Lennart Bengtsson: Lyssna på experter! (SvD:s ledarsida)

Den Av Mathsi Klimat, Uncategorized, Vetenskap6 kommentarer

Fredagen den 13:e skrev den pensionerade klimatforskaren Lennart Bengtsson en artikel på SvD:s ledarsida med rubriken Lyssna på experter i stället för aktivister. Han skriver: ”Att klimatfrågan fått en sådan uppmärksamhet kan bero på att många journalister och politiker saknar grundläggande utbildning i naturvetenskap. Denna situation har utnyttjats av vissa klimatforskare som inte tidigare fått tillräcklig uppmärksamhet vare sig av kollegor eller av ledande vetenskapsmän.” Här hamnar man som lekman direkt i bryderier…

(För den oinvigde: Lennart Bengtsson (LB) är lite av en kameleont och har länge ansett att klimatfrågan politiserats av alarmister och odugliga journalister, ofta lyfter han fram och försvarar IPCC, för att i nästa stund ansluta till GWPF som är IPCC:s motsats.)

Bryderiet: ”Alarmistiska” James Hansen är en av världens mest kända och meriterade klimatforskare. Han tycker att det inte larmas tillräckligt. Är det då Hansen som lyckats lura världens okunniga journalister att haussa upp klimatfrågan eller är det Lennart Bengtsson som är frustrerad över att hans åsikter inte får tillräckligt stort utrymme i media?

Så vem ska man lyssna på?

Tja, man kan ju lyssna på båda utan att för den skull lita blint på att allt de säger och försöka avgöra vad som bara är åsikter och vad det finns vetenskapligt stöd för (inte lätt). Som inom alla vetenskapsgrenar bör man inte lägga alla ägg i en korg, vetenskap handlar inte om åsikter utan vad som kan bekräftas och dokumenteras i vetenskapliga rapporter (just därför är IPCC-rapporterna så viktiga för det saknas inte åsikter inom akademin…). Hansens senaste publicerade artikel har exempelvis debatterats friskt och också kritiserats av t ex ”alarmistiske” Michael Mann.

Vad säger LB?

Vi kan väl börja med att vad både Hansen och Bengtsson håller med om. LB skriver på Kvartal: ”Det stora flertalet naturvetenskapliga forskare och experter med relevant kunskap inom meteorologi och klimatologi är här nästan undantagslöst eniga med IPCC [att människan är den huvudsakliga orsaken till uppvärmningen].”

LB har likaså i intervju på konspirationskanalen Swebb-TV även påpekat att IPCC:s rapport om den fysikaliska vetenskapen ”är så tillförlitlig som den kan vara.”

Bara där försvinner en hel drös inlägg om klimatdebattens påstådda skevhet. Det gäller Fokus bisarra alternativa genomgång av vad vetenskapen kan bekräfta eller inte, bara två dagar efter IPCC:s senaste rapport och de kom inte till samma slutsats! Det gäller Lena Anderssons förvirrade klimatartiklar på SvD:s ledarsida. Det gäller Jörgen Huitfeldts känslodrivna utspel som det att samhället måste lyssna till kalkonfilmen Climate the movie. Det gäller Bolling och Karlssons nya bok. Det gäller en annan SvD-ledarskribents uppmaning att lyssna på Klimatupplysningen /Clintels förvillande rapport istället för IPCC. Osv osv…

Fast å andra sidan, LB har inte varit direkt konsekvent på denna punkt. Här en artikel från 2009 där han påstår det motsatta: DEBATT: Växthusgasers inverkan är ringa (unt.se).

LB tycker till om både det ena och det andra. Ofta handlar diskussionen inte alls om naturvetenskap. I en text på Det goda samhället skymtar hans aversion mot att agera i klimatfrågan fram. Människan har bara att anpassa sig efter ändrade förhållanden, allt annat är att likställa med totalitära staters agerande a la Nazityskland, Kina och Sovjetunionen. Klimatlarmen används som ursäkt för att bilda en totalitär världsregering tycks han mena.

Även en intervju i Sveriges radio handlar mycket om att han tycker att utsläppsmålen är orimliga, och särskilt orimligt är att Sverige skulle agera kraftfullt med tanke på hur bra vi redan är och hur lite våra utsläpp gör på totalen. Det är åsikter han förstås måste få förmedla men det är just åsikter och inte naturvetenskaplig fakta från en expertkommentator…

LB:s hypotes i SvD-artikel är som redan nämnts: ”Att klimatfrågan fått en sådan uppmärksamhet kan bero på att många journalister och politiker saknar grundläggande utbildning i naturvetenskap.”

Det torde vara helt omöjligt att han har lyckats undvika alla de naturvetenskapliga klimatforskare som kämpar med näbbar och klor för att få politiker att lyfta frågan och efterleva Parisavtalet. Oavsett vad man tycker om namninsamlingar skrev flera tusen forskare på upprop om just detta inför senaste COP-mötet.

Och när 2500 tusen korallrevsforskare uppmanar politiker att skydda Stora barriärrevet och i ett öppet brev skriver: ”The letter, which was forwarded to Mashable Australia, warns that coral reefs around the world are threatened with ”complete collapse” in the face of climate change.” – så är det ett budskap från experter och varför i herrans namn skulle journalister inte rapportera om det? Alarmistiskt eller inte, här är LB icke-experten.

Ja, det går alltid att hitta avvikande åsikter. Se exempel här:

Och det är faktiskt inte så att det LB påstår alltid stämmer överens med IPCC:s slutsatser eller vad experter på det aktuella området säger.

LB har länge argumenterat för (och publicerat studie om) att klimatkänsligheten är låg (det vill säga hur mycket temperaturen förändras vid en fördubbling av CO2-halten i atmosfären). I samma SR-intervju som nämndes ovan säger LB att IPCC angett klimatkänsligheten till 1,5-4,5C, men att det sannolikt ligger i det nedre spannet. Så är dock inte fallet, intervallet ovan är från IPCC:s förra rapport (intervjun gjordes innan nya rapporten). I den senaste rapporten anges att det sannolika spannet är 2,5-4C.

  • Based on multiple lines of evidence the best estimate of ECS is 3°C, the likely range is 2.5°C to 4°C, and the very likely range is 2°C to 5°C. It is virtually certain that ECS is larger than 1.5°C. Substantial advances since AR5 have been made in quantifying ECS based on feedback process understanding, the instrumental record, paleoclimates and emergent constraints. There is a high level of agreement among the different lines of evidence. All lines of evidence help rule out ECS values below 1.5°C, but currently it is not possible to rule out ECS values above 5°C. Therefore, the 5°C upper end of the very likely range is assessed to have medium confidence and the other bounds have high confidence. {7.5.5}

Och, som sagt, LB förmedlar inte alltid korrekt information. Här några klipp från en intervju i SD:s Riks-kanal från 2022.

(Jo, han hänvisar till att det varit en kall vår (sic)… )

LB anser alltså att det knappt skett några synbara förändringar alls. Och menar att de går så långsamt att vi kommer kunna anpassa oss utan några större bekymmer – det är åsikter han förstås få ha. Men det är verkligen inte bara hysteriska och obildade journalister som är av en radikalt annan uppfattning än LB här. Folk som är experter på området. Områden där LB uttalar sig som lekman.

(Och nej, det är inte mig ni ska lyssna på, det är inte där valet står.)

I en intervju på podden Kvartal menar LB att jorden haft CO2-halter på 1000 ppm i atmosfären för många herrans miljoner år sedan och att dagens nivåer därför inget att oroa sig för. Förhållanden som ingen mänsklig varelse upplevt. Irrelevant argument såvida han inte åtminstone börjar med att förklara varför IPCC:s värstascenario är problemfritt.

LB lyfter även fram att Singapores framgång jämfört med många andra länder i tropiska områden beror på aircondition. Jaha, hur många människor i fattiga länder har den lyxen? Vad hjälper det mot skyfall, torka, inträngning av saltvatten (nej LB, det går inte att jämföra Bangladesh och Nederländerna rakt av och tro att man bara kan slänga upp lite skyddsvallar så är problemet löst).

LB skriver i SvD att klimat brukade vara en naturvetenskaplig fråga och handlade om en sammanställning av väder under 30-50 år. Men:  ”Begreppet klimat har kommit att inbegripa mycket annat. I dagens debatt kan det vara nästan vad som helst. Från skogsbränder och översvämningar till utsläpp av växthusgaser eller hållbara byggmetoder.”

Ja. Och? Det är de konsekvenser som följer i spåren av ett förändrat klimat. Det är där politiken kommer in. Det är väl rimligtvis där debatten bör ligga. Inte att det inte sker några förändringar. Särskilt som LB:s enda argument till att inte agera är att vi kan anpassa oss.

Samtidigt har han ju rätt i att det blir lätt att skylla allt på klimatet när det egentligen handlar om politiska beslut (eller oftast icke-beslut) som är grundorsaken till magnituden av naturkatastrofer.

LB skriver: ”I svenska medier tjänar översvämmade gator och villatomter som exempel på framtidens klimat när snarare huvudorsaken här är utökad byggnation och asfalteringen av städerna. På grund av det kan regnvatten från häftiga skurar inte snabbt nog sjunka ned i grundvattnet.”

Forskaren Fredrieke Otto, som utvecklat tekniken bakom de så kallade attribution studies (dvs har klimatförändringarna gjort en specifik väderhändelse mer eller mindre sannolik), brukar utmålas som hysterisk klimataktivist. Men även hon påpekar vikten av att inte skylla alla naturkatastrofer på klimatet. Här en läsvärd artikel i ämnet:

Men med det sagt, saker hänger ihop. Om inga anpassningar görs blir effekten av intensivare skyfall/torka osv än värre. Och även om man tar dessa attribution studies med en nypa salt är mönstret glasklart: en mängd väderkatastrofer har gjorts betydligt mer sannolika på grund av uppvärmningen (om inte omöjliga). Och det är inga hysteriska journalister bakom dessa studier. Självklart måste det få skrivas om.

  • Carbon Brief, a U.K. website reporting the latest developments in climate science, has mapped over 350 peer-reviewed studies of weather extremes around the world and analyzed the trends. Overall, extreme events have increased in the last 10 to 15 years. 70 percent of 405 extreme weather events were made more likely or more intense by human-induced climate change. 92 percent of 122 attribution studies of extreme heat found that climate change made them more likely or more severe. 58 percent of 81 rainfall studies found that human activity made them more probable or intense. And 65 percent of 69 drought events were also exacerbated by climate change.

Jag avgör inte vem man ska lyssna på. Självklart bör man inte bara vifta bort Lennart Bengtssons påstående utan eftertanke med tanke på hans bakgrund. Men efter år i den här debatten har man hört en hel del häpnadsväckande saker även från professorer. Så även från LB:

  • Det är ju synd att DDR försvunnit annars skulle man ha kunnat erbjuda enkelbiljetter dit för dessa vurmande socialister. Nu finns det ju tyvärr inte många renläriga länder kvar snart och jag tror väl ändå inte våra romantiska grönkommunister vill ha en enkelbiljett till Nordkorea. Men om intresse föreligger bidrar jag gärna till resan så länge det rör sig om en utresebiljett. Kanske man kunde ordna med en gallupstudie då det inte kan uteslutas att jag underskattat utresebehovet.

Och bevisligen stämmer inte allt LB påstår överens med vad IPCC och vad en enorm majoritet av klimatforskarna har dokumenterat. För mig är det då obegripligt att anse att LB skulle sitta på något särskilt trumfkort varför just han skulle ha rätt utan att backa upp det med fakta.

Jag tycker hans påstående om att inget oroväckande har hänt är dåligt underbyggt och stämmer inte överens med det jag läser ur IPCC-rapporterna. Vidare anser jag att hans uppfattning att det inte är någon större sak att anpassa oss till förändringarna är fromma förhoppningar (ibland med nära löjligt naiva förslag mest baserat på en magkänsla).

Ja, i många av dessa frågor är både han och jag lika mycket lekmän. En fråga som då uppstår: anser LB att han själv är en aktivist man inte ska lyssna på?

En del av mig undrar om det inte är LB som projicerar sin egen frustration när han skriver: Denna situation har utnyttjats av vissa klimatforskare som inte tidigare fått tillräcklig uppmärksamhet vare sig av kollegor eller av ledande vetenskapsmän.

Men det är ju vad jag tycker. Jag är ingen expert. Du får tycka vad du vill.

Uppsalainitiativet: Lennart Bengtsson and his media gambit on climate change

Professionell klimatbevakning – skogen av vetenskapliga artiklar

Den Av Mathsi Uncategorized4 kommentarer

Det här är en fortsättning på min recension av Professionell klimatbevakning med underrubriken Guide för en konstruktiv journalistik skriven av Anders Bolling och Svenolof Karlsson, utgiven av Näringslivets medieinstitut (publicerad på Magasinet Konkret samt ett kompletterande blogginlägg). Detta inlägg handlar om hur svårt det kan vara ”att lyssna på forskarna”. Det finns alltid akademiker med avvikande åsikter och idag kan man i princip bevisa vad som helst genom att hänvisa till vetenskapliga artiklar.

Jag inledde min recension med att nämna att Bolling/Karlsson gav ett nyttigt exempel att reflektera över, som att en vida rapporterad studie om hur fiskar påverkades av sjunkande pH i haven visat sig vara felaktig. Sveriges radio gjorde ett lyssningsvärt program om bland annat detta (ni vet, dom som aldrig rapporterar om sådant…).

Det belyser en gyllene regel inom all vetenskap: man bör tar enstaka nya studier från enstaka forskare med en nypa salt till dess att andra har replikerat resultaten. Det gäller i synnerhet om de har uppseendeväckande slutsatser och oavsett om det handlar om artiklar i kändistidskrifter som Science och Nature.

Jag gav några exempel på hur Bolling/Karlsson inte bryr sig ett skvatt om detta och ställer enstaka ”alternativa artiklar” med högst tveksam metodik mot en uppsjö av studier från decennier tillbaka som också bekräftats av åtskilliga observationer.

Och det här kan vara otroligt svårt. För hur ska en lekman ta sig an en omfattande artikel med innehåll man knappast har en möjlighet att ha kunna genomskåda? Här följer ett exempel från Professionell klimatbevakning:

Urbana värmeöar

Bolling/Karlsson skriver att man ”förmodligen borde ta mer hänsyn till i temperaturmätningarna är det som kallas urbana värmeöar.” Alltså att mätstationer ger missvisande resultat då många ligger i bebyggda områden och städer där det bevisligen är varmare än på landsbygden.

Det är en relevant fråga som dock inte har ignorerats av forskare[1] (vilket inte heller Bolling/Karlsson påstår, däremot att de underskattat faktorn).

Varför anser Bolling/Karlsson att forskarna underskattat denna faktor? För att det har varit en av alla dessa avgrundsdjupa hål i klimatdebatten där forskare anklagas för att fuska med mätserierna. Så sent som 2016 kan man höra tongivande debattörer som Tony Heller på föredrag förklara att det troligen inte skett någon uppvärmning sedan 1940-talet, allt handlar bara om mygel.

Bolling/Karlsson hänvisar till Humlums åsikt (inga bevis) samt till en relativt ny studie[2] med 37 angivna medförfattare.

Hur ska man som lekman ta sig an en sådan artikel?

Ja, det sätter fingret på den kanske mest avgörande faktorn till förvirring i klimatdebatten: Det vimlar nämligen av höga akademiska titlar hos de uppräknade författarna och om nu till och med professorer ifrågasätter IPCC:s slutsatser måste det väl ligga något i det?

Nu är det kontrollerbar fakta att kända ”skeptiker” har varit fel ute, professorstitlar till trots. Flera gånger med oärliga och cherrypickade argument. Professor emeritus Gösta Petersson refererar till exempel i sin bok Falskt alarm till en närmast bisarr hypotes från en David Evans (en bit ner i detta inlägg: Hansen, äpplen, päron och klimatdebattens märkligaste hypotes – Maths Nilsson, författare) men utelämnar i princip alla IPCC slutsatser. Pettersson hänvisar här inte ens till en tidskrift utan till Evans företags hemsida – hypotesen salufördes på hans frus blogg, en av de största i ”ifrågasätta IPCC-branschen”.

Att som lekman ha koll är banne mig inte lätt.

Själva studien i fråga om urbana värmeöar är i mångt och mycket en statistisk räkneövning som inkluderar urval och viktning av mätresultat, trovärdighet hos och användande av diverse mätserier med mera som de flesta av oss, inklusive journalister, förmodligen varken har kompetens, tid eller ork att bena ut.

Här finns en hel del varningsflaggor som borde leda till viss skepsis. (Men, varken finansiering eller tidigare gärningar hos författarna är i sig giltiga argument för att avfärda resultaten, men väl anledningar till att leta efter en second opinion innan man tar det för sanning.)

37 författare bakom en studie som den här är faktiskt ganska många…

Flera av författarna är heller inte knutna till någon vetenskaplig institution och vissa saknar relevant bakgrund i ämnet. Det ger mer känsla av debattartikel istället för vetenskaplig studie (ja, det är en åsikt).

Insatta ser direkt att det är idel kända så kallade skeptiker som inte köper ens IPCC:s mest säkerställda slutsatser. Många har bevisligen haft fel förr och spått nedkylning istället för uppvärmning baserat på diverse naturliga cykler. Några exempel:

Lobbyisten Patrick Moore har nämnts i recensionen ovan.

Jan-Erik Solheim var medförfattare till de artiklar som beskrevs i Ole Humlumavsnittet i recensionen ovan som förutspådde kraftig nedkylning samt ifrågasatte att den ökade CO2-halten berodde på våra utsläpp.

Herrman Harde har skrivit liknande artiklar och det saknas verkligen inte saklig kritik: Mitt Aktuelltinslag. Och hur det fortsatte … – Maths Nilsson, författare

Fritz Vahrenholt är författare till Die kalte Sonne (2011) som innehåller prediktioner om en nedkylning som helt fallerat. RealClimate: Record heat despite a cold sun

Víctor Manuel Velasco Herrera, sa exempelvis 2008 att glaciärerna växer till sig. Han menar också att en ny liten istid redan hade börjat 2005, eller kommer starta inom ett par, eller cirka 10 år, eller 30-40 år. Beroende på vilket föredrag man lyssnar på tydligen.

Marcel Crok driver CLINTEL som jag visat inte drar sig för att blåljuga: Om Clintels IPCC-kritik och titlars magi – Maths Nilsson, författare

Sallie Baliunas, skrivit en rad motbevisade artiklar och involverad i vetenskapliga kontroverser. Samma år (1995) som Nobelpriset i kemi gick till de som kartlagt hur freoner påverkar ozonlagret satt hon tillsammans med Fred Singer (nestor i denna bransch) i kongressförhör och hävdade att vetenskapen bakom även det var en skröna. AAAS ”What We Know” Initiative: Same Denial, Different Issue – From Ozone Depletion to Climate Change – DeSmog

Flera är också verksamma inom exempelvis CO2 Coalition som t ex Seok Soon Park – CO2 Coalition och Jim Steele – CO2 Coalition

Och så vidare. Varningssignaler …

Känslan av debattartikel blir inte mindre av att läsa arbetsfördelningen:

Det anges att det framförallt är tre av författarna som ligger bakom huvudjobbet och ytterligare tre bakom den formella analysen.

De tre huvudförfattarna är Willie Soon, Ronan och Michael Connolly (far och son) som tillsammans har bildat CERES som finansieras via anonyma donationer. Soons tidigare forskning har visat sig finansierats av fossilindustrin via hemliga kontrakt som inkluderade att finansiärerna skulle granska artiklarna innan publikation. Soons studier har motbevisats och han har ljugit om både finansiering och varit involverad i diverse kontroverser.

Det borde få var och en att åtminstone inte blint lita på det han framför.

Far och son Connolly, båda kemister, gick från att utveckla fiskodling till att 2009 ge sig in i klimatdebatten. Snart hade de ”motbevisat” växthuseffekten genom att identifiera en helt ny kraftöverföringsmekanism som vetenskapen aldrig tidigare sett (”pervection”). Istället för att försöka få denna upptäckt publicerad i erkända vetenskapliga tidskrifter valde de att starta en egen. Där finns enbart deras egna artiklar publicerade…

Det finns mängder med forskare som är djupt troende (Katharine Hayhoe till exempel) och inget fel i det, men hur ska man hantera det faktum att flera ”skeptiska” forskare är aktiva i organisationer som anser att det är Gud som styr klimatet?

Förutom Willie Soon, Ronan och Michael Connolly har ”den oberoende forskaren” William Briggs deltagit i analysarbetet. Han ligger bakom Realist Catholic Climate Declaration:

  • “The extent to which man is responsible for climate change is not known, only surmised. There is no earthly force capable of stopping climate change. […] The salvation of souls is of more pressing concern than the air temperature. Pray to God and pray for your neighbor, not to the planet.”

Anthony Lupo (även knuten till Independent Institute) har signerat uppropet och likaså den fjärde personen bakom analysen, David Legates.

Legates är tidigare klimatforskare men anges i artikeln höra till Cornwall Alliance for the Stewardship of Creation. En evangelistisk organisation som predikar att Guds Intelligenta design styr jordens skeenden och också deklarerat att Gud styr klimatet, inte människan. An Evangelical Declaration on Global Warming (cornwallalliance.org):

  • 2009: “We believe Earth and its ecosystems—created by God’s intelligent design and infinite power and sustained by His faithful providence —are robust, resilient, self-regulating, and self-correcting, admirably suited for human flourishing, and displaying His glory.  Earth’s climate system is no exception. Recent global warming is one of many natural cycles of warming and cooling in geologic history.

Andra kända ”IPCC-kritiska” debattörer som signerat uppropet är Ross McKitrick och Lord Monckton.

Även klimatforskaren Roy Spencer är aktiv i denna organisation. Hans kollega John Christy är också djupt religiös och tidigare baptistmissionär. De båda var pionjärer i att mäta atmosfärens temperatur via satellit och ansvariga för UAH-mätserien (som är en outlier i dessa mätningar, se nedan). Nej, jag tror inte att Spencer och Christy avsiktligt myglar med sina satellitmätdata. Men hur objektivt tolkar man data när man samtidigt är religiöst övertygad om att människan inte kan påverka klimatet i någon högre utsträckning?

Jag har i tidigare inlägg visat hur de flera gånger t ex gett en skev bild av vad klimatmodellerna visar genom att noga välja vilka data de redovisar.

Visst kan ovanstående anses vara personliga påhopp och guilt by association och ska självklart inte användas för att avfärda det som framställs i artikeln. Men nog måste det hissa varningsflagg hos varje rationell journalist och en vilja att höra med annan expertis på området?

Och kritiken är inte nådig mot hur bland annat urvalet av datapunkter och den statistiska hantering.[1] RealClimate: As Soon as Possible.

Men som i alla frågor i klimatdebatten tar diskussionen aldrig slut.

Aldrig.

Min egen åsikt: Flödet av information inom klimatdebatten är enorm och det är helt omöjligt att ta in allt. Visst ska man lyssna på även motstridiga röster men någon gång går gränsen för när någon inte längre kan anses vara en trovärdig källa.

Har man gång efter gång efter gång bevisligen varit helt ute och cyklat, argumenterat oärligt, har besvärande intressekonflikter och så vidare, ja då får man skylla sig själv att inte bli tagen på allvar utan att åtminstone vidimera uppgifterna med experter på området.

För det finns högst sakliga argument.

Angående urban heat islands kan nämnas att mätserier vid marken stämmer överens med de från troposfären via både väderballonger (radiosonde) och satellit där denna effekt knappast kan vara påtaglig. Glaciärer smälter.

Hur kan artikeln då ha blivit publicerad?

Artikeln är publicerad i tidskriften Climate, utgiven av förlaget MDPI, som blivit mycket kritiserade för dålig kvalitetskontroll. Bland annat syns en väldigt hög grad av självcitering, det vill säga att forskarna påstår en sak och stödjer detta genom referens till en annan artikel som de själva skrivit. Det är bedrägligt då man kan få intrycket att det finns större vetenskapligt stöd för påståendet än det i verkligheten finns.

(Något den i branschen kända Nils-Axel Mörner tog till bisarra nivåer: Att bedöma en vetenskaplig artikel -nytt från Mörner – Maths Nilsson, författare)

Det syns även i denna artikel där alla utom en av nedanstående referenser är självciteringar:

“AR6 has explicitly argued that urbanization bias represents less than 10% of the long-term warming, but several recent studies have disputed this claim [5,7,9,10,78]. Meanwhile, AR6 argues that the Matthes et al. (2017) solar forcing dataset has been confirmed to be reliable, yet this claim is challenged by several studies arguing it has not yet been satisfactorily resolved which (if any) of the many solar forcing datasets are most reliable [5,7,12,15]”

Artikeln hittas dessutom i ett specialnummer med en inbjuden gästredaktör som beslutar om publikation. I det här fallet var det Ned Nikolov, känd för att helt avfärda växthuseffekten, uppvärmningen kan enligt honom framförallt kopplas till gravitationen.

Han menar också att ingenjörer visat att ben och muskler inte kan bära de största dinosauriernas enorma storlek. Istället menar han att de är bevis på att jordens gravitation då var mindre än nu.

Se där, ett helt blogginlägg med personliga påhopp att använda som ammunition för en osaklig debatt.

Men vet ni, i dagens störtflod av information måste man sålla och ja, jag anser att det ibland är högst relevant att göra ovanstående sanity checks.

Det är en gyllene regel att inte läsa in för mycket i enskilda studier oavsett om de nu är alarmistisk eller inte. Det är varken min eller journalisters uppgift att avgöra vad som är ”vetenskapligt sant” och det är en utopi att journalister ska gå igenom och bedöma metodik osv i detalj om varje artikel de skriver om. Det är forskarnas sak att avgöra (nej, jag skrev inte att man inte ska vara kritisk ändå).

Men det är banne mig en journalists uppgift att om man tar upp en studie med exceptionella resultat att sätta in den i ett sammanhang av vad som redan är publicerat (och utifrån det avgöra om man ska skriva om den över huvud taget innan andra forskare bemött innehållet). Det kan vara ytterst svårt på ett begränsat utrymme men Bolling/Karlsson har skrivit en hel bok utan att nämna de starka bevis för vår påverkan på uppvärmning som faktiskt finns..

Det är också läsarens ansvar att fatta att media i alla tider tjänat pengar på braskande rubriker.

Så det så 🙂

[1] Schmidt Gavin,, As soon as possible, Real Climate 6 sep 2023 https://www.realclimate.org/index.php/archives/2023/09/as-soon-as-possible/#ITEM-25079-0

[1] Hausfather, Z., K. Cowtan, M. J. Menne, and C. N. Williams Jr. (2016), Evaluating the impact of U.S. Historical Climatology Network homogenization using the U.S. Climate Reference Network, Geophys. Res. Lett., 43, 1695–1701, doi:10.1002/2015GL067640  ; Menne, M. J., C. N. Williams Jr., and M. A. Palecki (2010), On the reliability of the U.S. surface temperature record, J. Geophys. Res., 115, D11108, doi:10.1029/2009JD013094

[2] Soon, W.; Connolly, R.; Connolly, M.; Akasofu, S.-I.; Baliunas, S.; Berglund, J.; Bianchini, A.; Briggs, W.M.; Butler, C.J.; Cionco, R.G.; et al. The Detection and Attribution of Northern Hemisphere Land Surface Warming (1850–2018) in Terms of Human and Natural Factors: Challenges of Inadequate Data. Climate 2023, 11, 179. https://doi.org/10.3390/cli11090179

Recension av Professionell klimatbevakning

Den Av Mathsi Recensioner, Uncategorized5 kommentarer

Jag har läst boken Professionell klimatbevakning med underrubriken Guide för en konstruktiv journalistik skriven av Anders Bolling och Svenolof Karlsson, utgiven av Näringslivets medieinstitut.

Nu har Magasinet Konkret publicerat min recension och den ska vara öppen för alla. Ni som följer min blogg vet att jag kanske inte är världsbäst på att skriva korta inlägg 🙂 men jag tycker det krävs en del utläggningar för att göra en recension någorlunda meningsfull. Så även om recensionen var ordrik så fanns det en hel del som jag kladdat ner som inte fick plats. Och när jag ändå skrivit texten kommer det här.

Först: Angående tabellen som nämns och inte kom med på bild, så ser den ut så här:

(och här kan du läsa direkt från IPCC-författare vad den egentligen innebär: https://www.linkedin.com/posts/robert-vautard-8909171aa_my-ipcc-journal-reacting-to-a-classical-activity-7358047542925770752-jBTq/

Michael Mann och hockeyklubbsgrafen

I recensionen beskrev jag vilken information som inte fanns med i denna kontrovers och att det var helt avgörande att känna till om man vill förstå varför debatten blivit så polariserad. Vad som inte fick plats var fortsättningen: Och något att tänka på när man läser Bolling/Karlssons kommentar om att ”klimatkatastrofismen trängt ända in i rättsväsendet”.

Mann vann nyligen ett förtalsmål där han tilldömdes skadestånd på en miljon dollar från vad författarna beskriver som ”två bloggare” och att Mann har hela ”etablissemanget i ryggen”. Vidare att domen uppmuntrat forskare i andra discipliner att flagga för att de också kommer ”stämma andra forskare och debattörer för att de inte håller med dem.”

Det låter som ett diplomatiskt formulerat eko från hur det låter på nätet: ett hot mot yttrandefriheten, etablissemanget bygger murar runt pk-forskarna och så vidare.

Om straffet är rättvist har jag ingen åsikt om men det handlar inte om att ”inte hålla med”. Mann säger sig ha missat forskningsanslag på grund av fuskanklagelserna och utöver uppenbart falska anklagelser om fusk hade de liknat Mann med en dömd pedofil. De var heller inte vilka ”bloggare” som helst utan anställda av tankesmedjan CEI, som varit drivande i att sprida desinformation i klimatdebatten, respektive den konservativa tidskriften National review.

Det är tjugo år sen den här kontroversen tog fart och trots att det är väl utrett att Mann och hans kollegor inte fuskat är det anklagelser och rykten som aldrig dör på nätet och hålls vid liv i texter som Bolling/Karlsson förmedlar.

Vinklat om politisering

Bolling/Karlsson beskriver återkommande att IPCC beskylls för att vara en politisk organisation och inte vetenskaplig. Nedanstående fick inte plats:

Författarna påstår vidare att IPCC gjorde en 180-graderssväng efter politiska påtryckningar i och med publiceringen av sin andra rapport 1995. Detta för att de i rapporten Sammanfattning för beslutsfattare lagt till att människans effekt på klimatförändringen var urskiljbar (discernable). Det var alltså det sista ordet allt hängde på.

Vad läsaren inte får reda på är att dessa anklagelser om fusk och korruption, som slogs upp stort i åtminstone amerikansk media, initialt kom från Frederick Seitz och lobbyorganisationen Global Climate Coalition (GCC), som bildades med uttalat syfte att hålla USA borta från begränsande klimatavtal. De flesta ”kändisskeptiker” i klimatdebatten stämde in i kören.

Inför mötet där Sammanfattningen för beslutsfattare skulle färdigställas fanns en draftversion. I den löd formuleringen: “Taken together, these results point towards a human influence on climate.”

Inblandade beskriver att alla, även de trettiotal forskare som medverkade, var överens om att de behövde lägga till ett beskrivande ord om hur stor påverkan var. Det blev: “The balance of evidence suggests that there is a discernible human influence on global climate.”

Det är förstås upp till var och en att ha en åsikt om ordalydelsen och om det innebär att IPCC gett efter för politiska påtryckningar. IPCC anger nu med stor säkerhet att uppvärmningen beror på mänskliga aktiviteter. Seitz och GCC (liksom alla andra som var inblandade i denna kontrovers) har varit helt fel ute vad det gäller klimatets utveckling. Det är kontrollerbar fakta.

President Bush har i officiellt memo tackat GCC och förklarat att hans beslut att inte ratificera Kyotoavtalet delvis berodde på deras arbete. Att så här 30 år senare använda detta ordval för att bevisa att det är IPCC som är politiserat är anmärkningsvärt.

Patrick Brown och den tillrättalagda forskningen

Bolling/Karlsson berättar att forskare lägger till en koppling till klimatet inom alla möjliga (och omöjliga) områden för att det ökar chansen att bli publicerad i ansedda tidskrifter och få fortsatta anslag. Det ligger säkerligen mycket i det.

I detta sammanhang lyfter de fram klimatforskaren Patrick Brown – som inte alls tillhör det så kallade klimatskeptiska gänget.

Han var huvudförfattare till en artikel som publicerades i den prestigefulla vetenskapliga tidskriften Nature 2023: Climate warming increases extreme daily wildfire growth risk in California. Resultaten visade att klimatförändringarna lett till en ökad brandrisk i Kalifornien.

Men strax efteråt skrev Brown, uppenbarligen utan att meddela sina medförfattare, en opinionstext där han anger att han i studien medvetet utelämnat parametrar som han vet också påverkar brandrisken, allt för att få den publicerad i Nature och tillmötesgå tidskriftens, enligt honom, förutbestämda narrativ. Det vill säga, lyfter man fram andra orsaker än klimatförändringarna så refuseras artikeln.

Lite av en mea culpa alltså. Och det mottogs precis som man kunde förvänta sig: en etablerad klimatforskare som bevisar att forskningen är riggad – mumma för en redan idiotpolariserad debatt.

Det märkliga i det här fallet är att kontrollerbar fakta talar emot Browns påstående. Granskarnas kommentarer är nämligen offentliga tillsammans med Browns/författarnas svar. Den initiala responsen från granskarna var att artikeln skulle refuseras just för att den inte behandlat andra relevanta parametrar än temperaturen. Brown fick argumentera för att övertyga redaktören om att de gjort en relevant avvägning i sin studie och att den borde publiceras ändå.

Det är alltså motsatsen till vad Brown påstått. Andra forskare gav hänvisningar till andra studier som inte alls enögt köpte de sagda narrativet. Här listas en radda nyligen publicerade artiklar.

(Patrick Brown jobbar inte längre inom akademin utan på Breakthrough Institute).

Med det sagt, jag tror inte du kan hitta en enda akademiker som anser att publikationsförfarandet fungerar problemfritt. Ja, många har nog en hel del saklig kritik att framföra vad det gäller både peer-review och en publikationsindustri med vinstmarginaler få andra branscher kan uppvisa. Det är dock inte detsamma som att allt är riggat och man kan inte lite på något.

Våra utsläpp

Bevisen för att människans utsläpp är orsaken bakom den ökande atmosfärshalten av koldioxid bygger på en rad olika parametrar (det är inte ”bara modeller”) och är så starka att IPCC benämner det som entydigt (unequivocal).

  • IPCC AR6 WG1 Box TS5: “Based on multiple lines of evidence using interhemispheric gradients of CO2 concentrations, isotopes, and inventory data, it is unequivocal that the growth in CO2 in the atmosphere since 1750 (see Section TS.2.2) is due to the direct emissions from human activities.”

Med tanke på det borde alla journalister behandla nya avvikande studier med en viss skepsis och kanske vänta på en ”second opinion” från experter. Men det gör inte Bolling/Karlsson och menar att ovanstående inte alls är säkert och hänvisar till en ”ny studie” som visar på motsatsen: ”först blir det varmare, sen ökar koldioxiden”.

Artikeln är i realiteten en statistisk räkneövning vars metodik påvisats vara bristfällig (dessutom av den svenske fysikern Leif Åsbrink som skrivit på Clintels upprop om att det inte finns någon klimatkris). Likaså bortser studien från att förklara en rad observerade effekter.

Vad som än sägs på nätet eller antyds i boken så är det är helt förväntat att en ökad koldioxidhalt både kan vara en effekt av uppvärmning orsakad av ändringar i till exempel jordaxelns lutning för att sedan övergå till att bli drivande i temperaturökningen.

Climategate

Och när vi är inne på saker som inte vill dö. Under 2009 hackade någon en server på ett brittiskt universitet och la ut tusentals mejl nätet innehållande kommunikation mellan klimatforskare under 13 år. De sas visa hur forskarna medvetet fuskade och gjorde allt för att tysta och förhindra avvikande åsikter att nå ut. Uppståndelsen blev enorm och fick namnet Climategate.

Trots mängden av mejl var det relativt få klipp som vevades runt på nätet och framförallt konservativ media. Onekligen gav de ett intryck av att bevisa det som påstods. Bolling/Karlsson redovisar några exempel och tycker det är anmärkningsvärt att svensk mainstream media inte rapporterade mer om det. Bordet var ju så att säga dukat. Bolling var reporter på DN under denna tid och dåvarande chef på vetenskapsredaktionen tyckte inte att de skulle skriva om det. Bolling ger henne skarp kritik.

Bolling/Karlsson menar att detta tydligt visar hur media tagit ställning i frågan och vägrade rapportera om något som gick emot den ”alarmistiska versionen”.

De ger några exempel: ett mejl från forskaren Kevin Trenbeth till Michael Mann:

”The fact is that we can’t account for the lack of warming at the moment and it is a travesty that we can’t […] Data .. on 2008  shows there should be even more warming: but the data are surely wrong. Our observing system is inadequate.”

Nog låter det misstänktsamt men vad läsaren av Professionell klimatbevakning inte får reda på är att frågan inte handlade om huruvida det gick att registrera en global uppvärmning utan om att det inte fullt ut gick att mäta de kortsiktiga variationerna i klimatsystemen.

Trenberth syftade särskilt på att det fanns ont om data gällande temperaturen i djuphaven. Han beskrev att man därför inte helt kunde följa alla energiflöden och därmed svårt att helt och hållet förklara varför 2008 varit så relativt kallt som det var – inte att det saknades bevis för den långsiktiga uppvärmningen.

Och Trenbeths tankar var ingen hemlighet, han hänvisade i mejlet till sin publicerade artikel om saken. En artikel som till och med var bifogad mejlet. (Trenberth 2009, Current Opinion in Environmental Sustainability). An imperative for climate change planning: tracking Earth’s global energy – ScienceDirect)

Det finns liknande förklaringar till de flesta av de till synes mest anmärkningsvärda uttalanden som oftast är tagna ur sitt sammanhang, som ”Mike’s trick” och ”Hide the decline”.

Många gånger är det rakt motsatt budskap som framkommer när hela texten finns med, se exempel nedan. (Jag har lyft fram flera av de vanligaste i min bok Spelet om klimatet.)

-Mejl som spreds (på exempelvis den mest välbesökta ”skeptiska” bloggen WUWT):

-Hela mejlet:

Åtta olika kommittéer har gjort omfattande utredningar av Climategate-affären. Flera tidningar och olika grupper som ägnar sig åt faktagranskning har gjort detsamma. Ingen har hittat bevis för fusk eller medveten manipulation av vetenskap. Men inget av detta nämns av Bolling/Karlsson.

Att det finns personliga vendettor inom akademin och osmakliga/anklagande uttalanden från forskare sinsemellan är inget man behöver hemliga mejl för att ta del av, det räcker gott med social medier… det finns inom alla områden.

Det här handlar om anklagelserna om en världsomspännande konspiration.

Selektivt skepticism – Roy Spencer

Bolling/Karlsson påstår att klimatmodellerna ”är justerade så att de inte ska producera några naturliga variationer. Och om testkörningar visar det ändras modellen så att den försvinner.” Det är hämtat från ett blogginlägg från den ”skeptiske” klimatforskaren Roy Spencer.

Författarna problematiserar inte saken och råder journalister att ställa frågor till berörda forskare varför modellerna ”tvättas från att producera naturliga variationer” och går vidare. I klartext lägger de över det jobb de själva borde gjort på andra, det vill säga åtminstone ge en antydning till att lyssna med någon annan ”part i målet”.

För ska man förmedla ”hela bilden” är det avgörande att veta att Spencer knappast står oemotsagd om detta och har tidigare bevisligen[1] uttalat sig felaktigt om klimatmodellerna. Kalibrering av dessa är enormt komplext men utanför den polariserade arenan tenderar de inblandade, i mina ögon, vara ganska ödmjuka angående felkällor och tillkortakommanden. Det diskuteras bland annat i vetenskapliga artiklar[2] och i artiklar riktade till allmänheten.[3]

Lika klart är att modellerna har presterat bra[4], en anledning till att du kanske hört annorlunda är att just Spencer och hans kollega John Christy upprepade gånger påstått det motsatta baserat på ett oärligt urval av data:

Till skillnad från IPCC är det likaså Spencer som upprepat tvingats backa från avgörande påståenden[5] allteftersom observationer visat att han har haft fel.

Att journalister frågar om hur klimatmodellerna hanterar naturliga kontra antropogena faktorer är förstås högst relevant. Men att utifrån ett blogginlägg utgå ifrån att forskarna inte vill få det rätt och därmed formulera frågeställningen som Bolling/Karlsson gör kanske säger mer om frågeställaren än något annat?

Försvinnandet av Arktis isar tas upp och Bolling/Karlsson menar att den avstannat och har legat stilla sedan 2007. Det finns stora interna variationer från år till år beroende på en mängd saker som havsströmmar och liknande. Att då dra slutsatser av korta mätserier kan bli hur missvisande som helst. Trenden är väldigt dock tydlig. Plocka bort extremåret 2012 och/eller 2007 blir det än tydligare.

Ovanstående bild var första bästa jag hittade på nätet och visar mätdata för situationen för juli månad. De gröna trendlinjerna visar att man kan identifiera utplaning lite där man vill efter ett väl valt utgångsår.

Med samma logik borde vi väl då vara panikslagna av utvecklingen i Antarktis? Polar Climate Change Figures – Zachary Labe (zacklabe.com)

Och, för att citera Grevinnan och betjänten-sketchen vid nyår, det här är Same procedure as last year. Det har predikats om en ny uppvärmningspaus efter varje toppår efter exempelvis en El Niño-topp. Se nedan från den största förvillarbloggen WUWT (inlägg från två år sedan).

”As always, the New Pause is not a prediction: it is a measurement.”

Jaha, men finns det inget som stämmer i deras bok. Självklart. Men som jag skrev i recensionen på Magasin konkret, rimlig kritik kantrar snudd på alltid över och drunknar liksom i skevheten och utebliven information. Och ärligt talat, även om jag inte har ett liv, orkar jag inte ta upp allt… Men okej, ett exempel:

Bolling/Karlsson har en poäng i att larmen om att små önationer håller på att sjunka i havet i en nära framtid på sina håll varit onyanserade. De påpekar att fler öars areal tvärtom ökar än vad det är som minskar. Och ja, det är visat i studier och de inkluderar en kommentar från forskaren Paul Kench som visat detta. Resultaten har naturligtvis använts frekvent i klimatdebatten på just det sätt som kan förväntas…

Bolling/Karlssonger några andra påståenden och det är lätt att få känslan av att det knappast råder några problem och att experterna blåst faran över. Vad som inte framkommer är att så inte är fallet även om några modeller visat sig vara felaktiga i detta avseende. En lätt uppgiven Kench uttalar sig exempelvis i Der Spiegel om att han är trött på denna polarisering, från båda håll, och att det är mer komplicerat än vad man kan tro.

  • “The researchers involved in the study later told Germany’s Der Spiegel magazine that they found this polarization unfortunate, as they take global warming very seriously. They were after all not saying that islands are unaffected by climate change, just that in the case of sea level rise things are more complicated than many people seem to think. It is also important to remember that their article solely dealt with sea level rise, which is only one of many effects of climate change, and selected islands in the Pacific.”

Ett par exempel på varför media bidrar till att polarisera debatten istället för att informera:

  • Washington Times: “New study debunks Al Gore’s hysterical fairy tale”
    The Spectator: “The President of the Maldives can sell his snorkel: he’ll be waving not drowning”.

Det tycks inte gå att komma undan det här att när en del befogad kritik förs fram så kastar många samtidigt ut hela barnet med badvattnet och menar att allt är en bluff.

Ska kommentera ytterligare en sak om hur Bolling/Karlsson kräver i det närmaste utopisk felfrihet hos ”alarmistiska” forskare och organisationer som IPCC men verkar inte bry sig ett skvatt om hur fel ute de så kallade skeptiska akademikerna varit – och hur de bevisligen agerat högst oärligt.

De ger ett exempel som visar hur svårt det kan vara med att bedöma vad som stämmer och inte i en så här infekterad fråga när det faktiskt finns publicerade vetenskapliga artiklar från forskare med rejäla akademiska titlar. Men det får bli i nästa inlägg… Finns här.

(Jo, visst finns ”det ”alternativa” förklaringsmodeller som också behandlats som forskning brukar. Exempelvis Lindzens irishypotes, men den har bevisats inte hålla och har (oavsett vad Clintel än påstår) behandlats i IPCC:s rapporter. Likaså har Svensmarks studier om kosmisk strålning kommenterats i alla de fyra senaste IPCC-rapporterna.)

Diverse

Skrivit en del om många saker som tas upp i boken tidigare, här ett urval:

Klimat – Maths Nilsson, författare

[1] Gavin Schmidt, Spencer’s shenigans, Real Climate 28 jan 2024 https://www.realclimate.org/index.php/archives/2024/01/spencers-shenanigans/

[2] a) Schmidt, G. A., Bader, D., Donner, L. J., Elsaesser, G. S., Golaz, J.-C., Hannay, C., Molod, A., Neale, R. B., and Saha, S.: Practice and philosophy of climate model tuning across six US modeling centers, Geosci. Model Dev., 10, 3207–3223, https://doi.org/10.5194/gmd-10-3207-2017 b) Jain, S., Scaife, A.A., Shepherd, T.G. et al. Importance of internal variability for climate model assessment. npj Clim Atmos Sci 6, 68 (2023). https://doi.org/10.1038/s41612-023-00389-0

[3] Zeke Hausfather m fl, Q&A: How do climate models work? – Carbon Brief 2018; https://www.carbonbrief.org/qa-how-do-climate-models-work/

[4] Hausfather, Z., Drake, H. F., Abbott, T., & Schmidt, G. A. (2020). Evaluating the performance of past climate model projections. Geophysical Research Letters, 47, e2019GL085378. https://doi.org/10.1029/2019GL085378

[5] YouTube, potholer54, A close look at Roy Spencer’s claims on global warming, 19 mars 2022, https://www.youtube.com/watch?v=29QDGEJC1fg&t=1s

Anders Bolling intervjuad på Kvartal

Den Av Mathsi Klimat, Uncategorized, Vetenskap17 kommentarer

Anders Bolling och Svenolof Karlsson har nyligen gett ut en bok med titeln Professionell klimatbevakning : guide för en konstruktiv journalistik. De anser att mainstream media har antagit ”den alarmistiska synvinkeln” utan att applicera sund journalistisk skepticism och därför inte ger hela bilden. Med anledning av boksläppet har nättidningen Kvartal intervjuat Bolling. Och efter önskemål har jag beställt boken och får väl återkomma om med recension, men nedan följer några kommentarer om intervjun i Kvartal, för det verkar som att Bolling fått en del om bakfoten…

(Min skepsis till att lägga tid och pengar på boken beror på min förutfattade mening att den ältar sådant jag redan skrivit om åtskilliga gånger. Det baserar jag i sin tur på Svenolof Karlssons klimatinlägg på lobbyorganisationen Näringslivets Medieinstitut. Han har också skrivit en bok i ”konspirationsstil” ihop med bl a Marian Radetzki, ekonomiprofessor vid Luleå tekniska universitet (gick bort för några år sedan):

Nåväl, Anders Bolling är tidigare journalist på DN och berättar att hans ”skeptiska” inlägg om klimatet inte uppskattades av DN:s dåvarande vetenskapliga chefredaktör Karin Bojs. Bolling skrev tydligen en del om klimatet på numera nedlagda Framgångsbloggen i DN:s regi men jag har inte läst den.

Bolling är ingen så kallad klimatförnekare utan skriver t ex under på att IPCC:s modeller angående temperaturen har stämt bra och att värmeböljor och skyfall blivit vanligare och intensivare. (Det är för övrigt ganska ovanligt att hitta blånekande personer idag, även framträdande debattörer som så sent som 2016 påstod att det inte skett någon uppvärmning sedan 1940-talet har nu skrivit på upprop om att nuvarande uppvärmning är helt förväntad – bara det att det inte är människans fel och att det mestadels är oss till godo, go figure …)

Ur intervjun blir snart uppenbart att Bollings uppfattningar skiljer sig en del från IPCC:s slutsatser, men först en kommentar på hur vår syn på debatten skiljer sig.

Historik

Bolling menar att klimatet blev ”identitetsmarkör” och polariserad i och med Al Gores film En obekväm sanning 2006 och Mark Lynas bok Six Degrees: Our Future on a Hotter Planet 2007. Innan dess menar han att det inte fanns någon ”stark synpunkt på vad man skulle tycka”.

Det är ju sant att detta bidrog starkt till att diskussionen om klimatförändringarnas potentiella konsekvenser nådde ut till allmänheten på ett sätt den inte gjort tidigare. Mängder med bloggar och liknande såg dagens ljus liksom en flodvåg av desinformation som helt korrekt fördjupade polariseringen. Men det var en redan existerande polarisering. Hela detta maskineri att misstänkliggöra IPCC och klimatforskningen hade då varit igång sedan IPCC bildades. Så till den grad att Bush 2001 beordrade en extra utredning om det gick att lita på IPCC:s slutsatser. Klimatforskare anklagades för fusk långt upp i amerikanska kongressen. Och så vidare. Jag har skrivit så mycket om det att jag inte orkar älta det vidare här (nej, detta är ingen åsikt utan ytterst väldokumenterad fakta) . Läs t ex

Är CO2:s absorption av värmestrålning mättad?

Vid ca 22:45 minuter in nämner Bolling att allt det där pratet om att klimatet kommer skena är felaktigt eftersom CO2:s absorption av värmestrålning är logaritmisk. Han liknar det vid att sota ett glas, första sotlagret har stor påverkan på genomskinligheten och effekten av de senare lagren får allt mindre betydelse. Henrik Höjer (som intervjuar) och Bolling kommer fram till att en ökande mängd CO2 i atmosfären på samma sätt kommer få allt mindre påverkan på temperaturen.

Det här är gammalt i debatten. Höjers och Bollings påstående är förvisso korrekt i ett avseende men slutsatsen stämmer inte. Att klimatet ”kommer skena” är inget klimatforskare anser vara sannolikt, den acceleration som modeller visar beror så vitt jag vet framförallt på en förväntad minskad mängd aerosoler på grund av minskade utsläpp och en minskad absorption av koldioxid i haven på grund av ökad temperatur.

Visst stämmer det att CO2 absorption är logaritmisk:

Men CO2:s absorption i atmosfären är långt ifrån mättad. Det är empiriskt bevisat (se länkar nedan). Och även om de lägre atmosfärslagren skulle vara mättade kommer uppvärmningen ändå påverkas av de övre lagren.

Redan 1967 beskrev Nobelpristagaren Manabe att uppvärmningen från en ökad CO2-halt var logaritmisk och att effekten av en ökad CO2-halt skulle leda till

a) uppvärmning av troposfären dvs nedre delen av atmosfären
b) en nedkylning av stratosfären dvs övre delen
c) en allt högre atmosfär, dvs utstrålningen av värme till rymden kommer ske allt högre upp – atmosfären ”blir ”tjockare”

Vertikal profil på atmosfären där linjerna representerar temperaturkurvor för olika halter av CO2. Bild från här.

Detta brukar kallas växthuseffektens fingeravtryck då samma mönster inte förväntas om det vore exempelvis en ökad solinstrålning som orsakade uppvärmningen. Och ovanstående har bekräftats empiriskt, se texter nedan (i den nedersta skriver Manabe själv om sin forskning på området):

”Ojämn uppvärmning”

Bolling och Höjer påpekar (ca 29 min in) att uppvärmningen framförallt syns på nattemperaturen, medan ökningen av dagstemperaturerna är mer beskedlig. Likaså att uppvärmningen framförallt synts på vinterhalvåret. De lyfter särskilt fram att det under juni månad (de pratar om Sverige) inte har setts någon uppvärmning alls ”och det är ingen som har en aning om varför det är så!” Forskarna har ingen koll på detta. Det är ”helt oklart!”

Visst är det komplext, särskilt vad det gäller regionala områden, och alla svar finns inte. Men så här skriver SMHI i en rapport med referens till en studie av Kjellström m fl 2022:

”Dessutom visas att vintermånaderna december-februari var mycket varmare i den senare trettioårsperioden jämfört med den tidigare delvis på grund av större inslag av västvindsdominerade vintrar. På motsvarande sätt visas att avsaknaden av temperaturökning i juni månad i den senare trettioårsperioden delvis kan förklaras av skillnader i cirkulationsmönster jämfört med den tidigare perioden.”

Zoomar man ut lite och ser det på en mer global nivå har vi det som brukar kallas polar/arctic amplification, det vill säga att uppvärmningen går snabbare vid polerna. Det var redan nämnda Manabe som på 1970-talet var först att beskriva detta. En orsak till fenomenet är att minskad mängd snö och is gör att mer solstrålning absorberas istället för att reflekteras bort. Andra orsaker beskrivs i nedanstående inlägg (likaså varför effekten är mer påtaglig vid norra än södra polen, precis som Manabe förutsåg):

Man har också visat att denna effekt är säsongsberoende, där effekten är betydligt större under vinterhalvåret än på sommaren (för diskussion om orsaker se referens ovan). Bilden nedan tagen från referensen ovan och bokstäverna motsvarar den första i respektive månad, dvs i figur e) är grön linje = sommar och röd = vinter:

Seasonal anomalies of 2010-20 Arctic surface temperature relative to 1960-2020 and zonal surface temperature anomalies for each season. DJF and JJA (left-hand maps) correspond to the northern hemisphere winter and summer, respectively. MAM and SON (right-hand maps) correspond to the northern hemisphere spring and autumn, respectively. The chart shows the temperature anomaly by latitude for each season – winter (red), spring (blue), summer (green) and autumn (purple). Credit: Data from GISTEMP. Figure from Taylor et al (2022).

Och vad det gäller tydligare ökning av natt- än dagstemperaturer visar en relativ ny studie från Göteborgs universitet att denna trend har ändrats under senare tid, det vill säga nu är det dagstemperaturerna som ökar snabbast.

Jag vill inte ge sken av att ha full koll på detta och det är ingen som förnekar att det finns kunskapsluckor, särskilt när det gäller uppvärmningens effekter på regional nivå (som det alltid kommer göra inom all forskning). Jag är bara less på att detta lyfts fram som att ”forskarna inte har en aning”. På det stora hela går utvecklingen precis som forskare länge har förutspått. Naturligtvis är jag färgad av år i denna tröstlösa debatt men för mig är Bollings/Höjers sätt att uttrycka sig symptomatiskt för de som gör allt för att spela ner allvaret i frågan.

Detsamma gäller Bollings påpekande att Europa värmts upp mest och att stora delar nu lever under Parisavtalets målförhållanden (dvs 2°C). Som att ”titta, det är ju inte så farligt”. Men det är inte sant, avtalet gäller en global medeltemperatur på 2°C vilket innebär att vi kommer uppleva en signifikant högre medeltemperatur (i alla fall så länge havsströmmarna fortgår som de gör nu…)

Extremväder

Extremväder uppstår per definition väldigt sällan, vilket förstås också gör att det ofta saknas längre tillförlitliga mätserier och det blir svårt att dra statistiskt säkerställda slutsatser. Som jag skrivit om flera gånger tidigare gör mängden av olika data, regionala versus globala mönster osv att möjligheterna till att jämföra äpplen och päron är i det närmaste obegränsat inom detta område. Bolling gör några uttalanden som jag anser bör nyanseras (om man verkligen är intresserad av utvecklingen).

Torka

Bolling hävdar att det inte finns någon ökad trend för torkor. Jag antar att han syftar på globala trender, men är det alltid mest relevant när olika regioner förväntas drabbas olika och där några förväntas få en ökad nederbörd istället för ökad torka?

Forskare pratar om olika typer av torka (googleöversättning 🙂 ): meteorologisk torka (nederbörd), hydrologisk torka (avrinning, vattenflöden och reservoarlagring) och jordbruks- eller ekologisk torka (växtstress från en kombination av avdunstning och låg markfuktighet). Det kanske inte finns tydliga globala trender (?) men IPCC skriver i sin senaste rapport att det visst finns ökande trender regionalt:

”Increasing trends in agricultural and ecological droughts have been observed on all continents (WAF, CAF, WSAF, ESAF, WCA, ECA, EAS, SAU, MED, WCE, WNA, NES: medium confidence), but decreases only in one AR6 region (NAU: medium confidence). Increasing trends in hydrological droughts have been observed in a few AR6 regions (MED: high confidence; WAF, EAS, SAU: medium confidence).”

”Concurrent heatwaves and droughts have become more frequent, and this trend will continue with higher global warming (high confidence).”

Läs mer i IPCC AR6 WG1 Chapter 11.

Översvämningar

Bolling hävdar att det inte finns någon ökad trend vad det gäller översvämningar. Och det stämmer kanske men IPCC påpekar att bristen på tillförlitliga data är betydande och det är svårt att sammanställa de heterogena studier som finns till en global trend.

Det kan vara svårt att avgöra hur stora områden som drabbas av översvämningar och därför används ofta så kallade proxydata i studier (det vill säga indirekta mätningar) som strömhastighet i floder som korrelerar med magnituden av översvämning. Även här finns det regioner som sett en ökande trend (och andra som sett en motsatt trend):

”In summary, the seasonality of floods has changed in cold regions where snowmelt dominates the flow regime in response to warming (high confidence). There is low confidence about peak flow trends over past decades on the global scale , but there are regions experiencing increases, including parts of Asia, Southern South America, north-east USA, north-western Europe, and the Amazon, and regions experiencing decreases, including parts of the Mediterranean, Australia, Africa, and south-western USA.”

”The probability of compound flooding (storm surge, extreme rainfall and/or river flow) has increased in some locations (medium confidence), and will continue to increase due to sea level rise and increases in heavy precipitation, including changes in precipitation intensity associated with tropical cyclones (high confidence).”

Läs mer i IPCC AR6 WG1 Chapter 11.

Tropiska stormar

Bolling hävdar att frekvensen av tropiska stormar inte har ökat. Även det är vad IPCC säger, men det är också vad som förutspåtts i till exempel IPCC AR4 från 2007. Däremot skriver IPCC i sin senaste rapport att andelen starka tropiska stormar (kategori 3-5) har ökat under de senaste fyrtio åren. Likaså att de når sin maxstyrka längre åt polerna till (dvs längre från ekvatorn) än tidigare.

Även här är möjligheterna till att jämföra äpplen och päron i det närmaste obegränsad. Skrivit om det tidigare, exempelvis här:

Attribution-studier

Det kan vara värt att nämna (tas ej upp i intervjun) att forskare utvecklat en metod för att bedöma sannolikheten att en extrem väderhändelse gjorts mer sannolik på grund av klimatförändringarna. Det kallas attribution studies och går förenklat ut på att jämföra kontrafaktiska modellkörningar utan den ökade CO2-halten som jämförs med vad som faktiskt har skett. På så sätt kan man göra en bedömning utan ha långa mätserier att tillgå.

Även om man tar dessa studier med en nypa salt är utfallet slående. Klimatförändringarna har gjort många av dessa mer sannolika:

Isbjörnar, naturliga variationer och katastrof

Bolling lyfter fram att alarmisterna lyfte fram isbjörnen som en symbol för klimatförändringarnas ödesdigra konsekvenser, ”men den gick ju inte att använda när det sen visade sig att populationen ökade.” Det är sant att iögonfallande bilder på svältande isbjörnar använts felaktigt men det Bolling påstår är inte alls nyanserat. Och även detta är gammal skåpmat i debatten. Visst ökar några populationer men andra minskar medan det finns allt för lite data för att bedöma andra. Skrivit om det exempelvis här (en bit ner i inlägget) – för så klart ältar även Lomborg det…:

Vid lite drygt 37 minuter in går de in på naturliga parametrar som påverkar klimatet. Bolling har pratat med tidigare klimatforskaren Judith Curry som berättade att koldioxid var en ”minor sideshow”. Han vill kanske inte gå så långt men tycker att det finns så många komplexa processer som man inte bara kan avfärda dem. Nej, det har IPCC heller inte gjort.

Han pekar på att våra koldioxidutsläpp bara är en bråkdel av hela kolcykelförloppet på vår jord. Ja, det är sant, men också irrelevant i sammanhanget. Även detta är gammal skåpmat:

Vidare säger han att det är tydligt på den längre geologiska tidsaxeln (typ istider) att det är värmen som stiger först, innan CO2-halten ökar. Med andra ord finns det anledning att ifrågasätta en korrelation mellan CO2 och temperaturökningen? Återigen gammal skåpmat:

Bolling nämner geotermisk värme, det vill säga undervattensvulkaner och liknande som skulle kunna vara en signifikant orsak till uppvärmningen. Inte heller detta har ignorerats:

Han köper inte heller IPCC:s slutsatser om att mänskliga aktiviteter och koldioxidutsläpp är den absoluta huvudorsaken till den uppvärmning som observerats. Det kan man inte riktigt veta hävdar han… Visst finns det osäkerheter men i senaste IPCC-rapporten konstaterades att de ”drivkraften” från de naturliga parametrarna var försumbara jämfört med de antropogena (ERF = effective radiative forcing).

Och så vidare…

Jag har samma uppfattning som Bolling vad det gäller undergångsapologeter och att det är sorgligt att barn ligger sömnlösa på grund av ”klimathotet”. Men vi drar här olika slutsatser. Forskningen har alltid hävdat att problemet går att lösa men alarmister på andra sidan hävdar att det är omöjligt och kommer innebära ekonomisk härdsmälta om vi ens försöker minska CO2-utsläppen. EU-parlamentet lobbades exempelvis med uppgifter om att enbart Tyskland skulle förlora ”1,0 miljoner jobb årligen under budgetperioden 2008–2012” och BNP braka in i väggen om Kyotoprotokollet antogs.

Maktlöshet ger ångest. Inte att det finns problem som går att åtgärda. Om man gör något.

Jag vet av egen erfarenhet att det kan vara svårt att få fram allt det man vill i en intervju och det är omöjligt att veta vad Bolling bygger sina resonemang på (även om jag kan gissa..). Men inget av det jag hört här ändrar på min förutfattade mening att det är samma gamla ältande och ligger ganska långt ifrån vad IPCC slagit fast, många saker med stor säkerhet dessutom. Det blir ju inte bättre av han menar att jo, 10°C uppvärmning kan nog vara katastrofal men en på 5°C verkar inte vara sååå farlig. Det är inte ”the end of the world”…

Jaja … får väl se vad det står i boken…

Uppdatering: Läst boken och recenserat den här: Välskrivet och lättläst – men misslyckat – Magasinet Konkret

Gone fishing – fjällresa till Voujatädno

Den Av Mathsi UncategorizedLämna en kommentar

Varit i fjällen och haft det riktigt bra 🙂

Började dock med strul, 5h tågförsening (surprise) gjorde att jag missade anslutningen i Gällivare. Fick hoppa av i Boden och ta ersättningsbuss. Hann med eftermiddagsbussen till Ritsem och sista turen över Akkajaure till Vaisaluokta … eller inte riktigt. När jag frågade skeppar’n hur lång tid turen skulle ta fick jag reda på att färjan gick inte dit! Det bara var morgonturen. Så jag hamnade i Änonjalme. Hepp!

Jaja, bidde att knata knappt en mil extra till Vaisaluokta där Nordkalottleden startar med en rejäl stigning på 3-400 höjdmetrar. Började leta tältplats men det var en rejäl stenåker och tältet kom på plats först vid 23:30 och fyra timmar non-stopvandring. Lång dag men somnade till ljudet av en storlom i sjön bredvid 🙂

Efter en dags vandring mötte jag upp kompisar för att fiska lite i Voujatädno. Första gången jag var i fjällen (bortsett från skidåkning) var just hit år 2008.

En kanontripp även om fisket var vääääldigt segt… Fick några rödingar och öringar dock.

Slängde ihop en film. Tyvärr var det inte aktuellt att ta med fotoutrustningen den här gången. Hade köpt en GoPro (som jag lyckades spräcka glaset på, så det blev inga undervattensbilder :/ ) men jag får erkänna att det gjorde ont i fotografhjärtat när alla fototillfällen dök upp och man stod där med en vidvinkelkamera…

Fantastiskt djurliv däruppe. ”Närkontakt” med fjällvråk, fjällabb, storlom, havsörn, lämlar, ripor, blåhakar, videsparvar, ljungpipare, rödbenor, renar, och faktiskt en gråhäger. Med mera, med mera. Var dock väldigt tomt på mygg (vilket onekligen gör resan lite angenämare…)

Lång version:

Kort version:

Tillväxtens gränser – uppdaterad

Den Av Mathsi Uncategorized3 kommentarer

Är den exponentiellt växande ekonomin hållbar? Frågan har en central roll i många miljödebatter, inte minst den om klimatet. Ett samhälle som följer de nyliberala tankegångarna förutsätter att den ekonomiska tillväxten bara fortsätter medan tillväxtkritiker menar att en exponentiell tillväxt inte är tillämpbar i en värld med begränsade tillgångar.

Problemet handlar om att när man applicerar en procentuell ökning varje år kommer tillväxtkurvan se ut som nedan, oavsett om det handlar 0m 1 eller 10% tillväxt per år, det tar bara olika lång tid till den branta stigningen inträffar.

Vårt samhälle är ju betydligt mer komplext än vad som kan beskrivas med en alarmerande graf likt den ovan och involverar både fysikaliska, politiska och socio-ekonomiska parametrar. På 1970-talet ljöd undergångsretoriken särskilt hög gällande befolkningsutvecklingen och att den ökade konsumtion denna medförde skulle leda till katastrof. Förr eller senare.

I detta sammanhang fick rapporten Tillväxtens gränser mycket uppmärksamhet när den gavs ut i regi av tankesmedjan Romklubben år 1972. Forskarna bakom rapporten hade använt sig av dåtidens mest sofistikerade datamodell för att simulera vad som skulle hända i framtiden vid olika scenarier. Den har varit ett ständigt diskussionsämne sedan dess. 

Modellen inkluderade en lång rad parametrar som befolkningsutveckling, resursåtgång, markanvändning, utsläpp och föroreningar, teknikutveckling och så vidare. De påpekar att de inte gjorde några exakta prognoser, det fanns alldeles för många obekanta variabler för att göra så pass detaljerade analyser. Istället skulle resultaten användas för att se samhällsutvecklingen på systemnivå vid exponentiell tillväxt.

De gjorde ett antal olika scenarier och resultaten var nedslående, inom närmsta århundradet inträffade en kollaps nästan hur man än vände och vred på det. Kollaps ska här inte tolkas som mänsklighetens undergång, däremot ett kraschat system där välfärd och annat blev dramatiskt sämre. Det gjordes dock ingen detaljerad analys av vad detta exakt skulle innebära.

En lång rad parametrar som brukar användas som argument för att ”det kommer ordna sig” testades; såsom att stora fyndigheter av råvaror skulle upptäckas, att tekniska lösningar kunde effektivisera och lösa problem, kärnkraft kunde ersätta fossila bränslen och så vidare. Men de kom fram till att allt som då åstadkoms var att förflytta tidpunkten för kollapsen framåt några år eller decennier. Orsaken till att systemet kollapsade var olika för de olika scenarierna men det bakomliggande problemet var att den exponentiella tillväxten snabbt åt upp vinsterna.

Flera uppdateringar har gjorts under åren och slutsatserna om att vårt system inte är hållbart har stått sig. Nyligen kommer ytterligare en där de uppdaterat/omkalibrerat modellen utifrån empiriska resultat: Recalibration of limits to growth: An update of the World3 model – Nebel – 2024 – Journal of Industrial Ecology – Wiley Online Library

De konstaterade att den ursprungliga slutsatsen fortfarande håller. Och att empiriska data visar tecken på att situationen börjat bli instabil…

”Faktum är att den omkalibrerade modellen återigen visar möjligheten av en kollaps av vårt nuvarande system. Samtidigt har BAU-scenariot [Business As Usual] för 1972 års modell visat sig vara oroväckande överensstämmande med de senast insamlade empiriska data.”

Hur ska man förhålla sig till det här? Skeptiskt förstås 🙂 – men samtidigt behöver man inte vara forskare för att inse att om exempelvis fiskerikvoterna vida överstiger reproduktionstakten så kommer det förr eller senare få dramatiska effekter. Newfoundlandborna blev ju av med hela sin fiskeindustri och vi ser samma tecken i Östersjön nu som de gjorde då utan att reagera…

Forskarna bakom Tillväxtens gränser ansåg alltså att det var kritiskt att få bort samhällets beroende av en exponentiell tillväxt. Utvecklingen måste ske inom biologins och fysikens gränser. Det handlade dock inte om att avveckla vår välfärd för att leva som man gjorde på stenåldern. Tvärtom menade de. Istället för att krascha in i gränser som verkligheten förr eller senare satte åt oss, skulle vi själva välja gränserna.

Men hela vårt marknadsdrivna system bygger på denna exponentiella tillväxt och rapporten Tillväxtens gränser går förstås helt på tvärs med rådande samhällsparadigm. Och då inte enbart hos de mer extrema marknadsliberala tankesmedjorna.

Och mycket riktigt fick Tillväxtens gränser hård kritik redan på sin tid för att vara ogrundad alarmistisk. Vågen av kritik återuppstod året efter IPCC hade bildats 1988 (om det var en slump låter jag vara osagt). Det var Ronald Bailey, reporter och senare även Adjunct Fellow på Competitive Enterprise Institute och Media Fellow vid Cato Institute, som skrev en artikel i Forbes där han bland annat upprepade en felaktighet från tidigare kritiker. Han påstod att:

”Tillväxtens gränser förutspådde att vid 1972 års tillväxttakt skulle världen få slut på guld 1981, kvicksilver 1985, tenn 1987, zink 1990, petroleum 1992, koppar, bly och naturgas 1993.”

Men det är siffror från en kolumn i en tabell, tagna ur sitt sammanhang. Det framgår i texten att det inte var vad som förutspåddes. Siffrorna angavs för att ge en bild av hur länge dåvarande kända fyndigheter skulle räcka med dåvarande förbrukningstakt, jämfört med en fortsatt exponentiellt ökande takt (som då hade setts under lång tid). Men de skrev uttryckligen att inget av dessa alternativ var realistiskt i verkligheten:

Limit of growth sid 63

Men Baileys påstående blev till ”fakta” och sorterades in i facket ”ännu en misslyckad alarmistisk spådom” att använda i populistdebatten. Den infanns sig till och med i en av ekonomen Nordhaus vetenskapliga artiklar. Lomborg tog också upp det i en artikel i Foreign Policy Magazine 2009. Han påstod samma sak i SvD-artikeln 50 år av falsk miljöpanik 2021.

Texten och argumenterandet i Tillväxtens gränser är ödmjukt, förnekar inte okända parametrar eller svårigheterna i att åstadkomma en förändring. Man vill uppmana till en diskussion om systemgränser. Och det råder idag verkligen ingen brist på forskare som vill lyfta den aspekten och det finns en hel del vetenskapliga studier i ämnet.

I mars 2023 gjordes en annan uppföljning av Tillväxtens gränser på uppdrag av tankesmedjan Romklubben, Potsdam Institute for Climate Impact Research, Stockholm Resilience Centre och Norwegian Business School. Befolkningsutvecklingen hade skrivits ner, vilket sätter framtidsutsikterna i en ljusare dager vad det gäller en hållbar utveckling menade de. Deras befolkningsprognoser låg lägre än de flesta andras beroende på att de i högre grad räknat in den ekonomiska utvecklingens effekt på hur många barn folk skaffar i ett samhälle.

De konstaterade samtidigt att sex av nio så kallade planetära gränser redan har överskridits. Det gällde klimat, biologisk mångfald, markanvändning, kväve- och fosforflöden, utsläpp av föroreningar samt tillgången till färskvatten. Det fanns inte tillräckligt med data för att fastställa exakt status för ekosystemens stabilitet.

Men det är lätt att bli stämplad som lite eljest om man ens funderar i banor utanför rådande system. Jag vet inte hur det praktiskt ska gå till att få igenom dessa drastiska förändringar, men det känns som att även denna diskussion är full av halmgubbeargument. Som att dessa forskare skulle argumentera för att den fattiga delen av världen ska förvägras de moderniteter vi har.

Tillväxtens gränser argumenterar för att konsekvensen av att hålla den exponentiella tillväxten vid liv till slut blir att det inte längre finns medel kvar att investera i välfärden. Många menar att vi redan ser tecknen på att systemet håller på att krackelera på olika fronter. Växande privata skuldberg och (tidigare) minusräntor. Det rapporteras om brist på resurser inom sjukvård och skola i många västländer liksom bristande underhåll av infrastruktur och liknande. Urbaniseringen gör att utmärkt odlingsjord bebyggs. Förutsättningarna för småskaliga bönder och fiskare blir allt kärvare, ja för landsbygden som sådan.

Forskare har likaså bekräftat signifikanta minskningar i hälften av världens vattenreservoarer, orsakat av en kombination av överanvändning och klimatförändringar. Ungefär en fjärdedel av jordens befolkning bor i områden med uttorkande sjöar. Allt fler studier visar också på en negativ utveckling för världens biologiska mångfald.

Det kan förstås handla om bekräftelsebias – man ser de mönster man vill se. Men nog är det nyttigt att försöka tänka över systemfrågorna. Hur rimlig är den exponentiella tillväxten som vår ekonomi bygger på, driven av finansindustrin. Vad är det som ska växa? Alla de stora valutorna som euro och dollar är så kallade fiatpengar utan egentlig koppling till någon fysisk tillgång i den verkliga världen. Hur gångbart är detta frikopplade system i längden? Vad händer om vi slutar tro på det?

Kanske är det just svårigheterna i att hitta en väg framåt som gör att många känner en hopplöshet? För oavsett vilken sida man lyssnar på, vare sig om vi väljer att agera eller inte, så finns det larm om att en katastrof lurar runt hörnet.

Det får vara hur det vill med det, om några timmar drar jag norrut, till detta:

Berget Akka i bakgrunden

2008 var första gången jag hängde med några kompisar med rötter i Boden och sen har blivit (nästan) en resa vare år. I år blir det till samma ställe som då.

Hur mår Stora barriärrevet?

Den Av Mathsi Uncategorized3 kommentarer

Hm, ingen fotboll attt glo på ikväll!? Får väl istället skriva ett blogginlägg om en infekterad fråga som blossat upp igen 🙂

Koraller lever i symbios med alger som finns inuti koralldjurens vävnader. När korallerna utsätts för stress, exempelvis hög temperatur under en längre tid, lämnar algen koralldjuren som då bleknar. De kan återhämta sig men om stressen håller i sig för länge riskerar korallen att dö. Under senaste året har havstemperaturerna legat långt över det normala och det kom därför kanske inte som en överraskning när NOAA konstaterade att omfattande korallblekningar har observerats på rev runt om hela världen mellan februari 2023 till april 2024. Det betecknas som en global coral bleaching event och det är fjärde gången som detta har observerats: NOAA confirms 4th global coral bleaching event.

Och naturligtvis drar den vanliga cirkusen igång.

Igår såg jag att opinionsbildaren Lomborg lagt upp en graf som visade att korallerna på Stora barriärrevet utanför Australiens kust faktiskt frodades bättre än någonsin. På Twitter skrev han om revets koralltäckning: ”Last three years, 2022-2024, have been unprecedented.” Han bifogade också en illa dold anklagelse om att forskarna mörkade data genom att inte redovisa sådant som tydde på positiva tendenser:

Ni kanske kommer ihåg att jag skrev ett liknande inlägg efter en artikel Lomborg fått publicerad på SvD:s ledarsida 2022 där han rabblar, i hans ögon falska alarm, däribland det om Stora barriärrevet:

Lomborg skrev alltså att ”högljudda miljöaktivister” påstod att Stora Barriärrevet höll på att dö ut pga blekning. Länken under ordet ”högljutt” går dock till en vetenskaplig artikel i tidskriften PNAS:

Där redovisas data från undersökningar som sträcker sig över nästan tre decennier vilka visar en nedgång i koralltäckningen på Stora barriärrevet. Jag tycker du kan klicka dig dit själv och läsa vad de skriver om huruvida revet är nära på att dö ut på grund av korallblekning (hela artikeln är tillgänglig), här en mening från sammanfattningen:

”Tropical cyclones, coral predation by crown-of-thorns starfish (COTS), and coral bleaching accounted for 48%, 42%, and 10% of the respective estimated losses, amounting to 3.38% y−1 mortality rate. Importantly, the relatively pristine northern region showed no overall decline.”

Inte alls vad Lomborg påstår alltså. Det som sedan lyfts fram med stora bokstäver om att ”forskare avslöjade” att koralltäckningen på revet var rekordstor kom i verkligheten från en årlig rapport från samma institution som forskarna bakom PNAS-artikeln. Alltså de han kallade högljudda miljöaktivister. Nu dög de. Och det är samma organisation han nu hämtar data ifrån, och beskyller för att mörka resultaten, nämligen Australian Institute of Marine Science, AIMS.

I rapporten om ”avslöjandet” står bland annat att anledningen till den ökade koralltäckningen kunde tillskrivas en snabbväxande koralltyp (Acropora). En forskare uttryckte det som att det var liktydigt med att påstå att en skog återhämtat sig från en skogsbrand efter att gräset börjat växa igen.

Läs i mitt förra inlägg mer om vad som faktiskt stod i rapporten och vad som dolde sig bakom siffrorna då:

Och nuvarande situation?

Lomborg hänvisar nu inte till någon rapport utan har laddat ner data från AIMS hemsida och själv försökt efterlikna AIMS index de hade för att beräkna ett medelvärde av koralltäckningen över hela revet. Numera redovisas vad jag förstår tre delar var för sig (norra, central och södra). Jag har ingen aning om varför men det går ju att tänka sig andra förklaringar än att de vill mörka positiva trender som Lomborg verkar tro. Revet är 260 mil långt, en sträcka motsvarande den mellan Stockholm och Rom (typ), ett sammanslaget värde hela revet kanske inte är den mest relevanta siffran? Vad vet jag…

Är alla de senaste mätningarna med i Lomborgs sammanställning? Det framgår inte.

Finns det, som förra gången, anledningar till varför man inte ska stirra sig blind på siffror utan att fundera på vad de innebär? Förmodligen.

Kopierat från AIMS hemsida och Googleöversatt (pga av lathet): ”Massblekningshändelser är ett modernt fenomen, orsakat av havsuppvärmningen på grund av klimatförändringar. Tidigare massblekningshändelser på Stora Barriärrevet har inträffat 1998, 2002, 2016, 2017, 2020 och 2022. Före dessa år finns det inga bevis för sådana utbredda händelser i Stora Barriärrevets 500-åriga korallrekordhistoria.”

Ofta har dessa händelser kopplats till väderfenomet El Niños varma fas, men nu har man sett blekning även under dess kalla fas, La Niña (som alltså är varmare än vad tidigare decenniers El Niñofas normalt var). Men man har också sett att revet har förmåga att återhämta sig. Det forskarna oroar sig för är att tiden för denna återhämtning tycks bli allt kortare. Och detta samspelar förstås med andra faktorer och kan göra dem mindre tåliga mot andra hot som kraftiga stormar och och angrepp av törnekronor.

Enligt de preliminära resultaten från övervakningen 2024 var årets blekning den allvarligaste hittills och för första gången har man sett både blekning och döda koraller inom Stora barriärrevets alla tre delar, dvs norra, centrala och södra delarna.

Här finns uppdatering från i slutet av maj (den senaste jag hittade):

Utvärdering av årets mätningar och blekningarnas konsekvenser verkar fortfarande pågå (?) och årets rapport från AIMS är ännu inte utgiven. Man gör förstås som man vill, men jag väntar på den och de slutsatser som dras där istället för att lyssna på Lomborg.

Lomborg hänvisar för övrigt även till Peter Ridd, tidigare professor vid James Cook universitet som menar att det stora barriärrevet inte alls är i någon fara och att korallblekningarna inte är något att oroa sig för. Även han visar en graf med en nästan rekordstor koralltäckning (men han skriver också att mycket av den data som ingår i senaste undersökningen är från innan årets blekningshändelse). Ridd menar att oavsett om det bara är en typ av snabbväxande koraller som står för tillväxten så visar det på att ”mainstream forskare” haft fel.

Peter Ridd är dock en kontroversiell herre som signerat upprop som ifrågasätter ”mainstream forskning” inom klimatologin. Ja, hans åsikter tycks ligga långt ifrån de som en överväldigande del av hans revforskarkollegor har. Han hamnade också på tvärs med dessa och fick sparken från universitet. Enligt Ridd själv på grund av att vågade säga att det fanns stora kvalitetssäkringsproblem inom vetenskapen om korallreven, medan universitet hävdade att det var för att han brutit mot deras uppförandekod. En affär som avgjordes i domstol och som förstås innehåller allt en polariserad debatt inte behöver. En tystad hjälte för somliga, och en tröttsam rättshaverist för andra. Jag har inte riktigt orkat sätta mig in i det hela.

Jag är förstås en tokamatör på korallreven, samtidigt känns det lite väl överslätande att hävda att allt är frid och fröjd för att en sorts koraller växer till medan det bevisligen sker allt allvarligare blekningar, sjunkande pH i haven, allt varmare hav och så vidare. Ingen skulle väl komma på tanken att hävda att fisksituationen i Östersjön är oproblematisk med enda bevis att spiggbestånden har vuxit närmast okontrollerat?

Jaja, den här cirkusen lär dra vidare 🙂

[Uppdaterar med några kommentarer från Terry Hughes (revforskare) om kortsiktiga fluktuationer i koralltäckning versus tillväxt/försvinnande av själva revet:

Ny studie: bränder har blivit värre – typexempel på eldfängd klimatdebatt

Den Av Mathsi Klimat, Samhälle, Uncategorized, Vetenskap4 kommentarer

Ingen kan ha missat rapporteringen om enorma skogsbränder som härjar lite här och var i världen. Otäcka konsekvenser av klimatförändringarna säger många. Alarmism säger andra och visar siffror på att arealen som brunnit faktiskt har minskat globalt sett. Debattören Bjørn Lomborg är (som vanligt) en av dem som pumpar ut det sistnämnda allra ivrigast (se bilder nedan). Det är heller ingen som motsäger dessa siffror, men varför är det då så många forskare som ändå uttrycker stor oro för utvecklingen? Exempelvis redovisar en ny studie oroande siffror …

Jag har ju skrivit om det här tidigare, men en snabb rekapitulering kan vara på sin plats: IPCC konstaterade i sin senaste rapport att stora delar av den vegetationstäckta jordytan har fått betydligt längre perioder med så kallat brandväder (”varmt och torrt”). För några områden har dessa perioder dock blivit kortare.

IPCC AR6 kap 2 Box 4: Fire weather season has already lengthened by 18.7% globally between 1979 and 2013, with statistically significant increases across 25.3% but decreases only across 10.7% of Earth’s land surface covered with vegetation. Even sharper changes have been observed during the second half of this period (Jolly et al. 2015).[…] Fire frequencies under 2050 conditions are projected to increase by approximately 27% globally, relative to the 2000 levels.

Ändå har det som sagt saknats data på att detta faktiskt lett till en ökad global trend vad det gäller skog- och markbränder (wildfires). Som synes ovan går den globala trenden åt andra hållet. Men merparten av den brända ytan handlar om mindre bränder och den totala minskningen beror till stor del på en avsevärd minskning av brandfarlig vegetation i afrikanska gräsmarker till följd av förändringar i mänsklig markanvändning. Det är med andra ord inte klimatrelaterat.

Däremot skriver IPCC att det syns en motsatt trend i delar av skogslandskap i den boreala zonen, det vill säga på våra breddgrader:

However, from the point of fire emissions it is important to consider the land cover types which have experienced changes in area burned; in this instance, most of the declines have come from grasslands, savannas and other non-forest land cover types (Andela et al. 2017). Significant increases in forest area burned (with higher fuel consumption per unit area) have been recorded in western and boreal North America (Abatzoglou and Williams 2016; Ansmann et al. 2018) and in boreal Siberia (Ponomarev et al. 2016) in recent times.

Ett par studier från 2022 bekräftade denna trend (nej, jag har inte gjort någon omfattande genomgång av vad som är publicerat i ämnet):

I dagarna publicerades alltså ytterligare en studie som via satellit mätt den avgivna energin från skogsbränder mellan åren 2003-2023. De identifierade de 0.01% värsta och såg en fördubbling i både intensitet och frekvens av dessa (i medeltal globalt sett) under denna period. Uppgången drevs framförallt av en ökning i tempererade barrskogar, som i västra USA och Medelhavet, men även i norra Europa och Kanada. Australien var också en hotspot.

Studien finns här (bakom lås och bom, men Guardian har en länk där man kommer åt hela artikeln – tror att denna åtkomst är tidsbegränsad dock):

Orsak och verkan?

Den här debatten lider av samma problem som i princip alla andra som handlar om extremväder: per definition inträffar de sällan och det finns oftast relativt korta mätserier med helt tillförlitlig data. Det blir med andra ord svårt att urskilja statistiskt säkerställda trender (vilket inte betyder att de inte finns).

Och precis som vanligt tar Lomborg och andra minsta siffra som fakta utan utan att reflektera över vad som ligger bakom. Du har kanske sett olika varianter av nedanstående graf över utvecklingen i USA sedan tidigt 1900-tal?

Den är från en artikel av Lomborg. Han är fullt medveten om att de som sammanställer dessa data uttryckligen säger att man inte kan jämföra äldre data med de nya från 1980-talet och framåt. De har också motiverat varför, men Lomborg skiter i det rent ut sagt. Jag har beskrivit detta i detta inlägg:

Med detta sagt är skog och markbränder ett ganska komplext område. Jag har inte sett någon seriös forskare hävda att alla stora skogsbränder enbart skulle bero på klimatförändringarna. Det handlar även om hur skogen förvaltas och effekter av att man inte låter delar av skogen få brinna då och då och liknande. Konsekvenserna blir förstås också värre av att vi breder ut oss över allt större områden.

Förra året utspelade sig en rätt märklig historia om detta. Klimatforskaren Patrick Brown var huvudförfattare till en artikel som publicerades i den prestigefulla vetenskapliga tidskriften Nature 30 augusti 2023: Climate warming increases extreme daily wildfire growth risk in California. Resultaten visade att klimatförändringarna lett till en ökad brandrisk i Kalifornien.

Men strax efteråt skrev Brown, uppenbarligen utan att meddela sina medförfattare, en opinionstext där han anger att han i studien medvetet utelämnat parametrar som han vet också påverkar brandrisken, enbart för att få den publicerad i Nature. Ungefär: ”nämner man andra orsaker än klimatet så antas den inte för publikation”. I realiteten rekommenderade granskarna att manuset skulle refuseras (utlåtandena är offentliga) just på grund av att man beaktat för få parametrar. Jag har skrivit om efterspelet här:

Nåväl, käbblet lär fortsätta. På Swebb-TV lanseras nu idén (återigen) att det inte finns någon koppling mellan koldioxid och temperaturökningen och att det inte finns några som helst oroande förändringar i extrema väderhändelser…

Anders Bolling, som tillsammans med Svenolof Karlsson (Näringslivets medieinstitut), nyligen gett ut en bok med råd till journalister om hur de ska rapportera om klimatet, gör som Lomborg och hänvisar till den nedåtgående trenden i total yta som brunnit och så vidare:

Länken han ger som stöd för sitt påstående går för övrigt till en artikel från 2016, skriven av Stefan Doerr och en kollega. Här kan ni lyssna på en intervju med honom och han verkar uppenbart bekymrad över utvecklingen och hyser inga som helst tvivel om att det är en konsekvens av klimatförändringarna. Och nog borde han väl kunna anses som en trovärdig källa om Bolling väljer att referera till en av hans gamla artiklar?

Visst finns det saker att kritisera i klimatdebatten, och visst önskar man att rubrikerna ofta känns helt rubbade (men det är ju inget specifikt för klimatdebatten). Bolling och Karlsson beskyller andra för att vara selektiva men visar många prov på förenkling och eget selektivt seende. Angående klimatkänsligheten till exempel, det vill säga hur temperaturen förändras vid en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären. Bolling:

Det finns mängder med studier om detta och det tas fram på många olika sätt. Centralvärdet har sen tidigt 1980-tal (i alla fall) legat på 3°C, men med ganska stort osäkerhetsspann (1,5-4,5°C). Det var samma intervall som angavs i IPCC AR5 från 2013. I AR6 från 2021 hade osäkerheten kunnat minskas med 50% och ett intervall om 2,5-4°C sattes som sannolikt. Centralvärdet är fortfarande detsamma.

Störst förändring var alltså den nedre gränsen. IPCC slog också fast att man i princip helt kunde utesluta en klimatkänslighet lägre än 1,5°C men däremot inte att den var högre än 5°C (jag plockade siffrorna ur minnet). Men visst, man får ha olika åsikter om vad som är den största nyheten här…

Mer finns här:

Henrik Jönsson om Public service partiskhet

Den Av Mathsi Uncategorized10 kommentarer

Den libertartianske debattören Henrik Jönsson fick en debattartikel publicerad i DN häromdagen. Rubriken: Public service är skattefinansierad kulturhegemoni som misslyckas med sitt uppdrag. Misslyckandet syns enligt honom i det att Public service har lågt förtroende hos svenska högerväljare. Han hänvisar till Medieakademins Förtroendebarometern från 2024:

Jönsson menar att ”Denna förtroendepolarisering visar att public service inte klarar av sitt uppdrag som vare sig neutral eller enande kraft – utan snarare driver på misstroende och polarisering i det svenska samhället.”

Som synes ovan ligger inte förtroendebristen hos högern som helhet utan hos de som står långt ut på denna kant. Ingen blir väl särskilt förvånad över att SD sticker ut ordentligt här. Det kan vara på sin plats att visa att förtroendet för SVT/SR generellt sett är högt:

Så vad skulle då SVT och SR göra för att tillfredsställa dessa medborgare? Låt oss som exempel ta det ur klimatdebattsynpunkt.

Vi kan ju börja med att ”samköra” ovanstående uppgifter med data ur en rapport från SOM-institutet (Göteborgs universitet) . På frågan om man anser att klimatförändringarna i huvudsak är orsakade av mänskliga aktiviteter anger 40% av de ”klart till höger” att det är ett felaktigt påstående, var femte SD-väljare ansåg att det i princip var helt felaktigt!

En undersökning gjord av Novus 2019 visar samma sak:

En majoritet från alla partier anser som synes att de nuvarande klimatförändringarna har sin grund i mänskliga aktiviteter. Och som vi alla vet, det är också vad IPCC konstaterat och det är slutsatser som aktivt stöds av praktiskt taget alla relevanta forskningsinstitutioner.

Alla som följt klimatdebatten vet mycket väl att en stor del av de som vägrar acceptera IPCC:s slutsatser knappast skulle få förtroende för Public service med mindre än att de förnekar dessa slutsatser.

Och ja, jag vet precis hur motargumenten lyser: ”vi vill ju bara nyansera debatten!” Om vi skippar extremsajter som Swebb-TV och liknande och tittar på vad mer sansade medier – som ofta hyllas av högerkanten – har publicerat om klimatet. Är det verkligen en nyanserad debatt de strävar efter? Låt oss rekapitulera (ja, jag har skrivit om detta många gånger…):

(Avslutar efter ett gäng exempel med en filosofisk fråga som på ett sätt är grundproblemet för denna diskussion).

Ann Charlott Altstadt i en krönika i Fokus 2019:

”Jag vill exempelvis veta hur mycket människans utsläpp betyder i jämförelse med solens aktiviteter och är sambandet verkligen kausalt mellan ökade mängder koldioxid och temperaturökning? […]

Så varför kan frågorna inte belysas, för och emot, det handlar ju faktiskt om planetens undergång?”

Tror du verkligen på allvar att IPCC inte funderat på det? Det är frågor forskningen undersökt och försökt berätta om under mycket lång tid. Man har gjort vad man kunnat och tar till och med fram en sammanfattning för beslutsfattare, media och allmänhet.

Nej Altstadt, det är inte för att du undrar du får kritik, det är för att du inte ens orkat titta efter.

Altstadt på Bulletin: ”Mot det politiska klustertrasslet hjälper det knappast att nolla utsläpp. Om inte återgången till ett förindustriellt agrarsamhälle, medan Indiens och Kinas ekonomier får växa på fossila bränslen, är ett rättmätigt straff för vår västerländska existens.”

Hej halmgubbar …

Lena Andersson läste en bok och skrev en upprörd artikel på SvD:s ledarsida. Boken påstod att IPCC:s sammanfattningar inte tog upp naturliga parametrar som påverkar klimatet (det vill säga det vanliga gagget om att IPCC:s mål har varit att bevisa människans påverkan och tysta ner andra faktorer). Varken redaktionen eller Andersson orkade ta ett par minuter för att kolla efter. Hade de gjort det hade vi kanske sluppit de sorgliga efterspelen där Andersson ömsom hyllas som modig skeptiker och ömsom kritiseras som köpt klimatförnekare.

Men nej, Lena Andersson ”svor inte i klimatkyrkan”, hon var inte skeptisk och ställde inga obekväma frågor. Nej, hon är säkerligen inte köpt av någon oljeindustri. Hon var bara lat och inte ett dugg nyfiken. För hennes texter om klimatet är en kladdig känslosås spilld på en offerkofta i storlek large.

9 augusti 2021 publicerade IPCC sin sjätte stora rapport AR6 WG1 (det vill säga den delrapport som berör fysiken bakom klimatförändringarna). Två dagar efter detta valde Fokus istället att göra en egen amatörbedömning där ”Erik Hörstadius stämmer av kunskapsläget i klimatfrågan”. Go figure.

Han kommer fram till andra slutsatser än IPCC. Populister som Michael Schellenberger och Elsa Widding får agera sanningssägare om att forskare är köpta och så vidare.

Lobbyorganisationen Näringslivets medieinstitut tog (för någons räkning?) fram en rapport om hur mainstream media rapporterar om stigande havsnivåer, lanserad på SvD:s ledarsida med rubriken Alarmistisk rapportering om stigande havsnivåer.

NMI: ”Näringslivets medieinstitut har undersökt hur Dagens Nyheter, Sveriges Radio, Svenska Dagbladet och Aftonbladet har rapporterat om stigande havsnivåer under två års tid. Totalt har 329 publiceringar analyserats och av rapporten framgår att skräckscenarierna dominerar rapporteringen.”

Deras egna siffror visar att så inte är fallet, värstascenariot nämns enbart i 15 procent av artiklarna.

När jag påpekade detta flyttade de målstolparna och säger att det gäller när ca 75 procent av de artiklar som ingick i studien räknas bort. Och då nås en majoritet endast med knapp marginal, trots att de uppenbarligen felklassat en rad artiklar: Svårt ta NMI:s studie om klimatbevakning på allvar (aftonbladet.se)

IPCC har med konstaterat med hög säkerhet att havsnivåökningarna har accelererat.

I inlägget på NMI:s hemsida om ovan nämnda rapport, hänvisades också till en artikel på nättidningen Kvartal. Två dagar innan NMI:s rapportsläpp hade de, av en ren tillfällighet, skrivit en artikel med rubriken: Varför överdriva havsnivåhöjningen?

I själva verket innehåller artikeln rena lögner som att ”… nyhetskanalen ABC påstods år 2008 att stora delar av Manhattan skulle ligga under vatten år 2015.” Gammal dynga spridd av en känd amerikansk konservativ sajt som tjänar stora pengar på sitt spridande av dynga i klimatfrågan.

Skrivit mer om Kvartals artikel här:

Kvartal publicerade likaså artikeln Från istid till värmedöd där det beskrivs att människan alltid har larmat om undergång (vilket förstås är sant). På 1970-talet handlade det om varningar för en ny istid och nu är det värmekollaps. Baserat på tidningsklipp konstateras att: ”Slutligen, för 50 år sedan spåddes alltså istid och mänsklighetens undergång.”

Genom att körsbärsplocka kan man få fram precis vad man vill. Det här är gammal skåpmat i klimatdebatten och det är bedrövligt att skribenten inte med ett ord belyser att skillnaden då och nu är avgrundsdjup! Men redan på 70-talet handlade en klar majoritet av de vetenskapligt publicerade artiklarna en uppvärmning. Alarmism om istid på 70-talet? Konsten att plocka körsbär.

Axess: Här har jag skrivit om statsvetare Emil Uddhammars artikel 2019 i Axess, Kraven på lydnad i klimatdebatten. Det finns en del saker jag kan hålla med om men som i nästan alla av dessa pseudokritiska inlägg trillar det över kanten, för det blir så uppenbart att han inte tagit del av vad som utspelats genom decennierna. Han skriver:

”Grunden för den offentliga journalistiken och debatten i ett öppet samhälle bör vara ett kritiskt förhållningssätt. Så brukar vi tänka, och det gäller givetvis även läsare och allmänhet. Detta är också i linje med vetenskapsfilosofen Karl Poppers kritisk-rationella metod, vilken han kortfattat beskrev som ”conjectures and refutations”, teser och motbevis.”

Också det här är standardargument, det vill säga att alternativa hypoteser tystas ner. Visst låter det lärt och bra men Uddhammar ger inga exempel och är i realiteten är det bara floskler som är lätta att slänga ur sig. Saker har motbevisats in absurdum utan att det accepteras. Jag har skrivit om detta så många gånger att jag inte orkar länka mer, typ 90% av mina blogginlägg handlar om det….

Men jo, Uddhammar ger några exempel. Precis som Lena Andersson och i princip alla ”klimattdebattkritiska” artiklar man kan hitta lyfts filosofiprofessorn Torbjörn Tännsjös dystopiska debattartikel i Dagens Nyheter från 2018 fram. Där beskriver Tännsjö hur hoppet är ute och att han menar att ett despotiskt ”klimatstyre” är vårt enda hopp.

Jag lovar, du blir inte uthängd som klimatförnekare om du kritiserar detta.

Kvartal igen. Chefredaktören Jörgen Huitfeldt gjorde för lite sen reklam för förvillarfilmen Climate the movie och påpekade att det är ”talande att filmen, trots den samlade tyngden hos de medverkande, inte finns att se någon annanstans än på Youtube”. Jag skrev ett inlägg och bemötte mycket av det som filmen tar upp och varför det är gammalt uttjatat nonsens, de fina titlarna på de som medverkar till trots.

Huitfeldt läste och kommenterade på Twitter att det inte hade med det han skrivit att göra.

Vilket det naturligtvis har, han avslutar sin artikel med att vi måste kunna ”pröva djärva teser som går på tvärs med den rådande uppfattningen ...” Vad jag hade beskrivit i mitt inlägg var just att de ”djärva teser” som presenteras i filmen har blivit prövade om och om igen och bevisligen inte hållit.

Huitfeldt blev förstås ansatt på Twitter och betonade flera gånger att han inte hade kunskap att ta ställning för det som framfördes i filmen. Men ändå ville han lyfta fram den och ansåg han att det var talande att den inte visades utanför Youtube. Det är en journalistisk ynklighet svår att trumfa (varsågod för åsikt). Han har dessutom, efter allt hans egen tidning publicerat om klimatet, mage att ifrågasätta sina kollegors kompetens:

Huitfeldts inspel är helt och hållet ett appeal to authorities baserat på hans känslor.

Nej, jag säger inte att man inte får kritisera klimatdebatten. Jag har flera gånger påpekat att det finns skäl att göra det, till exempel här. Men det är inte vad ovanstående innebär, eventuell relevant kritik drunknar i rent dravel och idiotförnekande av fakta. Det finns inte en antydan till skeptiskt tänkande, man tycks bara vilja höra det man vill ska vara sant.

Enda sättet för Public service för att tillfredställa dessa medborgare är att fara med osanning i denna fråga. Och ja, det beror på den omfattande desinformationsapparat som verkat under flera decennier. Flood the zone with shit.

Kom ihåg att vi även har moderata riksdagsledamöter som på fullt allvar postar sånt här:

Och då kommer vi till den filosofiska frågan… Ta Elsa Widding som Kvartal, Epoch Times, Fokus med flera har lyft fram som den som förde in sunt förnuft i klimatdebatten (ja, inte minst Sverigedemokraterna förstås).

I veckan som gick debatterade hon med försvarsminister Pål Jonsson i riksdagen. Widding hade ställt en skriftlig fråga om hotbilden mot Sverige och framförde ren Putinpropaganda. Hon skyllde exempelvis kriget i Ukraina på Nato, USA och UK – stackars Putin hade ju enligt henne inget annat val än att anfalla. Han ville ju till och med ha fred (sic). Ni hittar debatten på riksdagens hemsida här (och i textat pdf-format här, börjar på sidan 37).

Vi är ganska många som gång efter gång påpekat hur ute i tassemarkerna hon är och jag gissar att få av oss är ett dugg förvånade över hennes radikalisering som är sorglig att se.

Hennes anförande ovan sprids av Swebb-TV med flera. Låt oss anta att hennes åsikter om Ukraina och Putin skulle få fäste inom ytterhögern på samma sätt som klimatförvillandet gjort: Hur många anhängare skulle det då krävas för att Public service måste anpassa sig till detta?

För jo, det är i princip vad Henrik Jönssons argumentation går ut på.

Men nej, Public service ska fan inte anpassa sig efter opinionen och förvränga verkligheten för att inte kränka dem på ytterkanterna (oavsett om det är höger eller vänster). Vilket är vad som sker i USA:

Henrik Jönsson: ”De som försvarar den statsfinansierade kulturhegemonins fortsatta dominans ser dock inte mångfald som ett önskvärt ideal, utan utmålar i stället den fria marknadens bördiga mylla som ett hot om förruttnelse och morbiditet.”

Henrik Jönsson svamlar. Det är inte den som påpekar fakta som polariserar när någon avsiktligen ljuger för att driva opinion. Ja, jag har visat att Henrik Jönsson gör just det i sin iver att demonisera miljörörelsen.

Läs gärna detta debattinlägg av en lång rad forskare inom området (öppen artikel): Politisk splittring kring public service är djupt olyckligt, skriver forskare | SvD Debatt

”Men även om förtroendet är lägre inom väljargrupperna längst till höger är förtroendet också bland dessa väljare högt och även inom denna grupp är förtroendesiffrorna för public service betydligt högre än för andra medier. Public service, som det ser ut idag, har med andra ord brett stöd i befolkningen. Röster som hävdar annorlunda har helt enkelt fel.”

Forskning visar också att det inte finns en systematisk partiskhet inom public service:

”Men samtidigt som det är positivt att public service debatteras är det olyckligt om diskussionen fastnar i ”tyckande”. När det gäller public service finns det ju hyllmeter av akademisk forskning! Att tycka är inte fel – men att argumentera utifrån fakta väger onekligen tyngre.”

 Det ligger lite i sakens natur att våra förutfattade meningar och selektiva tittande gör att vi inte alltid håller med om detta. Det vore konstigt om det inte fanns fel och diverse saker att kritisera, men det handlar om det finns en systematisk snedvridning.

Swebb-TV och Mörner i körsbärslandet (igen)

Den Av Mathsi Uncategorized4 kommentarer

Jag har i princip slutat att titta runt på vad upprörda nätsidor säger om klimatet, det är ändå mest gammal skåpmat som ältas om och om igen. Ibland kanske uppklätt i nya fina kläder … som visar sig vara ännu en upplaga av kejsarens ny-nya kläder.

Fick ett mejl om att Staffan Mörner håller ”kurs” på Swebb-TV och förkunnar att det inte sker några som helst oroande förändringar av klimatet och det finns ingen koppling mellan våra utsläpp och klimatförändringarna. Det är naturliga cykler.

Jag har ju ”bråkat” med honom tidigare, se länkar en bit ner under ”Klimat”-menyn.

Jag snabbspolade mig igenom videon (del 1, verkar bli en serie..?) och det verkar handla om samma grafer och samma argument som tidigare. Här följer ett par kommentarer om arktis is och minskat pH i haven om någon skulle vara intresserad (jo, jag är fullt medveten att jag aldrig kommer ”omvända” någon).

Arktis isutbredning

Satellitmätningar av Arktis isar kom först 1978 och utbredningen brukar därför oftast också redovisas från den tidpunkten. Det finns dock en del satellitdata från några år tidigare. IPCC:s första rapport från 1990 visade nedanstående graf baserat på detta. Men de använde en annan teknik som gör att mätdata inte går att jämföra rakt av med de mätinstrument som fanns på satelliterna efter 1978.

Mörner pekar på hur låg isutbredningen var 1975 och menar att nuvarande minskning i isutbredning inte är något onormalt, det verkar bara så eftersom man ”valt” att bara redovisa från toppåret 1979. Allt skulle handla om val av startpunkt i mätserien alltså. Han slänger fram några andra grafer och klistrar sen helt sonika in dem i ett och samma diagram för att bevisa sin sak (Mörner: ”lite ovetenskapligt men ganska pedagogiskt” (sic)):

Den som vill kan ju roa sig med att granska den vetenskapliga metodiken i detta och bedöma hur tillförlitliga resultaten är med tanke på skalor, olika metoder osv. Men vad säger de som faktiskt jobbar med saken?

National Snow and Ice Data Center, vars data Mörner använder, menar att det finns tillräckligt tillförlitliga observationer från 1953 och framåt för att kunna göra en sammanställning:

I Journal of Climate 32, 15; 10.1175/JCLI-D-19-0008.1 gjordes nedanstående rekonstruktion av isvolymen från 1900 och framåt (max och min-volymer), Arctic Sea Ice Volume Variability over 1901–2010: A Model-Based Reconstruction in: Journal of Climate Volume 32 Issue 15 (2019) (ametsoc.org):

En annan studie, A changing Arctic seasonal ice zone: Observations from 1870–2003 and possible oceanographic consequences – Kinnard – 2008 – Geophysical Research Letters – Wiley Online Library, kom fram till liknade resultat:

(1) 1870–1952: observations of varying accuracy/availability; (2) 1953–1971: generally accurate hemispheric observations; (3) 1972–2003: satellite period – best accuracy and coverage

Ytterligare en annan studie, Serreze, M. C., & Meier, W. N. (2018). The Arctic’s sea ice cover: trends, variability, predictability, and comparisons to the Antarctic. Annals of the New York Academy of Sciences. doi:10.1111/nyas.13856  

Eller vad säg som denna? Brennan, M. K., and G. J. Hakim, 2022: Reconstructing Arctic Sea Ice over the Common Era Using Data Assimilation. J. Climate, 35, 1231–1247, https://doi.org/10.1175/JCLI-D-21-0099.1.

Den graf som Mörners hänvisar till för data mellan 1920-75 kommer från en artikel av Vinnikov (publicerad 1980). Här är en nyare artikel i Science (1999) av Vinnikov där observationerna sätts i relation till senare data. Du får förstås välja själv om du litar på att Vinnikov har koll eller om det är Mörner som vet bättre.

Mörner menar vidare att minskningen har avstannat (se rutan i grafen nedan) och påstår att det inte har skett någon minskning alls under de senaste 26 åren (sic – igen).

Det är inte enbart temperaturen som påverkar isutbredningen utan även havsströmmar och liknande. Det är förväntat att det finns en relativt stor spridning från år till år. Plocka t ex bort rekordåret 2012 så får grafen ett annorlunda utseende. Tänk att man 2024 fortfarande kan hålla på att plocka ut detaljer ur långa mätserier.

Och det är inte bara utbredningen som räknas. Man vet också att mängden gammal is har minskat dramatiskt:

Det är alltså som vanligt. Antingen litar man på dem som faktiskt jobbar med saken och publicerar data i vetenskapliga artiklar, eller så tror man att personer som Mörner är bättre lämpade att ge den sanna bilden medelst googling och upprapande av en miljard grafer (de flesta tycks tagna från NoTrickZone, en sajt som befinner sig långt ute i tassemarkena vad det gäller sanning – ja det har visats om och om igen).

Och om man sätter äldre data (som påstås mörkas) i relation till nuvarande? Här en kort filmsnutt:


Försurning av haven

Det här handlar alltså om världshaven och inte vattendrag som försurats av svavelutsläpp. De ligger fortfarande på den alkaliska sidan rent kemiskt, men pH sjunker på grund av att koldioxid löses in och bildar kolsyra.

Mörner säger visserligen att mätsningar utanför Hawaii visar att pH sjunkit samtidigt som mer koldioxid har lösts in i vattnet (partialtrycket ökar). Men menar sen att det saknas långa mätserier (vilket är sant) och hänvisar istället till en rekonstruktion som gjorts vid ett isolerat korallrev utanför Australien (Flinders reef) som bevisar att pH varierat betänkligt över tiden, helt utan mänsklig inverkan.

Rekonstruktionen är gjord av en forskargrupp ledd av Carlos Pelejero och publicerades i Science 2005. I den står tydligt att vattnet runt revet inte cirkulerar fritt till det omgivande havet utan byts ut sporadiskt vid stormar och liknande. Vattnet står heller inte i jämvikt med luftens koldioxidhalt utan påverkas i högra grad av andra faktorer. Studien säger således inte mycket om försurningen om havet och vad effekterna blir på det marina livet i stort.

Men även Patrick Moore tar upp detta exempel på hur inget händer upp i sin senaste bok. Professor Pelejero blev tillfrågad om vad han ansåg om argumentationen och svarade att Moores påstående inte stämmer. Han påpekade också att det var flera bloggar som missuppfattade just detta när artikeln publicerades, men blev förvånad över att det fortfarande används som ett argument.

Min förvåningsgrad sträcker sig till en gäspning…

Vad artiklen/studien visar är hur pH i en begränsad lagun i området har varierat baserat på så kallade proxydata från bor-isotoper. Kemin ”uppför sig” betydligt annorlunda där än i haven utanför och det är svårt att detektera en trend i ”bruset”. Pelejero gav Holman länkar till en studie som använt sig av samma teknik men i havet utanför som visar en tydlig trend Surface ocean pH variations since 1689 CE and recent ocean acidification in the tropical South Pacific | Nature Communications En annan studie från Sydkinesiska sjön: Acceleration of modern acidification in the South China Sea driven by anthropogenic CO 2 | Scientific Reports (nature.com)

Moores kommentar? “I don’t buy it. They don’t know what the pH was in 1900, never mind 1850, never mind 1750. They don’t know what the pH was then.”

Han svarade dock inte på varför han i så fall använde Pelejeros artikel för att bevisa just detta… Och så hänvisar han istället till Craig Idso vid organisationen Center for the Study of Carbon Dioxide and Global Change. Även om man bortser från de miljoner denna organisation och familjen Idso har fått från vissa särintressen så är det inte vetenskapliga artiklar Moore stödjer sig på utan diverse blogginlägg.

Allt är med andra ord precis som vanligt.

Ja, och så här fortsätter det. Jag har inte sett hela Swebb-TV-videon (det här står mig upp i halsen ärligt talat), men i princip allt som Mörner framför har bemötts Och jag har nog skrivit om det mesta skulle jag tro). Det är vad som kallas gish-gallop, vilket innebär att debattören snabbt lägger fram en lång följd av tvivelaktiga argument, halvsanningar och feltolkningar och det blir helt omöjligt att orka bemöta.

För att bara avsluta:

En betydande del av havsnivåökningarna beror på att vatten expanderar med ökande temperatur och alltså får en större volym. Staffan Mörner säger att kusterna inte påverkas av detta, allt taget ifrån en bisarr artikel från hans namn Nils-Axel Mörner som jag skrivit om tidigare: Att bedöma en vetenskaplig artikel -nytt från Mörner – Maths Nilsson, författare

Man kan verkligen påstå precis vad som helst i den här debatten!

PS

Om du är nyfiken på alarmism och hur miljödebatten sett ut och utvecklats genom åren och lett till dagens situation, läs min ”bok” Vi har tio år på oss: https://mathsnilsson.se/vi-har-tio-ar-pa-oss/ Finns att läsa som blogginlägg alternativt att ladda ner som pdf (inget förlag vile ge ut den och jag orkar inte fixa egen utgivning – been there, done that 😉 )

Vi har tio år på oss!