Tony & bloggers fortsätter att hitta på om Grönlands isar

Peter Hadfield är en vetenskapsjournalist som på sin Youtubekanal Potholer54 ägnar sig åt att avliva vetenskapliga myter och har en mängd informativa videor om klimatet med listade vetenskapliga referenser.

Här är senaste videon om ett rykte som cirkulerar om att forskare ”ljuger om att enorma isflak kalvas av när glaciären faktiskt växer till sig”. En av krösamajorna är Tony Heller som har spridit så mycket skit genom åren att han till och med blev sparkad från WattsUpWithThat (den största pseudoskeptiska bloggen).

Här är videon:

 

En dag i konspirationsfabriken

MNIL1305

Det finns en ganska tragikomisk slutknorr på den här historien …

År 2015 publicerade några forskare på NOAA en artikel i Science som rörde en uppdatering av temperaturmätserier. Den gav också förklaringar till att den så kallade uppvärmningspausen inte existerade (se mitt inlägg om det här) och det kom inte direkt som en överraskning att några inte ”gillade” den.

Republikanen Lamar Smith, dåvarande ordförande i House Committee on Science, Space and Technology, stämde t ex NOAA för att de skulle lämna ut all korrespondens inklusive mejl och allt  som rörde artikeln eftersom han ansåg att det handlade om bedrägeri och att den hade forcerats fram för att gynna Obamas klimatpolitik.

Det gav ingenting.

Två år senare dök det upp en ”visselblåsare”, John Bates, som varit forskare på NOAA. I ett inlägg på Judith Currys blogg (populär bland pseudoskeptiker) publicerade han svidande kritik mot NOAA och den nämnda artikeln.

Han påstod att huvudförfattaren Thomas Karl haft ”en tumme på vågen” i studien och att NOAA:s interna granskningsprocess inte fungerade. Vidare skulle artikeln ha skickats iväg för publikation innan den interna granskningen varit klar. Data som användes i studien skulle heller inte ha gått genom hela NOAA:s arkiveringsprocess, Climate Data Records (som Bates hade varit med att ta fram) och de kvalitetstester det innebär.

Det resulterade i en artikel i Daily Mail om hur mätserier manipulerades och världens ledare blev lurade att investera i klimatåtgärder baserat på lögner. Lamar Smith fick naturligtvis vatten på sin kvarn och gick ut med ett pressmeddelande Former NOAA Scientist Confirms Colleagues Manipulated Climate Records”. Fox News, National Review med flera slog upp det stort och givetvis stormade det i bloggosfären och många på sociala medier gjorde allt för att sprida vindarna vidare.

I händerna på Lars Bern och SwebbTV skruvades retoriken upp till att Obama hade beordrat forskarna att manipulera temperaturerna.

Hua!

Eller tror ni det finns en annan sida av det här?

I efterföljande intervjuer säger Bates själv att han inte anklagade sina kollegor för att ha manipulerat data (t ex:  E&E, Associated Press) utan det handlade mer om administrativa saker:

The issue here is not an issue of tampering with data, but rather really of timing of a release of a paper that had not properly disclosed everything it was.”

En oberoende utredning tillsattes där människor fick jobba i månader för att gå igenom ett enormt material, bland annat 600 000 mejl. Men det visade sig att det inte hade begåtts några fel, ingen data hade manipulerats, vilket som sagt även John Bates själv erkände. Det fanns heller inga formella krav på att alla steg i NOAA:s dokumentationsprocess, Climate Data Records, var nödvändiga innan de kunde användas för publikation och det var inget som äventyrade kvaliteten på studien.

Hade publikationen stressats fram?

Science säger att de till och med haft en extra noggrann peer-review av artikeln eftersom de visste vilken effekt den skulle kunna ha på ”debatten”. Men visst, ett fel hittades: artikeln skickades från NOAA till Science en dag innan den formella interna granskningsprocessen på NOAA var klar. Upprörande, eller hur?

Daily Mail tvingades av The Independent Press Standards Organisation att skriva en rättelse på sin artikel (se länken till artikeln ovan) men det är förstås inget internet bryr sig om, sådana här historier verkar ha ett evigt liv.


Jaha, det fanns alltså inget bakom den här konspirationen (heller) och en himla massa pengar och jobb har lagts ner i onödan. I utredningsrapporten kom det dock fram en pikant detalj.

John Bates hade som sagt riktat allvarliga anklagelser mot att NOAA:s interna granskningsprocedur inte hade följts i det här fallet. Kan ni gissa vem som ansvarade för, och till och med hade signerat och godkänt just detta för den aktuella artikeln? Jodå, det var John Bates själv. Men det kom inte riktigt fram i blogginläggen etc …

”The MITRE Committee learned that the internal review, later criticized by Bates, was conducted and approved under his own authority. The MITRE Committee found no evidence that Bates ever mentioned this fact in his blog, email, or anywhere else in his discussion of the matter in public.”

Och när vi är inne på konspirationer, några lyfter fram att allt kanske bottnar i att Karl (författare till artikeln) tidigare hade plockat bort Bates från en chefstjänst på grund av motsättningar mellan Bates och andra i personalen. Tydligen finns det också en lång ”fejd” mellan två falanger inom NOAA, läs mer i Science Magazines artikel om fallet, se länk nedan.

Nåja, Bates prat om att data hade manipulerats var inte sant.

Punkt.

Inte för att det har någon som helst effekt på den här typen av diskussioner, läs mer Rådata, temperaturjusteringar och mygel.


Se länkar mm i inlägget på Real Climate.

Artiklar på Inside Science, FactCheck.org, Science Magazine.

Inlägg från forskare om den här saken: Peter Thorne (Maynooth University, Irland), Zeke Hausfather (Berkley Earth).

Studien har blivit replikerad flertalet gånger, t ex: Science Advances, Climatic Change, BAMS.

 

Artikeln i fråga:

T.R. Karl, A. Arguez, B. Huang, J.H. Lawrimore, J.R. McMahon, M.J. Menne, T.C. Peterson, R.S. Vose, and H. Zhang, ”Possible artifacts of data biases in the recent global surface warming hiatus”, Science, vol. 348, pp. 1469-1472, 2015. http://dx.doi.org/10.1126/science.aaa5632

Extremväder, debatten och Elisabet Höglund

Ja, den vackra debatten fortsätter. När man är i en svacka bör man kanske logga ut från nätet helt och hållet, men det är ändå lite terapi att skriva av sig. Bemöter ett par inlägg nedan … (och ber om ursäkt för bitter ton, det är inte sexigt men speglar det jag känner ganska bra 😉 ).

Stig-Björn Ljunggren har skrivit en ledare i Folkbladet och konstaterar att vi alla är lite faktaresistenta när det passar (stämmer förstås) och att det egentligen inte finns någon riktig fakta att luta oss mot eller enighet hos forskarna.

Visst innehåller inlägget en del vettiga saker (särskilt angående enighet i vad som ska göras) men i grunden är det en bekräftelse på allt jag ville ha sagt med min bok Tvivel -en bok om faktaförvirring och också resultatet av att förlita sig på enstaka studier oavsett område.

Angående klimatet, får man hänvisa Stig-Björn till rapporterna från IPCC, WMO, NCA, BAMS kanske? Nej, jag vet, internet-likes får man av hånfullt raljerande om dessa organisationer följt av gråtskrattande smileys …


Journalisten Elisabet Höglund skrev ett blogginlägg och tycker att det är ohederligt av forskare att lura i barnen att översvämningar och hungerkatastrofer är något nytt. Det gav hurrarop, klapp och delningar på sociala medier av riksdagsmän m fl.

Såklart, den typen av inlägg ger den effekten i sociala medier.

Och som vanligt finns det sanningar i det hon skriver men ger det en nyanserad bild? Cherry picking är en central del i all kritik mot klimatvetenskapen (det vill säga plocka ut det som stämmer överens med sin egen uppfattning och bortse från allt annat). Det är förstås ingen slump att IPCC AR5 refererade till 9200 vetenskapliga artiklar medan lobbyorganisationernas NIPCC-rapport samma år refererade till 72 artiklar.

Högberg skriver att dödsfall på grund av ”extremväder” har minskat drastiskt sen i början på 1900-talet och hänvisar till Centre for research on the epidemiology of disasters (CRED). Det är förstås helt riktigt, men innebär det att det gäller för alla på vår jord och är det ett bra mått? Tittar man på CRED:s vetenskapliga publikation i World Development Perspectives, Volume 14, June 2019, får man en mer nyanserad bild:

Abstract:

In an incredible story of human adaptation, the aggregate global risk of mortality to extreme weather declined by over two orders of magnitude over the past century.

Yet the data show that large losses of lives to extreme weather disasters persist in nations typified by poor economic development, weak institutions, and political instability. And currently we are seeing spikes in mortality from extreme heat events in rich nations, including a wave of new reported deaths in Japan, Europe, and Canada during 2018.

These events and future projections of increasing exposure suggest that we need to revisit adaptation strategies to deal with the adverse effects of extreme weather disasters across the world.

Här är en ny studie som också visar hur vi blir allt bättre på att skydda oss från effekterna av extremväder både vad det gäller dödsfall och ekonomiska förluster. Men de fastslår också att det fortfarande skiljer mycket mellan rika och fattiga länder.

Yet, there is still a considerable climate hazard vulnerability gap between poorer and richer countries.

Och förbättringarna är naturligtvis en effekt av att vi agerar på det som händer i verkligheten. Och vi behöver inte gå längre än till den torra sommaren 2018 med skogsbränder och dåliga skördar för att förstå att vi inte heller är osårbara …


Höglund tycker att forskare och debattörer (läs klimatalarmister) är oärliga. Nu har hon själv en ganska lång historia av att komma med oärliga (läs felaktiga, men förmodligen inte avsiktligt) krönikor och liknande om klimatforskningen. Några exempel hittar du på Uppsalainitiativet och Supermiljöbloggen.

Överdrivs det? Ja, såklart, det kommer alltid finnas de som tar i för mycket och jag har själv försökt föra fram att överdrifter kommer att slå tillbaka. Och ja, man bör nog ta ett steg tillbaka och fundera en stund på sin objektivitet om man börjar kalla professor Michael Tjernström för klimatförnekare bara för att han säger att Greta Thunberg överdriver ibland. (Det är han definitivt inte!)

Men det innebär ju inte att man kan bortse från det som faktiskt händer och den kunskap som finns. Och det är enbart löjligt att dra fram halmgubbar som att forskare skulle påstå att det aldrig funnits extrema vädersituationer/hungersnöd osv tidigare.

Vic Falls fåra

En allvarlig torka har gjort att det nu knappt finns något vatten i Victoriafallen. Bilden är från när jag själv var där 2010 och det fanns knappt något vatten då heller. Nej, det går inte säkert säga att nuvarande torka enbart beror på klimatförändringarna ...

 

Högberg citerar Pielke Jr:

”Någon effekt av mänskligt orsakad klimatförändring på väderkatastrofer har inte kunnat påvisas någonstans”, fortsätter Pielke, som är professor i miljövetenskap i Colorado, USA.

Pielke Jr och Lomborg (båda statsvetare som ofta återkommer till kostnader för extremväder och liknande) bidrar båda till och från med nyttiga motargument i katastroflarmen men man ska veta att de inte är ensamma om att forska på detta område. De är också ofta är ute och cyklar, jag har skrivit om Lomborg och ni kan läsa om felaktigheter och offerkoftor från Pielke Jr här (Science Blogs), eller kanske i det här, inte helt neutrala, inlägget på ThinkProgress där det finns flera länkar till felaktigheter. Därmed inte sagt att Pielke är en lurendrejare men väl att man inte ska köpa allt som uttrycks på nätet rakt av även om det kommer från ”betrodda” forskare.

[Nämner även ekonomiprofessor Tol som brukar tas upp i sammanhang där riskerna med klimathotet ska skrivas ner. Kan rekommendera att läsa det här om alla fel som hittats i de publikationer han står bakom innan ni köper vad han säger.]

Men stämmer det att det inte finns några som helst tecken på att klimatförändringarna påverkat väderkatastrofer?

[8/1 2020: och på tal om ohederlighet Högberg: Pielkes uttalande i DN var alltså från 2011. Tänk på det när ni läser nedanstående]


Extrema väderhändelser är ett område som studerats allt mer under senare år och antal vetenskapliga studier ökar stadigt. Carbon Brief har gått igenom 234 studier, som inkluderar 260 olika extrema väderhändelser, där de försökt avgöra hur stor inverkan klimatförändringarna haft för uppkomst och ”allvarlighet” (attribution studies). [Förtydligande: det är alltså inte Carbon Brief som gjort bedömningen utan det är slutsatser som dragits av forskarna i respektive artikel].

De kom fram till att 68% av de studerade extrema väderhändelserna har gjorts mer sannolika på grund av en klimatförändring orsakad av mänskligheten.

attribution-studies

Bild från Carbon Brief

Sammanställningen visar också att 78% av dem har blivit starkare på grund av en mänskligt orsakad klimatförändring.

For the majority of events affected by climate change, the balance has shifted in the same direction. That is, rising temperatures made the event in question more severe or more likely to occur.

Av de 80 studier som rörde extrema värmeböljor visade 76 (dvs 95%) att klimatförändringarna har gjort dessa händelser mer sannolika och/eller kraftigare.

Nu ska de här siffrorna tas med en nypa salt för det finns osäkerheter och konfidensintervall att ta hänsyn till och så vidare. Likaså existerar fortfarande naturliga variationer så det innebär inte en linjär ökning för varje år.

attribution-most-studied

Bild från Carbon Brief. Det röda visar andelen av de respektive extrema väderhändelser som blivit allvarligare eller vanligare pga klimatförändringarna (se länk för förklaringar).

 

Men Höglunds påstående (eller rättare sagt Pielke Jrs) att det inte finns några studier som visar att klimatförändringarna skulle ha påverkat extremväderhändelser är alltså inte sant. Sen är det naturligtvis svårt att dra säkra långtgående trender från det korta tidsintervall som finns sen klimatförändringarna börjat göra sig gällande. Ovanstående studier säger heller inte att klimatförändringarna orsakade dem, det handlar om att göra en sannolikhetsbedömning.

En liknelse: Vi antar att en pärluggla är singel i sitt revir och att han sen skaffar en fru som flyttar in i reviret. Vi antar för enkelhetens skull att de jagar lika mycket. Risken för varje skogsmus att bli tagen har då förstås ökat efter honan flyttat dit, men det är ändå svårt att avgöra för varje enskilt fall om just den musens död berodde på att det nu fanns två jagande ugglor än tidigare bara en. Men sannolikheten att bli tagen har ökat.

normalfördelning

 

Nej, jag har inte själv läst dessa studier och jag har ingen aning om hur de gått tillväga och kan inte heller bedöma metodiken. Men jag ser ingen anledning att jag eller någon annan amatör ska ifrågasätta dem utan vettiga argument.

Men det är väl som det är, det politiskt korrekta är numera att fnysa åt vetenskapliga studier och förena sig med internetbrigaderna och håna allt som luktar etablissemang. Men någon kanske fortfarande bryr sig?

(Ja, jag är uppgiven och överdramatiserar).


Vad säger World Meteorological Organization?

Extreme heat conditions are taking an increasing toll on human health and health systems with greater impacts where there are aging populations, urbanization, urban heat island effects, and health inequities.  In 2018, a record 220 million more heatwave exposures by vulnerable persons over the age of 65 occurred, compared with the average for the baseline of 1986-2005.

More than 10 million new internal displacements were recorded between January and June 2019, 7 million being triggered by hazard events such as Cyclone Idai in southeast Africa, Cyclone Fani in south Asia, Hurricane Dorian in the Caribbean, flooding in Iran, the Philippines and Ethiopia, generating acute humanitarian and protection needs.

Flera miljoner människor har alltså fått fly på grund av extrema väderhändelser och över 400 värmerekord slogs förra året på norra halvklotet. 220 miljoner fler sårbara människor (äldre t ex) utsattes för extrem hetta 2018 än medelvärdet över 1986-2005.

Det är naturligtvis inte rätt att skylla allt på klimatförändringarna och det finns andra faktorer som spelar in men det är faktiskt inte enbart det som händer just nu som är det kritiska utan vad som kommer hända framöver. Hur ser trenderna ut?

NOAA sammanfattar kunskapen om stormars förekomst och intensitet med att det är svårt att helt säkert fastställa att de har ökat även om det finns bevis för att det går år det hållet. Kunskapen skiljer sig också för olika områden beroende på befintliga data att analysera. IPCC, WMO och NOAA är dock alla överens om att en fortsatt uppvärmning kommer att ge kraftigare stormar.

Höglund tar som sagt upp antal dödsfall per år orsakade av extremväder, är det ett bra mått på vad som händer? På ett sätt är det naturligtvis det men det är också trubbigt. Likaså att räkna på kostnader, stormen över Haiti för några år sen beräknades kosta en miljard dollar såg jag någonstans, det är runt 0,01‰ av världens BNP, innebär det att det inte är viktigt?

Och kostnader för skador orsakade av stormar är något som debatteras hej vilt. Roger Pielke Jr är en som ofta är kritisk till de larm om katastrofala konsekvenser av ökade stormar som ofta förmedlas och han studerar bl a kostnader för extremväder.

Ganska nyligen kom en ny studie i PNAS från andra forskare som istället för att fokusera på ekonomiska förluster tittade på hur stora landytor som totalförstörts av 240 stormar i USA mellan 1900 och 2018. På så sätt menar de att de kommer runt många av de osäkerheter som uppstår när man måste jämföra kostnader/kvalitet för byggnader/befolkningsfrågor och så vidare. Och deras slutsats var glasklar, stormarna blir allt kraftigare.

We find that hurricanes are indeed becoming more damaging. The frequency of the very most damaging hurricanes has increased at a rate of 330% per century.

En artikel finns på BBC.

Pielke Jr var inte imponerad (det talar emot hans egna studier) men artikelförfattarna var inte helt imponerade av Pielkes argument heller. Det är diskussioner och kritik som måste få förekomma i den vetenskapliga debatten men man bör skilja på det som sägs/skrivs i krönikor, debattinlägg, social medier och det som publiceras i vetenskapliga artiklar. Normalt förfarande är att kritik mot en artikel framförs i en granskad kommentar till den publicerad  i samma tidskrift.


Och vad säger IPCC?

De gav ut en specialrapport 2018 och den säger väl ungefär som det ovan. Dels innebär extremväder just att det är extremt och därmed också att det inte finns så mycket data, vilket i sin tur gör det svårare att säkerställa långsiktiga trender och skilja naturliga variationer från antropogena. Men det finns trender som pekar på kraftigare regn, översvämningar i vissa regioner och torka i andra mm.


Men om det finns osäkerheter angående extremväder är det knappast det enda som gör att man borde oroa sig. WMO har gett ut en årlig rapport State of the Climate under 25 år, här en sammanfattning av 2018:

 

Ja, jag vet egentligen inte vad jag ville ha sagt. Att det är komplext. Att inget tyder på att IPCC är fel ute. Att ingen IPCC-kritisk forskare haft rätt i sina ”spådomar”. Men jag vet ju att det knappast spelar någon roll vad som sägs längre oavsett fråga och jag blir alltmer less på det här. Höglund pratar om oärlig debatt, hon kan ju börja med att gå tillbaka till sina egna klimatinlägg och se hur det blev med dem …

Om du vill se på oärlighet kolla in mina tidigare inlägg om klimatet, det är definitivt inte en tillfällighet att debatten ser ut som den gör. Och propagandan funkar. Novus gjorde en undersökning för några veckor sen om klimatet, var femte SD och KD-väljare tror att människans utsläpp har lite att göra med klimatförändringarna.

För inte särskilt många år sen hade det varit naturligt att föreslå att det behövdes utbildning i frågan, nu ska det debatteras om det verkligen stämmer och om det inte är mer sannolikt att världens ojämförbart största konspiration ligger bakom.

 

 

 

 

 

 

 

Klimatmodeller och uppdaterad temperaturserie

Då är snart året slut och med 99,9% sannolikhet kommer 2019 bli det näst varmaste året sen mätningarna startade. Likaså kommer vi ha upplevt det varmaste decenniet sen vi började mäta. Det blir också femte året då den globala temperaturökningen överstigit 1°C sen innan 1900-talet. Detta enligt Gavin Schmidt på NASA (bild från hans twitterflöde):

temp Gavin 2019

Många sa att en nedkylning startade 2009 (Svensmark, Humlum m fl) och ännu fler har föraktfullt hävdat att vi inte haft någon uppvärmning sen 1997 (Lars Bern, Elisabet Höglund,  Peter Lundgren (SD) osv osv). Tur de har internetbrigaderna på sin sida, nu kan de bara ta på sig offerkoftan, glömma det som varit och komma med nya hånande påhopp mot etablissemanget, Soros och allt vad det nu är som hör till det nya politiskt korrekta (nej, ni är inte rebeller).

Och som vanligt fortsätter hojtandet om hur kassa klimatmodellerna är.

Det finns två problem med dem, dels ska de matematiskt beskriva fysikaliska/biologiska processer på rätt sätt men samtidigt krävs det att man vet hur utsläppen kommer bli för att göra en rättvisande projektion.

Ett sätt att kontrollera hur bra de beskriver fysiken är att köra modellerna från då vi har uppmätt data. I nedanstående graf från Carbon Brief har detta gjorts för modellerna som användes till senaste IPCC-rapporten AR5, CMIP5, och även för femton av de modellkörningar som ska inkluderas i nästa rapport, CMIP6 (om det ska inkluderas i IPCC AR6 ska det publiceras vetenskapligt och enligt plan kommer det handla om ca 100 olika modeller från 49 olika forskargrupper (SMHI är med)).

BILD 2 TV4 Modeller CMIP5+CMIP6

Som synes prickar de ganska rätt även om det inte är perfekt och de kan inte riktigt beskriva alla kortsiktiga variationer, men man får ha ordentliga skygglappar och helt orimliga förväntningar på modellerna om man tycker att det där är så skitdåligt som ofta framställs.

För bara någon vecka sen publicerades en studie i Geophysical Research Letters som gått igenom alla klimatmodeller som använts från 1970 fram till 2007. Det visade sig att 14 av 17 modeller predikterade dagens temperaturer som är statistiskt oskiljbara från de observerade. Finns även ett inlägg på Real Climate om detta.

Läs gärna mitt tidigare inlägg om argumenten bakom ryktena att modellerna skulle vara så kassa.

Men ja, jag vet mycket väl att detta inte spelar någon roll. Lars Bern har ju sagt att IPCC inte har politiskt mandat att titta på naturliga faktorer som påverkar klimatet för det har Soros och Rockefeller sett till (nej, jag skojar inte). Och det är där samhället befinner sig idag. Tack så jävla mycket Trump och alla konservativa/liberterianska tankesmedjor.

[18/12: lägger till denna bild från IPCC AR5 där det gråa fältet motsvarar temperaturrekonstruktioner och de röda och blå linjerna visar modellerna, de tjocka är medelvärdet]

Comparisons-of-simulated-and-reconstructed-Northern-Hemisphere-temperature-changes-v2

 

Vattenånga och växthuseffekten

MNIL6547

Min blogg blev inlänkad i kommentarsfältet på en artikel skriven av Mehdi Nodehi på Newsvoice, en av de sajter som brukar saluföra diverse konspirationsteorier (nej, jag tänker inte länka). Mitt i allt prat om globalister, klimatdiktatur och hur Greta Thunberg manipuleras dök det faktiskt upp en helt relevant fråga: vattenånga är en potent växthusgas och finns dessutom i betydligt större koncentration i atmosfären än koldioxid, varför pratas det aldrig om våra utsläpp av det?

Men även om frågan är relevant så sätter den också fingret på en central del rörande det eviga påståendet att ”klimatet aldrig får debatteras”. Men först till själva sakfrågan:

Vatten finns inte ens nämnt i listan över de faktorer som påverkar klimatet (forcings) i IPCC:s rapport AR5 från 2013 (bortsett från H₂O i stratosfären på andra raden, det som avses där är det som kommer från nedbrytningen av metan som är den största källan till vatten på höga höjder i atmosfären):

FigTS-07-1 Forcings IPCC AR5

 

Så myglar dom? Räknar inte forskarna med vattenångans effekt? Även om man inte inte förstår varför det inte finns med i ovanstående lista så anar alla svaret på den frågan.

Det korta svaret är att CO₂ är en ”forcing” dvs drivkraft (hittar inget riktigt bra svenskt ord) medan vattenånga är en ”feedback” dvs en återkoppling. Och vad innebär då det?

Om vi börjar med koldioxiden:

CO₂ är i princip inert i atmosfären dvs det bryts inte ner och den blir också jämnt fördelad i lufthavet även om det kan ta lite tid innan den sprids ut om det är ett koncentrerat utsläpp. CO₂-halten minskas genom att det tas upp i haven eller förbrukas i biologiska processer som fotosyntesen.

Tittar man på varje enskild CO₂-molekyl så tar det i medeltal ca 5 år innan den försvinner från atmosfären, men det beror nästan uteslutande på att den har bytts ut mot en annan CO₂-molekyl som varit upplöst i haven. Med andra ord, det påverkar inte den totala koncentrationen i atmosfären.

Våra CO₂-utsläpp är dock så stora att de överstiger gränsen för vad de naturliga förloppen hinner med att ta upp. Det gör att halterna stiger trots att de fossila utsläppen enbart står för 3-4% av den totala omsättningen i kolcykeln (detta har skapat en hel del förvirring och felaktiga påståenden, jag har skrivit mer om kolcykeln här).

Ser man det i ett större perspektiv än utifrån varje enskild CO₂-molekyl så kommer utsläppen av koldioxid stanna i atmosfären i en tidskala om flera hundra år. Se t ex den här artikeln på Skeptical Science med länkar till hur det beskrivs i IPCC:s rapporter.

Gaser som metan, freoner och kväveoxid är också potenta växthusgaser men till skillnad från koldioxid kan de brytas ner och de kommer inte stanna i atmosfären lika länge som koldioxid (bortsett från vissa freoner). Metan ca 12 år, kväveoxid 114 år och så vidare,  IPCC har sammanställt en lista över olika ämnen. Men de har alla det gemensamt att koncentrationen i atmosfären beror inte på temperaturen (i all praktisk mening).

 

Vattenånga

Det är ingen hemlighet att vattenånga kan hålla mycket värmeenergi och att den faktiskt är den mest dominanta växthusgasen i atmosfären. Men den skiljer sig markant ifrån hur ovanstående växthusgaser ”beter sig”. Mängden vatten som atmosfären kan innehålla beror på vilken temperatur det är, ju högre temperatur desto mer vatten kan luften innehålla.

Omloppstiden är också på en helt annan tidsskala, det vatten som dunstar från hav och land eller släpps ut från våra skorstenar kan falla ner som regn eller snö inom loppet av timmar eller dagar. Sammantaget gör detta att man inte betraktar vatten som en drivkraft (forcing) utan som en positiv återkoppling (feedback), det vill säga det är den högre temperaturen som gör att luften innehåller mer vatten. Det är alltså inte en drivkraft utan ett resultat från en ökad temperatur.

Likaså skiljer sig vatten från övriga växthusgaser i att det inte är jämt fördelat i atmosfären. (Det var amerikanska flygvapnet som först insåg hur lite vatten det finns på höga höjder när de utvecklade värmesökande vapen).

(Nu handlar det om jämviktsförhållande och det kommer inte leda till en skenande temperatur, ”överskottet” av energi strålas ut i rymden igen och hur mycket det blir bestäms av sammansättningen av atmosfären. Över tid hamnar detta i jämviktsläge, lika mycket energi som kommer in kommer också att avges, läs gärna mitt inlägg Existerar växthuseffekten? om detta).

Studier visar att om CO₂ orsakar en uppvärmning på 1°C så kommer vattenångan i sin tur förstärka uppvärmningseffekten med ytterligare en grad eller mer, vilket i sin tur påverkar andra parametrar som molnbildningen etc. Det finns en rad olika återkopplingsmekanismer (både positiva och negativa) och sammantaget brukar de räknas in i den så kallade klimatkänsligheten (dvs ett mått på hur stor temperaturökning får man av en fördubbling av koldioxidhalten).

(Även en ökad  CO₂-halt kan vara en feedback-effekt av en ökad temperatur. Istiderna styrs till största delen av hur stor solinstrålning vi har och beror på saker som avstånd till solen, lutning på jordaxeln osv. När en ökad solinstrålning gör att haven värms upp minskar även lösligheten av CO₂ och halten ökar i atmosfären. Det har använts som argument för att det är temperaturen som styr CO₂-ökningen och inte tvärtom. Det är en missuppfattning och det är en helt förväntad effekt som det finns vetenskapliga artiklar om sen 60-talet, skrev en kommentar om det här).

 

Så för att sammanfatta, det är helt rätt att vattenångan är en kraftig växthusgas men den är en effekt av den ökade temperaturen i sig. Men det bortses inte ifrån utan räknas in i de så kallade feedback-looparna. Utdrag från IPCC TAR:

Water vapour feedback continues to be the most consistently important feedback accounting for the large warming predicted by general circulation models in response to a doubling of CO2. Water vapour feedback acting alone approximately doubles the warming from what it would be for fixed water vapour (Cess et al., 1990; Hall and Manabe, 1999; Schneider et al., 1999; Held and Soden, 2000). Furthermore, water vapour feedback acts to amplify other feedbacks in models, such as cloud feedback and ice albedo feedback. If cloud feedback is strongly positive, the water vapour feedback can lead to 3.5 times as much warming as would be the case if water vapour concentration were held fixed (Hall and Manabe, 1999).


 

För att knyta an till det jag inledde med och Mehdi Nodehis artikel som enligt egen utsago vill ha en balanserad debatt:

”Polariseringen, förvirringen och manipulationen är total i både sociala medier och i massmedier, men om vi tar ett steg tillbaka, försöker lyssnar på varandra, tar bort all hat och alla anklagelser gentemot varandra kanske vi kan få lite klarhet i frågan.”

”Vad finns det för logiska vurpor i stackars förskräckta Gretas världsbild och denna numera globala klimatrörelse? Vad känns intuitivt fel och går emot mitt sunda förnuft?”

”Om nu vattenånga bidrar mest till växthuseffekten, varför pratas det inget om att minska utsläpp av vattenånga?”

 

Visst låter det som en bra målsättning, men ärligt talat är jag evinnerligt trött på denna typ av uttalande. En del av att ”ta ett steg tillbaka och lyssna på varandra” är att också ta in lite av den fakta som finns. Ovanstående citat från IPCC om hur vattenångan hanteras är alltså från 2001 och det är knappast första gången det nämns! Det finns information om detta på många andra ställen.

Irritationen från min sida handlar varken om hat eller anklagelser utan mer om frustration över att ständigt behöva älta saker som har förklarats hur många gånger som helst under loppet av flera decennier. Det är naturligtvis inget fel i att man inte har kunskapen men det här är verkligen inget som behöver debatteras av ”allmänheten”, det handlar om utbildning och en vilja att lära sig. Det hade krävts 5-10 minuters läsande istället för att skriva ihop en lång debattartikel och sprida tvivel om hur saker ligger till (som han uppenbarligen inte har någon koll på).

Visst är det komplexa system som inte heller jag har full koll på, men bara antydningen till att forskningen inte skulle inkludera vattenångan i sina funderingarna känns bara tröttsamt. Särskilt när det uppenbarligen bygger på hans uppfattning om ”sunt förnuft” kryddat med de vanliga konspiratoriska anklagelserna*.

Jag tycker som sagt frågan om vattenånga är helt relevant men det är ingen särskilt svårtillgänglig information, jag fick fram en lång rad träffar direkt på en enda sökning. Jag har faktiskt svårt att tro att han helt skulle ha missat detta då han trots allt har sökt rätt på hur mycket vattenångan bidrar med och inkluderat länk till en wikipediaartikel. Om han har ”oärliga avsikter”? Jag har faktiskt ingen aning, men klimatet verkar inte vara den enda frågan han har kontroversiella synpunkter på vetenskapen om …

 

*Eller vad säg som det här:

Personligen är jag helt övertygad om att Greta Thunberg är genuin och har goda intentioner. Däremot är jag lika övertygad att den globalistiska oligarkin har lyft fram, utnyttjat och manipulerat Greta med falsk information i syfte att utnyttja henne för att föra igenom sin egna agenda. Jag syftar på Agenda 2030, som under fina humanitära rubriker syftar till att bygga en global klimatdiktatur.

Här finns en översikt av mina andra klimatrelaterade inlägg.


Off-topic men när vi ändå är inne på vatten, antal väpnade konflikter om vattentillgångar runt om i världen ökar (en del av ökningen tillskrivs bättre ”rapportering” om jag läser det rätt och jag har ingen aning om hur mycket kan kopplas till klimatförändringarna men ändå). Från The Pacific Institute:

vattenkonflikter

 

 

 

 

 

 

Anmärkningsvärt vetenskapligt upprop

Några av världens mest prestigefyllda vetenskapliga tidskrifter har i veckan skickat ut en andra nödraket angående konsekvenserna av att det amerikanska miljöskyddsverket, EPA, är på gång att införa nya regler om vilken vetenskap som ska få ligga till grund för myndighetens regleringar (Strengthening Transparency in Regulatory Science).

Vid en första anblick tycker jag ambitionen verkar vara ganska tilltalande där all data måste vara offentligt tillgänglig, men som alltid är det inte riktigt så enkelt. Och det får väl sägas vara ganska anmärkningsvärt att redaktörerna går ut med ett gemensamt uttalande för att lufta sina farhågor (och det är inte bara dom).

Det publicerades i Science i veckan och det är representanter för följande tidskrifter som står bakom det: Science, NatureProceedings of the National Academy of Sciences (PNAS) of the United States of America, Public Library of Science (PLOS) Journals, Cell Press och The Lancet.

Så vad gäller det? Det kan nog behövas en liten bakgrund för att förstå misstänksamheten…


Ingen har förstås missat att Trump vill hoppa av Parisavtalet och trots att han, liksom flera andra republikaner, en gång skrivit på upprop för klimatåtgärder så gjorde de helt om i den frågan. Utbildade, eller övertalade, av de lobbyfirmor vars finansiärer även bekostar en stor del av deras valkampanjer… Se gärna Climate of Doubt.

Det märktes tydligt att Trump hade kommit till makten bara genom att titta på myndigheternas hemsidor där det mesta som hade skrivits om klimatförändringar ändrades. Man tänker inte osökt på Orwell…

Det går inte att hålla reda på alla märkliga utspel från Trump och ibland känns det som att det är ett skådespel för att dölja det som sker i bakgrunden. Det pratas ibland om att Trump-administrationen för ett krig mot vetenskapen och det nämns bland annat att presidentens vetenskapliga råd, White House Office of Science and Technology Policy (OSTP), fick vänta i två år innan de fick en ny chef efter att Trump tillträdde. Obama hade 135 anställda där medan Trump bara har 45. Om det betyder något låter jag vara osagt…

Det är ju heller ingen hemlighet att Trump vill skala bort mycket av de myndigheter som ”ställer till besvär” för näringslivet och EPA är en av dem. Nerdragningarna har varit dramatiska och för år 2020 föreslås att budgeten minskas med 31%. Det tillsammans med en banting av Office of Energy Efficiency and Renewable Energy med 70% gör att en del undrar över motiven bakom.

Trump utsåg Scott Pruitt till att leda EPA. Han hade tidigare var delstatsåklagare i Oklahoma och stämt EPA mer än ett dussintal gånger för att de infört regleringar som kostade olje- och gasindustrin pengar. Läckta mejl visar att han under sin tid som åklagare mer eller mindre gick i fossilindustrins ledband och använde sig i det närmaste ordagrant av deras argumentation. Vid ett par tillfällen råkade till och med brevhuvudet från ett av dessa bolag slinka med i en klagan mot hårdare regleringskrav. Industrin tyckte det var effektivare om kritiken mot EPA kom från ”staten” istället för från dem själva. Det tyckte tydligen Pruitt också.

Det var alltså denne man som ledde EPA men efter bara ett år och en lång rad skandaler, där han bland annat slösat rejält med skattebetalarnas pengar (ni vet, ”det är okej när vi gör det”, drain the swamp och så vidare), som föranlett en radda federala utredningar så avgick han.

Pruitt drev starkt på att Trump skulle lämna Parisavtalet (nej, Pruitt tror inte att koldioxidutsläppen påverkar klimatet i någon större utsträckning). Under sin tid på EPA drev han även på för att lätta på kraven (alternativt fördröja införande) för 24 olika regleringar, t ex:

Clean Power Plan (koldioxidutsläpp), metanutsläpp, bekämpningsmedel, Clean Water Rule, luftkvalitet med avseende på ozon och så vidare. EPA har även lättat på regleringar vad det gäller utsläpp av 189 olika ämnen under Trumps tid.

Efter Pruitt avgick tillsatte Trump Andrew Wheeler som chef för EPA. Han hade tidigare jobbat som lobbyist för kolindustrin och vill själv lätta på regleringar vad det gäller utsläpp till luft, det gäller bland annat kvicksilver, genom att införa ett nytt sätt att beräkna hälsonyttan för människan (i dollar räknat) med att minska utsläppen (i USA måste myndigheter ta hänsyn till ekonomin på ett helt annat sätt än i EU).

Sedan Trump tillträdde har även sammansättningen av det vetenskapliga råd (Science Advisory Board) som EPA använder sig av förändrats markant. Man har beslutat att de forskare som får forskningsanslag av EPA inte längre får vara med och de har till stor del ersatts med representanter för industrin och konsultgrupper (Wheeler återanställde i alla fall några av de experter som Pruitt hade sparkat):

sab20172019

Bild härifrån

 

Forskare med forskningsanslag skulle alltså ha intressekonflikter men inte de som representerar dem som kommer bli utsatta för eventuella regleringar?

Myndigheten Government Accountability Office som granskat det här kom fram till att EPA inte följt de processer som finns för att säkerställa att bästa möjliga expertis tillsätts och kritiker hävdar att Trump-administrationen har pressat fram det.

I det nya rådet finns t ex en som fått pengar av American Chemistry Council’s formaldehyde panel (bildades för att motarbeta regleringar), en som jobbar för konsultfirman Gradient och aktivt motarbetat regleringar av bly och PFAS (jag har skrivit om ett par andra bisarra fall där Gradient-konsulter medverkat).


Det var alltså under Pruitts tid som ett nytt lagförslag presenterades, Strengthening Transparency in Regulatory Science. Enligt den ska alla studier som ligger till grund för några regleringar vara helt offentliga och det inkluderar även all rådata men även vilka som har deltagit i försöken.

Många av de studier som har använts och kommer användas för att studera hälsorisker tar data från sjukvården och anonymiserar försökspersonerna innan publicering för att skydda deras integritet (kan innehålla en hel del medicinsk information man kanske inte vill offentliggöra). Det skulle enligt kritikerna diskvalificera en stor mängd studier som ligger till grund till många regleringar.

Sedan det första lagförslaget presenterades har de fått in 590 000 kommentarer från allmänhet, juridiska, medicinska och vetenskapliga organisationer och så vidare. Uttalandet i Science hävdar bestämt att precis allt i en studie inte alls behöver offentliggöras för att den ska vara tillförlitligt. Deras uttalande kommer bland annat efter ett offentligt förhör om saken och de låter ganska oroade över vad det här kommer innebära.

Vidare har EPA:s vetenskapliga råd ständigt skjutit på möten där detta ska ha diskuteras med enligt vissa oacceptabla bortförklaringar. Många fruktar att de nu inte ska hinna gå igenom allt tills ett finalt förslag ska läggas fram tidigt nästa år.

New York Times skrev en artikel om detta och EPA svarade på sin hemsida och hävdade att mycket av kritiken gäller gamla läckta versioner och inte det nya förslag som kommer komma.

Vad det här kommer sluta vet jag inte och jag kan som sagt se en del goda ambitioner men med tanke på historiken ovan, är det verkligen bara mer transparens de är ute efter? För det kan onekligen få en del obehagliga konsekvenser.

Det låter hur som helst som det kokar bland många forskare inom akademin rörande hur Trump-administrationen förhåller sig till vetenskap. Och visst får det väl ses som anmärkningsvärt att till och med de största tidskrifterna nu börjar protestera?

Jaja, vi får väl helt enkelt vänta och se, nytt förslag skulle komma i början på 2020. Det känns i alla fall inte som allt står helt rätt till i USA för tillfället. Men med tanke på hur det ser ut i opinionsmätningar och låter på nätet även här hemma är det många som verkar tycka det är bra…

Effekten av att prioritera ekonomiska faktorer för företagen framför demokratiska beslut visades väl om inte annat när ett australiensiskt gruvbolag nu stämmer Sverige på 17 miljarder. Det efter att uranprospektering/brytning förbjöds förra året. Det inkluderar även spekulativa framtida inkomster som vi ska betala. Statsbudgetposten för miljö- och naturvård är 10,2 miljarder som jämförelse.

Innebär det att varje godkänd prospektering som påvisar brytbara fynd men inte leder till ett godkännande för att starta en gruva nu riskerar att pungslå landets ekonomi?


Se där, jag fick ihop ett inlägg i alla fall trots koman jag befinner mig i.

Men visst är det kul med uppmuntran, fick det här omdömet:

”Jag har följt den här inavlade (ölänningar är det av naturen ) killen. … Kul att se hur han är köpt. Han liksom fattar inte det hela utan han rabierar som de flesta. Han är farlig i mina ögon.”

Tack för det, innebär att jag verkar göra något vettigt för en gångs skull.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Alarmism

Det enklaste knepet i propagandaleken (oavsett fråga och politisk åskådning) är väl att plocka ut enstaka märkliga uttalanden och argumentera mot det och på så sätt glida undan själva grundproblemet. Ulf Kristersson (M) blev t ex intervjuad om klimatet i Expressen häromdagen och sa så här om klimatalarmister:

– Jag är rädd för att de egentligen säger åt oss att sluta leva. Det landar ibland i att avskaffa demokratin för miljöns skull. Det är livsfarligt.

Liknande hörs på SvD:s ledarsida:

”Klimatfrågan tycks ha potential att genom somligas försorg bli lika fundamentalistisk som hederskulturen.”

Eftersom jag ständigt blir kallad fundamentalistisk alarmist bara för att jag tycker man ska hålla sig till IPCC och publicerad vetenskap kan jag inte låta bli att ana en hundvissla i Kristerssons sätt att prata om alarmister. (Nej, jag kallade varken moderaterna, Kristersson eller SvD ”klimatförnekare” här).

Men naturligtvis finns det uttalanden som går i denna riktningen. T ex filosofen Torbjörn Tännsjö skrev på DN Kultur om sina tankar om demokrati och klimatproblemen:

”Vi står här inför ett kollektivt beslutsproblem, som vi inte kan hantera med hjälp av existerande institutioner.”

Och visst finns det alarmister som ropar på vargen utan täckning. Ett exempel jag brukar får höra: En FN-anställd uttalade sig t ex 1989 om att de mest konservativa bedömningarna var att temperaturen skulle öka 1-7°C under de kommande 30 åren och vi har bara några år på oss. Men det var förstås inte vad vetenskapen sa. Jim Hansen, av många ansedd som en av de mest alarmistiska forskarna, hade bara året innan publicerat resultat från sin klimatmodell där worst-case scenariot visade ca 1°C efter 30 år.

Forskare som Mann och Schmidt ger inte heller mycket för den här typen av undergångsartiklar och det finns alldeles säkert miljöhot som dras fram av vissa som inte har fullt stöd i vetenskapen, men klimathotet är inte ett av dem. Men hänvisar man till IPCC blir man inte sällan hopbuntad med varenda märkligt uttalande som luskats fram från tidningsklipp sedan decennier tillbaka (kommer oftast från den väljarbas som M verkar vilja dra väljare ifrån).

Det är lätt att svepa bort tusen och åter tusentals vetenskapliga artiklar med ”jävla alarmist” och det går som sagt igen i Kristerssons intervju där han först säger sig vara rädd för alarmisterna och sen, förmodligen helt omedvetet, applåderar och tar cred för just denna typ av alarmism, se nedan.

För det finns en annan typ av undergångsalarmister vars argument personer som Kristersson ofta använder sig av, men de ställs i princip aldrig mot väggen hur uppåt väggarna deras undergångsprofetior än visat sig vara…


Kristersson hänvisar bland annat till att andra miljöproblem har blivit så mycket bättre som någon sorts bekräftelse på att saker och ting löser sig utan denna miljöalarmism:

– Titta på havsmiljöer och nedsmutsning som är bättre. Mälarens vatten, där jag bor, har blivit bättre. Vi har ett ozonskikt som återhämtar sig. Vi har mer gröna miljöer i dag och fler träd i Sverige.

Det tragikomiska i detta ligger i att en av de vanligaste hånfulla kommentarerna om alarmism brukar åskådliggöras med detta utklipp från DN 1972:

Klipp Expressen FN-möte 72

Alltid lika pålästa Samhällsnytt (gamla Avpixlat om jag inte är fel ute) refererar till detta som: ”Redan vid klimatkonferensen i Stockholm 1972 menade klimathetsarna att vi hade tio år på oss att förhindra växthuskatastrofen – det som man nu tvingats ändra till klimatförändringen.”

Det enda som blev rätt i den meningen var stad och årtal. Det var en miljökonferens och de 26 punkter som avhandlades kan du se här. Upprinnelsen kan väl sägas vara en alarmistisk insändare i DN 1967 av forskaren Svante Odén som hade visat att regnet blev allt surare på grund av industrins utsläpp och innebar allvarliga hot mot flora och fauna. Konferensen handlade om hur man skulle hantera den här typen av miljöproblem som sträcker sig över nationsgränser.

Trots att en lång rad studier (tex här) visade att försurningen slog ut fiskbestånd i Sverige och Norge räckte inte det för att införa regleringar av den tunga industrin i framförallt Tyskland och Storbritannien, som stod för de största problemen.

Argumenten liknade de vi nu ser i klimatdebatten, det skulle krävas enorma kostnader att göra något åt det, elen skulle bli dyrare och massarbetslöshet hotade. Så trots att vetenskapen var enig om att svavelutsläppen borde minska hände inte mycket. USA tillsatte en Acid Rain Panel som sammanställde det vetenskapliga läget och rekommenderade att regleringar skulle införas i en rapport från 1984.

Alla i panelen var överens om saken utom en person, Fred Singer, visserligen fysiker men den enda som inte var expert på området (han var tillsatt av Reaganadministrationen). Han fick delge sin avvikande åsikt i ett appendix till rapporten: han tyckte inte det fanns fog för att slänga miljarder på åtgärder när man inte hade en aning om vilka kostnader utsläppen egentligen medförde.

“In the absence of even order-of-magnitude estimates of economic damage attributable to acid deposition, and with emission control costs certainly in the multibillion dollar range, one must question whether we are attacking a million-dollar problem with a billion-dollar solution”

Fred Singer i Report of the Acid Rain Peer Review Panel 1984

Reagan gick på Singers linje.

Ironiskt nog krävdes en alarmistisk rörelse om en omfattande skogsdöd i Europa för att åtgärder skulle vidtas. Ironiskt eftersom det sannolikt inte var surt regn som låg bakom just det. Läs mer t ex i rapport från IVL.

Utvärderingar visar att kostnaderna för åtgärder hade överskattats något enormt, elpriset steg inte, det blev ingen massarbetslöshet och vinsterna för samhället blev betydligt större än väntat. Se siffror och länkar i ett av mina tidigare inlägg.

Utsläppen har sedan detta sjunkit drastiskt (men tvärtom i Kina-Indien), ändå får sydvästra Sverige ta emot 4 ggr (sist jag kollade) så mycket surt nedfall som marken kan hantera, vilket gör att jordarna sakta lakas ut på buffrande mineraler. Det är med andra ord bara en tidsfråga innan det får allvarliga konsekvenser i vattendrag och liknande. Största utsläppen står numera fartygstrafiken för och därför infördes strängare krav på dessa utsläpp 2015 i norra Europa.

Moderaternas EU-rep Christoffer Fjellner var väldigt missnöjd med beslutet att länderna i norra Europa skulle gå före när de sydligare länderna (där problemen är störst) vägrade. Det ger allvarliga nackdelar för vår industri. Argument vi känner igen. En utvärdering gjordes 2017:

”Två år senare visar Trafikanalys utvärdering att de avsedda positiva effekterna på luftkvalitet har infriats. Samtidigt har befarade negativa konsekvenser för transportmönster och näringsliv på det stora hela uteblivit.”

En kort tid som gått men ändå… Visst kan jag förstå argumentationen men urlakningen kommer fortsätta alldeles oavsett anledning till fortsatta utsläpp och ideologiska orsaker till varför man inte vill stoppa dem. Men det blir man alarmist för att påpeka.


Och Kristersson nämnde ett läkande ozonlager. När vetenskapen började larma om att freoner bröt ner ozonlagret startade tillverkare, handels- och lobbyorganisationer intensiva PR-kampanjer för att så tvivel om dessa nya rön. Det var samma argument som mot klimathotet nu och det kom från samma grupperingar. Envetna alarmister och forskare (köpta förstås) fick kämpa mot en brutal högermotvind med påståenden om att det inte fanns några belägg för saken och att det skulle innebära enorma fördyringar av både det ena och det andra.

”Vi vet inte vad som pågår, vi vet inte om det vi mäter har något att göra med problemet, men vi är säkra på att inget kommer att hända oavsett vilket inom de närmsta åren.”

The Ozone War, Dotto and Schliff

“Maybe acid rain isn’t the villain” asserted that it “could eventually cost Americans about $100 billion … to achieve a major reduction in sulfur dioxide emissions.”

Hudson Institute (tankesmedja)

Till slut blev det dock omöjligt att gå emot vetenskapen och även 19 av världens största freontillverkare propagerade för en reglering och införandet av Montrealprotokollet. Kostnaderna visade sig sen inte alls bli så stora som ”realisterna” hade skrämt allmänheten med, se mitt tidigare inlägg.

Samme Singer som var ”pseudoakademisk expert” när det gällde svavelutsläppen satt nu i amerikanska kongressförhör som ”freon/ozonexpert” och drog offerkoftan på sig över att man inte tog hänsyn till hans publikationer i de vetenskapliga sammanställningar som då gjordes (motsvarande IPCC-rapporterna).

Men det hade man, de kunde till och med ge honom en sidangivelse. Och det var ingen vetenskaplig studie Singer hade gjort utan det handlade om en kommentar till en studie och den var 20 år gammal redan då.

DR SINGER: ”I fallet om ozonnedbrytningen så har mitt arbete ignorerats. Mina artiklar har blivit ignorerade och ni kommer inte hitta en referens till något jag har publicerat här, oavsett när det var publicerat.

DR ALBRITTON: “Ja, jag är förvirrad av Dr Singers uttalande om att hans artiklar har ignorerats. Hans enda artikel som refererats till, kommentaren [artikeln var en kommentar till en artikel och ingen egen publikation av forskningsresultat], finns upptagen på sida 9.21 i den aktuella bedömningen [av forskningsläget]. Där finns även svaret från de författare vars artikel han kommenterade.”

 

Och Kristersson, du ska veta att de som hårdast driver att klimathotet är alarmistiskt tycker fortfarande att Montrealprotokollet är ett enormt misslyckande. Ingemar Nordin på Klimatupplysningen skrev 2014:

”Men all forskning som kan grumla framgångssagan kommer naturligtvis inte att nämnas av vare sig politiker, stormedia eller de gröna lobbygrupperna. Det är viktigt att framställa Montrealfördraget som en succé för global centralstyrning.”

Han kunde dock inte nämna en enda artikel som mörkades. Den han refererade till hade visat sig vara felaktig pga föroreningar, vilket hade bevisats av flera olika forskargrupper inklusive de som utfört ursprungsstudien. Det enda Nordin bevisade var att Nature faktiskt publicerar artiklar som går emot ”mainstream” forskning om man har täckning för det.

Samme Singer är också ”klimatexpert” och huvudförfattare till NIPCC-rapporterna som dissar klimathotet. Rapporter som t ex Lennart Bengtsson sågat vid fotknölarna och säger att det handlar om medvetet förvillande av fakta.

Ja, och samme Singer var även ”akademisk expert” på passiv rökning som han hävdade att det inte fanns belägg för att det skulle vara hälsoskadligt.

Men visst är det IPCC som är alarmisterna.


Och det där med renare vatten och natur. Vad tror du Kristersson, skulle vi fått klorfri blekning av papper utan ihärdiga forskare, de uppmärksammade Greenpeace-aktionerna och den kraftiga opinionen?

Pappersindustrin tog ju inte emot forskningsresultaten med förståelse och vilja till alltför kraftiga åtgärder direkt (för det innebar miljardkostnader). Det var Greenpeace som 1991 tryckte upp en tidning på klorfritt papper, vilket inte skulle gå enligt industrin. Lyssna på denna historia på P3 Dokumentär.

Samma visa gäller PCB, dioxiner, DDT och en mängd andra klorerade föreningar. Ja, det krävdes ofta alarmister för att det skulle hända något. Och alla ni som hånfullt skrattar åt tidningsklippet ovan, vilka av alla dessa miljöproblem vill ni ha tillbaka?

Är vi så förbannade bortskämda att vi nu kan sitta och påstå att miljön är så mycket bättre idag för att det liksom löste sig av sig självt och alla som vill åstadkomma förändringar bara är några jävla alarmister?

Om det finns överdrifter? Klart det gör. Är företagare onda och dumma? Klart de inte är.


När EU (med Margot Wallström i spetsen) la fram ett nytt förslag om en ny omfattande kemikalielagstiftning satte en enorm lobbyapparat igång där till och med USA:s regering gjorde gemensam sak med de amerikanska kemikaliejättarna och protesterade på alla nivåer.

Den mest övergripande förändringen med REACH innebar att de som ville sälja kemikalier skulle behöva presentera bevis för att de inte var (alltför) farliga istället för att det skulle vara upp till myndigheter att bevisa dess farlighet.

Konservativa/liberterianska tankesmedjor drämde till med att det skulle innebära självmord för EU och dessutom få hela världens utveckling att knäa:

REACH suicidal

REACH infördes 2007 och vad hände? En utvärdering från 2015 säger att det inte går att se att REACH skulle ha påverkat handeln.

Statistical data do not support the hypothesis of a general trade barrier to the EU chemicals market due to REACH.

EC Chemistry 1.1 (2015): 15-24).

Men visst kostar det (å andra sidan omsatte EU:s kemiindustri €558 miljarder redan 2012) men det ger också väldiga fördelar för samhället. EU gjorde en utvärdering 2018:

Kostnaderna har varit högre än väntat (1,7 miljarder euro), särskilt för den första tidsfristen för registrering. Ytterligare kostnader tillkommer i samband med utvärdering, godkännande och begränsning. De potentiella fördelarna för människors hälsa och miljön uppskattas vara i storleksordningen 100 miljarder euro under 25–30 år.

Naturligtvis är det svårt att beräkna fördelarna i kronor och ören men är det helt självklart att ”frihet” innebär att samhället ska betala de här 100 miljarder euro för att några ska få släppa ut i princip vad som helst och tjäna grymt med pengar på det?

Och funkar det att gå före? Tja, länder som Sydkorea och Kina har uppdaterat sina lagar i riktning mot REACH efter EU.

Den absolut tydligaste nedgången för kemiföretagen orsakades av finansbranschens krasch (”Imports of organic chemicals were heavily impaired by the 2008/2009 worldwide financial and economic crisis”), men att vilja reglera den är väl ”sådant man inte får säga i det här jävla landet” om man inte vill bli stämplad som kommunistalarmist.

I USA har man inte ens lyckats förbjuda asbest på grund av att de måste väga in ekonomiska aspekter för företagen. Och som en bieffekt läggs enorma pengar på att inför rättegångar (efter stämningar från insjuknade anställda etc) ta fram studier som ska bevisa att det inte är farligt. Läs den här skruvade historien t ex.

Självmord för EU? Nej, knappast. Får libertianerna äta upp sin alarmism? Nej, knappast, ekonomisk undergångsretorik verkar aldrig kunna klassas som alarmism.


Ja, jag skulle kunna fortsätta (läs till exempel mitt inlägg om blytillsatser i bensin) men jag tror poängen borde framstå. Nej, jag är inte så naiv att man bara kan glömma de ekonomiska effekterna och att lösningar är enkla, men fysikaliska lagar kommer alltid trumfa de kortsiktiga ekonomiska principerna i slutänden, vare sig vi vill eller inte.

Kunskapen om klimatförändringarna och nödvändigheterna att agera om vi vill undvika de värsta konsekvenserna har varit kända länge. Största anledningen till att åtgärder fördröjdes i alla ovanstående frågor ovan (liksom nu med CO2-utsläppen) är alarmister som hävdar att alla andra är alarmister.

Klimatförändringarna innebär väldiga affärsmöjligheter för de som hänger med i utvecklingen men det kräver så klart investeringar. Det är också en ypperlig möjlighet att slippa ifrån beroendet av några av planetens värsta skurkstater och på köpet skulle vi få bort en lång rad av de allra värsta hälsoriskerna vi har som kostar enorma belopp.

Men på tal om alarmism.

Kristersson, du kanske skulle ta en titt på några av dina partivänners Twitterkonton (det gäller även SD:are som väl är de som är mest frekventa med att tjata om klimatalarmister). Man skulle kunna tolka deras meddelanden som att det är ingen mening att oroa sig för miljöproblem eftersom Sverige kommer upphöra att existera inom de närmsta veckorna. Bara försök lyfta fram World Economic Forums åsikter om läget i Sverige och du kommer få veta hur jävla uselt Sverige är att leva i…

Men sådant är förstås inte alarmism.