Kategori: Samhälle

Kritiken mot medias klimatrapportering är bedrövligt dålig

Den Av Mathsi Klimat, Samhälle, Uncategorized, Vetenskap19 kommentarer

Det finns självklart saker man kan kritisera och klassa som överdriven alarmism inom klimatdebatten. Problemet är att så mycket av det som skrivs för att kritisera medias rapportering oftast är brutalt dåligt underbyggt och mynnar snudd på alltid ut i nästan parodiska felaktigheter. (Jag tänker inte kommentera överdramatiska tidningsrubriker, de skrivs inom exakt alla områden, sluta låtsas vara chockad över att de finns). Här följer några exempel:

9 augusti förra året publicerade IPCC sin sjätte stora rapport AR6 WG1 (dvs den delrapport som berör fysiken bakom klimatförändringarna). Två dagar efter detta valde Fokus istället att göra en egen amatörbedömning där ”Erik Hörstadius stämmer av kunskapsläget i klimatfrågan”.

Det är en helt makalöst kass artikel, skrev om det här. IPCC hade alltså precis slagit fast att det inte råder några som helst tvivel om att uppvärmningen beror på våra utsläpp. Hörstadius:

”Här är är två centrala klimatfrågor som vetenskapen ännu inte har svar på: Hur mycket av temperaturökningen beror på människans användande av fossila bränslen? Alltså: hur antropogen är den, respektive hur mycket beror på naturlig variation.”

SD:s Elsa Widding används som referens för att berätta att det bara är pensionerade professorer som vågar ha en avvikande uppfattning då de inte längre riskerar att missta forskningsanslag.

Hörstadius ifrågasätter om forskningen verkligen är överens om att mänsklighetens utsläpp påverkar klimatet med hänvisning till ett gammalt upprop (som jag har skrivit om här: 31000 forskare bestrider konsensus om klimatet. Eller?

Ekonomen John Hassler berättar vikten av att applicera marknadsekonomi och tillfrågas om vad de naturvetenskapliga forskarna kommit fram till:

– Jag har länge noterat hur stor osäkerheten är. IPCC kan faktiskt inte ens fastslå bortom allt tvivel att den globala uppvärmningen beror på utsläppen.

Tvärtemot vad IPCC-rapporten säger.

Ekonomen Nordhaus åsikter tas upp. Icke-forskaren Michael Shellenbergers åsikter om att de fattiga måste få fortsätta använda fossila bränslen lyfts. Och så vidare, för det finns fler felaktigheter: Tips till klimatdebattörer – artiklar i Fokus och SvD.

Det var alltså en rapport om den fysikaliska vetenskapen som forskare har sammanställt under ett par års tid. I Fokus är det ekonomer som får ge sin syn på saken, sammanställt av en skribent som, vad jag kan hitta, aldrig skrivit om vetenskap tidigare. En lång radda av gamla uttjatade felaktiga påståenden.

Lobbygruppen Näringslivets medieservice påstod att när medier skriver om havsnivåökningar så nämns enbart värstascenariot i en majoritet av artiklarna. Men för att komma fram till detta var de tvungna att ignorera 75 procent av alla de artiklar de undersökt, och dessutom felklassificerat ett antal som jag orkade kolla. Men inte ens då var utslaget särskilt klart: Svårt ta er klimatstudie om medierna på allvar

Kvartal publicerade så sent som i slutet av förra året artikeln Från istid till värmedöd där det beskrivs att människan alltid har larmat om undergång. På 1970-talet handlade det om varningar för en ny istid och nu är det värmekollaps. Baserat på tidningsklipp konstateras att: ”Slutligen, för 50 år sedan spåddes alltså istid och mänsklighetens undergång.”

Genom att körsbärsplocka kan man få fram precis vad man vill. Det här är gammal skåpmat i klimatdebatten och det är bedrövligt att skribenten inte med ett ord belyser att skillnaden då och nu är avgrundsdjup! Men redan på 70-talet handlade en klar majoritet av de vetenskapligt publicerade artiklarna en uppvärmning. Alarmism om istid på 70-talet? Konsten att plocka körsbär.

Från artikel i Bulletin of the American Meteorological Society 2008:

En Aftonbladetartikel ska till exempel ha hänvisat till ”klimatforskaren Göran Windelius som tillsammans med internationella forskare studerat himlakropparnas rörelser och jämfört med långa tidsserier av väderstatistik.” 

Klimatforskare?

Enligt Google scholar finns han med på en artikel och ett kapitel i en bok, men han har ingen anknytning till något universitet eller liknande. Här en text där han beskriver sin tes som handlar om att astronomiska cykler kan förklara uppvärmningen. Den är från början av 1990-talet men det är EXAKT samma argument som fortfarande snurrar runt på Klimatsans och andra bloggar. Hur många sådana hypoteser finns det? Klimatspådomar vi (inte) minns. Genom att körsbärsplocka skulle jag kunna skriva samma artikel som Kvartal publicerat, men att det i stället handlar om att man på 2010-talet larmar för en ny istid.

Kvartal berättar också att det tydligen skrevs om en kommande istid i skönlitteraturen. ”Klimatfrågan behandlades även litterärt. En roman med klimattema av Christer Persson, Den inre fienden (Bonniers 1971), fick fina recensioner på Dagens Nyheters kultursida den 24 september detta år. Boken skildrade en snar ”framtid då naturresurserna var förstörda” och jorden var snudd på obeboelig: en ny istid var på väg, på vintern var det minus 70 grader!”

Där ser man.

Det hänvisas även till Tor Ragnar Gerholm, professor i kärnfysik och folkbildare. Han var alltså inte klimatforskare men mycket aktiv i klimatdebatten. Han satt exempelvis i ”tankesmedjan” Science and Environmental Policy Project (SEPP) vetenskapliga råd. Det är fysikern Fred Singers organisation och han har varit en nestor i att bestrida vetenskapen bakom försurning pga SO2-utsläpp, freoners verkan på ozonlagret och klimatförändringarna.

Visst förekom det larm om en ny istid, men det som beskrivs i Kvartals artikel är inte ett dugg representativt för vad vetenskapen då sa! (Och tänk att när den här typen av argument förs fram så glöms det alltid bort att samma människor och samma organisationer som dissar IPCC också spådde västvärldens undergång när utsläpp av bly, SO2, freoner osv skulle regleras).

Elsa Widding är ju en följetong här på bloggen. Hon säger sig vilja förklara för folk vad som ”egentligen” står i IPCC:s huvudrapporter till skillnad från vad media gör:

”Det övergripande syftet med mitt engagemang är att försöka bidra till en opartisk och saklig debatt baserad på data och faktiska observationer i IPCCs vetenskapliga underlag. Jag baseras i allt väsentligt mitt arbete på IPCCs vetenskapliga rapporter.”

Faktum är att hon enligt egen utsago tänkt berätta om detta i en bok med arbetsnamnet Blåsningen. Tydligen skulle den ha getts ut i slutet av förra året men hon hade blivit rådd att avvakta till efter IPCC AR6-rapportens alla delar getts ut och sammanställts i en ”syntesrapport” (planerad till i slutet av 2022). Anledning ska vara att hon blev ”nu osäker på hur jag får använda bilder och referat från AR6 eftersom denna enbart finns i draftversion.”

Alltså, man får inte använda deras bilder i kommersiellt syfte utan tillstånd ens efter finala rapporterna är klara.

En krystad förklaring i mina öron men jag antar att Sverigedemokraterna tyckte det passade bra att hon sköt upp publiceringen till efter valet just som hon anslutit till partiet (hon står som nr 12 på deras riksdagslista och kommer med all sannolikhet sitta där efter valet).

Varför då frågar ni kanske? Jo, för att hon inte alls har koll på vad IPCC säger, och för att det mesta hon framför går helt på tvärs mot även de mest säkerställda slutsatserna. Se några av mina inlägg här, här, här, här, här, här eller här osv. Två andra korta exempel:

I intervju 2019: ”Koldioxidhypotesen lades fram redan 1816 men är fortfarande inte mer än just en hypotes, förklarar hon.”

I ett brevsvar till frågor från SVT (som hon själv publicerat på Klimatupplysningen) påstår hon att IPCC skrivit ner säkerheten om hur mycket människan påverkat uppvärmningen och att de inte längre anger några siffror:

Men det är helt enkelt inte sant (understrykningarna hör samman med annat inlägg dock):

Och det här är INTE några undantag utan snarare regel (det är dock inget som t ex Kvartal brydde sig om när de gjorde en timslång intervju med henne och inledde med att belysa hur hon förtjänstfullt ”visselblåste” i Nuonaffären).

Widdings kommentar om Greta Thunberg är med tanke på detta närmast tragikomisk (samma intervju som ovan):

”– Hon [Greta] är vuxenvärldens förlängda arm, en lobbyist helt utan koppling till vetenskap. Dessutom är hon inte insatt i sakfrågan även om hon säkert har lärt sig några användbara fraser utantill. Jag ser det som omöjligt för en person som inte ens gått klart skolan att sätta sig in i de här komplexa frågorna.”

Greta säger, vad jag vet, att vi ska lyssna på forskare, inte på henne.

Lena Andersson: : Journalistiken sviker sitt uppdrag i klimatfrågan (Svenska Dagbladets ledarsida (21/8 2021)).

”Man måste få ha olika åsikter utan att hängas ut som kättare.” .

Hon replikerar på kritik:

”Då är det knappast för mycket begärt att medborgarna får höra oklarheterna diskuteras tills de är nöjaktigt utredda.”

Jo, man får ha olika åsikter, men man kan inte räkna med att bli tagen på allvar när man i en av Sveriges största tidningar gång på gång kläcker ur sig rena felaktigheter. För det handlar inte om tyckande utan om vad som är vetenskapligt publicerat. Och hur kan något bli nöjaktigt utrett när LA i sina texter visar att hon själv inte ens brytt sig om att öppna och titta efter vad de rapporter hon sågar faktiskt skriver om saken!?

(Jag har skrivit om det flera gånger på bloggen, t ex här, får räcka så nu…)

Här har jag skrivit om statsvetare Emil Uddhammars artikel 2019 i Axess, Kraven på lydnad i klimatdebatten. Det finns en del ansatser jag kan hålla med om men som i nästan alla av dessa pseudokritiska inlägg trillar det över kanten, för det blir så uppenbart att han inte tagit del av vad som utspelats genom decennierna. Han skriver:

”Grunden för den offentliga journalistiken och debatten i ett öppet samhälle bör vara ett kritiskt förhållningssätt. Så brukar vi tänka, och det gäller givetvis även läsare och allmänhet. Detta är också i linje med vetenskapsfilosofen Karl Poppers kritisk-rationella metod, vilken han kortfattat beskrev som ”conjectures and refutations”, teser och motbevis.”

”Här handlar det alltså om att åstadkomma blind tro och lydnad hos läsaren; krisen är så stor, tycks Alestig och Guardian mena, att normala kritiska kapaciteter – ”vårt försvar” – bör läggas åt sidan.”

Teser och motbevis ja. Vet Uddhammar exempelvis hur många gånger den danske astrofysikern Svensmarks hypoteser dragits fram och påståtts ha ignorerats? Otaliga. Och det görs fortfarande. Men Svensmarks artiklar finns kommenterade i alla de fyra senaste stora rapporterna. Ja, ALLA. Hans hypotes korrelerar helt enkelt inte med observationer.

Har den kände forskaren Richard Lindzens hypoteser ignorerats (som t ex förvillarnätverket Clintel påstår efter senaste IPCC-rapporten)? Här är några vetenskapliga artiklar som undersökt saken:

Fu 2001, Lin 2002, Hartmann 2002, Lin 2004, Wong 2004, Forster 2006, Su 2008, Murphy 2009, Chung 2010, Trenberth 2010, Dressler 2011.

Det diskuteras även i IPCC förra rapport. Så nej, det har inte ignorerats. Karl Popper skulle vända sig i sin grav om man visste i vilka sammanhang hans namn används. För så här fortsätter det i all oändlighet.

Om man vill ha en konstruktiv debatt får man fan anstränga sig lite och åtminstone ge sken av att man gjort lite efterforskningar på riktigt. Det är lätt att linda in sitt tyckande i fina teoretiska resonemang om hur en debatt minsann ska föras med ett öppet kritiskt sinne där alla ska få komma till tals. Men det funkar inte när bara ”ena sidan” måste förhålla sig till vad som är vetenskapligt publicerat. Visst bör man ge alla en ärlig chans men efter ett tag kan man faktiskt förbruka sitt förtroende som trovärdig källa.

Ann Charlott Altstadt har ju en inledande bra ansats när hon på Bulletin kommenterar Media rapporterar fel om FN:s klimatrapport. Hon skriver:

”Det mest extrema scenariot RCA8.5 [ska vara RCP8.5], som 2013 lyftes som det mest troliga, bedöms ha låg sannolikhet för att faktiskt inträffa.”

Det är sant att detta scenario numera bedöms som osannolikt och jag kan hålla med om att det kanske kunnat meddelats tydligare (även om exempelvis Rockström påpekat det i Aktuelltsändning). Det finns dessutom forskare som fortfarande använder uttrycket business as usual om detta scenario, vilket inte är sant.

Men nej, IPCC gör ingen sannolikhetsbedömning av scenarierna i WG1-rapporterna och det stämmer inte att de tidigare bedömde detta scenario som mest sannolikt som Altstadt påstår.

Hon refererar till statsvetaren Roger Pielke Jr som har detta som något av en käpphäst. Hon (dvs Pielke Jr) menar att scenariot är byggt på helt befängda antaganden om utsläppsnivåer. Men det går att hamna på dessa koncentrationer av koldioxid i atmosfären även på ”annat sätt” beroende på osäkerheter i kolcykeln och liknande (även om alla forskare verkar vara rörande överens om att det inte längre är sannolikt). Från IPCC:

Och man kan ju tillägga att det inte är särskilt länge sen Pielke Jr själv ansåg att RCP8.5 inte var tillräckligt alarmerande för att beskriva framtiden: The fierce debate over future scenarios (RCP8.5)

Men Altstadts antydan till rimlig kritik blandas ganska omedelbart upp med felaktigheter och halmgubbar. Här om mediernas rapportering om extremväder:

”Och de låter oss också helt felaktigt tro att klimatpanelen konstaterat att extremväder som översvämningar, extrem blåst, hagel, åskväder, blixtar och tropiska cykloner beror på ökande koldioxidutsläpp. Vilket inte stämmer.”

Jaså, gjorde de? Det går säkert att hitta exempel men det var knappast vad medier i stort rapporterade om (av det jag läst och vi får heller inga exempel från Altstadt). Snarare är det hon som helt låter bli att nämna de trender som faktiskt är säkerställda. Här från SVT:

DN tar heller inte upp de väderextremer som Altstadt nämner. Inte ens i Aftonbladets artikel med den löjliga rubriken Skräckrapport för klimatet nämner det, texten är betydligt mer sansad än rubriken. (Ja, jag tycker också de borde sluta med sån skit men man behöver ju inte bli tramsig och och avfärda all klimatforskning för det.)

Och sedan kommer de närmast obligatoriska halmgubbarna:

”Mot det politiska klustertrasslet hjälper det knappast att nolla utsläpp. Om inte återgången till ett förindustriellt agrarsamhälle, medan Indiens och Kinas ekonomier får växa på fossila bränslen, är ett rättmätigt straff för vår västerländska existens.”

Från en som beskyller andra för alarmism…

Med detta sagt, det finns extremister som överdriver åt det alarmistiska hållet:

Men, det är nästan undantagslöst så att de som ska ”vara skeptiska” på ledarsidor och i krönikor tar detta som intäkt för att IPCC:s slutsatser inte är att lita på, att alternativa hypoteser och naturliga faktorer som påverkar klimatet ska ha ignorerats och så vidare.

Det är inte så att man inte ”får” kritisera klimatdebatten. Allt detta har bara ältats till förbannelse och kultursidornas nutida gnällargument har motbevisats för minst tio år sen (låt mig gissa att de flesta av dessa låtsasskeptiker började engagera sig i klimatfrågan först när Greta Thunberg fick media att lyfta frågan, nästan 30 år efter att världens länder var överens om att minska utsläppen).

De har inte tystats, det ges ut böcker, debattsidorna har varit fulla med inlägg, M och KD tog dessutom hjälp av Stockholmsinitiativet att anordna seminarier för Riksdagen där dessa röster fick höras och berätta om Climategate och allt vad det var. Lomborg kan retweeta väderkartsgate och vinkla siffror precis hur han vill men har ändå fritt inträde till alla konservativa ledarspalter världen över. Osv osv.

Man behöver definitivt inte vara dum för att börja tvivla på klimatvetenskapen. Jag tror inte folk i allmänhet är medvetna om hur omfattande och övertygande desinformationskampanjerna har varit genom åren, vilket jag beskrivit i min bok Spelet om klimatet.

Väderkartsgate del 2

Den Av Mathsi Samhälle, Vetenskap4 kommentarer

Det blev ett himla hallå om mitt inlägg om de där alarmistiskt färgade väderkartorna igår. Och sådana här saker tar aldrig slut. Om den moderate riksdagsledamoten Jan Ericson pudlade för att han okritiskt delade meme från SD-revolver-Kjelle?

Nej, inte vad jag kunde se och det brukar inte funka så i den här ”debatten”. Istället slängdes nästa bild fram. Jag orkade inte kommentera den då, vilket togs för intäkt att han hade haft rätt i alla fall (som också brukligt är).

Det är nedanstående bild det handlar om. 10 °C visas med varma färger, ytterligare ett, som han säger, bevis för att en ”Subtil hjärntvätt av svenska folket pågår”:

Som vanligt får man bara en bild utan länk och utan uppgifter om varifrån och när skärmdumpen är tagen. Ska man körsbärsplocka är det förstås bra om det blir så svårt som möjligt att kolla upp kontexten bakom ett påstående. I det här fallet var det dock inte så svårt, bilden är från TV4 Nyhetsmorgon den 9 juli (kan ses t o m 23 juli).

Så hur alarmistiskt var programmet?

I själva väderpresentationerna används nedanstående karta, här vid ca 11 min in i programmet (ta mina tidsangivelserna med några nypor salt…):

Ungefär 18 min in körs ett lite längre inslag om vädret. Återigen används denna karta:

Men efter några minuter dyker den upp: hjärntvättarkartan:

Men bara ett kort ögonblick senare slänger de in Europakartan:

Nu är det grönt och kallt i Sverige!!! Hm, syntax error i hjärntvättandet och svenska folket blir alldeles förvirrade över vilket budskap etablissemanget egentligen försöker propagandera ut.

Jaja, man får förstås välja att gå i taket över färgvalet om man vill. Det är väl bara att acceptera att grävstjärnan Rebecca Weidmo Uvell och Samnytt gör vad som helst för att få sina klickpengar men det är rätt sorgligt att riksdagsledamöter hämtar näring ur samma mylla.

Läser man in en konspiration i detta skulle jag nog vilja påstå att det är ett lackmustest på hur långt ner i kaninhålet man har krupit. Jag tror större delen av Sveriges befolkning mest tar fram skämskudden över att detta faktiskt debatteras. Ja, jag tror faktiskt att även större delen av Jan Ericsons partikollegor gör detsamma (tyvärr inte alla dock). Men det är öronbedövande tyst från dem – rent ut sagt pinsamt för att vara Sveriges näst största parti.

Citerar Ali Esbatis kommentar om hela det här tramset: Jag tycker ändå att det är en speciell känsla, detta att i realtid se bärande delar av vår civilisation kollapsa. Här illustrerad av att en M-riksdagsman jobbar vidare med tanken om att rapportering om lufttemperatur utgör ”subtil hjärntvätt av svenska folket”.

Väderkartorna hjärntvättar svenskarna

Den Av Mathsi Samhälle, Uncategorized, Vetenskap20 kommentarer

”Slutsats kvarstår. Subtil hjärntvätt av svenska folket pågår.”

Ovanstående är ett ordagrant citat från den moderate riksdagsledamoten Jan Ericson (JE) – som länge har ifrågasatt IPCC:s slutsatser. Här är hela tweeten:

Det handlar om att svensk media använder en alarmistisk färgsättning av väderkartorna. Det har cirkulerat många sådana fejkade påståenden i olika utformning på sistone, se några nedan. JE:s raderade sin första tweet om detta efter det att jag kommenterat att den visade minusgrader i Sverige, vilket det bevisligen inte var i juli. Men som synes lade han ut det igen efter att ha ”kollat med sina källor”, men då delat upp bilderna och tagit bort kommentaren ”Peter Lindmark väderservice”, som kommer från nedanstående FB-inlägg:

Bilden sägs komma från ”Kjelle Eklund” och länken går till dennes FB-konto som inte varit aktivt på flera år:

Kjelle med revolver och SD-logga….

Stämmer väderkartorna? Ja, det gör de säkert var för sig. Men den svenska bilden är inte från TV4 som JE och PL hävdar utan från SVT:s Morgonstudio. Och nej, bilden kommer inte från SVT:s torsdagssändning, meteorologen på bild jobbade inte ens under torsdagens sändning (kolla SVT-Play själv). Det står till och med måndag på svenska kartan och torsdag (jue) på den spanska. JE:s påstående ovan är alltså inte sant oavsett vad hans anonyma källor hävdar.

Tittar man på den spanska bilden ser man som sagt att det är minusgrader eller strax över nollan i Storbritannien och södra Sverige (vit/turkos färg). Jag tänkte först att det är taget från en annan tidpunkt men så behöver inte vara fallet. En person på Twitter påpekade att det faktiskt står 850 HPA på den spanska bilden.

850 hPa (hektoPascal) visar temperaturen cirka 1500 m upp i atmosfären. Där påverkas inte temperaturen av dag-natt-variationer och visar mer tydligt hur varm- och kallfronter rör sig och brukar därför användas i prognoser istället för marktemperaturer. Här dagsfärsk bild och text från ECMWF, European Centre for Medium-Range Weather Forecasts.

”Air temperatures (in ºC) at 850 hPa (about 1.5 km above sea level) are shown using colour shading with intervals of 4ºC – click on the middle icon to the bottom right for the scale.

”The 850 hPa level is usually just above the boundary layer and at this level the day-night variation in temperature is generally negligible.   Therefore air temperature at 850 hPa can be used to distinguish between warm and cold air masses or indicate frontal zones (i.e. areas of large temperature gradient, where the isotherms are more closely packed together).  Sometimes the temperature at 850 hPa can be used to assess roughly the maximum daytime temperature at sea level by adding 10ºC to 15ºC (interpolate for higher ground).  However, there are situations when this method does not apply, particularly in winter.”

Och vad visar den svenska väderkartan från oklart datum, marktemperaturer? Jag har ingen aning men det finns inget som tyder på att den gjorda jämförelsen är äpplen mot äpplen.

För övrigt tycker jag det här är rent jävla trams. Man letar upp detaljer, enstaka fel i media, förvanskar och förstorar och ropar sig blåa om konspiration.

Jo, spansk media kan också använda rödfärg, här från samma datum som JE/PL:s bilder ska vara tagna ifrån:

Jan Ericson är inte enda moderaten som håller på med det här tramset, än värre är väl Lars Beckman som gång på gång bara ”ställer en fråga”:

Ingen av kartorna är från det år som anges i bilden, vilket Källkritikbyrån har tagit upp. Det är dessutom två helt olika typer av väderkartor som används, se text under bild nedan.

Det är dock inte sant som Källkritikbyrån säger att enbart handritade kartor användes 1986, men grafiken var inte på samma nivå som nu:

Visst är det kul att vi fått hit Trumpismen? Steve Bannons ord ekar: Flood the zone with shit! Jag är faktiskt förvånad över att ett seriöst parti som Moderaterna låter det här pajaseriet få fortsätta. Eller var förvånad rättare sagt, numera blir jag inte längre förvånad över något som dras upp av vissa politiker. JE har många följare på Twitter och tokrasisten Katerina Janouch retweetade hans inlägg ovan. Men jag lär väl bli förvånad över att jag kommer bli förvånad över kommande utspel. Valrörelsen har ju knappt börjat.

Sådant här slutar aldrig, en ny bild spottas fram, se Väderkartsgate del 2.

[Uppdatering: Här en tråd om motsvarande tjafs i Storbritannien:

[Uppdatering 24/7: Sverigedemokraterna ville uppenbarligen inte heller missa chansen att lägga en bredsida mot mainstream media via deras youtubekanla Riks:

Uppdatering: Denna konspiration finns även med i hennes senaste bok:

De två bilderna … är en nästan övertydlig illustration hur strategin hos Public Service har förändrats sedan 40 år. … Den här typen av små nyansers manipulation av budskapet genom tonfall, anspelningar, bilder, färger och jämförelse med tidigare väder, i en viss riktining, ger subtila anspelningar på kommande elände.

Hon försöker alltså leda detta i bevis genom att jämföra hur Svt rapporterade om vädret 2022 jämfört med 1982. Hon brydde sig inte ens om att ta bort TV4-loggan (som bildades 1990 för övrigt)…

Lena Andersson undviker kärnfrågan (igen)

Den Av Mathsi Klimat, Samhälle, Uncategorized, Vetenskap10 kommentarer

Lena Andersson är återigen i klimattagen med en text på SvD:s ledarsidor (9 juli). Ännu en gång verkar det handla om ilskan över hur journalister bedriver klimataktivism och att ”klimatåtgärder” inskränker människans frihet. Ingressen:

”Särdraget hos den fria ekonomin är att den saknar mål. Den går därför inte att förena med klimatrelaterade krav på målstyrning av produktionen, med mindre att den inte längre blir fri.”

Eller jag får nog rätta mig, det är inte människans frihet hon åberopar. Det verkar vara människans frihet att driva företag utan att staten lägger sig i som är bekymret. Ja, i mina ögon tycks artikeln mest handla om den kränkthet hon känner över diskrepansen mellan verklighet och hennes utopiska bild av hur samhället borde fungera.

LA menar att eftersom nedstängningar och husarrester under pandemin fick en högst marginell påverkan på CO2-utsläppen så är det ett bevis på vad som är möjligt och önskvärt att göra gällande ”klimatpåverkande aktiviteter”. Hon fortsätter:

”I stället fortsätter en aktivistisk klimatjournalistik att utifrån forskningsrön göra upp skrivbordskonstruerade planer på hur samhällen ska styras och utformas. Som om det vore för naturvetenskapen att avgöra och inte längre ett ämne inom den politiska filosofins domän, en fråga om vad människan är och inte är, om oföränderliga idéer rörande frihet och tvång, rätt och orätt.”

Nej, det är förstås inte upp till naturvetenskapen att bestämma hur vi styr samhället. Men, och det är här LA vimsar ut i tassemarkerna, vi har att rätta oss efter fysikaliska och biologiska ”lagar” vare sig vi vill det eller inte.

Man kan till exempel bli kränkt av att fisken tar slut vid långvarigt överfiske (oaktat orsak) men det får till slut konsekvenser och vi har sett otaliga exempel på detta. Om vi inte vill uppleva dessa kända och okända konsekvenser finns det bara ett alternativ, att ändra beteende. Hos marknadsfundamentalister kan det dock låta så här:

Climate Policy: Adaptation, Not Mitigation. ”When fish get harder to catch, fishermen whose incomes are at stake have every incentive to find ways of increasing productivity of fisheries (e.g. fish farming) or lowering their production costs, or both. And to the extent that fewer fish of one species means that the price of those fish will rise, market opportunists have an incentive to find a substitute that is cheaper.”

Det är lite som när Gråben rusar ut för ett stup och sen försöker backa tillbaka. Jämför torskfisket i Newfoundland och Norge som var på väg åt samma håll båda två. (Självklart ligger det annat bakom än enbart marknadsmekanismer (som idiotsubventionerad EU-fiskeflotta)).

Samma princip gäller förstås vad det gäller klimatet. CO2 absorberar IR-strålning, man kan bli kränkt av detta faktum men det är inte särskilt konstruktivt. I den pseudoklimatdebatt som rasat på kultur- och ledarsidor har LA hyllats för att hon vågar ställa ”kritiska frågor” – en intellektuell person som törs vara skeptisk och ”svära i klimatkyrkan”.

Maciej Zaremba i DN: ”Låt oss vara rädda om skeptikerna, de är ju så sällsynta”

Nina Solomin: Hur högt i tak har vi för de relevanta frågorna? – Fokus: ”Ja, de få individer som inte automatiskt gör och tänker som alla andra, är värdefulla för ett samhälle och en kultur som vill vara fri och intellektuellt vital. Dissidenterna i Sovjetunionen och det kommunistiska Europa var av det slaget.”

”För hur högt i tak har vi? Det är något som alla kulturredaktörer – och andra publicister – bör reflektera över. Ställs de relevanta frågorna? Eller är det så, som Andersson befarar i sin klimatkrönika, att det i vissa ämnen blivit suspekt att ställa frågor, ”för det ser ut som tvivel”.

Men vad är det för ”skeptiska frågor” hon ställt? Jag hittar dem inte. Jag ser enbart bevis för att hon inte lyft ett handtag för att se efter vad forskningen faktiskt säger. Det kommer ALLTID finnas akademiker som har avvikande åsikter om allt möjligt, det är en helt annan sak att publicera vetenskapliga bevis för dessa åsikter. Aldrig har väl dessa åsiktsmaskiner haft så stor makt och möjlighet att tjäna pengar som nu?

Jag klipper in från tidigare inlägg:

Låt oss en gång för alla klargöra att irritationen över Anderssons och liknande krönikor inte handlar om att de ställer frågor om vad vetenskapen egentligen säger. Alla borde vara nyfikna över den saken.

Lena Andersson, SvD: … knappast för mycket begärt att medborgarna får höra oklarheterna diskuteras tills de är nöjaktigt utredda. En sådan är varför det har funnits värmeperioder innan människan brände kol, körde bil och flög. Frågan är allt annat än insinuant, för jag känner inte till svaret.

Altstadt, Fokus: Jag vill exempelvis veta hur mycket människans utsläpp betyder i jämförelse med solens aktiviteter och är sambandet verkligen kausalt mellan ökade mängder koldioxid och temperaturökning?

Irritationen handlar om den häpnadsväckande slutsatsen att då de själva inte vet, så vet heller ingen annan. Eller att det skulle vara ett bevis på en konspiration vars omfattning vi aldrig sett maken till. Utan att uppvisa en antydan till att ha gjort en bakgrundskontroll bortom diverse blogginlägg slänger de sig istället på tangentbordet och skäller ut journalister och forskare efter noter.

Andersson påstår exempelvis att IPCC:s sammanfattande rapporter skulle mörka naturliga orsaker till klimatförändringarna, för där ”anges enbart människoskapade orsaker.” Det tar en minut att kontrollera att detta inte stämmer, något Andersson inte iddes göra (men beskyller andra för att inte vara kritiskt tänkande). Det här är standardmyt 1A hämtad direkt från nätet. Mycket annat av det hon påstår ligger på samma nivå. Inget av det som Andersson och andra kulturpersonligheter lyfter fram är något nytt, det har ältats i decennier.

IPCC har förstås inte heller ignorerat solens inverkan. Professor Lennart Bengtsson brukar gå hem i ”skeptiska” läger, hör honom i SwebbTV 2021 förklara att solens variationer inte korrelerar med nutida uppvärmning.

IPCC har heller inte ignorerat exempelvis Lindzens irishypotes eller astrofysikern Svensmarks forskning om solens aktivitet och kosmisk strålning, den finns kommenterad i alla de fyra senaste IPCC-rapporterna. Hypoteserna korrelerar helt enkelt inte med observationer. Om du inte litar på IPCC, läs vad Svensmark själv skrev 2009 då solen gick in i en mycket låg aktivitetsfas: den globala uppvärmningen har slutat och en nedkylning har börjat (WUWT 2009). Så blev inte fallet.

Och så vidare…

Idag är koldioxidens drivkraft i uppvärmningen inte bara en hypotes utan även empiriskt uppmätt, både vid jordytan (Feldman m fl 2015) och globalt via satellit (Kramer m fl 2021) – men ja, det är än så länge relativt korta mätserier och bara några av alla de pusselbitar som utgör helheten.

Det är mer än trettio år sedan världens alla länder var överens om att göra något åt utsläppen. I demokratisk anda har möte efter möte hållits för att få till avtal och en fungerande väg framåt. Även om det bevisligen inte gett önskade resultat kämpar folk röven av sig för att komma tillrätta med problemen på en demokratisk väg.

Likförbannat har varenda kultursideartikel som ”ställer kritiska frågor” refererat till filosofen Torbjörn Tännsjös inspel om att vi kanske måste ha en mer auktoritär styrning av samhället för att komma tillrätta med utsläppen. Som vore det en allmänrådande inställning hos de som faktiskt vill åstadkomma en förändring. Och nota benne, det inkluderar större delen av näringslivet!

Och kulturkrigarna nämner oftast inte med ett ord all den skit som gjorts, och fortfarande görs, för att motarbeta minsta åtgärd. Till och med sagde Lennart Bengtsson kallar tongivande ”skeptiska” rapporter för rena beställningsjobb med avsikt att förvanska vad forskningen faktiskt är överens om.

Forskare lägger enorm tid och kraft (nej, de blir inte avlönade av IPCC) för att sammanställa aktuellt forskningsläge. Någonstans måste dock vetenskap förmedlas till beslutsfattare och därför sammanställs även IPCC:s rapport Sammanfattning för beslutsfattare gemensamt av forskare och beslutsfattare, där forskare har ansvaret för att de som skrivs där också är det som beskrivs i huvudrapporterna.

Samma personer och organisationer som i decennier påstått att det inte skett någon uppvärmning försöker närmast desperat få det till att denna rapport är felaktig.

Nej, LA ställer inga ”kritiska frågor”, hon uppvisar bara en öronbedövande slapphet och arrogans. Och att hon sen hyllas för att vara skeptisk lagd är bisarrt för det är inget annat än kunskapsförakt. Vi lider definitivt ingen brist på denna typ av pseudoskeptiker.

Tänk om hon istället kunde ge oss något konkret råd om vad som skulle få henne att läsa/lyssna på naturvetenskaplig forskning!? Vi kan nämligen inte begära att världens akademiker ska göra mer för att förmedla kunskap än vad som har gjorts i klimatfrågan. Det går fan inte. Ändå ignoreras det. Eller om hon åtminstone kunde vara ärlig och säga att ja, det händer men jag skiter i alla bevis för rättigheten att göra som jag vill väger tyngre.

Jag vet förstås varifrån hon/de ha fått sina tvivel och jag har också i en mängd inlägg berättat varför man bör vara skeptisk (ja, på riktigt, inte bara vara motvalls för sakens skull). Eller varför inte läsa min bok Spelet om klimatet. Finns som både inbunden och pocket (tror Adlibris fortfarande har halva priset för den inbundna).

Det är inte bara naturvetenskapliga forskare som är överens om att åtgärder krävs för att förhindra allvarliga följder på grund av de pågående klimatförändringarna. Institute for Policy Integrity (New York University of Law) gjorde 2021 en undersökning där alla ekonomer som publicerat vetenskapliga artiklar inom klimatområdet tillfrågades om hur de såg på problematiken. 738 av dem svarade (svarsfrekvens 34%). Som synes i bilden nedan är det ytterst få som anser att konsekvenserna av klimatförändringarna är överdrivna.

Motorn i klimathotsförnekeriet har allt sedan början varit självutnämnda libertarianska/konservativa tankesmedjor. Lena Andersson tycks resonera enligt samma mall där ekonomin liknas vid en naturlag och jag får erkänna att jag ibland blir förundrad över hur naivt många av dessa marknadsfundamentalister ser på världen. I senaste krönikan skriver LA:

”… den fria ekonomins fundament, idén om att uppfylla det naturligt goda för det godas skull, individuellt självbestämmande, i motsats till nytta och ändamålsenlighet. Icke godtyckliga regler är ett nödvändigt men inte tillräckligt kriterium. Om staten styr medborgarnas liv men gör det lika för alla har vi givetvis inte en fri ekonomi.”

Herregud, det naturligt goda för det godas skull! Det går inte en dag utan att man får höra om diverse avarter och skit producerat i ”den fria ekonomins namn”. Att ogilla detta betyder inte att man därför vill införa kommunism. Hela anförandet är en jättelik halmgubbe, visst finns det några som ”vill ha det lika för alla” men det är knappast vad Parisavtalet innebär.

LA tycks vidare mena att Parisavtal och liknande målstyrning är att likna vid planekonomi och kränker den personliga friheten och principen om äganderätten. Argument som använts av Timbroanknutna personer i urminnes tider. Redan 1997 fick vi reda på att vi behöver äga de vilda djuren lite mer så ordnar det sig med utrotningar och sånt: Stefan Kraft rasar mot mot Göran Perssons miljöpolitik (tagen från denna tweet, samma sak upprepas i Krafts text Rörelsens gröna ansikte):

Anledningen till att vi har fått en bättre miljö är för att samhället har agerat trots högljutt motstånd från konservativa krafter med exakt samma argument och alarmism varenda gång. Det gäller i allt från utsläpp av SO2, freoner, PCB, bly från bensin och så vidare. Utfasningen av dessa problem skedde inte av sig självt på grund av en ekonomisk innovationslusta, åtgärder motarbetades i det längsta. Att marknadskrafterna är en enorm drivkraft när det väl sätter igång är en helt annan sak.

Visst innebär reglering av dessa utsläpp inskränkningar i företagsägarnas frihet att göra som de vill, men tänk om LA kunde reflektera över övriga medborgares frihet att behöva utsättas för dessa utsläpp. I alla nämnda fall är vetenskapen så klar den kan bli och i alla dessa fall har lobbyorganisationer hävdat motsatsen. Och gör så fortfarande.

Vems frihet är viktigast?

I inget av ovanstående fall har det krävts kommunism för att rätta till problemen. I inget av dessa fall har det inneburit samhällskollaps. Det är dock vad som påståtts varenda gång av kränkta libertarianska lobbyorganisationer och tankesmedjor.

Är frihet endast kännetecknat av att få driva företag som man vill? Hur påverkar det MIN frihet att exempelvis Hökmark driver en tankesmedja ihop med känd vetenskapsförnekande lobbyist utan att uppge finansiering SAMTIDIGT som han var välbetald EU-parlamentariker (med förmåner vanligt folk bara kan drömma om)?

Vill vi ha demokrati eller gå tillbaka till småfurstedömen där företagsledare bestämmer vad som är frihet?

Idag publicerar Timbro/Smedjan inlägg om att vi ska avhjälpa vattenbrist genom att höja priset när det behövs istället för att reglera användandet på annat sätt. Vilket i praktiken innebär att de som har råd kan fortsätta precis som de vill medan andra får stå för anpassningen till verkligheten. Är det frihet? För vem?

LA: ”Om dessutom växthusgaserna görs om till ett slags gift blir det visserligen absurt men åtgärderna står åtminstone inte i strid med de självägandets principer som många i smyg håller högt fast de har orsakat vår stundande ruin. Då kan utsläppen formuleras som en fråga om övergrepp – på människor, natur och framtid. Det är också vad som tankemässigt har skett. Koldioxiden är hin håle själv och måste förgöras.”

Eftersom LA argumenterar mot verkligheten krävs det förstås att hon tillverkar halmgubbar att ironisera emot. Hon argumenterar som ett tjurigt litet barn som inte får det lördagsgodis hon vill. Och jag gissar att hon får ganska bra betalt för det.

Att kämpa emot vetenskapen tycks vara något SvD:s ledarsida har som grej: 

”Det är värt att påpeka att människans inverkan på jordens temperatur troligtvis överdrivs kraftigt i samhällsdebatten. Forskningen pekar allt mer på att vi upplever en naturlig variation i planetens medeltemperatur.” Nima Sanandaji/vd Captus

Och by the way, Greta Thunbergs protester ÄR en del av marknadsekonomin, bara det att LA och kompani inte gillar när efterfrågan som lyfts rör saker som påverkar deras personliga åsikter.

Kampen mot vindkraften

Den Av Mathsi Klimat, Samhälle, Uncategorized7 kommentarer

Igår var det någon på Twitter som hade känslan av att det pågick ett ”drev” mot vindkraft. Själv har jag ingen aning, tycker den debatten spårade ur för länge sen (precis som allting annat numera gör i sociala medier – inom loppet av några sekunder). Men jag blev nyfiken och surfade runt lite och hittade diverse påverkansgrupper med intressanta kopplingar till välkänd tankesmedja inom klimatdebatten, liksom fulklippt dokumentär med Greta Thunberg. Bland annat.

Först: Det här är inget inlägg om ”bästa energislag”, det handlar mest om informationsflöden. Jag är nyfiken på om det finns organisationer/personer med kopplingar till ”the usual suspects” i klimatfrågan som driver en konstruktiv debatt över styr. Klart att det finns en lång rad ”giltiga” anledningar till att man inte vill/bör ha vindkraftverk på olika platser.

Jag har ju förstås mina förutfattade meningar i den här frågan, men det är ändå ingen hemlighet att vindkraftsmotståndet är starkt på sina håll inom ”det klimathotsskeptiska gardet”. Som jag skrev om tidigare, tog Sverigedemokraterna hjälp av Stockholmsinitiativet för att utforma sin klimatpolitik (Expressen). En av dem var Jonny Fagerström som varit en notorisk motståndare till vindkraft genom åren.

SD:s mediekanaler Riks och Samtiden trummar ut vindkraftsmotståndet än idag – och det måste de självklart få göra (det sorgliga är väl att det görs mot bakgrund att de inte verkar köpa IPCC:s slutsatser):

Det går att hitta en rad olika protestgrupper på Facebook, Motvind Sverige är en med över 17 000 medlemmar. Gruppen startades av Madeleine Staaf Kura för många år sen. Hon tycks vara bosatt i Turkiet där hon driver samma fråga:

Sundsvall Tidning skrev i november 2021 en artikel om nätverket: ”Över 10 000 i växande motståndsgrupp: ”Vi vill sätta stopp för vindkraftbedrägeriet” De tre drivande personerna är (citat från artikeln):

”Madeleine Staf Kuura, med anknytning till Jämtland och Medelpad, är bosatt i Turkiet. Där säger hon sig ha upplevt vindkraftsindustrins framfart i trakterna av Cesme vid Egeiska havet.”

”Mats Lundberg är advokat i Sundsvall som engagerat sig i motståndet sedan han fick vindkraft som närmaste granne vid sitt ”paradis” i södra Spanien.”

”Alexander Pohl, slutligen, är Londonbon som flyttade till Borgvattnet i östra Jämtland och hamnade mitt i ett vindkraftland.”

Följande citat är kanske också relevant: ”När vi frågar de tre under vårt möte på Södra berget går det inte att få något riktigt klart besked om var denna trio står i klimatfrågan, men de ifrågasätter såväl auktoriteter som FN:s klimatpanel IPCC och ikonen Greta Thunberg.”

På Motvinds sida hittar man även en länk till vindkraftsupplysningen.se (tankarna går ju osökt till IPCC-dissande bloggen Klimatupplysningen…) Där uppmanas man att donera pengar till att göra en dokumentärfilm som granskar vindindustrin:

Jag kollade vem som låg bakom bankgirot och det var Samnytt och den inte helt okände Kent Ekeroth. Samnytt är före detta Avpixlat, som grundades av Sverigedemokraterna 2011 och är kanske mest känt för att ha spritt diverse rasistik dynga.

Samnytts Youtubekanal är full av inslag som är kritiska till vindkraft (och är det en slump att rasister som Nordfront också är emot vindkraft?). Dokumentären tycks nu ha blivit verklighet och visas i tre delar, den första hade premiär i november 2021. Den inleds av redan bekante Alexander Pohl, som jag snart ska återkomma till.

Även den kontroversielle skogsmiljardären Karl Hedin medverkar (blev bland annat friad i ett uppmärksammat jaktbrottsmål för lite sen och deltog på en högerextrem bokmässa 2020). Hedin berättar hur naturupplevelsen försvinner när man smäller upp vindkraftverk:

”Så för alla markägare, för alla som bor runt omkring och som har kunnat gå ut på eftermiddagen och tittat ut över nejden och känna harmoni och ro, det förstörs.”

Det kan förstås ligga viss sanning i det, men försök framföra samma argument till honom när det kommer till enorma kalhyggen… Good luck.

I väldigt många insändare och artiklar hittas välbekanta signalord som ”statsmedia”, ”vänstervridning” och diverse hånfullheter mot journalister, miljörörelse och MP. Klimathotet spelas ner ordentligt av många. Här några klipp från en debattartikel skriven av sagde Karl Hedin:

”Koldioxid är livets gas.” Där ser man – var har vi hört det förut…?

På en annan bekant blogg, Klimatsans, görs reklam för en annan dokumentär, nämligen Headwind ’21 från förra året. Den handlar om – tada – Alexander Pohl, medverkande i Motvindsnätverket. Filmen är gjord av den holländske frilansaren Marijn Poels. Han har tidigare exempelvis gjort följande tre filmer:

Det handlar om politisk korrekthet och om att så tvivel om klimatvetenskapen. Klickar man på länkarna kommer man till Youtube där man kan se filmerna. De ligger på Friends of Science kanal och alla tre inleds med deras logga:

FoS är en kanadensisk tankesmedja som är välkänd inom klimatdebatten, de har kopplingar till de flesta av de mest kända klimathotsskeptikerna. (Tydligen ska de ha tagit emot pengar från olje- och gasbolag i Alberta.) De har varit emot vindkraft länge:

Och de har dissat IPCC:s slutsatser lika länge, från deras websida 2015:

De har för övrigt även lanserat Gösta Peterssons bok Falskt alarm i översättning utgiven på Elsa Widdings förlag. Ja, och likaså en musikvideo producerad av Ulf Gabrielsson, Carl Johan Thore, and Elsa Widding (Ulf Garbielsson jobbar på SwebbTV)

Jag har inte sett filmen om Alexander Pohl, förutom ett par sekvenser där han blir indragen i en polisbil av poliser i skyddsmask. Ser brutalt ut och Klimatsans visade bilder på det förstås:

… och lägger till texten: ”Såvitt jag förstått behöver man inget tillstånd för att vandra omkring med skyltar så länge man inte stör trafik eller annat. Rätten att demonstrera är fäst i grundlagen. Många poliser är engagerade i ingripandet. Man måste fråga sig vad som motiverat en så omfattande mobilisering. I gasmasker. Jag undrar hur man får anständiga svenska poliser att göra så.”

Sekvensen visas okommenterad i filmen och har precis föregåtts av en intervju med Greta Thunberg på Mynttorget under en klimatstrejk. I en uppföljande Q&A-video kommenteras dock händelsen. I snyftversion. Marijn Poels verkar tycka det är orättvist att Pohl inte fick demonstrera när Greta fick det och säger uttryckligen: ”Clearly Greta Thunberg was allowed to protest”.

Därefter beskriver Pohl den upprörande händelsen när han blev ”bortförd” (jodå, jag förstår att det måste vara upprivande att bli indragen i en polisbuss). Man lämnas med intrycket av att myndigheterna griper oliktänkande utan anledning medan klimatalarmistister får protestera bäst de vill. En bakomliggande politisk styrd aktion kanske…

Men vad handlade det om egentligen?

Pohl säger själv i kommentarsvideon att händelsen inträffade under ”Frihetsmarschen” i Stockholm 6 mars 2021 (nämns dock inte alls i filmen). Det var inte en protest mot vindkraft utan mot covid-restriktioner men hade även lockat alla typer av konspirationsteoretiker.

Anledningen till att polisen bar skyddsmasker var just för att det pågick en pandemi då. Det var dessutom bara tillåtet att samlas högst 8 personer och demonstrationen hade inte fått tillstånd att genomföras. Det gick heller inte helt lugnt till: ”I samband med arbetet med den icke-tillståndsgivna demonstrationen har sex poliser skadats, fem av dem lindrigt och en polis fick föras till sjukhus för vård.”

Så han kan sitta och snyfta över att han måste betala böter hur mycket han vill. Sen kan man förstås få ha olika uppfattningar om covid-restriktionerna ändå.

Och Greta då? Jo, i filmen stod hon iklädd kortärmat (bild till höger nedan), knappast i mars va? En snabb googling ger att hon vid protest i augusti 2021 bar samma t-shirt och samma munskydd (bild till vänster nedan) som i intervjun i Headwind ’21 – samma tillfälle alltså. Det rådde inte förbud mot folksamlingar då. En ”detalj” som aldrig nämns och det kan inte vara annat än avsiktligt.

Sen orkade jag inte leta vidare…

[Uppdatering 3 juni: När man tittat på en Youtubefilm blir man matad med liknande. Såg att Samnytt idag lagt upp en engelsk version av del 2 av sin vindkraftsdokumentär. Jag började titta men det blev snart tydligt att det var en ren propagandafilm och när nedanstående tabell dök upp fick det vara nog. De jämför kärnkraft och vindkraft och vill visa att vindkraften släpper ut mer kolväten och försurande ämnen:

Som synes presenteras siffrorna i olika format, 5*10-2 respektive 0,05. För de som inte är särskilt bevandrade i matematik ger det säkert intrycket av att är utsläppen från kärnkraft är mycket lägre i jämförelse med vindkraft. Men 5*10-2 är alltså lika med 0,05! Och det ges heller inga enheter. Kan knappast vara ett oskyldigt misstag (sådant här gör att jag har svårt att ta resten av filmen på allvar och titta klart).

De beskriver hur våldsamt mycket mer koldioxid vind- och solkraft släpper ut jämfört med kärnkraft och hänvisar till Vattenfalls livscykelberäkningar. Vattenfall vill själva sansa diskussionen lite och påvisar att tekniska framsteg fått ner CO2-utsläppen ännu mer men kanske framförallt: skillnaden i alla dessa energislag är enorma gentemot de fossila:

Återigen, jag har full förståelse för att man inte vill ha ett jättelikt vindkraftverk ”i trädgården”, tycker bara argumentationen blir nästan löjligt ensidig. Vindkraft kommer självklart inte ensamt lösa problemen och det har nackdelar jämfört med kärn- och vattenkraft. Det framförs säkert helt vettiga argument i filmen också, professor Per Fahlén medverkar till exempel (här intervju i SwebbTV).

Mattias Bäckström Johansson, SD:s energipolitiska talesperson medverkar likaså, om man nu vill göra politik av filmerna ;-).]

Jag har ingen aning om vem som finansierat dessa filmer och kampanjer, men varsågoda att spekulera fritt 😉 De får förstås driva kampanjer för sina åsikter, jag har inte ens kollat deras argument (även om jag redan har hört en del) tycker bara det är intressant att åsikterna ofta tycks baseras på inställningen att klimatforskningen inte är att lita på.

Jag kan inte energibranschen, men de flesta seriösa debattörer i ämnet tycks anse att vindkraften behöver byggas ut (de tycker även de som förespråkar kärnkraft – om än inte precis alla förstås). Och det känns ju inte som att vi har tiden att fastna i ideologiska skyttegravar om minsta grej som handlar om klimatet.

(PS Jag betvivlar inte att vindindustrin kör sina vinklade PR-kampanjer.)

Blir naturkatastroferna fler på grund av klimatförändringarna?

Den Av Mathsi Klimat, Samhälle, Uncategorized, Vetenskap13 kommentarer

[29/5: Uppdaterad med svar från Bengt, se längst ner.]

Jag blev indragen i en Twittertråd om huruvida naturkatastrofer blivit fler eller inte. Det apropå en rapport från WMO som jag inte hade läst: WMO Atlas of Mortality and Economic Losses from Weather, Climate and Water Extremes (1970–2019). Och när jag inte genast stod i givakt i min klimatjour och bemötte saken (orkade inte), så berodde det förstås på att jag tillhör klimatsekten som inte kan någonting:

”Klassisk kommentar från den VERKLIGE klimatförnekaren. Maths, jag har följt dig och insett att det du kan om klimat är försumbart. Du är bara intresserad av att misstänkliggöra de som inte följer sekten. Så länge du inte kan svara på enkla frågor så har du uppförsbacke.”

”Det är exakt så klimatsekten agerar. Mats (sic) skriver böcker om klimatförnekare men kan själv aldrig ta en diskussion med dessa förnekare.”

Samma farbröder (förlåt att jag generaliserar men i 99% av fallen handlar det om det) undrar sen varför [insert valfritt invektiv] man inte vill ha en saklig diskussion med dem. Nej, jag tänker inte be om ursäkt för att jag ger tvära svar på sånt. Inte heller för att jag inte råkar vilja lägga min fritid på att bemöta allt möjlig skit på beställning. Brandolini’s lag:

”The amount of energy needed to refute bullshit is an order of magnitude larger than is needed to produce it”

Nåväl, jag blev som vanligt ändå nyfiken på en del saker som påstods …

Så, det hela handlade som sagt om huruvida väderrelaterade naturkatastrofer blivit fler eller inte. Jämfört med vilken period? Vilka typer av katastrofer? Förväntas alla typer av väderrelaterade händelser öka i och med klimatförändringarna? När debattörer som Lomborg och Pielke Jr ska beskriva läget brukar man få statistik från år 2000 och framåt, den ser ut så här (geophysical är inte värderrelaterat):

Försäkringsbolaget MunichRe har en annan databas (med andra kriterier för att en händelse ska tas med) där det ser ut som en stadigt ökande trend från 1980 och framåt:

Men låt oss använda den översta grafen som är de data WMO använder sig av. Uppenbarligen finns det ingen ökning i det totala antalet här. Men ovan nämnda WMO-rapport säger att de har ökat med en faktor fem. Hur går det ihop?

Jo, den beskriver utvecklingen över en 50-årsperiod: ”The number of disasters has increased by a factor of five over the 50-year period, driven by climate change, more extreme weather and improved reporting.”

I sammanfattningen jämförs perioden 1970-79 med 2000-2009 och det konstateras att det skett en femfaldig ökning av väderrelaterade naturkatastrofer. Det är förvisso lite bedrägligt, nog borde man bemödat sig med att kommentera hur det står sig relaterat till senaste 10-årsperioden (ökningen blir förstås hög ändå, faktor 4,5). Likaså borde man kommenterat att de faktiskt inte ökat under 2000-talet.

Så visst har, vi kan kalla honom Bengt 😉 , en poäng här. Men ändå, trenden och ökningen från 70- och 80-talen är markant. Det har skett en anmärkningsvärd ökning från dessa tidsperioder – precis som rapporten slår fast.

Men Bengt framhåller då att det inte går att använda statistik från före slutet av 90-talet då kvaliteten är ”extremt bristfällig”. Den synbara ökningen skulle enligt honom endast bero på en ökad inrapportering, inte på att det verkligen har inträffat fler väderrelaterade naturkatastrofer.

WMO har i sina rapporter hämtat data från databasen EM-DAT, som är världens mest kompletta källa för den här typen av data. Den drivs av The Centre for Research on the Epidemiology of Disasters (CRED) vars chef/professor är Debarati Guha-Sapir. Bengt har tydligen haft många mejlkontakter med henne och menar att hon bedyrar att det inte har skett någon ökning av naturkatastrofer och, som sagt, att man inte kan använda data som WMO gör.

Jag får också en länk till ett inlägg av tidigare journalisten Anders Bolling som numera jobbar för lobbygruppen Näringslivets medieinstitut. Bolling har till och med intervjuat Guha-Sapir och i klartext fått bekräftat att nej, det finns ingen ökning.

Och det är nu det börjar bli märkligt. För efter en snabb googling är det uppenbart att något inte stämmer här. I flera olika artiklar, intervjuer och rapporter påstår Guha-Sapir själv att jodå, det har visst skett en dramatisk ökning. Hon är exempelvis författare till denna artikel från slutet av 2021:

Och hon hänvisar som synes till data från 80-talet, som hon ska ha sagt till Bengt att man inte kan använda. Googla själva, det är inte svårt att hitta liknande kommentarer från henne.

Låt oss även gå tillbaka till Bollings påstående och faktiskt lyssna på den intervju han gjorde med Debarati Guha-Sapir 2020.

Vid cirka 32 min in säger hon helt tydligt att data från åtminstone 1980 är mycket bra och i princip heltäckande. Jag har själv förstås ingen aning men om nu både Bengt och Bolling har använt henne som en trovärdig källa så borde vi väl rimligen även tro henne angående detta?

En av anledningarna till att Bolling intervjuade henne var att han tidigare undersökt ett liknande fall av påstått fusk med katastrofsiffror. Det handlar om en uppmärksammad studie/artikel i tidskriften Lancet från 2017, skriven av Nick Watts och en lång radda andra: The Lancet Countdown on health and climate change: from 25 years of inaction to a global transformation for public health.

Bolling skriver: Den sade att fallen ökat med 46 procent under 2000-talet. Detta byggde på en mycket kreativ tolkning av data. ”Nej, vi ser inte de 46 procenten”, sade Debby Guha-Sapir.

Det låter övertygande.

Men låt oss återigen lyssna på vad som faktiskt sades under intervjun och inte ta Bollings saxade meningar på orden. Han ville i intervjun att Guha-Sapir skulle kommentera denna artikel och få bekräftat att Watts använt uppgifterna från EM-DAT fel (diskussionen börjar ca 43:30 in). Hon ville dock inte uttala sig om detta eftersom hon där och då inte visste hur Watts hade fått fram sin siffra. (Hon nämner dock att det skett en stor ökning i naturkatastrofer nu jämfört med tre decennier sedan – Bolling tog ingen notis om det dock.)

Efter en del lirkande får Bolling henne i alla fall att säga att nej, vi ser inte denna 46%-iga ökning under 2000-talet. Och ja, hon säger också att många blir typ ”besvikna” när de vägrar bekräfta denna ökning. ”Ingen gillar goda nyheter.”

Men vad står det då egentligen i Lancetartikeln?

Jo, läser man sammanfattningen verkar det uppenbarligen som att Bolling har rätt: ”As a whole, the frequency of weather-related disasters has increased by 46% since 2000, with no clear upward or downward trend in the lethality of these extreme events (Indicator 1.4).”

Men tittar man närmre under kapitlet där denna siffra redovisas får man reda på vad som ligger bakom uppgiften:

”From 2007 to 2016, EM-DAT recorded an average of 306 weather-related disasters per year, an increase of 46% from the 1990–99 average.”

Det är alltså medelvärdet över antal rapporterade händelser per år mellan 2007-2016 som jämförs med medelvärdet per år mellan 1990-99. Nej, jag har inte kontrollräknat, men efter en snabb titt på stapeldiagrammen ovan ser det väl ganska rimligt ut. Sen är det förstås uruselt att de uttryckte sig så slarvigt i artikelns sammanfattning, men är det verkligen anledning till att ”vända upp hela världen”?

En annan sak som jag tycker är värd att notera med tanke på att hela Bollings artikel går ut på att kritisera klimatjournalistiken för att vara alarmistisk och inte ge hela bilden.

Han hänvisar till den här studien skriven av Stefan Doerr, för att visa att skogsbränder (eller hur man nu ska översätta wildfires?) har minskat under de senaste hundra åren. Det är det ingen som motsäger, men man kan fråga sig varför Bolling själv utelämnar väsentliga delar i denna diskussion och dessutom använder uppgifter från 100 år tillbaka utan tvekan. Samme Doerr kommentar just detta på Climate Feedback (för det är ingen ny diskussion…).

Hederlig diskussion av Bolling? Not so much. (Det gäller flera av de punkter han listar i sitt inlägg.)

Det är ett himla klagande på mediers alarmistiska rapportering om klimatet. Det går absolut att hitta sånt, och vi vet alla hur rubriker kan vara missvisande. Men jag blir ärligt talat förbannad på haverier till rapporter som Bollings lobbygrupp Näringslivets medieinstitut ger ut. Jag kommenterade deras rapport ”Så rapporterar medierna om stigande havsnivåer” på Aftonbladet.

Men tillbaka till naturkatastroferna. Så enligt den källa som både Bengt och Bolling använt är data från och med 1980 i det närmaste fullständig vad det gäller rapportering av naturkatastrofer. Det har skett en signifikant och, även enligt Guha-Sapir, alarmerande ökning sen dess. Självklart blir uppgifterna mer osäkra desto längre tillbaka i tiden vi går och mycket av detta har lagts in retrospektivt. Hur är det med 70-talets data? Jag vet inte. Men även om man fördubblar antalet händelser under detta decennium hamnar man i paritet med 80-talet och ökningen mot idag är rejäl ändå.

Jag fick också länken till en gammal rapport från 2004 som enligt Bengt ska säga att man inte KAN använda den bristfälliga statistiken (Guha-Sapir är en av författarna):

Är det vad den säger?

Den börjar med meningen: ”Today, the world is facing disasters on an unprecedented scale.” Men absolut rekommenderas att man hanterar uppgifter från deras databas varsamt och tänker på osäkerheterna. Det gäller förstås främst äldre data. Den synbara ökningen under senare decennier beror till stor del på en ökad inrapportering. Men från när är det så?

Office of US Foreign Disaster Assistance (OFDA) började aktivt samla data från år 1960 och CRED från 1973. De nämner att andelen inrapporterade händelser av mindre allvarlig karaktär kan indikera hur mycket bättre kvaliteten på statistiken har blivit:

Under 70-talet ligger den nästan i linje med den för 80-90-talen. Och trots alla fallgropar menar de att deras data duger för att visa trender:

Nej, jag kan inte se att de någonstans skriver att data från innan sent 90-tal inte kan användas, vilket Bengt alltså påstår. Men självklart ska äldre uppgifter användas med några skopor salt. Ni får väl läsa själva.

Jag blev också uppmanad att påvisa hur en artikel i DN fortfarande låg framme trots att Bengts kollega informerat journalisterna om att den var felaktig: deras uppgifter visade att det inte skett en ökning. Han hade till och med fått det bekräftat av chef på United Nations Office for Disaster Risk Reduction (UNDRR):

DN-artikeln FN: Klimatkris bakom ökade naturkatastrofer belyser en rapport från CRED och UNDRR (Guha-Sapir har skrivit förordet): ”The human cost of disasters: an overview of the last 20 years (2000-2019)”. Problematiken verkar vara lite av samma sort som i Lancetartikeln ovan. Ingressen börjar:

”Extremvädren har ökat dramatiskt under de senaste tjugo åren”

Brödtexten inleds dock:

”Globalt har 7.348 naturkatastrofer inträffat de senaste två decennierna, en dramatisk ökning jämfört med den föregående tjugoårsperioden då antalet var 4.212.”

Rapporten har alltså jämfört två tjugoårsperioder mot varandra:

Där kan man också läsa att en del kan bero på bättre inrapportering men att det är en signifikant och reell ökning. Det står dock också att antal händelser per år har legat ganska konstant på denna sida milleniumskiftet. ”Overall, the number of disaster events per year and the distribution of disaster sub-groups has remained relatively stable between the year 2000 and 2019.”

DN har tydligen även intervjuat Guha-Sapir:

Så nej, jag ser inget fel i denna DN-artikel även om de inte nämner att det inte finns någon trend över de senaste 20 åren.

Är det rätt av CRED och UNDRR att jämföra två tjugoårsperioder på detta sätt? Är den plana kurvan för antal händelser under 2000-talet en signifikant trend? Beror det på bättre anpassning och varningsmetodik?

Jag har faktiskt ingen aning.

Borde WMO och journalister varit tydligare med informationen om att trenden stått still under 2000-talet? Ja, det kan jag tycka, men samtidigt vore det i mina ögon närmast tjänstefel att inte ge en helhetsbild om trenden över tid. Vi har redan haft en våldsam debatt om en påstådd avstannad uppvärmning baserad på tunnelstirrande på korta mätserier i ett system som har stora interna variationer.

IPCC AR6 WG1 har ett helt kapitel om extremväder, men det är ändå bara en del av allt som händer. Det finns ingen som ignorerar osäkerheterna i äldre data om extremhändelser.

Men jo, jag tycker hela den här diskussionen och letande efter detaljfel är tröttsam. Ni får tycka precis vad ni vill, jag har i alla fall försökt sätta mig in i saken. Jag vet inte vad Guha-Sapir har skrivit till Bengt men det finns inget i hennes offentliga uttalanden som stöder att vi inte kan använda uppgifter från EM-DAT innan sent 90-tal. Sen får man väl tro på vem man vill antar jag.

Och som flera forskare har uttryckt det (och som Guha-Sapir sa i intervjun med Bolling): vädermönster och händelser har förändrats och det har blivit allt mer relevant att titta på regionala trender för dessa väderhändelser. Några har ökat, andra inte, och förväntas inte heller göra det om man ser det globalt. Däremot kanske intensiteten och varaktigheten gör det. För vissa händelser är trenden tydlig, för andra inte.

Sen har vi hela området med World weather attribution som talar sitt tydliga språk (bedömning av specifika extremväderhändelser och om klimatförändringar gjort dessa mer troliga). Se gärna min Twitterkommentar om confirmation bias i hur och vad en riksdagsledamot väljer att tro på angående detta.

Nyss postade Bengt ett nytt inlägg i frågan som visar var skon klämmer:

Han ser det alltså som alarmistisk taktik att jämföra med data från 80-talet. (Han glömde att även Guha-Sapir, som han hänvisat till ett antal gånger, använder den måttstocken.)

Bengt och jag kommer nog aldrig bli överens i den här frågan. Jag är fortfarande kvar i klimatsekten. Inget jag säger kommer ändra Bengts uppfattning om det. Och så är det med det, ärligt talat bryr jag mig inte nämnvärt.

Vad säger ni?

Uppdatering 29/5: Bengt har skrivit en kommentar till ovanstående som han ville att jag skulle publicera (eftersom det inte gick att lägga till bilder kommentarsfältet). Läs gärna:

kommentar-om-naturkatastrofer-fran-bengt-Ladda ner

För den som inte orkar läsa lägger jag upp en av de mer centrala graferna i resonemanget. Bengt hänvisar bl a till denna:

Korrelationen mellan nya rapportörer och den totala ökningen av antal naturkatastrofer är iögonfallande.

Bilden är ifrån den CRED-rapport från 2004 jag hänvisade till ovan och inget som har mörkats. Det är samma rapport som kommer fram till att trots bristerna i EM-DAT är de tillräckligt bra för att använda till att uppskatta trender (se skärmdump ovan).

Jag har inte sett någon källa skriva att äldre data skulle vara lika tillförlitlig som efter 2000-talet. Även den WMO-rapport som nämns i början konstaterar att en del av ökningen beror på en bättre/ökad inrapportering. Men nej, jag har ingen aning om hur CRED-ansvariga (etc) har kvalitetssäkrat data eller varför Guha-Sapir anser att data från 1980 och framåt är okej, men jag tar det för givet att data inte är exakta och att det missas en del. Frågan är om det handlar om avsiktlig klimathysterisk manipulation eller inte.

Det får ni fortsätta älta om ni vill.

Accepterar Sverigedemokraterna IPCC:s slutsatser?

Den Av Mathsi Klimat, Samhälle, Uncategorized4 kommentarer

Sverigedemokraterna fick en debattartikel publicerad i Aftonbladet här om dagen. SD ger C, MP och miljörörelsen skulden för att ungdomar har klimatångest och pekar på en studie i Lancet. Visst görs det överdrifter (IPCC förutspår t ex inte jordens undergång) men jag är ärligt talat trött på att de som ägnat decennier åt att motarbeta åtgärder och förneka problemets existens nu skyller ifrån sig (för det var framförallt bristen på agerande som fick barnen att må dåligt). Var står Sverigedemokraterna i detta sammanhang, accepterar de IPCC:s slutsatser? Det är det minsta man kan begära att få utrett i klartext inför valet. För ja, det finns anledningar att tvivla.

  • Lancetstudien: Climate change and inadequate governmental responses are associated with climate anxiety and distress in many children and young people globally
  • Status: De största oljebolagen planerar att investera en biljon dollar i nya olje- och gasfält till 2030.

Man måste förstås få ha olika åsikter om hur man ska lösa ett problem (eller om man ska låta bli för den delen). Vi kommer aldrig bli helt överens om vilken risknivå som är rimlig eller vilka konsekvenser som är acceptabla att hantera. Men de åtgärder man är beredd att införa beror självklart på vilken bild av problemställningen man har. (Sen kan ni få bråka om kris/nödläge/katastrof är rätt ord att använda – det är värdeord och inte vetenskap).

Först ett klargörande: Enligt IPCC är det alltså entydigt att den ökade halten koldioxid i atmosfären beror på våra utsläpp. De slår också fast, med mycket hög säkerhet, att uppvärmningen helt beror på mänskliga aktiviteter och att de ”naturliga drivkrafterna” är försumbara i jämförelse. Se utklipp nedan.

(Ja, det kommer från huvudrapporten (WG1) och inte från Sammanfattningen för beslutsfattare. Jag förklarar nedan varför det är viktigt.)

Inget riksdagsparti kommer förstås öppet säga att de inte accepterar klimatforskningen, men det går ju alltid att hävda att det finns andra forskare än IPCC … I en av mina trådar på Twitter, vägrade Jessica Stegrud, nuvarande EU-parlamentariker och nummer 8 på SD:s riksdagslista i kommande val, ge ett svar på om SD accepterade IPCC:s slutsatser (se klipp nedan – jag återkommer till det):

Vidare var SD det enda parti som röstade emot Parisavtalet. Jimmie Åkesson ansåg 2017 att Sverige skulle hoppa av (det kommer han förmodligen aldrig säga rakt ut idag). Det får man förstås tycka. Men vad säger SD:s politikerna:

Vi kan väl börja med Josef Fransson = SD:s tidigare miljötalesperson, nu plats 23 Riksdagsvalet 2022. Expressen luskade ut att han tog hjälp av bland annat Lars Bern, Peter Stilbs och Johnny Fagerström för att utforma SD:s klimatpolitik. Lars Bern är SwebbTV:s ”klimatexpert” och de två sistnämnda aktiva i Stockholmsinitiativet – numera Klimatrealisterna (i alla fall Stilbs, vet ej om Fagerström är det längre):

Läs gärna Josef Franssons motion från 2017 om faktoider inom klimatdebatten som gick ut på att komma till rätta med antiintellektualism inom klimatdebatten. Av bara farten klämmer han in några egna faktoider från den ”skeptiska” sfären:

Om klimatmodellerna: ”Däremot är de bevisligen helt obrukbara för att förutspå framtiden. I princip samtliga har hittills förutspått en radikalt snabbare temperaturutveckling än vad som senare blivit fallet.”

Det här handlar inte om några nyansskillnader, ovanstående herrar har ”klimatåsikter” som är IPCC:s raka motsats.

Björn Söder, nu nr 11 på SD:s Riksdagslista, uttryckte 2019 sin åsikt i frågan och likaså vad SD:s hållning i frågan var:

Inte direkt vad jag kallar att acceptera IPCC:s slutsatser…

När SD:s EU-parlamentariker Peter Lundgren intervjuades i SVT inför EU-valet 2019 påstod han att det inte skett någon uppvärmning på 18 år:

Det visar sig att Lundgren fått uppgifterna från den norske Nobelpristagaren Ivar Giæver (fysik, ej klimatrelaterat). Han är med i Klimatrealisterne och inte heller här handlar det om några nyansskillnader, IPCC sågas vid fotknölarna och han anser att American Physical Society ”has become a political (or religious?) society.”

Och vi kanske inte ska glömma bort att SD var upprörda för att SMHI ägnade sig åt tendentiös opinionbildning, och därför drog ner deras anslag med 11 miljoner i sitt budgetförslag 2017.

Jag har redan nämnt Klimatrealisterne två gånger. I år har SD satt Elsa Widding på plats 12 i sin Riksdagslista. Hon är medlem i Klimatrealisternes vetenskapliga råd (trots att hon aldrig sysslat med klimatforskning – eller forskning alls vad jag vet).

På deras faktasida kan man läsa att CO2-ökningen i atmosfären inte har med våra utsläpp att göra och påverkar inte alls klimatet i någon hög grad.

Widding påstår om och om igen att hon inte motsäger IPCC:s vetenskapliga rapporter, bara Sammanfattningen för beslutsfattare. Enligt henne är det ett ”politiskt dokument” som inte stämmer överens med IPCC:s huvudrapporter. Hon säger sig också vilja visa att journalister har fel och inte riktigt förstått vad som står i den jämfört med sammanfattningen.

Jag har visat flera gånger att det hon påstår inte stämmer och frågan är om hon själv ens läst rapporterna? Här några exempel:

På Det Goda Samhället motiverar hon varför hon nu går in i politiken. Här ett stycke som visar att hon inte ens köper grunderna i IPCC:s slutsatser om hur säkerställt orsak och verkan är vad det gäller koldioxiden:

Här hittar ni fler inlägg där jag visat att hon inte alls bara ”nyanserar bilden” av forskningsläget och vad journalisterna skriver. Det är helt uppenbart för alla som varit inblandad i den här debatten att Widding inte köper IPCC:s slutsatser (sen kan hon hävda vad hon vill) – så varför väljer SD att sätta henne på plats 12 på sin lista om de tar IPCC:s slutsatser på allvar?

Jag lyssnade på ett samtal mellan Widding (SD nr 12) och Jessica Stegrud (SD nr 8) om klimathotet och Parisavtalet. De hävdar att Parisavtalet inte kommer ha någon mätbar effekt även om EU gör vad som krävs (med hänvisning till Lomborg). Det kommer bara skicka oss tillbaka till 1800-talsnivå vad det gäller välfärden (på tal om alarmism).

Är det SD:s officiella linje? Jag menar det är inga lokalpolitiker vi pratar om!

När Widding säger att vi går mot en temperatur på 2,2C vid år 2100 så stämmer det bara om lovade åtaganden uppfylls (men de hävdar som sagt att dessa är verkningslösa) – då är ändå inte osäkerheter i kolcykeln medräknat här. Med dagens utsläppspolicy handlar det snarare om att vi kommer landa strax under 3C:

Men osäkerheterna gör att även detta scenario har en reell sannolikhet att ge en bra bit över 3C:s uppvärmning till 2100. Deras syn på riskutvärdering är dock häpnadsväckande, Widding säger att man kan välja att titta på ytterligare 1C uppvärmning (från nuvarande läge) istället för att stirra sig blind på de där alarmistiska 2,4C (för markerat scenario i infällda rutna nedan). Är det SD:s officiella hållning till riskutvärdering att man helt enkelt blundar för tänkbara risker och hoppas på att vi har tur? Det är ju inte så att vi har utrymme att ändra oss om ett par decennier.

Jessica Stegrud, ville som sagt inte säga om hon eller SD accepterade IPCC:s slutsatser. Det stämmer väl överens med uttalanden hon tidigare gjort där hon hänvisar till andra odefinierade rapporter (se klipp nedan).

Nej, det verkar inte som att hon accepterar IPCC:s bild av läget. Eller?

Ja, det var några högt uppsatta SD-röster. Här ett par från de lägre leden, en gruppledare i Linköping från 2020:

Ett SD-regionråd med ett uttalande från i vintras:

Och så vidare.

Som sagt det vore bra att få utrett. Och ja, jag vet förstås att många av deras väljare tycker det är bra om de dissar IPCC. Jag vet också hur lätt det är att slingra sig i så här komplexa frågor. Finns knappast tid att i partiledarutfrågningar och liknande att reda ut sånt här. Och det är hur lätt som helst att slänga ur sig kommentarer som låter vettiga men som i själva verket bara är ren populism.

Jag får ofta höra att jag ska sluta älta för det är inte längre någon som ifrågasätter IPCC:s slutsatser förutom en liten klick extremister. Det stämmer säkert, men nu verkar en stor andel av dessa sitta i toppskiktet av Sveriges tredje största parti…

Meriterade fysiker dissar ”klimat- och miljövetenskap”

Den Av Mathsi Klimat, Samhälle, Uncategorized, Vetenskap33 kommentarer

En anledning till varför ”klimathotsskepticismen” kunnat växa sig så stark i framförallt USA är att det funnits ett fåtal välmeriterade akademiker som fört fram budskapet. För om till och med professorer protesterar så är det ju lätt att dra slutsatsen att det måste ligga något i det! Det var i alla fall så jag själv blev intresserad av ämnet.

De mest inflytelserika av dessa har varit fysiker och lika signifikant är att de själva inte varit aktiva inom klimatvetenskap. Visst är det sunt att vara skeptisk men många har förstås frågat sig varför de inte ens kunnat acceptera saker som haft väldigt starkt stöd i vetenskapliga publikationer.

[Tilläggskommentar som verkar nödvändig: det saknas verkligen inte fysikkompetens eller välmeriterade fysiker inom den ”etablerade klimatvetenskapen”].

Att alla skulle vara köpta av industrin i den bemärkelsen att pengarna fått dem att ändra åsikt är inget hållbart argument (även om det säkert finns exempel på det). Med det sagt så har ”oljepengar” bevisligen varit helt avgörande för hur mycket kraft som kunnat läggas bakom lobbykampanjer och desinformationsspridning.

Man behöver inte ägna särskilt mycket tid på nätet för att upptäcka en nästan hundraprocentig korrelation mellan ”skeptiska” forskare och en ideologisk ståndpunkt att vara emot för mycket statlig kontroll och regleringar. Det är påtagligt att de inte bara är kritiska emot klimatvetenskapen, det gäller det mesta som innebär regleringar utifrån ”miljöargument” (ja, jag generaliserar en del).

Jag råkade springa på en artikel (Lahsen, Global Environmental Change 18 (2008) 204–219) som försökt sig på att belysa en annan del av detta genom att bland annat intervjua tre av de mer kända/inflytelserika ”skeptikerna” i detta avseende:

1984 startade de den konservativa tankesmedjan The George C. Marshall institute (GMI) som varit helt central i klimatdebatten (lades ner 2015 men drivs vidare under namnet CO2 Coalition). Till en början handlade det mycket om att försvara uppbyggnaden av USA:s Strategic Defense Initiative (SDI) – ofta kallat Star Wars – det vill säga ett försvar mot kärnvapenattacker via satelliter, laser och vad allt vad det var.

1989, året efter att IPCC startades, drog de igång sitt Climate Change Policy Program och släppte bland annat en rad rapporter som fick stort inflytande på debatten. De tryckte på osäkerheterna i de vetenskapliga slutsatserna och hävdade med emfas att den lilla uppvärmning som registrerats enbart berodde på naturliga variationer i solcykler och liknande.

Seitz 2001: “[T]he scientific facts indicate that all the temperature changes observed in the last 100 years were largely natural changes and were not caused by carbon dioxide produced in human activities.”

(I princip allt som de har hävdat vet vi nu med stor säkerhet inte stämmer.)

Bush d.ä. administration tycks ha haft större tilltro till Marshall Institute än IPCC. Enligt trion själva var det deras uppfattning om klimatförändringarna som också dominerade i Vita Huset under hela Bushs ämbetsperiod (1988–1992). Det blev också tydligt när Bush kommenterade IPCC:s första rapport (1990) då han istället refererade till GMI och menade: ‘‘My scientists are telling me something very different’’.

För att förstå detta måste man nog inse vilken framstående ställning dessa tre fysiker haft i det amerikanska samhället under lång tid.

Trions karriärer påbörjades under och efter andra världskriget och tog fart under det kalla krigets dagar. Ingen kan ta ifrån dem att de varit väldigt framgångsrika inom sina områden. Även om de inte var direkta kärnfysiker har de alla tre varit inblandade i försvarsfrågor, kärnvapen och kärnenergi på olika sätt. Seitz och Nierenberg var exempelvis vetenskapliga rådgivare åt Nato på 60-talet.

De deltog också i en radda kommissioner/vetenskapliga utredningar, satt med i diverse rådgivande grupperingar åt regeringen och byggde på så sätt upp ett nätverk bland styrande politiker och tjänstemän. Kort sagt, de åtnjöt stor respekt i samhället och kunde påverka politiska beslut och inriktningar. Fysiken som sådan var förmodligen också den mest prioriterade vetenskapsgrenen under denna tid.

”The trio was part of a small group of nuclear scientists which dominated the science–government interface in the US for most of the twentieth century (Schwartz, 1996, p. 154)”

Men det skulle bli ändring på det.

1962 gav Rachel Carson ut sin bok Tyst vår som många anser var startskottet för miljörörelsen. Hon varnade för, och gav exempel på, riskerna med att urskillningslöst sprida kemikalier i naturen. Svenske forskaren Svante Odén konstaterade 1967 att regnet blev allt surare på grund av industrins utsläpp (framförallt svaveldioxid) och innebar ett allvarligt hot mot flora och fauna med hela fiskpopulationer som försvunnit. En annan svensk forskare, Sören Jensen, visade 1966, lite av en slump, hur oerhört spritt PCB var i naturen (läs hans historia i en rapport från 1972 (eller mitt tidigare inlägg: Det mystiska miljögiftet)).

Smog var ett högst påtagligt problem i städer som New York och Los Angeles. Man började också inse att blytillsatserna i bensinen spreds vida omkring och att detta påverkade hälsa och miljö. Incidenten vid kärnkraftverket i Harrisburg 1979 bidrog till ett ökat motstånd till kärnkraft. Och så vidare.

Detta återspeglades även i den amerikanska politiken. Nixon grundade USA:s miljöskyddsmyndighet och flera miljörelaterade lagar instiftades. Forskningsanslag riktades om från dyra ”fysikaliska projekt” (t ex kärnkraftsrelaterat) till annan ofta miljöinriktad forskning.

”Earth Day 1970 symbolized and further strengthened the rise in environmental concern, and establishment of the Congressional Office of Technology Assessment (OTA) in 1973 reflected the new view of science as needing to be controlled and assessed. Congress gained new power and grew more involved in all aspects of policy-making, diminishing the power of the executive branch and the existing scientific advisory network.”

Det är uppenbart att de tre fysikerna tappade i inflytande, Seitz blev i princip utkastad från Vita Huset när Nixon valde att upplösa de flesta av de då existerande vetenskapliga råden.

Enligt Lahsens artikel länkad till ovan beskriver Seitz i intervju såväl som i sina memoarer hur deprimerad han var över denna utveckling där ”teknikfientliga nejsägare” fick ett allt större inflytande. Han, och hans två kollegor, menade att forskningen nu blev mer politiskt styrd, tidigare hade forskarna själva fått bestämma över vad de skulle göra medan politiker nu skulle in och peta i inriktningen. Men enligt Lahsens artikel är det klarlagt att detta inte stämmer. Anslagen var minst lika politiskt styrda innan, bara det att inriktningen nu hade ändrats till något som GMI-fysikerna inte gillade.

Lahsen, liksom många andra forskare, har pekat på denna omställning som en viktig faktor till varför många fysiker från denna period gärna ställer sig skeptiska till bl a klimatvetenskapen.

En annan sak Lahsen konstaterar i sin artikel är att många av de forskare hon intervjuat vittnar om att flera av dessa meriterade fysiker ofta ser sig lite förmer än andra och beter sig arrogant, som t ex i ett uttalande i ett kongressförhör:

”Nierenberg’s off-the-cuff comment about agricultural scientists at a Congressional hearing: ‘‘They are not nuclear physicists, so we don’t think much of them’’ (US Government, 1996, p. 257)”

För det är som sagt inte bara klimatvetenskapen de dömer ut, det gäller larmen om surt regn, DDT-resistens hos insekter (”Well, the insects are showing resistance to DDT you say. Okay, show me the evidence. I can’t find it.”), freoners påverkan på ozonlagret eller risken för hudcancer genom ökad UV-strålning (‘‘Do you know that there is no real evidence of melanoma being caused by ultra-violet B?”). Seitz var dessutom konsult åt ett tobaksbolag och de hade invändningar i vetenskapen om hälsoriskerna med passiv rökning.

Jag har själv ingen aning om det skulle finnas en utbredd arrogans hos just fysiker, men det går definitivt att hitta den typen av uttalanden i klimatdebatten. Ta norsk-amerikanska Nobelpristagaren Ivar Giaever som hade sin storhetstid under samma period som trion bakom GMI. Inte heller han har ägnat sig åt klimatforskning men efter en en halv dags surfande ansåg han sig ändå beredd att såga hela klimatvetenskapsfältet:

”I am not really terribly interested in global warming. Like most physicists I don’t think much about it. But in 2008 I was in a panel here about global warming and I had to learn something about it.  And I spent a day or so – half a day maybe on Google, and I was horrified by what I learned. ”

 

Giaever är med i norska Klimatrealisterne. Han anser att American Physical Society ”has become a political (or religious?) society.”

Fred Singer är en annan fysiker med i princip samma historik som Seitz och kompani. Digra meriter men inte inom klimatvetenskap. Även han har varit skeptisk mot ”miljöalarmismen” och har stått i frontlinjen emot reglering av SO2, freoner och koldioxid (bland annat). Han är en av de mest framträdande ”skeptikerna” och ligger bakom organisationer som NIPCC och har arbetat ihop med Seitz och GMI.

Freeman J. Dyson, gammal kollega till Einstein, är ännu en fysiker i denna kategori med odiskutabla meriter inom sitt område, verksam under samma period som GMI-trion. Han ifrågasatte orsaken bakom uppvärmningen och likaså om att den var global. På det stora hela skulle en ökad halt CO2 bara vara bra. Men nej, han är inte heller klimatforskare och hans påståenden har motbevisats rejält. Real Climate har bemött några av hans påståenden.

Fysikern Robert B. Laughlin är en annan Nobelpristagare som protesterar mot den etablerade klimatvetenskapen även om han är betydligt yngre än de ovan nämnda personerna. Han har inga problem med att läxa upp geologer och andra klimatforskare om deras forskningsfält.

”The only way not to get lost in this awful swamp is to review the basics and decide for yourself what you believe and what you don’t.”

Han menar att eftersom haven kommer absorbera koldioxiden inom några tiotusentals år så är det inga problem. Klimatforskarna är, föga förvånande, föga imponerade av Laughlins uttalanden. Här svar från NASA-forskaren Gavin Schmidt på fråga:

Professor emeritus William Happer är kanske mest känd för att han 2018 utsågs av Trump till National Security Council som en motpol till klimatalarmismen. Men han hade tidigare även jobbat för Bush d.ä. på Department of Energy’s Office of Science. Han kickades dock av efterföljande Clintonadministration pga meningsskiljaktigheter i klimat- liksom ozon/freon-frågan med Al Gore. Något som vissa framställde som att han sparkades för att bryta mot politisk korrekthetTM.

Happer är inte heller klimatforskare och jobbar för CO2 Coalition, alltså GMI:s efterföljare (ja, och Happer satt i GMI:s styrelse). Klimatforskare har gång efter annan påvisat felaktigheter, halmgubbeargumentation och cherry picking i Happers uttalanden (här ett bemötande i pdf).

Den nu kanske mest aktuella fysikern som ifrågasätter klimatvetenskapen är väl Steven Koonin (han gav nyligen ut boken Unsettled?) som har fått stor uppmärksamhet i debatten även om inte heller han är klimatforskare. Hans kanske mest spridda budskap (?) är att Grönlands glaciärer smälte snabbare för 80 år sedan än vad det gör nu och det finns därmed ingen anledning till klimatpanik. Klimatforskarna är inte särskilt imponerade här heller, läs t ex på Real Climate. Ett bemötande av hans bok finns här och ett annat här. Se kommentar om hans bok i Youtubevideo med intervju av forskaren Zeke Hausfather (från ca 33:20).

I nästa inlägg tänkte jag ge exempel på hur sammanflätat allt är och vilket centralt nav i klimatskepticismen Marshall Institute varit.

Går det att ”miljöpåverka” Kina? Fallstudie REACH

Den Av Mathsi Samhälle, Uncategorized12 kommentarer

Kina släpper numera ut mer koldioxid än vad EU och USA gör tillsammans (lite beroende på hur man räknar, men notera att det gäller även för konsumtionsbaserade utsläpp enligt World of data – som alltså tar hänsyn till var konsumtionen sker och inte var de produceras. USA är fortfarande värre om man räknar per capita men Kina har passerat EU även på denna punkt). Oavsett hur man ser på det måste Kinas utsläpp ner om vi ska komma i närheten av målen i Parisavtalet.

EU står alltså för bara ca 10 % av världens utsläpp. Några politiker och opinionsbildare använder det som argument för att hävda att EU:s klimatambitioner är meningslösa, ja, rent utav löjliga, då våra utsläpp är futtiga i jämförelse med Kinas. De menar att våra åtgärder kommer leda till ett haveri för vår välfärd och konkurrenskraft – och det utan att ha minsta effekt på klimatet.

Det går att påstå nästan vad som helst i den riktningen utan att riskera att bli utskälld för att vara en tokig alarmist, för visst är det lätt att peka på kostnader och alla vet att sådant har betydelse i konkurrensen. Men verkligheten visar att det sällan är så enkelt. EU är trots allt en ekonomisk maktfaktor i världen och vi har faktiskt påverkat jättar som Kina förr…

2001 gjorde sig Bush impopulär bland många av Europas ledare när han beslutade att USA skulle stå utanför Kyotoavtalet. De menade att USA:s ekonomi skulle drabbas hårt eftersom inga krav ställdes på Kina och Indien som därmed fick en konkurrensfördel.

Samma år smällde dåvarande EU-kommissionären Margot Wallström en lunta papper i bordet som fick hela världen att darra. Det var The White Paper av REACH, ett förslag på EU:s nya kemikalielagstiftning. Lite förenklat innebar det att kemikalier som hanteras i mängder över ett ton inom EU skulle registreras, riskutvärderas och att farliga ämnen fasas ut (kraven ökar ju större mängder som hanteras).

Man kanske kan tycka att det är en självklarhet att företag presenterar någon sorts data på att de kemikalier man ska tjäna pengar på att sälja inte är alltför skadliga för hälsa och miljö. Men så var alltså inte fallet (pesticider, läkemedel mm undantaget). Det fanns inte ens ett ordentligt register över vilka substanser som fanns i omlopp och det var upp till myndigheter att bevisa att de var farliga om de ville reglera dem. I och med REACH skulle det bli ändring på det, nu var det företagen som fick ansvaret för att ta fram och redovisa data för att kunna riskklassa kemikalierna osv, vilket naturligtvis innebar kostnader.

Det här är vad jag förstår den största lagförändringen som genomförts i EU och självklart måste det få diskuteras och kritiseras (jag tvivlar dock att det går att komma fram till en lösning där alla är nöjda i en sådan här fråga). Men det växte snabbt till en storm utan dess like.

För visst innebar REACH rejäla kostnader för företagen, en säkerhetsklassning av en substans kan kosta flera hundratusen, om inte miljoner, att genomföra. EU uppskattade den direkta kostnaden för REACH till runt 3 miljarder euro över 11 år (har sett lite olika siffror och det finns olika versioner av lagförslaget). På det kommer en del indirekta kostnader. Då ska man dock veta att branschen omsätter runt 500 miljarder euro varje år. En rapport säger att det motsvarade en årlig kostnad på 0,06 % av deras vinster.

”Economic analysis confirms that costs of this magnitude are unlikely to harm European industry. Price changes of the same magnitude as the costs of REACH are commonplace in industry, and do not prevent profitable operation. The spot price of crude oil varies by a greater percentage in almost every week, while the EU-15 price index for all intermediate manufactured goods varies by a greater percentage in almost every month”

Man räknade samtidigt med stora vinster för samhället på sikt. Bara hälsofördelar skulle kunna motsvara flera hundra miljarder (euro alltså). Likaså innebar detta att ett fyrtiotal komplexa lagar och regleringar skulle kunna tas bort och ersättas med ett mer enhetligt system. Med mera.

Om det fanns andra åsikter om detta? Den största lobbykampanj EU skådat drog igång.

Alarmismen

German Industry Association (BDI) lät konsultfirman Arthur D Little undersöka saken och 2002 publicerade de en ödesmättad rapport: Tyskland riskerade att tappa upp till 6,5 % av sin BNP och förlora över 2 miljoner jobbtillfällen om REACH infördes.

Som av en händelse publicerade de först enbart slutsatserna, det framgick inte hur de kommit fram till siffrorna. Själva rapporten kom två månader senare och metodiken fick hård kritik från många håll (olika ref på sid 29 i denna rapport).

Vid en presentation 2004 av VCI, en tysk industriorganisation, refererades till rapporten men då med ännu saltare siffror “ADL: loss of added value to the amount of 180 bn euros or about 3.4 million jobs.”

UIC, en fransk industrigrupp, lät Mercer Management Consultants ta fram en liknande rapport om den franska kemiindustrins förväntade öde. Även den visade att hundratusentals jobb stod på spel:

Rapporten offentliggjordes dock inte, så även här var det omöjligt att veta hur de kommit fram till resultaten. Enligt rapport från WWF (sid 30) är de enda ”rådata” som presenterats offentlighet en tabell i en power point-presentation. Utifrån det verkade det som att de räknat på samma kritiserade sätt som ADL gjort för situationen i Tyskland.

En genomgång av 36 olika ekonomiska studier på REACH:s förväntade effekter visade dock på en bred samstämmighet: EU:s uppskattningar var de mest tillförlitliga. De nämnda industristudierna fick hård kritik, t ex i denna rapport: The True Costs of REACH, F. Ackerman och R. Massey.

Samtidigt uppvaktades EU-parlamentariker hårt. Industrisponsrade kampanjer som varnade för följderna publicerades i stora tidningar. EU:s kemilobbyorganisation CEFIC var inte direkt nöjda. Dåvarande chefen Eggert Voscherau (tidigare chef för kemijätten BASF) menade 2003: ”We are in effect going to de-industrialise Europe [with these proposals]”.

Men det var inte bara inom EU det stormade. Extremister, förlåt lobbyister, vid amerikanska libertarianska tankesmedjor skrev bl a rapporter om hur EU höll på att ta självmord (för övrigt samma organisationer som nu menar att klimatåtgärder kommer skicka oss tillbaka till 1800-talet):

Amerikanska administrationen under Bush klampade också in. Colin Powell skickade t ex uppmaningar till sina ambassadörer i Europa att försöka påverka EU:s ledare att inte införa REACH. De bearbetade länder i Asien och övriga världen liksom World Trade Organisation i försök att stoppa ingreppet som ”skulle hota den fria handeln”.

Ett läckt mejl: ”We need to get to the Swedes and Finns and neutralise their environmental arguments… But who will take on [Environment Commissioner Margot] Wallström – the answer is only other ministers or heads of state.”

Det visade sig pinsamt nog att lobbygruppen American Chemistry Council i princip hade skrivit större delen av USA:s officiella ståndpunkt om REACH.

Wallström med flera fick stå ut ut med en våg av skit och hon kallades tydligen för Ayatollah Wallström av vissa högt uppsatta personer. Tre politiska giganter rusade till USA och industrins försvar: Chirac, Blair och Gerard ”Gazprom” Schröder skickade ett gemensamt brev till EU-kommissionens president och varnade för hur REACH hotade EU:s konkurrenskraft. Tydligen ett ”ingripande” som saknade motstycke: ”Departmental ministers are usually unaware [of legislation], so to have heads of states getting involved even before the directive is published is extraordinary.” En slump?

Det var bara några smakprov.

EFFEKTERNA

Debatten om REACH var med andra ord precis lika infekterad som den om klimatet (med i princip samma spelare inblandade). Jag skulle faktiskt säga att den till och med är svårare att sätta sig in i än klimatdebatten (trots att jag är kemist) och jag avundas inte de politiker som ska fatta beslut i många av dessa frågor…

Lobbytsunamin fick effekt, många ansåg att det slutliga förslaget som trädde i kraft 2007 var urvattnat. Men likväl, med tanke på undergångsretoriken borde det ändå inneburit en rejäl törn för kemiindustrin.

Kostnad: En utvärdering som publicerades 2018 slog fast att kostnaderna hade blivit signifikant högre än beräknat, men ändå inte i närheten av de som industrin hade salufört:

”Dessa [direkta] kostnader beräknas uppgå till mellan 2,3 och 2,6 miljarder euro för de två första tidsfristerna för registrering. Kostnaderna har varit högre än väntat (1,7 miljarder euro), särskilt för den första tidsfristen för registrering. […] De potentiella fördelarna för människors hälsa och miljön uppskattas vara i storleksordningen 100 miljarder euro under 25–30 år.”

En annan studie från 2016 jämförde bl a kostnaderna för att införa en ny substans på marknaden mellan olika länder. Inte oväntat låg USA i en klass för sig då deras krav är, om man raljerar, i det närmaste obefintliga även om det skärpts under senare år. I USA ligger bevisbördan fortfarande hos myndigheterna, och deras system bygger i hög grad på att företagen förväntas ha koll på sina produkter eftersom de riskerar höga skadestånd i efterhand. Men även om EU:s lagstiftning är hårdast är det inte självklart att det är dyrast:

”By far the least expensive registration is in the USA, followed by Korea, while registration in both China, Japan and Canada can be much more expensive than in the EU (with estimated mean costs in the magnitude of EUR 120,000 in these countries).”

Jobben: Hur gick det för Tyskland och de miljontals jobb som skulle ryka?

Ingen katastrof där. En omsättning på fem miljoner kronor per anställd är väl ganska okej?

Intäkterna

Har industrin havererat? Nej (tänk på att pandemin påverkat senaste två åren – så sent som förra veckan hade vi på jobbet en försenad kemikalieleverans som skylldes på pandemieffekter).

Men det syns ju tydligt i diagrammet att tillväxten avstannat och att EU:s del av världshandeln minskat rejält!?

Jo, men det beror på att den totala marknaden har ökat rejält, framförallt pga Kinas tillväxt och de har roffat åt sig nästan hälften av världsmarknaden. USA:s och EU:s kemiindustrier är, och har länge varit, jämstora och USA har haft ett lika stort tapp som EU, trots att de inte har REACH (de har dessutom haft fördelen av billigare energi i och med sin skiffergasboom under denna period). Faktum är att EU, näst störst i branschen, klarat sig bättre än USA under det senaste decenniet:

During the 11-year period from 2010 to 2020, the EU27 chemical industry had no growth rate (0.1%). Production in China grew from 2010 to 2020, attaining 8.1% average annual growth. China is outpacing other emerging economies such as Russia (4.7%), South Korea (2.0%), and India (4.1%)

I en av EU:s utvärderingsrapporter från 2016 har man räknat på vad skillnaden skulle blivit om REACH inte funnits. Förmodligen hade europeiska företag tappat något i konkurrenskraft (motsvarande lite drygt 1 miljard euro) mellan åren 2008 och 2014 , men effekten var väldigt liten (0,04 %).

En mer betydande konkurrensparameter för kemibranschen är energipriset. Likaså går det knappast att överskatta vikten av innovation och förnyelse för att behålla konkurrensfördelarna vi fortfarande har i EU. Ändå har EU-industrins R&I-investeringar legat på samma nivå relativt försäljningsvärdet i decennier.

Och rent krasst, en fjärdedel av EU:s kemiindustri handlar om petrokemi, och det är ett uttalat mål att minska delar av den. Det får förstås konsekvenser (precis som det får om inga förändringar görs).

Handelshinder?

Blev REACH en handelsbarriär? En utvärdering från 2015 kom fram till: nej. ”Statistical data do not support the hypothesis of a general trade barrier to the EU chemicals market due to REACH.”

Påverkan på övriga världen

Kina, som är den största nutida spelaren både vad det gäller kemikalieindustri och koldioxidutsläpp, går det att påverka dem på annat sätt än invasion och handelsembargo? Hur har de reagerat på REACH?

Är det fritt från krångliga regleringar när det kommer till kemikalier? Nej. 2010 införde de ett eget regelverk, som bygger på samma principer som EU:s REACH (men gäller enbart nya substanser). Sydkorea har gjort detsamma.

Med andra ord, även om regelverken inte är identiska har Kina anpassat sig efter EU. Det är USA som sticker ut och de har ändå haft lägre tillväxt än EU under senaste decenniet. Jag inser komplexiteten med ”klimatåtgärder” men jag är övertygad om att det är helt nödvändigt att ställa om till fossilfritt om man vill hålla sig kvar i konkurrensen. Men självklart kommer inte världens vinstrikaste bransch avveckla sig själv utan knot.

Jag är också övertygad om att det är helt avgörande att EU ”går före” även om Kinas utsläpp är värre. Våra åtgärder har betydligt större påverkan på utsläppen än vad våra andel av de totala utsläppen gör sken av. Och jag tror inte det kommer innebära samhällskollaps – so shoot me!

Min högtravande rubrik till trots gör jag inga anspråk på att ha presenterat en fullständig genomgång av effekterna av REACH. Men tillräckligt för att visa att industrins skräckscenario inte varit i närheten av verkligheten. Men de kommer nog aldrig att hamna i facket ”alarmister” ändå trots att detta upprepats om och om igen. Här ännu ett från 2014 när ordföranden för Ineos skrev till EU-kommissionen med följande budskap:

Nope, ingen kollaps ännu.

Du kanske redan har gissat det men Ineos är ett brittiskt multinationellt företag som verkar inom kemi- och petroleumindustrin, samt utvinner skiffergas. Brevet verkar mest vara en vädjan att få utvinna skiffergas – och där har han väl förhoppningsvis helt rätt i sina farhågor…

Asbest, freoner, bly i bensin, bensen, haloner, SO2, bomullsdamm, vinylklorid är ytterligare några exempel där kostnader för åtgärder har överdrivits rejält medan nyttan helt ignorerats.

Men absolut, regleringar har ett pris. Konkurrensen är stenhård och det är en realitet för många företag och deras anställda. Jag vet hur mycket det kan skilja i en offert från Indien respektive Europa. Det kan man inte bara kan vifta bort. Jag vet också som verksam i kemibranschen hur jobbig all byråkrati kan vara. Det finns saker jag undrar om de verkligen tillför något. Vi ska ju inte skapa hinder bara för sakens skull men samtidigt är byråkrati oundvikligt om man vill ha kontroll över sånt här, allt annat är populism.

Ett stort problem är att vinsterna ofta är diffusa då de hamnar på ”systemnivå” i samhället och inte i företagens balansräkningar. Man kommer aldrig veta att man inte blev drabbad av cancer…

Klart att myndigheter och politiker ska lyssna på, och samarbeta med, näringslivet i sådana här frågor, det vore helt galet annars. Men det finns ju gränser. Är det verkligen en fungerande demokrati när man som under Trumps styre tillsatte en lobbyist från kolindustrin som chef för EPA (deras miljöskyddsmyndighet)? Eller när Trumpadministrationen fipplade med och fördröjde myndigheternas vetenskapliga rapporter och censurerade klimatfakta på deras webbsidor? I Kanada satte konservativa regeringen (Harper) munkavel på forskare.

Under Bush styre var chefen för avdelningen som samordnar myndigheternas miljöarbete tidigare lobbyist för American Petroleum Institute. Där hade han ansvarat för deras ”klimatgrupp.” Det är visat att administrationen och Cooney har redigerat vetenskapliga rapporter för att tona ner allvaret. (Som av en händelse hoppade Cooney av regeringsarbetet för arbete hos Exxon direkt efter att detta blivit känt.)

Bara för att nämna några saker.

Ska politiker kunna fatta obekväma beslut funkar det förstås inte om de samtidigt har besvärande intressekonflikter med de drabbade särintressena. Deras representanter kommer naturligtvis inte vara objektiva.

USA:s system med agerande i efterhand med enorma skadestånd inbjuder till advokaternas julafton (inte bara från industrins håll) och rent ut sagt bisarra historier runt vetenskapliga rapporter och påverkansgrupper.

Det är lätt att peka på USA och framförallt republikanernas beroende av oljeindustrin. Är det så mycket bättre här? Sverige är i alla fall en bananrepublik när det gäller transparens i kontakterna mellan politik och särintressen. Utförsäljning av skolor och sjukvård är talande exempel, ta en titt på en av tankesmedjan Balans genomgång av ägarförhållanden i svenska friskolor och vilka som fattar de politiska besluten. Hade vi haft journalister som rapporterade liknande från Sydamerika eller Ryssland hade vi bara skakat på huvudet och fnyst jävla kleptokratier.

Jag tycker det är märkligt att många tycks likställa frihet med rättigheten att driva företag utan miljökrav. Det är för mig fullständigt självklart att man presenterar tillräckliga bevis för att de kemikalier man ska tjäna pengar på att sälja och sprida inte är (orimligt) farliga för hälsa och miljö. Denna kontroll är en del av frihet för mig.

Jaha, nu blev det så här igen, ett inlägg som var tänkt att bli kort slutade i att jag började läsa mer och texten bara växte 🙂 ska avsluta med en sista grej.

Ta en titt på nedanstående diagram från kemilobbygruppen Cefic. Den visar försäljningen. Notera år 2009. Ni vet vad som hände då: Finanskrisen. Cefic skriver själva:

”The chart illustrates the dramatic decline in EU chemical total sales levels during the 2009 economic downturn”

.

Det branschen verkligen borde frukta är en finansmarknad som går på crack och bygger på luftslott. Men vi lär aldrig få se några lobbyorganisationer höja minsta varningens finger i luften för detta. Inte ens ett litet lillfinger. Och det är förstås inte av ondska, det är så vi har byggt upp vårt samhälle.

”Man måste ju få ställa frågor!”

Den Av Mathsi Klimat, Samhälle, Uncategorized, Vetenskap7 kommentarer

Ett bekvämt sätt att framföra åsikter eller sprida tvivel utan att behöva ta ansvar för innehållet är att slänga fram ett påstående, en länk eller dylikt i form av en fråga typ: ”Är det sant att ..?” Kritik kan man sen enkelt vifta bort med att ”jag ställde ju bara frågan”. På Twitter kan man se att Riksdagen rymmer en och annan stjärna inom detta gebit. Nästa år kommer vi få avlöna ännu en ledamot som kör hårt med detta:

Jag hade ärligt talat inte tänkt att skriva mycket mer om Elsa Widdings påståenden om klimatvetenskapen och istället ägna tiden åt att skriva annat (bloggandet, och en del självömkan, har tyvärr helt dödat mitt andra skrivande som jag nog hellre skulle vilja hålla på med).

Men nu har hon ju blivit en toppolitiker i Sverigedemokraterna (12:a på deras riksdagslista) och hon representerar ju då förstås också deras deras officiella linje i frågan. Det ställer ju saken i ett annat läge. Och när hennes senaste video (nr 58) hade rubriken Blir det varmare? var jag bara tvungen att se om hon faktiskt ifrågasätter uppvärmningen.

Men tack och lov var det inte så, hon förklarar också för sina följare att det inte går att säga att klimatuppvärmningen avstannat genom att bara titta på de senaste sex åren som i bilden nedan. (Det är ett av klimatdebattens tröttaste tjafs att plocka ut korta avsnitt ur en mätserie med väl valda start och slutpunkter.) Gott så. Men sen kommer en del märkliga påståenden och ifrågasättande om uppvärmningen verkligen är global. Eller ja, hon ställer ju bara frågan förstås…

Jag vill bara kommentera två saker med det här: för det första, hon menar att vi måste vänta 15 år innan vi kan säga om en årstemperatur kan ”inkluderas” i en förändring av klimatet eller inte. Ordagrant: ”Om man har data fram till 2019 kan man bara beräkna klimatet fram till 2004 eftersom man behöver 30 års data.”

”30 år” kommer från att klimat definitionsmässigt brukar sägas vara ”medelvärdet av vädret” över minst en trettioårsperiod. Och, menar hon, för att kunna inkludera ett årsmedelvärde behövs alltså data från 15 år innan och 15 år efter detta år. Visst måste man ha långa mätserier för att bekräfta temperaturtrender men nej, det är inte riktigt så där det funkar.

I ett system likt temperaturmätningar, som har en ganska stor intern variation från år till år, brukar man köra med rullande/glidande medelvärde för få en mer överblickbar kurva och kanske framför allt motverka att enskilda år får för stor påverkan på den långsiktiga trenden. Om man till exempel har ett rullande medelvärde över tio år, motsvarar det senaste värdet i mätserien ett medelvärde av de tio senaste åren. När ett nytt år ska läggas till serien, tas det äldsta årets mätvärde bort och ersätts med det nya årets och man får ett nytt medelvärde av de nya senaste tio åren.

(Det finns andra mer avancerade sätt att ”jämna ut kurvor”).

Med andra ord, skalan är glidande och det är dessutom den långsiktiga trenden som är intressant i detta fall. Även om ingen exakt kan säga vad som händer i framtiden behöver vi inte vänta 15 år innan vi kan säga något om förra årets siffror.

För det andra kan det ju vara värt att nämna att man faktiskt vet varför kurvan ser ut som den gör under de senaste åren.

Den enskilt största faktorn till att vi ser stora variationer i den globala medeltemperaturen från ett år till ett annat är väderfenomenet ENSO (El Niño–Southern Oscillation). Enkelt uttryckt handlar det om att tropiska havsströmmar och passadvindar ändras och i den varma fasen (El Niño) förs energi från haven upp i atmosfären och i den kalla fasen (La Niña) förs energi ner i havet. Yttemperaturen i Stilla Havet visar tydligt skillnaden mellan de båda faserna:

Detta är mycket kraftfullt och påverkar vädermönster över stora delar av världen. Även den globala medeltemperaturen påverkas som sagt.

Toppnoteringen år 2016 var just under ett kraftigt El Niño-år. Det var helt förväntat att temperaturen skulle sjunka efter det. Även under 2020 rådde liknande förhållanden om än inte alls lika kraftigt, se nedan. Där kan vi också se att vi nu har varit inne i en La Niña-period med förväntad ”nedkylning”. Notera att trots detta var förra årets temperatur varmare än de flesta tidigare åren, även de med kraftig El Niño.

Det alltså inte så att forskarna förbryllat kliar sig i huvudet och undrar varför 2021 inte blev ännu ett rekordvarmt år. (Några brukar för övrigt redovisa en spådom över det kommande året och eftersom vi fortfarande ligger kvar (vad jag vet) i La Niña verkar få tro att 2022 kommer bli ett ”rekordår” vad det gäller medeltemperaturen.):

Vidare påpekar Widding att historiska temperaturer har korrigerats och därmed gett en högre uppvärmning. Hon säger det inte rätt ut men antyder att det kanske inte gått rätt till: ”Det här är lite skumt men det påstås finnas goda anledningar till att man gör så…”

Ja, justeringar görs och de motiveras i vetenskapliga publikationer, se exempel här. Här ett inlägg på Real Climate (med länkar till andra) om saken. Har själv skrivit lite om det tidigare (och ja, det är ett ständigt återkommande ämne…):

Och nej, det är inte enbart justeringar till en större uppvärmning som görs, vilket Widding med flera ofta påstår.

Hon ifrågasätter alltså inte uppvärmningen men sen lägger hon upp följande om skillnaderna i södra (SH) och norra halvklotets (NH) temperaturutveckling:

Och menar : ”Ändå säger IPCC att uppvärmningen är global. Det här har jag lite svårt att förstå.”

Visst skiljer sig SH och NH åt, framförallt beroende på att SH utgörs av betydligt större ytor med hav. Men uppvärmningstrenden är tydlig för båda halvorna (notera att referensperioden är 1961-1990 och inte från den ofta använda förindustriella tiden):

Men det är ju inte vad Widding har skrivit och det beror som synes på att hon har valt ett snävare område, nämligen från latitud 40°S resp 40°N och ut mot respektive pol, se bild nedan:

Jag orkade inte lägga ner någon större energi på att leta rätt på de siffror hon anger och hon ger själv ingen referens till varifrån de kommer. Men de kan säkert stämma. Och är det något som forskarna försöker dölja? Från NASA:

Svaret är alltså nej, det finns delar på södra polen som är kallare. Personligen tycker jag det ändå borde vara helt uppenbart av ovanstående bild varför man kallar det en global uppvärmning…

Förhållandena runt Antarktis är också speciella med avseende på havsströmmar och vindar som i hög grad ”isolerar” kontinenten, åtminstone på vintern (vilket också gör att ozonlagret påverkas extra hårt av freoner här). Det är också området runt Antarktis som är minst utforskat och har dåligt med långa och heltäckande mätserier. Och det skiljer en del mellan dem.

Mycket är osäkert men det klarnar steg för steg. Modeller stämde t ex inte med observationer av sjunkande temperatur och salthalt i delar av Södra Ishavet. Efter studier har man inkluderat en större mängd smältvatten från Antarktis och därmed stämmer modellkörningarna med observationer sedan 1992 (modeller är alltså i princip ett mått på hur väl man förstår de fysikaliska processerna).

Det här är, tycker jag, spännande forskning och borde göra alla intresserade nyfikna. Men nu handlar det om politik och minsta lilla osäkerhet förvandlas till tapetflagor man kan börja dra i för att ge dem helt orimliga proportioner. Och sen kan man gnälla på att man ”inte får kritisera dem”. Det är enkelt och funkar i debatter.

Jag hoppas att journalister börjar behandla Widding som den klimatpolitiska talesperson för SD hon rimligen måste anses som. Lyssnade på delar av ett samtal mellan henne och Jessica Stegrud, SD:s EU-parlamentsledamot. De säger i klartext att Parismålen och EU:s CO2-minskningar är meningslösa. (Jag kommenterade på Twitter några andra saker från detta samtal. Här kan man ju notera att Stegrud på en rak fråga vägrade svara på om SD accepterade slutsatserna i IPCC:s rapporter.)

Men jag har också all respekt att det är svårt att ställa rätta kritiska frågor live när en person plockar saker ur sitt sammanhang och sprutar ur sig diverse siffror och referenser. Av egen erfarenhet vet jag också hur svårt det är att beskriva komplexa frågor på begränsat utrymme med begränsad tid.

Men det gäller att vara påläst. Jag har flera gånger visat att det inte går att lita på vad Widding exempelvis säger står/inte står i IPCC:s rapporter. Ett annat tydligt exempel är när hon skriftligt svarar Erika Bjerström, SVT, (publicerat på bloggen Klimatupplysningen) om att IPCC säger att människans påverkan på klimatsystemet är odiskutabelt:

”SVAR: Min kommentar till detta är bara att jag noterar att kvantifiering nu plockats bort. […] IPCC uttrycker sig därmed svagare än i tidigare rapporter.”

I själva verket skriver de att naturliga drivkrafter med mycket hög säkerhet är försumbara:

(Jag kommenterade några av Widdings andra svar här. Se även mitt förra inlägg för exempel där hennes påstående att hon inte säger emot IPCC:s huvudrapport (WG1) bara är rent skitsnack.)

Jaja, vi lär få se mer av detta från det här hållet ihop med fler hånfulla utspel mot Public Service. Men hon ställer ju bara frågor…

Ingen kan ju t ex ta något från hennes senaste video och säga att hon ljugit eller har direkt fel, men de ideliga anspelningarna på en politisk komplott och att forskarna mörkar uppgifter påverkar förstås opinionen (jag syftar inte på vilka åtgärder man vill införa, utan om en felaktig problembeskrivning av förutsättningarna). Det går ju också att hitta exempel på överdrifter från andra hållet, där det ibland felaktigt hävdas att IPCC spår människans undergång i en nära framtid, vilket förstås gör det enklare för propagandan att ta skruv.

Tyvärr vet jag från mitt eget Facebookflöde att det är effektivt. Det är sorgligt att se när en vettig och mycket trevlig person på kort tid gått från att framföra rimlig kritik mot covidpassen till att dela inlägg från mytomanen Lars Bern och SwebbTV med antivaxxpropaganda – och indirekt beskyller mig som verksam inom läkemedelsbranschen för folkmord.

Jaja, jag har inga illusioner om att det jag skriver skulle ändra opinionen på något sätt, men det är ett sätt för mig att ta ut frustration 🙂

Vet inte hur jag ska klara av den kommande valperioden…