Ingen kan ha missat hur BBC hamnat i kris efter att deras fulklippning av Trumps tal uppdagades. Inte oväntat har det förstås spillt över på Public service här hemma. Kvartal menade att SVT fulklippt Trumps tal på samma sätt i en införpublicering av en dokumentär SVT köpt in. Själv tycker jag BBC:s klippning var bedräglig men att beskylla SVT:s dito för att vara av samma dignitet är närmast småaktigt och att VILJA hitta fel. Hela Trumps tal är en lång eggande harrang om hur valet var stulet och olagligt, även om han nu inte explicit sa att de skulle bryta sig in i Kapitolium. Men om nu SVT korrigerade och förtydligade efter kritiken, bör inte Kvartal och andra Public service-klagande medier i gengäld korrigera hur de belyser klimatfrågan om dessa fel påtalas? (Lite what-about friskar alltid upp 😉 )
Kvartal publicerade en artikel om varningarna om en ny istid som bevisligen existerade under 1970-talet. Texten hänvisar till gamla tidningsutklipp och läsaren lämnas med intrycket av att det då rådde vetenskaplig konsensus om att en ny istid stundade. Och att forskare inte alls varit särskilt överens om en kommande uppvärmning förrän just under de senaste åren.
Kvartal påstår i princip rakt ut att situationen om istidslarmen då skulle vara ungefär som de om klimatet nu. Det är en ren och skär lögn. Jag kan utan problem via tidningsklipp visa att forskare larmade om en ny istid under 2010-talet, se nedanstående inlägg. Det här var uttjatat redan för femton år sen. Kanske lägga till en notis om hur det verkligen såg ut Kvartal!?
Lobbygruppen Näringslivets medieinstitut (NMI) lanserade en rapport på SvD:s ledarsida (var annars?) som sades visa hur alarmistiskt mainstream media rapporterade om havsnivåhöjningar: ”mediernas intresse för det värsta tänkbara utfallet dominerar”.
Men deras egna siffror visar att dessa bara utgjorde 15 procent av artiklarna.
När jag påpekade detta i en debattartikel i Aftonbladet replikerade de med att flytta målstolparna: ”Men när medierna kvantifierar [havsnivåökningen] så dominerar de värsta utfallen.” Nu gällde tydligen deras slutsats enbart för en utvald delmängd av de undersökta artiklarna – tvärtemot vad de tidigare påstått. För att komma fram till detta bortsåg de från 75 procent av det material som ingick i studien. Men inte ens då var resultatet överväldigande, det var bara nätt och jämnt att dessa ”alarmistiska artiklar” utgjorde mer än hälften av delmängden (och då var ändå några felklassade efter en snabb koll på måfå).
När NMI lade upp rapporten på sin webbsida refererade de även till en artikel på Kvartal. Som av en fantastisk slump hade nämligen Kvartal två dagar innan också skrivit en artikel på samma ämne med rubriken Varför överdriva havsnivåhöjningen? Där ser man.
Där påstås till exempel:
”I nyhetskanalen ABC påstods år 2008 att stora delar av Manhattan skulle ligga under vatten år 2015.”
Låter galet förstås. Så pass uppåt väggarna att ens första reaktion borde vara att fråga sig om det verkligen var sant, påstod ABC verkligen detta? Likt andra påstådda överdrifter i artikeln ges ingen kontrollerbar källa men sannolikt är det hämtat från en artikel från 2015 publicerad av Media Research Center Newsbuster (MRC) – en av de värsta klimatdyngspridarna på sociala medier.
Och när en snabb googling ger svaret att NetZeroWatch (en av Europas mer aktiva ”klimathotsskeptiska” lobbygrupper), Breitbart och liknande är de som sprider budskapet kanske en vetenskapsjournalist borde dra öronen åt sig?
Det handlar om programmet Earth 2100. Alltså, den ÄR olidligt dystopisk och det finns massor med saker att kritisera – men då krävs det ju att man har sett den och inte bara papegojar saker från nätet. De beskriver (start ca 56:40 min in) en framtid år 2075 och att New York då drabbas av en ödesdiger stormflod. Dvs det är inte 2015 och de påstår inte heller att staden permanent skulle ligga under vatten då.
Redan idag har vi i samband med stormar sett New York utlysa undantagstillstånd med avstängda tunnelbanor och drabbade sjukhus på grund av översvämningar. Ett rättelse på sin plats kanske Kvartal?
I samma Kvartalartikel: ”Och BBC förutspådde till exempel 2007 ett isfritt Arktis redan 2013, vilket förstås inte slagit in.”
Här går länken inte till originalartikeln utan till ett inlägg på Forskning och framsteg som Höjer själv har skrivit 2014. Det är en notis och där skriver han:
”Maslowskis prognos fick även stöd av andra forskare, exempelvis Mark Serreze, som fick avsluta artikeln med orden: ‘Maslowski är en smart person, och det skulle inte förvåna mig om hans framskrivning skulle stämma.’”
Nu var det förstås inte BBC som förutspådde ett isfritt Arktis utan de rapporterade om vad en forskargrupp kommit fram till i en studie (oskyldigt fel eller medvetet val för att misskreditera BBC och mainstream media..?). Läser man BBC-artikeln ser man att Höjer i sin FoF-artikel utelämnat början på det avslutande citatet. Inkluderar man hela får citatet en annan innebörd, dvs forskaren som citeras håller inte riktigt med slutsatserna från den nya studien (även om han förstås inte kan avfärda det utan vidare):
”I think Wieslaw is probably a little aggressive in his projections, simply because the luck of the draw means natural variability can kick in to give you a few years in which the ice loss is a little less than you’ve had in previous years. But Wieslaw is a smart guy and it would not surprise me if his projections came out.”
Är det att fulklippa, Kvartal?
Ni kan ju läsa och bedöma själva om huruvida BBC:s rapportering är alarmistisk eller inte. De lyfter fram vad ”mainstream” forskning säger och det framgår att just den studie de hänvisar visar avvikande resultat.
Få saker är så väldokumenterade som hur oärligt debattören Bjørn Lomborg använder data och ibland ljuger rakt av. Han har till och med blivit fälld för forskningsfusk men senare friad av högre instans på grund av felaktig formalia (inte på grund av att de granskat fakta i fallet igen).
Nu kan han förstås säga vettiga saker ändå, men nog borde en tidningsredaktion vara lite försiktig med hans publikationer? Åtminstone kolla vilka länkar han ger i sina artiklar? Men icke, Lomborg tycks ha fri tillgång till de flesta högerlutande ledarsidor världen över. Han är exempelvis stamgäst på SvD:s ledarsida och de har lagt källkritik helt åt sidan.
Så vilka är dessa högljudda miljöaktivister som utropade att Stora Barriärrevet höll på att dö ut? Man får väl förmoda att Lomborg syftar på det som länkas till under ordet ”högljutt”? Det är alltså en vetenskaplig artikel i den ansedda tidskriften PNAS:
Det framgår likaså i den inledande sammanfattningen att Lomborg ljuger rakt av, de påstår inte vad Lomborg säger (om de nu hade varit ”miljöaktivister”). SvD väljer att slå upp i stora bokstäver hur forskare nu ”avslöjade” uppgifter om koralltäckningen.
I verkligheten utanför konspirationsbubblan är ”scoopet” resultatet från ett övervakningsprogram som pågått i över 30 år och är redovisat i en årlig rapport. Projektet drivs av Australian Institute of Marine Science och ja, det är samma projekt som hänvisas till i PNAS-rapporten, och ja de är knutna till samma institution. Högljudda aktivister i ena stunden och forskare i andra. Allt beroende på resultaten förstås. Kanske SvD skulle lägga till vad som ligger bakom siffrorna och Lomborg inte väljer att nämna? Ja, ni får väl ta och läsa rapporten tänker jag.
I samma artikel:
Man kan kanske tro att hyperlänken i Lomborgs kommentarer ”Modeller visar” skulle gå till en vetenskaplig artikel eller liknande som faktiskt visar på det han påstår. Men icke. Det är till hans egen debattartikel i Wall Street Journal, jag hittade dock inget där som skulle bevisa några modellresultat…
I en annan artikel på SvD:s ledarsidor argumenterar Lomborg för fracking:
Länken under ”Amerikanska studier” går till en studie som uppenbarligen ska visa att nyttan med fracking ”vida överstiger” kostnaderna? Det är denna: Fracking, Coal, and Air Quality. Där gjordes en jämförelse mellan kolets och fossilgasens påverkan på luftkvaliteten (mer korrekt andel små partiklar PM2.5). Den säger i övrigt ingenting om CO2-utsläpp eller hur fracking påverkar andra aspekter på miljön och det påpekas upprepade gånger att det inte handlar om en övergripande cost-benefit-analys:
”Finally, we once again point out that this study by no means presents a full cost-benefit analysis of fracking.”
Och de överdrivna farhågorna? Länken under ”spridda” går till debattartikel med rubriken:
The plot against fracking. How cheap energy was killed by Green lies and Russian propaganda.
Bara av titeln kan man ju misstänka att det inte är en helt objektiv analys av läget… Den är skriven av den konservativa brittiska politikern Matt Ridley med ekonomiska intressen i kolindustrin. Han är, eller har i alla fall varit, ”rådgivare” åt ”klimathotsskeptiska” tankesmedjan GWPF. Tillförlitlig källa? Se vidare: Lomborg i ny SvD-artikel: om fracking och rysspåverkan – Maths Nilsson, författare
Notera att Lomborg anser att 3,75C uppvärmning är det optimala att satsa på. I sin bok Cool It! viftar han bort problemen med att glaciärerna smälter i Himalaya med att det finns gott om tid att bygga dammar för att kompensera… Trots horder av skarpa, hyperskeptiska personer på högerkanten har jag inte sett någon utmana Lomborg om något han häver ur sig.
I augusti 2021 släppte IPCC den första delrapporten av sin stora sammanställning av det vetenskapliga kunskapsläget om klimatet. En process som tagit två-tre år i anspråk. Tidskriften Fokus valde att två dagar efter släppet istället låta en skribent helt utan vetenskaplig bakgrund att göra en sammanfattning om kunskapsläget:
Skribenten har uppenbarligen googlat lite och kom till andra slutsatser än IPCC (sic). Bland annat att endast pensionerade forskare vågar ha en avvikande uppfattning för att de annars blir av med anslagen. Med hänvisning till forskargiganten Elsa Widding. Det är ren pajasnivå. Se mer : Tips till klimatdebattörer – artiklar i Fokus och SvD – Maths Nilsson, författare
Ja, det vara bara ett axplock och visar vilken nivå Public service måste hålla på klimatrapporteringen för att de mest högljudda på högerkanten ska bli nöjda. Och då har jag inte ens berört Swebb-TV, Nya Tider och andra skjutjärnsmedier som klagar på allt som har med mainstream media att göra.
Alla gör fel men ovanstående är knappast några slarvfel. Och vad tror ni, kommer de ta åt sig och lägga in rättningar när fel som de ovan påpekas. De är mer felaktiga och förvillande än de om Trumps tal. Men jag tar inte direkt fram popcornen och väntar…
Man måste förstås få kritisera Public service och mainstream media för de är inte felfria. Men om någon är intresserad av vad forskningen säger om systematisk bias hos Public service, så publicerade Nordicom, centrum för nordisk medieforskning vid Göteborgs universitet, forskningsöversikten Public service: En svensk kunskapsöversikt. I den beskrevs situationen för public service i Sverige utifrån aktuell forskning (2022).
”När det gäller public service är den samlade bild som existerande, empirisk forskning ger ovanligt tydlig: Oavsett om det handlar om medborgarnas politiska deltagande, kunskaper, engagemang eller intresse är det samma bild som går igen – uthålliga och välfungerande demokratier värnas av oberoende och starka public service medier. […] Som politiker är man förstås fri att tycka vad man vill (och utifrån de bevekelsegrunder man väljer), men forskningens svar är tydligt: Den svenska demokratin mår bra av public service.”
Men med det sagt är public service naturligtvis inte felfritt, som professor Bengt Johansson uttrycker det i pressmeddelande i samband med rapportsläppet:
”– Forskningen visar att en viss partiskhet finns, men den är inte systematisk. Gynnande och missgynnande skiftar. Bara för att ett parti ges en positiv mediebild i en valrörelse är det inte säkert att detsamma gäller nästa gång.”
En av de flitigaste kritikerna av Public service är högerdebattören Henrik Jönsson. Han anser att ”kampen mot public service [är] helt central för Sveriges demokrati”. Ni kommer väl ihåg hur det i SVT:s intervjuprogram 30 minuter blev tydligt hur Jönsson manipulerade och tog saker ur sitt sammanhang för att föra fram sin åsikt att mainstream media rapporterade skevt om Trump och valet i USA.
I en efterföljande snyftartikel i Expressen sa han sig ha tagit åt sig av metodkritiken. Det höll i flera dagar. Ända till hans efterföljande ”hämndvideo” mot SVT när samma metodik används. Han verkar uppenbarligen tycka det är problematiskt att SVT försvarar människors lika värde – tror fan att man då inte gillar Public service då det ingår i deras uppdragsbeskrivning.
Se där, Lena Andersson har fått kasta ytterligare en vedklabbe på den redan sorgligt osakliga klimatdebatten via en ny drapa på SvD:s ledarsida.
Det är som brukligt från henne, en högtravande text med svepande anklagelser om hur orättvis klimatdebatten är men där sakliga exempel lyser med sin frånvaro. Ovanpå det visas en i mina ögon osund naivitet där någon med professorstitel antas ha ”god empirisk kunskap” med enda argument att han just har en professorstitel. Återkommer till det.
En av forskarnas slutsatser är att de använder många visuella bilder, grafer, diagram och liknande som ger ett sken av att vara vetenskapligt underbyggda. Forskarna menar vidare att budskapen ”projicerar rationalitet, auktoritet och maskulin självkontroll. Däremot framställs klimatförespråkare via känsloladdade, feminiserade och irrationella bilder.”
Några av LA:s invändningar:
LA: ”Man skulle kunna tänka sig att dessa klimatbloggar mottogs med en närapå välkommen del av det fria kunskapssökandet i ett frimodigt samhälle. Men inte i vår demokrati. Här ser vi det som sedlighetssårande att alla medborgare inte ansluter sig till den rätta övertygelsen. […]
Forskarna gör det anmärkningsvärda antagandet att när klimatbloggare underbygger sina ståndpunkter med tabeller, staplar, grafer och diagram är det inte ett led i en argumentation, utan ett tecken på att de har aproprierat vetenskapens verktyg. […]
”Klimatförnekarna” använder således inte vetenskapens universella medel av samma skäl som vetenskapsmän använder dem, i avsikt att systematisera siffror för att kunna påvisa fenomen i naturen. Det skulle annars ligga nära till hands att anta, eftersom de som skriver på bloggarna tycks vara minst lika intresserade av hav, vattenstånd, naturkatastrofer, temperaturer, nederbörd och historiska förändringar som klimatforskarna är.
Jag vill hävda att det troliga är att bloggarna visar siffror ordnade i diagram för att de finner dessa uppgifter väsentliga i sökandet efter sanningen i klimatfrågan. Huruvida de har rätt eller fel går att pröva, eftersom kunskap är en öppen process.”
LA verkar uppenbarligen inte ha minsta förståelse för skillnaden mellan vetenskapligt publicerade data och det som skrivs på bloggar eller sägs i något Youtubeklipp. Det är extremt väldokumenterat hur manipulerade grafer, bilder och liknande sprids på dessa bloggar (ni hittar en radda exempel här på bloggen). Och alternativa förklaringsmodeller har inte ignorerats.
LA är särskilt upprörd över att bloggen Klimatupplysningen kritiseras. För de som inte känner till den så har det varit navet för svensk klimatförvillande under lång tid. Bloggen hette till en början The Climate Scam, men hon som drev den tröttnade och den togs 2011 över av det så kallade Stockholmsinitiativet (SI) och bytte namn. SI var en grupp herrar, varav flera med professorstitel, som ville protestera mot vad de ansåg vara samhällets klimathysteri. Deras första ”framträdande” ordnades av PR-firman Kreab. De heter numera Klimatrealisterna och ingår i ett internationellt samarbete med samma namn som inkluderar en rad av de mest kända förvillarorganisationerna.
LA: En av de bloggar som undersökts är Klimatupplysningen. Bakom den står ett antal professorer i naturvetenskapliga ämnen. Bloggens chefredaktör [Ingemar Nordin] är professor emeritus i filosofi, med djupa kunskaper i klimatfrågans empiri, och med vetenskapsteori som specialitet.
Endast i ett mycket egendomligt samhälle kan en person med den sortens kvalifikationer demoniseras så till den grad att det offentliga samtalet vägrar befatta sig med hans synpunkter och iakttagelser. Endast i ett samhälle helt utan nyfikenhet på sina eventuella tankefel, kan forskare bekymmerslöst framställa personer av den kalibern som del i ett nätverk av intellektuella svindlare.
LA är välkommen att föra fram några sakliga argument som kan bemötas. Vilka alternativa förklaringsmodeller är det som inte har beaktats? Far och son Connollys nypåkomna fysikaliska kraft kanske?
Det är två irländska entreprenörer, båda kemister, som 2009 gick från att utveckla fiskodling till att ge sig in i klimatdebatten. Snart kunde de förklara bort växthuseffekten då de upptäckte en, för vetenskapen okänd, mekanism för hur mekanisk kraft överförs. De kallade den pervection. Istället för att försöka få denna fantastiska upptäckt publicerad i erkända vetenskapliga tidskrifter, där andra experter kunde bemöta och undersöka hypotesen (som brukligt är inom den vetenskapliga processen) valde de att starta en egen tidskrift. En där enbart deras egna artiklar finns publicerade. Behändigt. (Kommentar för den intresserade t ex här.)
De rör sig inte i utkanten av den här debatten utan producerar en radda av de mest cirkulerade ”vetenskapliga skeptiska artiklar” nuförtiden. Det gör de ihop med Willie Soon, en av ”debattens” mest ökända akademiker som varit involverad i en rad kontroverser och det saknas verkligen inte vetenskapliga bemötanden. Han har också ljugit om kontrakt och finansiering från fossilindustrin. Tillsammans har dessa tre bildat CERES som drivs av anonyma bidrag – smidigt ju.
I denna video kan du se hur det går till när de vinklar en vetenskaplig studie: Climate: The Movie: The Pseudoscientific Hodgepodge Det är alltså från filmen Climate the movie som Jörgen Huitfeldt, chefredaktör på Kvartal, gjorde reklam för.
Här är utdrag från sommarens konferens anordnad av ultrakonservativa Doctors for Disaster Prepardness, finansierad av bland annat miljardären Mercer. Notera föredragshållaren efter dem och rubriken på hans föredrag.
Den här blinda tron på titlars magi är farlig. En professor satt exempelvis relativt nyligen på Joe Rogans podd (en av världens mest följda) och hävdade att AIDS inte orsakas av HIV. Det är inget nytt utan en myt som tidigare salufördes hårt av några andra akademiker (varav en belönad med Nobelpriset i kemi – googla Peter Duesberg och Kary Mullis). Deras inflytande ledde bland annat till att Sydafrikas president Thabo Mbeki deklarerade att aids orsakades av fattigdom och förvägrade behandling för drabbade. Något olika studier uppskattat ha kostat upp mot 330 000 liv.
För att motverka alla dessa falska uppgifter startades sidan aidstruth.org. Med tiden har utvecklingen tagit enorma steg och hiv-smittade kan genom medicinering nu leva normala liv och det råder ingen som helst seriös debatt om det är hiv som orsakar aids eller inte. Under 2015 upphörde därför personerna bakom aidstruth.org sitt arbete. Deras jobb var inte längre nödvändigt. Trodde de … Men här är vi nu. Ingenting är sant, allt är bara åsikter. Det är exakt samma argumentation som hittas inom klimatdebatten och drivs av känslor, ”krig mot etablissemanget” och mot public service.
Nordin på Klimatupplysningen har inga vetenskapliga publikationer inom klimatologi. Men han är Sveriges representant för förvillarorganisationen Clintel (what an honour). Efter IPCC:s senaste rapport lade Nordin upp en bloggpost med rubriken Klimatpanelens rapport är ett ovetenskapligt hafsverk. Detta med hänvisning till en Clintelrapport, som innehåller en lång rad rena lögner. Ja, det är kontrollerbara fakta, jag tog upp några här:
Men LA har aldrig bemödat sig med att dubbelkolla något alls. Ni kanske kommer ihåg hennes uppmärksammade pekoral på SvD-ledarsida för några år sedan där hon anklagade journalister för att ha svikit sitt uppdrag gällande klimatet då de inte ställde några kritiska frågor. Andersson hade läst Sven Börjessons egenutgivna bok Klimathistoria, och tydligen köpt allt med hull och hår (han var tidigare reporter på Sveriges radio). Hon klagade som sagt på att andra inte ställer kritiska frågor men hela hennes artikel var ett haveri på just den punkten. Ett exempel:
”I de vetenskapliga rapporterna diskuterar IPCC såväl växthusgaser som naturliga variationer, skriver Börjesson, men i sammanfattningarna för politiker (och massmedier) anges enbart människoskapade orsaker.”
Det tar högst ett par minuter att kolla upp att detta inte stämmer men varken hon eller SvD:s ledarredaktion brydde sig. Saker som solens effekt och vulkanutbrott tas upp även där (men effekterna är försumbara i jämförelse med de människoskapade). Alla som hängt med i klimatdebatten vet mycket väl varifrån denna typ av påståenden kommer ifrån. I efterdebatten målades det upp som att LA var modig som ”vågade svära i klimatkyrkan.” Men nej, hon var bara lat och godtrogen.
Hon målade sedan upp samma halmgubbe som hon gjort i andra debattartiklar, den att vi lever i ett ”sorgligt samhälle som så hatar människans storhet att hon beklagar sina triumfer”, och argumenterar mot den.
”Vi lever i en värld som hävdar att vi måste bryta med allt vad människan är och har uppnått. Då är det knappast för mycket begärt att medborgarna får höra oklarheterna diskuteras tills de är nöjaktigt utredda.
Men nej igen, det är inte vad världen hävdar. Att åtgärda problem är utveckling och människans storhet. Och när blir något nöjaktigt utrett för personer som LA när hon uppenbarligen inte ens ids ägna fem minuter på att bläddra i en rapport framtagen just för att även lekmän ska kunna hänga med?
I en senare artikel beskriver hon att klimatet berör komplexa processer där orsak och verkan-samband är svåra att reda ut (som om forskare inte är medvetna om det) och föreslår:
”Så hellre än att vetenskapsmän med avvikande mening görs till paria borde kunskapssamhällets högst reella oenighet om kausaliteterna ventileras offentligt och återkommande, just med tanke på att orsakssamband i komplexa system är notoriskt besvärliga.”[1]
Man undrar om det är satir. Det är exakt vad IPCC gör, offentligt och återkommande. Forskarsamhället kan inte begäras göra mer än vad de gjort och gör på klimatområdet. Andersson gillar bara inte slutsatserna. Kritiken hon får är en ren konsekvens av att hon är så dåligt påläst (som i sin tur förstås beror på floden av desinformation). För de flesta frågor hon ställer sig har besvarats för flera decennier sedan.
Om du undrar hur USA kunnat få ett så vetenskapsföraktande styre som de nu har, så har det inte skett över en natt. Amerikanare har bombarderats av den här typen av dynga i decennier och undan för undan har tvivlen satt sig. Och jag tror inte folk är medvetna om hur out of touch med verkligheten tidskrifter som Fokus, Kvartal, SvD ledare osv är i denna fråga. Och vilka starka krafter som är i rörelse för att få även Europa på fall: Jodå, Karin Pihl Expressen, Trumpismen går på högtryck i Europa – Maths Nilsson, författare
Haha, vill skriva så mycket mer av ren frustration men nu orkar jag inte mer 😉
Lägger till en bild bara. Kommer ni ihåg Charlie Kirk som sköts ihjäl i USA? Vidrigt förstås. Jag gissar att få i Sverige utanför de Politiskt Överintresserade kände till honom innan. Men helt plötsligt blev han snudd på helgonförklarad och vänsterinriktade SVT beslutade att direktrapportera från en minneshögtid…
Kirk berömdes för sin vilja att debattera. Visst, jag kan köpa ambitionen om det nu handlar om debatt för att komma framåt. Men nej, att som nedan hävda att det inte ens existerar någon uppvärmning är inte att debattera, det är att provocera och samhället har ingen som helst skyldighet att älta sånt jävla skit. Nej, jag ursäktar inte språket.
Fredagen den 13:e skrev den pensionerade klimatforskaren Lennart Bengtsson en artikel på SvD:s ledarsida med rubriken Lyssna på experter i stället för aktivister. Han skriver: ”Att klimatfrågan fått en sådan uppmärksamhet kan bero på att många journalister och politiker saknar grundläggande utbildning i naturvetenskap. Denna situation har utnyttjats av vissa klimatforskare som inte tidigare fått tillräcklig uppmärksamhet vare sig av kollegor eller av ledande vetenskapsmän.”Här hamnar man som lekman direkt i bryderier…
(För den oinvigde: Lennart Bengtsson (LB) är lite av en kameleont och har länge ansett att klimatfrågan politiserats av alarmister och odugliga journalister, ofta lyfter han fram och försvarar IPCC, för att i nästa stund ansluta till GWPF som är IPCC:s motsats.)
Bryderiet: ”Alarmistiska” James Hansen är en av världens mest kända och meriterade klimatforskare. Han tycker att det inte larmas tillräckligt. Är det då Hansen som lyckats lura världens okunniga journalister att haussa upp klimatfrågan eller är det Lennart Bengtsson som är frustrerad över att hans åsikter inte får tillräckligt stort utrymme i media?
Så vem ska man lyssna på?
Tja, man kan ju lyssna på båda utan att för den skull lita blint på att allt de säger och försöka avgöra vad som bara är åsikter och vad det finns vetenskapligt stöd för (inte lätt). Som inom alla vetenskapsgrenar bör man inte lägga alla ägg i en korg, vetenskap handlar inte om åsikter utan vad som kan bekräftas och dokumenteras i vetenskapliga rapporter (just därför är IPCC-rapporterna så viktiga för det saknas inte åsikter inom akademin…). Hansens senaste publicerade artikel har exempelvis debatterats friskt och också kritiserats av t ex ”alarmistiske” Michael Mann.
Vad säger LB?
Vi kan väl börja med att vad både Hansen och Bengtsson håller med om. LB skriver på Kvartal: ”Det stora flertalet naturvetenskapliga forskare och experter med relevant kunskap inom meteorologi och klimatologi är här nästan undantagslöst eniga med IPCC [att människan är den huvudsakliga orsaken till uppvärmningen].”
LB har likaså i intervju på konspirationskanalen Swebb-TV även påpekat att IPCC:s rapport om den fysikaliska vetenskapen ”är så tillförlitlig som den kan vara.”
Bara där försvinner en hel drös inlägg om klimatdebattens påstådda skevhet. Det gäller Fokus bisarra alternativa genomgång av vad vetenskapen kan bekräfta eller inte, bara två dagar efter IPCC:s senaste rapport och de kom inte till samma slutsats! Det gäller Lena Anderssons förvirrade klimatartiklar på SvD:s ledarsida. Det gäller Jörgen Huitfeldts känslodrivna utspel som det att samhället måste lyssna till kalkonfilmen Climate the movie. Det gäller Bolling och Karlssons nya bok. Det gäller en annan SvD-ledarskribents uppmaning att lyssna på Klimatupplysningen /Clintels förvillande rapport istället för IPCC. Osv osv…
LB tycker till om både det ena och det andra. Ofta handlar diskussionen inte alls om naturvetenskap. I en text på Det goda samhället skymtar hans aversion mot att agera i klimatfrågan fram. Människan har bara att anpassa sig efter ändrade förhållanden, allt annat är att likställa med totalitära staters agerande a la Nazityskland, Kina och Sovjetunionen. Klimatlarmen används som ursäkt för att bilda en totalitär världsregering tycks han mena.
Även en intervju i Sveriges radio handlar mycket om att han tycker att utsläppsmålen är orimliga, och särskilt orimligt är att Sverige skulle agera kraftfullt med tanke på hur bra vi redan är och hur lite våra utsläpp gör på totalen. Det är åsikter han förstås måste få förmedla men det är just åsikter och inte naturvetenskaplig fakta från en expertkommentator…
LB:s hypotes i SvD-artikel är som redan nämnts: ”Att klimatfrågan fått en sådan uppmärksamhet kan bero på att många journalister och politiker saknar grundläggande utbildning i naturvetenskap.”
Det torde vara helt omöjligt att han har lyckats undvika alla de naturvetenskapliga klimatforskare som kämpar med näbbar och klor för att få politiker att lyfta frågan och efterleva Parisavtalet. Oavsett vad man tycker om namninsamlingar skrev flera tusen forskare på upprop om just detta inför senaste COP-mötet.
Och när 2500 tusen korallrevsforskare uppmanar politiker att skydda Stora barriärrevet och i ett öppet brev skriver: ”The letter, which was forwarded to Mashable Australia, warns that coral reefs around the world are threatened with ”complete collapse” in the face of climate change.” – så är det ett budskap från experter och varför i herrans namn skulle journalister inte rapportera om det? Alarmistiskt eller inte, här är LB icke-experten.
Ja, det går alltid att hitta avvikande åsikter. Se exempel här:
“2500 reef scientists from all around the world say the Great Barrier Reef is facing mortal threat from climate change, Peter Ridd says it’s not.
Och det är faktiskt inte så att det LB påstår alltid stämmer överens med IPCC:s slutsatser eller vad experter på det aktuella området säger.
LB har länge argumenterat för (och publicerat studie om) att klimatkänsligheten är låg (det vill säga hur mycket temperaturen förändras vid en fördubbling av CO2-halten i atmosfären). I samma SR-intervju som nämndes ovan säger LB att IPCC angett klimatkänsligheten till 1,5-4,5C, men att det sannolikt ligger i det nedre spannet. Så är dock inte fallet, intervallet ovan är från IPCC:s förra rapport (intervjun gjordes innan nya rapporten). I den senaste rapporten anges att det sannolika spannet är 2,5-4C.
Based on multiple lines of evidence the best estimate of ECS is 3°C, thelikely range is 2.5°C to 4°C, and thevery likely range is 2°C to 5°C. It isvirtually certain that ECS is larger than 1.5°C. Substantial advances since AR5 have been made in quantifying ECS based on feedback process understanding, the instrumental record, paleoclimates and emergent constraints. There is a high level of agreement among the different lines of evidence. All lines of evidence help rule out ECS values below 1.5°C, but currently it is not possible to rule out ECS values above 5°C. Therefore, the 5°C upper end of the very likely range is assessed to have medium confidence and the other bounds have high confidence. {7.5.5}
Och, som sagt, LB förmedlar inte alltid korrekt information. Här några klipp från en intervju i SD:s Riks-kanal från 2022.
(Jo, han hänvisar till att det varit en kall vår (sic)… )
LB anser alltså att det knappt skett några synbara förändringar alls. Och menar att de går så långsamt att vi kommer kunna anpassa oss utan några större bekymmer – det är åsikter han förstås få ha. Men det är verkligen inte bara hysteriska och obildade journalister som är av en radikalt annan uppfattning än LB här. Folk som är experter på området. Områden där LB uttalar sig som lekman.
(Och nej, det är inte mig ni ska lyssna på, det är inte där valet står.)
I en intervju på podden Kvartal menar LB att jorden haft CO2-halter på 1000 ppm i atmosfären för många herrans miljoner år sedan och att dagens nivåer därför inget att oroa sig för. Förhållanden som ingen mänsklig varelse upplevt. Irrelevant argument såvida han inte åtminstone börjar med att förklara varför IPCC:s värstascenario är problemfritt.
LB lyfter även fram att Singapores framgång jämfört med många andra länder i tropiska områden beror på aircondition. Jaha, hur många människor i fattiga länder har den lyxen? Vad hjälper det mot skyfall, torka, inträngning av saltvatten (nej LB, det går inte att jämföra Bangladesh och Nederländerna rakt av och tro att man bara kan slänga upp lite skyddsvallar så är problemet löst).
LB skriver i SvD att klimat brukade vara en naturvetenskaplig fråga och handlade om en sammanställning av väder under 30-50 år. Men: ”Begreppet klimat har kommit att inbegripa mycket annat. I dagens debatt kan det vara nästan vad som helst. Från skogsbränder och översvämningar till utsläpp av växthusgaser eller hållbara byggmetoder.”
Ja. Och? Det är de konsekvenser som följer i spåren av ett förändrat klimat. Det är där politiken kommer in. Det är väl rimligtvis där debatten bör ligga. Inte att det inte sker några förändringar. Särskilt som LB:s enda argument till att inte agera är att vi kan anpassa oss.
Samtidigt har han ju rätt i att det blir lätt att skylla allt på klimatet när det egentligen handlar om politiska beslut (eller oftast icke-beslut) som är grundorsaken till magnituden av naturkatastrofer.
LB skriver: ”I svenska medier tjänar översvämmade gator och villatomter som exempel på framtidens klimat när snarare huvudorsaken här är utökad byggnation och asfalteringen av städerna. På grund av det kan regnvatten från häftiga skurar inte snabbt nog sjunka ned i grundvattnet.”
Forskaren Fredrieke Otto, som utvecklat tekniken bakom de så kallade attribution studies (dvs har klimatförändringarna gjort en specifik väderhändelse mer eller mindre sannolik), brukar utmålas som hysterisk klimataktivist. Men även hon påpekar vikten av att inte skylla alla naturkatastrofer på klimatet. Här en läsvärd artikel i ämnet:
Men med det sagt, saker hänger ihop. Om inga anpassningar görs blir effekten av intensivare skyfall/torka osv än värre. Och även om man tar dessa attribution studies med en nypa salt är mönstret glasklart: en mängd väderkatastrofer har gjorts betydligt mer sannolika på grund av uppvärmningen (om inte omöjliga). Och det är inga hysteriska journalister bakom dessa studier. Självklart måste det få skrivas om.
Carbon Brief, a U.K. website reporting the latest developments in climate science, has mapped over 350 peer-reviewed studies of weather extremes around the world and analyzed the trends. Overall, extreme events have increased in the last 10 to 15 years. 70 percent of 405 extreme weather events were made more likely or more intense by human-induced climate change. 92 percent of 122 attribution studies of extreme heat found that climate change made them more likely or more severe. 58 percent of 81 rainfall studies found that human activity made them more probable or intense. And 65 percent of 69 drought events were also exacerbated by climate change.
Jag avgör inte vem man ska lyssna på. Självklart bör man inte bara vifta bort Lennart Bengtssons påstående utan eftertanke med tanke på hans bakgrund. Men efter år i den här debatten har man hört en hel del häpnadsväckande saker även från professorer. Så även från LB:
Det är ju synd att DDR försvunnit annars skulle man ha kunnat erbjuda enkelbiljetter dit för dessa vurmande socialister. Nu finns det ju tyvärr inte många renläriga länder kvar snart och jag tror väl ändå inte våra romantiska grönkommunister vill ha en enkelbiljett till Nordkorea. Men om intresse föreligger bidrar jag gärna till resan så länge det rör sig om en utresebiljett. Kanske man kunde ordna med en gallupstudie då det inte kan uteslutas att jag underskattat utresebehovet.
Och bevisligen stämmer inte allt LB påstår överens med vad IPCC och vad en enorm majoritet av klimatforskarna har dokumenterat. För mig är det då obegripligt att anse att LB skulle sitta på något särskilt trumfkort varför just han skulle ha rätt utan att backa upp det med fakta.
Jag tycker hans påstående om att inget oroväckande har hänt är dåligt underbyggt och stämmer inte överens med det jag läser ur IPCC-rapporterna. Vidare anser jag att hans uppfattning att det inte är någon större sak att anpassa oss till förändringarna är fromma förhoppningar (ibland med nära löjligt naiva förslag mest baserat på en magkänsla).
Ja, i många av dessa frågor är både han och jag lika mycket lekmän. En fråga som då uppstår: anser LB att han själv är en aktivist man inte ska lyssna på?
En del av mig undrar om det inte är LB som projicerar sin egen frustration när han skriver: Denna situation har utnyttjats av vissa klimatforskare som inte tidigare fått tillräcklig uppmärksamhet vare sig av kollegor eller av ledande vetenskapsmän.
Men det är ju vad jag tycker. Jag är ingen expert. Du får tycka vad du vill.
Föregående kapitel hittar du här. En innehållsförteckning med länkar till de olika kapitlen hittar du här.
Flera ledande miljöorganisationer är emot kärnkraft vilket man förstås måste få vara. Dessa organisationer målar samtidigt upp en nattsvart framtid om koldioxidutsläppen fortsätter som nu. Men uppfattningen om att lägga ner befintliga kärnkraftverk ruckades inte en millimeter ens när Europa hamnade i energikris i och med Rysslands invasion av Ukraina och Tyskland utökade brunkolsbrytningen. För många är det förstås en obegriplig prioritering.
Miljöfrågor är oftast enormt komplexa och åtgärdspaket involverar sällan, om någonsin, enbart vetenskap. Man måste naturligtvis få kritisera miljöorganisationer (jag skulle jag vilja påstå att det numera är mer mainstream än det omvända). Det handlar om en ganska brokig samling organisationer och människor med åsikter spridda inom ett ganska stort spann. De har inte ensamrätt på bästa vägen framåt och det är inte alltid de håller sig strikt till vetenskaplig fakta heller. Men när det kommer till brådskan att få ner koldioxidutsläppen har miljöorganisationerna en bedövande majoritet av forskare och vetenskapliga publikationer bakom sig. Men i svallvågorna av klimatdebatten förekommer regelrätta kampanjer för att svartmåla miljöorganisationer på högst svajiga grunder.
Jag slås ibland av hur lätt det kan vara för utländsk makt att skapa motsättningar inom ett annat land. Polariseringen inom exempelvis miljöfrågor är så stark att det räcker med ett obekräftat uttalande för att det ska spridas som en sanning ända upp i Riksdagen tillsammans med krav på att regeringen ska agera. Nedan följer ett exempel (observera att det inte är ett inlägg i energidebatten utan handlar om informationsspridning).
Den 26 februari 2022 – två dagar efter att Ryssland invaderat Ukraina – satt statsvetaren Dominique Reynié i CNEWS studio – en fransk tevekanal med klar politisk vinkel som ligger långt högerut. Den liknas vid Fox News och ägs av en av Frankrikes rikaste och mest inflytelserika företagsgrupper, vars vd har en nära relation till Putin.
Reynié påstod att den statliga ryska gasjätten Gazprom hade finansierat miljörörelser med avsikt att de i sin tur stöttade politiker som vill lägga ned kärnkraften i Europa.
Ett filmklipp från intervjun delades av kärnkraftsförespråkare på Twitter och sedan var snöbollen i rullning (det bråkades friskt om just kärnkraften under denna tid i upptakten av det stundade riksdagsvalet). Spinndoktorerna Susanna Silfverskiöld (dåvarande copywriter hos Moderaterna och numer Timbroanställd) och Johan Ingerö (dåvarande policyansvarig för KD) spred budskapet vidare. Moderaten Carl Oscar Bohlin (nuvarande (2023) minister för civilt försvar) delade också inlägget med orden:
”En aning bekymmersamt för den europeiska miljörörelsen när det nu avslöjas att vissa ”gröna” NGO:er som försett europeiska ministrar med underlag tagit finansiering av Gazprom för att påskynda nedläggningen av kärnkraften.”
Libertarianska debattören (etiketten är satt av honom själv) Henrik Jönsson utvecklade det vidare i en Youtubevideo med rubriken: Hur klimatrörelsen gav Ryssland makten. Han inledde med att ställa frågan vilken roll klimatrörelsen har i konflikten mellan Ryssland och Ukraina. Han anförde sedan tesen att Greta Thunberg kanske är ett offer för rysk påverkansoperation med avsikt att söndra och polarisera västvärlden.
Sajten Energinyheter.se valde också att sprida ”nyheten”. Politikern Sven-Olof Andersson Hederoth (ordförande i styrelsen för Liberalerna i Simrishamn) är en av ledarskribenterna och har så sent som 2021 ifrågasatt sambandet mellan koldioxiden och klimatförändringarna [2]
Det gick så långt att Sverigedemokraten Björn Söder skickade en skriftlig fråga till dåvarande klimat- och miljöminister Annika Strandhäll. Han undrade om regeringen tänkte ”ta initiativ till att utreda om ryska intressen finansierat eller understött organisationer eller påverkansåtgärder på klimat- och miljöområdet i Sverige, och om inte, varför?”[3] Det enda underlaget han presenterade som stöd var texten i den tweet som virvlade runt på Twitter. Uttalandet från en fransk statsvetare. Inget mer. Svaret blev att nej, det hade regeringen inga planer på.
Stämmer det som sades i teveinslaget?
Ingen blir förvånad av att höra att Ryssland skulle försöka påverka politiken i Europa. Men vilka uppgifter låg bakom detta utspel? Jag letade och frågade, men ingen kunde ge några mer detaljer än länkar till andra icke-bevis (återkommer snart till dem). Det var alltså det Reynié sagt i sin intervju som var bomben som slog ner. Inget mer.
Reynié är professor i statsvetenskap men han har också varit politiskt aktiv och ställt upp i franska lokalval (liberalkonservativ). Han är dessutom aktiv i den liberalt orienterade tankesmedjan Fondapol, och jag antar att det var i egenskap av detta han var i tevestudion då de pratade om deras rapport Frihet i riskzonen: århundradets utmaning.
I intervjun presenteras dock inga konkreta fakta utan bara ett generellt uttalande om att Gazprom har finansierat olika miljöorganisationer som i sin tur ska ha backat ministrar inom EU som jobbat för nedläggning av kärnkraft.
Men hur jag än letar på Fondapolswebbsida, söker på Reyniés namn eller letar i den nämnda rapporten hittar jag inga detaljer om detta. Han kanske har dessa bevis någonstans, men de är då väl gömda. Det mest intressanta här är dock att de som sprider hans påstående inte verkar bry sig särskilt mycket om den detaljen. De har inte mer bevis än så. Ett uttalande verkar vara fullt tillräckligt för att sprida ryktet vidare.
Jag har förståelse för att man kan råka skicka vidare en tweet eller liknade på sociala medier utan djupare eftertanke. Men det är också det som gör denna typ av meddelanden effektiva för att sprida desinformation. Därför har höga politiker och andra i maktposition ett särskilt ansvar att tänka efter vad de delar för information.
Ett ganska vanligt mönster när sådana här snöbollar sätts i rullning är just att brister i ursprungsresonemanget inte spelar särskilt stor roll. Följare och fans fyller så gärna i luckorna och fokus flyttas ofta mycket snabbt till andra argument och talepunkter (detta gäller oavsett vilken sida av åsiktstaketet man står). Så var fallet även nu.
Så vilka fakta var det som lyftes fram av de som ändå försökte hitta mer än Reyniés uttalande att bygga vidare på?
Nord Stream 1
I en tweet från en aktiv kärnkraftsförespråkare påstods: ”Tyska Jordens vänner och WWF tog en utbetalning på 10 miljoner EUR från Gazprom.” Klippet med intervjun av Reynié i CNEWS bifogades.
Det är sant att Gazprom har betalat dessa pengar men det är verkligen att ta saken ur sitt sammanhang. För att förstå utspelet behöver vi backa bandet några år.
En anledning till att USA lyckats sänka sina koldioxidutsläpp är att de ersatt stora mängder kol med fossilgas. Gasen ansågs i början av 2000-talet av många som ett bra första steg mot att helt fasa ut de fossila bränslena. Även många miljöorganisationer förespråkade detta byte – som ett första steg i utfasningen. Tyska Greenpeace startade till och med ett eget företag för att sälja fossilgas.
2007 lämnade konsortiet Nord Stream in en ansökan om att dra en gasledning från Ryssland till Tyskland, delvis genom svensk ekonomisk zon. Ryska Gazprom ägde 51 procent av konsortiet och övriga andelar delades mellan tyska, holländska och franska energibolag.
Ägarna lade stora pengar på lobbyism för att Sverige skulle acceptera ledningens dragning. Närmare hundra miljoner lades på olika projekt på Gotland.[4] Politiker från båda sidor mitten rekryterades i PR-arbetet. I november 2009 godkände alliansregeringen en miljöprövning av gasledningen och gav därmed sitt ja till projektet. S, V och MP protesterade. Peter Eriksson, MP:s språkrör påpekade att det inte enbart handlade om miljön:
”Det här ger Ryssland möjlighet att använda energi som vapen.”[5]
(Lyssnar man på delar av debatten i sociala forum kan man dock få intrycket att det var Miljöpartiet som rent utav kontaktade Gazprom för att dra ledningen.) Det är förstås lätt att sitta i opposition och uttrycka denna kritik. Jag gissar att det kanske skulle låtit på samma sätt från allianspartierna om de suttit opposition (?).
Världsnaturfonden (WWF) skrev på sin webbsida 2011 när gasledningen Nord Stream 1 från Ryssland till Europa skulle tas i bruk:
”Nord Streams offshore-rörledning, som lanseras i morgon för att exportera naturgas från Ryssland till Europa, hyllas av miljögrupper. Projektet kommer att bidra till att öka andelen naturgas i världens bränslebalans som ett övergångsbränsle mot en framtid med låga koldioxidutsläpp och ett substitut för kol och kärnkraft.”
(WWF verkar ha tagit bort detta från sin webbsida efter hela den här historien briserade, länken från min blogg går inte längre till ovanstående positionstagande).
Jag misstänker att sista meningen i citatet avslöjar huvudanledningen till att den här historien fick sådan sprängkraft. Miljöorganisationer har ju länge motarbetat kärnkraft och den debatten rasade som sagt hårt i Sverige vid tiden för Reyniés intervju.
Men WWF var långt ifrån enbart positiva till dragningen av Nord Stream 1. I en remiss 2009 kritiserade de exempelvis bristerna i bolagets miljökonsekvensbeskrivning.[6] När det stod klart att Nord Stream AG inte tänkte uppfylla de krav WWF och Jordens vänner (som heter BUND i Tyskland) hade på miljöhänsynen, särskilt gällande ett känsligt område i Tyskland som ledningen skulle dras igenom, stämde de tyska staten för att de godkänt gasledningen.
Det hela slutade med en uppgörelse.[7] Nord Stream AG förband sig att ta ökad hänsyn till Östersjöns miljö och cirka tio miljoner euro avsattes till kompensationsåtgärder. Dessa åtgärder skulle beslutas av en stiftelse ledd av miljöorganisationerna. Dessutom skulle tre miljoner euro avsättas för eventuella extrainsatser om akuta skador inträffade. Likaså skulle Nord Stream arbeta för att ett område om tusen hektar skulle bli skyddat område.
Den stiftelse som bildades fick namnet Baltic Sea Conservation Foundation (BaltCF) och drivs ihop av WWF Tyskland, BUND och Nord Stream AG. Det är alltså detta som påstås vara en muta från Gazprom för att hålla tyst. I mina ögon är det en helt världsfrånvänd åsikt. BaltCF finanser är dessutom offentliga.
Nord Stream 2
2015 kom en rad bolag överens om att bygga ytterligare en gaspipeline, Nord Stream 2: Gazprom, Royal Dutch Shell, E.ON, OMV, och Engie. (Ändå nämns enbart miljöorganisationerna som bovar i det här dramat.)
Kunskapen om fossilgasens klimatpåverkan hade sedan Nord Stream 1 ökat och det handlade heller inte längre om en tillfällig ersättning för kol. Ännu en ledning skulle ytterligare bygga in gasen i infrastrukturen för lång tid framöver. Jag vet ingen miljöorganisation som var för denna nya ledning. Flera av dem protesterade mot projektet, Greenpeace lämnade exempelvis in en stämning som lades ner av en rysk domstol. Tyska NABU har också stämt projektet. WWF ansåg att det helt stred mot EU:s uppställda klimatmål. Miljöorganisationer har också direkt protesterat mot att fossilgas ska klassas som hållbart i EU:s The Green New Deal.
När gasledningen 2019 bara hade sexton mil kvar att nå Tysklands kust införde USA sanktioner mot Nord Stream 2 som svar på ryssarnas illegala annektering av Krimhalvön. Och det påstås att miljöorganisationerna mot betalning skulle ha hjälpt Gazprom att kringgå dessa. Det fanns nämligen ett kryphål för sanktionerna: Icke-kommersiell statlig verksamhet.
Henrik Jönsson säger i sin Youtubevideo Hur klimatrörelsen gav Ryssland makten, att Reuters nu bekräftat att ”västerländska klimataktivister spridit propaganda för att befrämja europeiskt beroende av rysk gas.” Han visade även rubriken från Reutersartikeln i fråga.
Bild: Skärmdump från Henrik Jönssons Youtubefilm
Läser man tidningsartikeln blir det dock snabbt uppenbart att Jönssons påstående är en ren och skär lögn.
Det är sant att den utpekade organisationen hade fått stora pengar, både från den tyska staten och bolaget Nord Stream AG. Men det var ingen normal gräsrotrörelse. Det handlade inte om klimataktivister. Organisationen hade startats av den tyska delstaten, och syftet verkar mest ha varit att ta sig runt de amerikanska sanktionerna.[8] Det framgår som sagt klart även i den artikel Jönsson valde att enbart visa rubriken ifrån.[9] Artikeln inleds så här:
”En tysk politiker bildade en statsstödd stiftelse med det ryska energibolaget Gazprom förra året för att hjälpa Moskva att undvika amerikanska sanktioner mot en pipeline för att transportera rysk gas till Europa.”
Det torde vara helt omöjligt att han skulle ha utelämnat detta av en slump.
Tyska miljöorganisationer uttalade sig tydligt redan i januari 2021 när den så kallade klimatorganisationen startades. De ville inte ha med denna organisation att göra.[10] Över ett år innan den här historien tog eld i Sverige alltså.
Jag har inte sett någon av de som var mest upprörda över denna händelse klaga på de enorma lobbyinsatser som gjordes för att få USA att släppa restriktionerna mot gasledningen. Fem företag (OMV AG, Shell International, ENGIE, Wintershall och Uniper SE) betalade enligt Open Secrets mer än 840 000 dollar år 2020 och 600 000 dollar under de tre första kvartalen av 2021 för att påverka amerikanska politiker om sanktionerna.[11]
Men så långt hade alltså inga hållbara bevis presenterats för det Reyniés påstod. Hur lät övrig bevisföring?
Fracking
Jönsson (liksom flera andra) hänvisade till en åtta år gammal artikel i The Guardian (2014), där Natos före detta generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen anklagade ryssarna för att ha underblåst motståndet mot fracking i Europa genom att finansiera miljöorganisationer.[12] (fracking innebär att man utvinner fossilgas genom att pumpa ner vatten under högt tryck i marken för att spränga sönder skiffersten).
Men Fogh Rasmussen ville inte ge några detaljer om operationerna. Vid förfrågan svarade han ”Det är min tolkning”. Natos pressekreterare meddelade att det var Fogh Rasmussens privata åsikter och inget Nato stod bakom.
Ja, och sedan var det inte så mycket mer. Det var allt som behövdes för att skapa uppståndelse.
Jönsson avslutar sin video med att påpeka att inget av det han sagt motsäger att det även finns högerpopulistiska påverkanskampanjer, men ”det förefaller inte särskilt osannolikt att Kreml även skulle finna inflytelserika aktivister i samhällets toppskick mer användbara.” Detta samtidigt som han pekar på bilder av Greta Thunberg och advokaten Anne Ramberg. Två personer som varit måltavlor för mycket propaganda från den politiska högerkanten.
Jag skulle inte bli alls förvånad om Ryssland verkligen haft ett finger med i spelet både här och där, men jag har varit med i den här debatten allt för länge för att blint lita på ett uttalande utan ett spår av konkreta bevis.
När vi ändå är inne på fracking och påstådda ryska påverkansoperationer kan det vara läge att visa ytterligare exempel på hur lätt det kan vara att påverka opinionen. Den 6 april 2022 publicerade SvD:s ledarsida ännu en av alla artiklar från opinionsbildaren Bjørn Lomborg. Den handlade om problematiken med Europas energiförsörjning kontra beroendet av rysk olja och gas.
Lomborg argumenterade i artikeln för utvinning av gas via fracking i Europa, men han menade att detta har motarbetats med hjälp av rysk finansiering. Återigen ska det ha skett via finansiering av miljöorganisationer.
Som stöd för sitt påstående länkade Lomborg till en debattartikel med rubriken: ”Plotten mot fracking. Hur billig energi dödades av gröna lögner och rysk propaganda.”[13]
Den är skriven av den konservativa brittiska politikern (som även är journalist och författare) Matt Ridley. Han är, eller har i alla fall varit, rådgivare åt en av Europas aktivaste ”klimathotsskeptiska” tankesmedjor, brittiska GWPF.[14] Han har dessutom ekonomiska intressen i kolindustrin, så nog finns det all anledning att ta hans uttalande om klimatet med några nypor salt. Men det innebär ju inte automatiskt att han har fel i just den här frågan om Kremls inblandning. Vilka källor byggde han sitt uttalande på?
Återigen dyker Natochefen Rasmussens uttalande upp. Knappast bevis som föranleder Ridleys påståenden ”this one out there in plain sight”.
Men han gav en källa till: Center for European Studies.
Det finns ganska många institutioner med detta namn men Ridley ger ingen mer specifik information än så. Jag är dock övertygad om att det måste vara Wilfried Martens Centre for European Studies, som är en tankesmedja under konservativa EPP, den största politiska grupperingen inom EU-parlamentet (vilket i mina ögon gör dem till en ren politisk påverkansgruppering).
2016 gav de ut en EU-sponsrad rapport om rysk lobbyism i Europa: Björnen i fårakläder; Rysslands regeringsfinansierade organisationer i EU.[15] Om fracking skriver de:
”Enligt en intervjuperson skulle brytning av skiffergas i EU missgynna Ryssland på grund av dess ekonomiska beroende av EU:s gasimport. Den ryska regeringen har därför investerat 82 miljoner euro i icke-statliga organisationer vars uppgift är att övertala EU:s regeringar att stoppa utforskning av skiffergas.58”
Den angivna referensen (58) säger bara att uppgifterna kommer från ett anonymt vittne. Jag kan förstå om folk vill vara anonyma i sådana här sammanhang men när inga fler detaljer ges om vem eller vilka som skulle fått dessa pengar eller vad de skulle ha använts till mer exakt, kan man inte bara lita på uppgifterna rakt av.
Men inte heller här får vi några egentliga bevis för rysk påverkansoperationer mer än obekräftade uttalanden. Om Kreml vill sprida splittrande budskap verkar de inte ha en särskilt tung uppgift i att hitta spridare av dem… Det kan jämföras med en uppsjö av odiskutabla bevis för hur västerländska företag, tankesmedjor och lobbyorganisationer helt medvetet har fört en kampanj mot vedertagen vetenskap med uppenbart syfte att bibehålla fossilverksamheten.
Fracking har fått mycket kritik för sin påverkan på miljön. Lomborg hänvisade i sin SvD-artikel dock till en studie som enligt honom visade att nyttan med fracking vida överstiger kostnaderna.[16] Studien sade att gas, utvunnet via fracking, har gjort att gaspriset i USA sjunkit och därmed konkurrerat ut kolkraftverk. Det har i sin tur lett till en förbättrad luftkvalitet och det är vinsterna med detta som studien tittat på.
Det är alltså en jämförelse mellan kolets kontra gasens påverkan på luftkvaliteten (mer korrekt andel små partiklar PM2.5). Den säger i övrigt ingenting om koldioxidutsläpp eller hur fracking påverkar andra aspekter på miljön. Författarna påpekar detta väldigt tydligt:
”Slutligen påpekar vi än en gång att denna studie inte på något sätt presenterar en fullständig kostnads-nyttoanalys av fracking.”
Lomborg brydde sig uppenbarligen inte det minsta. Ungefär som tidigare beskrivits.
Likaså har företag redan provborrat på många av de ställen Lomborg nämner men de har lagt ner projekten för de bedömde dem som olönsamma.[17]
Jag är som sagt förundrad över hur lite det behövs för att få obekräftade påståenden att bli till fakta.
Under uppståndelsen efter den franske statsvetarens uttalande i CNEWS delade KD:s policyansvarige Johan Ingerö också en debattartikel från Newsweek från 2017.[18] Där påstods att Putin finansierade miljöorganisationer i USA som motsatte sig fracking. Artikeln är skriven av Kevin Mooney, som titulerar sig undersökande reporter på Daily Signal, vilket är en konservativ nyhetssida utgiven av tankesmedjan Heritage Foundation. Mooney har bland annat rapporterat från Heartlands Institutes klimatförvillarkonferenser. På Twitter har han skrivit:
”När jag tänker på klimatförändring, tänker jag på dyra skattefinansierade värdelösa projekt grundade i skräpvetenskap.”
Vad det gällde Kremls inblandning så hade Mooney fått uppgifterna från ett brev som två republikanska senatorer, Lamar Smith och Randy Weber, hade skrivit till USA:s finansminister.[19] (Smith och Weber har varit väldigt aktiva i att ifrågasätta klimatforskarnas excellens om vi ska uttrycka det diplomatiskt.)
Ett av bevisen som de tar upp har ni redan hört. Den före detta generalsekreteraren Fogh Rasmussens uttalande om att ryssarna påverkat fracking i Europa via miljöorganisationer. Uppgifterna var dock lika obekräftade som tidigare.
Nästa bevis var att miljöorganisationer hade fått pengar av en amerikansk stiftelse (Sea Change) som i sin tur skulle ha fått ett par stora donationer från ett filantropiskt bolag med bas i Bermuda. De hade i sin tur kontakt med personer som jobbat med ryska företag. Men inte heller här fanns det några handfasta bevis för transaktioner eller andra egentliga detaljer. Bara dessa potentiella kontaktytor med ryska intressenter.[20]
De anklagade miljöorganisationerna tillbakavisar anklagelserna om att de skulle fått pengar från Ryssland, även om de inte förnekar att de fått pengar från stiftelsen Sea Change. Inga donationer från dem ska heller ha varit öronmärkta för något specifikt ändamål. En inblandad advokatbyrå på Bermuda tillbakavisade anklagelserna i ett uttalande och påpekade samtidigt att de hade avtal med amerikanska myndigheter som tillät dem att begära ut information närhelst de önskade.[21]
Det tredje beviset kom från Hillary Clintons hackade email. Även hon ska ha uttalat sig om att ryssarna sponsrade falska miljöorganisationer för att motarbeta fracking och gasledningar. Men inte heller här framgick några detaljer, inte ens om hon pratade om USA eller Europa.
Och varifrån hade senatorerna fått dessa uppgifter?
Till största delen kom de från en rapport skriven av Environmental Policy Alliance som drivs av Richard Berman. Som av en händelse har denna firma också fått flera miljoner dollar av fossilindustrin för sin kampanj Big Green Radicals, som bland mycket annat innebar attacker mot kändisar som motsatte sig fracking.[22][23] Det var på deras webbsida som rapporten om de påstådda kopplingarna mellan Sea Change och Kreml först dök upp.
Richard Berman är ökänd i dessa sammanhang och har kallats The kingpin of astroturfing, det vill säga mästaren på att skapa fejkade gräsrotrörelser. Öknamnet Dr Evil fick han när han lanserade en kampanj emot Mammor emot rattfylleri. Han har vidare avslöjats ligga bakom minst fem sådana här frontgrupper som attackerat den amerikanska miljöskyddsmyndighetens regler för att minska koldioxiden från kraftverk.[24] Likaså har han via en annan tankesmedja, Employment Policies Institute, finansierat minst sexton rapporter från den konservativa tankesmedjan Beacon Hill. Enligt dessa rapporter skulle de nya reglerna för kraftverken leda till strömavbrott, få elpriserna att skjuta i höjden och förstöra lokala ekonomier. Chefen för Beacon Hill, David Tuerck har jobbat Heritage Foundation och American Enterprise Institute och har talat på Heartland Institutes klimatförvillarkonferenser.[25]
2014 läcktes inspelningar från ett seminarium till New York Times och Bloomberg. Där hörs Berman prata inför representanter från flera stora fossilbolag. Han propagerar för att de måste gå till attack mot miljöorganisationen och spela ner deras trovärdighet. Han lovar också att bolagen inte kommer kunna kopplas till kampanjerna:
”Människor ställer alltid samma fråga till mig: ’Hur vet jag att jag inte kommer att upptäckas som en anhängare av det du gör?’ Vi driver allt det här genom ideella organisationer som är skyddade från att behöva avslöja finansiärer. Det råder total anonymitet. Folk vet inte vem som stöttar oss. Vi har gjort det här i 20 år.”[26]
Det finns med andra ord en tydlig agenda att misskreditera miljörörelsen som inte är särskilt hederlig. Nämnda Bjørn Lomborg bjöd på ett annat tydligt exempel i en av alla sina artiklar på SvD:s ledarsida:[27]
”För tio år sedan utropade miljöaktivister högljutt att Australiens magnifika stora barriärrev var nära att dö ut, till följd av den blekning som klimatförändringarna inneburit.”
Så vilka var dessa högljudda miljöaktivister som utropade att Stora Barriärrevet höll på att dö ut? Man får väl förmoda att Lomborg syftar på det som i den digitala versionen av artikeln länkas till under ordet ”högljutt”? Den går till en vetenskaplig artikel i tidskriften PNAS från 2012 och har rubriken: Den 27-åriga nedgången av koralltäckning på det Stora barriärrevet och dess orsaker.[28]
Aktivister?
I artikeln redovisar forskarna data från undersökningar som sträcker sig över nästan tre decennier och de visar en nedgång i koralltäckningen. Skriver de att revet är nära på att dö ut på grund av korallblekning? Nej, knappast, det här från den inledande sammanfattningen:
”Tropiska cykloner, korallpredation av törnekrona (COTS) och korallblekning stod för 48 %, 42 % och 10 % av de respektive uppskattade förlusterna, vilket uppgick till en dödlighet på 3,38 % per år. Viktigt är att den relativt orörda norra regionen inte visade någon total nedgång.”
Det är en uppenbar lögn från Lomborgs sida. Efter att ha följt hans uttalanden och texter i åratal är det svårt att tro att det skulle vara en tillfällighet att han hänvisar till forskarna som ”högljudda miljöaktivister”. Det är också obegripligt att redaktionen inte brydde sig (oavsett att ledarsidor syfte är att vara opinionsbildande borde det väl ändå ligga i deras intresse att sålla bort sådana här tydliga felaktigheter?).
[16] Johnsen et al, Fracking, Coal, and Air Quality, Journal of the Association of Environmental and Resource Economists 2019 6:5, 1001-1037 https://doi.org/10.1086/704888
I det sedvanliga efterspelet till Lena Anderssons (LA) opinionstext skrev Jörgen Huitfeldt (JH) en tänkvärd artikel på DN:s ledarsida: Kritikerna försöker inte ens förstå vad Lena Andersson säger. Han jämför med hur sorgligt polariserad nyhetsjournalistiken i USA är. Det är mer viktigt vem som säger något än vad denne egentligen säger. Man försöker inte ens förstå vad ens opponent vill säga.
Och han påpekar att vi är på väg åt samma håll här hemma. Han tar Lena Anderssons artikel från förra helgen som exempel och påpekar att efterspelet är tragiskt förutsägbart. Och jag kan hålla med honom, han har flera poänger men vi kommer till ganska skilda slutsatser om vad som egentligen driver denna polarisering.
För ja, jag tycker att även JH:s inlägg var väldigt förutsägbart och faktiskt ganska tröttsamt. Även om han förstås har viktiga poänger så visar han en del av vad jag ville ha sagt med min kommentar om LA:s senaste alster. Det om att hennes texter är så substanslösa och osakliga att det ger utrymme för var och en att göra sin egen tolkning. Och det gör vi utefter våra tidigare erfarenheter och kunskaper.
Om JH och andra vill förstå vad jag – som mångårig ”klimatdebattör” (vilket fånigt ord) – ser när jag läser LA och vissa artiklar på JH:s egna nättiding Kvartal ska jag ge exempel på det nedan.
Där JH i LA:s artikel ser en tydligt formulerad poäng …
”Den poäng hon vill göra är tydlig: När det kortsiktiga vädret är i linje med domedagsscenarierna beskrivs det som ännu en bekräftelse på att undergången är nära. Men när så inte sker – som under denna svala svenska sommar – behandlas det just som kortsiktiga vädervariationer.”
… ser jag bara en viss antydan till rättmätig kritik/poäng som snabbt drunknar i en radda trötta ”titta-ut-genom-fönstret-anekdoter” som använts i tjugo-trettio år för att förklara bort allvaret i klimatförändringarna (eller hela dess existens).
LA: ”Medierna utlovar 48 grader. Det håller sig kring 35.”
Jaha, Sardinien fick 48,2C, men visst, Palermo fick bara 47C – nytt rekord för staden sedan 1790 och bränder tvingade flygplatsen att stänga. New European record: 48.2°C recorded in Sardinia – Weather News (weatherandradar.co.uk). Att media inte skulle rapportera om detta eller sätta det i sitt sammanhang med allt annat som hände och hänt runt Medelhavet (och andra stora delar av världen) på senare tid vore tjänstefel. Särskilt med tanke på vad som förutspås hända i Medelhavsområdet i en varmare värld.
Om det överdrivits, skrivits för mycket om detta för att locka läsare genom att spela på deras oro som bland annat JH påpekar? Ja, säkert, människan har varit fixerad vid vädret i alla tider. Och media behöver uppmärksamhet, att LA skulle kritisera denna marknadsmekanism vore dock förvånande…
JH skriver sen: ”Hon säger alltså inte att någon klimatförändring inte sker, hon förnekar inte några forskningsresultat från FN:s klimatpanel.”
Nej, hon skriver inte det rakt ut. I denna artikeln. Men det har hon gjort tidigare, nedan från 2021 där hon bland annat ifrågasätter orsakssambanden mellan CO2 och uppvärmningen:
I Studio ett-debatten (Sveriges radio) hon deltog i upprepade hon detta och visar att det inte var någon tillfärllighet. Jag har också visat att hon inte bemödat sig det allra minsta för att leta rätt på information om dessa frågor (se t ex länkar ovan). Inte ens två minuter på att kontrollera fakta.
Självklart ligger det i mitt bakhuvud när jag läser hennes texter. Konstigt vore det annars. (Ja, jag tycker förstås det borde ligga även i JH:s bakhuvud.)
Att konstruera en halmgubbe är en mycket vanlig debatteknik som går ut på att inte ens försöka förstå vad ens opponent vill ha sagt. LA gör detta om och om igen. Här från en tidigare text:
”Vi lever i en värld som hävdar att vi måste bryta med allt vad människan är och har uppnått.”
JH tycks helt ha blundat för nedanstående obegripliga passage, som upptar en femtedel av senaste SvD-artikeln. Det är en enorm och smått bisarr halmdocka hon målar upp (se mer i mitt förra inlägg). Inte en stavelse tyder på att hon gjort minsta försök att förstå vad hennes s k opponenter vill ha sagt (som JH efterlyste). Hon tycks ha hört något extremt och sen stängt av öronen och inbillat sig att det skulle vara en vanlig uppfattning:
”En dag i juli. Hemma igen. Grått och ostadigt. Gick upp klockan sju, drack kaffe, läste tidningen. Somrarnas extrema väder är människans fel – alldeles som i en djurens och naturens egen konspirationsteori. En främmande grupp har för att sko sig tvingat på alla andra sin ideologi. Historiens ackumulerade växthusgaser framställs som en extravagans, en stötande, obetänksam lössläppthet; en lyx i nivå med de uttråkade klassernas dekadenta krossande av champagneflaskor.
Så ser man alltså på hårt arbete, framsteg och välståndshöjning för flertalet – något föraktligt som skulle ha undvikits om förståndet varit större. En återkommande formulering är den om hur vädret och temperaturen skulle ha varit ”utan människans utsläpp av koldioxid”. Hur då utan? Referenspunkten utgörs tydligen av ett idealtillstånd före industrialiseringen där man drog oxar över torvan och kardade ull för eget bruk.
Vilket sorgligt samhälle som så hatar människans storhet att hon beklagar sina triumfer. Krälande i stoftet ber det om ursäkt inför generationerna som lever allra högst på triumferna. Man tycks på allvar tro att medicinska och tekniska framsteg är möjliga utan övriga landvinningar, utan handel, konsumtion och materiell strävan. Att producera för livets nödtorft räcker.”
Men hur kan vi tolka samma text så olika? Självklart beror det på vilken bakgrundskunskap och erfarenhet av klimatdebatten vi bär med oss.
Jag vet inte när JH respektive LA började kommentera klimatdebatten, men för en annan som har följt och deltagit i den i + 15 år är det här ganska tröttsamt. JH är i allra högsta grad en del av media, tidigare reporter på Sveriges radio och numera chefredaktör för ”nättidiningen” Kvartal. En av, i mina ögon, Sveriges bästa intervjuare.
Kan det vara så att det faktiskt är JH som inte vill förstå det kritikerna framför? Inte tvärtom som han vill hävda.
Här följer några exempel från Kvartals artiklar som jag tycker visar att JH/Kvartal faktiskt i allra högsta grad bidragit till polarisering genom att inte ens försöka förstå.
I slutet av 2021 publicerade de en artikel från deras vetenskapsjournalist som visade gamla tidningsklipp från 1970- och 80-talen där det varnades för att vi stod inför en ny istid.
Jag gissar att JH såg detta som en nyansering av nutida ”klimatalarmism” och medias hysteri.
Själv såg jag bara ännu en gammal myt flyta upp till ytan där det via extrem cherrypicking framställs som att det på 1970-talet rådde vetenskaplig konsensus om denna stundande istid. Allt för att spela ner nutida ”larm”. Så var dock inte fallet och det finns inga som helst likheter med nutida läge om klimatförändringarna.
Här en översikt om de vetenskapliga publikationer som avhandlat ämnet:
”There was no scientific consensus in the 1970s that the Earth was headed into animminent ice age. Indeed, the possibility of anthropogenic warming dominatedthe peer-reviewed literature even then.”
Det är ren fakta och ingen åsikt. Lägg märke till att denna vetenskapligt publicerade artikel är från 2008 och skrevs för att bemöta den förvillardebatt om detta som då stormat i åratal. Och Kvartal håller den vid liv, nu mer än femton år senare.
Jag tycker det är inkompetent alternativt avsiktligt förvillande när en vetenskapsjournalist skriver denna typ av artiklar. Ja, det är en åsikt, varsågoda, men jag har också motiverat den:
Jag misstänker likaså att JH såg en nyansering av debatten när samme vetenskapsjournalist skrev en liknande artikel på Kvartal om havsnivåhöjningarna. Jag ser återigen en helt annan bild. Det handlar det om cherrypicking, okända källor och förmedling av felaktiga budskap från t ex Media Research Center (MRC) Newsbuster. De är i princip sinnebilden för den amerikanska polarisering JH varnar för i sin text. Här artikel från 2009 när de efter en kall period i USA menade att den globala uppvärmningen är en mediamyt: Media Myth: Networks Stick to Warming Theme Despite Avalanche of Chilling News.
Jag gissar vidare att när Kvartal 2020 valde att intervjua Elsa Widding (alltså innan hon blev politiker) såg de framför sig en person som i och med sin roll i Nuon-affären var modig och vågade ”säga som det är” och därmed var värd att lyssna till även i klimatdebatten – en seriös debattör, trots att hennes åsikter var kontroversiella vilket Staffan Dopping också påpekar.
Själv upplevde jag att de legitimerade åsikter från en person som på fullt allvar hävdat att det inte gjorts någon forskning på CO2:s IR-absorption sedan Tyndalls experiment på 1800-talet, att forskarna inte var överens om vad som orsakade den ökande halten CO2 i atmosfären, att det inte fanns bevis för ”koldioxidhypotesen” och spridandet av ett otal andra faktiska felaktigheter. Alla som läst min blogg vet vad jag pratar om, här ett par exempel och vad resultatet blir när man bemöter det:
I ett huj kändes det som att mina (och många andras) ansträngningar att sakligt bemöta allt detta nonsens sak var ogjort. Bara man är emot mainstream kan man säga precis vad som helst och ses som en ”sund motvikt i debatten” och få en plattform.
Widding som nu gått vidare att sprida antivaxxpropaganda och på fullt allvar ställde frågan på Twitter varför Sveriges regering inte kommenterat uppgifterna om att det var en 1-4 kiloton TNT eq-vätebomb som sprängdes för att förstöra Nord Stream och att målet var Kaliningrad (jo, det var tydligen beräknat så att de skulle drabbas värsta av effekterna och att det därför var bevis för att USA låg bakom. Nej, jag skojar inte. Videon ligger nu på SwebbTV (förstås), tänker inte länka men googla fysikprofessor Benjamin Brown… Här kan du se några provsprängningar av bomber <10 kton TNT eq.)
Nej, jag efterfrågar inte censur, Widding får publicera sina stolligheter bäst hon vill, jag frågar mig dock varför en seriös redaktion vill göra sig till megafon för saker som varit motbevisade i decennier? Hur ska polariseringen upphöra om klarlagda myter aldrig får dö?
Den tilltagande (?) polariseringen är ett problem och jag vet verkligen inte vad som ska göras. Men en sak vet jag, det hade räckt med att LA m fl hade tagit åt sig av det som etablerad forskning anser vara så gott som helt säkerställt för tjugo år sedan så hade vi inte haft den här diskussionen.
Nej, jag tror varken JH eller LA har någon dold agenda och snälla, kom inte dragandes med att de är köpta av oljeindustrin. Det handlar inte om att LA vill ”nyansera debatten” även om hon och andra vill tro det. JH kanske inte ser det men det är helt tydligt varifrån LA:s tvivel kommer ifrån. Kanske skulle ni på Kvartal när ni intervjuade Lennart Bengtsson frågat om de uppenbara förvillarkampanjer som genomförts genom åren (”tydligt beställningsarbete” som LB uttrycker det).
Det här är nutid, Patrick Moore menar att det inte finns några bevis för att CO2 ger uppvärmning:
Nej, Moore är inte en random tokstolle i den här debatten. Han företräder bl a CO2 Coalition och bilden ovan är från tankesmedjan GWPF. Väldigt mycket av det nonsens som framförs på nätet kommer från dessa källor. Moore har även deltagit som ”expertvittne” i kongressförhör i USA. Vaktel förlag ska ge ut hans senaste bok på svenska i höst.
Det är inte polariserande att påpeka att här typen av förvillande förekommer och har förekommit frekvent i vissa kretsar. Exempelvis fick Centre för New Europe (CNE) 2004 åttiotusen dollar från ExxonMobil öronmärkt för utbildning om klimatförändringarna. På deras hemsida vimlar det av inlägg som påpekar att IPCC är en samling ägghuvuden och liknande:
Och CNE är bara ett av många exempel och det är heller ingen extremorganisation i detta avseende. Mattias Bengtsson gick från vd-tjänst på Timbro till att bli chef för CNE 2007. Nej, alla liberaler och konservativa är självklart inte klimatförnekare, men det är ren fakta att denna typ av organisationer stått för merparten av förvillandet i decennier.
JH: ”Funktionen hos ett sunt offentligt samtal är att, med konflikten som en av metoderna, söka efter det som är mest rimligt eller rent av sant. Där ska de bästa argumenten vinna och den som är överbevisad i sak också medge detta. Men här ser vi allt oftare hur uppburna debattörer vill tysta meningsmotståndare genom att försöka ta ifrån dem deras plattform. Hur de framhärdar i uppfattningar som för länge sedan har motbevisats och hur logiken ”min fiendes fiende är min bästa vän” regerar samtalen.”
LA och många andra drar fram Karl Popper och hans teser om att hypoteser måste testas och eventuellt förkastas. Som om det inte har gjorts.
Salby, Harde, Humlum, Solheim, Lindzen, Svensmark, Soon, Baliunas, Seitz, Singer, Michaels osv osv. Deras hypoteser och påståenden har bemötts med empriska data och observationer. Jag förstår att JH och LA inte tagit del av detta men det är enormt tröttande att detta fortfarande ältas och hålls vid liv trots att det motbevisats för decennier sedan. Jag håller med JH i ovanstående – och just därför borde han inte tycka att LA:s texter är särskilt träffande.
Och irritationen mot SvD:s ledarsida? Ja, det finns åtskilliga exempel på där deras publikationer går helt på tvärs med etablerad forskning:
SvD:s ledarsida 2005: ”Det är värt att påpeka att människans inverkan på jordens temperatur troligtvis överdrivs kraftigt i samhällsdebatten. Forskningen pekar allt mer på att vi upplever en naturlig variation i planetens medeltemperatur.”
Så sent som förra året publicerade de (ännu en) text av Lomborg:
”För tio år sedan utropade miljöaktivister högljutt att Australiens magnifika stora barriärrev var nära att dö ut, till följd av den blekning som klimatförändringarna inneburit.”
Länken under högljutt går alltså till en vetenskaplig artikel som redovisar observationer av Stora Barriärrevet under ca 30 år. Det räcker att läsa sammanfattningen för att se att de inte alls påstår det Lomborg skriver.
En seriös redaktion skulle inte släppa igenom sådant (och det finns gott om andra exempel). Att SvD:s ledarsida får kritik för sin ”klimatbevakning” är ytterst välförtjänt och det är inte att polarisera att framföra det. Polariseringen står ledarsidan för i detta fall.
[Tillägg med tanke på att ta ifrån debattörer plattform. Sedan Musk tagit över Twitter har en enorm mängd forskare slutat skriva på plattformen för att det är helt outhärdligt pga alla jävla påhopp, troll och desinfomation.
Visst, det otroligt slött att klistra epitet som ”klimatförnekare” och ”köpt av oljeindustrin” i tid och otid. Jag skrev om det efter en tidigare uppmärksammad artikel från LA. Det hade räckt med att bemöta de uppenbara felaktigheter hon skrivit:
Såg likaså att det pågår en diskussion på Twitter där vissa tycks säga att det inte finns överdriven ”alarmism” som inte har stöd i forskningen. Klart det gör. Men inget av det LA skriver träffar ens i närheten. Ja, rent generellt är kritiken mot medias klimatbevakning som framförs på kultur- och ledarsidor ofta otroligt medioker och drunknar i överdrifter och okunskap:
Jag tycker som sagt att JH har en läxa att göra. Du är välkommen att läsa min bok förstås 😉 eller botanisera på min blogg https://mathsnilsson.se/klimat/ .
Jag levererar naturligtvis inte ”den enda sanningen”, men kom inte och säg att jag inte försökt sätta mig in i ”klimatskeptikernas” argument. Har du?
PS Såg att Henrik Jönsson släppt en video och kommer med ännu en tolkning av vad LA egentligen skrev i sin artikel. Tydligen handlade den om hur klimatfrågan gestaltas och även att man inte får kritisera policyförslag. Och till bilder av sladdtelefoner och ånglok får vi veta hur miljörörelsens vill vrida tillbaka tiden.
Har HJ poänger? Självklart, de brukar de flesta ha, så även LA och Widding. Men HJ är en populist som hämtar kraft och popularitet från just polarisering. Hans videor dryper av det. Jag har också visat hur han helt medvetet ljuger för att polarisera mot ”klimataktivister”.
Få kan väcka uppmärksamhet såsom Lena Andersson (LA) gör med sina tycka-till-alster på SvD:s ledarsida. Inte minst när det handlar om klimatet. Efterspelen tycks alltid handla om vem som förstått vad LA uttryckt i sin text och inte. Vad menade hon egentligen?
Så också efter hennes senaste artikel på SvD ledarsida 12 aug 2023: Till slut kom äntligen extremvädret. Rabaldret på Twitter gjorde (?) att hon till och med bjöds in till Studio ett (Sveriges radio) för debatt under rubriken Har svensk media blivit väderfixerad?
Den självutnämnde libertarianen och opinionsbildaren Henrik Jönsson ansåg att hon med sin text bara ville kritisera hur media framställer extremväder och alla de rekord som slagits under senare tid. Hans kommentar belyser motsättningarna bra:
Och nu ska jag alltså berätta vad LA menar, egentligen?
Haha, nej. Jag erkänner utan omsvep att jag inte begriper ett skvatt av vad hon vill säga med stora delar av sina texter. Jag har flera gånger påpekat att det finns överdrivet alarmistiska tongångar som kan kritiseras i klimatdebatten, men att de flesta kritiker på kultur- och ledarsidorna är erbarmligt dåliga på detta.
Berättigad kritik dränks nämligen snudd på alltid i överdrifter och okunskap. Ungefär på samma sätt som att man måste få diskutera biverkningar av vaccin men om man inleder med att hävda att vaccin inte alls fungerar så får man skylla sig själv för att inte bli tagen på allvar.
LA vill i sitt senaste inlägg ironisera över medias överdrivna väderrapportering i sommar genom att påpeka att det minsann inte var så illa på den plats hon befann sig. Tänk att detta är gångbart fortfarande. Orkar inte ens kommentera.
Sen kommer en lång harang om … tja, jag vet inte riktigt ärligt talat:
”En dag i juli. Hemma igen. Grått och ostadigt. Gick upp klockan sju, drack kaffe, läste tidningen. Somrarnas extrema väder är människans fel – alldeles som i en djurens och naturens egen konspirationsteori. En främmande grupp har för att sko sig tvingat på alla andra sin ideologi. Historiens ackumulerade växthusgaser framställs som en extravagans, en stötande, obetänksam lössläppthet; en lyx i nivå med de uttråkade klassernas dekadenta krossande av champagneflaskor.
Så ser man alltså på hårt arbete, framsteg och välståndshöjning för flertalet – något föraktligt som skulle ha undvikits om förståndet varit större. En återkommande formulering är den om hur vädret och temperaturen skulle ha varit ”utan människans utsläpp av koldioxid”. Hur då utan? Referenspunkten utgörs tydligen av ett idealtillstånd före industrialiseringen där man drog oxar över torvan och kardade ull för eget bruk.
Vilket sorgligt samhälle som så hatar människans storhet att hon beklagar sina triumfer. Krälande i stoftet ber det om ursäkt inför generationerna som lever allra högst på triumferna. Man tycks på allvar tro att medicinska och tekniska framsteg är möjliga utan övriga landvinningar, utan handel, konsumtion och materiell strävan. Att producera för livets nödtorft räcker.”
Vad betyder det ens? Hon verkar ha målat upp en jättehalmdocka i sitt sinne och argumenterar mot den … Bly i bensin, freoner, PCB, DDT och så vidare har alla varit briljanta lösningar på verkliga problem. Att man senare agerar på de allvarliga konsekvenser man blivit varse handlar knappast om att man vill avskaffa kylskåp, är ilsken på tekniska framsteg och vill stoppa utvecklingen etc. Det är utveckling att åtgärda problem.
Att ”vetenskapen” skulle beskriva referenspunkten innan mänsklighetens CO2-utsläpp som något idealtillstånd är likaså hennes egen tolkning. Det är före och efter, varken mer eller mindre, känslorna är hennes egna.
Alla som vill förstår.
Att man inte tolkar rekordtorkor, skyfall, värmeböljor osv som något positivt är knappast konstigt. Att medier skriver om dessa är heller inget konstigt. Inte heller att de ibland sätter väl överdrivna rubriker.
Men halmdockor är ett genomgående tema i de klimatrelaterade texter av LA jag har läst:
”Vi lever i en värld som hävdar att vi måste bryta med allt vad människan är och har uppnått.”
Nej, det gör vi inte.
Hon fortsätter:
”Då är det knappast för mycket begärt att medborgarna får höra oklarheterna diskuteras tills de är nöjaktigt utredda. En sådan är varför det har funnits värmeperioder innan människan brände kol, körde bil och flög.Frågan är allt annat än insinuant, för jag känner inte till svaret. Men jag vill gärna leva i ett samhälle där journalistiken är frimodig nog att undra huruvida detta påverkar teorin om växthusgaserna.”
Man kan fråga sig när dessa frågor är ”nöjaktigt utredda” enligt Lena Andersson? LA brukar ofta hänvisa till individens egna ansvar, vad har hon själv gjort i detta sammanhang? De få gånger jag sett henne ta fram någon saklig kritik har det varit helt uppåt väggarna. Som här när hon läst en bok (artikeln SvD ledare 2021):
”I de vetenskapliga rapporterna diskuterar IPCC såväl växthusgaser som naturliga variationer, skriver Börjesson, men i sammanfattningarna för politiker (och massmedier) anges enbart människoskapade orsaker.”
Varken hon eller SvD:s ledarredaktion ägnade två minuter för att kontrollera detta (för det stämmer förstås inte). Se länkar nedan för fler exempel.
LA:s ”klimatdebattkritik” är oftast rena rama känslosåsen (spilld på en offerkofta i storlek L) utan särskilt mycket sakligheter. Kritiken hon får är en ren konsekvens av att hon är så dåligt påläst. För de frågor hon ställer sig har besvarats för flera decennier sedan (men ältas förstås till förbannelse på nätet ändå). Man kan verkligen inte hela tiden skylla sin egen lathet och okunskap på medierna.
”Att ställa frågor är suspekt, för det ser ut som tvivel. Hänvisningarna till forskning liknar egendomligt nog mer krampaktig tro än ett vetenskapligt förhållningssätt. Med ett sådant ska ju allt som talar emot teorin sökas upp och beaktas, snarare än framställas som hädelse och ges beteckningar av det slag som gudsförnekare brukade föräras.”
Jag tror LA skulle bli förvånad över hur många av dessa alternativa förklaringsmodeller som har diskuterats i IPCC-rapporterna och avfärdats med empiriska data i den vetenskapliga debatten. Men det är klart, tittar man inte finns det inte. Har skrivit tillräckligt om detta:
LA klagar hej vilt på journalister för att de inte är kritiska men har inte ställt sig själv en enda skeptisk fråga. Hon verkar ärligt talat mest vara frustrerad över att människan och ”den fria marknaden” ska behöva ta hänsyn till verkligheten.
”I stället fortsätter en aktivistisk klimatjournalistik att utifrån forskningsrön göra upp skrivbordskonstruerade planer på hur samhällen ska styras och utformas. Som om det vore för naturvetenskapen att avgöra och inte längre ett ämne inom den politiska filosofins domän, en fråga om vad människan är och inte är, om oföränderliga idéer rörande frihet och tvång, rätt och orätt.”
”… den fria ekonomins fundament, idén om att uppfylla det naturligt goda för det godas skull, individuellt självbestämmande, i motsats till nytta och ändamålsenlighet. Icke godtyckliga regler är ett nödvändigt men inte tillräckligt kriterium. Om staten styr medborgarnas liv men gör det lika för alla har vi givetvis inte en fri ekonomi.”
”Särdraget hos den fria ekonomin är att den saknar mål. Den går därför inte att förena med klimatrelaterade krav på målstyrning av produktionen, med mindre att den inte längre blir fri.”
En massa ord. En massa känslor. Men inget om hur detta ska ställas mot den fysikaliska verklighet vi lever i. Skulle vilja säga att anledningen till att LA:s texter lyckas väcka uppmärksamhet beror på en blandning av att hon är känd, en bra skribent, våra förutfattade meningar samt hennes skicklighet i att leverera slagfärdiga ordflöden som trots sitt omfång inte innehåller någon särskild substans.
Här sitter exempelvis jag fast i fällan och kommenterar det hon skrivit 🙂
Har fått en del frågor om varför jag inte är så aktiv i ”debatten” längre.
Tid. Jag har ägnat mycket av våren till att skriva ihop ett nytt manus (Vi har tio år på oss). Försöker där bl a sätta klimatdebatten i ett historiskt perspektiv (scenen var riggad för motsättningar långt innan IPCC bildades) och belysa svårigheterna i att ”lyssna på forskningen”. För visst har det funnits – och finns fortfarande – överdrifter/felaktigheter på båda sidor om åsiktsstaketet i miljöfrågor. Ligger ute hos förlag nu. Får se om någon är intresserad att satsa på det. Chansen att det antas är väl liten men klart man hoppas …
Trötthet. Det är egentligen inte så mycket nytt som dyker upp i debatten, det är mest olika varianter gamla argument, körsbärsplockning, ad hominem som cirkulerat i decennier. Det mesta känns som jag redan kommenterat och det blir upprepningar och inte särskilt kul att skriva om längre. Det tar mycket tid och kraft att skriva och största drivkraften har varit att jag varit nyfiken själv.
Uppgivenhet. Antalet ”skeptiker” blir nog inte fler, de tycks dock har blivit betydligt mer högljudda (gäller inte minst på Twitter efter Musk tog över). Ingen av dessa påverkas det minsta av faktakollar och liknande. Och det tycks inte finnas någon ände på det här. Nyligen beslutade t ex DeSantis att skolor i Florida ska få använda videofilmer från Prager U i sin undervisning. U:et står för University, men det är i realiteten en Youtubekanal driven av en man långt ut på den högra politiska flanken. Där hittas filmer om kreationism, vetenskapliga bevis på Guds existens, klimatförvillande osv. DeSantis’s Florida Approves Climate-Denial Videos in Schools – Scientific American
Och då är det väl bara en tidsfråga innan såna krav dyker upp här hemma. Tyvärr är det nog endast personer inom den ”konservativa och libertarianska” rörelsen som kan sätta stopp för dessa strömningar. Fattar ärligt talat inte hur världen kunnat bli så däng på så kort tid.
”IPCC sammanställer mängder av angelägen forskning som spänner över flera områden, men de rapporter som oftast når den offentliga diskussionen är sammanställda av politiska tjänstemän och ska betraktas just som det, och inte som en högre makts dekret.”
Citatet ovan kommer från Tove Lifvendahl, chef på SvD:s ledarsida och hon synliggör en mycket vanlig uppfattning bland de som inte vill acceptera IPCC:s slutsatser fullt ut. Jag tippar dock att Tove Lifvendahl inte kan nämna ett enda exempel på vad som skulle vara fel i de rapporter hon refererar till.
(För tydlighetens skull: jag varken tror eller påstår att Tove Lifvendahl skulle vara ”köpt” eller har en dold agenda, men ja, jag menar att hon inte vet vad hon pratar om [uppdatering: nej, jag påstår inte heller att hon skulle dissa allt IPCC skriver eller förneka uppvärmningen] .)
I princip alla relevanta akademiska institutioner världen över har aktivt uttalat sitt stöd för IPCC:s rapporter och att de ger en rättvis bedömning av kunskapsläget inom klimatvetenskapen. Jag har inte sett någon som protesterat. Det gör det onekligen lite problematiskt att hävda att allt skulle vara fusk utan att framstå som lite … tja, [insert valfritt ord].
Många har istället fokuserat allt mer på att förtala IPCC:s Sammanfattning för beslutsfattare som tas fram i samband med de stora rapporterna (även om dessa anklagelser har haglat alltsedan 1990-talet). Det hävdas att det som skrivs däri inte speglar det som står i huvudrapporten.
Sammanfattningen skrivs initialt av forskarna men varenda formulering gås sedan igenom och bestäms gemensamt med delegater från respektive lands regering (det kan vara forskare men många är det inte). Därav kommer påståendena om att de är mer politiska dokument än något annat.
SD:s Elsa Widding är en av dem som ständigt för fram att hon inte kritiserar IPCC:s rapporter utan bara sammanfattningarna (vilket är rent nonsens). Så här skriver Epoch Times 6 maj 2021:
”Hon säger till Epoch Times att sammanfattningarna som görs för beslutsfattare och som är det vi ser i medier är politiskt styrda och stämmer inte med arbetsgruppernas resultat. – Man behöver avslöja diskrepansen mellan vad arbetsgrupperna WG 1-3 kommit fram till och vad Summary for Policy Makers innehåller. Då blir politikens påverkan tydlig. Politiken har kidnappat vetenskapen.”
Det vill säga nästan exakt det Tove Lifvendahl säger.
(Epoch Times amerikanska version har spridit en hel del klimatdesinformation. Även den svenska versionen verkar saluföra sådant (säger jag utan att ha letat särskilt mycket), här en artikel om Patrick Moore. Läs här om de fundamentala fel som Moores senaste bok innehåller).
Vi kan väl ta en titt på dessa så tydliga felaktigheter.
Lobbyorganisationen Näringslivets medieinstitut har gjort sitt bästa för att sprida felaktigheter och på felaktiga grunder tona ner allvaret med klimatförändringarna . Deras rapport om att medier är överalarmistiska i sitt rapporterande om havsnivåökningarna är exempelvis ett rent haveri. De har också publicerat flera artiklar med intervjuer av personer som ”går mot strömmen”. En av dem är Sven Börjesson, en tidigare miljöreporter på Sveriges radio. I reportaget hävdar han:
”Sammanfattningen för beslutsfattare däremot är ett politiskt dokument. Utkastet görs av forskarna, men den slutliga versionen förhandlas fram av regeringarnas representanter. På några centrala punkter har de två dokumenten skilt sig åt”, säger Sven Börjesson.
‘Till exempel framkommer i IPCC-rapporterna 2007 och 2013 att instrålningen från solen har ökat sedan 1980-talet. En ökning som, enligt rapporten, kan bero på renare luft och/eller minskad molnighet. Den ökade instrålningen har enligt rapporten 2013 haft minst lika stor betydelse för uppvärmningen som ökningen av växthusgaser. Något som inte nämns i sammanfattningen.‘”
Det vore minst sagt en sensation om IPCC och ”etablissemanget” har lyckats dölja detta för journalister och allmänhet under alla år. Men nej, anledningen till att det han påstår inte nämns i sammanfattningen är för att det inte stämmer. Även i huvudrapporten slås det med mycket hög säkerhet fast att de naturliga faktorerna haft en liten del i uppvärmningen. Nedan text, illustration av olika faktorers ”drivkraft” på uppvärmningen samt utveckling av solens strålning taget från IPCC AR5 kapitel 8 (2013):
[Uppdatering: Vad Börjesson syftar på är det som brukar kallas global dimming versus global brightening som är ett mått på hur mycket solstrålning som når jordytan. Och den tycks ha ökat sedan 1980-talet, men det går dock inte att rakt av översätta till en drivkraft för den globala uppvärmningen som, enkelt uttryckt, beror på skillnaden i hur mycket strålning som jorden (alltså inte jordytan) tar emot och hur mycket som avges. Den kände klimatförvillaren Lord Monckton är en av dem som använt en studies resultat om detta på ett felaktigt sätt, även efter artikelförfattaren personligen sagt åt honom att siffrorna inte kan användas så:
”The CO2 ”radiative forcing” value that Mr. Christopher Monckton is quoting refers to the impact on the Earth’s Radiative balance as described above. The numbers that we quote in our paper represent the change in surface SW due to changes in the atmosphere (clouds, water vapor, aerosols). These two numbers cannot be compared at their face value.” Läs mer här.] ]
Den kanadensiska tankesmedjan Friends of Science (FoS) är välkända i klimatdebatten med flera ”besvärliga intressekonflikter” och har många ”kändisar” på sin lista. Sallie Baliunas satt till exempel i amerikanska kongressförhör ihop med Fred Singer (nestor i branschen) redan under freondebatten och ifrågasatte att de utgjorde ett problem för ozonlagret. De båda har senare spelat betydande roller och producerat flera omtalade artiklar inom klimatvetenskapen.
Efter senaste IPCC-rapporten (AR6 WG1) publicerade FoS bland annat en Youtube-video som hävdade att nedanstående graf över temperaturen de senaste 2000 åren enbart skulle finnas i Sammanfattningen för beslutsfattare, men inte i huvudrapporten:
Stephen McIntyre (ännu en kändis) skrev på CO2 Coalition (=ännu en fossildriven tankesmedja som pumpar ut sånt här):
”Curiously, this leading diagram of the Summary of Policy-Makers does not appear in the Report itself.”
Och det är riktigt, exakt den grafen finns inte med. Men det betyder inte att informationen i huvudrapporten skulle skilja sig. Här en graf från kapitel 2:
Som ni ser spänner den över längre tid och x-axeln är uppdelad i tre olika avsnitt med olika upplösning vilket förstås påverkar synintrycket. Jag har lagt in en röd lodrät linje som markerar år 0 i båda graferna (dvs början på den från sammanfattningen). Jag lade även till en hjälplinje vid 0,5C i den nedre för att lättare kunna jämföra. Som synes skiljer det inget i de grafer som redovisats (läs även bildtexterna).
Här en graf från kapitel 3:
Jag är väl medveten om att de som går in för att leta fel fortfarande anser det vara fusk då det inte är exakt samma. Ni får väl avgöra själva. Jag tycker det är trams.
Men det slutar förstås inte där. Man behöver inte skrapa särskilt hårt på ytan för att inse att många av de som ”bara vill kritisera skillnaderna mellan sammanfattningen och huvudrapporten” inte heller köper IPCC:s slutsatser i huvudrapporten. Det påstås att McIntyre har ”krossat de studier” som ovanstående temperaturrekonstruktioner bygger på – det gör även Elsa-jag-ifrågasätter-inte-IPCC-rapporterna-Widding.
Så var hittar man McIntyres vetenskapligt publicerade sågning? Det gör man inte, den finns på hans blogg och på tankesmedjans hemsida (se länken ovan). Finns det anledning att tvivla? Ja!
McIntyre har nämligen bekämpat hockeyklubbsliknanden grafer i ett par decennier och beter sig i mina ögon ofta som en rättshaverist, läs t ex en bit ner i detta inlägg. Hans omedelbara reaktion tycks vara att klanka ner på någon annan även när det egentligen handlar om hans egen inkompetens:
Men du får väl avgöra själv här också.
I senaste IPCC AR6 WG1 ska det enligt uppgift finnas bevis för att huvudrapporter erkänner en större påverkan från solen än vad som medges i sammanfattningen. Det påstår i alla fall Klimatupplysningen, som i sin tur har fått det från en annan blogg utan att kolla upp om det ligger något i det:
”Jag har inte själv läst AR6, men Judith Curry [=”IPCC-kritisk” forskare som numera avslutat sin akademiska karriär] brukar basera sina uttalande på fakta.”
Elsa Widding förde budskapet vidare i SD:s propagandakanal Riks. Det gäller en studie vars slutsats mycket riktigt lutar åt att så kan vara fallet. Men det är beskrivet i huvudrapporten varför denna slutsats inte är sannolik. Studien de syftar på utgick nämligen från antaganden som det inte finns bevis för och som andra studier har lagt fram ”motbevis” för. Jag har skrivit om det här.
”However, the estimate from Egorova et al. (2018) hinges on assumptions about long-term changes in the quiet Sun for which there is no observed evidence.”
Det är med andra ord inga konstigheter att det inte tas upp i en sammanfattning.
Ekonomen Richard Tol var lead author för ett kapitel i IPCC:s femte rapport (WG2-delen) 2013. Vid sammanställningen av Sammanfattning för beslutsfattare valde han att med buller och bång lämna IPCC. Han menade att sammanfattningen var allt för alarmistisk och tog inte hänsyn till de förbättringar som också förväntades av en uppvärmning – något som han själv kommit fram till i ett par studier.
Om det stämmer? Jag har ingen aning – jag har mest fokuserat på den naturvetenskapliga biten, dvs WG1-rapporten. Men man ska veta att Tol inte verkar kunna ta kritik särskilt bra. Året innan IPCC AR5 publicerade Frank Ackerman en artikel som innehöll svidande kritik mot den ekonomiska modell Tol är pappa till.
Det är inget ovanligt att akademiker är oense, men man brukar bemöta dylika saker med vetenskapligt publicerade kommentarer. Ackerman var då knuten till Stockholm Environment Institute (SEI). Tol skrev en mängd brev och emails till tidskriftens redaktör, till SEI:s chefer liksom till både Sveriges miljöminister och utrikesminister (!). Han krävde att artikeln skulle dras tillbaka – den var inte bara fel utan också ärekränkande. En lång rad av Tols akademiska kollegor skrev på ett protestbrev mot Tols beteende.
Många av Tols kollegor har också påvisat grova fel i hans artiklar som sägs bevisa positiva effekter, läs t ex här (det inkluderar exempelvis Nordhaus, vinnare av ekonomipriset till Nobels minne, och han är inte den som brukar kallas alarmist direkt…). Läs mer här.
Det är förstås upp till dig att låta Tols ”världsbild” få vara den allenarådande eller ta en titt på vad andra i hans gebit säger…
Som jag skrivit om förut ville Elsa Widding i sin anmälan av ett Aktuelltinslag till Granskningsnämnden visa att sammanfattningen inte kan anses vara ”etablerad forskning” med hjälp av ett par ”forskarcitat” (de har valsat omkring på nätet i åratal). Det ena citatet är från NASA-forskaren Andrew Lacis, taget från en remisskommentar till IPCC:s fjärde rapport 2007:
“There is no scientific merit to be found in the Executive Summary. The presentation sounds like something put together by Greenpeace activists and their legal department.”
(Det är egentligen huvudrapportens kapitelsammanfattning som avses, inte den för beslutsfattare men vem bryr sig om detaljer i den här debatten). Men visst låter det som att han har en avvikande åsikt från den påstådda alarmistiska konsensusen. I verkligheten är det dock ett bevis på raka motsatsen. Läs mer här. Där kan du också läsa om det andra citatet och varför man kanske ska ta det med ett par rejäla nypor salt.
När SVT förklarade detta i en replik bemöttes det med ännu ett exempel, den här gången från IPCC AR4 från 2007. Inte heller det håller för en granskning dock. Läs mer här.
Sen har vi förstås det här vanligt förekommande påståendet som tar ett par minuter att kontrollera att det inte stämmer:
Om det nu är så uppenbart att sammanfattningen är en så bristfällig och en ren politisk produkt, varför ser det då ut som ovan? Jag menar, det är ju dessa exempel som alltid dras fram först (se exempelvis EW video 29 Världens regeringar bestämmer vad IPCC ska skriva). Sparar de sina bästa argument till senare? Samlas i små grupper och diskutera…
Kanske har Tove Lifvendahl, chefen på SvD:s ledarsida, några bättre exempel med tanke på inledande citatet? Och lägg gärna ner sånt här trams som att IPCC:s rapporter betraktas ”som en högre makts dekret” – om man har något att invända så får man banne mig komma med något annat än svepande anklagelser man hittat på nätet eller tyckarspalt i någon tidning.
Men finns det då inget man ”får” kritisera hos IPCC?
Jo, självklart, de har också efter kritik uppdaterat sina rutiner flera gånger genom åren för att få en mer transparant process. Men det vore ett mirakel om allt fungerade perfekt och att alla fick sin vilja igenom i en sån här jätteapparat. Det handlar om att tusentals sidor i huvudrapporten ska bantas ner till ett fåtal, lättfattliga sidor – klart att det uppstår oenigheter. Dessutom ska som sagt varenda stavelse gås igenom av regeringars delegater, jag skulle nog själv bli skogstokig av frustration!
Problemet är att när det framkommer berättigad kritik spårar det med ens ur och hela klimatforskningen kastas överbord som ett enda stort falsarium. Ekonomiprofessorn Robert Stavins fick 2013 exempelvis ett bryt vid slutförandet av Sammanfattning för beslutsfattare för IPCC AR5 WG3 (dvs ”Mitigation of climate change” – som jag inte har ägnat särskilt mycket tid på) och skrev ihop ett brev med kritik mot själva processen och hur delegater försökte påverka formuleringar etc.
”Some in the more fringe elements of the press and blogosphere quickly capitalized on the situation by distorting the message of my original post to meet their own objectives – by stating or implying that I found fault with the overall IPCC process and reports themselves, that I have positioned myself as an opponent of the important work of the IPCC, and/or that I am a skeptic of the science of climate change! Because of these over-the-top distortions, I am writing this second post to place my original critique in the context of the overall IPCC process and of the IPCC’s recent Fifth Assessment Report.”
Men hans kritik används fortfarande med avsikt att i princip helt ogiltigförklara IPCC.
Man kan notera att detta är konsensusrapporter, det vill säga att alla ska godkänna slutversionen. Det gäller även länder som Saudiarabien som flera gånger har anklagats för att vilja påverka formuleringar i rapporten – de är inte direkt ute efter att göra den mer alarmistisk…
Så vilka ligger bakom? The usual suspects förstås.
Elsa Widding refererar i sin video nr 29: Världens regeringar bestämmer vad IPCC ska säga, exempelvis till den tyska tankesmedjan EIKE. De har ihop med Heartland Institute bland annat sponsrat högerextrema Alternative für Deutschland. Både EIKE och AfD har gått in hårt för att förneka klimatvetenskapens mest grundläggande slutsatser och inte minst att baktala Greta Thunberg (och salufört ”anti-Greta”). Precis som högerflanken gjort här hemma alltså.
Nedan en bild av hur tydligt AfD riktade in sig på att håna Greta. Swebb-TV:s Lars Bern säger i ett program att ”globalisterna nu har gjort om hela frågan till en religiös fråga och nu lanserat lilla Greta”, 3 minuter in här.
EIKE har bestämt sig för att det är solen som styr klimatet. Detsamma gäller nätverket Clintel, som också saluför EIKE:s evenemang. Ingemar Nordin på Klimatupplysningen är representant för Clintel (KU vars första framträdanden ordnades av PR-firman Kreab). Elsa Widding använder också dem som referens (har skrivit om deras vinklade och felaktiga rapporter här).
Även ovan nämnda Friends of Science är anslutna till Clintel och de hjälps åt att lansera inlägg och filmer. De har också bestämt sig för att det är naturliga cykler som orsakar nuvarande uppvärmning, inte CO2. Några klipp från FoS websida:
De har också sponsrat Elsa Widding (hon ger ut nedanstående bok på sitt förlag, jag har kommenterat den, sök på namnet i bloggen):
FoS har också sponsrat filmer vars budskap går stick i stäv med IPCC:s slutsatser. De har även gjort en film som propagerar emot vindkraft, som även Clintel lyfter fram:
Det gör också bloggen Klimatsans. Filmen innehåller en del märkligheter, jag har skrivit om det tidigare: Kampen mot vindkraften. Huvudperson är Alexander Pohl som är drivande i Motvindsnätverket. Det är samma person som finns med i Kenth Ekeroths/SamNytts film mot vindkraft. Medverkar där gör även skogskrösusen Karl Hedin som inte gillar IPCC och hänger i alternativ media… Även Mattias Bäckström Johansson, SD:s energipolitiska talesperson medverkar.
Och SD och Timbro tycks ju gå hand i hand i denna fråga…
Ja, klimatförvillarträsket är en enda röra. Jag har ingen aning om hur allt finansieras, men jag har svårt att tro att det är en ren tillfällighet att lobbyorganisationen Näringslivets medieinstitut (NMI) skriver vinklade rapporter och kör intervjuserier med budskapet att spela ner klimatfrågan.
Man kan ju undra om det bara är givmilda Svenssons som hörsammade SamNytts uppmaning att donera pengar för att kunna driva sin propaganda mot vindkraft?
Stannar skogskrösusen Karl Hedins maningar till kamp mot klimathysterin och vänstervriden media vid debattartiklar?
Hur kommer det sig att det enda ”konservativa” redaktioner tycks kunna skriva om klimatet är hur det överdrivs, kryddat med några nedlåtande kommentarer om Greta Thunberg? (Och kärnkraft förstås.)
Lena Andersson är återigen i klimattagen med en text på SvD:s ledarsidor (9 juli). Ännu en gång verkar det handla om ilskan över hur journalister bedriver klimataktivism och att ”klimatåtgärder” inskränker människans frihet. Ingressen:
”Särdraget hos den fria ekonomin är att den saknar mål. Den går därför inte att förena med klimatrelaterade krav på målstyrning av produktionen, med mindre att den inte längre blir fri.”
Eller jag får nog rätta mig, det är inte människans frihet hon åberopar. Det verkar vara människans frihet att driva företagutan att staten lägger sig i som är bekymret. Ja, i mina ögon tycks artikeln mest handla om den kränkthet hon känner över diskrepansen mellan verklighet och hennes utopiska bild av hur samhället borde fungera.
LA menar att eftersom nedstängningar och husarrester under pandemin fick en högst marginell påverkan på CO2-utsläppen så är det ett bevis på vad som är möjligt och önskvärt att göra gällande ”klimatpåverkande aktiviteter”. Hon fortsätter:
”I stället fortsätter en aktivistisk klimatjournalistik att utifrån forskningsrön göra upp skrivbordskonstruerade planer på hur samhällen ska styras och utformas. Som om det vore för naturvetenskapen att avgöra och inte längre ett ämne inom den politiska filosofins domän, en fråga om vad människan är och inte är, om oföränderliga idéer rörande frihet och tvång, rätt och orätt.”
Nej, det är förstås inte upp till naturvetenskapen att bestämma hur vi styr samhället. Men, och det är här LA vimsar ut i tassemarkerna, vi har att rätta oss efter fysikaliska och biologiska ”lagar” vare sig vi vill det eller inte.
Man kan till exempel bli kränkt av att fisken tar slut vid långvarigt överfiske (oaktat orsak) men det får till slut konsekvenser och vi har sett otaliga exempel på detta. Om vi inte vill uppleva dessa kända och okända konsekvenser finns det bara ett alternativ, att ändra beteende. Hos marknadsfundamentalister kan det dock låta så här:
Climate Policy: Adaptation, Not Mitigation. ”When fish get harder to catch, fishermen whose incomes are at stake have every incentive to find ways of increasing productivity of fisheries (e.g. fish farming) or lowering their production costs, or both. And to the extent that fewer fish of one species means that the price of those fish will rise, market opportunists have an incentive to find a substitute that is cheaper.”
Det är lite som när Gråben rusar ut för ett stup och sen försöker backa tillbaka. Jämför torskfisket i Newfoundland och Norge som var på väg åt samma håll båda två. (Självklart ligger det annat bakom än enbart marknadsmekanismer (som idiotsubventionerad EU-fiskeflotta)).
Samma princip gäller förstås vad det gäller klimatet. CO2 absorberar IR-strålning, man kan bli kränkt av detta faktum men det är inte särskilt konstruktivt. I den pseudoklimatdebatt som rasat på kultur- och ledarsidor har LA hyllats för att hon vågar ställa ”kritiska frågor” – en intellektuell person som törs vara skeptisk och ”svära i klimatkyrkan”.
Maciej Zaremba i DN: ”Låt oss vara rädda om skeptikerna, de är ju så sällsynta”
Nina Solomin: Hur högt i tak har vi för de relevanta frågorna? – Fokus: ”Ja, de få individer som inte automatiskt gör och tänker som alla andra, är värdefulla för ett samhälle och en kultur som vill vara fri och intellektuellt vital. Dissidenterna i Sovjetunionen och det kommunistiska Europa var av det slaget.”
”För hur högt i tak har vi? Det är något som alla kulturredaktörer – och andra publicister – bör reflektera över. Ställs de relevanta frågorna? Eller är det så, som Andersson befarar i sin klimatkrönika, att det i vissa ämnen blivit suspekt att ställa frågor, ”för det ser ut som tvivel”.
Men vad är det för ”skeptiska frågor” hon ställt? Jag hittar dem inte. Jag ser enbart bevis för att hon inte lyft ett handtag för att se efter vad forskningen faktiskt säger. Det kommer ALLTID finnas akademiker som har avvikande åsikter om allt möjligt, det är en helt annan sak att publicera vetenskapliga bevis för dessa åsikter. Aldrig har väl dessa åsiktsmaskiner haft så stor makt och möjlighet att tjäna pengar som nu?
Jag klipper in från tidigare inlägg:
Låt oss en gång för alla klargöra att irritationen över Anderssons och liknande krönikorinte handlar om att de ställer frågor om vad vetenskapen egentligen säger. Alla borde vara nyfikna över den saken.
Lena Andersson, SvD: … knappast för mycket begärt att medborgarna får höra oklarheterna diskuteras tills de är nöjaktigt utredda. En sådan är varför det har funnits värmeperioder innan människan brände kol, körde bil och flög. Frågan är allt annat än insinuant, för jag känner inte till svaret.
Altstadt, Fokus: Jag vill exempelvis veta hur mycket människans utsläpp betyder i jämförelse med solens aktiviteter och är sambandet verkligen kausalt mellan ökade mängder koldioxid och temperaturökning?
Irritationen handlar om den häpnadsväckande slutsatsen att då de själva inte vet, så vet heller ingen annan. Eller att det skulle vara ett bevis på en konspiration vars omfattning vi aldrig sett maken till. Utan att uppvisa en antydan till att ha gjort en bakgrundskontroll bortom diverse blogginlägg slänger de sig istället på tangentbordet och skäller ut journalister och forskare efter noter.
Andersson påstår exempelvis att IPCC:s sammanfattande rapporter skulle mörka naturliga orsaker till klimatförändringarna, för där ”anges enbart människoskapade orsaker.” Det tar en minut att kontrollera att detta inte stämmer, något Andersson inte iddes göra (men beskyller andra för att inte vara kritiskt tänkande). Det här är standardmyt 1A hämtad direkt från nätet. Mycket annat av det hon påstår ligger på samma nivå. Inget av det som Andersson och andra kulturpersonligheter lyfter fram är något nytt, det har ältats i decennier.
IPCC har förstås inte heller ignorerat solens inverkan. Professor Lennart Bengtsson brukar gå hem i ”skeptiska” läger, hör honom i SwebbTV 2021 förklara att solens variationer inte korrelerar med nutida uppvärmning.
IPCC har heller inte ignorerat exempelvis Lindzens irishypotes eller astrofysikern Svensmarks forskning om solens aktivitet och kosmisk strålning, den finns kommenterad i alla de fyra senaste IPCC-rapporterna. Hypoteserna korrelerar helt enkelt inte med observationer. Om du inte litar på IPCC, läs vad Svensmark själv skrev 2009 då solen gick in i en mycket låg aktivitetsfas: den globala uppvärmningen har slutat och en nedkylning har börjat (WUWT 2009). Så blev inte fallet.
Och så vidare…
Idag är koldioxidens drivkraft i uppvärmningen inte bara en hypotes utan även empiriskt uppmätt, både vid jordytan (Feldman m fl 2015) och globalt via satellit (Kramer m fl 2021) – men ja, det är än så länge relativt korta mätserier och bara några av alla de pusselbitar som utgör helheten.
Det är mer än trettio år sedan världens alla länder var överens om att göra något åt utsläppen. I demokratisk anda har möte efter möte hållits för att få till avtal och en fungerande väg framåt. Även om det bevisligen inte gett önskade resultat kämpar folk röven av sig för att komma tillrätta med problemen på en demokratisk väg.
Likförbannat har varenda kultursideartikel som ”ställer kritiska frågor” refererat till filosofen Torbjörn Tännsjös inspel om att vi kanske måste ha en mer auktoritär styrning av samhället för att komma tillrätta med utsläppen. Som vore det en allmänrådande inställning hos de som faktiskt vill åstadkomma en förändring. Och nota benne, det inkluderar större delen av näringslivet!
Och kulturkrigarna nämner oftast inte med ett ord all den skit som gjorts, och fortfarande görs, för att motarbeta minsta åtgärd. Till och med sagde Lennart Bengtsson kallar tongivande ”skeptiska” rapporter för rena beställningsjobb med avsikt att förvanska vad forskningen faktiskt är överens om.
Forskare lägger enorm tid och kraft (nej, de blir inte avlönade av IPCC) för att sammanställa aktuellt forskningsläge. Någonstans måste dock vetenskap förmedlas till beslutsfattare och därför sammanställs även IPCC:s rapport Sammanfattning för beslutsfattare gemensamt av forskare och beslutsfattare, där forskare har ansvaret för att de som skrivs där också är det som beskrivs i huvudrapporterna.
Samma personer och organisationer som i decennier påstått att det inte skett någon uppvärmning försöker närmast desperat få det till att denna rapport är felaktig.
Nej, LA ställer inga ”kritiska frågor”, hon uppvisar bara en öronbedövande slapphet och arrogans. Och att hon sen hyllas för att vara skeptisk lagd är bisarrt för det är inget annat än kunskapsförakt. Vi lider definitivt ingen brist på denna typ av pseudoskeptiker.
Tänk om hon istället kunde ge oss något konkret råd om vad som skulle få henne att läsa/lyssna på naturvetenskaplig forskning!? Vi kan nämligen inte begära att världens akademiker ska göra mer för att förmedla kunskap än vad som har gjorts i klimatfrågan. Det går fan inte. Ändå ignoreras det. Eller om hon åtminstone kunde vara ärlig och säga att ja, det händer men jag skiter i alla bevis för rättigheten att göra som jag vill väger tyngre.
Jag vet förstås varifrån hon/de ha fått sina tvivel och jag har också i en mängd inlägg berättat varför man bör vara skeptisk (ja, på riktigt, inte bara vara motvalls för sakens skull). Eller varför inte läsa min bok Spelet om klimatet. Finns som både inbunden och pocket (tror Adlibris fortfarande har halva priset för den inbundna).
Det är inte bara naturvetenskapliga forskare som är överens om att åtgärder krävs för att förhindra allvarliga följder på grund av de pågående klimatförändringarna. Institute for Policy Integrity (New York University of Law) gjorde 2021 en undersökning där alla ekonomer som publicerat vetenskapliga artiklar inom klimatområdet tillfrågades om hur de såg på problematiken. 738 av dem svarade (svarsfrekvens 34%). Som synes i bilden nedan är det ytterst få som anser att konsekvenserna av klimatförändringarna är överdrivna.
Motorn i klimathotsförnekeriet har allt sedan början varit självutnämnda libertarianska/konservativa tankesmedjor. Lena Andersson tycks resonera enligt samma mall där ekonomin liknas vid en naturlag och jag får erkänna att jag ibland blir förundrad över hur naivt många av dessa marknadsfundamentalister ser på världen. I senaste krönikan skriver LA:
”… den fria ekonomins fundament, idén om att uppfylla det naturligt goda för det godas skull, individuellt självbestämmande, i motsats till nytta och ändamålsenlighet. Icke godtyckliga regler är ett nödvändigt men inte tillräckligt kriterium. Om staten styr medborgarnas liv men gör det lika för alla har vi givetvis inte en fri ekonomi.”
Herregud, det naturligt goda för det godas skull! Det går inte en dag utan att man får höra om diverse avarter och skit producerat i ”den fria ekonomins namn”. Att ogilla detta betyder inte att man därför vill införa kommunism. Hela anförandet är en jättelik halmgubbe, visst finns det några som ”vill ha det lika för alla” men det är knappast vad Parisavtalet innebär.
LA tycks vidare mena att Parisavtal och liknande målstyrning är att likna vid planekonomi och kränker den personliga friheten och principen om äganderätten. Argument som använts av Timbroanknutna personer i urminnes tider. Redan 1997 fick vi reda på att vi behöver äga de vilda djuren lite mer så ordnar det sig med utrotningar och sånt: Stefan Kraft rasar mot mot Göran Perssons miljöpolitik (tagen från denna tweet, samma sak upprepas i Krafts text Rörelsens gröna ansikte):
Anledningen till att vi har fått en bättre miljö är för att samhället har agerat trots högljutt motstånd från konservativa krafter med exakt samma argument och alarmism varenda gång. Det gäller i allt från utsläpp av SO2, freoner, PCB, bly från bensin och så vidare. Utfasningen av dessa problem skedde inte av sig självt på grund av en ekonomisk innovationslusta, åtgärder motarbetades i det längsta. Att marknadskrafterna är en enorm drivkraft när det väl sätter igång är en helt annan sak.
Visst innebär reglering av dessa utsläpp inskränkningar i företagsägarnas frihet att göra som de vill, men tänk om LA kunde reflektera över övriga medborgares frihet att behöva utsättas för dessa utsläpp. I alla nämnda fall är vetenskapen så klar den kan bli och i alla dessa fall har lobbyorganisationer hävdat motsatsen. Och gör så fortfarande.
Vems frihet är viktigast?
I inget av ovanstående fall har det krävts kommunism för att rätta till problemen. I inget av dessa fall har det inneburit samhällskollaps. Det är dock vad som påståtts varenda gång av kränkta libertarianska lobbyorganisationer och tankesmedjor.
Är frihet endast kännetecknat av att få driva företag som man vill? Hur påverkar det MIN frihet att exempelvis Hökmark driver en tankesmedja ihop med känd vetenskapsförnekande lobbyist utan att uppge finansiering SAMTIDIGT som han var välbetald EU-parlamentariker (med förmåner vanligt folk bara kan drömma om)?
Vill vi ha demokrati eller gå tillbaka till småfurstedömen där företagsledare bestämmer vad som är frihet?
Idag publicerar Timbro/Smedjan inlägg om att vi ska avhjälpa vattenbrist genom att höja priset när det behövs istället för att reglera användandet på annat sätt. Vilket i praktiken innebär att de som har råd kan fortsätta precis som de vill medan andra får stå för anpassningen till verkligheten. Är det frihet? För vem?
LA: ”Om dessutom växthusgaserna görs om till ett slags gift blir det visserligen absurt men åtgärderna står åtminstone inte i strid med de självägandets principer som många i smyg håller högt fast de har orsakat vår stundande ruin. Då kan utsläppen formuleras som en fråga om övergrepp – på människor, natur och framtid. Det är också vad som tankemässigt har skett. Koldioxiden är hin håle själv och måste förgöras.”
Eftersom LA argumenterar mot verkligheten krävs det förstås att hon tillverkar halmgubbar att ironisera emot. Hon argumenterar som ett tjurigt litet barn som inte får det lördagsgodis hon vill. Och jag gissar att hon får ganska bra betalt för det.
Att kämpa emot vetenskapen tycks vara något SvD:s ledarsida har som grej:
”Det är värt att påpeka att människans inverkan på jordens temperatur troligtvis överdrivs kraftigt i samhällsdebatten. Forskningen pekar allt mer på att vi upplever en naturlig variation i planetens medeltemperatur.” Nima Sanandaji/vd Captus
Och by the way, Greta Thunbergs protester ÄR en del av marknadsekonomin, bara det att LA och kompani inte gillar när efterfrågan som lyfts rör saker som påverkar deras personliga åsikter.
6 april 2022 publicerade SvD ännu en artikel från opinionsbildaren Lomborg på sin ledarsida. Den handlar om problematiken med Europas energiförsörjning kontra beroendet av rysk olja och gas.
Visst kan jag hålla med om att det är märklig tajming i att lägga ner fullt fungerande kärnkraftverk i förtid med tanke på den enorma omställning som måste till om koldioxidutsläppen ska ner. Lomborg vill dock se mer utvinning av gas via fracking i Europa, men han menar att detta har motarbetats med hjälp av rysk finansiering:
Jag betvivlar inte att ryska ”fossilintressen” gör lika mycket för att skydda sina marknadsandelar som västliga fossilbolag bevisligen har gjort och fortfarande gör. Jag blev bara nyfiken på vilka källor och bevis dessa påståenden bygger på (för ja, det finns all anledning att ta Lomborgs argument med några rejäla nypor salt).
Det visar sig att den länk Lomborg gett går till en debattartikel med rubriken:
The plot against fracking. How cheap energy was killed by Green lies and Russian propaganda.
Bara av titeln kan man ju misstänka att det inte är en helt objektiv analys av läget… Den är skriven av den konservativa brittiska politikern (som även är journalist och författare) Matt Ridley. Han är, eller har i alla fall varit, ”rådgivare” åt ”klimathotsskeptiska” tankesmedjan GWPF. Och ja, det finns anledning att ta även hans uttalande om klimatet med några nypor salt (han har dessutom ekonomiska intressen i kolindustrin).
Men det innebär ju inte automatiskt att han har fel. Vilka källor bygger han sitt uttalande på?
Han påstår som synes att den ryssponsrade lobbyismen mot fracking har skett helt öppet med en hänvisning till Natochefen Rasmussen. Men som jag har skrivit om tidigare, så ville Rassmusen inte ange några källor eller bevis för sitt uttalande: ”He declined to give details of those operations, saying: ‘That is my interpretation.’” (Och Nato tar avstånd från påståendet.) Knappast vad jag kallar ”this one out there in plain sight” som Ridley påstår.
(Som sagt, jag betvivlar inte att det kan vara sant, jag är bara fascinerad av hur ofta dessa sanningar är lika välunderbyggda som överkokta spaghettistrån.)
Men han ger en källa till: ”The Centre for European Studies found that the Russian government has invested $95 million in NGOs campaigning against shale gas.”
”According to one interviewee, mining shale gas in the EU would disadvantage Russia due to its due to its financial dependency on the EU’s gas imports. The Russian government has therefore invested €82 million in NGOs whose job is to persuade EU governments to stop shale gas exploration.58”
Det bygger alltså på en intervju, men under referens 58 står bara: ”Interview with anonymous contributor, 12 May 2015.”
Jag kan förstå om folk vill vara anonyma i sådana här ärenden, men vi får ingen mer information än så här. Det ges inga som helst handfasta bevis, de uppger inte ens vilka NGO:s som ska ha fått dessa pengar. Återigen, det kan mycket väl vara sant (det låter till och med troligt) men jag har blivit för cynisk för att blint tro på en lobbygrupps påståenden.
För visst finns det anledningar att vara skeptisk. Samma anklagelser framfördes mot miljöorganisationer i USA som protesterade mot fracking. De otroligt fluffigt underbyggda uppgifterna visade sig då komma från en astroturforganisation startad av en PR-byrå anlitad av fossilindustrin. Skrev om det här.
Och den studie Lomborg hänvisar till som ska visa att nyttan med fracking vida överstiger kostnaderna? Det är denna: Fracking, Coal, and Air Quality
Den säger att gas utvunnet via fracking har gjort att gaspriset i USA sjunkit och därmed konkurrerat ut kolkraftverk. Det har i sin tur lett till en förbättrad luftkvalitet och det är vinsterna med detta som har uppskattats. Det är alltså en jämförelse mellan kolets versus gasens påverkan på luftkvaliteten (mer korrekt andel små partiklar PM2.5). Den säger i övrigt ingenting om CO2-utsläpp eller hur fracking påverkar andra aspekter på miljön.
”Finally, we once again point out that this study by no means presents a full cost-benefit analysis of fracking.”
[Uppdatering 9/4: Visar sig att Lomborg inte heller verkar uppdaterad på läget, i t ex Polen har man gjort provborrningar och resultaten var så pass magra att oljebolag övergett projekten. Likaså i Storbritannien. Det verkar mest likna jakt på en fossil fantasi enligt denna artikel. ]
Jaja, kommer ju inte förändra något, jag är bara förundrad över hur lite det behövs för att få obekräftade påståenden att bli till fakta.
Till sommaren är det 50 år sen FN höll sin första miljökonferens i Stockholm. Då bildades även UNEP, Förenta nationernas miljöprogram. Detta ska högtidhållas med en ny konferens i vår kära hufvudstad i början av juni.
Min spaning är att detta kommer bli rena rama julafton för ”libertarianska/konservativa/fri-marknads”-debattörer. Vi kommer matas med exempel på hur miljömuppar alltid har varnat för miljökatastrofer som sen aldrig inträffade – allt har bara varit ogrundad alarmism.
Här ett tidningsklipp om konferensen (DN 1972) som länge rullat runt på nätet som bevis för denna obefogade undergångsretorik (uttalande av Maurice Strong):
Ingen som följt miljödebatten de senaste decennierna blir väl förvånad över att den danske statsvetaren Bjørn Lomborg redan har påbörjat denna process och bland annat sprider denna artikel (även översatt till engelska). I helgen publicerade SvD:s ledarsida (förstås) ännu en artikel av honom som hänvisar just till detta: 50 år av falsk miljöpanik (låst artikel [fick tips om att den kan läsas på engelska här).
I artikeln listar han, förutom FN-konferensen, diverse uttalanden och tidningsartiklar som ”ropat varg” om miljön och kontrar med:
”De hade allihop fel, eftersom de förbisåg den största resursen vi har: mänsklig uppfinningsrikedom.”
Detta är en nästan löjligt förenklad slutsats, för hur såg världen ut inför denna konferens 1972?
Svenske forskaren Svante Odén hade 1967 skrivit en insändare i DN där han beskrev att regnet blev allt surare på grund av industrins utsläpp (framförallt svaveldioxid) och innebar ett allvarligt hot mot flora och fauna med hela fiskpopulationer som försvunnit. En annan svensk forskare, Sören Jensen, hade 1966 lite av en slump lyckats visa hur oerhört spritt PCB var i naturen, läs hans historia i en rapport från 1972 (eller mitt tidigare inlägg: Det mystiska miljögiftet).
Smog i storstäder och industriområden var ett högst påtagligt problem, t ex i New York och Los Angeles. Man började också inse att blytillsatserna i bensinen spreds vida omkring och att detta påverkade hälsa och miljö.
Klorerade föreningar låg bakom en rad allvarliga incidenter, som en av världens värsta massförgiftningar i Japan 1968 kallad Yushō – risoljesjukan, kor på flera håll i världen drabbades av ”X-disease” orsakat av kemikalieexponering, Chicken Edema Disease, var ett annat begrepp på denna tid, enorma mängder kycklingar dog exempelvis i USA 1969 – också det pga kemikalier.
Det började också bli känt att dioxiner bildades vid tillverkning av många av de ”fantastiska” klorerade föreningar som då användes, liksom vid förbränning av avfall och att det inte var särskilt hälsosamt. Sen hade vi DDT, kvicksilver och en rad andra bekämpningsmedel som användes i princip helt utan tanke på hur det påverkade miljön mer än att det tvivelsutan var bra för skördarna.
Konferensen i Stockholm handlade om hur man skulle hantera den här typen av miljöproblem som sträckte sig över nationsgränser. De 26 punkter som avhandlades kan du se här. Att leta upp diverse överdrivna uttalanden för att exemplifiera alarmism är förstås effektivt, men att använda dem som bevis för att det inte existerade extremt allvarliga miljöproblem är ren populism. Och det har som bekant funkat utmärkt i propagandasyfte i alla tider. (Här kan du läsa Maurice Strongs öppningsanförande som är betydligt mer nyanserat än DN:s rubrik).
(Men visst, jag önskar också att ”man” var mer försiktig med uttalanden som ”vi har x antal år på oss” när det handlar om väldigt osäkra prognoser. Det är att pegga upp bollen för de som inte tycker det är någon fara på taket).
Åtgärder inom dessa områden kom inte av sig själva utan motarbetades hårt på sina håll . Det var inte lekfull uppfinningsrikedom eller plötsliga frivilliga infall från företag som stoppade mycket av det här, det rådde en ren kamp mellan miljöorganisationer, opinion, politiker och näringsliv. Volvo var till exempel inte särskilt pigga på att införa katalysatorer på sina bilar i Sverige trots att de tvingats till det i USA.
(Nej, jag är inte emot näringslivet och ja, de är och har alltid varit en självklar del av lösningen – mindre så när det gäller deras ideologiskt färgade lobbyorganisationer).
Självklart går det att hitta överdrifter och alarmism som inte har stöd i vetenskapen och dessa är förstås väldigt effektiva att använda i propagandasyfte. Men det förekommer precis lika mycket överdrifter åt andra hållet: inom i princip varenda miljöfråga påstås att åtgärder kommer leda till enorm arbetslöshet, konkurser, energibrist och allt vad det är. Saker som vi vet aldrig inträffade när insatser väl gjordes. Men ekonomiska katastrofprofetior tycks aldrig kunna klassas som alarmism.
Och så har det fortsatt allt sedan dess. Så här skrev exempelvis Fred Singer (känd klimatförvillare) om freoner:
Men åtgärder har haft effekt, de som skränar mest om överdriven miljöalarmism har vi INTE att tacka för följande förbättringar:
Och ja, jag tycker det är rätt bortskämt att bara slänga ur sig att allt detta hände bara för att BNP växte och alla blev rikare.
Lomborg kommenterar i SvD-artikeln även en uppmärksammad rapport från Rom-klubben:
”1972 kom också det första globala miljölarmet, rapporten ”Tillväxtens gränser”. Författarna förutspådde att de flesta naturresurser skulle ta slut inom ett par decennier, samtidigt som mänskligheten dukade under för miljöföroreningar.”
Detta är en ren lögn och du kan ladda ner en pdf av boken och läsa själv här. I sammanfattningen står att de pratar om bortom år 2100 och dessutom handlade det inte att allt skulle ta helt slut:
”The earth’s interlocking resources – the global system of nature in which we all live – probably cannot support present rates of economic and population growth much beyond the year 2100, if that long, even with advanced technology.”
(Relativt nya utvärderingar av Limits of Growth-rapporten menar för övrigt att ”spådomarna” fortfarande håller, läs t ex artikel i The Guardian.)
Ett oskyldigt litet fel? Såna gör vi ju alla.
Knappast, det är snarast modus operandi hos Lomborg att skarva, förvränga och plocka ihop lite av varje så att det passar hans världsbild – oavsett om det är sant eller inte eller bara en liten del av hela bilden. Läs till exempel mitt inägg: Ja, Lomborg bör tas med rejäla nypor salt.
Miljöfrågor är ofta extremt komplicerade och många gånger finns det varken svart-vita svar eller enkla lösningar. Det är dock beklämmande hur lätt diverse myter fastnar som sanningar även hos till synes seriösa debattörer.
DDT
”DDT-frågan” brukar vara ett tillförlitligt lackmustest på vilka kunskapskällor som används i denna aspekt. Det brukar påstås att 1970-talets DDT-förbud orsakat miljontals dödsfall i fattiga länder. Lomborg är (förstås) en av dem som hävdat att detta var ett förödande beslut.
Andra självsäkra debattörer som juristen, författaren Joakim Zander påpekade detta i Expressen så sent som förra året:
Och han är inte ensam. Mängder med libertarianska/konservativa tankesmedjor och lobbyorganisationer sprider budskapet helt okritiskt. Syndabocken brukar heta Rachel Carson. Många anser att hennes bok Tyst Vår från början av 1960-talet är startskottet för en omfattande miljörörelse. Competitive Enterprise Institute, huvudspelare även i klimatförvilllarbranschen, startade 2007 – när Carson skulle fyllt 100 år – en rätt makaber websida (RachelWasWrong) där de bland annat la upp bilder på afrikanska barn som dött av malaria:
”Her goal of getting rid of pesticides like DDT left uncounted millions vulnerable to deadly diseases like malaria.”
Carson likställs av vissa tankesmedjor och högerdebattörer vid massmördare som Stalin och Pol Pot. Breitbart: Google Celebrates the 20th Century’s Greatest Female Mass Murderer, Rachel Carson
Och precis som med klimatet är frågan så komplex att det finns enorma möjligheter till cherrypicking och rena lögner. Lobbyisten Steve Milloy har på sin sida Junk Science, med enorm spridning, listat 100 punkter som ska bevisa att DDT är helt problemfritt i motsats till vad alla alarmister säger. Det är ren desinformation.
Det är nämligen helt omöjligt att göra en sådan lista och råka missa all vetenskap som bevisar det motsatta. Och självklart använder han samma taktik som Lomborg (även om Lomborg nog får sägas även kan lyfta en del rimliga frågeställningar). Här kan du se ett exempel på den uppsjö av rena lögner han redovisar. Saker som är oerhört arbetsamt att kolla upp.
Och det finns massor med statistik som man med ett vant handlag kan använda i det syfte man vill, som den här grafen som visar hur antal malariafall ökade i Brasilien:
Som dock får en helt annan innebörd om man lägger till bildtexten (det handlar inte om DDT-förbud):
Zander hävdar ovan att DDT-förbudet grundas på en felaktig riskbedömning och att man inte beaktat alla konsekvenser det skulle få. Han har också skrivit på Twitter att Tyst Vår/Rachel Carson haft en oerhörd negativ inverkan på miljön i stort. I själva verket är det han som har dålig koll på orsak och verkan.
[Fick ”skäll” för att jag var oseriös att inte ha läst hans källa Wildavsky – har följt upp med ett inlägg om det.
Rachel Carson uttryckte klart och tydligt att problemen med insektsburna sjukdomar inte skulle förminskas, och hon argumenterade inte heller för ett totalförbud mot bekämpningsmedel, bara att de skulle användas så lite som möjligt för att undvika att skapa en värre fiende än den man först velat bli av med. Hon syftade på resistens och det stämde då, precis lika mycket som det gör idag, oavsett om vi pratar om DDT, glyfosat eller malariamediciner.
Tyst Vår var en nödvändig ögonöppnare för många och beskrev många väldokumenterade fall av allvarliga störningar i naturen pga överanvändning av bekämpningsmedel. Boken handlar inte alls bara om DDT som man ibland kan få intrycket av. USA:s förbud 1972 byggde naturligtvis inte heller på hennes slutsatser. Flera genomgångar av vetenskapen på området hade gjorts av bl a presidentens vetenskapliga råd både under Kennedys och Nixons administration.
Förbudet gällde dessutom användning inom jordbruket och innefattade inte bekämpning av malaria. Amerikanska företag fortsatte tillverka DDT långt efter detta förbud. Användningen av DDT i USA hade likaså minskat med runt 85% från 1959 till början på 70-talet, dvs långt innan förbudet (bland annat pga resistens hade gjort medlet mindre effektivt och det fanns bättre alternativ).
Det går inte att förneka att DDT var (och är) ett mycket effektivt bekämpningsmedel med låg akut toxicitet för människan. På flera ställen lyckades man helt få bort malaria vilket ledde till en optimism att man skulle kunna utrota sjukdomen. Och DDT blev huvudvapnet i WHO:s kampanj Global Malaria Eradication Program (GMEP) som startades 1955.
Man borde varit väl medveten om riskerna, i Grekland började exempelvis besprutning 1946 och den var framgångsrik, men 1951 blossade sjukdomen åter upp på grund av resistens mot DDT.
Men kampanjen tycktes ha belagts med skygglappar, tidigare kunskap och kontrollprogram lades åt sidan för att nästan helt fokusera på att utrota parasiten med hjälp av besprutning. Problemet var att man inte hade all nödvändig kunskap och det saknades kapacitet att hantera problemet på t ex den hårt drabbade landsbygden i Afrika.
”Destruction of mosquito breeding marshes, prevention of mosquito bites, and other measures traditionally used in malaria control were abandoned, depicted not only as unnecessary but as antagonistic to the higher goal of eradication. … Even the use of antimalarial drugs as a complementary measure was considered redundant at the beginning. At the same time, there was a general disregard for social and cultural barriers, which often prevented the acceptance of the campaign activities in many of the “remote areas.” ”
Nájera JA, González-Silva M, Alonso PL. Some lessons for the future from the Global Malaria Eradication Programme (1955-1969). PLoS Med. 2011;8(1):e1000412. Published 2011 Jan 25. doi:10.1371/journal.pmed.1000412
Under 1960-talet visade sig allt fler problem i form av resistens och återkommande utbrott. Sri Lanka såg länge ut att ha vara ett mönsterland och tycktes vara på god väg att utrota sjukdomen, men efter en tid av misskötta program blossade sjukdomsfallen upp igen 1968-69. Man utökade besprutningen med DDT men resistens gjorde att det inte hjälpte.
Malariaprogrammen tappade dessutom mycket av sin finansiering. USA drog 1963 in sina bidrag till WHO Malaria Special Account – ett hårt slag då de stått för 85% av finansieringen.
Man började inse att det var naivt att tro att man enkelt skulle kunna utrota sjukdomen via enbart besprutningsprogram och GMEP lades ner 1969. I början på sjuttiotalet kom sedan oljekris och ekonomiska bekymmer vilket också drabbade malariabekämpningen.
En studie har gått igenom fall från 1930 och framåt där malaria blossat upp igen.
Cohen, J.M., Smith, D.L., Cotter, C. et al. Malaria resurgence: a systematic review and assessment of its causes. Malar J11, 122 (2012). https://doi.org/10.1186/1475-2875-11-122
Den gemensamma nämnaren till detta är inte brist på DDT utan brist på resurser. Enbart besprutning är inte tillräckligt. Det behövs pengar, sjukvård, mediciner, kontrollprogram med fungerande infrastruktur och så vidare. Att skylla problemen enbart på förbudet mot användning av DDT inom jordbruket är helt enkelt ren och skär populism, men det passar ju in i narrativet för den som ”älskar frihet och hatar regleringar”.
Nedan en del grafer från Afrika (se liknande för andra världsdelar i artikeln ovan eller i mitt inlägg Var DDT-förbudet en katastrof?) Problemen uppstod som synes i många fall långt innan något DDT-förbud trätt i kraft.
Med det sagt, pendeln kan ju svänga över för långt åt andra hållet också, där varenda kemikalie anses vara livsfarlig. Det tycks ibland inte finnas något mellanting mellan totalförbud och att vräka ut ton efter ton på minsta åkerplätt.
Nåväl, det finns hur mycket som helst att skriva om detta, men det är valår och 50-årsjubileum för FN:s miljökonferens; jag gissar att valda delar av M-KD-SD-trojkan kommer köra ”Allt är bara alarmism”-argumentationen på repeat! Vi kommer matas med tidningsklipp och liknande. Timbro och SvD:s ledarsida kommer haka på, eller om det är tvärtom, SvD som leder dansen? Det är väl visserligen samma personer i hög grad…
Och jag tvivlar inte heller på att vissa miljöpartister och andra kommer bistå med upplagda smashlägen via obefogad alarmism och märkliga förslag.
Utvecklingen i klimatdebatten på senare tid är inte heller oväntad. Lomborg skriver t ex i sin SvD-artikel:
”Aktivistiska politiker i rika länder petar med åtgärder på marginalen och skyfflar subventioner över dyra lyxprojekt som elbilar, sol- och vindkraft, medan FN slår fast att det inte går att se någon mätbar effekt av det senaste decenniets klimatåtgärder.”
I verkligheten har kolindustrin snudd på kollapsat sedan 2015 och Parisavtalet. Priset för förnybar energi har rasat snabbare än någon tycks ha kunnat föreställa sig. Detta är också anledningen till att IPCC:s värstascenario RCP8.5 numera anses vara osannolikt (det är väl typ enbart Lomborg som fortfarande anser att ”sikta på” 3,75 C:s uppvärmning till år 2100 är mest kostnadseffektivt). Detta har inte hänt av sig självt, tvärtom har det ihärdigt motarbetats av både Lomborg och en uppsjö av tankesmedjor.
Men var så säker, det kommer inte dröja länge förrän marknaden och den växande BNP:n får cred för alla framgångar. De som tvivlat på all klimatvetenskap i evigheter skryter nu om att de är de verkliga ”klimatvännerna”.
Och vips, nu börjar det låta som att det knappt aldrig existerat ett problem. Och att 3-4C uppvärmning (ja, lägger man till osäkerheter är det fullt möjligt fortfarande) inte innebär några särskilt allvarliga problem.
Jaja, det här är the-never-ending-story och jag har inga större förhoppningar om att något kommer ändras, ser verkligen inte fram mot valkampanjen.
Maths Nilsson, författare 