Mer än tjugo år senare gäller detta antagande fortfarande och användes i IPCC:s rapport AR5 (2014) enligt Keen.

Vidare antar man att det finns ett kausalt samband mellan BNP och medeltemperatur. Skillnaden i BNP mellan stater ska alltså kunna förklaras av deras medeltemperatur. Långsökt och förenklat? Ja, det anser även Keen… I bilden nedan visas detta samband för USA:s stater – ju större temperaturförändring från ett optimum (dvs ju längre ut åt kanterna) man rör sig, desto mer sjunker BNP.

De antar också att detta samband håller över tid, det vill säga utvecklingen av BNP versus temperatur kommer fortsätta på samma sätt även i framtiden. Inga abrupta förändringar tas med i beräkningarna.

Som synes ligger datapunkterna ganska huller om buller och det finns inget jättetydligt mönster. Korrelationen är usel (korrelationsfaktor = 0,31), vilket också innebär att förmågan att förutsäga en framtida utveckling med hjälp av denna modell blir usel. Enligt Keen har Nordhaus använt liknande data som ovan i sin modell DICE, men med en till och med lägre korrelationsfaktor.

The parameter used in the model was an equation with a parameter of 0.227 percent loss in global income per degrees Celsius squared with no linear term. This leads to a damage of 2.0 percent of income at 3°C, and 7.9 percent of global income at a global temperature rise of 6°C”. (Nordhaus, 2018)

Lomborg är med på samma tåg (förstås). Här är en bild från hans senaste artikel:

Bild

Och denna ”skadeberäkning” är symmetrisk, det vill säga även en avkylning på 6°C skulle ge en minskning av världens BNP med 6-7% på samma sätt som en uppvärmning med 6°C. Vi hamnar då på förhållanden som rådde under senaste istiden. Sverige låg då under ett kilometertjockt lager av is!

Är det verkligen sådana här lösa antaganden som ligger till grund för beslut som kan få ganska ödesdigra konsekvenser? Jag vill verkligen inte tro det, jag menar, han fick trots allt pseudo-Nobelpriset för detta. Alla modeller och vetenskaper kräver visserligen att man gör antaganden och förenklingar av verkligheten, här har dock själva grundantagandet (att BNP beror av temperaturen) också blivit själva slutsatsen!

Jag är inte ekonom och jag förmedlar bara vad Keen har redovisat i sin vetenskapligt publicerade artikel. Jag letade halvhjärtat efter en kommentar från t ex Nordhaus men hittade inget. Keen menar att denna ovetenskapliga metodik beror på att ekonomer, skolade i den neoklassiska ekonomin, har fått dominera inom den ekonomiska klimatforskningen. Själv vet jag inte ens vad det betyder eller innebär…

(Det ska sägas att inte alla ekonomer viftar bort klimatfrågan som en trivialitet, Nordhaus har fått en hel del kritik. Och googla t ex vad World Economic Forum har att säga i frågan).


Ekonomiprofessor Richard Tol ligger bakom en annan ekonomisk modell (FUND) som legat till grund för IPCC:s kostnadsberäkningar av klimatförändringarna: Jag har skrivit om denna kontroversiella person tidigare.

Bara det att man ens pratar om BNP vid 10°C ökning av den globala medeltemperaturen känns i mina ögon som att man inte ens gjort en grundläggande sanity check på resultatet från sina modeller.

Sen har vi Lomborg som inte drar sig för att bolla lite med andras studieresultat som han känner för så att de passar in i hans resonemang: A closer examination of the fantastical numbers in Bjorn Lomborg’s new book – Grantham Research Institute on climate change and the environment (lse.ac.uk)

Som sagt, det känns som att det finns en avgrundsdjup spricka mellan de flesta naturvetenskapliga forskare och dessa ekonomers syn på verkligheten. (som sagt, inte alla ekonomer osv).


Och ja, jag inser naturligtvis hur det kommer låta: Vad var det vi sa, modeller är bara trams! Men det finns inget bättre tillfälle att använda uttrycket skit in – skit ut. De fysikaliska modellerna har presterat bra: Klimatmodeller och uppdaterad temperaturserie – Maths Nilsson, författare

Boksläpp: Spelet om klimatet

Då var det äntligen dags. Idag släpps min bok om klimatdebatten: Spelet om klimatet. Tyvärr gör ju pandemin att det inte blir något boksläppsmingel men det är som det är. Nu ska den i alla fall finnas tillgänglig att köpa där man normalt köper böcker. Rätt kul att se så många års jobb hamna i bokformat, men prestationsångesten har ökat i takt med att denna dag har närmat sig 🙂

Spelet om klimatet är en bok om klimatdebatten men huvudfokus ligger varken på bistra framtidsprognoser eller de allra senaste rönen inom klimatforskningen. Det är mer en titt bakåt i tiden och en skildring av hur debatten kunnat bli så polariserad som den har blivit. Vad hände egentligen på vägen när politiker som Bush, Thatcher och Trump gick från att agitera för klimatåtgärder till att senare anta en rakt motsatt hållning och anse att det mest handlade om alarmism?

Det är naturligtvis inget som har hänt av sig självt, många har kämpat hårt för att få det dithän men det är långt ifrån så enkelt att oljebolagen har köpt alla som protesterar mot IPCC:s slutsatser eller att alla ”klimathotsskeptiker” skulle vara korkade och lida brist på utbildning.

Förord av Anders Wijkman och Martin Hedberg:


”Maths Nilssons bok är en bedrift i en tid då fake news och ifrågasättandet av kunskap har fått allt större utrymme. Maths visar hur skrupelfria krafter satt desinformation och förvanskning av fakta i system för att förvirra oss alla, och därmed försenat nödvändiga politiska beslut. Min förhoppning är att boken blir läst av många och leder till ett uppvaknande.” 

ANDERS WIJKMAN, samhällsdebattör, ordförande Miljömålsberedningen 2015-2016

”I sin bok åskådliggör Maths Nilsson hur ett till synes ändlöst nystan av pengar, ideologi och särintressen ställts mot klimatvetenskapen. Läsaren leds in i händelsernas centrum där surt regn blandas med freoner, kalla kriget, tobak, fossilindustri, politik, pengar, makt och ideologi. En högaktuell bok som även bidrar med pedagogiska förklaringar av klimatvetenskapen.” 

MARTIN HEDBERG, meteorolog, debattör, författare

 Finns på AdlibrisBokus och andra sajter liksom i bokhandeln (de kan beställa hem om de inte har den hemma).

Timbro skriver om historien

MNI_0818

Idag inleds Timbros nysatsning på miljö- och klimatfrågor.” Så inleder Timbros vd Benjamin Dousa en artikel på webbtidningen Smedjan (8 mars 2021). Kanon, hoppas det blir bra!

Rubriken lyder ”Därför är marknadsliberaler de riktiga klimatvännerna”. Längre ner kan man läsa vad marknadsliberalernas reformagenda innebär: ”Det är att göra som Greta Thunberg säger, men inte själv gör, nämligen att lyssna på forskarna även om slutsatserna känns obekväma.” Här borde nog den gode Dousa hejda sig en smula, för Timbro och marknadsliberala tankesmedjor har ingen som helst anledning att slå sig för bröstet över att lyssna på forskare och vara drivande i klimatfrågan.

Det borde vara omöjligt att ha missat att just marknadsfundamentalistiska tankesmedjor och lobbyorganisationer varit de som hårdast har ifrågasatt klimatforskarnas slutsatser och hårdnackat kämpat emot varje försök till åtgärd. Det gäller framförallt i USA men mönstret går igen även i Sverige (t ex Eudoxa och Captus). En rad personer med kopplingar till Timbro och deras Stureakademi har inte direkt kämpat för att få till klimatåtgärder. Mattias Bengtsson, tidigare vd på Timbro (och ledarskribent på SvD) gick exempelvis direkt från Timbro och blev vd för tankesmedjan Centre for the New Europe i Bryssel. Bara under år 2005 fick de närmare en halv miljon från ExxonMobil öronmärkta för ”klimatutbildning” (enligt skattedeklaration).

SvD:s ledarsida: ”Det är värt att påpeka att människans inverkan på jordens temperatur troligtvis överdrivs kraftigt i samhällsdebatten. Forskningen pekar allt mer på att vi upplever en naturlig variation i planetens medeltemperatur.” Nima Sanandaji/vd Captus

Det finns som sagt en rad andra exempel. Skriver mer om detta i min bok Spelet om klimatet (släpps 25/3). Några ytterligare kommentarer här: https://tidningensyre.se/2021/21-maj-2021/de-riktiga-klimatvannerna/

Dousa skriver vidare:

”Ibland påstås slarvigt att högern aldrig har brytt sig om klimatet. Det stämmer inte. Exempelvis var Margaret Thatcher en av världens första ledande politiker att hålla ett tal om klimatförändringar. Det var också en republikansk administration som inrättade miljöskyddsmyndigheten i USA.”

Jo men visst, det stämmer. Men en och annan del av historien utelämnas. Thatcher, liksom en lång rad andra ”marknadsliberala” politiker, ändrade uppfattning i frågan och började anse att klimathotet bara var socialistisk alarmism – efter att marknadsfundamentalister övertygat dem.

Och jo, Nixon bildade amerikanska miljöskyddsenheten EPA. Det är dock evigheter sedan och det har hänt en del sedan dess. Reagans administration såg exempelvis till att förneka vetenskapen att SO2-utsläppen från industrin var ett problem. De lyssnade inte alls på vad EPA:s och National Academy of Sciences experter rådde dem till. Bush den yngre såg (bland annat) till att installera en lobbyist som chef för den enhet som koordinerar USA:s myndigheters miljöarbete. Resultatet var att de noga kontrollerade statsanställda forskares uttalande i klimatfrågan. Lobbyisten har själv erkänt att de också ”redigerade” rapporter med mera och strök diverse ”ej passande” information om klimathotet. Kanadas tidigare konservativa marknadsliberala regering gjorde detsamma.

Trump kanske vi inte behöver tala om, men under hans ledning fick EPA en lobbyist från kolindustrin som chef. Dess vetenskapliga råd har stöpts om med betydligt större andel av konsulter och industrianknutna forskare. Det fanns långt gångna planer på att förbjuda forskare som fått statliga forskaranslag att ens få vara med i detta råd (de skulle då bli partiska…).

Lite kul att Dousa också refererar till amerikanska Perc och att Timbro tidigt gav ut deras bok Marknadsliberal miljöhushållning av Terry Anderson och Donald Leal. De ”som länge drev det amerikanska miljöinstitutet Perc utifrån just det frimarknadsperspektiv som vi själva representerar.” Visst, det finns många marknadsanpassade lösningar som gett resultat (man får förmoda att Dousa hyllar EU:s handel med utsläppsrätter som MP varit drivande i). Men de har inte kommit till av sig självt.

Nu verkar varken Anderson eller Leal vara särskilt intresserade av att lösa grundproblemet utan tycker att vi istället ska anpassa oss -vi har gott om tid. Climate Policy: Adaptation, Not Mitigation. Samma resonemang här: ”When fish get harder to catch, fishermen whose incomes are at stake have every incentive to find ways of increasing productivity of fisheries (e.g. fish farming) or lowering their production costs, or both. And to the extent that fewer fish of one species means that the price of those fish will rise, market opportunists have an incentive to find a substitute that is cheaper.”

Det får man naturligtvis tycka, själv tycker jag det är idiotiskt och total avsaknad av insikt i konsekvenserna av att införa kvartalsekonomihets i ekologiska system, utvecklade över tusentals år. Jämför torskfisket vid Lofoten respektive utanför Newfoundland. I Norge blev det fiskestopp och efterforskning, vilket följdes av en ganska snar återgång till lönsamt fiske men med noga reglerade kvoter. I Newfoundland väntade man för länge och allt kollapsade på 1990-talet. Det har fortfarande inte hämtat sig.

Perc verkar inte heller haft särskilt stor tilltro till klimatforskningen. I en rapport från 2010 upprepas en av alla myter om att den så kallade hockeyklubbsgrafen skulle vara enda beviset för en exceptionell uppvärmning (webarchive)):

“Of course, there is other evidence for global warming, but none of it proves that the recent warming is unprecedented. Indeed, quite the reverse: surface temperatures, sea levels, tree lines, glacier retreats, summer sea ice extent in the Arctic, early spring flowers, bird migration, droughts, floods, storms—they all show change that is no different in speed or magnitude from other periods, like 1910–1940, at least as far as can be measured. There may be something unprecedented going on in temperature, but the only piece of empirical evidence that actually says so—yes, the only one—is the hockey stick. […] And the hockey stick is wrong.” 

Det är raka motsatsen till det IPCC har visat. Naturligtvis får man tycka att man inte ska göra något åt problemen, men kom då inte och säg att man lyssnar på vetenskapen. Vissa gillar förstås deras budskap att inte göra något åt själva problemen och finansierar gärna deras verksamhet … guess who?

Jaja, nu ska ju i alla fall även Timbro arbeta för klimatåtgärder tydligen, välkomna in i matchen – det är ju bara trettiotre år sen IPCC bildades, bättre sent än aldrig antar jag. Lycka till.

De ska också fortsätta kämpa för tillväxt, för det är det som ligger till grunden för att ha råd med miljöåtgärder, säger Dousa. Måhända, men vad det gäller utsläpp av svaveldioxid, freoner, koldioxid med mera har det inte handlat om att fattiga länder ska åtgärda problemen eller att samhället haft brist på pengar. Det har krävts en rejäl alarmism för att bryta ner just marknadsliberalernas envetna motstånd till att acceptera vetenskapen. Fundera en stund över varför det ska behöva vara så?

Jag delar Dousas uppfattning om att näringslivet är en viktig del i lösningarna. Däremot kan näringslivets politiska propagandaorganisationer ställa sig i skamvrån. De har gjort allt för att motarbeta miljöåtgärder vars positiva effekter de nu försöker ta åt sig äran av!

(jaja, inte alla organisationer och så vidare…).

Tropical hot spot – att hantera vetenskapliga osäkerheter

Då och då dyker det upp ”bevis” för att växthuseffekten inte orsakar uppvärmningen. 2008 skrev exempelvis matematikern David Evans en debattartikel i The Australian som fick enorm spridning. Den handlade om vad som brukar benämnas the tropical hot spot (Evans ligger även bakom Notch-Delay Solar Theory, en av klimatdebattens märkligaste hypoteser):

När jordytan värms upp avdunstar vatten och stiger uppåt där det så småningom kondenserar till flytande form igen. Detta gör att vattenångan för med sig energi upp i atmosfären som sedan avges när vattnet kondenserar. Ett resultat av det är att atmosfären (troposfären) förväntas värmas upp snabbare än markytan. Effekten förväntas vara särskilt tydligt i tropikerna där det är varmare och finns mer fukt – därav namnet tropical hot spot. Evans hävdade att denna uppvärmning inte kunde observeras och därmed var ett bevis för att växthuseffekten inte låg bakom uppvärmningen.

”If there is no hot spot then an increased greenhouse effect is not the cause of global warming. So we know for sure that carbon emissions are not a significant cause of the global warming. If we had found the greenhouse signature then I would be an alarmist again.

Till att börja med: the tropical hot spot är INTE specifik för en växthusgasdriven uppvärmning, den förväntas uppstå oavsett vad uppvärmningen beror på. I bilderna nedan visas modellkörningar från växthusgas- respektive enbart ”soldriven” uppvärmning, x-axeln visar bredddgraden, det vill säga mitten motsvarar ekvatorn och hörnen polerna, y-axeln är höjden i atmosfären):

Växthuseffektens så kallade fingeravtryck (myntad av Manabe 1967 om jag inte missminner mig) handlar istället om att stratosfären kyls av (den blå färgen i högst upp i bilden till vänster). Detta fenomen förväntas ej om uppvärmningen orsakas av en ökad solinstrålning (till höger).

Frågan om troposfärens uppvärmning har debatterats länge, just detta ståhej bottnade i att två vetenskapliga artiklar i ämnet publicerades 2007/2008 – men med helt motsatta slutsatser: den ena [i) Douglass et al] hävdade att modellerna inte stämde med de verkliga observationerna av temperaturen i den tropiska atmosfären, medan en annan [ii) Santer et al] visade att, jo det gjorde de visst!

Enligt Douglass artikel så såg skillnaderna mellan modeller och observationer ut så här (atmosfärens vertikala temperaturprofil finns på x-axeln):

Santers artikel menade istället att situationen såg ut så här (nu är atmosfärens vertikala temperaturprofil på y-axeln, det gråa visar modellernas felmarginaler):

Hur är detta möjligt? Det finns två saker att fråga sig här: hur fel ute är modellerna? (ALLA vetenskapliga modeller är nämligen felaktiga, frågan är bara hur mycket och om det är relevant för slutsatserna). Det andra är om mätningarna ger sanningsenliga värden.

Det kom snart flera artiklar i ämnet som visade att jo, modellerna stämde överlag ganska bra med observationerna. En slutsats som i sin tur kritiserades i andra artiklar… (ni hittar ett urval här). Några år senare (2013/2014) gjordes ett försök att klargöra de ”olika sidornas” ståndpunkter via en Climate Dialogue. Tre forskare (Carl Mears, RSS – som sammanställer mätserier från satelliter; John Christy, UAH – gör samma sak som RSS men kommer till olika slutsatser; och Steve Sherwood, professor vid Climate Change Research Centre i Wales) fick skriva var sitt inlägg och sedan följde en lång modererad diskussion i kommentarfältet.

Det märks en tydlig skillnad i deras argumentation. ”IPCC-kritiska” Christy tycks vara ganska säker på att observationerna är tillförlitliga och fokuserar på att visa att modellerna är felaktiga i sin bedömning av hur den tropiska atmosfären ska värmas upp. Han menar därför att klimatmodeller generellt inte bör användas för att sätta någon politisk policy hur ”mänskligheten” ska agera. Han visar hur modeller och mätningar skiljer sig åt med bl a följande bild:

En bild som i olika varianter ständigt används för att visa att modellerna inte stämmer. Mears (och andra) har kritiserat Christy för att utelämnat vissa dataserier, använt ett medelvärde av flera mätserier istället för att redovisa dem separat och för att utelämna felmarginalerna, vilket ger en felaktig bild av hur stor skillnaden är (ingen förnekar att för just den tropiska troposfären ligger observationerna i det lägre spannet jämfört med modellerna). Mears visualiserar det så här:

Översta bilden visar observationer och nedersta visar modellerna som användes till IPCC rapporten AR5 från 2013. Enligt modellerna ska troposfären värmas upp ca 1,4 gånger snabbare än jordytan, det är vad som menas med ”Scaling ratio” på x–axeln. Så felmarginalerna överlappar. Mears slutsats är dock att det finns så stora osäkerheter i både mätningar och modeller att det varken går att bevisa eller motbevisa huruvida det finns en tropisk hot spot eller inte.

Han visar också följande bild för att visa att de mätserier som finns från 1978 är korta och det först under senare år kunnat ge statistiskt mer tillförlitliga värden. Med korta serier blir bruset/variationerna alltför stora.

Sherwood är lite inne på samma linje, han har dessutom publicerat studier som tittat på tropiska vindar som drivs av temperaturgradienter. Ett indirekt sätt att uppskatta temperaturen som undviker många av de felkällor som finns i temperaturmätningarna. Enligt dessa studier stämmer modellernas prediktioner bra överens med observationerna.

Mycket av diskussionen handlar om vilka mätserier som är tillförlitliga och om de bör uteslutas eller inte. [lägger till 17/2: Här RATPACK från Free et al. (2005) Radiosonde Atmospheric Temperature Products for Assessing Climate (RATPAC): A new data set of large‐area anomaly time series. Journal of Geophysical Research.:

Bilden tagen från Climate Feeedback.]

Det blir för en lekman helt omöjligt att ha en åsikt (se gärna kommentarsfältet) – inte för att det förhindrar många från att ha det…

Det finns mätserier av temperaturen i troposfären från 1958 som har uppmätts via radiosonder (det vill säga väderballonger). Från 1978 har man även mätt via satelliter. Men varken radiosonder eller satelliter är fria från betydande felkällor. Det finns en lång rad olika mätserier som använder olika metodiker och tekniker, satelliter har bytts ut och de har använts under olika tidsavsnitt. Satelliter driver en aning med tiden och det är ingen enkel match att få fram en temperatur från dessa mätningar – de mäter heller inte temperaturen direkt utan indirekt och det krävs en hel del modellerande och korrektioner innan det är klart.

Bild: De satelliter som använts i mätningarna och hur tidpunkten för varje mätning för respektive punkt på jorden drivit med tiden:

På nittiotalet visade exempelvis UAH:s mätserie att troposfären kyldes av, men det visade sig bero på att de inte korrigerat för den här typen av drift på rätt sätt. Alla mätserier uppdateras och korrigeras med tiden allteftersom man blir medveten om felkällor.

Radiosondsmätningarna i tropikerna är också ganska få jämför med de som gjorts på norra halvklotet, vilket förstås ger betydande osäkerheter i resultaten:

Bilden är från Real Climate, som också påpekar att instrumenteringen har ändrats många gånger och att det finns många kända felkällor som kan vara svåra att korrigera för (exempelvis värmer solen då mätningar görs under dagtid). Det har gjorts, och görs, många försök att korrigera för felkällor i dessa mätningar. Det brukar kallas homogenisering av data och ja, alla gör det, även IPCC-kritiska forskare som Christy och Spencer. En del av den kritik som fördes fram mot Douglass artikel nämnd ovan var att de inte ens nämnt de senaste studierna i detta avseende, trots att de bevisligen var medvetna om dem. Likaså att de inte redovisat alla tillgängliga mätserier.

Den här typen av diskussioner är standard i forskningsfronten, oavsett område. Så motbevisar osäkerheterna en växthusgasdriven uppvärmning? Nej, inte alls. Hot spoten förväntas som sagt uppstå oavsett vad som orsakar jordytans uppvärmning. Att jordytan värms upp är odiskutabel (och där presterar också modellerna bra). Likaså visar mätningarna att stratosfären kyls av precis som förväntat (växthuseffektens ”fingeravtryck”). Alla mätserier från troposfären visar en uppvärmning, det är bara hastigheten som skiljer, här från BAMS 2018 (Både Mears och Christy var författare till detta kapitel):

Här en längre utläggning med grafer som visar att UAH:s mätserier stämmer sämst överens med de från väderballonger: Which Satellite Data? | Open Mind (wordpress.com)

Den här typen av osäkerheter är reella och förstås en utmärkt källa till att så tvivel om vad som är sant. Så kallade ”skeptiker” väljer uppenbarligen att enbart förlita sig på en pusselbit och blunda för allt annat. Ibland får jag intrycket av att samhället blivit allt sämre på att hantera osäkerhet, det har särskilt blivit tydligt i den rådande pandemin. Man vill ha säkra svar, leverans av vaccin på exakt utsatt tidpunkt trots att man knappt hunnit köra in tillverkningsprocesserna i fabrikerna och så vidare. Alla ”avvikelser”, felaktiga beslut eller osäkerheter ska förklaras med en bakomvarande konspiration.

IPCC AR5 Chapter 2: Based on multiple independent analyses of measurements from radiosondes and satellite sensors it is virtually certain that globally the troposphere has warmed and the stratosphere has cooled since the mid-20th century. Despite unanimous agreement on the sign of the trends, substantial disagreement exists among available estimates as to the rate of temperature changes, particularly outside the NH extratropical troposphere, which has been well sampled by radiosondes. Hence there is only medium confidence in the rate of change and its vertical structure in the NH extratropical troposphere and low confidence elsewhere.


[i] Douglass DH, Christy JR, Pearson BD, Singer SF. A comparison of tropical temperature trends with model predictions. Int J Climatol 2008, 27:1693–1701

[ii] Santer, B.D.; Thorne, P.W.; Haimberger, L.; Taylor, K.E.; Wigley, T.M.L.; Lanzante, J.R.; Solomon, S.; Free, M.; Gleckler, P.J.; Jones, P.D.; Karl, T.R.; Klein, S.A.; Mears, C.; Nychka, D.; Schmidt, G.A.; Sherwood, S.C.; Wentz, F.J. Consistency of modelled and observed temperature trends in the tropical troposphere. Int. J. Climatol. 2008, doi:1002/joc.1756

Det närmar sig …

Då var Spelet om klimatet korrekurläst och fixad!!!

Det ligger mycket jobb bakom en bok, kanske mer än vad många anar. Jag vet inte hur många timmar jag lagt på det här, själva skrivandet av första versionen tog nog bara ett par intensiva månader i slutet på 2019. Men bakom det ligger en mängd blogginlägg och inläsande av material till dessa under flera år. Men förlagen dissade manuset – ända till Roos & Tegnér i våras hörde av sig och var intresserade. De ville (förståeligt nog) ha ett utlåtande eller dylikt från en mer ”officiell relevant källa”, dels för att bekräfta att jag inte var helt ute och cyklade och dels för att det är ohyggligt svårt för en okänd person att nå ut i mediabruset.

Men jag tycker det är sjukt jobbigt att be om hjälp med sådant där. Jag kände heller inte någon relevant person som skulle kunna tänka sig att läsa mer än ett par hundra sidor text som det kanske inte skulle bli något av med… Skrev i alla fall i ett mejl till Anders Wijkman på vinst och förlust. Och han nappade. Och gillade det. Han hjälpte mig med fler kontakter och Martin Hedberg (meteorlog) ställde också upp. Helt överväldigad av deras hjälp – trots att vi inte känner varandra har de lagt en massa tid på min bok. Stort! (Se ett kort utdrag från deras förord nedan.)

Efter manuset blev antaget har en redaktör gått igenom texten. Vi har skickat det fram och tillbaka ett antal vändor och det har blivit rejäla ändringar på vägen. Förlaget kollade sen igenom det. Därpå har inlagan gjorts (det vill säga allt som finns innanför pärmarna) följt av en korrekturläsning. Jag läste igenom och hittade bara några småfel men … jag blev grymt imponerad av korr-proffset som hittade en massa saker att anmärka på. Trots (eller kanske på grund av?) att jag gått igen om det så många gånger så fanns det saker jag var helt blind för.

Men nu är allt på plats och snart klart för tryck! Jag har lärt mig en massa på vägen.

Likaså hade jag idag ett snack med förlaget om lansering av boken (inte helt optimalt att lansera en bok under en pandemi direkt). Ska snart ha möte med pr-byrå som ska lägga upp en kampanj – så sjukt spännande och overkligt. Min bok liksom. Lilla jag 🙂

Du lägger väl till den på din önskelista på Adlibris 😉 (släpps 25/3).

Utdrag från förorden:

Anders Wijkman (samhällsdebattör, tidigare riksdagsledamot och europaparlamentariker, generalsekreterare för Naturskyddsföreningen, ordförande Miljömålsberedningen 2015-2016 m m) : ”Maths Nilssons bok är en bedrift. Maths har lyckats med konststycket att i detalj visa hur maktfulla politiska och ekonomiska intressen, med utnyttjande av desinformation och förvanskning av fakta, har åstadkommit exakt det som Hansen beskriver: att mer än 30 år, som borde använts för att kraftfullt reducera utsläppen av växthusgaser, i allt väsentligt slösats bort. Ett tydligt bevis är att de årliga utsläppen av växthusgaser är mer än 50 procent högre idag än de var 1988.”

Martin Hedberg (meteorolog, samhällsdebattör och författare): ”Vi får i boken en inblick i de processer som föregår vetenskapliga artiklar i allmänhet och IPCC:s arbete i synnerhet. Maths förklarar väsentliga delar av klimatvetenskapen så att lekmän förstår. Men han berättar framför allt om hur politiska, ideologiska och ekonomiska särintressen i decennier har försökt, och i mångt och mycket lyckats, så split och tvivel i syfte att fördröja åtgärder som skulle gagna såväl mänskligheten som övrigt liv på planeten. Detta vävs samman på ett sätt som ger insikter i såväl forskning och vetenskap som ideologiska agendor.”

Klimat – ekonomi – Lomborg – Tol

Så, den danske statsvetaren Bjørn Lomborg har publicerat en ny artikel. Och precis som vanligt svallar känslorna – Lomborg har nämligen varit på kollisionskurs med större delen av det ”klimatvetenskapliga samfundet” alltsedan han skapade en hätsk miljödebatt i Danmark 1998. I artikeln kommer han (återigen) till slutsatsen att klimatförändringarna visserligen är ett problem som måste hanteras, men att de negativa konsekvenserna kommer vara marginella även om vi inte gör något åt saken.

Ibland kan man undra om vissa tongivande klimatdebattörer verkligen pratar om samma saker. En snudd på enig forskarkår anser att vi ska göra allt för att hålla temperaturökningen under 2°C till år 2100 (=Parisavtalet) på grund av de potentiella riskerna med att inte göra det. Lomborg menar dock att 3,75°C är ett bättre och mer kostnadseffektivt mål. Vi kommer vara rikare framöver och kan lägga pengar på åtgärder då. Nordhaus, belönad med ekonomipriset till Nobels minne, tyckte 3,5°C var ett bra mål med samma argument.

Men de ekonomiska modellerna de hänvisar till bygger på rätt anmärkningsvärda antaganden! Lomborg brukar ofta framföra att anpassningar till klimatförändringarna kommer fixa mycket av problemen till en relativt låg kostnad. Men detta tycks inte ens gå ihop med rekommendationerna från hans egen tankesmedja!

Till att börja med kan vi väl sätta in Lomborgs kurvor från tweeten ovan i ett sammanhang. Han redovisar hur världens BNP påverkas vid temperaturökningar upp till 8°C. När hade jorden liknande temperaturer sist?

Vår civilisation har utvecklats under de senaste 10 000 åren. Då har både temperatur och havsnivåer legat på relativt stabila nivåer (Ny hockeyklubba – Maths Nilsson, författare). Efter nuvarande temperaturökning om cirka en grad sedan förindustriell tid, befinner vi oss i paritet med den temperatur som rådde under den interglaciala perioden Eem för 130 000 år sedan. Havsnivån var då åtminstone 4-6 meter högre än idag. Under Pliocene (några miljoner år tillbaka) var det ca 1-2°C varmare än idag med havsnivåer på 15-25 meter över dagens. Det tar förstås tid innan isarna smälter men ändå.

Lomborg pratar om ett ekonomiskt optimum på nästan 4°C högre temperatur än den förindustriella. Redan där är vi långt utanför vad homo sapiens någonsin varit i närheten av. Och Lomborg presenterar ändå BNP-siffror på dubbla den temperaturen! Ingen människoliknande varelse har upplevt dess like. Men BNP påverkas bara marginellt. Skönt.

Läs mer: NASA GISS: Science Briefs: Earth’s Climate History: Implications for Tomorrow
Eller här: First successful model simulation of the past 3 million years of climate change « RealClimate

Bara detta borde väl få vem som helst att fundera på hur användbara dessa BNP-beräkningar är som beslutsunderlag för vad vi borde göra? Afrika bidrar för övrigt bara med 3% till världens BNP, innebär det att det är okej att ”offra hela den kontinenten”?

Men de ekonomiska modellerna Lomborg bygger sina slutsatser på har inte direkt hyllats av alla …

Nordhaus och DICE-modellen

Mycket av Lomborgs resonemang grundar sig i ekonomen Nordhaus modell DICE. Enligt ekonomiprofessor Steve Keen bygger DICE på några anmärkningsvärda antaganden som gör att man kan ifrågasätta slutsatserna. 90% av alla branscher anses nämligen inte påverkas alls av klimatförändringarna eftersom dessa verksamheter sker inomhus. Thomas Schelling, en ”Nobelpris”-belönad ekonom, flitigt anlitad av Lomborgs tankesmedja, resonerade på samma sätt (se här). Visserligen är citatet nedan från 1990-talet men uppenbarligen lever det kvar i modellerna än idag enligt Keen:

”Today very little of our gross domestic product is produced outdoors, susceptible to climate. Agriculture and forestry account for less than 3 percent of GDP, and little else is much affected.

Full article: The appallingly bad neoclassical economics of climate change (tandfonline.com)

Keen skriver också att DICE bygger på att det finns en korrelation mellan ett lands BNP och dess medeltemperatur. Nordhaus har fastställt ett sådant samband (om än svagt) mellan USA:s olika stater. Han har sedan använt detta för att extrapolera vad som händer med världens BNP om jordens medeltemperatur ökar. Det är väsensskilda saker.

Keen brukar påpeka att Nordhaus modell inte har ett dugg med vetenskap eller verklighet att göra. Om det är sant vet jag inte men det är ganska många som har kritiserat Nordhaus antaganden.

Läs mer: Bjorn Lomborg, The Gullible Environmentalist | Prof Steve Keen on Patreon
Eller här: Climate economics Nobel may do more harm than good (phys.org)
Eller här: Quantifying the economic risks of climate change | Nature Climate Change


Richard Tol och FUND

Richard Tol är ännu en kontroversiell figur i klimatdebatten. Han är pappa till klimatmodellen FUND som, vad jag förstår, USA använt för att uppskatta klimatförändringarnas framtida påverkan på ekonomin. 2012 publicerade Frank Ackerman en artikel som innehöll en del svidande kritik mot FUND-modellens ”skadefunktion”: Climate damages in the FUND model: A disaggregated analysis – ScienceDirect

In FUND’s agricultural modeling, the temperature-yield equation comes close to dividing by zero for high-probability values of a Monte Carlo parameter. The range of variation of the optimal temperature exceeds physically plausible limits, with 95% confidence intervals extending to 17°C above and below current temperatures. Moreover, FUND’s agricultural estimates are calibrated to research published in 1996 or earlier.

Ackerman var då knuten till Stockholm Environment Institute (SEI). Tol skrev en mängd brev och e-post till tidskriftens redaktör, Ackermans institutions chefer liksom till Sveriges miljöminister och utrikesminister. Han krävde att artikeln skulle dras tillbaka – den var inte bara fel utan också ärekränkande. En lång rad av Tols akademiska kollegor skrev på ett protestbrev mot Tols beteende (det är inget ovanligt att akademiker är oense, men man brukar bemöta dylika saker med vetenskapliga kommentarer). Läs mer här.

Tol har också hävdat att klimatförändringarna kommer ge en positiv effekt på ekonomin med stöd av särskilt en vetenskaplig artikel han skrivit. Men den tycks vila på en högst ostadig grund. Artikeln var så felaktig att den behövde uppdateras två gånger men ändå anser många framstående ekonomer att dess slutsatser inte håller. Läs mer:

A whole fleet of gremlins: Looking more carefully at Richard Tol’s twice-corrected paper, “The Economic Effects of Climate Change” « Statistical Modeling, Causal Inference, and Social Science (columbia.edu)

More flaws in estimates of the economic impacts of climate change – Grantham Research Institute on climate change and the environment (lse.ac.uk)

Jag erkänner också att jag har svårt för att ta personer på allvar som menar att AC är en gångbar lösning på framtida problem:


Lomborg driver tankesmedjan Copenhagen Consensus Center (CCC). De vill bidra till en bättre värld genom att göra analyser över vilka åtgärder som är mest kostnadseffektiva i olika svåra frågor (cost-benefit). Klimathotet är en av dem. Analyserna tycks alltid mynna ut i att det inte är lönt att attackera grundproblemet. 2009 samlade CCC exempelvis fem ansedda ekonomer för att ranka vilka åtgärder som var mest kostnadseffektiva för att lösa ”klimatproblemet”:

Forskning är förstås bra, men att sätta igång enorma experiment vars effekter man egentligen inte har en aning om – är det verkligen rimligt att sätta som nummer ett och tre och fyra på listan? Att åtgärda själva grundproblemet – det vill säga minska utsläppen – tycktes under alla omständigheter inte vara särskilt attraktivt. De fem ekonomerna är/var hängivna anhängare av en långtgående fri marknadsekonomi, slutsatserna känns inte helt förvånande i mina ögon.

CCC tillsatte även en expertpanel om tre ekonomer (två av dem var med i ovanstående bedömning) att göra en cost-benefit-analys över vilka åtgärder FN borde fokusera på mellan 2016-2030 för att uppnå sina mål om hållbarhet. Slutsatsen var att man absolut inte skulle satsa på att försöka hålla temperaturökningarna under 2°C, inte dubblera andelen förnybar energi, inte få till fler skyddade områden (för att värna biologisk mångfald), inte minska luftföroreningar utomhus m m. Intressant nog var inte heller anpassningar till klimatförändringar prioriterat, trots att Lomborg ständigt hänvisar till att detta kommer fixa problemen (man får det liksom på köpet med en växande ekonomi, när kommer tankesmedjorna anse det är okej att prioritera dessa åtgärder?).

Men vad var då viktigast? Jo, ni gissar rätt: att öka frihandeln var enligt expertpanelen ett par tusen gånger mer kostnadseffektivt än exempelvis ovanstående insatser och magnituder bättre än något annat.

De förespråkar en ökad medicinering mot hjärt-kärlsjukdomar, men anser att det är slöseri med resurser att försöka få ner luftföroreningar utomhus – trots att detta orsakar problem med just hjärt-kärlsjukdomar! Som att sätta plåster på ett benbrott. Bara i Sverige orsakar dålig luftkvalitet 8 000 dödsfall per år:

Merparten av dödsfallen förorsakas dock inte av lungsjukdomar, utan av hjärt- och kärlsjukdomar, som hjärtinfarkt och stroke.” Dålig luft dödar 8 000 svenskar per år – Dagens Medicin

I Europa är siffran 800 000 och i världen över tre miljoner varje år:

6% of global deaths are attributed to outdoor air pollution. In some countries it’s responsible for as many as 1-in-10 deaths.

Pollution deaths in India rose to 1.67 million in 2019 -Lancet | Reuters

Att minska användandet av fossila bränslen skulle med andra ord drastiskt förbättra läget både vad det gäller hälsa och uppvärmning och en rad andra punkter som CCC tagit upp men prioriterat ner framför frihandel.

Lomborg anser alltså att ca 4C uppvärmning är optimalt. 120 forskare från en lång rad institutioner sammanfattade 2019 kunskapen om hälsa vid en uppvärmning till 4°C (The Lancet). Det tycks inte vara det optimum som jag vill jobba för: ”At the global level, if we continue on the current trajectory, climate change comes close to wiping out the last 50 years of gains we have seen in public health.”

Climate change already damaging health of world’s children and threatens lifelong impact (medicalxpress.com)

Climate change: 4C temperature increase by 2090 ‘will have catastrophic impact on children’ | Climate News | Sky News

Ärligt talat, är lösningen på klimatproblematiken att sitta och vänta på att frihandel ska lösa alla problem? Sådär bara utan vidare? Är det inte som att vänta på jultomten? Och när kommer han? Det vill säga när är vi tillräckligt rika för att tankesmedjorna ska tycka det är värt att göra något? Det är knappast så att den förbättrade miljö vi har lyckats uppnå har uppstått ur intet eller för att den fria marknaden löst allt på frivillig väg. I princip alla större utsläppsregleringar har kommit efter år av alarmism och motstånd från just frihandelsfundamentalister. Nej, jag är inte kommunist och jag hatar inte företag och handel, men man behöver inte skriva om historien. Det är för övrigt inte näringslivet jag vänder mig mot, det är systemen och deras politiska gren – lobbyorganisationer och enkelspåriga tankesmedjor som har för stor makt över demokratiska beslut!

Och by the way, om det är något Lomborg bevisat i sin senaste artikel (och om vi går med på att världens BNP är en bra måttstock), så är det att införda regleringar inte ens orsakat ett hack i tillväxtkurvan trots all alarmism om att det skulle innebära en tillbakagång till 1800-talet:

Nej, jag tror inte det går att underskatta svårigheterna med att ställa om till ett fossilfritt samhälle – och då inte enbart tekniskt sett. Enorma belopp har investerats i fossilindustrin och många är beroende av dess fortsatta tillväxt. AP-fonderna har 14 miljarder i fossila bolag – trots skärpning – Nyheter (Ekot) | Sveriges Radio. Men det behöver ju inte innebära att man bara lägger sig platt ner och hoppas att någon annan löser saken åt en – dessutom baserat på vad som verkar vara rena fantasisiffror.

Och det är inte bara kommunister och ylande miljömuppar som anser att vi bör agera. World Economic Forum har uppskattat att ekonomiska värden motsvarande över hälften av världens BNP riskerar att förloras på grund av att naturen förstörs. I deras riskbedömning från 2020 klassas miljörelaterade problem som de värsta hoten mot människans utveckling och välfärd. De påpekar också att vinsterna i att få till en förändring av hur vi sköter naturen är enorma: affärsmöjligheterna motsvarar 10 biljoner dollar per år. Och det kan skapa nära 400 miljoner jobb till 2030. WEF_Global_Risk_Report_2020.pdf (weforum.org)

Man slår många av dessa flugor i en smäll om man minskar fossilberoendet.


Lomborg kan bidra med en del nyttiga tankeställare, men han är trots allt en tvättäkta populist. Har skrivit om honom tidigare, exempelvis: Ja, Lomborg bör tas med rejäla nypor salt – Maths Nilsson, författare


Det verkar som att vi går mot ca 3C uppvärmning, även om vi håller Parisavtalet (vilket vi inte är i närheten av): ”Even if countries meet commitments made under the 2015 Paris Agreement, the world is heading for a 3.2 degrees Celsius global temperature rise over pre-industrial levels, leading to even wider-ranging and more destructive climate impacts, warns a report from the UN Environment Programme, released on Tuesday. ”

UN emissions report: World on course for more than 3 degree spike, even if climate commitments are met | | UN News

Så här visualiserade IPCC riskerna med en ökad temperatur i AR5 WG2 fig 19.4 från 2013:


Ja, Lomborg bör tas med rejäla nypor salt

Att diskutera klimatfrågan har blivit nästan omöjligt och den danske statsvetaren Lomborg är väl ett ganska bra exempel på det. Jag har skrivit om honom tidigare här och här. Han anser att kostnaderna för åtgärder enligt Parisavtalet är oförsvarbart höga och att hastigt minska fossilanvändandet bara skulle skicka fler människor in i fattigdom. Helt i onödan med tanke på att avtalets effekt på en framtida temperatur är försumbara menar han.

Han tycker att en ökning med 3,75°C är optimalt vilket är helt på kant med Parisavtalet som siktar på under 2°C. Jag hamnade i ännu en twitter-ähum-diskussion om det häromdagen. Ett par repliker:

Jag: Visst, själv har jag dock svårt att orka ta någon på allvar som om och om igen använder forskningsresultat och siffror lite som han känner för.

En annan: Om det vore så, absolut. Nu är det snarare så att hans siffror sitter fast i kulturkrigets klimatfront och där är saker som bekant ganska oklara.

Det är faktiskt jävligt tröttsamt och symtomatiskt för hela diskussionen om klimatet att alla som vill hitta bättre lösningar än de som föreslås av de mest radikala är ”bekväma” eller ”skeptiker”.

Som så många gånger förr så handlar det väl att man pratar förbi varandra och kanske en brist i förståelse för vad som egentligen kritiseras. Jag kan ibland hålla med om det tröttsamma i att vissa bemöter all kritik mot ”klimathysterin” som förnekelse. Det finns definitivt överdrifter att kritisera.

Men nej, Lomborgs siffror sitter inte fast i ”kulturkriget klimatfront”, det är en lång rad av världens främsta forskare i sina områden som framför kritiken.

Utan tvivel har Lomborg utsatts för mycket orättfärdig kritik, en av IPCC:s ordförande jämförde honom till exempel med Hitler även om jag inte kommer ihåg sammanhanget. Samtidigt tycks han söka konflikter och uttalar sig ofta bergsäkert om saker han uppenbarligen inte har koll på. En liten historik.


Lomborg är alltså statsvetare och enligt egen utsago fick han lite av en uppenbarelse när han i USA började läsa Julian Simons böcker (professor i ekonomi och även senior fellow vid liberterianska Cato Institute). Simons menade att allt gick till det bättre och att miljöhoten bara var skrämselpropaganda. Hemma vid sitt universitet i Danmark satte Lomborg några studenter på att leta fram statistik och fann att Simons hade rätt.

Under 1998 skrev han en serie krönikor om dessa ”myter” i en av Danmarks största tidningar och rörde upp en våldsam debatt i landet. En av hans främsta kritiker, biologen Kåre Fog, beskrev det som att Lomborg helt vägrade att acceptera ett enda fel och misskrediterade sina opponenter:

”During all this debate, Lomborg never admitted to a single flaw or error. This was astonishing. It was less than a year since he had started to read critically about the global environment, and he was already claiming to know better than all the experts on every subject concerning every kind of environment on the whole of the globe. Instead of admitting flaws, he made counterattacks on his opponents, not only by slating them, but also by questioning their personal motives. Many opponents became very frustrated.

Lomborg skrev ner sina tankar i boken Verdens Sande Tilstand  som gavs ut 1998 där han precis som Simons drog slutsatsen att allt gick mot det bättre och att all data tydde på att miljö- och hälsohoten överdrevs.

Det fick Danska Ekologiska Rådet att samla 18 forskare från olika discipliner och skriva boken Fremtidens Pris som visade alla de fel som fanns i Lomborgs bok. Han kontrade i sin tur med ”boken” Godhedens Pris och erkände inte ett enda misstag utan menade att ”goda personer” var väldigt dyra för samhället.

En loop som skulle komma att upprepa sig många gånger…


Hans bok översattes till engelska och gavs ut 2001 med titeln The Skeptical Environmentalist, nu med en expanderad del om klimatet. Enligt uppgift hade han i princip inte ändrat några av de felaktigheter som påvisats i den danska upplagan.

Boken fick en våldsam uppmärksamhet och både hyllades (nästan uteslutande av ickevetenskaplig media) och sågades (av forskare inom särskilt naturvetenskap och medicin):

“I would fail one of my undergraduate students if they were to write such trash”.

“There is nothing original or unique in Lomborg’s book”, but “what is new, perhaps, is the scope and variety of errors he makes”.

Svidande recensioner publicerades t ex i både Science och Nature. Union of Concerned Scientists lät några experter gå igenom boken som kom till slutsatsen att den inte höll måttet:

”These separately written expert reviews unequivocally demonstrate that on closer inspection, Lomborg’s book is seriously flawed and fails to meet basic standards of credible scientific analysis.

Ytterligare några exempel i mängden: en i The Economic Journal och en annan i International Journal of Hygiene and Environmental Health som menade att den infekterade debatten hade undvikits om boken genomgått en vetenskaplig granskning/peer review värd namnet innan publicering (förlaget påstod att det hade gjorts dock) :

The central short-coming of TSE is failure to apply the scientific method in a rigorous, reliable, and logical manner.

Indeed, the vitriolic nature of the debate over TSE in the scientific and popular presses, which so offended some observers, occurred primarily because there had apparently been no serious peer review before publication during which such frank discussion would have occurred in private.

Men den kanske mest omtalade kritiken publicerades i Scientific American och var på 11 sidor, skrivna av några experter i de områden Lomborg skrivit om. Det handlar inte bara om direkta felaktigheter, utan att han varit extremt selektiv i den vetenskap han tar upp att han drar slutsatser som inte låter sig göras baserat på tillgänglig data:

”Selective citations of the literature allow Lomborg to make statements that are correct but unrepresentative of the best, full state of environmental scientific knowledge.

Det gör det väldigt arbetsamt att bemöta och klimatdebatten är nerlusad av sådant här. Ovanstående är bara några exempel där alla säger samma sak. Lomborg har skrivit ett flertal svar-på-tal-texter, Scientific American fick ett på 32 sidor… se länken ovan där även Lomborgs svar bemöts.

Det ledde slutligen till att Lomborg anmäldes för oredlighet i forskning i Danmark. Vissa menade att han blev utsatt för en ren hatkampanj. En kommitté påbörjade en utredning som involverade totalt 24 forskare som kom fram till en fällande dom (tydligen blev det officiellt på hans fördelsedag). Länkar till dokument finns här:

Objectively speaking, the publication of the work under consideration is ”deemed to fall within the concept of scientific dishonesty.

In view of the subjective requirements made in terms of intent or gross negligence, however, Bjørn Lomborg’s publication cannot fall within the bounds of this characterization. Conversely, the publication is deemed clearly contrary to the standards of good scientific practice.

  • Fabrication of data;
  • Selective discarding of unwanted results (selective citation);
  • Deliberately misleading use of statistical methods;
  • Distorted interpretation of conclusions;
  • Plagiarism;
  • Deliberate misinterpretation of others’ results.

Men de ansåg inte att det var medvetet gjort då han inte bedömdes ha vetenskaplig expertis i de frågor han skrivit om (!).

Det gav upphov till ett protestupprop med signaturer från ca 300 forskare (främst samhällsvetare, men det handlade inte om stöd i sakfrågan utan i felaktigheter om hur ”processen hade gått till”). Som i sin tur följdes av ett annat med drygt 600 forskare som ansåg att beslutet var rätt (nästan uteslutande medicinare och andra naturvetare).

Lomborg överklagade och friades då det fanns så många felaktigheter i hur utredningen hade utförts (en sammanfattning av domen finns här), det ansågs heller inte visat att boken skulle ses som en vetenskaplig publikation (vilket Lomborg själv ansåg) och att den därmed inte kunde bedömas för oredlighet, språkbruket var ”känslodrivet” (”dålig vetenskap” etc). Huvudpunkten var relevant och ganska märklig, den utredande kommittén hade inte redovisat explicita exempel på de fel Lomborg skulle ha begått!

Länkar till dokument finns här.

Ärendet gick tillbaka den utredande kommittén men det togs inte upp igen eftersom de ansåg att felen inte hade gjorts medvetet och att det därför inte fanns någon större mening att ta upp fallet igen. De ansåg heller inte att slutsatsen skulle bli annorlunda eller allvarligare än förra gången och att de då enligt gällande regler inte ens kunde ta upp det.

Men det var inte så att felaktigheterna hade ”försvunnit” eller bedömts i sig. I en kommentar från kommittén (DCDS) (sid 28):

”Such renewed scrutiny could not be expected to lead to any result other
than that set out in DCSD’s decision of 6 January 2003.

Man kan ha åsikter om processen var berättigad eller inte. Men oavsett vad man tycker om just det så innebar frikännandet inte att Lomborg hade haft rätt, felaktigheterna och de vinklade slutsatserna kvarstod och de hade inte bedömts i sak (även om det ofta påstås).

Som gjort för att spä på förvirringen om vem man kan lita på förstås.


Lomborg har som redan nämnts kommit med ihärdiga bemötanden men det är tydligt att han oftast inte rör vid själva grunden i kritiken. Det finns en lång rad exempel i artikeln som nämns nedan. En i mina ögon mycket relevant åsikt som framförs där belyser varför den här debatten aldrig kommer framåt:

In the few cases where he selectively responds to a criticism, he often avoids going to the core of it, or in many cases the quality (substantial content) of his responses is very low. This not only suggests Lomborg’s awareness of some mistakes, but also it explains why Lomborg’s responses have not led to much understanding between him and his critics about the validity of certain points.

Lomborg kan inte för en sekund erkänna att han har fel (utom några mindre saker) trots att han är överbevisad. Det översätts ofta i samhällsdebatten som att sanningen därför måste ligga någonstans mitt emellan. Det handlar om kunskapsområden som Lomborg själv inte har någon bakgrund i, ”på andra sidan” står en lång rad av världsledande experter som för fram saklig kritik.

Det är ytterst vanligt i klimatdebatten.

Det finns säkerligen vettiga saker i en så pass omfattande bok. Samtidigt, det han framför om att man måste prioritera, riskbedöma och tänka på kostnadseffektivitet är ju inget nytt eller revolutionerande och görs hela tiden. Men en riskbedömning värd namnet görs inte utifrån körsbärsplockade data (från vilket håll de nu än plockas).

Men boken blev en språngbräda till Lomborgs kändisskap och Times har listat honom som en av de hundra mest inflytelserika människorna i världen.


En vetenskapligt publicerad genomgång av historien runt boken finns i:

  • Jeroen C.J.M. van den Bergh (2010) An assessment of Lomborg’s The Skeptical Environmentalist and the ensuing debate, Journal of Integrative Environmental Sciences, 7:1, 23-52, DOI: 10.1080/19438150903533730

Cool it! kanske …

Med denna bakgrund kan man kanske tycka att Lomborg i fortsättningen skulle börja agera lite försiktigare och hantera sina påståenden/källor mer varsamt men det har knappast blivit fallet.

Ett känt exempel är en artikel i Guardian 2008 där han menar att larmen är överdrivna och att data visar att det inte alls är värre än väntat utan helt enligt ”plan”. T ex pekar han på att havsnivåökningarna är precis som förväntat så varför larma så förbannat? Det går ju inte annat än att hålla med om det, eller hur?

Men, Rahmstorf, som till skillnad från Lomborg, jobbar med detta visade i en replik att Lomborg faktiskt hade fel, modellerna låg inte spot-on och han hade vetenskapligt publicerade data att backa upp det med. Lomborg svarade med att flytta målstolparna.

Jag kan hålla med Lomborg och ”pseudoskeptiker” att det ibland larmas i överkant och att enbart worst-case scenarier lyfts fram utan nyansering. Men det gör inte hans närmast löjeväckande falska motsättningar, populistiska utspel och förenklingar försvarbara. När han t ex besökte Bangladesh 2015 rådde han dem att inte oroa sig för havsnivåökningarna utan fokusera på att lyfta befolkningen ur fattigdom (som om det behöver vara motsättningar). Det är relativt billigt att förebygga översvämningar precis som i Holland menade han.

Men Holland och Bangladesh är två helt olika verkligheter och faktum är att Bangladesh redan tidigare försökt att minska havets effekter på holländskt manér, men resultatet blev att det förvärrade situationen (vilket var precis vad ”alarmistiska ingenjörer” hade varnat för).

Det finns en lång rad exempel på hur han körsbärsplockar data och lyfter fram minsta fluktuation i mätserier för att få det till att allt bara handlar om alarmism. Ofta basuneras det ut det med överdrivna siffror (om t ex om klimatmodellerna här).


Hans efterföljande böcker går i samma spår. T ex Cool It! bemöttes med samma sorts vetenskaplig kritik som hans första bok, tre exempel i mängden: Ackerman, Stockholm Environmental Institute, O’Neill forskare, huvudförfattare till IPCC-rapport, Friel, The Lomborg Deception.

Lomborg hävdade till exempel att uppvärmningen kommer leda till att färre dör eftersom fler dör av kyla än värme. Men tre av de fem källor han hänvisar till kommer fram till det motsatta. De två som stöder hans tes anger dock inte de siffror han påstår att de gör och de är långt ifrån heltäckande studier. Han citerar vidare en rapport från WHO om antalet dödsfall i Europa pga kyla men den rapporten nämner inte ens det.

Och när Lomborg konfronteras med detta blir svaren bortförklarande och konfrontativa precis som tidigare. En del av kritiken är oberättigad men faktum kvarstår att en ohygglig mängd av det han påstår inte håller vatten ens om man går till de källor han själv anger. En återkommande åsikt hos de kritiker som faktiskt är experter på de områden Lomborg uttalar sig om är som sagt att han aldrig tycks ta åt sig av bevisade felaktigheter:

“[F]ellow conservation biologists attending a Lomborg talk would correct his science, only to find the same assertions made in subsequent talks as if the corrections had never occurred.


Vilket leder oss till hans senaste bok, False Alarm som i hög grad handlar om hans huvudargument: det är för dyrt att satsa på en snabb avveckling av fossila bränslen (föga förvånande fick han lansera den på SvD:s ledarsida).

I Twitterdiskussionen jag nämnde ovan framfördes att det är tröttsamt att man inte kan lyssna på Lomborgs alternativa lösningar för i grunden vill ju alla samma sak. Men så är inte fallet. Medan en samlad expertis anser att de stora riskerna gör att vi borde försöka stoppa CO2-utsläppen och sikta på max 2°C:s uppvärmning så menar Lomborg att det dubbla är mer optimalt. Det är en snudd på astronomisk skillnad i sammanhanget.

I boken skriver Lomborg nämligen att en global uppvärmning med 3,75°C är det ”optimala” med tanke på kostnad i % av världens BNP kontra vad man får för pengarna så att säga. Likaså skulle Parisavtalet knappt ge någon effekt på den globala medeltemperaturen även om det efterlevdes. Men budskapet han främst vill sprida är att larmen är överdrivna och att vi vaskar hutlöst med pengar på åtgärder helt i onödan.

Och ja, du vet precis hur den har bemötts i klimatdebattens skyttegravar.

”Nobelpris”-ekonomen Stiglitz förde fram sin kritik i New York Times och Lomborg svarade på LinkedIn.

Lomborgs resonemang runt kostnader i False Alarm bygger på Nordhaus ekonomiska modell:

If we are to address climate change successfully, we need to listen to William Nordhaus, the first climate economist to win the Nobel prize.

Stiglitz och Lomborg diskuterar detaljer om detta som jag har nollkoll på men Nordhaus har likt Lomborg påstått att ett ”optimalt” policymål vore att sikta på 3,5°C, vilket bara skulle ge bara några procents påverkan på världens BNP och att det bästa är att skjuta åtgärder på framtiden. Något han fått rejäl kritik för:

It’s interesting that Nordhaus’ theories create polarisation in a question where science recommends without any shadow of doubt that the temperature rise be limited to 1.5-2 degrees. It’s also interesting to see so many people rushing to his defence”, says Anders Hansson.

Ekonomiprofessor Keen har studerat vad som ligger bakom Nordhaus modellparametrar och det är rätt anmärkningsvärt: 90% av BNP anses inte påverkas av klimatförändringarna för de aktiviteterna sker inomhus (!) och tas därför inte med i kostnaderna för att inte göra något. Modellen bygger tydligen också på en korrelation mellan BNP för USA:s olika stater och dess medeltemperatur som sen används för att extrapolera en ökad global medeltemperatur och dess påverkan på BNP.

Vet faktiskt inte om jag ska skratta eller gråta om sådant får Ekonomipris till Nobels minne!

Lomborg hävdar som sagt att Parisavtalet inte skulle ge någon effekt på temperaturen fram till 2100, men t ex en ny svensk studie som använt samma modell men med uppdaterad kunskap inom både ekonomi och klimatologi visar att 2°C ligger väl inom det ”optimala” policymålet (t ex Hänsel et al 2020).


Undergång eller en blomstrande framtid?

Ekonomen Bob Ward har gått igenom False Alarm och kontrollerat de källor som används och även kontaktat dess författare. Precis som i Lomborgs tidigare böcker visar Ward hur han använder utdaterade studier och rent utav hittar på uppgifter. Han har t ex dubblerat kostnaderna för att införa ”klimatåtgärder” än vad som sägs i de studier han baserar det på (utan att motivera det närmare än att i noten påpeka att det är mer realistiskt). Nedan ett utdrag:

Dr Lomborg also misapplies his misinterpretation of the findings of Professor Böhringer and co-authors to other studies, including a 2013 paper by Dr Brigitte Knopf and co-authors. Dr Lomborg claims that that paper found that “the average estimated cost of the EU 80 percent greenhouse gas emissions reduction by 2050 is a loss of 5.14 percent of GDP as estimated by seven regional models”. This percentage figure is invented by Dr Lomborg – nowhere does it appear in the paper by Dr Knopf and co-authors. Previously, Dr Lomborg claimed that the study found that the cost by 2050 would be equivalent to 11.9 per cent of GDP, another figure that he made up without any explanation.

In fact, the paper by Dr Knopf and co-authors concluded: “Nearly all the models can achieve the long-term target of reducing [greenhouse gas] emissions by 80%, with only a moderate reduction in GDP (less than 0.7% by 2030 and below 2.3% by 2040). However, in some models, costs increase considerably after 2040, while others show costs increasing in a linear manner.” This is ignored by Dr Lomborg.

Furthermore, there is no justification for Dr Lomborg’s decision to double the costs he purportedly derived from the study by Knopf and co-authors. When I asked Dr Knopf, the lead author of the study, about this, she replied in an email message: “Concerning the doubling of costs: this is clearly not appropriate, because as I said it mixes model reality in an arbitrary way. This is similar as if I would claim: Model results show costs of x% but we know that models always underestimate progress in renewable deployment, so we can assume that is only costs half. These claims are clearly not based on solid ground and have nothing to do with the model results.”


Med andra ord tycks själva grunden i hans huvudargument stå på ganska ostadiga ben. Och så där fortsätter det.

[Uppdatering 21-09-13: Här redogör vetenskapsjournalisten Peter Hadfield om hur det kan gå till när Lomborg pratar om elbilar:


Så har Lomborg alltid fel? Har jag ”debunkat” alla hans påståenden?

Nej, så klart inte. Nog är det bra att någon vågar vara motsvals men det innebär inte att man behöver bli naiv. Lomborg har genom hela sin karriär (medvetet eller inte) förvrängt fakta och tar varje tillfälle att plocka saker ur sitt sammanhang (”kolla, nu har havsnivån inte höjts på två år, de är bara alarmister!”).

Lomborg är en tvättäkta populist och försörjer sig på att skapa kontroverser, förenkla och komma med ibland löjeväckande argumentation. Det är ingen tillfällighet att han är kritiserad och det handlar inte om ”alarmister” som står bakom det eller att det skulle vara någon ”kulturdebatt”.

Det betyder som sagt inte att han alltid har fel men varför ge honom så förbannat med uppmärksamhet när det finns gott om seriösa ekonomer och statsvetare att lyssna på (men de är förstås inte är lika skickliga kommunikatörer och mediekåta som Lomborg).

Att undvika problem kräver också att man faktiskt agerar. De flesta av de åtgärder som gett en bättre miljö som Lomborg lyfter fram motarbetades i decennier innan de blev verklighet. Och det av exakt samma argument som Lomborg ständigt påpekar: det kostar för mycket. Kostnader som visat sig vara grymt överskattade.

Nej, jag skrev inte att man ska strunta i kostnader.

Att personer som Nordhaus och Lomborg ens redovisar effekter på världens BNP vid 7C:s uppvärmning är för mig helt bisarrt. Men en not till alla ”doomists”: tänk på att varje överdrivet katastrofbudskap, oavsett om det är välment eller inte, är en stoppad peng i Lomborgs speldosa, vilket leder till att fler personer börjar tycka att Lomborg är den vettige (nej, jag sa inte att man ska underskatta allvarligheten).

[Svar på fråga: Ex: IPCC förespår inte jordens eller mänsklighetens undergång (vad de säger är att vi har x år på oss att få ner koldioxidutsläppen för att undvika en uppvärmning till 2C). Och återigen: jag skrev inte att man ska tona ner riskerna.]


Carbom Brief om ett föredrag av Lomborg: Similarly, the work of scientists who work in the relevant areas – the ecologists, geochemists, marine biologists, paleoclimatologists, geologists and a host of other disciplines – are mysteriously absent. Anyone listening to Lomborg’s talk could be forgiven for thinking that the only person who’s on the record as thinking that climate change is a serious problem is Al Gore. The studies on which Lomborg choses to rest his case are remarkably selective – he has a particular fondness for quoting Roger Pielke Jr., and William Nordhaus.