Astroturfing – att fejka folkvilja

AstroTurf är ett fabrikat av konstgräs som har gett namn åt ett begrepp inom den nobla konsten att desinformera: astroturfing. Det innebär att man skapar en falsk gräsrotsrörelse med avsikt att sprida ett budskap utan att röja vem avsändaren är. Syftet är förstås att påverka opinionen och politiker genom att ge sken av att det finns ett folkligt och/eller vetenskapligt stöd för vad det nu kan vara.

Kemikaliebranschen (som jag själv jobbar i) är ju inte vidare populär och även om de vill föra ut ett i sig korrekt budskap är det förmodligen mer effektivt att låta en ”gräsrotsrörelse” stå bakom. Ett sådant exempel syns i bilden nedan. Det står att annonsen är betald av Californians for Fire Safety, men i själva verket är det bara en fasad för stora tillverkare av flamskyddsmedel.

Bild härifrån.

Jag tänkte här ge ett klassiskt (och sorgligt) exempel i samma ämne som visar hur sofistikerad och långtgående den här typen av verksamhet kan vara.

David Heimbach var en amerikansk läkare och ansedd expert på brännskador. Han hade till och med fått utmärkelse av Dalai Lama för sitt jobb med brännskadade barn. När Kalifornien ville lätta på sina hårda brandsäkerhetslagar var det många som protesterade högt och Heimbach var en av dem. Och visst borde han om någon veta vad han pratade om!?

Inför bland annat delstatssenaten vittnade han 2011 om hur han förgäves försökt rädda oskyldiga små barn som skadats svårt i bränder. Det var hjärtskärande berättelser och det sorgligaste var, menade han, att olyckorna hade kunnat undvikas om bara möbler och kuddar varit ordentligt behandlade med flamskyddsmedel.

”Now this is a tiny little person, no bigger than my Italian greyhound at home,” said Heimbach, gesturing to approximate the baby’s size. ”Half of her body was severely burned. She ultimately died after about three weeks of pain and misery in the hospital.

Politikerna tog åt sig och det blev ingen ändring av lagen.

Men några journalister på Chicago Tribune tyckte att en del detaljer verkade märkliga. Vilken förälder ställer ner ett levande ljus i sitt barns spjälsäng och går därifrån? (Och mitt tillägg: när libertarianer inom Competitive Enterprise Institute lobbar för hårdare myndighetskrav är det läge att ana ugglor i mossen…)

Hur än journalisterna sökte kunde de inte hitta några uppgifter som bekräftade Heimbachs berättelser. Och när de konfronterad honom erkände han till slut att det bara varit anekdoter. De stackars barnen hade aldrig existerat. Men han bedyrade:

I’m a well-meaning guy. I’m not in the pocket of industry.

Han hade tidigare fått frågan om han hade fått betalt för sin medverkan i rättegångarna. Han uppgav då att han bara fått ersättning för resekostnaderna från en organisation vid namn Citizens for Fire Safety (web archive) – en gräsrotsrörelse driven av personer som var oroliga för det försämrade brandskyddet som hotade. På deras hemsida kunde man läsa att de också samarbetade med och drev vetenskapliga studier ihop med både myndigheter och andra intresseorganisationer.

I själva verket hade Heimbachs ”resecheck” uppgått till 240 000 dollar. När journalisterna kollade organisationens skattedeklarationer uppgavs att deras enda inkomst kom från medlemsavgifter (som mellan 2008-2010 uppgick till 17 miljoner dollar). Och de enda medlemmarna var tre amerikanska bolag, tillika världens största tillverkare av bromerade flamskyddsmedel (som av en händelse). I själva verket visade det sig att organisationen var registrerad som en handelsorganisation.

American Burn Association och andra ”samarbetspartners” förnekade också att de hade något projekt eller forskning ihop med Citizens for Fire Safety Institute. Bland mycket annat visade det sig också att lobbyister utgett sig för att vara brandmän när de försökt påverka politiker. Chicago Tribune avslöjade detta i en artikelserie Playing with fire 2012.

Det slutar dock inte där. Och eftersom tidningen skrev att en studie ”…var så obskyr att den bara fanns tillgänglig på svenska” blev jag förstås tvungen att kolla upp vad det handlade om 🙂

Citizens for Fire Safety Institutes hemsida är numera borttagen och deras Facebookkonto slutade uppdateras kort efter Chicago Tribunes avslöjanden.


Men först en bakgrund till problemställningen. Kaliforniens lagstiftning om brandsäkerhet har länge varit en av de hårdaste i USA. De har t ex krävt att stoppningen i möbler ska prepareras med minst 5 viktsprocent flamskyddsmedel. Och då delstatens möbelmarknad är stor blev det i praktiken en reglering som gällde i större delen av USA och även Kanada (”alla” större företag ville ju in på marknaden och det är förstås bökigt att köra med olika tillverkningskrav beroende på vilken delstat man ska sälja till).

Detta är en orsak till att amerikanare generellt sett har högre halter av den här typen av kemikalier i kroppen.

Fromme, Becher, Hilgera, Völkela  International Journal of Hygiene and Environmental Health Volume 219, Issue 1, January 2016, Pages 1-23

Det finns en mängd olika flamskyddsmedel och de är liksom många andra klorerade- och/eller bromerade substanser mycket beständiga i stil med PCB. De hittas numera överallt på jorden, till och med i blodet hos djur i polarområdena.

En springande fråga är ju om detta utgör någon fara?

Slutsatsen i den vetenskapliga artikeln jag länkat till ovan är att några substanser verkar okej, andra uppvisar klart oroande resultat i djurstudier och en del även i människa. Men för en lång radda substanser saknas det data.

(Det är dessutom notoriskt svårt att studera effekten i människa då ingen vill utföra kontrollerade försök där man avsiktligt trycker i människor misstänkt farliga kemikalier.)

I andra vågskålen ligger ju nyttan med att använda flamskyddsmedlen, i det här fallet i möbler. (Det råder inga tvivel om att flamskyddsmedel gör det svårare för material att brinna, men frågan är vilka mängder som krävs och i vilka applikationer de behövs för att de ska göra någon praktisk skillnad i verkligheten.)

Ett starkt kort för ”flamskyddsförespråkarna” var en av de mer omfattande studier som gjorts inom detta område, utförd av bland annat Vytenis Babrauskas. Den visade att flamskyddsmedel hade en betydande effekt i att fördröja en brands uppkomst jämfört med obehandlade möbler.

Men Babrauskas själv uppger att resultaten inte kunde användas för att bedöma effekten av brandskyddslagen. Den lagstadgade nivån var 5% flamskyddsmedel i stoppningen, men i Babrauskas studie hade >50% använts (avsikten med studien var inte att ”testa lagens effekt”). Där noterades också att den mängd som fanns i normala möbler inte påverkade eldförloppet.

Babrauskas hade även gjort försök med mer relevanta nivåer som visade att detta inte hade någon signifikant skyddande effekt i verkliga situationer. Andra undersökningar bekräftade detta, bland annat utförda av U.S. Consumer Product Safety Commission. (Organohalogen Compounds,Vol. 73, 2032-2035 (2011)).


Men det fanns fler studier som lyftes fram. En av dem var alltså den ”obskyra svenska studien…”.

Nu var det inte konstigt att denna bara fanns på svenska då det var en rapport från 1997 utgiven av myndigheten Elsäkerhetsverket. De hade under 14 månader undersökt alla bränder i Vällingby, en förort till Stockholm, som orsakats av el. Jag har inte hittat just den men det är sannolikt inte undersökningen i sig som är suspekt, utan hur resultaten har använts.

En artikel i den vetenskapliga tidskriften Fire and Materials från år 2000 jämförde antal teve-bränder i Europa respektive USA (som till skillnad från Europa krävde flamskyddsmedel i apparaternas plasthölje). De fann en stigande trend i Europa, och att det inträffande mer än tio gånger så många tevebränder i Europa jämfört med i USA. De drog därför slutsatsen att även Europa behövde skärpa kraven.

”To avoid an increase in TV set fires, fire safety requirements should be increased, and public awareness of the importance of fire safety in TVs heightened.

Jag tycker att problematiken med kopplingar mellan näringsliv och akademi ibland överdrivs, det finns ohyggligt många bra studier och nödvändiga projekt med dylika samarbeten. Likaså finns det på sin håll en ”kemikalieskräck” som inte har stöd i vetenskapen. Med det sagt har jag själv listat en uppsjö av fall som verkligen är problematiska. Och klart att man bör dra öronen åt sig när en studie, som denna, kommer fram till en ”positiv slutsats” för flamskyddsmedel/bromindustrin och artikeln avslutas så här:

Det blir inte bättre av att en av de tre författarna jobbade på Albermale, tillverkare av bromerade flamskyddsmedel, en annan, utan övriga vetenskapliga publikationer, jobbade på en PR-firma, och den tredje var en svenska från (dåvarande) Statens Provningsanstalt…

Nåväl, besvärande intressekonflikter är en sak, innehållet är ju ändå det som spelar någon roll.

Författarna redovisar först resultat från en större studie gjord av brittiska Sambrook Research International. Den visade att antalet bränder per miljon teveapparater i Europa var i samma storleksordning som i USA. Och det är här Vällingbyundersökningen kommer in.

Enligt den var antalet tevebränder i Sverige nämligen 10 gånger högre än vad som redovisades i Sambrookstudien. Och eftersom den hade granskat enstaka fall i mer detalj tyckte författarna att detta var en mer rättvisande statistik. De antog sedan att detta värde gällde för hela Europa som de sen i sin tur använde för att jämföra med USA:s siffror.

Det är mycket möjligt att Vällingbysiffrorna är mer korrekta värden, men det finns inget i artikeln som tyder på att USA:s statistik skulle vara inhämtad på annat sätt än den Sambrookstudien byggde på. Då blir det ju att jämföra äpplen och päron.

Enligt Chicago Tribune redovisar Vällingbystudien att det inträffade 32 elbränder i den undersökta perioden. Av dem utgjorde tevebränder en fjärdedel, dvs 8 stycken. I det undersökta området bodde då 265 000 invånare. Författarna redovisar dock inte dessa siffror utan bara omräknat för att gälla hela Sverige (165 tevebränder/miljon apparater). Detta extrapolerades sedan som sagt till att gälla för hela Europa med 500 miljoner invånare.

Så slutsatsen att Europa borde skärpa brandskyddskraven bygger på 8 bränder under en begränsad period i en liten ort i Stockholms utkanter. Lite som att använda temperaturer mätta under några år från centrala delarna av England som ett globalt temperaturmedelvärde och påvisa långsiktigt trend (true story)…

Journalisterna intervjuade även Ingvar Enqvist som skrivit ”Vällingbyrapporten”, och han tyckte det var ”ganska märkligt” att resultaten användes som de gjorde i den angivna studien.

Författarna redovisar också, som sagt, en oroande trend av ökande bränder i Europa, men de visade inte hur det såg ut i USA under denna tid. En ökande trend även där hade ju antytt att det kanske inte hade med flamskyddsmedlen att göra.

Och på tal om den ökande trenden, författarna ger exempel från tre länder: Sverige, Storbritannien och Nederländerna. Den sistnämnda visas nedan och deras kommentar tycker jag är anmärkningsvärd. De ser en uppåtgående trend från 1989. I en vetenskaplig studie som denna tycker jag nog man kunde kräva en statistisk beräkning på detta och inte ett ögonmått. Med den stora årliga variationen har jag svårt att se att det skulle bli en signifikant trend. Men det är en gissning. Författarna verkar dock inte ha lagt ner mer tid på det än så heller…:

Jag tycker att det görs en rad subjektiva antaganden i studien som inte styrks med data, och att deras slutsats känns lite väl sockrad, men jag är för all del inte expert på området, läs själv.


Efter Chicago Tribunes avslöjanden om Citizens for Fire Safety var det ju knappast så att folk ställde sig på rad inför representanter för kemikalieindustrin, gjorde honnör och utbrast ”tack, ni är vårt sista hopp” (Hej Mattias Karlsson). Opinionen att brandskyddslagen skulle lättas började återigen spira.

Lagstiftarna i Kalifornien fick dock snart en vetenskaplig rapport i handen som visade att det visst fanns belägg för flamskyddsmedlen och Kaliforniens hårda brandskyddsregler. Rapporten var skriven av Matthew Blais, chefen för det respektabla Fire Technology at Southwest Research Institute. Studien hade dessutom finansierats av National Institute of Justice.

Rapporten presenterades på ett par konferenser, en video gjordes och senator James Inhofe hänvisade till den i USA:s kongress. Inhofe är annars kanske mest känd för att ha tagit med en snöboll in i kongressen för att visa att den globala uppvärmning var en bluff…

Det framgick dock inte (varken i videon, på konferenserna eller i rapporten) att Blais också hade uppdrag för North American Flame Retardant Alliance.

Rapporten var inte publicerad i en vetenskaplig tidskrift med så kallad peer review-granskning. National Institute of Justice hade inte heller finansierat rapporten, den finansieringen gällde en studie om mordbränder som tidigare gjorts av Blais kollegor på hans institut, och som han nu refererade till. Pengarna till rapporten kom från lobbyorganisationen American Chemistry Council.

Den studie Blais hänvisade till visade enligt honom att flamskyddsmedel i möbler och tyg visst fördröjde brand. De hade testat 79 olika möbler, främst stolar och soffor, med sex olika kuddar varav fyra preparerade med flamskyddsmedel. En rad andra parametrar som tändkälla, densitet på stoppning, tyger med mera ingick i försöksupplägget.

Enligt Chicago Tribune (jag har själv inte dissekerat artikeln på +100 sidor…) uppvisade bara ett av försöken en onormalt lång tid att fatta eld. Blais kollegor ansåg att det var en outlier och strök den ur analysen. Blais tyckte tvärtom, att det var det enda försöket att rapportera om…

Blais påstod vidare att ett ”möbeltyg” preparerat med flamskyddsmedel fördröjde branden med 13 minuter vilket förstås skulle innebära stor chans att folk skulle hinna rädda sig. Bara det att han ”glömde” berätta att det tyg hans kollegor testat var ett specialtyg som nästan uteslutande används till teaterridåer och liknande, konstruerade för att ”självslockna” – inget som användes i normala möbler. Eller rättare sagt, han inte bara glömde att berätta det, han påstod att det var ett tyg som var vanligt i normala möbler.

Chicago Tribune försökte få en kommentar av den forskare på Blais institut som lett studien Blais refererade till men han svarade inte på mejl och de förnekades ett möte.

Som ni märker är det mycket effektivt att mata politiker och offentligheten med den här typen av undermåliga, och till och med felaktiga, rapporter. Det tar en oändlig tid att kolla upp och många gånger spelar det ingen roll att faktakontroller görs, argumenten och referenserna används om och om igen ändå. Det är tydligt i exempelvis klimatdebatten.

2018 ändrade Kalifornien sina lagar och förbjöd flamskyddsmedel i rad olika produkter.


Och så vidare kanske jag skulle säga, för den här typen av historier tar aldrig slut. Läs t ex ett av mina tidigare inlägg om asbest där en advokat planterade en ny hypotes om vad som orsakade lungcancer och fick välrenommerade akademiker att skriva vetenskapliga artiklar om det.

(PS det är definitivt inte bara industrin som drar stora växlar på studier med bristande kvalitet….)

”Hur klimatrörelsen gav Ryssland makten”

Jag har lånat ovanstående rubrik från ett Youtubeinlägg (5 mars) av den libertarianska opinionsbildaren (eller heter det influencer nu för tiden?) Henrik Jönsson. Han påstår att det är miljöorganisationernas fel att EU är beroende av Rysslands gas. Inlägget delas friskt på sociala medier, exempelvis av den moderate riksdagsledamoten Jan Ericson (som inte riktigt köper IPCC:s bild av verkligheten…). Och han är inte ensam. KD:s spinndoktor spred samma budskap:

Och här Moderaternas dito:

Och här samma budskap i en artikel från Nya Wermlandstidningens (NWT) konservativa ledarsida. Bara för att nämna några.

Kreml ska alltså ha finansierat miljöorganisationer för att lobba för nedläggning av kärnkraft och på så sätt indirekt låsa in Europa i sitt fossilberoende från Ryssland. Om det är sant? Jag har ingen aning men skulle inte bli särskilt förvånad om det förekom (och för att alla frågar: jo, jag tycker det är dålig tajming att lägga ner fungerande kärnkraftverk när världen kämpar för att få ner CO2-utsläppen).

Men varför spreds det här budskapet just nu och vilka bevis är det som läggs fram?

Ingerö och Silferskiöld länkar till samma källa, en intervju med Dominique Reynié i franska CNEWS (Twitter). Enligt Wikipedia är kanalen högerorienterad och jämförs med amerikanska Fox News (jag har själv ingen aning). Reynié är professor i statsvetenskap men är även politiskt aktiv (liberal om jag tolkar Wiki rätt). Han är dessutom aktiv i tankesmedjan Fondapol och jag antar att det var i egenskap av detta han var där då de visade en bild på deras rapport Freedoms at risk: the challenge of the century.

Nu kan jag inte franska men enligt Twitterinlägg säger han att Gazprom har finansierat olika miljöorganisationer som i sin tur har backat ministrar inom EU som jobbat för nedläggning av kärnkraft.

Men utöver hans uttalande har jag inte sett några direkta bevis. (Inte för att jag tvivlar på att det kan vara sant, men jag har blivit lite för cynisk efter år i denna debatt för att lita blint på en tankesmedjerepresentant …). Jag frågade på Twitter men det enda jag fick var en länk till den nämnda rapporten som visades på bild i inslaget. Men det är resultatet från en enkätundersökning och innehöll vad jag kunde se inget om Gazproms förehavanden.

Nog måste det väl finnas mer än så?


Nordstream, WWF och BUND (Friends of the Earth)

År 2011 skrev WWF så här på sin websida angående byggandet av gasledningen Nordstream från Ryssland till Tyskland:

”The Nord Stream offshore pipeline, which will be launched tomorrow to export natural gas from Russia to Europe, is praised by environmental groups. The project will help increase share of natural gas in the world’s fuel balance as a transitional fuel towards a low carbon future and a substitute for coal and nuclear power.

Uppenbarligen tyckte de att gas var ett bra substitut för kärnkraften, åtminstone i en övergångsperiod. Jag håller väl inte med direkt, men innebär det att de var köpta av Gazprom? Vissa påstår det. Ett twitterinlägg:

German BUND and WWF took a payout of 10 million EUR from Gazprom.

(BUND är tyska delen av Friends of the Earth).

Och på Nordstreams websida finns ett pressmeddelande som bekräftar detta. Tre miljöorganisationer, Nordstream tillsammans med en tysk myndighet inledde ett samarbete via en nyupprättad stiftelse, finansierad med pengar från Nord Stream AG. På kärnkraftstwitter översattes detta alltså med att de tog pengar från Gazprom för att sen sluta klaga på gasledningen.

Men det är att skriva om historien ganska rejält kan jag tycka.

WWF och BUND hade innan detta faktiskt stämt Nordstream eftersom de ansåg att det planerade miljöskyddsarbetet under byggandet inte var tillräckligt. (De höll inte heller tyst om Gazproms haverier i andra projekt.). De 10 miljoner euro som nämndes ovan var en del i en uppgörelse där bolaget förband sig att finansiera en stiftelse som skulle driva diverse miljöprojekt i samband med byggandet, som t ex att skydda ett tusen hektar stort område. WWF och BUND fick ledande positioner i denna stiftelse.

I mina ögon är det ganska fånigt att kalla detta för att Gazprom mutade organisationerna.

Det här gällde Nordstream 1 och uppgörelsen gjordes 2011.

2015 kom en rad bolag överens om att bygga ytterligare en pipeline, Nordstream 2: Gazprom, Royal Dutch Shell, E.ON, OMV, and Engie. Konstigt nog nämns nu enbart Gazprom och Ryssland som bovarna i dramat.

Flera miljöorganisationer har protesterat mot detta projekt, Greenpeace lämnade t ex in en stämning (som förstås lades ner av en rysk domstol). Tyska NABU har också stämt projektet. WWF skrev så här 2017: ”The Nord Stream II natural gas infrastructure investment of building two new pipelines from Russia and Germany is the most advanced of the Baltic pipeline projects and thus directly in conflict with EU’s goal.

Miljöorganisationer har också direkt protesterat mot att fossilgas ska klassas som hållbart i The Green New Deal, t ex i det här öppna brevet till EU-parlamentet 2020 som är underskrivet av följande:

EPP, det politiska block som KD och M tillhör i EU, anser att fossilgasen är en viktig energikälla (åtminstone än så länge) och röstade för att inkludera fossilgasen. Men ändå vill M och KD:s propaganderi nu enbart skylla på miljöorganisationerna…

Enorma pengar har lagts på lobbyism och på att bland annat kämpa mot USA:s sanktioner av Nordstream 2 (alltså innan Rysslands invasion av Ukraina). Men det gäller inte bara Gazprom:

Five foreign companies partnering with Gazprom on the pipeline — Austria’s OMV AG, the Netherlands’ Shell International, France’s ENGIE, and Germany’s Wintershall and Uniper SE — hired lobbyists at McLarty Inbound to lobby the State Department and the National Security Council. They collectively paid the firm more than $840,000 for lobbying in 2020 and $600,000 in the first three quarters of 2021.

[Uppdatering 3/7: Läs gärna artikel i dagens DN om vilka svängdörrar det funnits mellan politik, lobbyister och näringsliv rörande godkännande av Nordstream även i Sverige. Det gäller såväl dåvarande Allianspartier som Socialdemokraterna.]

Nordstream 2 har även stämt EU enligt investeringsskydd (ISDS) i avtalet Energy Charter Treaty där länder kan tvingas betala inte bara för kostnader för att lägga ner utan även eventuella uteblivna framtida vinster:

Forbes: ”The treaty was originally intended to spur Western investment into energy projects in post-Communist countries. But it has since morphed into something being used by Western investors to sue Western governments.” 

Det är ju sant att många miljöorganisationer inte vill ha kärnkraft och självklart underlättar det inte övergången till en fossilfri energimix. Kanske har Ryssland skjutit till pengar här, precis som Twitter vill få det till, men återigen, var är bevisen? Vad säger Henrik Jönsson mer?


Jo, han pekar på nedanstående artikel och menar att den visar att västerländska klimataktivister försökt mörka att deras organisation har Gazprom som ägare. Även Transparancy International skrev om detta så sent som 2021! Men då så, då var det avgjort. Eller?

Det handlar Mecklenburg-Western Pomerania Climate and Environmental Protection Foundation.

Och det räcker med att läsa första meningen i den artikel Jönsson visar rubriken på för att förstå att det är en ”miljöorganisation” (inom citationstecken). Det är inte en normal gräsrotrörelse utan den har startats av den tyska delstaten. Och syftet verkar mest ha varit att ta sig runt de amerikanska sanktionerna:

Politico: ”The German state of Mecklenburg-Vorpommern, where the pipeline is set to come ashore, is taking advantage of a U.S. exemption for noncommercial government activities to advocate for the pipeline The state legislature passed a bill to create a nonprofit climate foundation explicitly aimed at ”contributing to the progress of the work on the Nord Stream 2 pipeline” — with a €20 million donation promise from Nord Stream 2 to boot. But major NGOs are refusing to have anything to do with the foundation.

WWF, BUND och NABU vill uttryckligen inte ha med denna organisation att göra! Men vem bryr sig i desinformationskriget?

(Hmm, fejkade gräsrotrörelser … allt det här låter märkligt bekant… Mer om det snart.)

Jönsson hänvisar vidare till en artikel i The Guardian där Natos chef Anders Fogh Rasmussen anklagar ryssarna för att ha underblåst motståndet mot fracking i Europa:

Med tanke på allt ryssarna varit med och finansierat vad det gäller Brexit och annat kan det säkert vara sant men presenteras några bevis? Nej. ”He declined to give details of those operations, saying: ‘That is my interpretation.’” Och Nato tar avstånd från påståendet:

Rasmussen made clear that fracking should be used, in his view, to increase Europe’s energy security, by providing a new source of gas and oil supply. Nato’s press office said the remarks were Rasmussen’s personal views, not official policy.”


KD:s policyansvarige Ingerö länkade också till en debattartikel i Newsweek från 2017 med liknande anklagelser mot miljöorganisationer i USA som motsatte sig fracking. Artikeln är skriven av en Kevin Mooney, ”undersökande reporter”, som bland annat rapporterar från Heartlands Institutes klimatförnekarkonferenser. På Twitter skriver han:

When I think of climate change, I think of expensive taxpayer funded boondoggles rooted in junk science.

Okej. Och bevisen?

Mooney hänvisar till ett brev de två senatorerna Lamar Smith och Randy Weber skrivit till USA:s finansminister. Okej igen. Smith och Weber har inte direkt varit övertygade om klimatforskarnas excellens (eller klimatförändringens existens) om vi ska uttrycka det diplomatiskt…

De visar att flera miljöorganisationer har fått pengar av San Franscisco-baserade Sea Change Foundation (vilket ingen förnekar). Den ska i sin tur ska ha fått två bidrag 2010 och 2011 från Klein Ltd, ett filantropiskt bolag med bas i Bermuda. Enligt Smith och Weber skulle dessa betalningar ha kopplingar till Ryssland men det finns inga bevis för sådana transaktioner. Istället handlar det om en indiciekedja:

Although the source of Klein’s capital has not been documented,” the Science Committee’s letter says, the panel alleged that various corporate and personal connections “strongly suggest” that the money originated with “the Russian government and energy sector.”

De anklagade tillbakavisar anklagelserna å det starkaste. Inte heller har donationerna från Sea Change varit öronmärkta för motstånd mot fracking menar miljöorganisationerna.

Jag har förstås ingen aning om hur det ligger till men varifrån har senatorerna fått dessa uppgifter? Till största delen kommer de från en rapport skriven 2014 av Environmental Policy Alliance. Gruppen har samma telefonnummer och adress som en PR-konsultfirma som drivs av Richard Berman. Som av en händelse har den också fått flera miljoner dollar av fossilindustrin för sin kampanj Big Green Radicals.

Richard Berman är ökänd i dessa sammanhang och har kallats The kingpin of astroturfing, dvs skapa fejkade gräsrotrörelser. 2014 läcktes inspelningar från ett seminarium till New York Times och Bloomberg, där Berman pratar inför representanter från flera stora fossilbolag. Han lovar bland annat att hans insatser inte kommer kunna kopplas till bolagen och att de måste spela fult och gå till attack:

“There is no sympathy for the oil and gas industry” and people don’t like the word “fracking,” Berman told his audience at the annual meeting of the Western Energy Alliance. So industry must go on the “offense” against environmental groups, destroy their credibility by airing the personal histories of “every single activist,” diminish their moral authority and use humor to “minimize or marginalize” them.

Okej.

Man får ju tro och tycka vad man vill om trovärdigheterna i de framlagda bevisen, men varför ska det alltid se ut så här?

[Uppdatering: Läs mer i mitt inlägg om hur Lomborg i en ledarartikel på SvD återigen anklagar miljörörelsen för att vara köpta av Ryssland. Enda källan visar sig vara en intervju med anonym person, redovisat i en rapport från en lobbyorganisation under EPP (största politiska partiet i EU-parlamentet). Det redovisas inget, säger inget, som över huvud taget bekräftar uppgifterna.]

För det är förstås inga nya knep i klimatdesinformationskriget. 1998 kallade American Petroleum Institute till ett möte med flera konservativa/libertarianska organisationer. De drog upp en plan för hur de skulle bekämpa klimatalarmismen och få USA att inte ratificera Kyotoprotokollet:

Som synes hade de redan namn på en talking head de kunde använda:

En libertarian minsann. Precis som Henrik Jönsson vars video jag lånade rubriken av. En entreprenör och opinionsbildare som vet vilka strängar man ska spela an på. Det räcker inte med att lägga fram ytterst tveksamma och obekräftade uppgifter om hur Kreml styr miljörörelsen. Det väcker ju inte de där riktiga känslorna man vill åt för att opinionsbilda och håva in swish. Greta Thunberg och Anne Ramberg är utmärkt mål för att uppnå detta. Han försöker spela bildad och likställer dem med den i Rom priviligierade patricierklassen och svamlar på om behovstrappan där han placerar plebejer i botten och patricier i toppen.

Och sig själv i mitten. Jösses.

Och snyftig självömkan finns det ingen brist på. Här klipp från tidigare video med samtal mellan Jönsson och Jens Ganman. De har precis kritiserat klimatalarmismen och Greta Thunberg:

Nej, Henrik jag kritiserar inte hur ”ni ger er på ett barn”! Jag är precis lika vit och kanske till och med mer medelålders än vad du är. Jag kritiserar er för att NI beter er som barn och sprider felaktigheter. Ganman gör det dessutom medvetet. Allt annat innebär att han skulle vara korkad och det tror jag inte ett ögonblick på att han är: Jens Ganman (”årets svensk”) på tunn klimatis.

Men båda dessa herrar vet hur man drar en opinionsslipsten.


Man kan ha synpunkter på att miljöorganisationer inte vill ha kärnkraft, men att skylla Europas (och världens) fossilberoende på dem är löjligt och en rejäl omskrivning av historien. Konservativa och libertarianska organisationer har i decennier kämpat emot förändringar och förnekat ens existensen av klimatförändringar. Med enorma bidrag från fossilindustrin. Gazprom är bara en i mängden.

Och det gäller inte bara i USA. Här några siffror från lobbyism i EU:

Då har jag inte ens snuddat vid de pengar de skänkt till diverse libertarianska och konservativa tankesmedjor som förvillat om klimatvetenskapen.

Låt mig bidra med en egen konspirationsteori. USA vill gärna exportera LNG från deras frackingindustri till EU. Med tanke på hur deras lobbyorganisationer betett sig tidigare är det inte helt otänkbart att de tar tillfället i akt att dissa Gazprom och Ryssland. Ur ett geopolitiskt perspektiv vore det ju förstås oändligt mycket bättre med amerikanska företag, men ur CO2-utsläppsperspektiv precis lika kasst.

Att dissa miljöorganisationer passar också perfekt för att sopa undan sin egen roll under mattan. Och så kan man ju låtsas som att om det inte vore för miljöorganisationer skulle vi nu ha varit helt oberoende av fossilenergi…

Nej, jag vet inte hur man bäst löser energiförsörjningen, jag är bara enormt less på hur ”folk” som förvillat om klimatvetenskapen i decennier nu ska skriva om historien och få det till att allt är någon annans fel. Det är förstås ingen oväntad utveckling och jag har tidigare skrivit om hur t ex Timbro sysslar med detta.

Kom ihåg att de flesta som nu är jätteupprörda över ej bekräftade uppgifter om rysk finansiering av miljöorganisationer inte höjt ett ögonbryn för fossilindustrins förvillaraktiviteter alltsedan 90-talet.

Låt oss inte glömma bort hur t ex Gunnar Hökmark (M) kunde sitta som vice ordförande i EPP när han var EU-ledarmot och samtidigt driva tankesmedjan European Enterprise Institute ihop med en av de värsta fossildrivna klimatförnekarna (Chris Horner), och motarbeta Kyotoavtalet. Och vägra uppge vilka som finansierade deras verksamhet.

Mattias Bengtsson, tidigare vd på Timbro (och ledarskribent på SvD) gick exempelvis direkt från Timbro och blev vd för tankesmedjan Centre for the New Europe i Bryssel. Bara under år 2005 fick de närmare en halv miljon från ExxonMobil öronmärkta för ”klimatutbildning”.

Enda anledningen till att vi vet detta är att bolagen i USA är tvungna uppge dylika saker och Centre for the New Europe råkade ha en filial i USA. Hur de har finansierat liknande saker i EU vet vi inte eftersom de inte uppger det då de inte behöver.


Fan, nu har jag lagt för mycket tid på det här igen 🙂

Om ni gillar det jag gör, köp gärna en av mina böcker. Spelet om klimatet ingår t ex i den pågående bokrean.

Klimatet, Sverigedemokraterna och Widding

Algoritmerna straffar mig för att ha tjafsat för mycket om klimatet och mitt Youtube-flöde matas med tröttsamheter. Ibland, allt mer sällan dock, lyckas det och jag kan inte låta bli att åtminstone tjuvtitta lite. Ibland påstås också saker som gör att jag blir nyfiken på vad som ligger bakom. Som nu, Och då kan jag ju lika bra redovisa det här 🙂

För några dagar sen dök nämligen Elsa Widding upp i Sverigedemokraternas propa… mediekanal Riks. Och det var uppenbarligen inte första gången såg jag. Har hon blivit SD:s go-to-source när det kommer till klimatvetenskap? [13/3: blev upplyst om att hon inför valet nu finns som nr 12 på SD:s riksdagslista].

Christopher Jarnvall, samtalspartnern i programmet (nej, det handlar knappast om en intervju) bjuder inget direkt motstånd i diskussionen och det räcker med en snabb blick i hans Twitterflöde för att inse varför: ”Tonåringen Greta Thunberg bubblar på om klimatet och tas på allvar av sossarna som vår tids profet.”

Widding och Jarnvall är rörande överens om det mesta. Som att mainstream media, och SVT i synnerhet, inte har en susning om vad de pratar om när det kommer till klimatvetenskap. Det går förstås hem. Det är inte särskilt svårt att låta övertygande i sådana här sammanhang där åhörarna redan från början har liknande åsikter i frågan (enligt min förutfattade mening).

Minsta stavelse i IPCC:s slutsatser ifrågasätts medan exempelvis Lomborgs påståenden tas som välunderbyggda sanningar (utan minsta spår av skepticism).

Och visst är det effektivt att först fälla några vettiga kommentarer om energipolitik, för att sen påpeka hur fokuset på att minska CO2 gör att andra viktiga miljöfrågor hamnar i skuggan. Det finns förstås en del sanning i detta.

Och som ett talande exempel nämner Widding koltetrafluorid (CF4) – som är en ohyggligt mycket potentare växthusgas än koldioxid. Varför håller vi inte ett öga på den typen av kemikalier? Det är lätt att få intrycket av att Widding är den sansade rösten i debatten (som några av mina Facebookvänner upplyst mig om).

Mellan raderna pyser budskapet ut: Odugliga politiker, hysteriska klimatalarmister och inkompetenta journalister!

Få lär ju kolla upp att ”världen” faktiskt håller ett vakande öga även på CF4. Det kommenteras till och med i IPCC AR6: ”Perfluorocarbons CF4 and C2F6, which have exceedingly long global lifetimes, showed modest increases from 2011 to 2019. CF4, which has both natural and anthropogenic sources, increased 8.2% to 85.5 ppt, and C2F6 increased 16.3% to 4.85 ppt.”

Men det var inte detta som gjorde mig nyfiken.

Widding nämner att hon har en ny bok på gång, skriven ihop med några andra skribenter. Hon själv ska där berätta vad som faktiskt står i IPCC AR6 WG1-rapport (den som släpptes i augusti förra året). Alltså i huvudrapporten, inte i den tillhörande Sammanfattning för beslutsfattare (SPM), som hon menar är ett politiserat falsarium som också basuneras ut av mainstream media. Ett stående argument sedan trettio år tillbaka.

Tror tyvärr det är få av Riks tittare som ens ställer sig frågan om hur hon skulle kunna sammanfatta huvudrapporten bättre än vad forskarna och alla remissläsare gjort.

I alla fall, hon säger att IPCC, i AR6:s huvudrapport, nu erkänner att solens variationer haft en betydligt större inverkan på klimatförändringarna än vad som tidigare angetts. Men detta framgår ändå inte i Sammanfattning för beslutsfattare-delen. Det tystas ner. Typ. Det intressanta är att det tycks ligga något i det.

Eller?

Solens instrålning

Den inkommande solstrålningen brukar benämnas Total Solar Irradiance (TSI) och mäts i W/m2. På NASA:s hemsida hittas denna graf som visar att TSI inte har ökat alls sedan 1950-talet, snarare minskat något, men ändå har temperaturen ökat stadigt:

Plot showing that as Earth's global surface temperature has increased throughout the years, solar activity has gone down.

Den tunna gula linjen visar hur solens strålning varierar i elvaårscykler under vilka solens magnetiska poler byter plats. Cykeln kan följas via antalet solfläckar som varierar i samma takt. Det finns observationer av detta fenomen ända tillbaka till 1600-talet (vi är nu inne i solcykel 25).

TSI mäts vid toppen av atmosfären men solstrålningens effekt (”drivkraft”) på klimatet vid jordytan brukar kallas Effective Radiative Forcing (ERF). Den uppges också i W/m2 men är alltså inte samma sak som TSI. En del strålning reflekteras exempelvis utan att orsaka någon uppvärmning.

Och vad skriver då IPCC om det här. Från AR6 kapitel 2:

Angående slutsatsen från föregående rapport: ”AR5 further concluded that the best estimate of radiative forcing due to TSI changes for the period 1750–2011 was 0.05–0.10 W m–2” […]

Och AR6: ”The TSI between the Maunder Minimum (1645–1715) and second half of the 20th century increased by 0.7–2.7 W m-2. This TSI increase implies a change in ERF of 0.09–0.35 W m-2

Mer än en trefaldigad ökning i ERF sedan AR5-rapporten från 2013 alltså! Är den mänskliga påverkan inte så självklar som IPCC vill ge sken av trots allt?

På Klimatupplysningen (KU) kan man läsa: ”Man kan fundera på vad denna kovändning beror på. Har IPCC börjat ”pudla”?” Men trots ovanstående ”erkännande” avslutar IPCC kapitlet med:

To conclude, solar activity since the late 19th century was relatively high but not exceptional in the context of the past 9 kyr (high confidence). The associated global-mean ERF is in the range of –0.06 to 0.08 W m-2

Det var ju inte alls vad de skrev bara något stycke ovanför! Fishy, eller hur!? På KU gissar man att anledningen till denna avvikelse är att om en högre soleffekt skulle användas i klimatmodellerna, så skulle man komma fram till en ”för låg” klimatkänslighet för att kunna hålla klimatalarmismen vid liv.

Nu anger dock skribenten på KU att han hämtat uppgifterna på en känd blogg: ”Jag har inte själv läst AR6, men Judith Curry [=”IPCC-kritisk” forskare som numera avslutat sin akademiska karriär] brukar basera sina uttalande på fakta.”

Vis av erfarenhet kan jag tipsa om att det i klimatdebatten brukar vara en god idé att kolla ursprungskällan (men det kan ju förstås spoliera en bra historia…). Det är i mina ögon dessutom högst osannolikt att IPCC skulle ange dessa siffror för att sen helt ignorera dem i slutsatsen utan någon som helst motivering.

Kapitel 2, som citaten kommer ifrån, är lite av ett sammanfattande kapitel. En mer detaljerad beskrivning hittas i kapitel 7.3.4.4. Där kan man läsa att det högre värdet på TSI-förändring från 1700-talet fram till nu kommer från en studie som skiljer sig från övriga (Egorova et al. (2018)). Det står också att den bygger på antaganden som inte har observerats (”However, the estimate from Egorova et al. (2018) hinges on assumptions about long-term changes in the quiet Sun for which there is no observed evidence.”).

Egorova skriver också i sin artikel: ”The uncertainty of our TSI and SSI reconstructions is substantial.

Ett par artiklar har visat att Egorovas höga värden är högst osannolika. En utav dem är Lockwood & Ball (2020). I den har Egorovas studie nagelfarits och de har via olika observationer och metodiker försökt reproducera resultaten men lyckades inte:

The ensemble of 28 reconstructions presented here gives a range in ΔQMM between 0.40 and −0.75 W m−2, which yields a range of climate radiative forcings since 1700 of between 0.07 and −0.13 W m−2.” 

De påpekar också att det finns andra led i bevisföringen som visar att det inte är variationer i solens effekt som ligger bakom uppvärmningen vi nu ser. Om så vore fallet skulle hela atmosfären värmas upp, men observationer visar att stratosfären tvärtom kyls av – vilket brukar kallas för ett fingeravtryck på att det beror på växthusgaser.

SSU and MSU (and then AMSU) satellite records of atmospheric temperature change since 1979. Annotations for large volcanic eruptions, and big El Niño events.

Jag är förstås inte i närheten av att kunna ha en egen åsikt i frågan. Men det är tydligt att IPCC inte bara sopat saken under mattan utan motivering. Om något har det väl bevisat att man visst kan publicera artiklar/studier som går emot ”alarmismen”. Och att notera, även om det nu vore så att den högre sol-ERF-nivån (0,35 W/m2) skulle vara sann, motsvarar den ungefär en dryg tiondel av den som anges från de antropogena bidragen enligt AR6. Vad tror ni kommer stå i Widdings bok?

Några olika faktorers ”drivkraft” på klimatet från IPCC:s fem senaste rapporter (tabell från AR6)

Men Judith Curry menar i sitt blogginlägg att IPCC avsiktlig bortser från detta. Hon hänvisar dessutom till nya artiklar från forskare som inte gör det: ”This issue can’t continue to be swept under the rug. Other authors are not ignoring this.  Here are three recent publications for discussion:

Scafetta:  Testing the CMIP6GCM simulations versus surface temperature records from 1980-1990 to 2010-2020 [link]
Connolly et al: How much has the sun influenced Northern Hemisphere temperature trends?  An ongoing debate [link]
Girma Orssengo:  Determination of the sun-climate relationship using empirical mathematical models for climate data sets. [link
UPDATE:Frank Stefani: Solar and anthropogenic influences on climate: regression analysis and tentative predictions [link]”

Det låter förstås uppseendeväckande men här måste man vara medveten om detta inte är en ny diskussion. Det finns en uppsjö av ”solcykelartiklar” som bevisligen varit helt ut och cyklat (f’låt). Nedkylningar har nämligen förutspåtts starta i princip varje år sedan sekelskiftet.

Utöver ovanstående artiklar hänvisar Curry i sitt blogginlägg exempelvis till norrmannen Solheim. Han förutspådde tillsammans med Humlum att norra halvklotet skulle kylas ner 1C i förra solcykeln mellan 2009-2020. Det blev ju minst sagt tokfel, det vill säga, deras solcykelmodell var gravt felaktig.

Orsak? Den byggde på så kallad kurvanpassning (curve fitting). Man letar då efter korrelationer mellan olika mätserier och modellen byggs på en ren matematisk anpassning för att få det att gå ihop utan att ha någon bakomliggande känd fysisk förklaringsmodell. Sambanden kan alltså vara helt slumpartade. Har man tillräckligt många variabler kan man i princip bevisa vad som helst med denna teknik. Real Climate: Why are som many solar-climate papers flawed?

Och alla de artiklar Curry hänvisar till är skrivna av farbröder som är välkända inom detta gebit.

Här visas exempelvis hur en av Scafettas modeller, byggd på diverse påstådda cykliska fenomen, har fallerat. I artikeln ovan undersöker han klimatmodeller och säger att de överdriver uppvärmningen. Det är ingen hemlighet att en grupp av modeller inte klarade av ”kvalitetssäkringen” inför AR6 men dessa har heller inte inkluderats i de framtida projektioner som används.

[uppdatering: Scafetta påpekar bl a att modellerna inte inkluderar vissa astronomiska cykliska fenomen som eventuellt existerar – och refererar till en av sina egna studier. Han refererar även till Lindzen och Chois artikel från 2011 som blivit ordentligt motbevisad (även enligt Curry) och refuserad av PNAS, men senare publicerad i en liten koreansk tidskrift.

NASA-forskaren Gavin Schmidt skriver på twitter: ”Regardless, Scafetta’s claim that only models with ECS<3ºC are compatible with ERA5 is patently wrong.” På Real Climate finns en redovisning av fler felaktigheter. Oktober: Real Climate om ytterligare en artikel från Scafetta finns här.

Med mera…]

En av Orssengos tidigare spådomar har också fallerat. Den nya artikeln Curry hänvisar till säger sig kunna förklara all uppvärmning helt utan ”mänsklig påverkan”. Det handlar återigen om en ren kurvanpassningsövning på precis samma tema som hans gamla (jag har inte fördjupat mig i den). Han är inte knuten till något universitet utan benämner sig själv som Independent Researcher. Behöver ju inte betyda något men det är onekligen en varningsflagg…

Stefanis artikel tycks handla om samma sak. Han har via en ”dubbel regressionsanalys” av jordens magnetfältsindex, koldioxidhalt och temperatur kommit fram till en klimatkänslighet som är tre gånger så låg som IPCC:s bästa uppskattning. Inte heller den har jag fördjupat mig i men efter en snabb titt känns det verkligen som … hm … att de har problem att få det att gå ihop. De visar själva att deras modells prestanda är extremt beroende på vilket år de slutar ta data ifrån:

This is the crux of our problem; the better the reconstruction for the years until 1995, the larger is the deviation for the latest two decades.

Kanske ett tecken på att det är något som inte stämmer? Men de drar istället slutsatsen att det bara behövs ytterligare något decenniers data för att kunna säga något. ”we expect a significant temperature drop for the coming years, which might then re-establish the strong correlation between ΔT and the aa index”.

Likaså använder han enbart temperaturen vid havsytan. Är det en slump eller avsiktligt för att få en så låg temperaturökning som möjligt?

Som sagt, det handlar om kurvanpassning, men ta inte mitt ord på det, läs själva, jag har bara skummat igenom texten.

Artikeln är publicerad i tidskriften Climate (det är även Scafettas) som inte har världens bästa rykte vad det gäller att publicera kvalitetsstudier. Jag har förstås ingen koll på hur mycket det ligger i detta…

Vad det gäller Connolly et als artikel så har jag kommenterat den förut. Inte heller denna artikel möttes av jubel av ”mainstream” forskare… Far och son Connolly är inga ”solforskare” och den tredje författaren är Willie Soon, en astrofysiker oturligt förföljd av en rad skandaler med hemlighållen finansiering och usla artiklar.

[uppdatering 17/2: såg nu att Stefani i sin artikel tackar Willie Soon för kommentarer på en draftversion, likaså Sebastian Lüning och Fritz Vahrenholt som är författare till Die kalte Sonne från 2012. Där förklarar de att den mänskligt orsakade uppvärmningen är en bluff – solens naturliga variationer ligger bakom. De gjorde då också en prediktion om framtiden, så här gick det med den:

vahrenholt_en

(De båda jobbar/jobbade även i fossilbranschen men det hör förstås inte hit…)


Ja, som sagt, jag kan inget om astrofysik och huvudfrågan är lite hårdraget huruvida jag ska tro på IPCC eller Currys blogginlägg. Jag har i alla fall gjort lite efterforskningar och nej, jag ser ingen anledning att dissa IPCC i detta avseende heller. Inte för att det gör någon skillnad. I dessa tider med höga energipriser spelar Widding o kompani mot öppet mål inför sin publik. Långa och krångliga genomgångar lämpar sig inte för samhällsdebatt och är ingen match för opinionsbildare som t ex Lomborg som formligen pumpar ut sina slagkraftiga påståenden.

Widding berättar som sagt att hon har en ny bok på gång ihop med andra skribenter. En är Göran Värmby. Han har jobbat med miljöfrågor i hela sitt liv och har till och med varit kampanjledare för Greenpeace enligt Wikipedia. Om till och med han anser att det är en häxjakt på klimathotsskeptiker och att förra årets Nobelpris till klimatforskare var politiskt betingat, ja då måste det väl ligga något i det?

Well, det är inte särskilt länge sen (2020) han som krönikör i Göteborgs-Posten drog upp Manns hockeyklubba, Himalayaskandalen, Climategate, alla modeller är usla, IPCC är en politisk organisation med mera. Jag försökte bemöta det men jag blev ju CENSURERAD av GP 😉 . Läs mina bemötande här.

Tyvärr är jag ganska uppgiven vad det gäller samhällsdebatten om ”vetenskapliga frågor”, inte bara om klimatet. Känns som att stoppa Dalälvens flöde med bara händerna. Partier och diverse grupperingars livsnerv tycks vara att polarisera och sprida misstro via rent nonsens. Widding kommer säkerligen även i fortsättningen kunna försörja sig på sitt opinionsbildande.

——

Bara en liten kommentar till om IPCC:s klimatscenarier. Vi verkar nu följa SSP2-4.5. Widding framhäver enbart den lägre nivån i spannet. Och likaså att vi knappt märker några förändringar trots att vi redan haft 1C uppvärmning. Det är ju inte sant.

I de här scenarierna finns exempelvis inte osäkerheter i framtida utveckling av kolcykeln medtagna (upptag och avgivande av koldioxid i hav och mark är ingen konstant). Lägger man till dem finns risken fortfarande att hamna över 4C fortfarande kvar. Och åtagandena som finns att verkar landa runt 2,2 C, men det är än så länge bara ord på ett papper…

Figure 1: Estimates of 2100 warming in current policy scenarios relative to preindustrial (1850-1900) temperatures from Hausfather and Riche 2019Rogelj et al 2016Climate Action Tracker (May 2021 update)Liu and Raftery 2021, and the integrated assessment models (MESSAGE, REMIND, and GCAM) participating in the 2021 NGFS Climate Scenarios.

(Som ni märker kommenterade jag inget om energipolitiken. Om ni tvångsmässigt måste prata kärnkraft kan ni ju göra det med någon annan än mig…)

Så här sjuk är ”klimatdebatten” – kanske polisanmäla?

När man har slut på argument så får man tydligen börja sprida lögner, falska anklagelser och personliga påhopp – fan vet om det här inte gränsar till brottsligt? Återkommer till det längre ner.

Det handlar om Aktuellts inslag om klimathotsskeptiker (gick i september någon gång) där jag medverkade en kort sekvens. Det fick över 60 anmälningar till Granskningsnämnden (GN). Elsa Widding var en av dem som pekades ut i inslaget. SvT har nu bemött anklagelserna och Widding la ut dokumentet på sin blogg som du kan kolla på här:

Jag kände mig ganska klar med den här skiten och jag tänker inte ta ansvar för hur SvT gör sina program. Men innan jag kommer till påhoppen kan jag inte låta bli att kommentera några av de punkter Widding nu replikerade med (tydligen har hon fått hjälp från flera professorer att skriva dem).

[Förtydligande om första kommentaren nedan: Ett stående argument i ”debatten” är att IPCC är en politisk komplott och att forskarna inte alls är ense om det som står däri. De som inte går hela vägen gör i alla fall gällande att den Sammanfattning för beslutsfattare (SPM) som IPCC sammanställer är vinklad].

Angående SvT:s (och min) kommentar att det bara är en liten klick som fortfarande dissar IPCC :s slutsatser skriver hon (dom?) ”Låt oss i sammanhanget citera två forskare som uttalar sig ur ett vetenskapligt perspektiv om denna SPM [Sammanfattning för beslutsfattare] som SVT:s reporter utgår ifrån”.

Det första är ett citat från NASA-forskaren Andrew Lacis, som i en remiss till IPCC:s fjärde rapport 2007 uttrycker sig som att SPM är blaha: “There is no scientific merit to be found in the Executive Summary. The presentation sounds like something put together by Greenpeace activists and their legal department.”

Det kommer givetvis från en blogg (Bishop Hill) och är helt taget ur sitt sammanhang. I verkligheten är innebörden raka motsatsen till det Widding och kompani vill att det ska betyda: han ansåg språket var för vagt med tanke på hur starka bevisen var. Det var dessutom från första remissrundan och efter det uppdaterats hade han inga kommentarer. Ni kan läsa vad han själv skriver på ”skeptikerbloggen” Climate Etc (Judith Curry):

Andrew Lacis på Climate Etc: ”Based on this basic input data, the relevant physics is inescapably clear that the increase in atmospheric CO2 is indeed enhancing the strength of the terrestrial greenhouse effect, and thus causing global warming to happen – all directly attributable to human industrial activity. To characterize this fully documented global warming only as being ‘likely’ a ’substantial’ anthropogenic contribution is clearly resorting to unscientific understatement that does nothing to clarify or accurately portray our understanding of global climate change. Rather, using such under-whelming weasel words only adds to the deliberate public confusion regarding climate change.

Vidare citeras ”Dr. Philip Lloyd, “co-coordinating lead author” för IPCC” som vittnar om hur IPCC:s sammanfattning för beslutsfattare är förvrängd. Så vilken IPCC-rapport handlar det om (Widding anger inte det)? Ja, inte var det i någon av de större rapporterna utan hans namn dyker upp i en specialrapport från 2005: Carbon Dioxide Capture and Storage.

Hm, fast hans namn finns ju inte med… Eller jo, men inte i rapportens ingående kapitel utan i Annex II: Glossary, acronyms and abbreviations.

Kolla hans CV och fundera på varför de artiklar han har publicerat genom åren skulle göra honom till en trovärdigare källa än de forskare som faktiskt håller på med klimatförändringar. Att han är Managing Director at Industrial & Petrochemical Consultants och vurmar för skiffergas hör förstås inte hit. Läs mer här.

Tungt.


De hänvisar till en artikel där Gavin Schmidt på NASA bekräftar att klimatmodellerna visar för mycket uppvärmning och ger på tok alarmistiska resultat. Men är det hela bilden?

Det är sant att några modeller (men inte alla) inför AR6-rapporten visade för mycket värmning, allt är publicerat och öppet. De klarade dock inte kvalitetssäkringen (de var inte så bra på att skildra historiska förändringar) och har därför heller inte ingått i de projiceringar som redovisas i rapporten. Läs mer på Real Climate.

Just sånt här som omöjliggör en relevant diskussion om klimatet.


Och så var det förstås den där grafen från Grönland (GISP2) jag kommenterade i inslaget. Just Widding pekades aldrig ut för att ha använt grafen felaktig (däremot var det en av de frågor SvT-reportern skickat till Widding innan den tänkta intervjun – och det är Widding själv som offentlig gjort dessa, inte SvT). Nu känner hon sig tydligen kränkt och oskyldigt utpekad:

Det faktum att andra skeptiker missbrukat grafen är ingen ursäkt för att påstå att Elsa Widding gjort det

Well, det påstods ju heller inte men när vi ändå är inne på det: två varianter av just denna graf finns med i hennes egen bok (en av dem är exakt den som visades i inslaget och i den andra är sista delen av grafen markerad och kommenterad som att det är bara denna del IPCC är intresserade av (trots att den bara går till år 1855). Likaså har hon även efter Aktuelltinslaget använt den på just detta felaktiga sätt.

Även professor Stilbs (som förmodligen skrivit en del av svaret på denna punkt?) har själv lagt upp just denna graf i inlägg på bloggen Klimatupplysningen. Jag har redovisat det i tidigare inlägg.

Sen lägger han förstås till och jämför med myglet om hockeyklubban. Och så vidare until the end of time…


Ovanstående tjafs är ju inget nytt. Däremot lägger Widding även upp ett brev, som uppenbarligen också har skickats till Granskningsnämnden, skrivet av en Mats Johansson, Organisationskonsult, journalist, jurist (med mprc i mejladressen). Om nu denne person (”och hans erfarna kollegor”) existerar i verkligheten verkar han inte må så bra. Han hotar med polisanmälan, och Widding pratar om det i den video hon lagt ut om Granskningsnämnden (ja, folk skickar tyvärr såna länkar till mig).

Organisationskonsult Johansson skriver förutom om mig även om Erika Bjerström (SvT-reporter) och Martin Hultman (forskare Chalmers) som var med i inslaget. Jag lägger nedan ut det avsnitt som handlar om mig, men jag tänker inte kommentera det i detalj (varje normalt fungerande människa fattar nog ändå tänker jag). Bara ett par saker (inte för att jag tror det spelar någon som helst roll men bara för att jag vill ha det sagt):

  • Jag träffade Erika Bjerström för ett par år sen när jag blev ombedd att hålla ett föredrag på en kurs för journalister de anordnade. Jag blev senare kontaktad inför Aktuelltinslaget eftersom jag skrivit boken Spelet om klimatet (och för det jag skriver om på bloggen antar jag). Däremellan har vi inte haft kontakt på något sätt och jag är inte heller ”bekant med henne” som idio… han påstår nedan.
  • Jag blev förvånad att jag hade en sida på Wikipedia och jag har inte skrivit varken på den eller på Widdings sida. Det går att se i historiken vem som ändrat, det vet förstås herr Johansson eftersom han kollat tiderna när ändringar har gjorts.
  • Angående konstruktiv debatt, jag skrev en kommentar om de svar Widding gett på på SvT:s skriftliga frågor. Trots mängden med meriterade akademiker på bloggen Klimatupplysningen var det enda motargument som dök upp där att jag hade en Mazda och länk till mitt jobb. Så jävla uselt rent ut sagt. För övrigt hittar ni länkar till ”några” av mina inlägg här, skulle nog påstå att varenda ett innehåller mer konstruktiv argumentation än skiten Johansson ljugit ihop nedan.
  • Varje vuxen människa (ja, ganska små barn också) förstår nog att min skönlitterära bok Själseld inte är på riktigt (ni fattar när ni läst nedanstående).
  • Kära nån. De är kränkta för att de titulerades ingejörer och inte civilingenjör o teknisk doktor o allt vad det är. Medan jag, ”fick välja precis vilken titel jag ville ha”. Jag fick titeln författare men det framgick inte att jag var kemist. Buhu!

Här kommer texten. Funderar på om det kanske är jag som ska polisanmäla….


Maths Nilsson
Värre är dock Bjerströms val av sin andre ”sakkunnige”, Maths Nilsson. Tidigare kemist i läkemedelsbranschen ville han bli författare och gav ut debutboken Själseld på Mörkerdottir, ett litet privat ”förlag för magisk realism och fantasy skräck”. Han saknar både tillräcklig tyngd och expertis för att bli någon auktoritet i klimatdebatten, och har istället blivit ökänd vänsteraktivist i en skuggvärld med ett närmast maniskt bloggande mot dem han nedlåtande kallar ”klimatförnekare”. Det synes ha blivit en fixering för honom, vilket framgår av hans nystartade Wikipedia-sida där han erkänner att hans huvudsyssla som bloggare bevakar särskilt utvalda personer på grund av deras åsikter i klimatfrågan, och nämner både Widding och Bern med namn såsom särskilda måltavlor.

Nilsson är känd som aggressiv hatare av dessa som vågar tänka annorlunda, och då talar vi inte om kriminella utan om högutbildade, kunniga, samhällsengagerade debattörer med tung bakgrund. De har både modet och ansvaret att våga stå för sina åsikter och står dessutom på en hög nivå av utbildning och teknisk-vetenskapliga erfarenheter som Nilsson bara kan drömma om. Han ger intryck av en typisk representant på vänsterns barrikader.

Komprometterande nog är han dessutom så bekant med Bjerström att det föranlett många kommentarer om vänskapskorruption och att de två likasinnade samarbetar för att ”sätta dit” de som säger emot de heliga IPCC-doktrinerna. Just detta blev väldigt tydligt i SVT:s inslag. Bjerström ger honom de titlar han vill ha, samt proportionellt enormt mycket tid i rutan för att angripa Widding och andra s k klimatförnekare, alltså dyrbar sändningstid som hon vägrade ge den förtalade Widdings svar i samma inslag!

Flera gånger återkommer Nilsson med onödigt långa utläggningar om det förfärliga med att klimatförnekarnas åsikter inte stoppas, men att de tvärtom tycks öka i synlighet via egna YouTube-kanaler, SwebbTV och andra alternativa media, etc. Han är uppenbart rädd för en öppen debatt som kan kontaminera politikernas nya vilja att investera enorma skattepengar i klimatarbetet. Vi får inte störa politikerna nu när vi äntligen fått dem att acceptera ”rätt” åsikt, är Nilssons budskap. Ska sanningssökandet alltså upphöra då? Man påminns återigen om öststaternas och kommunisternas
åsiktsregistrering. Det ställer SVT upp bakom med stor plats i rutan.

Vid en närmare studie av Maths Nilsson upptäcker man snart att han ägnar enorm tid åt att förfölja och även aktivt försöka stoppa människor från att framföra sina åsikter, även från att presentera sig själva. I förföljelsen sägs nämligen ingå att aktivt manipulera Wikipedias sidor. En känd journalist som studerat detta berättade för mig efter inslaget hur Nilsson manipulerar Elsa Widdings Wikipedia-sida. Jag hade aldrig haft någon kontakt med Widding personligen, och det var just detta som gjorde mig nyfiken.

Min kollega hade rätt, det visade sig finnas fog för att misstänka Nilsson för att ha skrivit in text på hennes sida med meningsbyggnader och innehåll som medvetet avser att sprida en irrelevant, negativ föreställning om Widding som person. På det sättet vill han undergräva karaktären hos sina hatobjekt, ett slags försök till karaktärsmord. En advokatvän till mig hävdade upprörd att detta är en förtäckt form av förtal, som skulle kunna leda till åtal. Vi kan inte bevisa det just nu, men Nilsson anses själv ha deltagit i skapandet av Widdings sida. Ingen normal personbeskrivning läggs upp på det sätt som skett i Widdings fall, med faktafel och nedlåtande felsyftningar redan i ingressen.

I referenslistan finns Maths Nilssons egna inlägg i debatten, såsom hans bok om klimatförnekelse. Ett barn förstår att ingen annan skulle lägga in honom bland Widdings referenser, men för Maths Nilsson räcker det inte med att lägga in sina böcker på sin egen nystartade Wikipedia-sida. Det måste göras även hos dem som han förföljer för deras åsikters skull. Mycket talande är också att, när olika personer sett felen och försökt rätta till missvisningarna har det i samtliga fall dröjt endast några minuter innan de återställts till sin ursprungliga, manipulerande status. Det vill säga, här sker en bevakning och manisk kontroll som ska omöjliggöra för den utsatta att ens ge rätt info på sin egen wiki-sida. Detta är något som bör polisanmälas.

Det mest anslående beviset på aktivisten Maths Nilssons förslagenhet, men även kanske Bjerströms, är emellertid följande. Det lyser igenom att Erika Bjerström kan ha varit inblandad i att tillsammans med Nilsson manipulera informationen om Widding. De hade nämligen så extremt bråttom att på Widdings sida informera om Aktuellt-inslagets kritik, att infon om att ”SVT har kritiserat Widding” lades in redan samma kväll på Wikipedia, den 14 september 2021! Men inte nog med det, detta skedde redan 20 minuter innan Aktuellt ens hade startat på SVT 2…!!

Som ryktena säger, anses Erika Bjerström därför ligga helt eller delvis bakom detta övergrepp på Widdings sida, i nära samförstånd med Nilsson, bägge personligt motiverade genom sin hängivna klimataktivism. Annars hade infon förstås inte kunnat publiceras före sändningen. Detta leder osökt vidare till frågan om Bjerström även varit inblandad i de tidigare censurerande redigeringarna av Widdings wiki-sida?

Maths Nilsson driver framför allt den nämnda bloggen som kanal för hans budskap, och lägger mycket tid på den. För att om möjligt bredda bilden har jag och mina kollegor läst långa brottstycken. Detta förstärker bilden av en manisk person som aldrig lyssnar, men som fastnat i ett dogmatiskt hat mot dem som kritiserar klimatkonsensus. På bloggen förekommer en hel del kritiska kommentarer mot honom, vilket han oftast inte kan ta, utan reagerar med ilska över att folk inte begriper hans sanning. Det visar att folk är tveksamma till hans självutnämnda men svaga auktoritet, i kraft av vilken han tror sig ha rätt att tillintetgöra människor med ”fel” åsikter.

Vår personliga reaktion på Maths Nilsson är att beteendet inte verkar riktigt friskt. Vad är det för typ av
människor som viger sin tid åt att jaga och sabotera för seriösa, kunniga medmänniskor bara för att de råkar ha en annan åsikt? Vad är det för störning som gör att man finner en åsiktsskillnad så viktig att man kastar bort sitt liv på att slåss mot en av många åsiktsriktningar, likt en Don Quijote mot väderkvarnarna?

Nilsson är också rädd för att avslöjas nu när inslaget blivit ett myndighetsärende hos GRN, vilket han reagerar närmast neurotiskt på och har fått Bjerström att ta bort inslaget. Det framgår att Nilsson vet att Bjerström har tagit bort inslaget, eftersom han antyder på flera ställen i sin nervösa blogg, nästan litet skadeglatt, ”om du kan hitta inslaget”. Han vet att Bjerström hindrar denna insyn från den allmänhet som bekostar public service, vilket för en vänsteraktivist är en seger. Styrs SVT nu inte bara av reportrar som anser sig vara producenter, utan också av åsikterna hos wannabe-författare av magi- och fantasyböcker?

Kommentar: Läs gärna hans bok Själseld, man förstår en del då. Men framför allt hans blogg. Se nedan två bloggutdrag som illustrerar Nilssons aggressiva attityd. Åsikterna i detta dokument bygger på egna slutsatser utifrån vår studie av inslaget, reportern och trovärdigheten hos hennes val av medverkande i inslaget. Alla slutsatserna ska inte ses som bevis, utan som våra logiska resonemang och teorier utifrån de starka indikationer och fakta vi fått i olika dokument, samt från kollegor, journalister, inblandade och sakkunniga. Vi tror själva på climate change som en till icke försumbar del antropogen effekt. Det är alltså inte klimatkramarna vi reagerar så starkt emot, utan hur snett det har gått med den journalistiska hanteringen av det viktiga ämnet. Inslaget är ett skräckexempel på vart vi kan vara på väg. Vi kan endast hoppas att Bjerströms polarisering av ämnet var ett ”olycksfall i arbetet”. Vid en fällning kan det stanna vid detta.


Summering: Med tanke på att Erika Bjerströms och Maths Nilssons samarbete med det förutbestämda inslaget utgör ett konkret hot mot såväl den grundlagsskyddade tanken om yttrandefrihet, som mot den objektiva etik som skall vara journalistikens ständiga ankare, är det av prejudicerande betydelse att SVT:s/Erika Bjerströms Aktuelltinslag den 14 sept 2021 – där hon och Maths Nilsson tar sig rätten att peka ut två personer som ”klimatförnekare”, underförstått en slags brottslingar fast det bara handlar om åsiktsdifferenser, och där Bjerström dessutom hindrar de utpekade från att försvara sig – fälls av Granskningsnämnden som oacceptabelt vinklat, aktivistiskt och ensidigt belyst i den svenska demokrati där alla röster skall få komma till tals via media i allmänhet, men genom landets skattefinansierade public service i synnerhet. Om inslaget inte fälls av GRN finns det anledning till allvarlig oro avseende medias framtida behandling av detta och andra liknande ämnen, men även avseende den oberoende journalistiska etiken i ett långt vidare perspektiv.

Ni kan läsa hela det bisarra dokumentet här:

DDT-förbud, malariadöd och Aaron Wildavsky

Det mystiska miljögiftet | Maths Nilsson, författare

Jag fick lite skäll efter mitt förra inlägg. Det är i och för sig inget ovanligt men nu var det inte klimatrelaterat utan för att jag skrev att det är populism att påstå att 1970-talets DDT-förbud har kostat miljontals liv. Bland annat framfördes att om jag ”mot förmodan är en seriös människa” skulle läsa ”Wildavskys standardverk inom det här fältet”.

Och seriös vill man ju vara. Så vad är det jag har missat?

Aaron Wildavsky, är nu inte expert på malariabekämpning utan en (numera avliden) namnkunnig professor i statsvetenskap vid Berkeley. Inom miljödebatten är han kanske mest känd för sitt arbete om att hantera risk. Han menar att försiktighetsprincipen missbrukas (särskilt av miljörörelsen) och används som argument för att helt undvika risk (vilket är omöjligt).

Att på förhand sätta upp gränser hindrar utveckling och innovationer. Han förespråkade istället mer trial and error, dvs att man agerar när problem uppstår och inte i förväg målar upp dåligt underbyggda katastrofscenarier. Regleringar och statlig inblandning är oftast kontraproduktivt enligt honom eftersom förbud kan leda till mer lidande än vad ett icke-förbud skulle ha inneburit, oavsett hur välmenad åtgärden var från början.

Wildavsky har i sin bok But is it true? A Citizen’s Guide to Environmental Health and Safety Issues från 1995 gått igenom några av de största miljöfrågorna och bedömt om alarmismen varit befogad eller inte. DDT-förbudet ingår och sån tur var fanns kapitlen om PCB och DDT tillgängliga på Google books (bortsett från några sidor).

Så vad har han att säga?

Jag börjar bakifrån. Där framgår föga förvånande att han anser att DDT-förbudet ”kuggar i risk-risk-analysen”. Men det framgår också att han faktiskt inte ger en korrekt beskrivning av verkligheten:

Han skriver att ”Completely banning DDT did more harm than good.” Men nej, det var inget totalt förbud! I boken skildrar Wildavsky i princip enbart situationen i USA och det var fortfarande tillåtet att använda DDT för att bekämpa sjukdomar. Likaså att tillverka och exportera, vilket pågick länge efter detta förbud i USA.

  • EPA: ”On June 14, 1972, the EPA Administrator announced the final cancellation of all remaining crop uses of DDT in the U.S. effective December 31, 1972. The order did not affect public health and quarantine uses, or exports of DDT. The Administrator based his decision on findings of persistence, transport, biomagnification, toxicological effects and on the absence of benefits of DDT in relation to the availability of effective and less environmentally harmful substitutes.”

Visst fanns det miljöorganisationer som verkade för ett totalförbud, och visst införde några länder ett sådant men det handlade i de flesta fall om ett förbud mot att använda DDT som pesticid inom jordbruket – inte mot att bekämpa malaria. Andra länder, som Indien och Kina, införde inget förbud alls.

En rapport från WHO 1979, många år efter de första förbuden: ”As the situation now stands, DDT is still used extensively, both in agriculture and for vector control, in some tropical countries.”

Med andra ord, och detta är centralt i hela den här frågan, det totala DDT-förbud som Wildavsky argumenterar emot existerar inte!

I slutet av förra millenniet tog dock debatten om ett globalt totalförbud fart i och med att ett nytt avtal skulle signeras (Stockholm Convention on Persistent Organic Pollutants (POP)). Många, däribland flera miljöorganisationer, ville inkludera DDT i denna förbudslista.

Inför detta publicerades ett öppet brev signerat av 380 läkare och forskare, som vädjade till beslutsfattarna inom WHO att inte införa något totalförbud mot DDT. De höll med om att medlet borde fasas ut med tiden men hävdade att debatten var snedvriden. Bland annat sågades en WWF-rapport ganska rejält för att ha dragit fel slutsatser utifrån de studier de refererade till angående hälsorisker med DDT.

Och det blev inget totalförbud. WHO inkluderar också DDT i de tolv olika bekämpningsmedel som rekommenderas för malariaprogrammen. Och vad jag vet stöds detta numera av de allra flesta miljöorganisationer.

Visst, det går säkerligen hitta fall där förbudet har lett till minskad tillgänglighet/ökad kostnad/ökat antal malariafall, men som jag beskrev i förra inlägget, de ökade antalen malariafall korrelerar inte särskilt bra med DDT-förbuden. Det är inte brist på DDT som varit huvudproblemet utan brist på fungerande kontrollprogram (av många olika anledningar).

Jag gav många exempel i förra inlägget, här ett par till:

  • Peru:Unfortunately, malaria increased again in 1970 as mosquitoes became DDT resistant and malaria control program funding decreased.” Griffing, S.M., Gamboa, D. & Udhayakumar, V. The history of 20th century malaria control in Peru. Malar J 12, 303 (2013). https://doi.org/10.1186/1475-2875-12-303
  • Iran och flera grannländer:Due to the double resistance of An. stephensi to DDT and dieldrin, malathion IRS was used in malaria vector control in Iran since 1968.” Enayati, A., Hanafi-Bojd, A.A., Sedaghat, M.M. et al. Evolution of insecticide resistance and its mechanisms in Anopheles stephensi in the WHO Eastern Mediterranean Region. Malar J 19, 258 (2020). https://doi.org/10.1186/s12936-020-03335-0

(Man kan ju fundera över varför ilskan riktas så hårt mot just DDT-förbudet och inte mot det faktum att de värst drabbade länderna inte har resurser att införa en effektiv bekämpning eller råd att köpa fungerande mediciner (ja, det går att bota malaria även om parasiterna uppvisar alltmer resistens mot medicinerna)).

MNIL1157

Resistens

In 1956, only five species of these mosquitoes displayed resistance; by early 1960 the number had risen to twenty-eight. In West Africa, the Middle East, Central America, Indonesia, and Eastern Europe, the resistant mosquitoes include some very dangerous malaria vectors.

Det här gällde inte bara myggor, en lång rad andra arter som löss (sprider bl a tyfus), fästingar, husflugor osv utvecklade resistens. Denna process fortsätter än idag, både mot DDT och andra bekämpningsmedel – det är förmodligen en strid vi aldrig helt kommer att vinna. Detsamma gäller som sagt de läkemedel som finns mot malaria.

Och vad säger Wildavsky om resistensproblemet?

Ingenting faktiskt, den problematiken utelämnas helt (med reservation för om det fanns någon kort kommentar på de sidor som inte visades på Google books). Det nämns heller ingenting om hur komplext det är att bekämpa malaria och att besprutning bara är en del i de omfattande kontrollprogram som krävs för att få bukt med sjukdomen (sjukvård, läkemedel, övervakning osv). Se t ex referenser i mitt föregående inlägg.

Det finns exempelvis åtskilliga fall där malaria har blossat upp i områden där sjukdomen ansetts utrotad eftersom sjuka personer har rest in i området. Malaria smittar inte direkt mellan människor men effekten blir densamma som vid en virusepidemi, en sjuk person smittar andra genom att parasiter i dennes blod förs över till andra via myggor.

Men allt skylls på (det ej existerande) totalförbudet och jag tycker inte det är seriöst.


Wildavsky påstår också att USA:s DDT-förbud infördes helt abrupt och det beskrivs som att ”regeringen agerade i panik”. Det är heller inte en korrekt beskrivning av verkligheten. Den första regleringen infördes redan 1957 och följdes av andra under 60-talet. DDT ersattes stegvis av nya medel, som var effektivare och kanske framförallt inte så beständiga i naturen som DDT.

Men alla bekämpningsmedel har sina nackdelar, vissa hade definitivt problematiska egenskaper som inte DDT hade haft och Wildavsky listar dem (men detta borde väl vara helt i linje med Wildavskys vurm för trial and-error?). Ibland uppstod dock problem och EPA gav nödtillstånd att använda DDT när inget annat hjälpte.

Han redovisar bönders och fruktodlares kostnader för några av dessa fall, vilket förstås är relevant information. Men däremot nämns inte de tillfällen när DDT hade orsakat liknande problem – än mindre ges en kostnad. För trots alla anmärkningsvärda framgångar som åstadkoms med hjälp av DDT så var inte allt frid och fröjd.

Det amerikanska jordbruksdepartementet gav varje år ut en årsbok och exempelvis 1952 kunde man läsa om de enorma problem som uppstått efter DDT-besprutning:

Never before, however, have so many pests with such a wide range of habits and characteristics increased to injurious levels following application of any one material as has occurred following the use of DDT in apple spray programs.

Man hade lyckats ta kål på en typ av skadedjur och såg snabbt förbättringar, men man hade samtidigt förstört balansen i ekosystemet och snart kunde andra tåligare arter – som var lika jävliga mot fruktträden – sprida sig helt fritt när deras fiender var borta.

”Årskullar” av lax blev nästan helt eliminerade 1954 och 1956 i Miramichi River efter det att skogen besprutats med DDT (enligt gällande rutiner).

Cover of the publication:  Use of Pesticides, A report of the President's Science Advisory Committee, May 15, 1963

Vidare blev laxbestånd helt utraderade i åtminstone fyra av British Colombias viktigaste vattendrag efter DDT-besprutning av den intilliggande skogen. Andra vattenlevande organismer har också visat sig väldigt känsliga för DDT. Att regeringen agerade på detta och införde restriktioner är ”inte att agera i panik” – allt annat vore korkat i mina ögon.

Det blev också känt att DDT hittades nästan överallt, i människor förstås, men även långt, långt ifrån ställen där medlet användes (pingviner på Antarktis t ex).

Detta är inte taget från Rachel Carsons bok Tyst Vår utan från Vita Husets vetenskapliga råds rapport från 1963. En transkription av den hittar du här.

Wildavsky menar dock att det fanns få bevis för att vilda djur och växter påverkades negativt :

Det stämmer att det var svårt att definitivt fastställa någon allvarlig hälsopåverkan på människor (se exempelvis denna rapport från WHO 1979) även om det fanns flera studier som indikerade detta. Man ska dock vara medveten om att långsiktig påverkan kan vara svår att fastställa, särskilt som att metodiken som då fanns tillgänglig var bristfällig.

Wildavsky är noga med att peka ut svagheter i studier som pekar på hälsorisker med DDT, men nämner inte med ett ord att flera av de studier som ”skrev ner” risken för hälsopåverkan på människa kritiserades med rätta hårt redan då. Läs mer i den här korta artikeln:

  • Washburn R. Conceptual Frameworks in Scientific Inquiry and the Centers for Disease Control and Prevention’s Approach to Pesticide Toxicity (1948-1968). Am J Public Health. 2019;109(11):1548-1556. doi:10.2105/AJPH.2019.305260

Senare forskning tyder på att det finns hälsopåverkan att ta hänsyn till (som förstås ska vägas mot risken att drabbas av malaria). Men det var ändå främst DDT:s påverkan på miljön som var huvudorsaken till förbuden.

I Tyst Vår refereras till rapporter där ornitologer i standardiserade fågelräkningar upptäckte områden som var helt tomma på allt fågelliv. Men kan man lita på miljömuppar? Eftersom ett ständigt återkommande argument från ”regleringsskeptiker” helt bygger på just National Audubon Societys årliga julräkning av fåglar får man nog anse att så är fallet.

Deras statistik säger nämligen att flera fågelpopulationer ökade under ”DDT-eran”, inte minskade som alarmister hävdade. Wildavsky hänvisar också till dessa, men nämner att siffrorna är ifrågasatta.

Audubon, som sammanställt statistiken, säger nämligen att ”tillväxten” är falsk då den bygger på felaktig tolkning av data. Antalet fågelskådare och observationstillfällen hade nämligen ökat nästan exponentiellt under denna tid. Man hade även riktat in sig på att följa upp särskilt havsörnar och avsiktligt uppsökt områden där de fanns, vilket ger ett ökat antal observationer per observatör :

From the 1930s through 1970s there was a tremendous growth in the number of Christmas Bird Counts, from 203 total counts in the 30th CBC to 1320 counts in 80th CBC.  The number of observers on those counts rose from 679 in 30th to 32,322 in the 80th Count.  That is a tremendous increase in effort as well as geographic coverage, and more people in more areas.

Det finns oavsett vilket gott om vetenskapliga bevis för att mängder fåglar dog efter DDT-besprutningar. Likaså att bestånden återhämtat sig markant efter förbuden (vithövdad havsörn i diagrammet nedan).

  • ”There is substantial evidence that DDT accumulated from contaminated earthworms killed large numbers of robins and other thrushes in the 1950s to 1970s (Barker 1958; Wallace 1962; Wurster et al. 1965; Bailey et al. 1974; Beaver 1980).
    Harris, M., Wilson, L., Elliott, J. et al. Transfer of DDT and Metabolites from Fruit Orchard Soils to American Robins (Turdus migratorius) Twenty Years After Agricultural Use of DDT in Canada. Arch. Environ. Contam. Toxicol. 39, 205–220 (2000). https://doi.org/10.1007/s002440010098
Journey North Bald Eagles

Och trots det har gått 50 år sen förbudet så dör fåglar än idag pga DDT-förgiftning (även om det numera är väldigt ovanligt). Nedanstående observationer ledde till en studie som konstaterade att döda fåglar i området hade de högsta DDT-halterna i hjärna och lever som någonsin registrerats i USA. Där fanns en gammal fabrik som tillverkat DDT…

Wildavsky ifrågasätter vidare om bioackumulering är ett verkligt problem. ”Theories often have weak spots: bioaccumulation could be real, but…” och spekulerar i att det räcker med att en art i näringskedjan lyckas bryta ner föroreningen för att problemet inte längre är ett problem. Allt utifrån ett uttalande på 60-talet.

Wildavsky spekulerar:

Wildavsky argumenterar här dessutom emot sig själv, han använder nämligen detta fenomen för att förklara bort en signifikant korrelation mellan DDE och bröstcancer som fastställts i en studie. ”Det verkar mer troligt att orsak-verkan sambandet är tvärtom”, dvs det var cancern som fick DDE-halterna i blodet att öka då de löstes ut från fettlagren, inte att DDE orsakade cancern. Men det är rena rama spekulationer från hans sida.

Men nej, bioackumulering av fettlösliga miljögifter är ett problem som knappast behöver ifrågasättas.


Wildavsky påpekar att rovfåglar som pilgrimsfalkar och havsörnar minskade innan DDT började användas, liksom att äggskalsförtunningen inte riktigt korrelerar med denna minskning och låter påskina att detta orsakssamband inte är fastställt.

Men inte ens myndigheterna påstår att DDT var det enda som påverkade fågelbestånden, tjuvjakt var exempelvis ett reellt problem. Och det fanns en hel uppsjö med kemikalier vitt spridda i naturen: PCB, kvicksilver mm spreds långt innan klorerade bekämpningsmedel började användas. Och dessa har också bevisligen påverkat djurlivet hårt. Det ena utesluter inte det andra (och är snarast en bekräftelse på de problem Carson lyfter i Tyst vår).

Att DDT orsakar äggskalsförtunning är klarlagt och likaså att DDT påverkat särskilt rovfåglar hårt. Men problematiken är komplex. Förutom att det är svårt att isolera orsak och verkan när det finns en massa olika miljögifter närvarande så skiljer känsligheten enormt mellan olika fågelarter. De flesta tamfåglar, som är lättare att studera i kontrollerade försök, är exempelvis inte särskilt känsliga. Föroreningar i koncentrationer som inte tycktes påverka tordmular alls, fick havsörnarnas reproduktion att minska med 80% i Sverige.

Efter att Wildavsky listat upp dessa tvivel på orsak-och-verkan kommenterar han att övertygande bevis för kopplingen mellan DDT och äggförtunning har framkommit på senare tid, men lägger till att det inte rättfärdigade ett totalt förbud (vilket ju heller inte infördes).

Olika åsikter får man ju ha förstås…


Ska man beräkna den verkliga kostnaden för det (ej existerande) totala förbudet, får man i mina ögon ändå försöka sig på en uppskattning av konsekvenserna av ett icke-förbud. Både vad det gäller resistensens kostnad i sjukdom och dödsfall men också av effekten på djur och natur. Hur hade det sett ut om USA fortsatt att producera 60 000 ton DDT om året? Vi vet mycket väl hur beständigt DDT är mot nedbrytning så det finns i princip ingen omedelbar väg tillbaka. Vi vet också mycket väl att länder som Indien, som aldrig infört ett förbud, fortfarande har problem med malaria.

Men det är inget Wildavsky avhandlar. Jag tycker det är märkligt ensidigt för en erfaren akademiker som anses vara expert på att hantera risker. Visst ska risker och konsekvenser bedömas mot varandra, men Wildavsky har utelämnat så mycket vitala delar av den här frågan att det knappast ger en rättvis bild av problematiken.

Jag fick höra: ”Man kan tycka att förbudet var värt att offra många miljoner liv för. Men att förneka att det är en konsekvens är bara oärligt.” Med enda hänvisning till Wildavsky.

Inget som presenteras i hans bok bevisar detta eller gör att jag ändrar på min åsikt att det är ett ytterst populistiskt påstående. Ni får kalla mig oseriös bäst ni vill, jag har i alla fall försökt.

Jag beskylldes för att bedriva skyttegravskrig med rena överdrifter och körsbärsplockning – med enda hänvisning till Wildavsky. Jag är så fräck att jag påstår att det är precis tvärtom: de som skyller majoriteten av malariaproblemen på DDT-förbudet är de som är inskränkta och populistiska och famlar efter enkla förklaringar.


Och apropå kostnader (gällande en annan miljökändis PCB): Wildavsky skriver att den amerikanska regeringens beslut att transformatorer och annat som innehöll PCB skulle bytas ut ”på direkten” kostade 700 miljoner dollar mer än om de bytts ut allt eftersom deras livslängd gick ut så att säga. Det är mycket pengar, men jämfört med landets statsbudget är det knappt märkbart. Det motsvarade då likaså mindre än två månaders inkomster för Monsanto, som var den enda amerikanska tillverkaren av PCB.

Det går ju också att se på kostnaden som en investering, det säkerställer en hel del jobb som boostar samhällsekonomin och gör nytta för miljön. Det är inte bortkastade pengar, men visst kan man diskutera vem som ska betala. Konsekvensen är dock inte att samhället som sådant självklart blev fattigare av insatsen (om man nu väljer att enbart se på det med dollartecken för ögonen).


Wildavskys bok behandlar även områden som surt regn och klimatförändring. Jag hade inte tillgång till dessa sidor men hittade några klipp och sammanfattningar. Tydligen anser Wildavsky att det inte fanns några giltiga skäl till att reglera svavelutsläppen. Även om det sura regnet ”var verkligt” så hade det enligt honom marginella effekter på miljön (men nej, inte heller det är vad forskningen säger, även om den omfattande skogsdöden i Europa på 1980-talet sannolikt inte berodde på just det sura nedfallet).

Men det är kanske inte så förvånande. Tydligen var Wildavsky ”founding director” av tankesmedjan Science and Environmental Policy Project (SEPP) som drevs av fysikern Fred Singer, kanske den mest ”namnkunniga” klimathotsskeptikern? Och vid noggrannare läsning av introduktionskapitlet till Wildavskys bok jag ”recenserat” ovan, visar det sig att just Fred Singer varit en av remissläsarna (s 6).

Förutom att protestera mot regleringen av freoner (ozonlagret) var Singer även den enda icke-experten som ingick i Reagans panel som granskade problematiken med surt regn (Reagans administration handplockade honom). Samtidigt jobbade han då för den konservativa tankesmedjan Heritage Foundation, som lobbade för avregleringar och minskade krav på utsläpp.

1984 skrev panelen en rapport som fastslog att utsläppen var ett allvarligt problem och rekommenderade åtgärder trots kvarvarande osäkerheter:

Men Singer höll inte med resten av gruppen och fick lägga till ett eget kapitel som appendix där han kom till slutsatsen att utsläppsregleringar skulle kunna innebära miljardkostnader för ett problem som kostar miljoner.

(Obefogad alarmism är verkligen inget bara miljöaktivister ska beskyllas för, och just SO2-reglering är ett utmärkt exempel: Edison Electric Institute beräknade att en reglering skulle innebära merkostnader för elkunderna på 5-7 miljarder dollar per år fram till 2010. I verkligheten visade det sig att priserna tvärtom sjönk med 19% mellan 1990-2006.)

Med tanke på detta blir man så klart lite nyfiken på vad Wildavsky hade för syn på klimatförändringarna, synd inte det kapitlet fanns men jag tänker inte köpa boken… Han har dock exempelvis skrivit introduktionskapitlet till boken The Heated Debate: Greenhouse Predictions Versus Climate Reality skriven av Robert C. Balling Jr. Ballings åsikt är:

The scientific evidence argues against the existence of a greenhouse crisis, against the notion that realistic policies could achieve any meaningful climatic impact, and against the claim that urgent action is necessary to reduce the greenhouse threat.”

Wildavsky skriver i förordet:

Global warming is the mother of all environmental scares. […] “Warming (and warming alone) through its primary antidote of withdrawing carbon from production and consumption is capable of realizing the environmentalist’s dream of an egalitarian society based on rejection of economic growth in favor of a smaller population, eating lower on the food chain, consuming a lot less, and sharing a much lower level of resources much more equally.”

Det tycks alltid sluta där, någonstans dyker argumentet om att miljöaktivister har en dold agenda att införa socialism och att all naturvetenskaplig forskning därför är vinklad och överdriven.

Jaja, ni får väl dra era egna slutsatser av detta. Jag kan tycka att några av Wildavskys argument om riskbedömning om exempelvis kemikalier är högst relevanta och att vissa studiers resultat överdrivs av ”båda sidor” (jag avundas inte de politiker som ska fatta beslut i dessa frågor). Men nu gällde det här DDT-förbudet och huruvida det är orsaken till miljontals liv. I mina ögon har Wildavsky inte bevisat detta.


Läste bokens förord sist. Det mesta har Wildavskys studenter skrivit, men under hans överinseende. Han slår dock fast att han håller med om varje ord. Bokens syfte var att visa att även vetenskapligt oskolade människor själva kunde gräva i vetenskapliga studier och undersöka om det låg något i alla miljölarm som trumpetas ut. Hans slutsats var att det fungerade utmärkt. Själv tycker jag boken tydligt visar farorna med lekmän som ska tolka komplexa vetenskapliga områden. Högst vitala delar har utelämnats.

MNIL1162_1

För övrigt…

Kina slutade att producera DDT först 2007 och förklarades malariafritt i år (dvs 2021). Andra länder/områden som lyckats bli malariafria trots DDT-förbudet:

Australien (1981), Singapore (1982), Brunei (1987), El Salvador (2021), Algeriet (2019), Argentina (2019), Paraguay (2018), Uzbekistan (2018), La Réunion (Frankrike) (1979), Marocko (2010), Förenade Arabemiraten (2007), Armenien (2011), Kirgizistan (2016), Turkmenistan (2010), Maldiverna (2015), Sri Lanka (2016).


Tyvärr är nästan all forskning gjord på förhållanden i västvärlden. Det kan skilja mycket då en ökad temperatur och en starkare UV-strålning sannolikt gör att substanser bryts ner mycket snabbare.

Nya studier visar dock att de effekter som sågs i naturen hos oss under 1960-70-talen nu upptäcks även på andra ställen där DDT fortsatt används. I Sydafrika fanns inte ett enda häckande par av fiskätande fåglar längs en sträcka av en flod vid Krügerparken, där DDT länge har använts för inomhusbesprutning (dvs malariabekämpning). Och likaså rekordhöga halter av DDT i tigerfiskar från samma vattendrag.

Från Asien finns det också knapphändig data, men en rätt ny studie visar att fåglar bär på en lång rad miljögifter: A review on current knowledge and future prospects of organohalogen contaminants (OHCs) in Asian birds – PubMed (nih.gov)

(Nej, jag har inte grottat ner mig i dessa studier eller försökt göra en amatörbedömning av dess kvalitet).

Ursäkta, blir alltid för långa inlägg 🙂

Julafton inträffar i sommar för Lomborg, SvD:s ledarsida och den bortskämda människan

Till sommaren är det 50 år sen FN höll sin första miljökonferens i Stockholm. Då bildades även UNEP, Förenta nationernas miljöprogram. Detta ska högtidhållas med en ny konferens i vår kära hufvudstad i början av juni.

Min spaning är att detta kommer bli rena rama julafton för ”libertarianska/konservativa/fri-marknads”-debattörer. Vi kommer matas med exempel på hur miljömuppar alltid har varnat för miljökatastrofer som sen aldrig inträffade – allt har bara varit ogrundad alarmism.

Här ett tidningsklipp om konferensen (DN 1972) som länge rullat runt på nätet som bevis för denna obefogade undergångsretorik (uttalande av Maurice Strong):

Klipp Expressen FN-möte 72

Ingen som följt miljödebatten de senaste decennierna blir väl förvånad över att den danske statsvetaren Bjørn Lomborg redan har påbörjat denna process och bland annat sprider denna artikel (även översatt till engelska). I helgen publicerade SvD:s ledarsida (förstås) ännu en artikel av honom som hänvisar just till detta: 50 år av falsk miljöpanik (låst artikel [fick tips om att den kan läsas på engelska här).

I artikeln listar han, förutom FN-konferensen, diverse uttalanden och tidningsartiklar som ”ropat varg” om miljön och kontrar med:

De hade allihop fel, eftersom de förbisåg den största resursen vi har: mänsklig uppfinningsrikedom.

Detta är en nästan löjligt förenklad slutsats, för hur såg världen ut inför denna konferens 1972?

Svenske forskaren Svante Odén hade 1967 skrivit en insändare i DN där han beskrev att regnet blev allt surare på grund av industrins utsläpp (framförallt svaveldioxid) och innebar ett allvarligt hot mot flora och fauna med hela fiskpopulationer som försvunnit. En annan svensk forskare, Sören Jensen, hade 1966 lite av en slump lyckats visa hur oerhört spritt PCB var i naturen, läs hans historia i en rapport från 1972 (eller mitt tidigare inlägg: Det mystiska miljögiftet).

Smog i storstäder och industriområden var ett högst påtagligt problem, t ex i New York och Los Angeles. Man började också inse att blytillsatserna i bensinen spreds vida omkring och att detta påverkade hälsa och miljö.

Klorerade föreningar låg bakom en rad allvarliga incidenter, som en av världens värsta massförgiftningar i Japan 1968 kallad Yushō – risoljesjukan, kor på flera håll i världen drabbades av ”X-disease” orsakat av kemikalieexponering, Chicken Edema Disease, var ett annat begrepp på denna tid, enorma mängder kycklingar dog exempelvis i USA 1969 – också det pga kemikalier.

Det började också bli känt att dioxiner bildades vid tillverkning av många av de ”fantastiska” klorerade föreningar som då användes, liksom vid förbränning av avfall och att det inte var särskilt hälsosamt. Sen hade vi DDT, kvicksilver och en rad andra bekämpningsmedel som användes i princip helt utan tanke på hur det påverkade miljön mer än att det tvivelsutan var bra för skördarna.

Flera allvarliga oljeutsläpp inträffade, fiskar dog i massor i Rhen. Och så vidare.

Konferensen i Stockholm handlade om hur man skulle hantera den här typen av miljöproblem som sträckte sig över nationsgränser. De 26 punkter som avhandlades kan du se här. Att leta upp diverse överdrivna uttalanden för att exemplifiera alarmism är förstås effektivt, men att använda dem som bevis för att det inte existerade extremt allvarliga miljöproblem är ren populism. Och det har som bekant funkat utmärkt i propagandasyfte i alla tider. (Här kan du läsa Maurice Strongs öppningsanförande som är betydligt mer nyanserat än DN:s rubrik).

(Men visst, jag önskar också att ”man” var mer försiktig med uttalanden som ”vi har x antal år på oss” när det handlar om väldigt osäkra prognoser. Det är att pegga upp bollen för de som inte tycker det är någon fara på taket).

Åtgärder inom dessa områden kom inte av sig själva utan motarbetades hårt på sina håll . Det var inte lekfull uppfinningsrikedom eller plötsliga frivilliga infall från företag som stoppade mycket av det här, det rådde en ren kamp mellan miljöorganisationer, opinion, politiker och näringsliv. Volvo var till exempel inte särskilt pigga på att införa katalysatorer på sina bilar i Sverige trots att de tvingats till det i USA.

(Nej, jag är inte emot näringslivet och ja, de är och har alltid varit en självklar del av lösningen – mindre så när det gäller deras ideologiskt färgade lobbyorganisationer).

Självklart går det att hitta överdrifter och alarmism som inte har stöd i vetenskapen och dessa är förstås väldigt effektiva att använda i propagandasyfte. Men det förekommer precis lika mycket överdrifter åt andra hållet: inom i princip varenda miljöfråga påstås att åtgärder kommer leda till enorm arbetslöshet, konkurser, energibrist och allt vad det är. Saker som vi vet aldrig inträffade när insatser väl gjordes. Men ekonomiska katastrofprofetior tycks aldrig kunna klassas som alarmism.

Och så har det fortsatt allt sedan dess. Så här skrev exempelvis Fred Singer (känd klimatförvillare) om freoner:

Men åtgärder har haft effekt, de som skränar mest om överdriven miljöalarmism har vi INTE att tacka för följande förbättringar:

Och ja, jag tycker det är rätt bortskämt att bara slänga ur sig att allt detta hände bara för att BNP växte och alla blev rikare.


Lomborg kommenterar i SvD-artikeln även en uppmärksammad rapport från Rom-klubben:

1972 kom också det första globala miljölarmet, rapporten ”Tillväxtens gränser”. Författarna förutspådde att de flesta naturresurser skulle ta slut inom ett par decennier, samtidigt som mänskligheten dukade under för miljöföroreningar.

Detta är en ren lögn och du kan ladda ner en pdf av boken och läsa själv här. I sammanfattningen står att de pratar om bortom år 2100 och dessutom handlade det inte att allt skulle ta helt slut:

The earth’s interlocking resources – the global system of nature in which we all live – probably cannot support present rates of economic and population growth much beyond the year 2100, if that long, even with advanced technology.

(Relativt nya utvärderingar av Limits of Growth-rapporten menar för övrigt att ”spådomarna” fortfarande håller, läs t ex artikel i The Guardian.)

Ett oskyldigt litet fel? Såna gör vi ju alla.

Knappast, det är snarast modus operandi hos Lomborg att skarva, förvränga och plocka ihop lite av varje så att det passar hans världsbild – oavsett om det är sant eller inte eller bara en liten del av hela bilden. Läs till exempel mitt inägg: Ja, Lomborg bör tas med rejäla nypor salt.


Miljöfrågor är ofta extremt komplicerade och många gånger finns det varken svart-vita svar eller enkla lösningar. Det är dock beklämmande hur lätt diverse myter fastnar som sanningar även hos till synes seriösa debattörer.

Diklordifenyltrikloretan – Wikipedia
DDT

”DDT-frågan” brukar vara ett tillförlitligt lackmustest på vilka kunskapskällor som används i denna aspekt. Det brukar påstås att 1970-talets DDT-förbud orsakat miljontals dödsfall i fattiga länder. Lomborg är (förstås) en av dem som hävdat att detta var ett förödande beslut.

Andra självsäkra debattörer som juristen, författaren Joakim Zander påpekade detta i Expressen så sent som förra året:

Och han är inte ensam. Mängder med libertarianska/konservativa tankesmedjor och lobbyorganisationer sprider budskapet helt okritiskt. Syndabocken brukar heta Rachel Carson. Många anser att hennes bok Tyst Vår från början av 1960-talet är startskottet för en omfattande miljörörelse. Competitive Enterprise Institute, huvudspelare även i klimatförvilllarbranschen, startade 2007 – när Carson skulle fyllt 100 år – en rätt makaber websida (RachelWasWrong) där de bland annat la upp bilder på afrikanska barn som dött av malaria:

”Her goal of getting rid of pesticides like DDT left uncounted millions vulnerable to deadly diseases like malaria.

Carson likställs av vissa tankesmedjor och högerdebattörer vid massmördare som Stalin och Pol Pot. Breitbart: Google Celebrates the 20th Century’s Greatest Female Mass Murderer, Rachel Carson

Och precis som med klimatet är frågan så komplex att det finns enorma möjligheter till cherrypicking och rena lögner. Lobbyisten Steve Milloy har på sin sida Junk Science, med enorm spridning, listat 100 punkter som ska bevisa att DDT är helt problemfritt i motsats till vad alla alarmister säger. Det är ren desinformation.

Det är nämligen helt omöjligt att göra en sådan lista och råka missa all vetenskap som bevisar det motsatta. Och självklart använder han samma taktik som Lomborg (även om Lomborg nog får sägas även kan lyfta en del rimliga frågeställningar). Här kan du se ett exempel på den uppsjö av rena lögner han redovisar. Saker som är oerhört arbetsamt att kolla upp.

Och det finns massor med statistik som man med ett vant handlag kan använda i det syfte man vill, som den här grafen som visar hur antal malariafall ökade i Brasilien:

Som dock får en helt annan innebörd om man lägger till bildtexten (det handlar inte om DDT-förbud):


Zander hävdar ovan att DDT-förbudet grundas på en felaktig riskbedömning och att man inte beaktat alla konsekvenser det skulle få. Han har också skrivit på Twitter att Tyst Vår/Rachel Carson haft en oerhörd negativ inverkan på miljön i stort. I själva verket är det han som har dålig koll på orsak och verkan.

[Fick ”skäll” för att jag var oseriös att inte ha läst hans källa Wildavsky – har följt upp med ett inlägg om det.

Rachel Carson uttryckte klart och tydligt att problemen med insektsburna sjukdomar inte skulle förminskas, och hon argumenterade inte heller för ett totalförbud mot bekämpningsmedel, bara att de skulle användas så lite som möjligt för att undvika att skapa en värre fiende än den man först velat bli av med. Hon syftade på resistens och det stämde då, precis lika mycket som det gör idag, oavsett om vi pratar om DDT, glyfosat eller malariamediciner.

Tyst Vår var en nödvändig ögonöppnare för många och beskrev många väldokumenterade fall av allvarliga störningar i naturen pga överanvändning av bekämpningsmedel. Boken handlar inte alls bara om DDT som man ibland kan få intrycket av. USA:s förbud 1972 byggde naturligtvis inte heller på hennes slutsatser. Flera genomgångar av vetenskapen på området hade gjorts av bl a presidentens vetenskapliga råd både under Kennedys och Nixons administration.

Förbudet gällde dessutom användning inom jordbruket och innefattade inte bekämpning av malaria. Amerikanska företag fortsatte tillverka DDT långt efter detta förbud. Användningen av DDT i USA hade likaså minskat med runt 85% från 1959 till början på 70-talet, dvs långt innan förbudet (bland annat pga resistens hade gjort medlet mindre effektivt och det fanns bättre alternativ).

Det går inte att förneka att DDT var (och är) ett mycket effektivt bekämpningsmedel med låg akut toxicitet för människan. På flera ställen lyckades man helt få bort malaria vilket ledde till en optimism att man skulle kunna utrota sjukdomen. Och DDT blev huvudvapnet i WHO:s kampanj Global Malaria Eradication Program (GMEP) som startades 1955.

Man borde varit väl medveten om riskerna, i Grekland började exempelvis besprutning 1946 och den var framgångsrik, men 1951 blossade sjukdomen åter upp på grund av resistens mot DDT.

Men kampanjen tycktes ha belagts med skygglappar, tidigare kunskap och kontrollprogram lades åt sidan för att nästan helt fokusera på att utrota parasiten med hjälp av besprutning. Problemet var att man inte hade all nödvändig kunskap och det saknades kapacitet att hantera problemet på t ex den hårt drabbade landsbygden i Afrika.

Destruction of mosquito breeding marshes, prevention of mosquito bites, and other measures traditionally used in malaria control were abandoned, depicted not only as unnecessary but as antagonistic to the higher goal of eradication. … Even the use of antimalarial drugs as a complementary measure was considered redundant at the beginning. At the same time, there was a general disregard for social and cultural barriers, which often prevented the acceptance of the campaign activities in many of the “remote areas.” ”

  • Nájera JA, González-Silva M, Alonso PL. Some lessons for the future from the Global Malaria Eradication Programme (1955-1969). PLoS Med. 2011;8(1):e1000412. Published 2011 Jan 25. doi:10.1371/journal.pmed.1000412

Under 1960-talet visade sig allt fler problem i form av resistens och återkommande utbrott. Sri Lanka såg länge ut att ha vara ett mönsterland och tycktes vara på god väg att utrota sjukdomen, men efter en tid av misskötta program blossade sjukdomsfallen upp igen 1968-69. Man utökade besprutningen med DDT men resistens gjorde att det inte hjälpte.

Malariaprogrammen tappade dessutom mycket av sin finansiering. USA drog 1963 in sina bidrag till WHO Malaria Special Account – ett hårt slag då de stått för 85% av finansieringen.

Man började inse att det var naivt att tro att man enkelt skulle kunna utrota sjukdomen via enbart besprutningsprogram och GMEP lades ner 1969. I början på sjuttiotalet kom sedan oljekris och ekonomiska bekymmer vilket också drabbade malariabekämpningen.

En studie har gått igenom fall från 1930 och framåt där malaria blossat upp igen.

Den gemensamma nämnaren till detta är inte brist på DDT utan brist på resurser. Enbart besprutning är inte tillräckligt. Det behövs pengar, sjukvård, mediciner, kontrollprogram med fungerande infrastruktur och så vidare. Att skylla problemen enbart på förbudet mot användning av DDT inom jordbruket är helt enkelt ren och skär populism, men det passar ju in i narrativet för den som ”älskar frihet och hatar regleringar”.

Nedan en del grafer från Afrika (se liknande för andra världsdelar i artikeln ovan eller i mitt inlägg Var DDT-förbudet en katastrof?) Problemen uppstod som synes i många fall långt innan något DDT-förbud trätt i kraft.

figure5

Här liknande resonemang i en artikel i Nature.

Med det sagt, pendeln kan ju svänga över för långt åt andra hållet också, där varenda kemikalie anses vara livsfarlig. Det tycks ibland inte finnas något mellanting mellan totalförbud och att vräka ut ton efter ton på minsta åkerplätt.


Nåväl, det finns hur mycket som helst att skriva om detta, men det är valår och 50-årsjubileum för FN:s miljökonferens; jag gissar att valda delar av M-KD-SD-trojkan kommer köra ”Allt är bara alarmism”-argumentationen på repeat! Vi kommer matas med tidningsklipp och liknande. Timbro och SvD:s ledarsida kommer haka på, eller om det är tvärtom, SvD som leder dansen? Det är väl visserligen samma personer i hög grad…

Och jag tvivlar inte heller på att vissa miljöpartister och andra kommer bistå med upplagda smashlägen via obefogad alarmism och märkliga förslag.

Utvecklingen i klimatdebatten på senare tid är inte heller oväntad. Lomborg skriver t ex i sin SvD-artikel:

Aktivistiska politiker i rika länder petar med åtgärder på marginalen och skyfflar subventioner över dyra lyxprojekt som elbilar, sol- och vindkraft, medan FN slår fast att det inte går att se någon mätbar effekt av det senaste decenniets klimatåtgärder.

I verkligheten har kolindustrin snudd på kollapsat sedan 2015 och Parisavtalet. Priset för förnybar energi har rasat snabbare än någon tycks ha kunnat föreställa sig. Detta är också anledningen till att IPCC:s värstascenario RCP8.5 numera anses vara osannolikt (det är väl typ enbart Lomborg som fortfarande anser att ”sikta på” 3,75 C:s uppvärmning till år 2100 är mest kostnadseffektivt). Detta har inte hänt av sig självt, tvärtom har det ihärdigt motarbetats av både Lomborg och en uppsjö av tankesmedjor.

Men var så säker, det kommer inte dröja länge förrän marknaden och den växande BNP:n får cred för alla framgångar. De som tvivlat på all klimatvetenskap i evigheter skryter nu om att de är de verkliga ”klimatvännerna”.

Och vips, nu börjar det låta som att det knappt aldrig existerat ett problem. Och att 3-4C uppvärmning (ja, lägger man till osäkerheter är det fullt möjligt fortfarande) inte innebär några särskilt allvarliga problem.

Jaja, det här är the-never-ending-story och jag har inga större förhoppningar om att något kommer ändras, ser verkligen inte fram mot valkampanjen.

Widding, Aktuellt, Granskningsnämnden och lilla jag

Det Aktuellt-inslag om klimathotsskeptiker jag blev intervjuad i för lite sen har blivit anmält till Granskningsnämnden av Elsa Widding (vet inte om inslaget finns att hitta på SvT). Fick ett mejl med förfrågan om jag tänkte blogga/tycka till om det hon skriver. Nej, det hade jag inte tänkt. Känner att jag redan visat tillräckligt av felaktigheter i det hon framför och det börjar mest handla om upprepningar av saker som avhandlats för mer än ett decennium sedan, se diverse länkar här. Och ingen kommer lämna några skyttegravar vid det här laget.

Men jag blev upplyst om att jag (”bloggare Nilsson”) omnämns i den Youtube-video (nr 47) som hon lagt upp för att motbevisa det som sägs i Aktuelltinslaget. I texten under videon har hon dessutom hittat på ett citat om vad jag skulle ha sagt:

  • Maths Nilsson säger: ‘IPCC:s rapport i augusti i år slog fast att klimatet nu förändras med stor hastighet, som saknar motstycke, tusentals år tillbaka.’ Detta påstående bygger på hockeyklubban, som har kritiserats sönder och samman av Stephen McIntyre.”

Innehållet i mitt citat stämmer ju visserligen även om jag mig veterligen aldrig sa detta, men nej, detta bygger inte på ”hockeyklubban” – men låt oss återkomma till det. Även professor emeritus Stilbs har kommenterat min inverkan. Så jag får väl göra en kommentar då, mest för att visa vilken parodi detta ofta är i vissa avseenden.

Förhoppningsvis hittar Granskningsnämnden den mästrande videon Widding lagt upp, för där bekräftar hon nämligen att det som sades i Aktuelltinslaget är helt korrekt.

Från anmälan:

Grafen visades i en generell kontext som ett exempel på hur grafer missbrukas i debatten, Widding pekades inte specifikt ut om detta. I inslaget visades en temperaturrekonstruktion 10 000 år tillbaka i tiden gjord med hjälp av analyser av prover från en isborrskärna från Grönland (kallad GISP2) – en av de vanligaste graferna i detta propagandaavseende.

Det jag kommenterade var att temperaturserien slutar år 1855, nutida uppvärmning finns alltså inte med, men ”skeptiker” använder den ändå för att visa att det var varmare förr. (Likaså är det från en (1) mätpunkt och inte i närheten att visa en global temperatur). Det räcker med en snabb bildsökning för att få en drös med exempel. I ett blogginlägg direkt efter tv-inslaget visade jag också att exempelvis bloggen Klimatsans använt den på just detta sätt bara några dagar efter senaste IPCC-rapporten släppts. Här är skärmdumpen igen:

Cased closed.

Och även om det vore så att Widding specifikt hade blivit utpekad förstår jag faktiskt inte varför hon känner sig kränkt, exakt den graf som visades i Aktuellt finns nämligen med i hennes egen bok Klimatkarusellen (2019 års upplaga). Mätserien har framställts i ett otal olika varianter, i senare kapitel av samma bok använder hon även av en av dessa, där är till och med den sista lilla snutten fram till år 1855 inrutad med kommentaren IPCC: intresse, trots att 1900-talet inte ens finns med (en bild som även Stilbs har lagt upp på sin blogg, se nedan).

Ovan: Den graf som visades i Aktuelltinslaget, här från boken Klimatkarusellen.

Nedan den andra versionen från senare i boken. Hon skriver:

Hon har även använt andra varianter i föredrag/intervjuer på Swebb-TV (men deras videor är ju borttagna sen de blev portade från Youtube pga lögner om covid-19 och vaccin). Men du behöver inte köpa boken eller leta fram raderade videor, Widding fortsätter nämligen att framföra samma budskap i den nämnda videon som hon lagt upp för att avfärda att hon gjort just detta (sic);

ca 8:30 min in visar hon nedanstående bild och säger att ”den minoiska värmeperioden … ligger 1,1C över dagens temperatur.”

Längre fram i videon, ca 23:30, gör hon det igen, dvs pekar på en period i grafen och säger att den var varmare än nu! Skärmdump nedan:

En gång för alla:

IPCC pratar om – och hela frågan handlar om – en global uppvärmning. GISP2 ÄR INTE GLOBAL. DET ÄR EN PUNKT PÅ JORDSKORPAN! Och som sådan med en massa ”brus” (och senare tids forskning har visat att det finns all anledning att ta GISP2-resultaten med en nypa salt). Senare i samma video lyfter hon i samma anda fram ytterligare en mätpunkt från centrala England med ”snabba ändringar”. England är inte heller globalt – inte ens efter Brexit.

Ca 11 min visar Widding följande bild och påstår att den skulle visa den långsiktiga temperaturutvecklingen på Grönland fram till 2007:

I den visade grafen – som förstås inte kommer från någon vetenskaplig publikation – har GISP2-iskärneserien klistrats samman med en annan mätserie (temperaturer uppmätta med termometer) från en studie av Jason Box m fl från 2009. En mätserie – som exempelvis GISP2 – från en mätpunkt kan inte utan vidare kopplas ihop med en helt annan mätserie som bygger på helt annan metodik och olika mätområden osv! Om ni tycker jag har fel i detta så lyssna på Stilbs, se nedan.

Och den graf som visades fram till nutid i Aktuelltinslaget då? Ja, de har inte bara kopplat ihop en serie från en mätpunkt med nästa som i graf en ovan. Det båda olika mätserierna överlappar med flera decennier (man kan kontrollera om de korrelerar), flera mätpunkter på Grönland används och de båda serierna är från identiska mätplatser (inte som i den ovan).

(hemläxa: googla Gregory Wrightstone – som uppenbarligen har gjort grafen – och fundera ett ögonblick på varför du skulle lita på hans hemmabygge istället för det som presenteras i IPCC:s rapporter).

Widding uppmanar i dryga ordalag Bjerström (SvT-reporter) att läsa just denna studie från Box. Ja, kanske skulle Widding själv läsa den och faktiskt fundera på vad som egentligen står där? Och, eftersom hon också uppenbarligen anser att Box är en trovärdig källa, läsa några av hans övriga publikationer (ja, ni kan googla själva), den ovan är 12 år gammal. Box har dessutom varit en av författarna till alla de tre senaste IPCC-rapporterna (WG1).

Man gör förstås som man vill, lyssna ni på Widdings tolkningar och körsbärsplockande av detaljer av vetenskapliga publikationer (”Vi har ingen aning om vad tidigare värmeprioder beror på”) och diverse pseudofakta tagna från nätet. Själv väljer jag att lyssna på de som faktiskt har tagit fram resultaten.

I slutet av videon, efter mer än tjugo minuters utläggningar, nämner Widding att det ju handlar temperaturer på Grönland (vilket även det är fel, då det handlar om en punkt på Grönland) och inte globalt. Och säger att hon verkligen skulle vilja veta hur det har sett ut i övriga världen. För om de olika regionala värmeperioderna (som alla erkänner funnits) inträffat med långa tidsintervall emellan på olika platser – som IPCC påstår – och inte uniformt globalt som idag, skulle det ju stärka IPCC:s slutsatser om att nutida uppvärmning är exceptionell. Men hon – citat – ”vet inte.” Alltså, vad är detta!? Ta och kolla efter vad som är publicerat innan du går all in och anklagar IPCC och de som forskar i ämnet för att vara inkompetenta och/eller mygla! Sen delger hon oss sina åsikter vilka träd man egentligen borde provta för proxydata osv. Orkar fan inte.

Samma med hennes påstådda citat från mig och hockeyklubban. Hockeyklubban från 1999 är, trots en del brister och osäkerheter, inte visad felaktig -tvärtom (däremot är McIntyres kritik det) men studien är ändå död och begraven, typ. Mann och hans kollegor uppdaterade nämligen studien 2008, med bättre proxydata (med och utan trädringar). Och det finns nu en uppsjö av liknande studier. Och ja, jag har skrivit om även detta tidigare. Och nej, man är inte helt aningslös om vad som orsakat tidigare växlingar i temperatur, men självklart finns det osäkerheter.


Professor emeritus Peter Stilbs, grundare av Stockholmsinitiativet och skribent på Klimatupplysningen, hade också åsikter om den här GISP2-grafen och min roll i det hela:

Bild

Det är ju för f-n exakt själva poängen! Det är inte mig du behöver upplysa om detta. Nilsson har inte heller ”personligen och godtyckligt” klistrat på några jävla termometerdata, men det är just vad jag visat att Widding gjort ovan, eller mer rätt, plockat en graf från nätet i sedvanlig stil. Granskningsnämnden kan ju använda Stilbs uttalande som bevis för att avfärda anmälan.

Mer info på: https://www.carbonbrief.org/factcheck-what-greenland-ice-cores-say-about-past-and-present-climate-change

(Och nej, det handlar inte om ett enda fel, se mina länkar ovan – men att täcka in dem skulle ta mer än hela Aktuellt i anspråk i en hel vecka.)

Stilbs, det är ni själva som sprider den här skiten. På din egen blogg, ex från i år https://klimatupplysningen.se/koldioxiden-avdramatiserad-del-2-2/

Eller varför inte nedanstående variant, ett inlägg du Stilbs själv har lagt upp och då sammanfattade ”– en utmärkt sammanfattning av vissa saker som diskuterats senaste året”. Den innehåller exakt samma graf som Widding har med i sin bok och som visualiserar det problem som diskuterats ovan och som du själv lyfter (se den markerade rutan ”IPCC:s intresse” och läs gärna texten under bilden i blogginlägget): https://klimatupplysningen.se/antligen-borjar-vi-nagra-oss-forsta-framtiden/

Krabbe3

Inlägget är visserligen gammalt och det är väl bra att du, Peter Stilbs, tagit åt dig sen dess. Själva texten är skriven av Peter Krabbe och ni länkar till hans blogg där inlägget först publicerades. Där denne numera lanserar antivaxxkonspirationer liksom obehagliga och äckligt antisemitiska konspirationsteorier (nej, jag anklagar varken Widding eller Stilbs för detta).

Det fanns mer i videon och anmälan som skulle kunna kommenteras, men jag orkar inte. Det mesta hittas redan här på bloggen.


För att sammanfatta: GISP2-grafen har ofta missbrukats för att visa att det var varmare förr än nu, precis som det visades i Aktuelltinslaget. Det är fullständigt bevisat. Punkt!

Detta gäller även hur Widding har använt grafen, även om hon inte anklagades för just detta i inslaget.

Det Widding istället väljer att lyfta fram är en fråga från SvT som hon fått skriftligt (och som Widding själv valt att publicera på bloggen Klimatupplysningen). Under ett föredrag på Swebb-TV (tror jag det var) använde hon just en sådan här felaktig GISP2-graf från en ”anonym” websida. Det stod till och med ”Present”(nutid) på grafen vid år 1855. Hon försvarar sig med: ”Jag är dock tydlig med att jag bara använder den för att visa den långsiktiga trenden. Jag säger att data är kontroversiella, att det är temperaturer på Grönland och att det kan ifrågasättas om de gäller globalt.

Det är exakt den här typen av argumenterande som gör den här debatten så förbannad meningslös. Korrekt data används på felaktigt sätt.

Grafen visar ju inte den globala långsiktiga trenden på ett korrekt sätt just eftersom den är extremt lokal och inte ens har med perioden som faktiskt är aktuell i sammanhanget. Istället för att kolla upp fakta och sätta det i ett sammanhang så blir det: hejsan hoppsan, jag har ingen aning, men här är en graf jag hittade på nätet som ifrågasätter en enorm massa kunskap och publicerad forskning, den kan ju vara sann men jag bryr mig inte om att kolla upp fakta och om jag bara säger något i stil med: jag vet ju inte men det är väl ändå konstigt att media och IPCC-forskarna bara liksom väljer att ignorera detta! så är det okej och inget förvillande.

Det är en högst relevant fråga som SvT ställer: varför använder du en felaktig graf som ger missvisande bild av kunskapsläget? Men vips så har hon ändå förflyttat fokus till att SvT skulle ha gjort något fel i detta avseende.

[Glömde: jag har tidigare kommenterat en del av Widdings ”svidande kritik” av SvT och hennes svar på de frågor Bjerström skickat innan den tänkta intervjun. Svar (publicerade på Klimatupplysningen) som bara visar på hur rätt Aktuellt hade i sina påståenden om att förvilla: https://mathsnilsson.se/2021/09/08/mitt-aktuelltinslag-och-hur-det-fortsatte/

På Klimatupplysningen fick mitt svar en mängd hånfulla kommentarer men inte ett enda sakligt argument. De lade även upp länk till mitt jobb och berättade att jag har en Mazda. En vän på Twitter försökte lägga in en kommentar om detta på KU men de valde att inte publicera den. Ynkligt!

Och som av en händelse fanns just dessa svar/kommentarer inte med i anmälan till Granskningsnämnden.]


Fick en kommentar där någon tyckte jag skulle ställa upp på intervju i Swebb-TV. Nej, det lockar inte särskilt, ser inte vad det skulle leda till. Lars Bern har dessutom redan avfärdat mig som betydelselös:

The fierce debate over future scenarios (RCP8.5)

The never ending climate-debating-cycle: Cherry pick data. Insult your colleagues. Get offended by angry replies. Spectators: Pick a fighter! Bring out your popcorn. Repeat.

This is for instance played out in endless threads on Twitter about the use of the future high-CO2-emission-scenario called RCP8.5. The probably loudest voice comes from the political scientist Roger Pielke Jr. Some months ago he wrote a discussion article with a title that shows ”the tone” in this debate: How Climate Scenarios Lost Touch With Reality.

Recently some climate scientists replied: Climate Scenarios and Reality. Which in turn resulted in a frantic burst of tweets from Pielke Jr in which he wanted to explain (often in a disparage way) why climate scientists ”are mad at him”. He is claiming that the scenario-use (or misuse) is one of the biggest science-failures on this side of year 2000 and that it threatens the integrity of the whole climate science community. Sort of.

This is not a new battle, a quick search on the internet reveals that it has been going on for years, involving pretty much the same players. It is difficult not to think that Pielke Jr somehow enjoys these confrontations. He paints a picture of himself being some kind of innocent truthteller in a tainted world, but that’s really not the full picture …:

I have mostly been interested in the physics behind the climate change and have stayed away from the future scenarios etc. as it inevetibly involves economics, politics and opinions. This is indeed a complicated area and I will not even pretend to know all the details. However, it sure looks like Pielke has drawn hasty conclusions based on poor data before. So I took a look at some papers Pielke Jr had published on the ”scenario stuff”. Based on that, in my probably biased view, it is surprising that he does not show some humility about the difficulties rather than declaring his colleagues for fools.

See Carbon Brief for an Explainer on the RCP8.5-scenario. Note that the scenarios presented by IPCC are not predictions of what will happen, but projections of the future under specified conditions. It is a huge difference.


In 2008 Pielke et al wrote a comment in Nature on the future scenarios used by IPCC: Dangerous assumptions. The message was that the scenarios (SRES) were overly optimictic regarding the rate of decarbonization, and potentially seriously underestimated the challenges. They stated that the IPCC’s projections included a too high a degree of spontaneous decarbonization, i.e. assuming that much of this would happen even without climate policy. Pielke et al showed that the observations from 2000-2005 confirmed their worries; The Energy Intensity (EI) and Carbon Intensity (CI) were way off from what the scenarios assumed (meaning that the decarbonization did not proceed as fast as the scenarios assumed):

EI and CI are highly correlated to the economic growth (GDP). Pielke et al points out that we have likely only just begun to experience the surge in global energy use due to the economic development of the poorer parts of the world (hence the headline of their article). Hold that information for later.

IPCC changed scenarios and in the AR5-report four different Representative Concentration Pathways (RCP:s) were used. The high-end-scenario was named RCP8.5. The figure comes from the anticipated forcing (in W/m2) from greenhouse gases in year 2100.

In 2015 Pielke Jr again stated that the new scenarios still used a too aggressive spontaneous decarbonization rate and that the observed EI and CI -data proved it was too optimistic: Assumptions of Spontaneous Decarbonization in the IPCC AR5 Baseline Scenarios (pdf)

And here in plain text:

In the same year, 2015, the Paris Agreement was negotiated and since then the coal consumtion have more or less collapsed, about 75% of the coal plants that were planned or being built then have now been cancelled. (I haven’t got a clue on the cause and effect here though …). Fossil free energy sources have also become much cheaper and as a consequence the rate of CO2-emissions has fallen during the last few years.

As I understand it, the RCP8.5-scenario was never meant to be a business-as-usual-scenario (i.e. what will happen without policy), but rather a worst-case high-end scenario. For many years however, the emissions did follow the path of RCP8.5 (China was for example building a new coal plant every third day) and I guess this is why it often has been treated/referred to as a BAU/no policy-scenario.

The named changes in the energy sector have also made the likelihood of future outcomes to change. As far as I can tell, nowadays it is hard to find any scientist that thinks the RCP8.5-scenario is likely (but by no means impossible). IPCC states in the recent AR6-report: “the likelihood of high emission scenarios such as RCP8.5 or SSP5-8.5 is considered low in light of recent developments in the energy sector.

But despite that, some articles still refers to RCP8.5 as the BAU-scenario. It was not that long ago I commented on a paper that only presented the RCP8.5-outcome and put the results from a more realistic scenario in its Appendix. In this respect, Pielke is right and the climate scientists admits in their reply (see link above) that the ”BAU-scenario” sometimes is used sloppy. But they also think that Pielke’s criticism is taken out of proportion.

Pielke et al‘s discussion piece mentioned above, builds on what was published in one of his scientific articles from late 2020 (i.e. before the latest IPCC AR6 was released): IPCC baseline scenarios have over-projected CO2 emissions and economic growth. They found that the high-emission-scenario was implausable, mainly due to a lower economic growth than what had been assumed in the scenarios (which also affects the EI and CI).

CO2-emissions= population x GDP per capita x Energy Intensity Carbon Intensity

They then calculated what it would take for the economy to catch up with the assumed GDP-growth and thereby making the high-end scenario plausible. They judged that this catch-up-rate was too high to be likely in the real world.

I’m not an economist and they are probably right, but I can’t help noticing that just five years earlier, Pielke claimed the opposite (more or less) by referring to the same parameters, i.e. higher GDP/EI/CI-values than predicted made the model-scenarios being too optimistic in its decarbonization-rates. The numbers supports their conclusions both then and now, but to me, the fact that you can come to opposite conclusions in analyses – based on the same measures – just a few years apart indicates that GDP must be a terrible parameter to rely on for predicting the future (although I understand that these calculations are needed).

The uncertainties is also confirmed in a paper by Nordhaus et al (winner of the so called Nobel prize in economy (which actually stems from a donation from the Swedish National Bank, not from Alfred Nobel testament as the ”real” Nobel prizes)): Uncertainty in forecasts of long-run economic growth, published in PNAS 2018.

They states that there is a 35% probability that the worst-case-scenario RCP8.5 will come true because of the huge uncertainties in determination of a future GDP and the subsequent emissions. Two other studies came to the same conclusion (more or less): Müller et al 2019, and Startz 2020. If true, these uncertainties also means that the GDP-catch-up-rate calculated by Pielke et al is plausibel.

Pielke et al do comment on this though:

However, we argue that this magnitude of catch-up may be unlikely, in light of: headwinds such as aging and debt, the likelihood of unanticipated economic crises, the fact that past economic forecasts have tended to over-project, the aftermath of the current pandemic, and economic impacts of climate change unaccounted-for in the baseline scenarios.”

Appearantly, Pielke no longer believes the future economic growth of poorer countries will ”take off” as he did back in 2008 (see above). Their arguments are probably likely but are only assumptions, and far from being actual facts (and no, this is not equivalent to the uncertainties in the ”physics climate models”).

Days after IPCC AR6 WG1-report was released Pielke Jr ruled that it was biased towards the worst-case scenario by counting how many times it was mentioned in the text compared to the other scenarios. Everyone who have read the report knows that’s not true. He also regulary posts search results from Google Scholar on how many published articles that includes the RCP8.5 word. He really seems obsessed with this RCP8.5-scenario, but in my view these ”investigations” are as pointless as judging Pielke’s paper being alarmistic because he uses ”RCP8.5” much more often than the other scenarios (which he does).

Look, I get it, RCP8.5 is unlikely, all scientists seems to agree on that. But it hasn’t always been. It is easy to be the wise guy in retrospect. And considering what Pielke appearantly thought about the scenarios earlier, I think his now snorky self confidence in calling his colleagues fools for using the RCP8.5 is both headstrong and unfair (yes, that’s my opinion, not a fact).

-Yes, there are still scientists that call the RCP8.5-scenario (or SSP5-8.5) BAU.
-Yes, there are journalists that could ask more critical questions.
-Yes, there are plenty of reasons for using RCP8.5 even though it is not a likely outcome.
-Yes, there are some substance in Pielke’s criticism.

-No, this does not mean that the whole scientific community only focus on the RCP8.5-scenario (read the IPCC-report).
-No, everything that journalist writes are not wrong or alarmistic.
-No, it hasn’t been wrong to use RCP8.5 in risk assessments.
-No, warming doesn’t suddenly stop after 2100 if we continue releasing CO2.

And by all means, emissions are only one of the uncertainties in predicting the future. The other two major factors are climate sensitivity (temperature change after a doubling of CO2) and the carbon cycle – these are not even discussed in Pielke’s paper mentioned above. For example, in a warmer world it is expected that the absorption of CO2 from the atmosphere will be lower than today, meaning more of our emissions will stay in the atmosphere.

Many groups have estimated a future warming with the current policies:

Pic from Breakthrough/Zeke Hausfather

Most points to about 3ºC increase by 2100, but if the climate sensitivity-uncertainty is included, warming to +4ºC could not be ruled out (in line with the SSP4-6.0 scenario). According to the climate scientist Zeke Hausfather the stated policies would lead to 2.4ºC (1.7ºC to 4ºC) most in line the scenario SSP2-4.5, but the world will continue to warm after that point as these emission pathways do not get us to net-zero.

In a recent UN-report, the now stated policies will take us to 2.7ºC (no range given). According to the declarations from all contries, the CO2-emissions will increase with 16% to 2030.

And for sure, the stated policies are still only figures on a paper. We are no way near the goals of the Paris Agreement. And we do not know if another Trump- or Bolsonaro-like leader that doesn’t give a fuck about science appears.

Regarding the never-ending fuzz about the RCP8.5-scenario, I think it’s like what we in Sweden call a storm in a glass of water. There is still probablilities for 4ºC warming even without RCP8.5. And the likely consequences are severe already at 2-3ºC. As seen in the latest IPCC-report, science is adapting to the latest information, the full range of SSP5-8.5 was not even depicted in the diagram in the SPM. Give it some time for God’s sake.

RealClimate: #NotAllModels

And yes, as we are seeing progress in the decarbonization the economy, the usual suspects will claim that the problem never existed or that the market fixed it by itself, just like that (we’ve seen this before).

PS

I wonder what Lomborg thinks now that even Pielke Jr indirectly think his work is a bit ludicrous. I mean, Lomborg states that 3.75ºC by 2100 is the optimum temperature to aim for…

PS2

Practised my English, pardon for misstakes 🙂


[Update 27th Oct: Pielke Jr commented my post on Twitter, linking to his article from early 2021: Distorting the view of our climate future: The misuse and abuse of climate pathways and scenarios. Only had time for a quick look on a chapter about the likelihood of RCP8.5 and that naming it BAU is wrong. Think I will stick to natursal science…. ]

Vilken risk ska vi ta? del 3/3 – Utsläppen och ekonomin

I efterdyningarna av IPCC:s senaste WG1-rapport om fysiken bakom klimatförändringarna har den förlöjligats och anklagats för att vara fokuserad på helt orimliga och överdrivna utsläppsscenarier. Kända debattörer som Lomborg hävdar med emfas att kostnaden för klimatförändringarna inte kommer bli så farliga – och även han hänvisar till IPCC! Hur är det möjligt och vad ska man egentligen tro?

I del 1 skrev jag om nuvarande kunskapsläge och de observationer som gjorts. I del 2 om klimatmodellerna och deras osäkerheter. Här följer en diskussion om utsläppsscenarier och en framtida ekonomi (OBS, ur en naturvetares perspektiv), helt nödvändiga faktorer för att göra en riskutvärdering inför eventuella åtgärder. Men ack så svårt…

IPCC anger i WG1-rapporten att det ligger stor säkerhet i klimatmodellernas utfall avseende jordens framtida medeltemperatur vid ytan. Men det syftar på de ”fysikaliska beräkningarna” utifrån givna förutsättningar. Det är dock en annan femma att bestämma hur stora de framtida utsläppen kommer att bli, vilket även kräver svar på både politiska och ekonomiska frågeställningar.

Ingen vet naturligtvis vad framtiden har i sitt sköte, men för att ge politiker något att förhålla sig till när de ska fatta beslut har olika scenarier tagits fram (och självklart för att forskare ska kunna jämföra resultat utan att ha en miljard olika varianter att pyssla med). I IPCC:s förra rapport, AR5 från 2013, användes fyra olika så kallade Representative Concentration Pathways, RCP. Varje RCP har en siffra bakom sig och värstascenariot heter RCP8.5, där 8.5 står för den ”strålningseffekt” i W/m2 som växthuseffekten kommer ge år 2100.

I den senaste rapporten, AR6, från i somras användes sex olika så kallade Shared Socioeconomic Pathways (SSP). De är mer komplexa och involverar hur de framtida nivåerna uppstår och liknande, men principen är densamma. Värstascenariot benämns här SSP5-8.5. Detta är dock inga prognoser över hur det kommer att bli, utan projektioner utifrån givna parametrar.

Tanken med RCP8.5 var att det skulle vara ett mycket högt utsläppscenario men inget business-as-usual-scenario, det vill säga inte en beskrivning av det mest sannolika scenariot om vad som händer om inget görs. Men det har ofta, även i många vetenskapliga artiklar, benämnts så. Läs mer på t ex Carbon Brief.

För bara ett decennium sedan ökade utsläppen med 3% per år och det var många som ansåg att RCP8.5 – med en temperaturökning på 5ºC till 2100 – var fullt realistiskt. År 2015 skrev till exempel Roger Pielke Jr en artikel som beskrev varför ett ännu värre värstascenario behövdes för att täcka in tänkbara framtidsutsikter. (Nu är Pielke Jr en av de som starkast protesterar mot detta och tar varje tillfälle att förlöjliga de som fortfarande använder det.)

Men kolanvändningen toppade runt 2013 och utsläppen ökar numera ”bara” med 1% år. De allra flesta, inklusive IPCC, anser att SSP5-8.5 är ett osannolikt scenario tack vare förändringar i energisektorn. Till exempel har kolmarknaden i princip kollapsat på bara några år, ca 80% av den planerade utbyggnaden har avbrutits sen 2015 (och som vanligt, när något åtgärdats efter enorma påtryckningar som Parisavtalet, så är det sen som att problemet aldrig funnits och lösningen kom av sig självt bara för att vi blivit rikare).

Många forskare vill ta bort användningen av SSP5-8.5, men alla håller inte med; de anser att det finns faktorer vi kan för lite om (som t ex kolcykeln) som gör att det inte kan avfärdas helt, även om det är osannolikt, se t ex brevväxling i PNAS här.

Det finns också andra anledningar till att RCP8.5-scenariot används. Man kan behöva det för att få kläm på hur saker och ting fungerar utan att forskarna för den skull anser att scenariot är sannolikt, se twittertråd av Andrew Dessler.

De som faktiskt har bläddrat i IPCC-rapporten vet att den inte alls bara ägnar sig åt RCP8.5, även om det är sant att många vetenskaplig studier har använt detta scenario. Men hur vet man att det är orimligt?

Framtida scenarier

Det finns flera studier som har försökt räkna fram vilken framtida uppvärmning vi kan räkna med, här är några (bild och uppgifter härifrån):

Figure 1: Estimates of 2100 warming in current policy scenarios relative to preindustrial (1850-1900) temperatures from Hausfather and Riche 2019Rogelj et al 2016Climate Action Tracker (May 2021 update)Liu and Raftery 2021, and the integrated assessment models (MESSAGE, REMIND, and GCAM) participating in the 2021 NGFS Climate Scenarios.

Enligt dessa studier (som använt olika metodiker) leder rådande politik till att vi går mot en uppvärmning på cirka 3ºC vid 2100 (2-4,4ºC med hänsyn taget till osäkerheterna i klimatkänslighet) – och är mest jämförbart med IPCC:s SSP4-6.0 scenario och på inget sätt värstascenariot.

Om de mål som satts upp till 2030 uppfylls, leder det mot 2,4ºC och med netto-nollutsläpp till 2050 hamnar vi runt 2ºC (tagit siffrorna från forskaren Zeke Hausfather). Men detta är i dagsläget bara siffror på ett papper.

En ny FN-rapport visar dock att de planer länderna har redovisat kommer ge en ökning av utsläppen med 16% fram till 2030 och att vi tycks gå mot 2,7ºC:s uppvärmning till 2100 (har bara läst artikel, ej rapporten och det anges där inget intervall).

Men allt detta bygger förstås på att utöver att få fysiken rätt måste man förutspå vilka utsläpp vi kommer få. Utsläppsscenarierna måste vara något sånär rimliga för att kunna göra en riskanalys värd namnet. Det är de alldeles säkert, även om alla förstår att det måste finnas enorma osäkerheter inbakat i uppgiften (av en helt annan karaktär än de naturvetenskapliga problemen).


Roger Pielke Jr är ju som sagt den som ljudligast förlöjligar RCP8.5-scenariot. Därför läste jag en av hans senare artiklar (Environ. Res. Lett. 16, publicerad dec 2020) där han och några andra beskriver varför IPCC:s utsläppsscenarier har hamnat fel.

De undersöker fyra faktorer som används för att beräkna framtida utsläpp (Kayaidentitet):

CO2-utsläpp = befolkningsmängd x BNP per capita x energiintensitet x kolintensitet

… där energiintensitet = primärenergi/BNP och
kolintensitet = CO2-utsläpp/primärenergi

De har jämfört tillväxten i dessa faktorer från 2005 och framåt. Startåret är valt för att då började de flesta modeller i AR5 sina projektioner. Deras slutsats är att främsta orsaken till att IPCC:s scenarier är felaktiga beror på att de antagit en högre BNP per-capita-tillväxt än vad som sen har observerats i verkligheten. Så här har BNP per-capita-utvecklingen sett ut enligt artikeln:

Man kan diskutera om en evig exponentiell tillväxt är realistisk men det får vi ta en annan gång 🙂 . Energiförbrukning och utsläpp är starkt korrelerat med BNP (även om en del länder tycks ha brutit detta samband på senare år) och som synes i formeln ovan är BNP också en av de viktigaste faktorerna att bestämma för att bedöma om ett framtida scenario är realistiskt eller inte.

Pielke Jr och hans kollegor konstaterar alltså att bedömningen/prediktionen av BNP per-capita mellan åren 2005 och 2017 varit usel (för högt värde antaget). De räknar sen ut vilken tillväxt som skulle krävas för att ”komma ifatt” IPCC:s uppskattade BNP-tillväxt fram till 2100. De menar att denna komma-ifatt-tillväxt blir för hög för att vara realistisk och därmed är också värstascenarierna orealistiska.

En vetenskaplig artikel ska sätta sina resultat i ett sammanhang, det vill säga belysa slutsatserna i jämförelse med vad andra studier har kommit fram till, och då kanske i synnerhet de som kommit till en annorlunda slutsats. En artikel som tas upp är skriven av Christensen, Gillingham och Nordhaus (den sistnämnde fick Ekonomipriset till Nobels minne för sitt arbete med klimatet (se mer nedan)), PNAS 2018.

De hade gjort en sammanställning av expertutlåtande samt en econometric approach (nej, jag vet inte vad det innebär) om hur en framtida BNP-tillväxt beräknas. Båda metoderna visade att osäkerheterna var så stora att det fanns en 35% sannolikhet att även de värsta utsläppscenarierna (RCP8.5) kommer överskridas fram till 2100. Två andra studier kom fram till osäkerheter i samma storleksordning (Müller et al 2019, Startz 2020). Osäkerheter som alltså innebär att framtida utsläpp i IPCC:s scenarier är möjliga även med Pielkes Jr:s ”komma-ifatt-beräkningar”.

Pielke Jr och kompani kommentar är att dessa ändå är osannolika och lyfter fram sex punkter för att belysa detta:

However, we argue that this magnitude of catch-up may be unlikely, in light of: headwinds such as aging and debt, the likelihood of unanticipated economic crises, the fact that past economic forecasts have tended to over-project, the aftermath of the current pandemic, and economic impacts of climate change unaccounted-for in the baseline scenarios.

Det ligger säkert mycket i deras resonemang (artikeln är öppen att läsa för alla), men det handlar trots allt om en riskutvärdering, är deras resonemang säkra nog att förkasta flera studier eller starkt nog att ignorera konsekvenserna om de har fel? De har konstaterat att man inte kunnat förutsäga BNP på kort sikt, ändå ska vi lita på att denna uppskattning har ett värde för att bestämma det närmare hundra år framåt i tiden? Vi ska alltså förutsätta att en stor del av utvecklingsländerna inte kommer få fart på sin ekonomi och så vidare?

Är det rimligt? Kanske. Jag har faktiskt ingen aning. Men är det inte lite väl många antaganden som måste göras här? Som dessutom mest kan anses som åsikter och inte vetenskap? Eller?

Observera att detta naturligtvis inte är en hel genomgång av vad som är gjort på detta område, jag vill bara lyfta fram några av alla de osäkerheter som faktiskt lyfts fram i vetenskaplig artiklar.


Framtida kostnader

Medan en stor del av världen, inklusive IPCC, håller på att oja sig över att en uppvärmning om +2°C kommer få mycket allvarliga konsekvenser, så menar debattörer som Lomborg att en uppvärmning på 3,75°C är det optimala målet med tanke på kostnad och nytta i klimatåtgärder. Och slår man upp IPCC AR5 WG2 kapitel 10 kan man läsa att den ekonomiska påverkan beräknas vara ganska begränsad:

”… estimates of global annual economic losses for additional temperature increases of ~2°C are between 0.2 and 2.0% of income (±1 standard deviation around the mean) (medium evidence, medium agreement). ”

Lomborg skriver i sin bok False Alarm att även om vi inte gör något alls kommer kostnaden inte vara katastrofal enligt ”den bästa tillgängliga forskningen”:

”The best current research shows that the cost of climate change by the end of the century, if we do nothing, will be less than 4 percent of global GDP. This includes all the negative impacts; not just the increased costs from stronger storms, but also the costs of increased deaths from heat waves and the lost wetlands from rising sea levels.”

Jo, det är utan tvekan Lomborgs åsikt, däremot är det inte alls vad alla ekonomer kommer fram till. Här en artikel som varnar för enormt mycket större kostnader för att inte göra något. Det finns fler. Jag kan inte bedöma riktigheten och jag har verkligen inte koll på allt om detta men det kan nämnas att även personer som Pielke Jr förordar drastiska klimatåtgärder.

Men hur har det blivit så här?

Nordhaus, som nämndes ovan, var först med att försöka uppskatta klimatförändringarnas framtida kostnader. Hans arbete har också fått stor tyngd i det som presenteras i IPCC:s rapporter i detta ämne. Hans modell DICE har fått mycket kritik under åren, särskilt har hans bedömning av discount rate diskuterats. Det vill säga hur ska man värdera kostnaden för en klimatåtgärd som görs idag jämfört med den nytta den kommer att ge, kanske långt, i framtiden?

Men det är långt ifrån det enda som ifrågasätts. Ekonomiprofessor Steve Keen är en av Nordhaus bittraste kritiker och i en artikel har han helt sågat de antaganden Nordhaus (och andra, som han kallar det, neoklassiska ekonomer) gjort. Bland annat har de antagit att endast de ekonomiska ”aktiviteter” som pågår utomhus och direkt drabbas av väder (jord- och skogsbruk etc) kommer påverkas av klimatförändringarna. Det innebär att ca 90% av alla ekonomiska branscher som bidrar till BNP inte alls ingår i beräkningarna. Det är antaganden från 1990-talet som fortfarande hänger med i IPCC:s WG2-rapporter. Här citat från AR5 (2014):

”Economic activities such as agriculture, forestry, fisheries, and mining are exposed to the weather and thus vulnerable to climate change. Other economic activities, such as manufacturing and services, largely take place in controlled environments and are not really exposed to climate change.”

I modellen används också mycket diskutabla antaganden som bygger på en svag korrelation mellan länders medeltemperatur och BNP. Jag har skrivit om detta tidigare, läs mer här. Lomborg och andra verkar inte heller göra en sanity check på sina resultat. När ”fysiken” spår att stora delar av världen kommer vara obeboeliga vid t ex 6C anses BNP bara påverkas, i sammanhanget, marginellt. Lomborg bygger sitt resonemang i hög grad på Nordhaus modell (PAGE och FUND är två andra ekonomiska modeller):

Bjorn Lomborg on Twitter: "Three main models estimating costs of climate  (these are the ones used by Obama Admin): DICE, PAGE + FUND Global warming  has real cost, but even strong temp

Här finns ett litet föredrag om beräkning av ekonomi vs klimatförändringar.

Så vad ska man som lekman tro? Jag är ingen ekonom och är dessutom långt ifrån insatt i IPCC:s WG2 och 3-rapporter (de kommer f ö i början på nästa år), men efter att ha bläddrat i den senaste IPCC WG2-rapporten från 2014 är det uppenbart att Lomborg gärna citerar valda delar från den men tycks helt bortse från de osäkerheter som lyfts fram i där. Några citat från kapitel 10, jag har fetat stilen:

Climate change will have impacts, positive and negative and varying in scale and intensity, on water supply infrastructure and water demand (robust evidence, high agreement), but the economic implications are not well understood.

Och angående den där 2% påverkan på BNP som jag citerade ovan så var det inte hela texten, den ser ut så här:

Global economic impacts from climate change are difficult to estimate. Economic impact estimates completed over the past 20 years vary in their coverage of subsets of economic sectors and depend on a large number of assumptions, many of which are disputable, and many estimates do not account for catastrophic changes, tipping points, and many other factors. With these recognized limitations, the incomplete estimates of global annual economic losses for additional temperature increases of ~2°C are between 0.2 and 2.0% of income (±1 standard deviation around the mean) (medium evidence, medium agreement).

En par andra punkter:

-The impacts of climate change may decrease productivity and economic growth, but the magnitude of this effect is not well understood (limited evidence, high agreement). Climate could be one of the causes why some countries are trapped in poverty, and climate change may make it harder to escape poverty.

Not all key economic sectors and services have been subject to detailed research. Few studies have evaluated the possible impacts of climate change on mining, manufacturing, or services (apart from health, insurance, and tourism).

-Summary: The literature on the impact of climate and climate change on economic growth and development has yet to reach firm conclusions. There is agreement that climate change would slow economic growth, by a little according to some studies and by a lot according to other studies. Different economies will be affected differently.


Mycket har så klart hänt sedan 2014 även inom den ekonomiska forskningen, men min uppfattning är att även bland världens ekonomer så har Lomborgs argument allt mindre stöd. (Eller?)

Återigen vill jag påpeka att jag inte är ekonom men jag har ändå en förutfattad mening om att det är snudd på omöjligt att beräkna BNP på ett relevant sätt 100 år fram i tiden. Jag har dock full förståelse att det görs och att man på något sätt måste göra en uppskattning, det är trots allt en riskutvärdering som ska göras utifrån den kunskap vi har idag. Jag tycker det är slående hur stora osäkerheter det finns i de ekonomiska spörsmålen jämfört med de fysikaliska (även om det så klart även finns osäkerheter där).

Jag anser också att det i ett riskutvärderingssyfte är värre att presentera felaktiga siffror än att göra mer generella bedömningar och bestämma sig för vad man vill ha gjort eller inte. Kostnad/nytta-beräkningar har historiskt sett också varit effektiva medel för att skjuta på miljöåtgärder, som när de sen gjordes inte alls kostade så mycket som man trott medan vinsterna överskreds enormt.

Jag vill bara avsluta med att säga att de allra flesta forskare tycks anse att RCP8.5-scenariot är osannolikt. Det finns ingen anledning att sprida överdriven undergångsretorik. Men att sprida idén och diverse förlöjliganden om att senaste IPCC-rapporten bara bygger på osannolika värstascenarier är direkt ovärdigt och verklighetsfrånvänt. Det är knappast så att de osäkerheter som finns bara är ”på vår sida”.

Men vad vi ska göra åt saker och ting kommer förstås alltid handla om åsikter. Det finns många sätt att lösa problem och inget behöver vara fel.

Vilken risk ska vi ta? (del 1/3 Vad vet vi?)

Jag misstänker att vi fram till nästa klimatmöte i Glasgow kommer matas med budskap om hur osäkra slutsatserna är i IPCC:s senaste rapport. Media och IPCC-forskarna kommer (fortsätta) att anklagas för att vara alarmister som enbart lutar sig mot ett nu helt utdömt värstascenario. Hur är det egentligen med det? Och hur allvarligt är läget? I grund och botten handlar det om att göra en riskutvärdering av vad som kommer hända i framtiden, baserat på den kunskap vi har idag, och vikta det mot vilka konsekvenser vi är beredda att ta. Gjorde en amatörkoll för mig själv och tänkte jag kunde dela med mig nedan.

Del 1: vad vet vi? (detta inlägg)
Del 2: Framtiden
Del 3: Att sia om utsläpp

Senaste IPCC-rapporten (WG1) hanterar fysiken bakom klimatförändringarna. Där redovisas vad vi vet idag och det görs också en bedömning av hur utvecklingen kommer se ut i framtiden. Det säger förstås en hel del men det är ändå inte tillräckligt för att göra en full riskutvärdering, det är till exempel svårt att få en uppfattning om vad en meters höjning av den globala havsnivån faktiskt innebär. Men konsekvenserna av klimatförändringarna för samhälle, ekologi osv hanteras i senare IPCC-rapporter som ges ut under 2022.

En fundamental början är ändå att vara åtminstone något sånär överens om nuläget och vilken dignitet problemet har. Det finns passager i IPCC-rapporten som, tagna ur sitt sammanhang, kan ge sken av att allt är jätteosäkert (vi hör dem redan nu (vissa extremhändelser) och kommer säkerligen fortsätta att höra dem).

Men vad säger vetenskapen enligt IPCC-rapporten? (Rapporten är på nästan 4000 sidor så jag tog mig friheten att inte återge allt 😉 )


Vi vet med stor säkerhet att jorden absorberar energi i allt snabbare takt.

Det är entydigt att människan orsakat ökningen av koldioxid i atmosfären sedan 1750. Halten är nu med mycket hög säkerhet den högsta på 800 000 år och med hög säkerhet den högsta under de senaste 2 miljonerna år.

Mänskliga ”aktiviteter” ligger sannolikt bakom i princip hela uppvärmningen och med mycket hög säkerhet vet vi att effekterna från naturliga parametrar, såsom solen och vulkaner, är försumbara i jämförelse. Visst finns det osäkerheter och därför anges också ett spann (se citat nedan), men ur ett riskutvärderingsperspektiv ger det knappast anledning till att tvivla. Det är enbart på ställen som Klimatupplysningen du kommer höra annat, även meteorlogiprofessor Lennart Bengtsson skrev på Kvartal 28 augusti att det inte råder någon relevant oenighet om detta hos dem som är insatta i ämnet.

The observed average rate of heating of the climate system increased from 0.50 [0.32 to 0.69] W m–2 for the period 1971–2006, to 0.79 [0.52 to 1.06] W m–2 for the period 2006–2018 (high confidence).

The likely range of total human-caused global surface temperature increase from 1850–1900 to 2010–2019 is 0.8°C to 1.3°C, with a best estimate of 1.07°C. It is likely that well-mixed GHGs contributed a warming of 1.0°C to 2.0°C, other human drivers (principally aerosols) contributed a cooling of 0.0°C to 0.8°C, natural drivers changed global surface temperature by –0.1°C to 0.1°C, and internal variability changed it by –0.2°C to 0.2°C



Som synes i bilden nedan är nuvarande temperatur i paritet med, eller något varmare, än den tidigaste varmaste perioden under de senaste 100 000 åren (mycket sannolikt spann för detta visas i stapeln längst till vänster). Denna period inträffade för runt 6500 år sedan och små variationer i jordens bana runt solen anges som orsak.

Jorden upplevde 1450-1850 sin kallaste sammanhängande period under de senaste 8000 åren. Sedan började uppvärmningen och hastigheten i denna sedan 1970-talet har inte noterats på åtminstone 2000 år (hög säkerhet). Detsamma gäller hur global i omfattningen uppvärmningen är (medium säkerhet).

Fast här tyckte jag mig hitta en liten avvikelse i den angivna säkerheten mellan Sammanfattningen (SPM) och huvudrapporten (WG1), se röd text:

  • SPM: A.2.2 Global surface temperature has increased faster since 1970 than in any other 50-year period over at least the last 2000 years (high confidence)
  • WG1 2.3.1.1.2: Since around 1950, GMST has increased at an observed rate unprecedented for any 50-year period in at least the last 2000 years (medium confidence)

Jaha, bara att kasta de fyra tusen sidor som rapporterna utgör! Vad var det vi sa?! Fast det står faktiskt inte samma sak, i huvudrapporten står det från 1950, medan SPM anger från 1970.

Bild

Uppvärmningen av världens hav har gått snabbare än någon gång de senaste 11 000 åren (medium säkerhet).

Vi vet också med mycket stor säkerhet att pH vid havsytan nu är lägre än den varit under åtminstone de senaste 26 tusen åren. Det gäller även hastigheten med vilket pH ändras.

Syrehalten i öppna hav har med hög säkerhet minskat sedan mitten på förra århundradet.

Glaciärer världen över har med mycket stor säkerhet krympt sedan 1950. Hastigheten i avsmältningen har med hög säkerhet ökat sedan 1970-talet. Nuvarande situation där nästan alla glaciärer smälter är mycket ovanlig jämfört med hur det sett ut under de senaste 2000 åren (medium säkerhet).

Grönlands isar nådde en ”toppnivå” 1450-1850 och har sen börjat smälta. Med hög säkerhet har denna avsmältning accelererat drastiskt sedan millenniumskiftet. Sommaravsmältningen har med mycket hög säkerhet inte varit lika stor som nu under de senaste 350 åren (2-5 gånger de preindustriella, medium säkerhet).

Antarktis landisar har med mycket hög säkerhet minskat mellan 1992-2020 och det verkar som att takten ökar (medium säkerhet). Det är dock låg säkerhet i hur det kommer se ut framöver.

Havsnivåerna har stigit med 0,2 m, med en hastighet som överstiger den i något århundrade under de senaste tre tusenåren (hög säkerhet) och hastigheten accelererar.

Växtsäsongens längd har med hög säkerhet ökat på norra halvklotet utanför tropikerna. Klimatzonerna har ändrats i stora delar av världen och arter har ändrat utbredningsområde mot polerna och upp på högre höjder.

Det är också hög säkerhet i att världen har blivit grönare sen 1980-talet på grund av ”CO2-gödsling”, även om det finns andra orsaker på regionala nivåer också (man har t ex planterat enorma mängder träd i Kina och intensifierat jordbruket i Indien, vilka m a o inte är ”klimatsignaler”). Det är dock låg säkerhet i hur stor denna ”förgröning” är då det skiljer väldigt mellan olika studier. Det finns också områden som upplevt det motsatta sedan 1990-talet (delar av Amazonas, centralasien och Kongobassängen) och ”förgröningen” har avstannat en del under de senaste två decennierna.

Vad det gäller torka finns det flera olika definitioner av detta (meteorologisk, jordbruks, ekologisk, hydrologisk) men sammantaget är det med hög säkerhet man har observerat en ökad trend i ökad vattenstress globalt sett (särskilt under torkperioder). Säkerheten är lägre (medium) vad det gäller en ökad trend i ”jordbruks- och ekologisk torka” på alla kontinenter.


Det känns som att nästan all klimatdebatt handlar om bara extrema väderhändelser just nu. Dessa sker per definition sällan. Med det följer att man måste ha långa mätserier för att statistiskt säkerställa trender, särskilt i system med stor intern variation (som väder). Problemet är att det ofta saknas långa tillförlitliga mätserier angående detta.

Det är med andra ord inget uppseendeväckande i att säkerheten i de observerade trenderna oftast bara klassas som sannolika. Diskussionen som nu rasar om detta är i det närmaste identisk med den tidigare om huruvida det alls pågick en uppvärmning eller inte, även om det är mer osäkert hur vissa extremer kommer utveckla sig (andra inte). I dagsläget vet man exempelvis med säkerhet att nederbördsmönster och liknande har förändrats och kommer fortsätta att göra så, men man kan ännu inte förutspå exakt hur detta kommer se ut på regional nivå. Men det är tacksamma osäkerheter att använda i en debatt, ur ett riskbedömningsperspektiv är det snarare en mardröm.

Det är dock med hög säkerhet man nu kan säga att även en ökning av den globala temperaturen med +0,5°C kan ge signifikanta ändringar i extrema händelser. Det gäller särskilt extrema temperaturer (hög sannolikhet), intensitet i skyfall (hög sannolikhet) och förvärring av torka (hög säkerhet).

Det anses helt säkert att både frekvens och intensitet i värmeböljor har ökat globalt sedan 1950. Köldextremer har minskat på samma sätt under denna tid. Det är också helt säkert att denna trend kommer fortsätta i en varmare värld. Det är också mycket sannolikt att ökningen inte kommer vara linjär. Intensiteten i värmeböljorna förväntas åtminstone fördubblas vid 2°C, och fyrdubblas vid 3°C, jämfört med vid 1,5°C. (3°C är ungefär vart vi är på väg nu om inte kraftiga insatser görs).

Frekvens och intensitet i skyfallen har sannolikt ökat globalt. Även här gäller att ökningen accelererar i takt med en ökad uppvärmning (för varje grads ökning kan atmosfären hålla cirka 7% mer fukt). Det anges en förväntad ökning i nederbörd med 4-8 % per grads uppvärmning, men det finns här stora regionala variationer där det kan, och har observerats, bli värre alternativt bli mindre våldsamt än så.

Det är sannolikt att antalet kraftiga tropiska stormar (kategori 3-5) har ökat under de senaste fyra decennierna. Det är med hög säkerhet man säger att en ökad uppvärmning kommer ge en ökad andel intensiva stormar med ökad medel- och topphastighet i vindarna. Det är också hög säkerhet i att tropiska stormar i några hav når sina högsta vindhastigheter på platser längre åt polerna än vad de gjorde 1940.

Det finns olika definitioner för översvämningar. Det är hög säkerhet i att mönstret har ändrats i kalla regioner där snösmältning har börjat dominera som orsak. Det är låg säkerhet i den globala trenden gällande högsta vattenflöden, men det finns flera regioner som har sett en ökning medan andra har sett det omvända.


Jag har säkert glömt flera viktiga grejer men det får räcka så. Det råder med andra ord ingen som helst tvekan om att de sker saker på vår jord och vi ser effekterna redan nu. Det råder heller ingen tvekan om att vi ligger bakom.

För mig är det helt världsfrånvänt att inte bli oroad över framtiden med alla dokumenterade förändringar. Det är också naivt att tro att vi kan förutse allt som väntar framöver (människan har trots allt aldrig upplevt de förhållandena vi är på väg mot). Ur ett riskutvärderingsperspektiv är det ganska idiotiskt att förutsätta att dessa osäkerheter bara skulle falla ut på den positiva sidan. Man behöver därför inte överdriva åt andra hållet och döma till en snar mänsklig undergång (även kända forskare som Michael Mann, Richard Betts och Zeke Hausfather irriterar sig på s k doomists).

Ett problem är att det inte finns någon trovärdig väg tillbaka om vi väljer att strunta i att minska utsläppen. Den koldioxid vi släpper ut kommer vara kvar i atmosfären mycket länge. Men å andra sidan verkar det som att uppvärmningen kommer avta ganska snabbt om vi når nettonoll-utsläpp.

Som alltid i en så här komplex fråga finns det alla möjligheter att glömma bort att en riskutvärdering värd namnet behöver ta ett helhetsgrepp. Tänker osökt på det där att det faktiskt dör fler av kyla än av värme, men att allt färre nu dör av köldrelaterade orsaker, vilket förstås är positivt.

(Såg förresten att BMJ hade publicerat en artikel som hävdade att antalet +65-åringar som dog av värme hade ökat dramatiskt under senare decennier. Lomborg skrev till redaktionen och påpekade att de tycks ha glömt att kompensera för att populationen har ökat under samma tid (det går inte bara att räkna på antalet döda och jämföra). Ett pinsamt fel om det stämmer, ska bli intressant att se vad/om han får något svar.)

Jag är inte på något sätt fullt insatt i frågan men den här artikeln var intressant. Som vanligt är allt inte svart eller vitt. Enligt studier i USA får en extrem värmebölja exempelvis direkta konsekvenser i många avlidna, men så är inte fallet med en extrem köldknäpp. Under vintersäsong behöver man också normalisera för en del faktorer som influensa och annat som då förekommer, vilket alla studier tydligen inte har gjort. Rapportering är också osäker, och om det är det i USA lär det vara etter värre i fattigare länder (gissar jag mig till utan att ha kollat).

Men oavsett, det verkar stämma att ganska många fler dör av köld än av värme. Dödsfallen bleknar ändå i jämförelse med hur många som beräknas dö av föroreningar från fossila bränslen. Det gäller även i den rika delen av världen.

[Uppdatering 16/9-21: Här en faktakoll av påstående från Lomborg att uppvärmningen sparar liv, forskare vars studie Lomborg hänvisar till berättar t ex varför man inte kan använda studiens resultat som han gör. Och det är ju inte direkt första gången.

Lomborg and others who have cited my 2015 article to support the claim that climate change will be beneficial conveniently ignore that we actually addressed this question in the following article published in The Lancet Planetary Health, where we computed such a ‘net’ effect. It turned out that in many countries, especially in highly populated tropical areas, the increase in heat-related deaths is much higher than the reduction in cold-related deaths, with an increase in net mortality, especially under more extreme scenarios of global warming. A separate analysis led by other research groups has confirmed these results in both the US and Europe.”]

Naturligtvis kommer vi till viss del att kunna anpassa oss med AC och liknande, men är inte dödsfallen på grund av kyla också ett bevis för att vi inte kommer att kunna anpassa oss fullt ut? För även om världen länge har varit rik nog för att ha kunnat minska dessa dödsfall till ett minimum (gissar jag) så har det inte gjorts. Vad det gäller extrem hetta är det dessutom tättbefolkade, fattiga områden som ligger i främsta i farozonen, att föreslå AC som lösning där känns ganska naivt. Sen är temperaturen i sig inte det enda problemet med uppvärmningen, bara i år ser vi effekten av torka och värme med dåliga skördar i stora delar av världen.

Självklart kommer effekterna av extrema väderhändelser bero på var och hur vi väljer att bo. Men nu är det så att vi ofta bor på ställen som kommer bli drabbade om vi inte gör anpassningar. Debattören Lomborg skriver t ex i sin senaste artikel att det kan få katastrofala följder (hans ordval) om vi inte gör anpassningar för havsnivåökningar på under metern till 2100. Men i hans egen tankesmedjas prioriteringslista anges anpassningar vara dåliga investeringar. Istället förespråkas att släppa på handelshinder. Men det kommer ju inte att göra sig självt, och ”skeptiker” fnyser ju åt det mesta av denna typen av åtgärder. Och för en riskutvärdering vad det gäller exempelvis havsnivåökningar handlar det inte bara om den globala medelökningen utan vad det får effekt i kombination med kraftiga stormar och liknande. Det ser olika ut på olika platser.

Nåja, den här typen av problem hanteras som sagt i kommande IPCC-rapporter.

Men det finns utan tvivel problem som beskrivet ovan. Nästa steg är ju att bilda sig en uppfattning om vad som kommer hända i framtiden, även om jag redan nämnt en del. Vad säger modellerna? Del 2: Framtiden (kommer snart).


PS Just nu är det extrapris på min bok Spelet om klimatet på Adlibris.