Som jag skrev i förra inlägget skickade SD en delegation till den konservativt kristna ARC-konferensen förra veckan (Alexander Cenusa, Björn Söder, Charlie Weimers, Filip Linnert och Lars Pakarinen).
Efter att ha lyssnat på några klipp från diverse olika föredrag känns det som ett väckelsemöte. Chefen för Palantir UK (techmiljardären Peter Thiels bolag) menade till exempel att techbolagens teknik möjliggör den nu pågående revolutionen att ge makten till folket igen. Han jämförde nättrollen (hans beskrivning var väl mer i stil med ”yttrandefrihetskämparna” dock) med 1600-talets Levellers (en.wikipedia.org/wiki/Levellers).
Centerpartiets ledare Muharrem Demirok avgår och det spekuleras i vilken väg de nu ska välja. Alla vet att om de väljer att regera ihop med SD så får man antivetenskapen på köpet (nej, det gäller inte alla men det är likväl vad som följer med i gottepåsen med samregerande med ytterhögern i Europa.
Här ett avsnitt från när Jordan Peterson samtalar med mr Brexit Nigel Farage. De accepterar inte ens IPCC:s mest säkerställda slutsatser.
The Alliance for Responsible Citizenship är en relativt ny organisation startad av bland annat Jordan Peterson som propagerar för västerländsk konservativ kristen värdegrund. Jag har skrivit om dem tidigare då Bjørn Lomborg och Michael Schellenberger stod på scenen:
Nu är det dags för årets konferens in London och det är en tummelplats för politiker på högerkanten blandat med tankesmedjor och representanter för fossilindustrin. Talare är bland annat USA:s talman Mike Johnson och folk bakom Project 2025.
Representanter för en radda europeiska högerytterpartier kommer delta. Följande svenskar är registrerade: Alexander Cenusa, Björn Söder, Charlie Weimers, Filip Linnert och Lars Pakarinen. (Fick uppgifterna av Desmog som hade deltagarlistan).
Som jag också skrivit om tidigare, det är jättebra att personer som Gunnar Hökmark och PM Nilsson markerar mot Trump och det som händer i USA. Men krafterna att föra in EU på samma spår är starka även i Europa, där bland annat Heritage Foundation deltar på konferenser med europeiska ytterhögern:
Man behöver ingen doktorshatt för att konstatera att desinformation om klimatvetenskapen framförallt sprids och hålls vid liv av delar av den politiska högern, ju längre ut desto värre tycks det bli. Jag har nämnt en lång rad libertarianska och konservativa tankesmedjor som varit motorn i denna rörelse under många år. Det är också tydligt att de högernationalistiska strömningar som vuxit sig starkare under senare tid har fått misstron till vetenskap i frågor som vaccin och klimat att accelerera.
Delar av den kristna högern i USA har länge tagit en aktiv ”skeptisk” roll i klimatdebatten och har exempelvis initierat uppropet Evangelical Declaration on Global Warming som bland annat påstod:
”Det finns inga övertygande vetenskapliga bevis för att människans bidrag av växthusgaser orsakar en farlig global uppvärmning.”[1]
Bakom uppropet ligger den konservativt kristna organisationen Cornwall Alliance där bland annat de kända ”klimathotsskeptiska” forskarna Roy Spencer och David Legates är senior fellows. De anser att miljöproblem bäst löses via en fri marknad och inte genom statliga regleringar och liknande. Uppropet konstaterar också:
”Jorden och dess ekosystem – skapade av Guds intelligenta design och oändliga kraft och upprätthållna av Hans trogna försyn – är robusta, motståndskraftiga, självreglerande och självkorrigerande, beundransvärt lämpade för att människor ska blomstra och visa upp Hans härlighet. Jordens klimatsystem är inget undantag.”[2]
Katharine Hayhoe är en av de mer aktiva professorerna i att kommunicera klimatvetenskap till allmänheten (och betraktad som alarmist av ”skeptikerna”). Hon är dessutom evangelistisk kristen, vilket visar att religion inte alls behöver betyda att man ignorerar empiriska vetenskapliga bevis.
Mike Johnson, i skrivandes stund nyvald republikansk talman i USA (2023), är djupt religiös och har uttalat att han inte tror att det är människan som påverkar klimatförändringarna.[3] Han var en av deltagarna på en utsåld konferens i London i början på november 2023. Den arrangerades av The Alliance for Responsible Citizenship (ARC), en ny organisation som vill sprida ett hoppfullt budskap baserat på kristna konservativa värderingar.
Den kontroversielle kanadensiske psykologen Jordan Peterson är en av de drivande bakom projektet. Han ”slog igenom” med sina självhjälpsböcker om hur man ordnar upp sin tillvaro (12 livsregler: ett motgift mot kaos) och har i vissa kretsar kommit att bli något av konservatismens affischnamn. Han är ihärdig agitator mot politisk korrekthet och ”wokeism” – en politisk term som uppstått i USA som berör frågor som jämlikhet mellan olika etniciteter och mellan kön, feminism, social rättvisa och liknande. (Woke tycks nu användas av som skällsord för att kritisera vad som helst man inte gillar.)
Under senare år har Peterson dessutom gett sig in i klimatdebatten och återlanserar en rad kända och sedan länge motbevisade myter. Han har fått enorm kritik från klimatforskare för sina uttalanden. Kritiken har han bland annat bemött genom att hänvisa till en bok skriven av en bekant person: fysikern Fred Singer (se kapitel 6:1). Peterson har miljontals följare och det påverkar naturligtvis opinionen.
(Gavin Schmidt är klimatforskare vid Nasa)
Runt tusen personer deltog på ARC:s -konferens och enligt arrangören var över 100 parlamentariker från hela Europa, Storbritannien och Australien, samt en delegation av kongressledare från USA inbjudna.
Två av föredragshållarna är välkända inom klimatdebatten, Bjørn Lomborg och Michael Schellenberger. Den sistnämnde har förflutet inom PR-branschen och är numera en flitig miljödebattör med förkärlek till kärnkraft. Han påstår sig vara en numera omvänd miljöaktivist (en del har uttryckt sitt tvivel om den saken).
Hans bok Apocalypse Never ska vad jag förstår vara någon sorts ursäkt för att han har bidragit till att sprida den skrämselpropaganda han anser att miljörörelsen är skyldig till. Jag har själv inte läst den men den har fått kritik från klimatforskare för att innehålla felaktigheter och populistiska framställningar.[4] Schellenberger visade i alla fall tydligt under sitt föredrag på ARC-konferensen hur klimatdebatten har införlivats i kulturkriget och hur mycket det spelas på känslor.
Det torde inte vara svårt att hålla sig till relevant kritik mot Tysklands nedläggning av kärnkraftverk men som så många gånger förr, kritiker tycks inte kunna hejda sig utan svämmar ut i diverse påhopp och osakligheter. Så även Schellenberger.
Hans föredrag innehåller många av de obligatoriska punkterna i den här debatten varav häcklande och rejäla påhopp på Greta Thunberg är en. Han tar rollen som amatörpsykolog och ger Thunberg en diagnos. Inte den Asperger vi väl alla känner till, utan Cluster B histrionic personality disorder. Diagnosen, berättar han, gäller för en narcissistisk person som ständigt söker uppmärksamhet, har svårt att kontrollera känslor och har starka åsikter men inga fakta att backa upp dem med och påverkas lätt av andra. Han tillägger att det brukade kallas för att vara hysterisk, men att det ansågs vara för sexistiskt i ”vår politiskt korrekta nutid” och därför gavs ett annat namn.
Det stannar inte där. Hela klimatrörelsen förlöjligas. Schellenberger vill leda i bevis att denna bara är ett substitut för att vi i västvärlden har tappat vår kristna tro. För när man gjort det slutar det ofrånkomligen med att man tror på vad som helst. Och om vi inte har en gud att tro på kommer vi hitta på en.
Och vilka är de nya gudarna?
Det finns tydligen tre stora enligt honom: klimatförändringarna, ras och kön. Med klimatet får miljöaktivisterna en ny extern auktoritet att luta sig emot – han syftar på FN och IPCC – och forskarna är de nya prästerna. Han konstaterar: ”Jag önskar att det inte var så dumt … men det är bara Greta Thunberg med en riktigt dålig religion.”
Han menar uppenbarligen att det inte ligger något i det som ett otal forskare påtalar och har dokumenterat i IPCC-rapporterna och alla de studier som är refererade däri.
Bild från Michael Schellenbergers föredrag
Den här typen av ”kulturkrigsargument” har funnits länge i klimatdebatten även på hemmaplan. Jens Ganman utsågs till Årets svensk 2019 av tidskriften Fokus. Han är en kontroversiell figur i vissa avseenden och har varit väldigt aktiv i att kritisera flyktingpolitiken men även klimatalarmismen. I ett Facebookinlägg 25 juli 2019 skrev han ”För att strö ytterligare salt i såren: sista månaden har det ramlat in två oberoende rapporter – en finsk och en japansk – som presenterar alternativa förklaringar till de globala väderfluktuationerna.”
Men lägger till att det nog inte kommer hända att samhället lyssnar på dem:
”…kanske man även kan lyssna en stund på dessa herrar? Som dock ÄR vita. Och män. Möjligen även heterosexuella… så… kanske inte.”
I själva verket är hela hans inlägg lite av en idiotförklaring av sig själv (jag är dock övertygad om att Ganman inte är en idiot och att han i det här fallet vet precis vad han sysslar med). Den japanska artikeln[5] handlar om hur klimatet i en del av Asien påverkades då jordens magnetiska poler växlade plats och jordens magnetfält blev markant svagare. Det inträffade för knappt en miljon år sen, vilket resulterade i att mängden kosmisk strålning som träffade atmosfären ökade med mer än 50 procent. Det finns inget där som ens påminner om dagens situation.
Och nej, anledningen till att den finska artikeln ”inte gills” är inte för att den inte är peer-reviewad (vetenskapligt granskad innan publikation). Ganman har själv gett en länk till en faktagranskning på Climate Feedback[6] där experter på området ger, som Ganman uttrycker det, ett ”alternativ synsätt”. Men deras argument är överväldigande och jag vägrar tro att Ganman inte förstår det som står där.
Men han behöver inte förklara sig. Få, om någon, kollar länkar och referenser. Jag tror att Ganman är väl medveten om detta. Inlägget fick 4900 gillanden och delades 1300 gånger. Av de 200 kommentarerna är knappast någon kritisk.
Samma typ av kommentar dyker upp i en av högerdebattören Henrik Jönssons Yotubefilmer, Champagnesamtal med Jens Ganman.[7] De kritiserar Greta Thunberg och lägger till:
”Vi är redan rökta nu, eftersom vi är två vita medelålders män … det finns en färdigbyggd, konstruerad identitetspolitisk struktur här som omöjliggör [att man får kritisera Greta]. Vi är redan utstraffade.”
Nej, jag påstår inte att allt Jönsson och Ganman för fram skulle vara populism och sakna poänger, så är det förstås inte. Däremot är det tydligt att de till fullo utnyttjar symboler och retorik som är legio i ”klimatkulturkriget”: Greta Thunberg, Public service och miljörörelsen (Miljöpartiet i synnerhet). Några av Jönssons Youtubeinlägg:
Det är utan tvekan en effektiv debatteknik för att skapa popularitet i valda kretsar, men som knappast bidrar till att hitta en gemensam väg framåt. För mig är det en gåta hur man kan förlita sig på den här typen av demagoger i vetenskapliga frågor.
Ett annat bevis för hur den kristna högerkonservativa rörelsen vinner mark i USA och bidrar till att sprida faktaförvirring är Prager U. U:et står för universitet men i realiteten är det en Youtubekanal och kurserna består av relativt korta videosnuttar. En lång rad kända ”klimathotsskeptiker” har gjort filmer i Prager U:s regi.
Utöver ren klimatförnekelse[8] får exempelvis Stephen Meyer härja fritt i att ifrågasätta väl etablerad vetenskap. Han är en av de mer drivande i rörelsen för kreationism/intelligent design som bland annat ifrågasätter evolutionsteorin.
Prager U har videor som förkunnar att Europa begår självmord genom sin invandring av muslimer. På deras barnavdelning finns animerade filmer där kol lanseras som en tillförlitlig energikälla medan fåglar massakreras av vindkraftverk. Likaså en film som liknar ”klimatskeptikers” kamp mot alarmismen med judarnas uppror mot nazisterna i Warszawaghettot. Huvudpersonen (från Polen) har ”kommit till insikt” och ändrat sin alarmistiska åsikt och försöker övertyga sin omgivning om att de har fel. “Grandfather Jakub tells her about the Warsaw Uprising, when the city’s Jews fought back against the Nazis.”
Barn får också lära sig hur illa livet blir med skattefinansierad sjukvård. Likaså ges en otroligt vinklad version av Black Lives Matters och på barnavdelningen beskrivs George Floyd (en svart man som blev mördad av polis), som “Black man who resisted arrest”.
Under 2023 har Florida och Oklahoma deklarerat att skolorna kan använda Prager U:s videor i undervisningssyfte. Samtidigt har skolor i Florida nu bannlyst närmare 700 böcker från elevernas valfria bokläsande på grund av rädsla för att de bryter mot statens nya lagar som förbjuder material med ”sexuellt beteende” från skolor. Det inkluderar böcker som Änglar och demoner av Dan Brown…
Modis hinduiska och nationalistiska regering i Indien har beslutat att ta bort evolutionsteorin och periodiska systemet ur utbildningen. Likaså har kapitel om demokrati och mångfald tagits bort. Det inkluderar även texter om de utmaningar demokratin står inför.
”2018 avfärdade Satyapal Singh, dåvarande minister för utveckling av mänskliga resurser, evolutionsteorin som ”vetenskapligt fel” och krävde att den skulle tas bort från skolans och högskolornas läroplaner. Ingen ”såg en apa förvandlas till en man”, sa han i kommentarer som citerades av Press Trust of India, en nyhetsbyrå.” India removes evolution and periodic table from some school textbooks – The Irish Times
Kommer ni ihåg tankesmedjan Heritage Foundation som inför USA:s val 1980 författade ett policydokument som fick stor påverkan på Reagans politik (se kapitel 5)? Inför presidentvalet 2024 har de tillsammans med ett åttiotal andra högerorienterade organisationer (flera nämnda i den här boken såsom Heartland Institute och Competitive Enterprise Institute) tagit fram en liknande plan kallad Project 2025.[9] De stödjer inte öppet någon republikansk presidentkandidat men många inblandade har starka band till Donald Trump.
I planen ingår att ge presidenten betydligt mer makt än idag och få in tiotusentals konservativt drivna personer i administrationen. På så sätt vill man undanröja federala anställda som de anser står i vägen för presidentens agenda. Paul Dans, chefen för Project 2025 och före detta Trump-administrationstjänsteman:
Många har påtalat att USA kommer ta ett rejält kliv mot ett auktoritärt styre om Project 2025 blir verklighet (även om de flesta tycks tro att det inte kommer vara möjligt att genomföra allt). Det finns exempelvis en ambition att göra en total översyn av justitiedepartementet och begränsa dess oberoende och stoppa FBI:s ansträngningar för att bekämpa spridning av desinformation.
Genom hela policydokumentet beskrivs federala tjänstemän vid justitiedepartementet, miljöskyddsmyndigheten liksom biståndsorganet USAID som ”radikala vänsteridealister” och ”aktivister” som är ”inbäddade” i sina avdelningar.
Planen innehåller en rad punkter som skulle få mycket stor påverkan på USA:s, och därmed världens, miljö- och klimatarbete. USA skulle återigen lämna Parisavtalet och förmodligen WHO. De menar vidare att den federala regeringen har en ”skyldighet att utveckla stora olje- och gas- och kolresurser”.
”Nästa administration kommer att stå inför en betydande utmaning när det gäller att avveckla policyer och förfaranden som används för att främja radikala kön-, ras- och jämlikhetsinitiativ under vetenskapens fana. På liknande sätt kommer Biden-administrationens klimatfanatism behöva avvecklas rakt över hela regeringslinjen.”
Flera kända så kallade klimatförnekare har bidragit till Project 2025-dokumentet (Chris Horner har nämnts i kapitel 10:1. David Legates är en annan).
Visst finns det saker som både kan, bör och får kritiseras, i klimatdebatten, men som redovisats ovan är mycket av den kritik som framförs mot media och klimatdebatten bara tröttsamma upprepningar av myter som cirklat runt på nätet i evigheter. De som klagar och drar på sig offerkoftan verkar inte ställa sig några kritiska frågor eller ens försöka kolla upp vad vetenskapen faktiskt säger innan de författar sina texter. Idag är bemötanden av sådana här myter lättillgängliga.
Visst har klimatdebatten förändrats något på senare år när inte ens skeptiker längre kan förneka uppvärmningen. * Men ”klimatförnekelsen” har på inga sätt försvunnit. Krafterna som emotsätter sig ”klimatåtgärder” – uppenbarligen byggt på deras tvivel på att vetenskapen stämmer – tycks tvärtom vinna mark inom vissa grupper.
En bidragande orsak är att diverse inflytelserika personer har påverkats av all den desinformation i frågan som flödar i samhället, och som sen sprider tvivlet vidare och bollen är i rullning.
I USA är det likaså tydligt hur konservativa Fox News varit en betydelsefull faktor i att inte acceptera IPCC:s slutsatser. En analys gjord av ideella Public Citizens visade att av 247 nyhetsinslag som involverade diskussioner om klimatförändringar under det första halvåret 2019, var 86 procent ”avvisande mot klimatkrisen, spred tvivel om uppvärmningen och dess konsekvenser eller använde skräckpropaganda när de diskuterade klimatlösningar”.
*Det här gäller definitivt inte alla. Steve Milloy är ett bra exempel. Han är en amerikansk advokat, lobbyist, författare och tidigare Fox News-kommentator. Likaså är han grundare och redaktör för bloggen junkscience.com där han under decennier agiterat mot miljörörelsen och mot väl etablerad vetenskap, inte minst om klimatet.
Han har varit knuten till libertarianska Cato Institute och Competitive Enterprise Institute. Sedan 2020 har han suttit i styrelsen för Heartland Institute (gällde fortfarande november 2023) och är en av dem som än idag anser att uppvärmningen är en bluff:
[5] Ueno, Y., Hyodo, M., Yang, T. et al. Intensified East Asian winter monsoon during the last geomagnetic reversal transition. Sci Rep 9, 9389 (2019). https://doi.org/10.1038/s41598-019-45466-8
Här får ni fler, nästan dagsfärska, exempel på att Spelet om klimatet är mer av ett känslofyllt kulturkrig än en debatt baserad på vetenskap.
(Ännu ett inlägg!? Ja, om ni undrar så har jag lite för få jobbuppdrag denna vecka, så jag vimsade in i självdestruktivt beteende … dvs kollade lite på Jordan Petersons ARC-konferens. Och ja, jag borde verkligen skaffa mig ett liv 😉 ).
Michael Schellenberg är en flitig miljödebattör med förkärlek till kärnkraft. Han påstår sig vara en numera ”omvänd” miljöaktivist. Hans bok Apocalypse Never ska vad jag förstår vara någon sorts ursäkt för att han har bidragit till att sprida den skrämselpropaganda han anser att miljörörelsen är skyldig till.
Schellenberg höll ett anförande på ARC-konferensen jag skrivit om i ett par inlägg nu. Och nu ska jag alltså anklaga honom för att vara fundamentalist? Nej, inte alls, det kommer längre ner. Jag har faktiskt ganska dålig koll på Schellenberg, men av nedanstående inlägg att döma verkar han köra samma stil som Bjørn Lomborg, dvs framför en del legitim kritik men att det är ordentligt uppblandat med halvsanningar och körsbärsplockande. Ni får väl bedöma själva.
I föredraget lyfte han som exempel fram att markbränder blivit signifikant mindre omfattande under senaste decennierna (mindre bränd yta). Ett vanligt argumentet som även Lomborg ständigt upprepar som bevis på att klimatförändringar inte påverkar extremer.
Men det är heller ingen som säger emot, för det är precis vad forskare konstaterar även i IPCC:s senaste rapport. Bara att det är missvisande för vad som faktiskt pågår. Minskningen beror till största delen på ändrade jordbruksvanor och befolkningsrelaterade orsaker i framförallt Afrika, inte på något klimatrelaterat. Däremot har skogsbränder ökat i både omfattning och intensitet, särskilt i den boreala zonen där vi bor:
Det publicerades för övrigt idag en ”diskussionsartikel” rörande extremväder som kanske kan vara av intresse:
Men det var framförallt inte en faktakoll av Schellenbergs föredrag jag tänkte göra. Snarare kommentera hur det spelas på känslor i den här debatten. Varför kan man inte föra fram helt saklig och högst relevant kritik mot exempelvis Tysklands nedläggning av kärnkraft i detta läge utan att flumma ut i svammel och grova påhopp?
Schellenbergs tal innehåller många av de obligatoriska punkterna:
Självklart inkluderas häcklande av Greta Thunberg. ”We can all go vegan to save the planet” säger han, konstpausar och flinar ut mot publiken. Höhö.
Lite senare tar Schellenberg rollen som amatörpsykolog och ger Thunberg en diagnos. Inte den Asperger vi väl alla känner till, utan Cluster B histrionic personality disorder.
”Det brukade kallas att vara hysterisk, men det ansågs för sexistiskt….”
Det vill säga diagnosen för en narcissistisk person som ständigt söker uppmärksamhet, har svårt att kontrollera känslor och har starka åsikter men inga fakta att backa upp dem med och påverkas lätt av andra.
Ja du, Michael Schellenberg, det är en beskrivning som nog passar bättre in på flera tongivande herrar på ARC-konferensen men vad vet jag. (Det var knappast hon som drogs till folkmassan utanför riksdagshuset för att vara som alla andra …)
Men det stannar inte där. Självklart ska hela klimatrörelsen förlöjligas som brukligt är. Schellenberg vill leda i bevis att denna bara är ett substitut för att vi tappat vår kristna tro. För när man gjort det slutar det ofrånkomligen med att man tror på vad som helst. Om vi inte har en gud att tro på kommer vi hitta på en.
Och vilka är de nya gudarna? Det finns tydligen tre stora: klimatförändringarna är en, ras och kön är de andra. Hej, kulturkrig!
”Med klimatet får du en ny extern auktoritet” [han syftar på FN och IPCC] och forskarna är de nya prästerna. Han konstaterar: ”Jag önskar att det inte var så dumt … men det är bara Greta Thunberg med en riktigt dålig religion.”
Jag önskar också att det inte var så här dumt.
Han menar uppenbarligen att det inte ligger något i det som ett otal forskare påtalar. Sorry, men jag kan bara inte ta sådana här personer på allvar.
Och ja, det är ett frekvent förekommande argument att miljörörelsen (här brukar man bunta ihop den med IPCC och typ hela världens klimatforskare) gjort om klimatförändringarna till en religiös fråga (exempelvis SwebbTV i slutet på klippet här).
Och på tal om det. USA:s nya talman, Mike Johnson är fundamentalistisk kristen och han saluför samma resonemang som Schellenberg om att miljöaktivister ersatt guds ord med miljöhysteri. Han kryddar med att påstå att de är förledda av djävulen (Googleöversatt):
”När du tar bort Gud ur ekvationen och du tar bort absoluta sanningar… måste du hitta på allt det här. Så vad de har gjort är, som djävulen alltid gör, de tar sanningen och de vänder upp och ner på den. Så de radikala miljöaktivisterna – de tror faktiskt att miljön är Gud.”
När Johnson diskuterade klimatåtgärder framhöll han att det går emot Guds vilja för det ”trotsar den skapade ordningen för hur allt detta ska fungera.” Han förklarade att Bibeln ger en ordning för livet: Det finns Gud, under Gud är ”människan”, och därunder alla djuren.
Det lär väl knappast vara gångbart att komma med vetenskapliga argument här misstänker jag. USA:s nummer två i rang. Lite svårt att ta in faktiskt.
Jordan Peterson sa för övrigt i sitt inledningstal att vi gemensamt, tillsammans med Gud kunde åstadkomma mirakel och skapa en himmelsk värld. Men förstås absolut inte ersätta fossila bränslen, där går gränsen för mirakel uppenbarligen.
Och lite off topic. Man inser att USA:s hjälp till Ukraina hänger löst när man lyssnar på den här bisarra intervjun av presidentkandidaten Vivek Ramaswamy som också dissar klimatförändringarna som ett problem (Mike Johnson verkar ju inte heller han särskilt förtjust i att supporta Ukraina)
Att få ner CO2-utsläppen är naturligtvis en enorm uppgift och det är inte konstigt att det finns olika uppfattningar hur man ska gå till väga. Det är heller inte konstigt att det finns en ideologisk prägel på vilken lösning man föredrar. Det är dock märkligt att vissa fortfarande anser att det inte ens finns ett problem trots den enorma mängd, i stora drag, samstämmig forskning som regelbundet har sammanställts. Det märks tydligt att denna inställning är starkt kopplad till ideologiska strömningar. Det är som att det finns två helt olika världar. Och det började långt innan spelet om klimatet tog vid. Här följer några exempel.
I mitt förra inlägg skrev jag om Jordan Petersons (JP) nya konservativa projekt, ARC, som kör ett utsålt arrangemang i London mån-onsdag denna vecka (tydligen fanns en lång rad europeiska parlamentariker på gästlistan). JP själv och flera andra där ser inte utsläppen och klimatförändringarna som något större problem.
Budskapen känns dock stundom motstridiga: ARC vill tona ner undergångsretoriken, men det verkar vara okej att mena att åtgärda CO2-utsläppen är en ”Zero-CO2-Malthusianistic nightmare” som kräver en tillbakagång till 1800-talsstandard. Att förutspå Europas ”död” via invandrande muslimer verkar också vara okej.
ARC:s ”visionsvideo” lyfter fram kristna, konservativa värden och misströstar över vissa effekter som att globaliseringen förvandlat människor till att betraktas som enbart konsumenter . Samtidigt är debattören Bjørn Lomborg universallösning att öka konsumtion och frihandeln för det ger mest pang för pengarna:
Ja, jag raljerar lite förstås. Lomborgs tankesmedja Copenhagen Consensus Center gör en del bra saker som att uppmärksamma och samla pengar till malariaforskning osv. Men man bör vara försiktig med att lita på det han påstår. Jag har skrivit tillräckligt om det, sök på bloggen eller börja här: Ja, Lomborg bör tas med rejäla nypor salt – Maths Nilsson, författare
Men det går inte komma runt att ekonomi är en central del av alla miljöproblem. Och de utvärderingar Lomborg gjort via sin tankesmedja har nästan uteslutande involverat ekonomer med en tydlig nyliberal syn på hur samhället ska styras – dvs regleringar och liknande ska undvikas så långt det bara går (exempel: Bjørn Lomborg och klimathotet – Maths Nilsson, författare).
Miljöorganisationers åsikter har länge gått i rak kollisionskurs mot denna inställning som saluförs av en myriad marknadsliberala tankesmedjor som växte fram under särskilt 1970 och 80-talen.
Ingen vill förstås avsiktligt ta kål på miljön (även om man kan undra ibland), men där miljöorganisationer vill skydda natur, reglera utsläpp och strypa den exponentiella ekonomiska tillväxten anser marknadsliberalerna att en stark äganderätt ger ansvarstagande och att tillväxten tvärtom är en förutsättning för att lösa problemen då det gör oss rikare och ger möjlighet att utveckla ny teknik och liknande. Lite tillspetsat kanske, men det är på många sätt två helt oförenliga strategier. Att ha olika åsikter måste man förstås få ha i en demokrati, men det är inte konstigt att det skär sig …
Men det i mina ögon kanske mest slående faktumet i detta ”krig” (som rasat sedan 1960-talet) är hur olika syn man haft på den vetenskapliga kunskapsnivån i hart när varenda stor miljöfråga. Här finns det naturligtvis överdrifter från ”båda sidor”, men det är helt uppenbart att ivern att motarbeta regleringar och rasa mot ”miljöhysterin” har resulterat i att många av de mer extrema konservativa och libertarianska tankesmedjorna också ifrågasätter etablerad vetenskaplig kunskap inom många stora miljöfrågor. Ger exempel på några kända figurer i denna debatt lite längre ner.
Vad som är problematiskt är att samma motstridigheter existerar även inom IPCC:s rapporter. Man kan faktiskt fråga sig om delrapport WG1 (om den fysikaliska vetenskapen) beskriver samma planet som delar av de andra delrapporterna gör (det som rör ekonomi).
När Parisavtalets mål är att hålla uppvärmningen under 2°C på grund av riskerna med att inte göra det, anger exempelvis Lomborg att den optimala temperaturen att sikta på är 3,75°C. Det har han kommit fram till genom att i ekonomiska modeller beräkna hur världens BNP påverkas av klimatförändringarna fram till år 2100. Och effekten är inte jättestor menar han, tillväxten kommer bara påverkas med några få procent. Detta ligger bakom hans ståndpunkt att klimatförändringarna inte är något större problem.
En av pionjärerna att ta fram ekonomiska klimatmodeller (som är helt andra djur än de fysikaliska modeller man oftast brukar prata om) detta är William Nordhaus som utvecklade modellen DICE som Lomborg använt. Nordhaus kom fram till att den optimala temperaturen var 3,5 °C om jag minns rätt. Han fick Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 2018 för detta, vilket visar att hans beräkningar har haft betydande inflytande i klimatdebatten.
Three main models estimating costs of climate (these are the ones used by Obama Admin): DICE, PAGE + FUND
Global warming has real cost, but even strong temp rises cost ~4% of GDP — not end-of-world.
Men det är som sagt en HELT annan bild än den som ges i större delen av IPCC:s rapporter (gäller alla delrapporter). Det finns alltså vetenskapliga artiklar som pekar på att 5 °C uppvärmning är “bortom katastrofalt, och inkuderar ett existeniellt hot” medan ekonomiska artiklar alltså visar att 6 °C kommer att minska den framtida globala BNP med mindre än 10 %, jämfört med vad BNP skulle ha varit i den totala frånvaron av klimatförändringar.
Hur kan detta komma sig?
För det första är det ju extremt svårt att beräkna världens BNP nästan 100 år framåt i tiden (själv tycker jag det är snudd på vansinnigt att använda detta som måttstock om man ska agera eller inte). För det andra har Nordhaus fått enormt mycket kritik för de antaganden som ligger till grund för hans modell. Bland annat antas att endast ca 10% av all ekonomisk aktivitet påverkas av klimatförändringarna, allt som sker inomhus och liknande antas inte påverkas alls. Det finns likaså andra, i mina ögon, lika vilda antaganden, läs mer:
Det kan också vara svårt att undvika rena värderingar i denna typ beräkningar. Både Obamas och Trumps administrationer använde exempelvis en beräkning av social cost of carbon (SCC) som argument för att komma fram till helt motsatta beslut … Mycket beroende på vad man tyckte det var värt att idag åtgärda ett problem vars konsekvenser kommer synas långt fram i tiden. Läs mer om hur det kan komma sig här:
Jag tror det är viktigt att bli påmind om att många saker har blivit stadigt bättre. Mycket bättre. Det gäller inte minst inom miljöområdet. Hans Rosling blev ju världskändis genom att dra fram statistik på sånt. Det var väl i dansk teve han satte intervjuaren på plats med sitt klassiska: ”Jag har rätt och du har fel.”
Denna typ av argument används flitigt av många liberala debattörer som pekar på all överdriven alarmism rörande diverse miljöproblem. Johan Norberg med förflutet på Timbro och senior fellow på Cato Institute är en av dem. I essän Rubriker som gör oss rädda utgiven av Timbro 2005 sammanfattar han vad som blivit många marknadsliberalers historieskrivning:
”Med stigande inkomster har vi också äntligen börjat komma till rätta med många svåra miljöproblem. När man inte längre måste välja mellan sina barns överlevnad och en god miljö börjar man även bry sig om det senare. Ökande välstånd har givit upphov till en miljörörelse som gjort oss medvetna om problemen, och tekniken har givit oss möjligheter att möta dem. De mest dödliga miljöproblemen, vattenburna sjukdomar och lung- och andningsproblem orsakade av inomhuseldning, är utrotade i de industrialiserade länderna. Dessutom har vi de senaste decennierna tryckt tillbaka industrialismens miljöproblem – skogarna växer, vi andas in renare luft och vi badar och fiskar i renare vatten än våra föräldrar.”
Och det är väl bara att stämma in?
Det är en i mina ögon lite väl rosenskimrande beskrivning, för det nämns inte hur det gått till. Saker har inte fixat sig självt bara för att vi har fått kunskap om problemen eller för att vi har blivit rikare – en betydande del av alla miljödebatter handlar om grupperingars olika syn på om vi har tillräcklig kunskap i den aktuella frågan eller inte för att agera. Likaså har det ofta krävts en massiv folklig opinion för att få en förändring till stånd.
Ett typexempel är väl klorfri blekning av papper (för att undvika bildandet av giftiga dioxiner). De flesta verkar vara överens om att det var marknadskrafter (läs låg efterfrågan på klorblekt papper) som gjorde att omställningen gick så snabbt som den gjorde i Sverige när det väl kom igång.
Men företagen slängde inte bara välvilligt upp de slantar som krävdes för att förändra processerna. Politiker agerade inte heller. Helt avgörande för att skapa dessa marknadskrafter var forskares envetna kamp (mot både politiker och näringslivsrepresentanter) och inte minst Greenpeace aktioner (de var exempelvis först med att tillverka en dagstidning av klorblekt papper bara för att visa att det ”som inte gick” var fullt möjligt). Lyssna t ex på Dioxinfisken i Östersjön 14 oktober 2012 – P3 Dokumentär | Sveriges Radio.
De som har legat i frontlinjen i att bestrida vetenskapen bakom många av de stora miljöproblemen (som vi nu har åtgärdat och kan glädjas över) har ofta utgjorts av de nyliberala organisationer som Norberg själv tillhör (jaja, inte alla marknadsliberaler och inte alla frågor osv). Det gäller inte minst i klimatdebatten men det började långt innan det och historien visar hur ett fåtal akademiker fått i mitt tycke skrämmande stor påverkan på samhällets utveckling via ett mycket aktivt nätverk av tankesmedjor och lobbyorganisationer med direktkontakter rakt in i maktens boningar.
Jag tänkte ge några exempel men först behöver en sak klargöras.
Att dessa kampanjer varit så framgångsrika beror till stor del på att de kunnat hänvisa till erkänt duktiga akademiker (om än inte aktiva inom det specifika ämnet). Och det har gjort att ett fåtal personer fått en enorm inverkan på samhällsdebatten (och i förlängningen demokratin som sådan anser jag). En av dessa var fysikern Fred Singer.
Han drev ihop med sin fru Candace Crandall tankesmedjan/lobbygruppen The Science & Environmental Policy Project (SEPP). Hon var en av deltagarna i American Petroleum Institutes möte 1998 därGlobal Climate Science Communications Team Action Plan togs fram. En detaljerad plan för hur man skulle påverka journalister, politiker, företagsledare, lärare, studenter och opinionen överlag för att hålla USA borta från Kyotoprotokollet. Detta genom att lyfta fram tvivel på hur säkra forskarna egentligen var på sin sak. De ville uttryckligen bilda en organisation som utgjorde ”ett vetenskapligt alternativ” till IPCC.
Med på mötet fanns representanter från oljebolag och några av alla dessa fri-marknadsextrema tankesmedjor och lobbyorganisationer. De förslog en budget på 7,6 miljoner dollar.
Fred Singer startade en sådan ”alternativ organisation” 2003 ihop med framförallt Heartland Institute: NIPCC (ja, med ett N, non-governmental IPCC)). De har sedan dess anordnat en lång rad konferenser och författat omfattande rapporter i samma stil som IPCC men med helt motsatta slutsatser. Läs här hur professor Lennart Bengtsson toksågar en av NIPCC:s rapporter:
”Man kan knappast undgå tanken att NIPCC är ett tydligt beställningsarbete där kravet har varit att visa att växthusgasökningen och speciellt koldioxidökningen är harmlös med en obetydlig effekt på klimatet. Och om det skulle ha någon effekt så är denna huvudsakligen positiv.
För seriösa medborgare kan jag bara föreslå att ignorera denna tvivelaktiga rapport och vänta på IPCCs nästa utvärdering 2014. Tills vidare kan IPCCs utmärkta och välbalanserade utvärdering från 2007 användas.”
2001 menade Singer att det inte skett någon betydande uppvärmning sedan 1940-talet, något han upprepade i föredrag 2016 (han var då visserligen 92 år, gick bort 2020). Singer trodde inte att vi skulle se någon större uppvärmning under det resterande århundradet heller. Den eventuella mänskliga påverkan skulle drunkna i de naturliga variationerna menade han.
Så blev det inte.
Singer är numera kanske mest känd för sin roll i klimatdebatten men han påbörjade denna bana redan på Ronald Reagans tid. Han jobbade bl a för libertarianska tankesmedjan Heritage Foundation och satt med i utskott som utredde om svaveldioxid påverkade naturen negativt och Singer menade, tvärtemot all expertis, att det inte fanns bevis för det. I verkligheten har exempelvis tusentals fiskebestånd i Skandinavien helt utraderats av försurningen.
Det var dock larm om en omfattande skogsdöd som ledde till att allmänheten började demonstrera och ställde krav som fick saker att hända i politiken i Europa. Denna skogsdöd var med största sannolikhetinte orsakad av försurningen, vilket ofta lyfts fram som bevis för att miljörörelsen bara överdriver. Själv tycker jag det mer visar hur det oftast krävs en enorm opinion för att få till stånd förändringar i den här typen av frågor där stora ekonomiska intressen är inblandade. För det hade funnits starka vetenskapliga bevis för att utsläppen skapade allvarliga problem i miljön långt innan det hände något, trots intensivt arbete från många.
Singer bestred även att freoner påverkade ozonlagret och anklagade exempelvis Nobelstiftelsen för att ha tagit politisk ställning när de 1995 gav kemipriset till de tre forskare som kartlagt mekanismerna hur det gick till.
Det var bara några detaljer som visar att han bestridit etablerad kunskap på många miljöområden under mycket lång tid. Nedan följer exempel på vilket inflytande han haft i dessa frågor genom att påverka andra framstående debattörer.
Lomborg slog igenom med buller och bång i och med sin bok The Skeptical Environmentalist 2001. Med hjälp av statistik redovisade han hur det mesta blivit så mycket bättre på en lång rad miljöområden. Detta använde han som bevis för att miljörörelsen ropat på vargen i alla tider. Helt i onödan.
Boken hyllades av vissa (främst i tidningar som Wall Street Journal och The Economist etc) men utsattes för en tsunami av kritik från stora delar av det vetenskapliga samfundet, främst för att han hanterat data och fakta på ett väldigt vinklat sätt, läs mer: Ja, Lomborg bör tas med rejäla nypor salt – Maths Nilsson, författare
Lomborg själv säger att han inspirerats av hur ekonomiprofessorn Julian Simon (även senior fellow vid både Heritage Foundation och Cato Institute) använt statistik för att sprida samma budskap. Simon var mycket aktiv och tongivande i miljödebatten, där han ifrågasatte om det fanns skäl att reglera alltifrån bly i bensin till freoner och svavel. Han menade likaså att det inte fanns minsta risk att brist på råvaror etc skulle stoppa den ekonomiska tillväxten. Ibland optimistisk i överkant minst sagt. I en policyrapport från den libertarianska tankesmedjan Cato Institute, skrev han 1995:
”Vi har i våra händer nu – faktiskt i våra bibliotek – tekniken för att föda, klä och leverera energi till en ständigt växande befolkning under de kommande 7 miljarder åren.”
År 1996 gav Simon ut sin bok The Ultimate Resource i en andra, uppdaterad upplaga. Libertarianen och ekonomen Milton Friedman har skrivit förordet.
Om det sura regnet menade Simon att larmen hade bevisats vara överdrivna (se kommentar om skogsdöden ovan). Han tog även upp ozonlagret och klimatförändringarna och menade att detta inte heller var mycket att oroa sig för. Han erkände att han som ekonom inte hade kompetensen att bedöma de tekniska resonemangen men resonerade med hjälp av ”sitt sunda förnuft”. Och refererade till, ja du gissade rätt: Fred Singer. Från boken (min översättning):
”… min gissning är att den globala uppvärmningenhelt enkelt är ännu ett övergående problem, knappt värt att beakta om tio år om jag då skulle skriva om dessa saker igen.
[…] Mycket av det sunda resonemanget om global uppvärmning och surt regn passar också för problemet med ozonlagret. Min gissning är att det helt enkelt är ytterligare ett övergående problem, knappt värt att beakta i nästa upplaga av denna bok. För tillförlitliga vetenskapliga bedömningar som ger hela bakgrunden till dessa påståenden, vänligen se Singer (1995).
Thatcher var nog den första världsledaren som lyfte klimatfrågan på allvar och stod inför FN 1989:
”Bevisen finns där. Skadorna uppstår. Vad gör vi, det internationella samfundet, åt saken? Problemen med klimatförändringarna påverkar oss alla och åtgärder kommer endast bli effektiva om de görs på en internationell nivå. Det är meningslöst att tjafsa om vem som bär ansvaret eller vem som ska betala. Vi måste se framåt och inte bakåt och vi kommer bara lyckas att hantera problemen genom ett omfattande internationellt samarbete.”
Men hon svängde i den frågan och ansåg senare att det bara handlade om alarmism med syfte att kunna införa en världsomspännande socialism:
“The doomsters’ favourite subject today is climate change,” she wrote. “Clearly no plan to alter climate could be considered on anything but a global scale, it provides a marvellous excuse for worldwide, supra-national socialism.”
Hon har själv berättat varför i sin självbiografi Statecraft från 2002. Hon uttryckte tacksamhet för att saken hade blivit ”klart utredd och debatterad av forskare i USA.” Bl a i boken Climate Policy: From Rio to Kyoto: A Political Issue for 2000 and Beyond skriven av, jodå: Fred Singer.
Professor Aaron Wildavsky var en statsvetare som även han var mycket aktiv och tongivande i samhällsdebatten (bland annat kopplad till den libertarianska tankesmedjan Independent Institute). Inom miljöfrågorna var han kanske mest känd för sitt arbete om att hantera risk.
Han var tydligt emot regleringar och skrev bland annat boken But is it true?A Citizen’s Guide to Environmental Health and Safety Issues där han gick igenom några av de största miljöfrågorna och bedömde om alarmismen varit befogad eller inte. Berättarröst: nej, det ansåg han inte.
Och jodå, Fred Singer dyker upp här också. I introduktionen skrivs att Singer var ett ”vetenskapligt bollplank” (Wildavsky var ju inte naturvetare) under skrivandet av boken. Wildavsky satt dessutom i Singers tankesmedjas advisory board.
När lobbygruppen Centre for New Europe fått 120 000 dollar av ExxonMobil öronmärkta för att utbilda om klimatförändringarna kan man ju fråga sig vad de utbildade om… En titt på deras blogginlägg ger en hint:
Och jodå, 2004 ordnade de med föreläsning av herr Singer:
Jordan Peterson har blivit en influencer av rang med en bra bit över 7 miljoner följare på Youtube (nära nog dubbelt så många som exempelvis New York Times). På senare tid har han som jag redan nämnt blivit alltmer aktiv även i klimatdebatten och hans ”skeptiska” hållning blev tydlig i sina minst sagt förvirrade utläggningar i den enormt populära podden The Joe Rogan Experience .
JP försvarade sig efteråt med att hänvisa till en bok skriven av … tada … Fred Singer:
Ja, och så här ser det ofta ut.
Det finns ett enormt nätverk av frihandelsfixerade tankesmedjor världen över, och de bedriver uppenbarligen ett nära samarbete med varandra. Man kan få intrycket att det vimlar av ”skeptiker”, men det räcker oftast med att bara ta ett par steg tillbaka i ”informationskedjan” så hamnar man nästan ofelbart på några av de stora organisationerna som Heartland Institute, Competitive Enterprise Institute m fl. och ett fåtal akademiska gubbar likt Singer.
Så vad ville jag ha sagt med detta långa och hattiga inlägg?
Jag vet nog inte riktigt. Ville bara ge en glimt av hur ett relativt liten krets av akademiker ihop med ett välfinansierat nätverk av ideologiskt väldigt ensidiga organisationer kunnat påverka politik och demokrati i strid mot en överväldigande vetenskaplig kunskap i många viktiga frågor. Se exempel här: Lobbyismens dunkla bakvägar – Maths Nilsson, författare.
Nej, jag anklagar inte alla marknadsliberaler för att vara klimatförnekare, det är förstås inte alls sant. Men det är otroligt väldokumenterat hur dessa libertarianska och konservativa organisationer har spridit desinformation i klimatfrågan under mycket lång tid. Jag har inte hört någon be om ursäkt eller ens vidkänna att så varit fallet – nu är det bara drev om att klimataktivisterna är extrema.
Förbättringar rörande de stora miljöproblem har kommit för att vi som samhälle har agerat och ja, det har i väldigt många fall krävt en rejäl kamp och folklig mobilisering. Vi skulle sannolikt inte ha några klimataktivistkampanjer om vi, som oljeindustrins egna experter föreslog redan 1980, hade minskatfossilanvändandet med 2% per år.
Så ja, jag kan bli smått irriterad över att många av dessa marknadsliberala rösterna som varit i främsta ledet av i motståndet till miljöåtgärder tar cred för att de på nåt sätt skulle ha varit de drivande till att miljön blivit bättre. Många gånger har de tvärtom aktivt bestridit att det ens existerat ett problem.
Det är i en demokrati helt normalt att man får bli förbannad och ha olika uppfattningar om klimataktivisters aktioner. Civil olydnad är heller inget egentligt demokratiskt problem (även om det förstås finns gränser…). Ja, det förekommer överalarmistiska budskap som man ”får” kritisera som jag skrev i mitt förra inlägg. Men med det sagt så finns det helt uppenbara anledningar till varför så kallade klimataktivister gör som de gör. Här följer två olika aktuella händelser som belyser det.
Det kan knappast undgått någon att klimatfrågan är extremt politiskt polariserad. Och jag är inte direkt ensam om att anse att anledningen till det handlar mer om ideologi än vetenskap. Det blir väldigt tydligt när man tittar på Pew Research Centers opinionsundersökningar i USA.
Nedan är resultat från 25 oktober 2023. Medan IPCC konstaterar att det, trots kvarvarande osäkerheter, inte finns några tvivel om att människan ligger bakom det mesta av klimatförändringarna, anser en tredjedel av den amerikanska befolkningen att det varken sker någon förändring eller att forskare har någon koll:
Och det är extremt tydligt att oviljan att acceptera IPCC:s slutsatser till stor del hittas på den politiska högerkanten. Över hälften av alla republikaner ifrågasätter att forskare har koll på klimatförändringarnas orsak (59%) eller att den existerar över huvud taget (51%):
Det är i mina ögon lika absurt som det är väntat. Väldigt många har jobbat stenhårt för att det skulle bli så här, läs om inte annat min bok Spelet om klimatet. Och i veckan som kommer hittar vi en förklaring till varför det ser ut som det gör och varför jag har en känsla av att det snart kommer se likadant ut i Europa (ursäkta min uppgivenhet).
En ny organisation ska nämligen hålla ett utsålt inbjudningsevenemang i London: The ARC Conference 2023 (The Alliance for Responsible Citizenship). Över 1 000 personer kommer att delta, varav över 100 parlamentariker från hela Europa, Storbritannien och Australien, samt en delegation av kongressledare från USA.
ARC vill ingjuta mod, hopp och tro på en bättre framtid – att vi inte balanserar på en avgrund till apokalypsen. En, utan ironi, behjärtansvärd mission. Och visst verkar deras ”visionsvideo” fin och lyfter fram flera saker jag kan appellera till och sådär, men … den ihop med en snabb titt på talarlistan får mig mer att tänka på ett kristet väckelsemöte:
Det är uppenbart att den ljuvliga framtiden enbart kan uppnås genom att gå tillbaka till gamla hederliga kristna konservativa värderingar. Jag kände bara till ett fåtal av talarna men en snabb googling visar att flera är emot feminism och andra lyfter fram den högerextrema konspirationen att Europa håller på att ta självmord via folkutbyte, dvs infyttning av muslimer.
Lägger till: Det finns gott om exempel på hur konservativa kristna värderingar har spelat en roll i klimatdebatten. Flera s k skeptiska forskare har exempelvis skrivit på “Evangelical Declaration on Global Warming” som bland annat konstaterade:
“There is no convincing scientific evidence that human contribution to greenhouse gases is causing dangerous global warming.”
Det kommer från Cornwall Alliance, som anser att:
“Earth and its ecosystems – created by God’s intelligent design and infinite power and sustained by His faithful providence – are robust, resilient, self-regulating, and self-correcting, admirably suited for human flourishing, and displaying His glory. Earth’s climate system is no exception.”
Delegationen med amerikanska politiker involverar både kreationister som velat använda Bibeln som historiebok i skolan (Mike Johnson, nyvald talman i USA) och klimatförnekare som kallat klimatförändringarna för en bluff (Mike Johnson igen och presidentkandidaten Vivek Ramaswamy).
Och det är inte tal om att sluta använda fossil energi:
Jag ser inga som helst problem med att ha konservativa värderingar eller att vara religiös bara för att jag har en annan uppfattning, det är bara när det mynnar ut i att man vägrar acceptera vetenskaplig fakta som det skär sig. Jag skrev om det för lite sen:
ARC-evenemanget inleds till exempel med Jordan B Peterson (som verkar vara en drivande kraft i organisationen) och Bjørn Lomborg. Det finns nog inte många saker som är lika väldokumenterade inom klimatdebatten som hur den sistnämnde körsbärsplockar, utelämnar och vinklar data för att formulera ”fakta” som passar in i hans budskap om att all blir bättre, om att läget är inte så allvarligt. Och så vidare (men självklart är det i deras ögon inte alarmism att predika undergång när det handlar om att vad som kommer hända om vi åtgärdar problemen).
I nästa inlägg tänkte jag visa hur detta övernaiva optimistbudskap följer en lång tradition hos många mer extrema marknadsliberala och antiregleringsinriktade debattörer. Och på vilka skakiga grunder det vilar…
Man kan ju tycka att klimatdebatten idag skulle handla uteslutande om hur problemen ska lösas och inte om huruvida det ens existerar ett problem. Men det gör den fortfarande (i vissa läger). Nedan bild från föredrag av Patrick Moore på GWPF TV, en av de mest aktiva europeiska klimatförvillarorganisationerna.
”There is no definitive scientific proof… that carbon dioxide is responsible for any of the slight warming of the global climate that has occurred during the last 300 years.”
Jag tror alla som skriver något om klimatet på Twi… jag menar X, känner av vågen av förnekerikommentarer som bara tilltagit i styrka alltsedan Elon Musk tagit över cirkusen.
Jag har tyvärr också en känsla av att detta inte enbart handlar om algoritmer och trollbotar, utan är en reell ökad aktivitet i samhället i stort (?). Taktiken att rikta in sig på åsikter (”det finns ingen klimatkris”) och ignorera den mängd fakta som talar emot är effektiv.
Jordan Petersom och Prager U är två exempel på detta.
Jordan Peterson (JP) är en tidigare professor i psykologi från Kanada som har blivit något av en frontfigur för konservativa värderingar, även om han själv inte vill klassificera sig i det facket enligt Wikipedia.
Han fick mycket uppmärksamhet i och med sin bok 12 rules of life som gavs ut 2018: Adlibris:
”I 12 livsregler ger sig Peterson i kast med ämnen som barnuppfostran, livsåskådning, ideologi, moral, andlighet och mänskligt lidande. Sökandet efter världens samlade kunskap mynnar ut i 12 praktiska, djärva och djupsinniga livsregler som skakar om vår uppfattning om vetenskap, tro, kultur och den mänskliga naturen.”
Han pratar mycket om vikten av ”manlig dominanshierarki” (regel nr 1) och vill visa hur vi biologiskt har ärvt denna mekanism genom att jämföra med hur humrar reagerar på serotonin. Något han fått mycket kritik för. För att bara nämna en sak, känslorna brukar svalla ordentligt där han drar fram …
JP har blivit en influencer av rang med en bra bit över 7 miljoner följare på Youtube (nära nog dubbelt så många som exempelvis New York Times). På senare tid har han blivit alltmer aktiv även i klimatdebatten och hans ”skeptiska” hållning blev tydlig i sina minst sagt förvirrade utläggningar i den enormt populära podden The Joe Rogan Experience .
JP försvarade sig efteråt med att hänvisa till en bok skriven av Fred Singer:
Singer är en nestor i att ifrågasätta etablera vetenskap inom hart när alla miljöområden. Han anklagade Nobelstiftelsen för att ha tagit politiskt ställningstagande när de 1995 gav kemipriset till Paul J. Crutzen, Mario J. Molina and F. Sherwood Rowland för deras jobb om hur freoner påverkar ozonlagret.
År 2001 menade han att det inte skett någon uppvärmning sedan 1940-talet och att en framtida uppvärmning knappt kommer vara detekterbar. Det förra upprepade han (och Tony Heller) i föredrag så sent som 2016.
JP har sedan intervjuat en rad kända ”skeptiker”, bland annat den numera pensionerade klimatforskaren Richard Lindzen (bilden högst upp), en av de tyngre ”skeptiska” spelarna. Han har en hypotes som brukar kallas Irishypotesen som presenterades första gången i en studie från 2001. Den går ut på att uppvärmningen i tropikerna leder till så kallade negativa återkopplingar: molnbildningen påverkas av varma hav som gör att ju varmare det blir, desto mer värmestrålning kan slinka ut ur atmosfären (enkelt uttryckt). Det skulle då göra att klimatet inte är så känsligt för en ökad koldioxidhalt som ”alarmisterna” påstår (han dissar m a o inte växthuseffekten som sådan).
Förvillargruppen Clintel menar att IPCC ignorerat Lindzens studie från 2011 (nedan från kritik mot IPCC:s senaste rapport AR6 WG1):
“The Earth’s energy budget, climate feedbacks, and climate sensitivity” makes no reference to Lindzen and Choi (2011; hereafter LC11), the most important paper on climate feedbacks and climate sensitivity written in recent decades.”
Men detta är en ren lögn. Du kan själv kontrollera det i IPCC:s rapport från 2013 (IPCC AR5 WG1 kapitel 7 och 10). Irishypotesen har debatterats livligt inom akademin och involverar en lång rad vetenskapliga artiklar, här är några av dem:
Enligt kritiken stämmer inte hypotesen med observationer. Lindzen och Chois publikation från 2009 kritiserades hårt och de försökte besvara kritiken i en uppföljande artikel. Men manuset refuserades unisont av fyra granskare (två av dem hade Lindzen själv rekommenderat). De menade att Lindzen och Choi inte presenterat data som kunde styrka de dragna slutsatserna. PNAS refuserade därför artikeln:
Lindzen och Choi valde att inte åtgärda manuset utan skickade det till en liten koreansk tidskrift där det blev publicerat. Det är denna artikel (LC11) som Clintel tycker är den viktigaste som skrivits i ämnet.
LC11 kommer fram till att en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären skulle leda till en uppvärmning på mellan 0,5-1,1°C (95% konfidensintervall), se tabell nedan:
Vi har ganska nyligen passerat halvvägs till en fördubbling av CO2-halt men temperaturökningen överstiger redan LC11:s intervall …
IPCC anger i senaste rapporten (ECS är klimatkänslighet):
IPCC AR6 WG1 kapitel 7: ”It is virtually certain that ECS is larger than 1.5°C.” […] All lines of evidence help rule out ECS values below 1.5°C, but currently it is not possible to rule out ECS values above 5°C. Therefore, the 5°C upper end of the very likely range is assessed to have medium confidence and the other bounds have high confidence.”
Det här är bara ännu en av alla myter om att alla alternativa förklaringsmodeller ignoreras utan argument. Och nu får Lindzen inför JP:s mångmiljonpublik, som med stor sannolikhet redan innan är kritiska mot ”etablissemanget” och politisk korrekthet, framföra hur allt är riggat och att mainstream forskare bara gör larmar för att hålla intresset uppe för och få pengar till sin forskning. Som får anslag från samma källor Lindzen fått under sin karriär. På senare tid har han haft gott om sidoinkomster…
Klart som fanken att det påverkar opinionen.
Prager U
Florida och Oklahoma har nu deklarerat att skolorna kan använda Prager U:s videor i undervisningssyfte. U:et står för University, men är i realiteten en Youtubekanal som lanserar ”konservativa värderingar”.
Utöver ren klimatförnekelse får exempelvis Stephen Meyer härja fritt och propagera för sin kreationism/intelligent design. Man får veta att Europa begår självmord genom sin invandring av muslimer. På barnavdelningen finns animerade filmer där kol lanseras som en tillförlitlig energikälla medan fåglar massakreras av vindkraftverk.
Där finns en film som liknar ”klimatskeptikers” kamp mot alarmismen med judarnas uppror mot nazisterna i Warszawaghettot. Huvudpersonen (från Polen) har ”kommit till insikt” och ändrat sin alarmistiska åsikt och försöker övertyga sin omgivning om att de har fel. “Grandfather Jakub tells her about the Warsaw Uprising, when the city’s Jews fought back against the Nazis.
Barn får också lära sig hur illa livet blir med skattefinansierad sjukvård. Likaså ges en otroligt vinklad version av Black Lives Matters och på barnavdelningen beskrivs George Floyd (en svart man som blev mördad av polis), som “Black man who resisted arrest”.
Och så där fortsätter det.
Grundaren Dennis Prager gör ingen hemlighet av att han vill indoktrinera barn.
Man får verkligen ha olika åsikter om hur man ska lösa utsläppsfrågan. Men det här förfallet när det kommer till att dissa vedertagen vetenskap blir allt sjukare. Det pratas om polarisering, men att påpeka att någon har fel – och har bevis för det – är inte att polarisera.
IPCC är ingen miljöorganisation, så inte heller alla de vetenskapliga institutioner som stöder IPCC:s arbete. Att klimatvetenskapen blivit en politisk höger-vänster-fråga för många beror på att många kämpat stenhårt för att få debatten dithän.
Att ingen av republikanernas presidentkandidater kunde uttala att människan ligger bakom majoriteten av klimatförändringarna (precis som under förra valet) är resultatet av decennier av desinformation – inte polarisering.
Små tvivel biter sig fast likt frön på en ny vulkanö. Någon ”tillförlitlig” person upprepar dem. Fröet gror.
Jag vet verkligen inte hur det ska stoppas.
Nej, ”vänstern” och miljörörelsen är allt annat än felfri. Inte heller den vetenskapliga processen är fri från fläckar, men det här är något helt annat. Man-kan-inte-lita-på-något-syndromet förtär samhället inifrån. Allt blir en konspiration. En vän jag gillar mycket började med att lägga fram i mina ögon ytterst välförtjänt kritik mot vaccinpassen. Inom loppet av ingen tid alls svämmade hans FB-flöde över av ren antivaxxpropaganda där Lars Bern och SwebbTV blev trovärdigare källor än vetenskapliga rapporter.
Och ja, på denna front är det den politiska högerkanten som har de största problemen (nej jag sa inte att alla högerpolitiker är klimatförnekare). Endast de kan göra något åt saken. Fan vet hur. När delar av media beter sig så här:
Klimatet har alltid varierat. Det är det ingen som förnekar och något vi vet eftersom forskare har studerat saken. Men det är också ett argument som ständigt används för att skjuta ”koldioxidhypotesen” i sank och att beskylla IPCC för att ignorera naturliga variationer.
Mitt senaste blogginlägg om Jordan Peterson och hans tweet visar hur klimatdebatten på många sätt kan liknas vid Stephen Kings Jutjyrkogården: Saker som borde varit döda och begravda för alltid kommer ständigt tillbaka i en evig cirkel.
Här följer (återigen) historien om GISP2, som är en utmärkt illustration av detta och hur slagfärdigt det kan vara att använda grafer på ett felaktigt sätt.
Vår lilla grafhistoria börjar mitt ute på de grönländska glaciärerna…
En isborrkärna, tre kilometer lång som tog fem år att få fram, kallad Greenland Ice Sheet Project 2 (GISP2) låg till grund för två vetenskapliga publikationer som rekonstruerade en temperaturserie drygt 10 000 år tillbaka i tiden (Cuffey & Clow 1997; Alley 2000). Se bild nedan. Ingen utav studierna gjorde någon jämförelse med dagens förhållanden då osäkerheterna i mätningarna var så pass stora samt att de bara hade uppgifter fram till år 1855.
Notera x-axeln, years before present. År 0 betyder av någon anledning 1950 för denna typ av grafer om inget annat anges. 1900-talets uppvärmning finns alltså inte med. Likaså är det från EN ENDA punkt på jordklotet och säger ingenting om en global temperatur. Det är helt förväntat att växlingarna lokalt kan gå både snabbare och ha högre amplitud än vad som syns på den globala skalan.
För hela Grönland ser en mer representativ bild ut som nedan (från en studie publicerad i Nature 2009, passande nog gjord av professor Vinther et al,). Bilden är tagen från Carbon Brief, där det även är beskrivet hur grafen är framtagen:
Och nedan en rekonstruktion (eller fem olika rättare sagt) av en global temperatur enligt Kaufman, D., McKay, N., Routson, C. et al. Holocene global mean surface temperature, a multi-method reconstruction approach. Sci Data 7, 201 (2020). https://doi.org/10.1038/s41597-020-0530-7. Läs mer om detta här.
Men GISP2 har som sagt använts i syfte att argumentera bort att nutida uppvärmning skulle sticka ut på något sätt. Det började 2009 med en bloggpost på Foresight Institute som med stöd av Climategate skulle avslöja fippleriet runt temperaturgraferna.
Inlägget hamnade 2010 på den största bloggen i genren, WUWT med ett uppföljande inlägg från den pensionerade professorn Easterbrook, som gjorde sin egen utformning av GISP2-grafen, notera att before present är felaktigt satt till år 2000:
Sen var det igång. I sammanhanget kända bloggen The Hockey Schtick:
”The Medieval, Roman, and Minoan warming periods are all found to be hotter than the 20th century, in addition to other unnamed periods of warming over the past 8000 years.”
Tyska förvillartankesmedjan EIKE översatte inläggen till tyska och så vidare. Redan 2011 gjordes bemötanden (förmodligen tidigare än så) för att visa att dessa grafer var missvisande. Men det spelade naturligtvis ingen roll. Ovanstående graf fanns med i NIPCC:s rapport från 2013 (Figure 5.12.1 (p709)).
(NIPCC är en organisation som framförallt fossildrivna Heartland Institute driver och deras rapporter är att likna vid IPCC:s antites).
En annan variant ritades upp av David Lappi år 2010 (tillika den graf som visades i det Aktuelltinslag jag medverkade i):
Den salufördes på bland annat en av de större bloggarna i ämnet, JoNova. Notera att det står before present år 2000 vilket som sagt är fel. I texten skrevs också (felaktigt) att det var den röda snutten som IPCC var oroade för:
”Temperatures are only considered to be increasing if viewed for the last 150 years, from 1850 onward, which is roughly when thermometers began collecting global data, and is also the period of time the UN’s Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) has chosen for its review. The temperature shift the panel is so concerned about is shown in red.” (web archive)
Texten har blivit uppdaterad vad det gäller årtalet men de ignorerade ändå helt att det också ändrade vad grafen kan användas till vad det gäller att spela ner nuvarande uppvärmning.
”Temperatures are only considered to be increasing if viewed for the last 150 years, from 1850 onward, which is roughly when thermometers began collecting global data, and is also the period of time the UN’s Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) has chosen for its review. The red portion of the curve is the recovery from the Little Ice Age.”
Till skillnad från internet som förstås tog åt sig av vad grafen egentligen kan berätta …
… eller kanske inte.
Elva år senare hittar man just denna graf på bloggen Klimatsans, visserligen med before present år 1950 men utan minsta spår av att att ha tagit till sig om vad den kan säga om den globala temperaturen eller jämförelse med nutid:
Likaså har Elsa Widding tagit med den i sin bok Klimatkarusellen (från 2019 om jag minns rätt):
Ole Humlum (pensionerad geologiprofessor och aktiv i bl a norska Klimaterealisterne och ”tankesmedjan” GWPF) la upp nedanstående graf på sin blogg 2011 (eller 2010), där han utöver GISP2 redovisade CO2-halten i atmosfären (nederst) och adderade data från en annan mätserie som går längre fram i tiden gjord av forskaren Jason Box (röda streckade linjen):
Humlum blev dock upplyst om att han inte tagit med de senaste data och lovade att rätta till det. Det gjorde han.
Sort of.
Varken de nyaste mätvärdena från 2010 eller nutida CO2-halt togs med i uppdateringen, se här. Men, återigen, oavsett vilket så handlar det inte om en global temperatur, nej inte ens från norra halvklotet.
Klimatupplysningen publicerade 2014 ett långt gästinlägg som professor emeritus Peter Stilbs tyckte var en ”utmärkt sammanfattning” av läget. Där hittas en variant av Humlums graf men utan utan senare tids data. Man har för tydlighetens skull också angett vad som skulle vara IPCC:s intresse med en röd liten ruta (som sagt, grafen slutar år 1855).
Inlägget är för övrigt skrivet av Peter Krabbe, både antisemit och antivaxxare – gör vad du vill med den infon (ja, det finns värre inlägg om detta på hans blogg men nej, jag tänker inte länka):
Och hoppsan, samma graf återhittas även i Widdings bok Klimatkarusellen:
Jag skrev hoppsan eftersom Widding blev kränkt över att i ”mitt” Aktuelltinslag ha misstänkliggjorts för att använda grafen felaktigt. Från anmälan till Granskningsnämnden:
Bara för att i ett par Youtubeinlägg även efter inslaget använda grafen felaktigt. Elva år efter denna myt började spridas. Ja, som synes är det till och med den orättade versionen med before present år 2000 hon använde:
Det finns ett otal varianter av denna graf, här är en från en anonym site som massproducerar kreativa grafer att använda i förvillandet (”nutid” till vänster):
Och hoppsan igen, Elsa Widding använde just den i både intervju och föredrag på högernationalistiska SwebbTV (2019) men svamlar bort det i svar till fråga från SVT-reporter. Se videoklipp och mer info i mitt inlägg här.
Det är också ganska vanligt att ”koppla ihop” ihop GISP2 med andra mätserier. Här en som med sina vetenskapliga referenser ser tillförlitlig ut, men man kan inte bara sådär utan vidare koppla ihop en en mätserie – som exempelvis GISP2 – från en mätpunkt med en helt annan mätserie som bygger på helt annan metodik och olika mätområden osv.
Gregory Wrightstone som gjort grafen är chef (eller har i alla fall varit) för fossildrivna CO2 Coalition och verksam i fossilindustrin – men det har ju förstås inte med saken att göra.
Och det bara fortsätter. Som jag visade i mitt förra inlägg slängde Jordan B Peterson nyligen upp detta på Twitter:
Det finns säkerligen fler varianter att hitta därute på nätet. Återigen, GISP2 är en punkt på kartan och kan inte användas för att säga något om en global temperatur, nej inte ens på norra halvklotet. Och så vidare, det här kommer nog aldrig ta slut …
Som kuriosa kan sägas att GISP2 också använts som bevis för att att syndafloden på Noas tid inte var global (nej, jag har inte läst)…
(Om du tycker jag upprepar mig så skyll det på Jordan B, Klimatsans, Widding osv 😉 )
Flera klimatforskare skriver att de har märkt av en enorm ökning av klimathotsförnekande tweets på Twitter sedan Elon Musk tog över. Och det har nog de flesta som skriver om klimatet märkt av, inklusive undertecknad. Organisationen Advance Democracy har undersökt saken och konstaterar att dylika inlägg hade ökat med 300 procent under 2022.
Det känns för övrigt som att det är en trend som generellt har vind i seglen för närvarande. Den konservative ”sanningsägaren” Jordan B Peterson (kanadensisk psykolog) verkar nu också gett ha sig in i leken med lite större frenesi än tidigare (även om det inte är något nytt för hans del). Och samma trötta visor som redan vevats runt i decennier spelas upp ännu en gång. Nu inför hans miljontals följare.
Känns den här grafen igen kanske?
Ni som läser min blogg borde känna igen den. Det är GISP2, en temperaturrekonstruktion från Grönland som halkat runt på nätet sen 2010 och har använts som ett (felaktigt) bevis för att det var varmare förr. Ja, det är alltså den graf som Elsa Widding kände sig kränkt över att ha blivit misstänkliggjord för att ha använt – trots att hon använt den om och om igen (bl a två varianter i sin bok). Har skrivit om det tillräckligt många gånger nu, ni kan läsa t ex här:
Jordan B Peterson har som sagt varit inne på det här spåret ett tag, förra året gjorde han t ex reklam för Fred Singers bok. Singer har varit en centralfigur i klimatdebatten och har likaså ifrågasatt en lång rad andra vetenskapliga slutsatser om negativa effekter på miljön (t ex surt regn, freoner):
… och väldigt mycket som kommer från Petersons tirader av ord blir ren ordsallad: “There’s no such thing as climate. ‘Climate’ and ‘everything’ are the same word.” Lyssna på detta korta klipp från en oändligt lång intervju i i Joe Rogans podd som når en mångmiljonpublik. (Gavin Schmidt är forskare vid Nasa).
Guys, for the love of everything holy, please, please, have somebody on who knows what the heck a climate model is!!! @joeroganhttps://t.co/VQ8GmH4vvE
Levereras ett budskap med osviklig självsäkerhet så verkar det mesta funka. En konstart Jordan B Peterson är mästare i, alltifrån pseudovetenskap om humrars biologi (kanske köpa något från hans hummerkollektion-merch?) till klimatmodeller och tja, det mesta som går att ha en åsikt om:
Nä, inte mycket är nytt i den här debatten …
Jordan Peterson sände även en lång intervju med Richard Lindzen, ännu en gammal kändis i den här debatten. Han är en numera pensionerad klimatforskare, kanske mest känd för sin ”irishypotes” som sa att växthuseffektens förstärkningseffekter kraftigt överskattats av IPCC-gänget. Enligt hans artikel från 2011 ska klimatkänsligheten (temperaturförändring efter fördubbling av CO2-halten i atmosfären) bara vara 0,7C, vilket kan jämföras med IPCC:s senaste uppgifter på 2,5-4C.
Som jag också tidigare skrivit om hänvisade förvillarnätverket Clintel till denna artikel som den viktigaste som skrivits i ämnet. De påstår dessutom helt felaktigt att IPCC helt ignorerat den:
“The Earth’s energy budget, climate feedbacks, and climate sensitivity” makes no reference to Lindzen and Choi (2011; hereafter LC11), the most important paper on climate feedbacks and climate sensitivity written in recent decades.”
Vilket alltså inte är sant. Det är bara så gammalt och uttjatat att det avhandlades i IPCC:s förra rapport från 2013. Artikeln har påvisats ha stora brister och refuserades enhälligt av fyra granskare varpå Lindzen och hans kollega istället valde att skicka manuset till en okänd koreansk tidskrift (en ganska lång historia som jag, som sagt, har skrivit om tidigare: Är jag en klimatjihadist? Del II. Lindzens irishypotes – Maths Nilsson, författare).
Det är inte bara ”alarmistiska” forskare som anser att artikeln inte höll måttet. Judith Curry skrev på sin blogg: ”With regards to the scientific merit of the paper, the PNAS reviews were actually quite thorough and do not seem unfair to me; they raise many valid concerns. LC chose not to submit a revised version to PNAS and instead went with another journal.”
Vi har ganska nyligen passerat en 50%-ig ökning av CO2-halten och har redan över en grads temperaturökning. Om klimatkänsligheten (kk) vore under 1C som Lindzen hävdar, skulle det alltså ske en avkylning under resterande tid då vi adderar de återstående 50%:en för att nå en fördubbling av CO2 (förväntas runt ca år 2060 om vi fortsätter som nu om jag minns rätt).
Enda gången Elsa Widding vilade på hanen i sin nya bok och framhöll att hon inte hade kompetens att bedöma riktigheten i det som påstods var just när det gällde att ”många forskare” anser att klimatkänsligheten är under 1C (nej, det är inte många forskare som anser det). I övrigt avfärdades även IPCC:s mest säkerställda slutsatser utan minsta tvekan baserat på hennes egna ”sunda förnuft”:
Lindzen och Peterson hävdar med emfas att klimatforskningen är genomkorrupt och att forskarna kokar ihop sin alarmism enbart för att få uppmärksamhet och forskningsanslag. Det ska man uppfatta som saklig kritik, men om man påpekar att Lindzen tjänat gott på sitt debatterande med bland annat med lön från Koch Industry-startade Cato Institute är det personligt påhopp.
Nej, jag tror inte för ett ögonblick att Lindzen har ändrat åsikt på grund av pengarna, däremot har de varit en förutsättning för att ge honom en plattform att nå ut med sitt budskap.
Jag antar att man här får väl lita på IPCC, tiotusentals vetenskapligt publicerade artiklar osv eller på Lindzens åsikter ihopbakat med en världsomfattande konspiration där forskare inom en lång rad discipliner lyckats samordna sina resultat att peka åt samma håll under flera decennier.
Nä, inte mycket är nytt i den här debatten …
(Och på tal om Judith Curry så har tydligen även hon nu hamnat i Jordan Petersons intervjuprogram …).
Jordan Peterson har även teamat ihop sig med Bjørn Lomborg – som jag skrivit om många gånger, en dansk statsvetare som driver tankesmedjan Copenhagen Climate Consensus. Få är väl så ihärdiga som han är i klimatdebatten, samma budskap pumpas ut om och om igen och han har gång på annan bevisligen inte brytt sig särskilt mycket om att använda siffror på tillbörligt sätt. Förutom att vara mycket aktiv på ”alla” sociala medier skriver han regelbundet på de flesta större konservativa tidningarnas ledarsidor världen över (SvD är en av dem)). Här finns några av mina tidigare inlägg: Sökresultat för ”lomborg” – Maths Nilsson, författare
Hittar ni t ex en artikel som är negativ till elbilar är sannolikheten ganska stor att det är Lomborg som skrivit den och att den innehåller en mängd körsbärsplockade uppgifter …
Lomborg är inte särskilt förtjust i ”faktagranskningar”, vilket inte är så svårt att förstå då han ofta får underkänt i dem. Nyligen skrev han om hur han censurerats angående ett påstående om att isbjörnarna blir allt fler (ett budskap han upprepat kontinuerligt sedan i alla fall 2007):
Lomborg: ”Unfortunately, such misleading, ideologically-motivated ”fact checks” are occuring more and more often. As I recently pointed out in Wall Street Journal after Facebook censored accurate data on the increasing number of polar bears based on a dubious ”fact check”:
”The result is that the public is denied access to accurate data and open debate about these very important topics. Ridiculous points on one side are left standing while so-called fact-checking censors inconvenient truths. If we’re to make good climate policy, voters need a full picture of the facts.”
Det här ganska typiskt för hur Lomborg argumenterar, det finns ett uns av sanning i botten men han tar siffrorna ur sitt sammanhang och likt en paragraftaliban hamrar in de kalla siffrorna som benhårda bevis på alarmismen. Så även i detta fall.
Det var nu en faktagranskning gjord av AFP han syftade på. Deras slutsats var att Lomborgs artikel/graf om den ökande isbjörnsstammen var missvisande då han använde data som inte är tillförlitlig.
Lomborg: ”The official assessments from the leading scientists who study these animals—the Polar Bear Specialist Group within the International Union for Conservation of Nature—peg the global population today at 22,000 to 31,000. That’s higher than the 5,000 to 19,000 polar bears scientists estimated were around in the 1960s.
Even if you throw out all the 20th-century data, the Polar Bear Specialist Group in its latest (2021) report documents that polar-bear numbers have increased over the past two decades. AFP simply ignores this, and instead emphasizes that estimates are difficult.”
Är det vad the Polar Bear Specialist Group (PBSG) skriver i sin rapport? Både ja och nej.
Från PBSG:s hemsida:
Lomborg anger visserligen senaste uppskattningen rätt, men PBSG skriver som synes ovan att ingen av de totalt 19 olika subpopulationerna har ökat sett över längre tid, medan tre har minskat.
På lite kortare sikt har tre populationer minskat medan två har ökat. Däremot saknas det data för de flesta för att ens uttala sig säkert om antal och trender. Nedan bild över de olika subpopulationerna, deras storlek och trend:
Lomborg påstod i sin bok Cool It! från 2007, precis som nu, att det fanns 5000 isbjörnar runt 1960 och att det nu finns +20000, det vill säga att isnallarna stortrivs och det är ingen fara. Peter Dykstra på CNN försökte ta reda på var uppgifterna kom ifrån och kontaktade Lomborg, som i boken bara hade refererat till ”Krauss 2006”.
Det visade sig vara tidningsartikel i New York Times men vid förfrågan kunde journalisten Krauss inte komma på varifrån han hade fått uppgifterna (”det var allmänt känt typ”).
Senare mejlade dock Lomborg en ny referens till Dykstra: en rapport från Rysslands jordbruksdepartement skriven av Uspensky. De hade undersökt några isbjörnspopulationer i dåvarande Sovjetunionen och sen extrapolerat siffran till resten av Arktis och kommit fram till ungefär 5000 nallar runt 1960-talet.
Nu skriver Lomborg att uppgifterna kommer från expertgruppen PBSG (jag tror att Uspensky var med där?) och att de visst är tillförlitliga då siffrorna från 1960-talet kommer från tre peer-reviewade uppskattningar. Han menar vidare att det enda AFP stöder sig mot är en intervju med forskaren Don Vongraven:
Lomborg: ”But the AFP is verifiably wrong. It based its finding almost entirely on an interview with a retired scientist, Dag Vongraven.”
Vongraven säger som sagt i AFP-intervjun att det saknas tillförlitliga data för att säga något om antalet isbjörnar på sextiotalet, det handlar om rejäla extrapoleringar utifrån ett fåtal undersökningar som hade sina begränsningar och kan anses som rena gissningar. Något som Lomborg avfärdar som nonsens och bara sägs för att det inte passar in i det politiska narrativet:
Nu är Vongraven medlem i PBSG och har dessutom varit både vice och ordinarie ordförande mellan åren 2010-2021. År 2018 publicerade han en reviewstudie ihop med två kollegor som granskat nästan 1200 vetenskapliga artiklar i ämnet från åren 1886-2016:
Dag Vongraven, Andrew E. Derocher, and Alyssa M. Bohart. Polar bear research: has science helped management and conservation?. Environmental Reviews. 26(4): 358-368. https://doi.org/10.1139/er-2018-0021
Han borde kanske ha lite bättre koll än Lomborg som aldrig varit närheten av att forska i ämnet? Här uttalar sig andra forskare, några från samma expertgrupp, i samma banor som Vongraven:
Utöver bristen på tillförlitlig data påpekas att det mest handlar om en ordlek. Isbjörnsstammen var kraftigt decimerad på 50-60-talet på grund av jakt. Så på ett sätt stämmer det att totalpopulationen har ökat sedan 70-talet men det har inget med klimat eller levnadsmiljö att göra. Det har dock minskningen som syns i vissa populationer under senare tid (det är ju närmaste en självklarhet att olika platser kommer drabbas i olika takt och på olika sätt av en allt mer försvinnande sommaris).
Andrew Derocher, Professor, University of Alberta: ”Polar bears, while based on poor or no data, were heavily depleted in the 1950s-1960s. So, from 1970 to 2020, fine, polar bear populations overall increased. This of course ignores areas that have now declined (Western Hudson Bay, Southern Hudson Bay, Southern Beaufort Sea) and M’Clintock Channel that was severely overharvested post-1973. It’s a word game.”
De tre uppskattningarna är alltså all over the place, och ett i mina ögon tydligt bevis för hur otillförlitliga siffrorna är. Men det är inget som verkar bekymra Lomborg, finns det siffror ska de användas. Lägg märke till att han i sin graf ovan anger osäkerhetsspannet för populationsuppskattningen från 1965 från 5000 till 19000, dvs mellan det högsta och det lägsta värdet för de olika uppskattningarna. Det ger en helt falsk bild av osäkerheterna i de olika studierna och kan inte jämföras rakt av med det spann som PBSG anger i sin senaste uppskattning.
Lomborg fortsätter och påpekar att AFP är petnoga med att bedöma rimligheten i siffrorna åt ena hållet men inte när det bekräftar det alarmistiska budskapet. AFP har en illustration över populationerna med en liten text som säger att isbjörnen kan vara utrotad till år 2100 (detta nämns inte i texten). Lomborg har förstås en poäng i att de i en faktagranskning skriver så utan att ange källa till påståendet. Ganska uselt faktiskt.
Men det är lite intressant hur han väljer att ”attackera det”:
Lomborg: ”Midway through the article, the outlet inserts a huge graphic that declares that polar bears “could be extinct by the end of the century.” AFP doesn’t clearly indicate a source for this claim, but it likely comes from a 2020 article in Nature that was widely reported as demonstrating the potential extinction of polar bears. Here, again, AFP oversteps the data. Even in its worst-case scenario, the Nature article doesn’t show that polar bears would become extinct.”
Återigen handlar det i mina ögon om vägning av ord och fokusering på detaljer istället för att diskutera allvaret i varthän det barkar. Studien har (förenklat) utgått från observationer av överlevnad och förökning hos de populationer som idag fastar under sommartiden då isen försvunnit och sedan jämfört det med förväntad isutbredning i framtiden. Och visst, de förutser ingen absolut utrotning till år 2100, däremot att de allra flesta subpopulationer riskerar att helt försvinna.
(Om den skillnaden ska avgöra om det är allvarligt eller inte säger enbart något om hur fucked up den här ”debatten” är – varsågod för åsikt).
Molnár et al: ”It also suggests that, with high greenhouse gas emissions, steeply declining reproduction and survival will jeopardize the persistence of all but a few high-Arctic subpopulations by 2100. Moderate emissions mitigation prolongs persistence but is unlikely to prevent some subpopulation extirpations within this century. […]
More field data on polar bear characteristics could allow us to better constrain DEB model parameters, thereby increasing accuracy and reducing uncertainty in the demographic estimates, but filling these data gaps will probably not lead to more optimistic conclusions than projected in Fig. 4 (Extended Data Figs. 6c and 9c), because all DEB model parameters and assumptions were chosen to yield optimistic threshold estimates in cases where data scarcity necessitated a choice.”
Om det är sant och rimligt? Jag har förstås ingen aning, det handlar om vad artikeln säger kontra vad Lomborg påstår att den säger.
Vidare skriver Lomborg att isbjörnar faktiskt överlevde en interglacial värmeperiod för 130 000-115 000 tusen år sedan med länk till en artikel som handlar om hur man 2004 hittat fossil som visar just detta. Men återigen ignorerar Lomborg forskarnas ”varningar” om att dra för långtgående slutsatser utifrån detta enda fynd. Uppvärmningen nu sker betydligt snabbare än då och kan förhindra anpassningar. Likaså kan nutida björnar evolutionärt specialiserat sig hårdare än de björnar som levde då och som kan försvåra en anpassning.
Men jaja, nyanser funkar inte i en debatt …
Det är samma typ av argumentation som när det lyfts fram att antal markbränder har minskat globalt sett, men utelämnar att det främst beror på minskat antal avsiktligt startade bränder i Afrika och att skogsbränder i vår boreala zon har ökat i antal och intensitet.
Jag gissar att den här typen av nygamla argument kommer fortsätta vinna mark i alternativhöger- och politiskt konservativa kretsar. Det är helt enkelt omöjligt att bemöta den flod av liknande påståenden som flödar fram och ständigt upprepas på nätet (gish gallop). Det ger slagfärdiga grafer och körsbärsplockade data är ju inte direkta lögner även om de inte behöver säga ett dugg om helheten (läs t ex om hur Henrik Jönsson utnyttjar detta angående extremväder: Kommentar till Henrik Jönssons video om extremväder – Maths Nilsson, författare
(Personer som Lena Andersson orkar ju inte ens ägna ett par minuter åt att kolla upp fakta innan hon istället skriver en rasande krönika över hur korrupt IPCC är, så vad ska vi egentligen med förklarande sammanfattningar till? Lena Andersson undviker kärnfrågan (igen) – Maths Nilsson, författare
UPDATE (27 July 2018): National Geographic has updated their article with the following note: “The text on the video above was edited on June 1, 2018 to make it clear that it is impossible to know why the polar bear pictured was starving. An earlier version of the video went too far in suggesting that climate change was responsible (read more).”
Liknande överdrifter utnyttjas förstås till max för att skjuta hela klimatforskningen i sank som ren alarmism. Personer som Elsa Widding har ju dessutom lyckats övertyga folk om att hon köper IPCC:s slutsatser och bara vill nyansera medias rapportering – vilket jag visat är totalt felaktigt.
Dessa grupper utklassar ju dessutom alla andra på nätet när det gäller den här typen av ”debatt”, nyanser göre sig icke besvär som sagt. De har varit särskilt duktiga på att lyfta fram ALLT som förs fram av miljöorganisationer som hysterisk alarmism. Förra våren räckte ett uttalande på en högerextrem fransk tevekanal om att miljöorganisationer var köpta av Ryssland för att halva högeretablissemanget skulle gå bananas (kryddat med lite klipp och klistra från Henrik Jönsson för att tvista till budskapet lite): ”Hur klimatrörelsen gav Ryssland makten” – Maths Nilsson, författare
En tankesmedja under konservativa EU-blocket EPP påstod något liknande baserat på en intervju med en anonym rysk källa utan några som helst detaljer om vem eller vilka som skulle fått pengarna eller vad de skulle ha använts till, mer än att protestera mot fracking. Lomborg köpte det naturligtvis helt utan eftertanke. Lomborg i ny SvD-artikel: om fracking och rysspåverkan – Maths Nilsson, författare
Det kan fan inte vara svårt att vara lobbyist eller bedriva påverkansoperationer i dessa dagar.
Men större delen av det riktiga näringslivet (alltså utanför propagandaorganen) har redan insett att det handlar om företagens överlevnad att hänga med i CO2-sänkningarna av rent konkurrensmässiga skäl. Jag märker det t ex i jobbet där investerare i allt högre utsträckning faktiskt efterfrågar den typen av information.
Jag gissar att tids nog kommer demagoger som Henrik Jönsson, Bjørn Lomborg, Jordan Peterson osv glida över i att låtsas som inget har hänt, att allt har löst sig pga ökad BNP och att de egentligen har varit de som drivit utvecklingen i riktning mot lägre utsläpp. (Mig veterligt har Lomborg aldrig någonsin backat från ett uttalande, trots att bevisen är närmast otaliga). Processen har redan börjat (Timbro skriver om historien – Maths Nilsson, författare), EU skulle ju t ex hamna i kris om Kyotoavtalet uppfylldes men så blev inte fallet. Åtgärderna har dock gjort att IPCC:s värstascenario numera ter sig alltmer osannolikt och vips så ska det aldrig varit ett problem och framhålls som bara ha varit ren alarmism.
Det här tycks vara standardprocessen när det gäller allvarliga miljöfrågor.
Men förstås, diverse forum kommer fortsätta att beskylla världen för kommunism, New World Order och så vidare. Inget jag skriver eller säger kommer ändra ett dugg på det.
Veckans snackis var nog en intervju Joe Rogan gjorde med psykologen Jordan Peterson där JP uttalade sig om klimatmodeller, dvs att de inte alls fungerade. (JP har rönt mycket uppmärksamhet då han propagerar för ”konservativa värderingar” och mot politisk korrekthet, feminism osv) . Som synes nedan var klimatforskaren Gavin Schmidt på NASA inte särskilt imponerad (och han var inte ensam om den uppfattningen)… Tycker det är fascinerande hur vältaliga människor helt plötsligt kan förvandlas till auktoriteter i den offentliga debatten på exakt alla ämnen de läst ett blogginlägg om.
Guys, for the love of everything holy, please, please, have somebody on who knows what the heck a climate model is!!! @joeroganhttps://t.co/VQ8GmH4vvE
Det här att klimatmodellerna är usla är något av ett standardargument inom klimatdebatten. Om ni kommer ihåg mitt inlägg om fyra professorers debattinlägg på sajten Bulletin häromdagen, så skrev de: ”Vi borde ägna mer forskning åt att följa upp modellernas förutsägelser för att precisera deras validitet, identifiera svaga länkar och söka förbättringar.”
Jordan Peterson refererar bland annat till en video från Prager University med klimatforskaren Richard Lindzen. Låter ju akademiskt och så men Prager U är allt annat än en akademisk institution. Det är en websajt, som sprider ett uttalat konservativt politiskt budskap via korta så kallade utbildningsvideor på Youtube (på samma kanal hittar man även ”utbildningar” inom kreationism och liknande…).
Angående klimatmodellerna hänvisar Jordan Peterson till Hot Talk, Cold Science, en bok skriven av ”skeptikervärldens gigant” Fred Singer (numera avliden). Den gavs först ut 2001 men en ny upplaga gavs ut 2021 av den libertarianska tankesmedjan Independent Institute.
Enligt beskrivningstexten är det samma argument som ältats sen boken först gavs ut…
Tänkte bara beskriva en avstickare med tanke på Independent Institute. Jag har i flera inlägg tagit upp en del felaktigheter i boken Falskt alarm av Gösta Pettersson (GP). GP skriver att Manns beryktade hockeyklubbsgraf från 1998/99 var manipulerad och för evigt knäckt (den medeltida värmeperioden var varmare än nu menar han). Ingen skulle ha lyckats reproducera resultatet skriver han.
I verkligheten finns det en hel uppsjö forskargrupper som bekräftat att nuvarande uppvärmning sticker ut, och presenterat en lång rad hockeyklubbsliknande grafer. Men GP valde i sin bok att enbart plocka ut en ”rekonstruktionsstudie” för att bevisa sin tes och låtsas som att de övriga inte existerar.
Studien han hänvisar till är gjord av Loehle och McCulloch (L&M) och 2007 publicerad i den kanske inte helt okritiserade tidskriften Energy & Environment. De hade genom att inkludera arton proxymätserier gjort en global temperaturserie som sträckte sig tvåtusen år tillbaka i tiden helt utan att använda data från trädens årsringar (Manns hockeyklubba bygger på cirka 1200 proxyserier och rör norra halvklotet).
”Av de 18 ursprungliga mätserierna är bara 5 potentiellt användbara för att jämföra sent 1900-tal med temperaturer vid den medeltida värmeperioden, och de har inte tillräcklig täckning för att kunna säga något signifikant om globala trender.”
Detta är saker man som lekman har svårt att bedöma. Det mest intressanta här är att Pettersson i Falskt alarm endast ger denna referens till rekonstruktioner runt medeltida värmeperioden, trots att minst trettio andra existerar. Tillvägagångsättet är själva definitionen av cherry picking, att enbart plocka ut det som bekräftar det man vill ha sagt men utelämna allt annat.
Men vad har det med Independent Institute att göra?
En av författarna till den nämnda artikeln är Huston McCulloch. Han är professor emeritus i ekonomi och hans primära forskningsområde var: pengar, bankväsendet och makroekonomiska fluktueringar och relaterade finansiella och ekonomiska frågor. Paleontologi och temperaturrekonstruktioner känns ganska avlägset (även om han förstås borde kunna en del statistik ändå).
HM är också involverad i Independent Institute som säger sig jobba för ett fritt samhälle genom att anordna konferenser, ta fram utbildningsmaterial och liknande. De riktar in sig på en rad områden varav hälsa och miljö är ett. De beskriver att vetenskapen blivit alltmer politiskt styrd under de senaste åren, och att forskning som inte är ”politiskt korrekt” attackeras och censureras. Ett resultat av det är överbyråkratiska myndigheter, regleringar och förbud mot harmlösa kemikalier med mera. Regleringar som enligt dem inte bara hotar privata egendomar och den ekonomiska tillväxten utan även miljön och hälsan. Jag får väl erkänna att jag inte blev särskilt förvånad att se att Independent Institutefått pengar av Koch, ExxonMobil och Cato Institute.
Jaja, finansieringen är ju bara indicier, viktigast är ju ändå att publicerade uppgifter bemöts rent vetenskapligt. Och faktum är att inte heller L&M:s studie motbevisar att nutida uppvärmning sticker ut i sammanhanget.
Jag brukar få skäll för att jag ignorerar Ljungqvists kommentarer trots att jag gång efter gång länkat till studier som han själv varit med att författa. Han publicerade 2010 en rekonstruktion som var den första att visa en distinkt Roman Warm period på norra halvklotet utanför tropikerna. Men den skiljer sig ändå inte från flera andra liknande studier:
Ljungqvist: ”Although partly different data and methods have been used in our reconstruction than in Moberg et al. (2005) and Mann et al. (2008), the result is surprisingly similar. The inclusion of additional records would probably not substantially change the overall picture of the temperature variability.”
Från abstract:
Här är tre studier i samma graf (utan osäkerhetsintervall markerade) med nutida uppvärmning från termometrar i rött. Den sträcker sig dock bara fram till 2010 och bör med andra ord sticka ännu högre upp.
Maths Nilsson, författare 