Vattenånga är en potent växthusgas och finns dessutom i betydligt högre koncentration i atmosfären än koldioxid. Men ändå finns inte vatten ens nämnt i listan över de faktorer som påverkar klimatet (forcings) i IPCC:s rapporter. Bilden nedan är tagen AR5 från 2013 (H₂O i stratosfären som nämns i den lilla rutan avser det som kommer från nedbrytningen av metan som är den största källan till vatten på höga höjder i atmosfären):
Att en del automatiskt får detta till att IPCC myglar (jodå, det förekommer) säger väl ganska mycket om det sorgliga debattklimatet. Det korta svaret på varför vatten inte finns nämnt ovan är för att det räknas som en ”feedback” dvs en återkoppling och inte en drivkraft. Och vad innebär då det?
Vattenånga skiljer sig markant ifrån hur ovanstående växthusgaser ”beter sig”.
CO₂ är i princip inert i atmosfären dvs den bryts inte ner och blir också jämnt fördelad i lufthavet (även om det kan ta lite tid innan den sprids ut om det är ett koncentrerat utsläpp). CO₂-halten minskas genom att det tas upp i haven eller förbrukas i biologiska processer som fotosyntesen och liknande. Resultatet blir att gasen kommer finnas kvar i atmosfären i många hundratals år.
Så ser det inte ut för vattenångan. Det är temperaturen som bestämmer hur mycket vatten som kan finnas i atmosfären, ju varmare luft, desto mer vatten. Halten, och därmed också storleken på dess växthuseffekt, är så att säga en effekt av den ökade temperaturen i sig.
Det vatten som dunstar från hav och land eller släpps ut från våra skorstenar kan falla ner som regn eller snö inom loppet av timmar eller dagar. Likaså skiljer sig vatten från koldioxiden i att det inte är jämt fördelat i atmosfären (det var amerikanska flygvapnet som, när de utvecklade värmesökande vapen, först insåg hur extremt lite vatten det finns på höga höjder).
Sammantaget gör detta att man inte betraktar vatten som en drivkraft (forcing) utan som en positiv återkoppling (feedback). Men det är inget som ignoreras även om det kan vara svårare att räkna på.
Studier visar att om CO₂ orsakar en uppvärmning på 1°C så kommer vattenångan i sin tur förstärka uppvärmningseffekten med ytterligare en grad eller mer, vilket i sin tur påverkar andra parametrar som molnbildningen etc. Det finns en rad olika återkopplingsmekanismer (både positiva och negativa) och sammantaget brukar de räknas in i den så kallade klimatkänsligheten (dvs ett mått på hur stor temperaturökning får man av en fördubbling av koldioxidhalten).
Water vapour feedback continues to be the most consistently important feedback accounting for the large warming predicted by general circulation models in response to a doubling of CO2. Water vapour feedback acting alone approximately doubles the warming from what it would be for fixed water vapour (Cess et al., 1990; Hall and Manabe, 1999; Schneider et al., 1999; Held and Soden, 2000). Furthermore, water vapour feedback acts to amplify other feedbacks in models, such as cloud feedback and ice albedo feedback. If cloud feedback is strongly positive, the water vapour feedback can lead to 3.5 times as much warming as would be the case if water vapour concentration were held fixed (Hall and Manabe, 1999).
År 2006 kom Al Gores omtalade film En obekväm sanning. I den görs en dramatisk uppritning av en graf som beskriver hur temperaturen har följt koldioxidhalten i atmosfären under hundratusentals år. Uppgifterna kom från undersökningar av isborrkärnor på Antarktis. Men dolt i grafen döljer sig den förtigna sanningen!
Bild från Skeptical ScienceThe EPICA Dome C ice core from East Antarctica provides the current longest ice core record, going back 800,000 years. From the core, scientists can measure past levels of CO2 in the atmosphere and estimate temperature changes over the period of the record. The modern level of CO2 in the atmosphere is plotted with the * to provide a reference.
Avslöjandet kom i den efterföljande filmen The Great Global Warming Swindle av Martin Durkin (det är möjligt det kom tidigare, men det är så jag uppfattat det). Det är kanske svårt att se, men vid en noggrannare koll så blir det uppenbart att då istiderna slutar stiger temperaturen innan koldioxiden gör det. Och vetenskapliga artiklar bevisar det:
Caillon N, Severinghaus JP, Jouzel J, Barnola JM, Kang J, Lipenkov VY. Timing of atmospheric CO2 and Antarctic temperature changes across termination III. Science. 2003 Mar 14;299(5613):1728-31. doi: 10.1126/science.1078758. PMID: 12637743.
Det står till och med i sammanfattningen: ”The sequence of events during Termination III [slutet på en istid] suggests that the CO2 increase lagged Antarctic deglacial warming by 800 +/- 200 years”
Halten koldioxid i atmosfären ökar alltså hundratals år efter temperaturen har ökat och kan väl med andra ord omöjligt vara orsaken till uppvärmningen!?
Det här blåstes upp på bloggar världen över, Fred Singer, Tim Ball med flera kändisar i den här debatten hänvisade till detta bevis för koldioxidbluffen. På bilden nedan stämmer lobbyisten Chris Horner in i kören (från video du kan se längre ner). Som kuriosa kan sägas att Gunnar Hökmark anställde honom för att sköta hans tankesmedjas kamp emot Kyotoprotokollet (European Enterprise Institute):
Så sent som 2018 såg jag att Tim Ball skrivit ett inlägg om detta på bloggen WUWT. Därefter har det ploppat upp ett oräkneligt antal gånger på sociala medier fram till dags dato.
Så vad handlar det här om?
Det har länge varit känt att CO2 i sig självt inte har orsakat slutet på istider. Den utlösande faktorn är variationer i solens instrålning beroende på jordens position och axelns lutning i förhållande till solen. De brukar kallas Milankovic´-cyklerna:
Det går att noggrant beräkna vilken effekt dessa förändringar har på den energi som når jordytan, och det visar sig att den inte alls är tillräcklig för att förklara hela uppvärmningen och smältningen av isarna.
Koldioxidens löslighet i vatten minskar med en ökad temperatur. Då haven värms upp avges även CO2 som i sin tur får atmosfären att värmas upp via växthuseffekten. Så även om CO2 inte initierar uppvärmningen och till en början bara är en effekt av den så övergår den sen till att även driva uppvärmningen vidare.
Faktum är att den här initiala eftersläpningen av CO2-ökningen är förväntad och det finns många vetenskapliga publikationer om saken. CO2 kan med andra ord både vara en orsak till, och en effekt av, uppvärmning. Men det är naturligtvis komplicerat och allt är inte känt.
(Fördelningen av CO2 mellan hav och atmosfär är inte en enkel löslighetsjämvikt, det handlar om strömmar, kemiska reaktioner, biologisk aktivitet osv, här är en artikel från 1958 från Bert Bolin. Dagens ökning av CO2 i atmosfären sker otroligt mycket snabbare än de tidigare naturliga ökningarna och kan inte jämföras. Att nutida ökning beror på våra utsläpp är enligt IPCC entydigt).
En studie tittade på hur det sett ut under de senaste 20 000 åren och det visar sig att även om CO2 inte initierade den interglaciala uppvärmningen så inträffade 90% av uppvärmningen efter CO2 stigit (CO2 = röd linje+gula pluppar, global temp= blå linje). Bilden från Skeptical Science här.
I prover från norra halvklotet ser man ett motsatt mönster, det vill säga att koldioxidhalten ökat först.
Här är några publikationer (lägg märke till årtalen, det är hypoteser som lagts fram innan mätningarna från Antarktis iskärnor funnits tillgängliga och heller ingen information som har hittats på efter det att IPCC bildades):
”CO2 record in the Byrd ice core 50,000 — 5,000 years BP” A Neftel et al., Nature 1988
”The ice-core record: climate sensitivity and future greenhouse warming” — C. Lorius et al., Nature 1990
”CO2-climate relationship as deduced from the Vostok ice core” — Barnola et al, Tellus 1991
”Investigations of Milankovitch and the quaternary curve of effective solar radiation” — Wenceslas S. Jardetzky, Annals of the New York Academy of Sciences, vol 95, pp. 418—423 1961
Man-made carbon dioxide and the ”greenhouse” effect” JS Sawyer – Nature, 1972
A time-dependent climatic feedback system involving sea-ice extent, ocean temperature and CO2″ — Satltzman and Moritz, Tellus 1980
”Tightened constraints on the time-lag between Antarctic temperature and CO2 during the last deglaciation” — J. B. Pedro, Climate of the Past, 2012
Med andra ord, påståendet om att temperaturen stiger först och CO2 sedan är inte helt falskt, men stämmer bara om man enbart tittar på förhållandet i Antarktis och under det initiala skedet då istiden slutar och ignorerar resten.
Här finns ytterligare diskussion med länkar till en del nyare artiklar. Läs mer på Real Climate eller Skeptical Science eller Carbon Brief. Eller varför inte titta på nedanstående video:
I den senaste IPCC-rapporten redovisas hur några äldre klimatmodeller presterar vad det gäller att simulera temperaturen vid jordytan. Den tjocka svarta linjen är observationer och övriga linjer är klimatmodeller (FAR, SAR, TAR = de tre första IPCC-rapporterna)):
Det går knappast klaga på prestandan.
En vetenskaplig artikel från 2020 följde upp hur klimatmodeller som använts från 1970 fram till 2007 presterar i att förutsäga temperaturen vid jordytan. Det visade sig att 14 av 17 modeller predikterade temperaturer som är statistiskt oskiljbara från de som idag är observerade. Finns även ett inlägg på Real Climate om detta.
Hausfather, Z., Drake, H. F., Abbott, T., & Schmidt, G. A. (2020). Evaluating the performance of past climate model projections. Geophysical Research Letters, 47, e2019GL085378. https://doi.org/10.1029/2019GL085378
Hur kommer det sig då att man så ofta hör att modellerna är urusla och ständigt visar alarmistiska resultat?
Vanligast är att man jämför äpplen och päron. Nedan visas några av de vanligare graferna som cirkulerar på nätet (användes t ex av Elsa Widding (SD) i en insändare till SVT Opinion 2019): ”Man bör starkt ifrågasätta klimatmodeller från IPCC som kraftigt överskattar uppvärmningen och därmed triggar våra politiker att fatta felaktiga beslut, och som dessutom skapar klimatångest hos stora delar av befolkningen”, skriver Lundqvist och Widding.”
Det är grafer som den ”skeptiske” forskaren John Christy använde vid ett kongressförhör i USA 2016. De visar temperaturen i troposfären, det vill säga atmosfärsskiktet närmast jorden upp till ca 15 km:s höjd (50 000 feet anges) och inte vid jordytan.
Men det är inte problemfritt att ta fram korrekta mätdata från troposfären. Satelliterna mäter inte temperaturen direkt utan den registrerar mikrovågsstrålning hos syremolekyler som varierar med temperaturen. Det krävs sedan en algoritm/klimatmodell för att översätta detta till en temperatur då rådata även måste korrigeras för satellitens drift i höjd, störningar från stratosfären som kyls ner och så vidare.
Christy sammanställer (ihop med Roy Spencer) temperaturdata från dessa satellitmätningar i vad som kallas UAH-mätserien (universitetet i Alabama Huntsville). ”Klimathotsskeptiker” brukar nästan undantagslöst använda denna mätserie (ger lägst ökningstakt) eftersom mätserier från jordytan påstås vara manipulerade för att visa en uppvärmning.
Det brukar ofta sägas att satellitdata är de bästa data som finns, vilket definitivt inte alla håller med om. Lyssna på vad några forskare anser om detta:
Det är heller ingen hemlighet att modellerna inte helt lyckats prediktera temperaturen i framförallt den tropiska delen av troposfären. Det påstådda mörkandet är dock så dåligt utfört att IPCC råkade få med det här i summeringen av IPCC WG1AR5 från 2013:
”Most, though not all, models overestimate the observed warming trend in the tropical troposphere over the last 30 years, and tend to underestimate the long-term lower stratospheric cooling trend.”
Många forskare menar att Christy medvetet har ”fixat till” sin graf så att det visuella intrycket av hur modellerna presterar blir sämre än vad det faktiskt är. Gavin Schmidt (NASA) förklarar på Real Climate vad Christy har gjort för att få fram sin graf. I nedanstående diagram har han använt samma rådata som Christy men utan att gruppera in och ta medelvärden av olika mätserier utan motivering med mera. Det ger en helt annan bild av läget.
Här en bild med några kommentarer av vad som många menar är helt medvetna åtgärder för att framställa en graf som ger en felaktig bild av läget:
Men för att sammanfatta, modellerna över temperaturen vid jordytan presterar bra och ligger inom felmarginalerna. Här bild från senaste IPCC-rapporten AR6 WG1, svart tjock linje=observationer; röd tjock linje medelvärde för modeller, för mer utförlig bildförklaring se här:
Men även alla mätserier från troposfären visar en uppvärmning, det är bara hastigheten som skiljer. Här tabell från BAMS 2018 (notera att även Christy var författare till detta kapitel) som visar att UAH:s mätserie stämmer sämst överens med de mätningar som gjorts av samma område fast med radiosonder (dvs väderballonger):
Klimatkänsligheten är ett mått på hur mycket temperaturen vid jordytan förändras om halten koldioxid i atmosfären fördubblas. Det finns några olika begrepp här men denna artikel handlar om den så kallade jämviktsklimatkänsligheten som brukar betecknas ECS (Equilibrium climate sensitivity). Efter senaste rapporten har IPCC beskyllts för att ignorera ”en av de viktigaste studierna som gjorts på detta område under de senaste decennierna”. Hur är det med den saken?
Båda sidor om åsiktstaketet är i princip överens om att en fördubbling av CO2 i atmosfären leder till cirka 1°C uppvärmning. Bråket handlar nästan uteslutande om vad detta får för följdeffekter. En högre värme ger t ex mer vattenånga i luften, vilket i sin tur påverkar molnbildning som kan skapa både en nedkylande och uppvärmande effekt beroende på typ av moln och så vidare. Klimatkänsligheten är ett mått på summan av alla dessa effekter.
Det går att beräkna ECS på många olika sätt och det finns hundratals vetenskapliga artiklar om detta (filmen nedan är fyra år gammal, dvs innan senaste IPCC-rapporten):
Ända sen i alla fall Charneyrapporten publicerades 1979 har ”en samlad bedömning” angett det mest troliga värdet på ECS till cirka 3 °C men med ett relativt stort osäkerhetsspann (+/- 1,5 °C) – men det finns studier som hamnat på båda sidor om detta intervall. Till senaste IPCC-rapporten har osäkerheten reducerats med 50% och ECS anges nu till 2,5-4 °C. IPCC skriver också att det är i princip helt säkerställt att den inte understiger 1.5°C men inte helt uteslutet att den kan överstiga 5 °C.
(”It is virtually certain that ECS is larger than 1.5°C.´[…] but currently it is not possible to rule out ECS values above 5°C”).
Det är en sammantagen bedömning utifrån olika metodiker:
IPCC AR6:
Uncertainties regarding the true value of ECS and TCR are the dominant source of uncertainty in global temperature projections over the 21st century under moderate to high greenhouse gas emissions scenarios
Förvillarnätverket Clintel kritiserade som sagt IPCC-rapporten för att ignorera en viktig studie av Lindzen och Choi från 2011 (LC11). Enligt Clintel presenteras där signifikanta bevis för en klimatkänslighet som till och med understiger 1°C (värt att notera: vi har ganska nyligen kommit drygt halvvägs till en fördubbling av CO2-halten som gett en temperaturökning på strax över 1°C, dvs om LC11:s resultat ska stämma får det inte ske någon mer uppvärmning (snarare en nedkylning) fram till ca 2060…):
Men LC11 är i själva verket ”slutet” på en lång verklig vetenskaplig debatt om Lindzens så kallade irishypotes han först presenterade 2001. En lång rad vetenskapliga artiklar har publicerats om detta och LC11 var tänkt att bemöta den omfattande kritik som framkommit. Manuset blev dock enhälligt refuserat av fyra granskare (varav Lindzen hade valt två) hos den ansedda tidskriften PNAS.
Det är inte bara ”alarmistiska” forskare som anser att den inte lyckades bemöta kritiken. Judith Curry skrev på sin blogg: ”With regards to the scientific merit of the paper, the PNAS reviews were actually quite thorough and do not seem unfair to me; they raise many valid concerns. LC chose not to submit a revised version to PNAS and instead went with another journal.”
Men istället för att bemöta oklarheterna valde L&C att skicka manuset till en ganska okänd koreansk tidskrift som också antog det och publicerade. Det är alltså enligt Clintel den viktigaste artikeln om detta under senaste decennierna.
Och IPCC har heller inte ignorerat den publicerade LC11. I förra IPCC-rapporten AR5 från 2013 motiveras det i både kapitel 7 och 10 varför slutsatserna i LC11 inte håller. Läs mer om Lindzens irishypotes här.
Ett tydligt exempel på hur denna debatt aldrig kommer vidare.
Avslutar med ett exempel på hur man inte bara kan ta första bästa bild från internet och blint lita på att den är sann.
I en intervju i högernationalistiska SwebbTV 2020 valde Elsa Widding (SD) nedanstående bild för att skildra att i princip alla nyare studier visade att klimatkänsligheten var mycket lägre än vad man tidigare trott, åtminstone i det lägre av IPCC:s dåvarande spann på 1,5-4,5C, Likaså förde hon fram att flera nya studier pekade ända ner på 0,3-0,8 °C och menade ”att då är det ju ingen ko på isen.”
Bilden är direkt tagen från en blogg (NoTricksZone) och han har tagit en bild från en artikel skriven av Scafetta (känd ”skeptiker”” i den här debatten). Men bloggaren har modifierat den ursprungliga grafen, originalets axlar innefattar bara det område där det gråa fältet finns med. Alla punkter (=studier) i det nedersta högra hörnet liksom det nedanför det grå fältet, har bloggaren lagt till i efterhand.
Jag har gått igenom en del de artiklar bloggaren har lagt till och det finns en hel del felaktigheter där, läs mer här. Och likaså, Scafetta tycks ha gjort ett urval av befintliga studier i sin originalgraf. (De blå och röda prickarna visar olika storheter, men det får ni läsa i den givna länken.)
Ta en titt på de 142 studier som redovisades i Knuttis review-artikel från 2017 (en överskådlig excelfil hittar du här). På bilden nedan anger prickarna respektive studies bästa uppskattning och strecken är ”osäkerhetsintervallen”. Det här är alltså från samma år som bilden ovan visade att det bara fanns tre studier efter 2007 med kk >3C:
Detta är självklart ingen slump utan helt avsiktligt gjort för att ge en missvisande bild, och det är i princip standard för denna bloggare. Många har visat en lång rad felaktigheter i det han skriver.
Samma bild finns för övrigt med i boken Borde man oroa sig för klimathotet? skriven av Staffan Mörner och utgiven av Widdings egna förlag.
I takt med att västvärldens ekonomier växte så det knakade efter andra världskriget ökade också utsläppen närmast exponentiellt.
Det skapar aerosoler (små partiklar) i atmosfären som reflekterar solstrålar och kan ge en nedkylning. Det var också vad som observerades från 1940-talet fram till 1970-talet. Effekten var tydligast på norra halvklotet (röd linje) där majoriteten av utsläppen gjordes.
Under sjuttiotalet larmades det mycket riktigt om en stundande istid med risk för matbrist osv. I klimatdebatten kan man ofta höra att forskarna var eniga om detta nedkylningshot och ett höhö-ande om att de nu minsann har ändrat sig och larmar om det omvända, förstås i mening att de inte går att lita på.
Men det är helt enkelt inte sant. En genomgång av vetenskapligt publicerade artiklar mellan 1965-1979 visar att en global uppvärmning dominerade även då: 44 förutspådde en uppvärmning, 7 en nedkylning och 20 var neutrala:
Peterson, T. C., Connolley, W. M., & Fleck, J. (2008). THE MYTH OF THE 1970s GLOBAL COOLING SCIENTIFIC CONSENSUS, Bulletin of the American Meteorological Society, 89(9), 1325-1338. Retrieved Dec 1, 2022, from https://journals.ametsoc.org/view/journals/bams/89/9/2008bams2370_1
Så här skrev IPCC-kritiske Richard Lindzen (pdf-artikel) i artikel för Cato Institute:
“Indeed, the global cooling trend of the 1950s and 1960s led to a minor global cooling hysteria in the 1970s. […] But the scientific community never took the issue to heart, governments ignored it, and with rising global temperatures in the late 1970s the issue more or less died.”
1979 publicerades vad som brukar kallas Charneyrapporten, som väl kan beskrivas som den tidens IPCC-rapport, det vill säga en sammanfattning av det vetenskapliga kunskapsläget inom klimatologin. Även om osäkerheterna var stora vad det gällde mycket rådde det inga tvivel om att fortsatta utsläpp av koldioxid skulle ge en uppvärmning.
Så när till exempel Kvartal refererar till en tidningsartikel där någon (oklart vem) påstår att de flesta forskare 1979 var överens om att vi var på väg mot en ny istid så är det helt fel (alltså, det står säkert så i tidningsartikeln, men innebörden är fel).
Kvartal: ”I Expressen den 11 februari 1979 frågade man sig återigen om vi var på väg in i en ny istid: ‘vi är på väg in i en ny kall period’. Läget var illa: ‘De flesta forskare är överens om att vi är på väg mot en ny istid.‘”
Det går att bevisa vad som helst genom att plocka ut väl valda tidningsklipp. Som att forskare under 2010-talet var överens om att det stundade en ny istid…:
Ja, det är faktiskt löjeväckande att försöka likställa det vetenskapliga läget om en ny istid på sjuttiotalet med hur det ser ut om den globala uppvärmningen idag. Läs mer här:
En variant av detta är förfalskade framsidor från Time. Till exempel lade ”Årets svensk 2019” (enligt tidskriften Fokus), Jens Ganman, upp nedanstående bild på sin blogg med en bild påstådd vara från 1977 med varning om en ny istid, jämte en bild från 2006 med varning om det rakt motsatta. Han är uppenbarligen helt medveten om att den är felaktig för han lade även upp en länk varifrån han tagit bilden: Snopes faktakoll men utan att kommentera att den var förfalskad.
Syftet är förstås att höhö-a bort allt som löjlig alarmism ”precis som med istiden på 1970-talet”. Det finns fler Time-omslag som används i samma syfte:
The Big Freeze 1973 handlar om energikris och inte klimatspådomar: ”[…] the Arab states blocked all petroleum shipments to the U.S. in retaliation for American support of Israel. […]”
The Cooling of America 1979 handlar om höga kostnader pga energikris, inte om en ny istid.
Det är lätt att hitta överdrifter åt båda håll i en så här komplex fråga, men det är snudd på aldrig ekonomiska katastrofspådomar (som vi vet varit felaktiga) lyfts fram som alarmistiska: Aktivist i kostym
Några exempel där ovanstående argumentation har använts:
Fick ett infall och påbörjar en adventskalender som alla andra då. Får se om jag ror iland det ända fram till julafton 🙂
Förra året publicerade forskare från NASA en studie där de empiriskt lyckats mäta en ökad växthuseffekt mellan åren 2003-2018:
Kramer, R. J., He, H., Soden, B. J., Oreopoulos, L., Myhre, G., Forster, P. M., & Smith, C. J. (2021). Observational evidence of increasing global radiative forcing. Geophysical Research Letters, 48, e2020GL091585. https://doi.org/10.1029/2020GL091585
Det var faktiskt första gången man lyckats mäta detta på en global skala. De konstaterade att ökade halter av växthusgaser i atmosfären stod för det mesta av den förändrade strålningsbalansen tillsammans med en minskad mängd reflekterande aerosoler.
2015 var första gången man lyckades mäta en ökad väremeåterstrålning mot jordytan orsakad av ökade halter koldioxid mellan åren 2000-2010:
Feldman, D., Collins, W., Gero, P. et al. Observational determination of surface radiative forcing by CO2 from 2000 to 2010. Nature519, 339–343 (2015). https://doi.org/10.1038/nature14240
”These results confirm theoretical predictions of the atmospheric greenhouse effect due to anthropogenic emissions, and provide empirical evidence of how rising CO2 levels, mediated by temporal variations due to photosynthesis and respiration, are affecting the surface energy balance.”
Innan detta har det faktiskt mest handlat om resultat från modellberäkningar när det gäller global skala. Men det innebär inte att man har killgissat sig fram till resultaten. När man för första gången fick möjlighet att mäta den utgående strålningen från jordens atmosfär via satelliter visade det sig att de modeller man tagit fram stämde väldigt bra överens med uppmätta värden. Här syns den teoretiska modellen (prickad linje) jämfört med uppmätta (från 1970):
Men är det verkligen någon som ifrågasätter detta tänker du kanske? Jodå, det finns det (jag skulle tro att det går att hitta enstaka akademiker med avvikande åsikt om precis allt inom forskningen). En är den numera pensionerade matematikprofessorn Claes Johnsson. 2011 skrev han boken Slaying the Sky Dragon – Death of the Greenhouse Gas Theory, tillsammans med exempelvis Tim Ball, en annan kändis i den här debatten (se t ex detta inlägg Nej, Michael Mann fälldes inte för fusk av domstol).
Om jag fattat det rätt menar de att det är atmosfärens täthet som istället bestämmer temperaturen (?). Claes Johnsson verkar inte köpa modern kvantfysik och han ifrågasätter Einsteins relativitetsteorier. Det är bortom min kunskapshorisont att argumentera emot, men så mycket vet jag att det är en extremt udda inställning och det blir en enorm falsk balans att lyfta detta gentemot övriga forskningsvärlden (och det gäller inte bara klimatvetenskapen), inte ens professorerna på Klimatupplysningen eller Roy Spencer ger mycket för dessa hypoteser. Du hittar länkar och mer om detta här.
Även Elsa Widding (SD) har framfört tvivel på klimathypotesen:
Elsa Widding (EW i fortsättningen) säger i intervju i Kvartal 2020 (ca 28,15 minuter in) om ”koldioxidhypotesen”: ”Den är inte på nåt sätt bevisad utan en hypotes bland många andra. Den kanske är sannolik, eller inte, men det finns så många konstigheter med den och många saker som talar emot.”
EW i intervju i Det Goda Samhället 2019: ”Koldioxidhypotesen lades fram redan 1816 [sic] men är fortfarande inte mer än just en hypotes.”
Men det är alltså exempelvis helt på tvärs med de mest säkerställda slutsatserna från IPCC:s rapporter. Och det bygger inte alls enbart på teoretiska modeller.
IPCC AR6 WG1 (ERF=Effective Radiative Forcing dvs respektive ”strålningskällas” drivkraft på uppvärmningen):
Och det var slutsatsen även i 2013 års rapport även om säkerheten i senaste rapporten är större.
Lobbyorganisationen Näringslivets medieinstitut (NMI) ger sig på att granska klimatdebatten igen. De vill ”i några artiklar ge exempel på fällor som lurar i klimatkontexten.” Visst visar de några poänger men klampar omgående ner i egen grop (vilket inte är så förvånande när man ser vem som skrivit artiklarna …)
Får erkänna att jag är rätt skeptisk till NMI efter deras senaste rapport som de menade skulle visa mediers alarmistiska rapportering om havsnivåökningarna. För att komma fram till det var de tvungna att ignorera 75 procent av de undersökta artiklarna och dessutom felklassa flera som jag på måfå valde att läsa. Se min artikel i Aftonbladet här.
Nu börjar NMI med en ”inledningsartikel” med råd till journalister hur de ska titta på grafer och mätserier. Det är förstås bara att hålla med om att man inte ska titta på för korta mätserier som kan vara missvisande gällande långsiktiga trender (hej Monckton och bloggen WUWT!). NMI lägger till att exempelvis kan naturliga cykler oftast bara upptäckas på längre horisonter än 30 år.
De ger ett exempel, som dock inte alls visar det som påstås: ”Här en illustration (HadCRUT) för hur den globala temperaturen förändrats, om den anges som ett löpande 50-årsmedeltal. Det vill säga så att för varje månad ett medelvärde räknas ut för temperaturen under de närmaste föregående 50 x 12 månaderna:”
”The variation shown by the moving 50 yr linear global temperature trend suggests the existence of an 60-65 yr long periodic natural temperature variation.” (text från Humlums sida, ej NMI-artikel)
Bilden är från Ole Humlums blogg och i undertexten föreslås den visa en naturlig periodisk temperaturvariation om cirka 60-65 år, men utan att ge några som helst bevis för detta. ”Nedkylningen” mellan ca 1940-70 var inte ”naturlig” utan berodde till stor del på våra enorma utsläpp. Ungefär 60% av sulfatutsläppen sen 1800-talet skedde under den aktuella nedkylningsperioden, vilket skapade aerosoler i atmosfären.
Och den observante ser också att grafen inte ser ut som temperaturen brukar åskådliggöras:
Det beror på att y-axeln i Humlums graf inte visar temperaturen utan derivatan, det vill säga förändringstakten, grad/år (på samma sätt som hastighetsmätaren i bilen visar km/h och inte km). Allt över nollstrecket handlar alltså om uppvärmning även om det kan se ut som en nedkylning när grafen pekar neråt. Ökningstakten vi ser idag är alltså nästan dubbelt så snabb som 1955. Inte riktigt det som NMI vill säga i sin text.
Ole Humlum är en numera pensionerad geologiprofessor och tillika en av de mer aktiva ”klimathotskeptikerna”. Han är precis som SD:s Elsa Widding med i norska Klimatrealisterne som på sin hemsida 11 apr 2022 deklarerade: ”Vår konklusjon er at […] mer CO2 i atmosfæren ikke fører til observerbare endringer i global temperatur, og at våre utslipp utgjør en liten del av den observerte CO2-økningen i atmosfæren” Helt på tvärs med IPCC alltså.
De är närmast maniska i sitt letande efter naturliga cykler som ska förklara uppvärmningen genom kurvpassning, dvs att leta efter korrelationer utan att ha någon hållbar fysikalisk förklaring till den (dvs det kan mycket väl bara vara ren slump). Det verkar som att i deras ögon är ALLA korrelationer trovärdiga FÖRUTOM den mellan koldioxid och klimatförändringarna.
Humlum, Stordahl och Solheim (alla med i Klimatrealisterne) hade en klimatmodell som byggde på att cykler hos solen och månen kunde förklara temperaturförändringarna och spådde utifrån den att temperaturen skulle sjunka med minst 1C mellan 2009-2020. Så blev som bekant inte fallet.
IPCC anser det är entydigt att den ökade halten av koldioxid i atmosfären beror på mänskliga utsläpp, även IPCC-kritiska forskare som Roy Spencer fnyser åt de som ifrågasätter detta: ”C’mon people, think”.
Men Humlum är trots det av en annan uppfattning. Läs mer här, Humlum avfärdas inte utan argument, bollen ligger hos honom att svara på de påvisade bristerna och varför slutsatserna inte stämmer överens med observationer. NMI anser tydligen hans blogginlägg vara mer trovärdiga än IPCC.
IPCC AR6 WG1 kapitel 9: Global mean sea level (GMSL) rose faster in the 20th century than in any prior century over the last three millennia (high confidence), with a 0.20 [0.15 to 0.25] m rise over the period 1901–2018 (high confidence). GMSL rise has accelerated since the late 1960s, with an average rate of 2.3 [1.6 to 3.1] mm yr–1 over the period 1971–2018 increasing to 3.7 [3.2 to 4.2] mm yr–1 over the period 2006–2018 (high confidence).
NMI lägger fram en mätserie från Stockholm som bevis och även en länk till NOAA som bekräftar det. Man kan tycka att år 2022 borde en journalist som ska ger råd till andra journalister veta att en punkt på kartan inte säger något om en global trend (det vet han förstås). Detta gäller definitivt för havsnivåerna som inte är jämnt fördelat över jorden.
Sen följer en beskrivning om hur svårt det är att bestämma en global havsnivå – som om forskarna inte vore medvetna om det.
NMI hävdar att man inte kan förklara skillnaden mellan satellit- och ”bojmätningarna” och hänvisar till IPCC … men till deras rapport från 2007 (jag läste ärligt talat inte). I senaste IPCC-rapporten skrivs att skillnaderna ligger inom felmarginalerna och både satellit- och ”bojmätning” visar på en acceleration:
IPCC AR6 WG1 kapitel 9.6: ”The SROCC [rapport från 2019] found that four of the five available tide gauge reconstructions that extend back to at least 1902 showed a robust acceleration (high confidence) of GMSL [Global Mean Sea Level] rise over the 20th century”
IPCC AR6 WG1 kapitel 9.6 ”For the common period of 1993–2010, the assessed rate of GMSL rise based on tide gauge reconstructions (3.19 [1.18 to 5.20] mm yr –1) is consistent with the assessment based on satellite altimetry (2.77 [2.26 to 3.28] mm yr –1), within the estimated uncertainties.
The contribution of Greenland and Antarctica to GMSL rise was four times larger during 2010–2019 than during 1992–1999 (high confidence). Because of the increased ice-sheet mass loss, the total loss of land ice (glaciers and ice sheets) was the largest contributor to global mean sea level rise over the period 2006–2018 (high confidence).
NMI: ”I vart fall ger inte heller satellitmätningarna någon statistiskt tillförlitlig indikation om att havsnivåhöjningen skulle accelerera.” Jag antar att man här får välja att tro på det IPCC säger med hög säkerhet eller åsikten hos en lobbyorganisations skribent. För nej, det ges inga mer bevis än så här mer än en bild från NASA över havsnivåmätningarna.
Sveriges radio: – Den havsnivåhöjning som väntas, om vi passerar 1,5 grader, kan räcka för att få flera av öarna att helt försvinna under vatten
NMI menar att detta inte stämmer och att atollöarna i Oceanien tillväxer mer än de tappar storlek. Och här har de en poäng, för visst har det målats upp en bild av att öarna bokstavligen håller på att sjunka ner i havet i ganska rask takt, och dessa länders företrädare har gått på denna linje fullt ut.
Men studier visar att det inte är så enkelt. Här artikel från 2018 i Nature Communications (nej, NMI, det är inte detsamma som Nature …) om Tuvalu:
”Island change has lacked uniformity with 74% increasing and 27% decreasing in size”
Och precis som med ovanstående punkter så är inte heller det här något nytt i klimatdebatten. ”Klimatförnekerimaskineriet” nappade förstås, Washington Times menade att ännu en av Al Gores sagor nu var avslöjad, Spectator tyckte Maldivernas president kunde sälja sin snorkel.
Danske debattören Bjørn Lomborg har använt detta som argument för att tona ner allvaret. Läs forskares kommentarer om hans artikel här (från 2016). De tycks vara trötta på denna typ av cherry picking, öarnas landareal är bara en del av problematiken. Det handlar även om att saltvatten tränger in i färskvattnet och liknande. Likaså bygger framtida tillväxt av öarna på att korallreven mår bra, vilket inte heller är helt självklart med tanke på sjunkande pH och ökande vattentemperaturer.
Det är heller inte bara den genomsnittliga havsnivåökningen man måste beakta, här en studie som säger att samverkan med tidvatten och stormar osv inte är linjär. En ökning av 0,4 m kan vara förödande för låglänta öar.
Vad säger då professor Kench som var en av forskarna bakom artikeln NMI hänvisade till?
The researchers involved in the study later told Germany’s Der Spiegel magazine that they found this polarization unfortunate, as they take global warming very seriously. They were after all not saying that islands are unaffected by climate change, just that in the case of sea level rise things are more complicated than many people seem to think. It is also important to remember that their article solely dealt with sea level rise, which is only one of many effects of climate change, and selected islands in the Pacific.
Det tycks inte gå att komma undan det här att när en del befogad kritik förs fram så kastar många samtidigt ut hela barnet med badvattnet och menar att allt är en bluff.
Om man ska vara petig så sa ju inte heller SR att alla öar skulle försvinna under vatten. Och ibland får media skulden för saker som de aldrig har sagt:
”Efter millennieskiftet har en populär spådom på forskarhåll varit att isen skulle vara smält inom tio år. Men hittills har så inte skett.”
Jag antar att det är en studie som jag skrivit om tidigare (en bit ner i inlägget) när Kvartal körde den välbekanta storyn om hur vi alltid levt under katastroflarm (miljölarm då, alla de andra överdrifterna glöms som vanligt bort). För ja, NMI:s artikel går i samma spår och radar upp tidningsklipp och diverse påståenden om att vi har tio år på oss.
NMI: ”Sammanfattningsvis har prognoserna om den arktiska isens försvinnande visat sig vara falska, gång på gång på gång.”
Jo, i de tidningsklipp som visades och enstaka studier. Men det nämns inget om att det inte alls alltid åt det alarmistiska hållet. Här från IPCC 2007 (bild från Skeptical Science).
”Model projections reported by the Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) in 2007 underestimated the rates of change now observed in sea ice.”
IPCC SROCC 2019:
NMI visar en bild på isläget 14 november och konstaterar ”Att tränga sig igenom här förutsätter assistans av någon rysk kärnkraftsisbrytare. Teoretiskt säkert möjligt. Men politiskt knappast opportunt.”
Så är det säkert. Här får man väl återigen lyssna på en raljerande journalist, diverse uttalanden från tidigt 1900-tal, tidningsurklipp eller på vad IPCC och forskarna säger. Att det går att hitta enstaka studier som pekar i olika riktningar är inget konstigt. Ingen förnekar att det varierar från år till år och inte heller att man inte har full koll på alla detaljer. Det är väl bara att hö-höa på. Nedan en video som visar hur andelen gammal is minskar allt mer:
Jacob Nordangård, är inte heller obekant i det här sammanganget. Enligt text från Klimatupplysningen: ”Jacob är doktorand på Linköpings universitet och har skrivit en studie i vilken han visar att klimatfrågan egentligen handlar om några få internationella tongivande aktörers egna maktambitioner att skapa en världsordning som de själva kontrollerar.”
”Klimatet har blivit vår tids onda fiende och därmed en fråga som alla kan exploatera. En självgående maskin har skapats, och få verkar vilja stoppa den. Klimathotet har blivit så viktigt som födkrok och ideologiskt argument att fakta i målet inte längre räknas.[…]
Men klimathotet har samtidigt drivits fram som ett målmedvetet projekt av grupper som sett dess potential för att befrämja ekonomiska intressen, karriärer och ideologiska eller politiska agendor.
En central roll i denna process har en rad tankesmedjor med stora resurser i ryggen haft, som Council on Foreign Relations, Aspen Institute, Rockefeller Brothers Fund, Brookings Institution, Chatham House, Romklubben och Trilaterala kommissionen, i samverkan med olika FN-organisationer som WMO, UNEP, IPCC och från och med nittiotalet även EU-kommissionen, ett stort antal miljö/lobbyorganisationer som WWF och Stockholm Environment Institute inte att förglömma.[…]
Detta förklarar varför de tongivande miljöorganisationerna efter detta så monotont har hänvisat till klimatet. De skulle riskera sitt stöd annars.
Finns det ett syfte bakom allt detta? Ja, olika syften. Ett, som öppet framförs av de nämnda tankesmedjorna, är att driva fram en globaliserad värld inte bara ekonomiskt utan också politiskt. Människor inom vänstern och miljörörelsen vill ha globala avtal av miljö- och klimatskäl. Internationella organisationer som FN och EU ser vägar till att stärka sin makt på bekostnad av nationalstaterna.
Om vi nu ska leka den leken: lobbyorganisationer brukar inte göra saker gratis. Säkert inte heller Näringslivets medieinstitut. Man kan ju undra vilken klient som vill betala för den typen av artiklar som beskrivits ovan? Jaja, vet inte om jag bryr mig, ni får fantisera fritt eller låta bli.
Det finns bara en sak som är säker, vad vi än gör – eller inte gör – så kommer det att gå åt helvete. USA:s bil- och petroindustri kollapsade ju när blyfri bensin skulle införas
Tyskland och Frankrikes kemiindustri rasade ihop samtidigt med ländernas BNP när EU:s nya kemikalielagstiftning REACH infördes
Eller kanske inte, för så blev det ju förstås inte.
Av någon anledning anklagas kampanjer likt dem ovan sällan för att vara alarmistiska eller för att vara drivna av aktivister utan av realister. Detta gäller även inom klimatdebatten.
Kyotoavtalet, som sammanställdes 1997 och trädde i kraft 2005, hade som mål att de årliga globala utsläppen av växthusgaser skulle minska med minst 5,2 procent från året 1990 till perioden 2008-2012.
Avtalet motarbetades hårt av samma grupper som också gjort allt för att sprida tvivel om IPCC och deras slutsatser. Den amerikanska tankesmedjan Competitive Enterprise Institute (CEI) var – och är – en central spelare i denna fars. Svenska tankesmedjan Eudoxa AB fick 2007 CEI:s tillstånd att översätta och publicera rapporten Vad varje europé bör veta om global uppvärmning (web archive) skriven av aktivisten Iain Murray, även aktiv inom fossildrivna Cooler Heads Coalition.
Enligt rapporten skulle det självklart gå åt helvete för EU om vi uppfyllde Kyotoprotokollet (ref 22 nedan är en rapport från en frihandelstankesmedja: Thorning, M., “Kyoto Protocol and Beyond: Economic Impacts on EU Countries”, International Council for Capital Formation, oktober 2002:
:
Gunnar Hökmark drev tankesmedjan European Enterprise Institute och i deras tidskrift från 2004 (sid 16) tas denna rapport upp som bevis för att Kyotoprotokollet kommer bli en ekonomisk katastrof för EU.
Även om gällande SOP föreskriver att det per definition endast är miljöaktivister som kan vara alarmister, så kunde man ju för skojs skull kolla upp dessa aktivisters, förlåt realisters, spådomar…
Hur gick det med BNP?
Ganska okej. Och arbetslösheten?
För Spanien brakade det tokrätt åt skogen, men det beror, liksom hacken i BNP-kurvorna, på den finansiella krisen och har inte med Kyoto att göra. (Men vad du än gör, kom inte på idén att kritisera finansmarknaden och lånekarusellen som snurrar ända upp till stratosfären…)
Och utsläppen då? Ja, det verkar som att EU till och med överträffade målen. EU hade lovat 8% minskning mellan 2008-2012, vilket i verkligheten landade på 12 %.
Jamen vi har ju bara exporterat utsläppen säger du. Nej, det verkar inte så, här är även de konsumtionsbaserade utsläppen med (per capita följt av absoluta värden):
För de nämnda länderna:
Det går alltså åt rätt håll för EU, även om det går i allt för sakta mak. Det är i princip bara transportsektorn som ökar:
Jag tvivlar inte på att det kommer hojtas om Jamen… orsak-och-verkan då?… om vi inte sänkt utsläppen hade BNP stigit ännu mer och så vidare … allt för att trolla bort att CEI:s spådomar slog helt fel.
Detsamma gäller Gunnar Hökmarks farhågor – ja, under sin tid som EU-ledamot startade han tankesmedjan European Enterprise Institute som bland annat stred emot Kyoto. Han anställde en av den här farsens värsta aktivister, Chris Horner – även han advokat för Cooler Heads Coalition och avlönad av CEI (samtidigt som han var med i Hökmarks gäng. Nej, vi vet fortfarande inte vilka som finansierade deras verksamhet, vilket borde varit en självklarhet när man är förtroendevald och dessutom vice ordförande för EPP – EU:s största politiska gruppering).
[Tillägg 15/11]:
I ett policydokument om Kyoto beskriver Horner det som att EU mest leker med siffror, myglar med baslinjer för att lättare kunna utropa hur duktiga de är och att man flyttar runt enskilda länders bra resultat och mörkar andras. T ex nämns Sverige och Storbritannien medan ”The charts for Italy, Spain, Portugal, Greece, Ireland, Finland and others are not nearly so rosy.” Vi kan väl titta efter:
Det verkar onekligen som att det går åt rätt håll, eller i alla fall inte åt fel håll, även där efter Kyotoprotokollet började gälla.
”Jamen, det är ju Kina som släpper ut mest, innan DE gör något ska vi inte göra något alls!” Nä, för då går det ju åt helvete.
Bjørn Lomborg: Fler isbjörnar och färre bränder. Larmen om alla hot mot miljön och planeten utelämnar hur mycket som blir bättre i takt med att vi blir rikare.
Så lyder rubrik och inledning till Lomborgs senaste alster på SvD:s ledarsida. Han är en dansk opinionsbildare (driver tankesmedjan Copenhagen Consensus Center) som tycks ha fri tillgång till alla världens konservativt/marknadsliberalt inriktade ledarsidor – och SvD:s är inget undantag. I grunden är han statsvetare som inte ifrågasätter uppvärmningen men larmar om att det kostar för mycket att göra något åt det (”ej kostnadseffektivt”).
Visst kan det behövas folk som är lite motvalls och ger kritik till klimatdebatten men få har väl blivit så ofta påkommen med felaktigheter, vilseledande statistik och tvivelaktiga källor som Lomborg. Han är energisk som få, upprepar sina budskap om och om igen och jag har aldrig sett honom backa från ett enda uttalande eller på något sätt tagit åt sig av den omfattande kritik han får. Läs mer Ja, Lomborg bör tas med stora nypor salt
Här följer några exempel från den senaste SvD-artikeln:
Visst har han rätt i att media gärna gottar sig i undergångsrubriker (inom alla områden), men det är inget giltigt skäl till att slira på sanningen i det man själv skriver, särskilt när man vill verka utifrån att vara forskare. Och det handlar inte om oskyldiga misstag som vi alla gör till och från. (Han är dessutom själv ganska duktig på att trycka på hur illa det kommer gå om vi åtgärdar utsläppen). Lomborg:
Här skriver han om att arealen som brinner varje år minskar globalt sett. Det är visserligen sant och även IPCC påpekar det (även om jag inte kollat siffrorna han nämner), men …
Orsaken till nedgången beror främst på en nedgång i Afrika eftersom människan där förändrat landskapet och minskat avsiktliga bränder som ofta anlagts vid jordbruk. Länk till nedanstående klipp med fler kommentarer från forskare om detta:
IPCC konstaterar samtidigt att skogsbränder i den boreala zonen har blivit större och förekommer mer frekvent. IPCC AR6 kap 2:
”The boreal zone is also experiencing larger and more frequent fires, and this may increase under a warmer climate […] Box 4: Fire weather season has already lengthened by 18.7% globally between 1979 and 2013, with statistically significant increases across 25.3% but decreases only across 10.7% of Earth’s land surface covered with vegetation. Even sharper changes have been observed during the second half of this period (Jolly et al. 2015).[…] Fire frequencies under 2050 conditions are projected to increase by approximately 27% globally, relative to the 2000 levels”
Man kan kanske tro att hyperlänken i Lomborgs kommentarer ”Modeller visar” skulle gå till en vetenskaplig artikel eller liknande som faktiskt visar på det han påstår. Men icke. Det är till hans egen debattartikel i Wall Street Journal, jag hittade dock inget där som skulle bevisa några modellresultat…
Lomborg/SvD:
Så vilka är dessa högljudda miljöaktivister som utropade att Stora Barriärrevet höll på att dö ut? Man får väl förmoda att Lomborg syftar på det som länkas till under ordet ”högljutt”? Det är alltså en vetenskaplig artikel i den ansedda tidskriften PNAS:
De redovisar data från undersökningar som sträcker sig över nästan tre decennier vilka visar en nedgång i koralltäckningen. Jag tycker du kan klicka dig dit själv och läsa vad de skriver om huruvida revet är nära på att dö ut på grund av korallblekning (hela artikeln är tillgänglig), här en mening från sammanfattningen:
”Tropical cyclones, coral predation by crown-of-thorns starfish (COTS), and coral bleaching accounted for 48%, 42%, and 10% of the respective estimated losses, amounting to 3.38% y−1 mortality rate. Importantly, the relatively pristine northern region showed no overall decline.”
Inte riktigt vad Lomborg påstår. Det är fan pajasaktigt att kalla dessa forskare miljöaktivister i nedlåtande ton. Vad det gäller dödsrunan i The Guardian, här är länken, det var en lång artikel med fina bilder, men jag orkade inte läsa den för tillfället.
Och det här med en rekordstor koralltäckning i år. SvD:s ledarsida och Lomborg framställer det nästan som ett scoop och brer på med ett separat citat i stora bokstäver! Ungefär som att två tappra forskare ska ha avslöjat information som någon (oklart vem) skulle ha försökt hålla hemlig.
I verkligheten utanför konspirationsbubblan är ”scoopet” resultatet från ett övervakningsprogram som pågått i över 30 år och är redovisat i en årlig rapport. Projektet drivs av Australian Institute of Marine Science, AIMS (ja, tre av de fyra ”högljudda miljöaktivisterna” bakom ovanstående PNAS-artikel var (är?) knutna till AIMS).
Men visst, det stämmer att det var rekordnivåer av hårdkoraller i norra och centrala delar av revet (södra delen hade minskat något) och många har säkert inte hört talas om det (?). Men finns det något mer man kanske ska beakta innan man ropar hej?
För det första är det endast en sorts snabbväxande hårdkorall som står för det mesta av ökningen. Tyvärr är de också de mest sårbara för korallblekning, stormar och törnekrona (som äter koraller), dvs det kan gå snabbt att radera uppgången.
”As recorded previously, most of the recovery was driven by increases in the fast-growing Acropora corals, which have proliferated across many GBR reefs. Once established, these corals enter an exponential growth phase that rapidly increases measures of percent hard coral cover, as documented in this year’s results. However, they are particularly susceptible to wave damage, like that generated by strong winds and tropical cyclones.
They are also highly susceptible to coral bleaching and are the preferred prey for crown-of-thorns starfish. Therefore, large increases in hard coral cover can quickly be overturned by disturbances on reefs where Acropora predominate.”
Och för det andra finns det andra oroande trender. I år var första gången en omfattande korallblekning inträffade trots att det var ett La Niña-år, vilket är den kalla fasen i den så kallade ENSO-cykeln (ändrade havsströmmar i tropikerna enkelt uttryck). Normalt sett sker blekningarna under dess varma fas, El Niño. Den ackumulerade värmen i år var dock inte så hög att man hade förväntat sig någon omfattande död. Men så här ser utvecklingen ut vad det gäller förhållanden som ger korallblekning (GBR = Great Barrier Reef), tillfällena kommer allt tätare och chansen till återhämtning minskar:
Till det kan läggas att även vattenkemin håller på att förändras med sjunkande pH på grund av koldioxiden. Läs vad IPCC skriver om korallreven i IPCC AR6 WG2 kapitel 3.4.2 sid 410.
Klart man inte ska överdriva, men att stirra sig blind på enstaka positiva tecken blir lätt Bagdad-Bob-retorik. Inget nytt för Lomborg dock, ett klassiskt klavertramp från 2008 då han tyckte att vi inte skulle fokusera på havsnivåökningarna när data faktiskt visade på en nedgång:
Lomborg/SvD:
Det är helt sant att Al Gore i sin film felaktigt angav att man hittat isbjörnar som drunknat på grund av att det inte fanns någon is att kravla upp på (i verkligheten handlade det sannolikt om att de drunknat i en storm).
Det är också sant att diverse tårframkallande bilder med till synes svältande isbjörnar har spridits med budskapet att isbjörnarna är akut utrotningshotade. Så är inte fallet, den är klassad som sårbar i IUCN:s röda lista och minskad havsis anges som största hotet. Här är en bra artikel om problematiken med att överdriva hotbilden.
Men det betyder inte att det är problemfritt och att man därför kan ljuga åt andra hållet.
Lomborg påstod i sin bok Cool It! från 2007, precis som i SvD-artikeln nu, att det fanns 5000 isbjörnar runt 1960 och att det nu finns +20000, det vill säga att isnallarna stortrivs och det är ingen fara. Peter Dykstra på CNN försökte ta reda på var uppgifterna kom ifrån och kontaktade Lomborg, som i boken bara hade refererat till ”Krauss 2006”.
Det visade sig vara tidningsartikel i New York Times men vid förfrågan kunde journalisten Krauss inte komma på varifrån han hade fått uppgifterna (”det var allmänt känt typ”).
Senare mejlade dock Lomborg en ny referens till Dykstra: en rapport från Rysslands jordbruksdepartement skriven av Uspensky. De hade undersökt några isbjörnspopulationer i dåvarande Sovjetunionen och sen extrapolerat siffran till resten av Arktis och kommit fram till ungefär 5000 nallar runt 1960-talet.
Annars brukar det vara zoologen Susan Crockford som det hänvisas till (och förstås: i egenskap av den enda som vågar ”säga som det är”™ har hon tydligen fått en liten månatlig peng av fossildrivna Heartland Institute). Hon har skrivit artiklar utgivna av lobbygruppen GWPF + en bok och varit inblandad i diverse ”akademiska isbjörnsbråk”. Hon försvarar i alla fall Uspenskys siffra på 5000 isnallar runt 1960-talet.
Men kollar man vad isbjörnsforskare säger tycks de vara rörande överens om att det inte finns data från 60-talet för att säga varken bu eller bä. Här en reviewartikel från 2018. Att stammen växte på 70-talet kan till stor del härledas till jaktförbud och så här såg det ut från senaste räkningen:
Några populationer växer, andra minskar medan för de flesta saknas tillförlitlig data för att avgöra trenderna. Man vet m a o ganska lite om populationerna men det skiter Lomborg fullständigt i, han är bara ute efter att opinionsbilda och använder de siffror som passar in.
Sen kommer det här med att fler dör av kyla än av värme, men det är som att jämföra äpplen och päron. Dödsfall i samband med värmeböljor kommer ganska direkt och kopplingen till temperaturen är tydlig. Så är inte fallet med dödsfall relaterade till kyla. Flera studier visar att den pågående uppvärmningen inte alls kommer ”spara liv”. Läs kommentarer från forskare på området här.
Visst har människans tillvaro på jorden blivit bättre precis som Lomborg säger. Han tar upp luftföroreningar som tidigare krävde mängder med liv även i Europa har minskat. Betänk då att utsläppsminskningar av både svavel och freoner har kommit till genom en enorm kamp mot exakt samma organisationer och ofta samma personer som inte accepterar IPCC::s slutsatser om klimatet, inte för att samhället åstadkom det av sig självt genom att vi blev rikare.
Nu orkar jag inte mer 🙂
Här finns fler inlägg jag skrivit om Lomborg, här en video om hur Lomborg vill prata ner elbilar med hjälp av cherry picking.
Det är sällan debattinlägg i Riksdagen väcker sådan uppmärksamhet som det Elsa Widding (SD) höll häromdagen. Hon menade (som alla redan hört) att klimatmålen var kontraproduktiv symbolpolitik och att det inte fanns vetenskapligt stöd för en klimatkris. Läs vad några klimatforskare anser om detta på Källkritikbyrån: Forskare om Elsa Widdings uttalanden i riksdagen: Felaktig bild
Om man vill kalla det en kris eller inte är ju en värderingsfråga. Efteråt har sociala medier flödat av berömmande ord i stil med att äntligen berättar en utbildad och påläst person vad som *egentligen* står i IPCC-rapporterna (till skillnad mot den ljugande mainstream media).
För det är ju vad Widding själv påpekar att hon gör, det vill säga accepterar slutsatserna i IPCC:s rapport WG1 (den delrapport som hanterar fysiken bakom klimatförändringarna). Jag har visat gång efter annan att så är inte fallet. Det visste SD om redan innan hon blev uppsatt på deras riksdagslista och enda anledningen till att hon fick den platsen är att föra ut just det budskap hon gjorde i sitt anförande. Allt annat är bara trams och att helt inkompetensförklara SD:s ledning.
Martin Kinnunen kontrade med att det är han som ansvarar för SD:s klimatpolitik och partiet hade inte granskat Widdings anförande.
Hoppas media kan se igenom denna charad, för finns det något som ens antyder att SD accepterar IPCC:s slutsatser? De röstade som enda parti emot Parisavtalet, säger sig nu stå bakom det men vill inte genomföra någon åtgärd för att leva upp till det (förutom kärnkraft då), det enda som hörs är tomma ord. Widding säger att klimatfrågan gör att alla andra miljöfrågor hamnar i skymundan. Jag hittade dock inte en enda punkt i SD:s valmanifest som riktade sig mot detta (heller).
Efter IPCC släppte sin senaste rapport AR6 WG1 i augusti 2021 valde Widding att kritisera den utifrån förvillarorganisationen Clintels rapport (hennes video nr 44). Under våren 2021 lyfte hon fram deras ståndpunkter även i exempelvis video nr 38. Som jag har redovisat tidigare går det inte att acceptera BÅDE IPCC:s och Clintels slutsatser – de är varandras motsatser i det mesta!
SD är medlemmar i European Conservatives and Reformists group in the European Parliament (ECR). Deras representanter är enligt ECR:s hemsida:
Peter Lundgren som i utfrågning inför EU-valet 2019 förde fram att det inte skett någon uppvärmning på 18 år. Samma år ordnade ECR en session i EU-parlamentet med rubriken: There is no climate emergency. Underlag? Clintel förstås (bild från Twitterinlägg):
Kommentar om Clintels upprop från klimatforskare: Climatefeedback här. Ja, det är exakt samma upprop som Widding både har skrivit på och använder som ”faktaunderlag” i sina videor jag refererade till ovan.
Clinteluppropet: ”Klimatpolitiken måste respektera vetenskapliga och ekonomiska realiteter”
Tidöavtalet om klimatpolitiken: ”Politiken måste stämmas av mot forskningen samt baseras på fakta.”
Fascinerande att man kände behov av att precisera detta. Om man vill kan man ju spekulera i korrelationer här men vem är jag att göra det…
Jaja, vad jag vill ha sagt är att jag hoppas media inte enbart gräver ner sig i Widdings uttalanden utan belyser att inte heller SD som parti tycks acceptera IPCC:s slutsatser (mer än som läpparnas bekännelser). Med det sagt är det förstås viktigt att sakligt bemöta tokigheter. Så nedan följer några kommentarer på Twitterinläggg från Widding efter riksdagsanförandet.
I en video lägger hon upp följande bild som ska visa att det var varmare förr. Bilden verkar tagen från bloggen WUWT (?). En omtalad graf med rekonstruerad temperatur utifrån från en isborrkärna på Grönland (blå linje) har klistrats ihop med en global medeltemperatur uppmätt med termometer (röd linje). Så kan man helt enkelt inte göra och den är helt missvisande.
(Läs gärna om efterspelet till mitt Aktuelltinslag där jag påtalade detta vanliga grepp om Grönlandsgrafen och Widdings påstående i anmälan till Granskningsnämnden att hon aldrig använt denna graf felaktigt…).
På Twitter fick hon mothugg från Mathias Cederholm som konstaterade att det går helt på tvärs mot IPCC:s slutsats (som hon samtidigt säger sig stå bakom):
Jag förklarar nedan varför svaret är anmärkningsvärt och varför nedanstående tillägg gör saken än värre:
Widding med flera gillar att påstå att det som står i IPCC:s Sammanfattning för beslutsfattare (förkortat SPM i Widdings svar) inte stämmer överens med det som står i huvudrapporterna. De har dock svårt att lägga fram bevis för detta: Är IPCC:s sammanfattningar politisk propaganda?
Det gäller även denna gång, grafen med temperatur från de senaste 2000 åren finns även i huvudrapporten, här är en version:
Widding brukar hänvisa till Fredrik Charpentier-Ljungqvists (FCL) bok från 2009: Global nedkylning. Klimat och människa under 10000 år. FCL är docent i både historia och i naturgeografi. I hans vetenskapliga artikel från 2009 redovisas en rekonstruktion av temperaturen 2000 år tillbaka i tiden på norra halvklotet, tropikerna exkluderat. Framförallt ses en varm medeltid vilket brukar lyftas fram som att den går emot tidigare forskning som ”alarmisterna” publicerat, vilket i förlängningen då visar att nuvarande uppvärmning inte är något anmärkningsvärt.
Men det nämns i FCL:s sammanfattning att så inte är fallet även om det skiljer i detaljer: ”Our temperature reconstruction agrees well with the reconstructions by Moberg et al. (2005) and Mann et al. (2008) with regard to the amplitude of the variability as well as the timing of warm and cold periods” De har ju heller inte undersökt exakt samma yta av jorden.
Nedan gestaltat av Skeptical Science, där FCL:s graf är inritad i samma diagram som Mann och Mobergs rekonstruktioner:
2017 gav FCL ut en ny bok Klimatet och människan under 12 000 år vilket fick Klimatupplysningen att tjura ihop då FCL nu tycks acceptera IPCC:s slutsatser (jag har själv inte läst den). Ingemar Nordin:
”Ann ger boken en rejäl genomgång, särskilt vad gäller Fredrik Charpentier Ljungqvists syn på den brännande frågan om vår moderna globala uppvärmning. Jag förstår hennes besvikelse. Ty författaren argumenterar inte för sin ståndpunkt härvidlag utan köper helt enkelt IPCCs rapport från 2013 rakt av.” (läs recension här)
Vidare kan man konstatera att den hockeyklubbsliknande graf som redovisas i IPCC:s senaste rapport är en rekonstruktion av en global medeltemperatur (inte norra halvklotet som är de vanligast förekommande). Den bygger på en artikel från nätverket Page2k från 2019. Och FCL är en av författarna. Jag fick inget svar på om han fortfarande ska anses som en trovärdig källa?
Widding väljer dock att istället för IPCC hänvisa till ett blogginlägg av McIntyre. Det hela handlar om en evighetslång historia om huruvida den medeltida värmeperioden har fuskats bort av mainstream forskare och Michael Mann i synnerhet: Medeltida värmeperioden och Manns hockeyklubba
Widdings kommentar om detta ”Hockey klubban är inte seriös ochhar under många år varit föremål för diskussion och till och med rättsprocess om jag inte minns fel. Många välkända klimatforskare anser att den är ett falsarium.”
Det visar tydligt varifrån hon hämtar sin kunskap. Den där rättsprocessen handlade om ett förtalsmål och hade inget med att hockeyklubbsgrafen skulle ha avslöjats som fusk att göra. Men det är en aldrig övergående myt som fortfarande valsar runt (läs Nej, Mann förlorade inte o domstol, där hittar du även länk till domstolsutlåtandet):
Jaja. Förhoppningsvis är opponenter och media pålästa och kan förhålla sig sakliga (allt annat är kontraproduktivt) för så här kommer det fortsätta. Saker kommer tas ur sitt sammanhang, siffror kommer rabblas och det kommer påstås att media och alarmister enbart hänvisar till ett numera osannolikt (men inte omöjligt) värstascenario.
För övrigt är det intressant att se hur SD tycks följa Steve Bannons mall till punkt och pricka:
Steve Bannon: Bannon told Lewis. “The real opposition is the media. And the way to deal with them is to flood the zone with shit.”
En slump?
PS (notera att IPCC i sin sammanfattning inte ens redovisar värstascenariots övre gräns, i motsats till vad som ofta påstås, dvs satt de enbart skulle fokusera på detta).
Maths Nilsson, författare 