Claim: ”All climate models are crap and they have never even come close to showing what then became reality. Global warming has stopped and we are facing a cooling due to natural cycles. At least soon, very soon.”
Yes, that’s how it has sounded for a couple of decades now and it may well be appropriate to highlight considering that they rarely have to ”be accountable” for their firm statements while the IPCC gang is mocked, preferably with graphscomparing apples and pears.
First, a compilation of how the ”IPCC gang’s” climate models have performed (or read on Carbon Brief):
From IPCC AR6 report:
And here are some examples of predictions from so-called climate skeptics:
1998: Geologist Easterbrook predicts that the 21st century will begin with 30 years of cooling based on correlation to ”natural cycles”, read more on the blog WUWTOutcome: No.
1999: Climate scientist Patrick Michaels at the Cato Institute predicts a statistically significant cooling between the peak year of 1998 (severe El Niño) and 2008. ”Second, I’ll take even money that the 10 years ending on December 31, 2007, will show a statistically significant global cooling trend in temperatures measured by satellite.” Outcome: No.
2001: Physicist Fred Singer argues in Voice of America that there has been no warming since the 1940s and that we will hardly see any in the foreseeable future either. Outcome: Wrong.
2001: Geologist Easterbrook (again) believes that the global cooling will start in 2007 (± 3-5 years). WUTW.Outcome: No.
2002: The think tank ACCF, with substantial conflicts of interest in the form of financing from oil companies, formed the subsidiary ICCF, which opened an office in Brussels and lobbied against the Kyoto protocol. One report predicted that in Germany alone, the number of jobs would fall ”by 1.0 million jobs annually during the 2008-2012 budget period” and GDP would hit the wall if the agreement was realized. Outcome: No.
(BBC, ABC News, Bloomberg, Reuters, MSNBC News and others relayed the information).
2005: ”Solar scientists” Mashnich and Bashkirtsev believe that lower solar activity would cause the global average temperature to drop and made a bet with climate scientist James Annan on the matter. If the years 2012-2017 were warmer than the years 1998-2003, Annan would win. Outcome: Nope. It was about $10,000, Annan won but the Russian researchers apparently haven’t paid.
2005: Willie Soon predicts, by curve fitting of data, an arctic cooling. : Outcome: Nope (Real Climate)
2007: David Archibald publishes a prediction based on solar cycles that temperatures would drop by 2.1C by 2017. Outcome: No (but maybe it was because he is a CEO from the oil and mining industry and not a climate modeler?)
2008: Easterbrook (again) proclaims that global warming was over, see the blog WUWT. ”The good news is that global warming (i.e., the 1977-1998 warming) is over and atmospheric CO2 is not a vital issue.”Outcome: Wrong.
2008: Ian Plimer and Sir Alan Rudge, two advisers to the lobbying group GWPF, bet £1,000 with James Annan that 2015 would be colder than 2008. Outcome: No.
2008: Bjørn Lomborg, in a way that is customary for him, picks out a couple of years of data to support completely ignoring long-term trends.
2009: Jay Lehr, science director at the Heartland Institute, sits on CNN and tells us that we are in a cooling zone and it will last for a couple of decades. Outcome: No.
2009: Danish astrophysicist Svensmark, known for his hypothesis about cosmic rays/solar activity/cloud formation/temp, points out that a cooling had begun and according to his hypothesis it would continue. Outcome: It didn’t.
2010: Fox News issues a warning for ice age based on a statement from Easterbrook (again). Outcome: No. (2011 was record hot)
2011: McLean of the New Zealand Climate Science Coalition claims that 2011 will be the coldest year since 1956 based on a 2009 article by de Freitas and Bob Carter (”celebrities” in this industry…). Outcome: No.
2011: Loehle and Scarfetta publish an article that shows that the Earth’s climate is cyclical and is controlled by the orbits of Jupiter and Saturn (red below). A cooling down was supposed to start around 2010. ”A 21st Century forecast suggests that climate may remain approximately steady until 2030-2040, and may at most warm 0.5-1.0°C by 2100.” Lunge: Nope.
2011: Meteorologist and frequent TV personality Joe Bastardi predicts an imminent cooling. You know the outcome.
2011: Lindzen and Choi publish an article in a Korean journal (after initially being unanimously rejected in PNAS – two of the reviewers had Lindzen himself recommended). Concludes that a doubling of the carbon dioxide content in the atmosphere gives a warming of 0.5-1.1°C. Outcome: prediction already passed by a long way despite only halfway to doubling.
2012: Solheim, Humlum, Stordahl, 2012 publish an article predicting a cooling of 0.9°C in the northern hemisphere between 2009 and 2020 and a full 3.5°C decline on the norweigian islands Svalbard (based on a curve adaptation model they published the year before). Outcome: No. (all three are members of the Norwegian Climate Realists and are scientific advisors to the lobby group GWPF).
2012: Fritz Vahrenholt publishes the book Die kalte Sonne together with Sebastian Lüning. The book predicts the temperature development based on natural solar cycles until 2030. Outcome: Hm, not so good…
Image from Real Climate. Measurements of global temperature (NASA GISTEMP, moving average over 12 months) compared to the forecast for global temperature by 2030 by Vahrenholt and Lüning, after Figure 73 of their book. (Image by Stefan Rahmstorf, Creative Commons BY-SA 4.0.)
2013: Yuri Nagovitsyn of the Pulkovo Observatory: ‘We could be in for a cooling period that lasts 200-250 years’. The quote is from Forbes and can be found on blogs such as WUWT, Climate Depot (Marc Morano), Electroverse, Heartland and is taken from Voice of Russia so ”of course” it is peer reviwed and fact checked… Outcome: Still warming.
2013: Curry & Wyatts publishes an article with their ”stadium wave” cycle (natural variations in ocean currents, etc.) and argued that the warming was over and the melting of the ice had stopped and that we would have a warming break until about 2030.
Wyatt apparently also said ‘The stadium wave signal predicts that the current pause in global warming could extend into the 2030s,’ Outcome: No.
2013: Habibullo Abdussamatov published an article (in a perhaps not so respected journal) saying that a new Little Ice Age would start in 2015. Outcome: No.
2013: Climate Scientist Prof. Anastasios Tsonis Predicts: ”I would assume something like another 15 years of leveling off or cooling” Outcome: Wrong assumption.
2013: Patrick Michaels bets (again) that ”it’s a pretty good bet that we’re going to go nearly a quarter of a century without warming.” [The Washington Times, 1/17/13]. Outcome: No.
2014: Mechanical engineer and blogger Kevin Long predicts that 2015 will be a warm year, but then comes a ”deep chill”. Outcome: No. 2016 was the warmest year measured so far, and the years after that are in the top five.
2014: The mathematician David Evans presents (not in a scientific article but on his company’s website and on his wife’s JoNova’s blog) his strange Notch-Delay Solar Theory: due to unknown mechanism in the sun’s interior (sort of) the earth is flooded with energy of unknown origin (Force N, D and X) and which has never been measured but for some unknown reason shows a delayed effect of about 13 years (a solar cycle delay). His conclusion was ”and significant cooling, beginning 2017 or maybe as late as 2021”. Later postponed to 2024. Outcome: still waiting.
2015 Astrophysicist Zharkova et alpredict a new ”Little Ice Age” at 2030 based on a new hypothesis about solar cycles. Her predictions (in brown below) were out of phase even then.
2016: Abdussamatov (again). His claim that the Ice Age would begin in 2015 had not been true, now he says that it will start this year instead. Outcome: Nope, again
2017: Nuartev and Nuartev predict cooling, based on solar cycles, ”This actually will lead to a decrease of the temperature of 0.5 – 0.7°C in both averaged solar cycles, in Geneva will decrease to 1.5 °C. ” From the blog NoTrickZone which then posted seven ”new articles predicting global cooling due to solar cycles”. Outcome: Nope.
2019: Klimatsans (Swedish blog) publish a post where retired researcher Nils-Axel Mörner says that the climate runs in 60-year cycles (30 years warming, 30 years cooling) that are controlled by the orbits of Jupiter and Saturn according to the curve adaptation article from Scarfetta (see 2011 above). The attached picture shows that cooling should have started in 2010 so maybe they should have thought about their evidence. Outcome: No.
2020: Lobbyist Patrick Moore retweets a June 14 post about the temperature dropping, perhaps due to the Grand Solar Minimum, supported by a TV report showing that ice has formed in some places during the winter… ”2020 will go down as the year when Grand Solar Minimum started”.
2022: Cancer researcher Javier Vinós, who has ventured into climatology, presented a new hypothesis (Wintergate keeper) that is completely at odds with the IPCC and the whole ”climate research community”. Predictions made in 2022 so far do not seem to be going so well..:
And so on, and on and on and on and on ….
So what to do after predicting an imminent cooling over and over again and it has been exactly the opposite?
Well, you move the goalposts. The deceptive organization Clintel started a petition claiming that there is no climate crisis which most ”celebrities” in this game have signed up to, it states that: ”Therefore, it is no surprise that we are now experiencing a period of warming.”
Go figure!
See also this published article for a review of used climate models since the 70s: We found that climate models – even those published back in the 1970s – did remarkably well, with 14 out of the 17 projections statistically indistinguishable from what actually occurred.
Fredagen den 13:e skrev den pensionerade klimatforskaren Lennart Bengtsson en artikel på SvD:s ledarsida med rubriken Lyssna på experter i stället för aktivister. Han skriver: ”Att klimatfrågan fått en sådan uppmärksamhet kan bero på att många journalister och politiker saknar grundläggande utbildning i naturvetenskap. Denna situation har utnyttjats av vissa klimatforskare som inte tidigare fått tillräcklig uppmärksamhet vare sig av kollegor eller av ledande vetenskapsmän.”Här hamnar man som lekman direkt i bryderier…
(För den oinvigde: Lennart Bengtsson (LB) är lite av en kameleont och har länge ansett att klimatfrågan politiserats av alarmister och odugliga journalister, ofta lyfter han fram och försvarar IPCC, för att i nästa stund ansluta till GWPF som är IPCC:s motsats.)
Bryderiet: ”Alarmistiska” James Hansen är en av världens mest kända och meriterade klimatforskare. Han tycker att det inte larmas tillräckligt. Är det då Hansen som lyckats lura världens okunniga journalister att haussa upp klimatfrågan eller är det Lennart Bengtsson som är frustrerad över att hans åsikter inte får tillräckligt stort utrymme i media?
Så vem ska man lyssna på?
Tja, man kan ju lyssna på båda utan att för den skull lita blint på att allt de säger och försöka avgöra vad som bara är åsikter och vad det finns vetenskapligt stöd för (inte lätt). Som inom alla vetenskapsgrenar bör man inte lägga alla ägg i en korg, vetenskap handlar inte om åsikter utan vad som kan bekräftas och dokumenteras i vetenskapliga rapporter (just därför är IPCC-rapporterna så viktiga för det saknas inte åsikter inom akademin…). Hansens senaste publicerade artikel har exempelvis debatterats friskt och också kritiserats av t ex ”alarmistiske” Michael Mann.
Vad säger LB?
Vi kan väl börja med att vad både Hansen och Bengtsson håller med om. LB skriver på Kvartal: ”Det stora flertalet naturvetenskapliga forskare och experter med relevant kunskap inom meteorologi och klimatologi är här nästan undantagslöst eniga med IPCC [att människan är den huvudsakliga orsaken till uppvärmningen].”
LB har likaså i intervju på konspirationskanalen Swebb-TV även påpekat att IPCC:s rapport om den fysikaliska vetenskapen ”är så tillförlitlig som den kan vara.”
Bara där försvinner en hel drös inlägg om klimatdebattens påstådda skevhet. Det gäller Fokus bisarra alternativa genomgång av vad vetenskapen kan bekräfta eller inte, bara två dagar efter IPCC:s senaste rapport och de kom inte till samma slutsats! Det gäller Lena Anderssons förvirrade klimatartiklar på SvD:s ledarsida. Det gäller Jörgen Huitfeldts känslodrivna utspel som det att samhället måste lyssna till kalkonfilmen Climate the movie. Det gäller Bolling och Karlssons nya bok. Det gäller en annan SvD-ledarskribents uppmaning att lyssna på Klimatupplysningen /Clintels förvillande rapport istället för IPCC. Osv osv…
LB tycker till om både det ena och det andra. Ofta handlar diskussionen inte alls om naturvetenskap. I en text på Det goda samhället skymtar hans aversion mot att agera i klimatfrågan fram. Människan har bara att anpassa sig efter ändrade förhållanden, allt annat är att likställa med totalitära staters agerande a la Nazityskland, Kina och Sovjetunionen. Klimatlarmen används som ursäkt för att bilda en totalitär världsregering tycks han mena.
Även en intervju i Sveriges radio handlar mycket om att han tycker att utsläppsmålen är orimliga, och särskilt orimligt är att Sverige skulle agera kraftfullt med tanke på hur bra vi redan är och hur lite våra utsläpp gör på totalen. Det är åsikter han förstås måste få förmedla men det är just åsikter och inte naturvetenskaplig fakta från en expertkommentator…
LB:s hypotes i SvD-artikel är som redan nämnts: ”Att klimatfrågan fått en sådan uppmärksamhet kan bero på att många journalister och politiker saknar grundläggande utbildning i naturvetenskap.”
Det torde vara helt omöjligt att han har lyckats undvika alla de naturvetenskapliga klimatforskare som kämpar med näbbar och klor för att få politiker att lyfta frågan och efterleva Parisavtalet. Oavsett vad man tycker om namninsamlingar skrev flera tusen forskare på upprop om just detta inför senaste COP-mötet.
Och när 2500 tusen korallrevsforskare uppmanar politiker att skydda Stora barriärrevet och i ett öppet brev skriver: ”The letter, which was forwarded to Mashable Australia, warns that coral reefs around the world are threatened with ”complete collapse” in the face of climate change.” – så är det ett budskap från experter och varför i herrans namn skulle journalister inte rapportera om det? Alarmistiskt eller inte, här är LB icke-experten.
Ja, det går alltid att hitta avvikande åsikter. Se exempel här:
“2500 reef scientists from all around the world say the Great Barrier Reef is facing mortal threat from climate change, Peter Ridd says it’s not.
Och det är faktiskt inte så att det LB påstår alltid stämmer överens med IPCC:s slutsatser eller vad experter på det aktuella området säger.
LB har länge argumenterat för (och publicerat studie om) att klimatkänsligheten är låg (det vill säga hur mycket temperaturen förändras vid en fördubbling av CO2-halten i atmosfären). I samma SR-intervju som nämndes ovan säger LB att IPCC angett klimatkänsligheten till 1,5-4,5C, men att det sannolikt ligger i det nedre spannet. Så är dock inte fallet, intervallet ovan är från IPCC:s förra rapport (intervjun gjordes innan nya rapporten). I den senaste rapporten anges att det sannolika spannet är 2,5-4C.
Based on multiple lines of evidence the best estimate of ECS is 3°C, thelikely range is 2.5°C to 4°C, and thevery likely range is 2°C to 5°C. It isvirtually certain that ECS is larger than 1.5°C. Substantial advances since AR5 have been made in quantifying ECS based on feedback process understanding, the instrumental record, paleoclimates and emergent constraints. There is a high level of agreement among the different lines of evidence. All lines of evidence help rule out ECS values below 1.5°C, but currently it is not possible to rule out ECS values above 5°C. Therefore, the 5°C upper end of the very likely range is assessed to have medium confidence and the other bounds have high confidence. {7.5.5}
Och, som sagt, LB förmedlar inte alltid korrekt information. Här några klipp från en intervju i SD:s Riks-kanal från 2022.
(Jo, han hänvisar till att det varit en kall vår (sic)… )
LB anser alltså att det knappt skett några synbara förändringar alls. Och menar att de går så långsamt att vi kommer kunna anpassa oss utan några större bekymmer – det är åsikter han förstås få ha. Men det är verkligen inte bara hysteriska och obildade journalister som är av en radikalt annan uppfattning än LB här. Folk som är experter på området. Områden där LB uttalar sig som lekman.
(Och nej, det är inte mig ni ska lyssna på, det är inte där valet står.)
I en intervju på podden Kvartal menar LB att jorden haft CO2-halter på 1000 ppm i atmosfären för många herrans miljoner år sedan och att dagens nivåer därför inget att oroa sig för. Förhållanden som ingen mänsklig varelse upplevt. Irrelevant argument såvida han inte åtminstone börjar med att förklara varför IPCC:s värstascenario är problemfritt.
LB lyfter även fram att Singapores framgång jämfört med många andra länder i tropiska områden beror på aircondition. Jaha, hur många människor i fattiga länder har den lyxen? Vad hjälper det mot skyfall, torka, inträngning av saltvatten (nej LB, det går inte att jämföra Bangladesh och Nederländerna rakt av och tro att man bara kan slänga upp lite skyddsvallar så är problemet löst).
LB skriver i SvD att klimat brukade vara en naturvetenskaplig fråga och handlade om en sammanställning av väder under 30-50 år. Men: ”Begreppet klimat har kommit att inbegripa mycket annat. I dagens debatt kan det vara nästan vad som helst. Från skogsbränder och översvämningar till utsläpp av växthusgaser eller hållbara byggmetoder.”
Ja. Och? Det är de konsekvenser som följer i spåren av ett förändrat klimat. Det är där politiken kommer in. Det är väl rimligtvis där debatten bör ligga. Inte att det inte sker några förändringar. Särskilt som LB:s enda argument till att inte agera är att vi kan anpassa oss.
Samtidigt har han ju rätt i att det blir lätt att skylla allt på klimatet när det egentligen handlar om politiska beslut (eller oftast icke-beslut) som är grundorsaken till magnituden av naturkatastrofer.
LB skriver: ”I svenska medier tjänar översvämmade gator och villatomter som exempel på framtidens klimat när snarare huvudorsaken här är utökad byggnation och asfalteringen av städerna. På grund av det kan regnvatten från häftiga skurar inte snabbt nog sjunka ned i grundvattnet.”
Forskaren Fredrieke Otto, som utvecklat tekniken bakom de så kallade attribution studies (dvs har klimatförändringarna gjort en specifik väderhändelse mer eller mindre sannolik), brukar utmålas som hysterisk klimataktivist. Men även hon påpekar vikten av att inte skylla alla naturkatastrofer på klimatet. Här en läsvärd artikel i ämnet:
Men med det sagt, saker hänger ihop. Om inga anpassningar görs blir effekten av intensivare skyfall/torka osv än värre. Och även om man tar dessa attribution studies med en nypa salt är mönstret glasklart: en mängd väderkatastrofer har gjorts betydligt mer sannolika på grund av uppvärmningen (om inte omöjliga). Och det är inga hysteriska journalister bakom dessa studier. Självklart måste det få skrivas om.
Carbon Brief, a U.K. website reporting the latest developments in climate science, has mapped over 350 peer-reviewed studies of weather extremes around the world and analyzed the trends. Overall, extreme events have increased in the last 10 to 15 years. 70 percent of 405 extreme weather events were made more likely or more intense by human-induced climate change. 92 percent of 122 attribution studies of extreme heat found that climate change made them more likely or more severe. 58 percent of 81 rainfall studies found that human activity made them more probable or intense. And 65 percent of 69 drought events were also exacerbated by climate change.
Jag avgör inte vem man ska lyssna på. Självklart bör man inte bara vifta bort Lennart Bengtssons påstående utan eftertanke med tanke på hans bakgrund. Men efter år i den här debatten har man hört en hel del häpnadsväckande saker även från professorer. Så även från LB:
Det är ju synd att DDR försvunnit annars skulle man ha kunnat erbjuda enkelbiljetter dit för dessa vurmande socialister. Nu finns det ju tyvärr inte många renläriga länder kvar snart och jag tror väl ändå inte våra romantiska grönkommunister vill ha en enkelbiljett till Nordkorea. Men om intresse föreligger bidrar jag gärna till resan så länge det rör sig om en utresebiljett. Kanske man kunde ordna med en gallupstudie då det inte kan uteslutas att jag underskattat utresebehovet.
Och bevisligen stämmer inte allt LB påstår överens med vad IPCC och vad en enorm majoritet av klimatforskarna har dokumenterat. För mig är det då obegripligt att anse att LB skulle sitta på något särskilt trumfkort varför just han skulle ha rätt utan att backa upp det med fakta.
Jag tycker hans påstående om att inget oroväckande har hänt är dåligt underbyggt och stämmer inte överens med det jag läser ur IPCC-rapporterna. Vidare anser jag att hans uppfattning att det inte är någon större sak att anpassa oss till förändringarna är fromma förhoppningar (ibland med nära löjligt naiva förslag mest baserat på en magkänsla).
Ja, i många av dessa frågor är både han och jag lika mycket lekmän. En fråga som då uppstår: anser LB att han själv är en aktivist man inte ska lyssna på?
En del av mig undrar om det inte är LB som projicerar sin egen frustration när han skriver: Denna situation har utnyttjats av vissa klimatforskare som inte tidigare fått tillräcklig uppmärksamhet vare sig av kollegor eller av ledande vetenskapsmän.
Men det är ju vad jag tycker. Jag är ingen expert. Du får tycka vad du vill.
Jag har läst boken Professionell klimatbevakning med underrubriken Guide för en konstruktiv journalistik skriven av Anders Bolling och Svenolof Karlsson, utgiven av Näringslivets medieinstitut.
Nu har Magasinet Konkret publicerat min recension och den ska vara öppen för alla. Ni som följer min blogg vet att jag kanske inte är världsbäst på att skriva korta inlägg 🙂 men jag tycker det krävs en del utläggningar för att göra en recension någorlunda meningsfull. Så även om recensionen var ordrik så fanns det en hel del som jag kladdat ner som inte fick plats. Och när jag ändå skrivit texten kommer det här.
Först: Angående tabellen som nämns och inte kom med på bild, så ser den ut så här:
I recensionen beskrev jag vilken information som inte fanns med i denna kontrovers och att det var helt avgörande att känna till om man vill förstå varför debatten blivit så polariserad. Vad som inte fick plats var fortsättningen: Och något att tänka på när man läser Bolling/Karlssons kommentar om att ”klimatkatastrofismen trängt ända in i rättsväsendet”.
Mann vann nyligen ett förtalsmål där han tilldömdes skadestånd på en miljon dollar från vad författarna beskriver som ”två bloggare” och att Mann har hela ”etablissemanget i ryggen”. Vidare att domen uppmuntrat forskare i andra discipliner att flagga för att de också kommer ”stämma andra forskare och debattörer för att de inte håller med dem.”
Det låter som ett diplomatiskt formulerat eko från hur det låter på nätet: ett hot mot yttrandefriheten, etablissemanget bygger murar runt pk-forskarna och så vidare.
Om straffet är rättvist har jag ingen åsikt om men det handlar inte om att ”inte hålla med”. Mann säger sig ha missat forskningsanslag på grund av fuskanklagelserna och utöver uppenbart falska anklagelser om fusk hade de liknat Mann med en dömd pedofil. De var heller inte vilka ”bloggare” som helst utan anställda av tankesmedjan CEI, som varit drivande i att sprida desinformation i klimatdebatten, respektive den konservativa tidskriften National review.
Det är tjugo år sen den här kontroversen tog fart och trots att det är väl utrett att Mann och hans kollegor inte fuskat är det anklagelser och rykten som aldrig dör på nätet och hålls vid liv i texter som Bolling/Karlsson förmedlar.
Bolling/Karlsson beskriver återkommande att IPCC beskylls för att vara en politisk organisation och inte vetenskaplig. Nedanstående fick inte plats:
Författarna påstår vidare att IPCC gjorde en 180-graderssväng efter politiska påtryckningar i och med publiceringen av sin andra rapport 1995. Detta för att de i rapporten Sammanfattning för beslutsfattare lagt till att människans effekt på klimatförändringen var urskiljbar (discernable). Det var alltså det sista ordet allt hängde på.
Vad läsaren inte får reda på är att dessa anklagelser om fusk och korruption, som slogs upp stort i åtminstone amerikansk media, initialt kom från Frederick Seitz och lobbyorganisationen Global Climate Coalition (GCC), som bildades med uttalat syfte att hålla USA borta från begränsande klimatavtal. De flesta ”kändisskeptiker” i klimatdebatten stämde in i kören.
Inför mötet där Sammanfattningen för beslutsfattare skulle färdigställas fanns en draftversion. I den löd formuleringen: “Taken together, these results point towards a human influence on climate.”
Inblandade beskriver att alla, även de trettiotal forskare som medverkade, var överens om att de behövde lägga till ett beskrivande ord om hurstor påverkan var. Det blev: “The balance of evidence suggests that there is a discernible human influence on global climate.”
Det är förstås upp till var och en att ha en åsikt om ordalydelsen och om det innebär att IPCC gett efter för politiska påtryckningar. IPCC anger nu med stor säkerhet att uppvärmningen beror på mänskliga aktiviteter. Seitz och GCC (liksom alla andra som var inblandade i denna kontrovers) har varit helt fel ute vad det gäller klimatets utveckling. Det är kontrollerbar fakta.
President Bush har i officiellt memo tackat GCC och förklarat att hans beslut att inte ratificera Kyotoavtalet delvis berodde på deras arbete. Att så här 30 år senare använda detta ordval för att bevisa att det är IPCC som är politiserat är anmärkningsvärt.
Patrick Brown och den tillrättalagda forskningen
Bolling/Karlsson berättar att forskare lägger till en koppling till klimatet inom alla möjliga (och omöjliga) områden för att det ökar chansen att bli publicerad i ansedda tidskrifter och få fortsatta anslag. Det ligger säkerligen mycket i det.
I detta sammanhang lyfter de fram klimatforskaren Patrick Brown – som inte alls tillhör det så kallade klimatskeptiska gänget.
Men strax efteråt skrev Brown, uppenbarligen utan att meddela sina medförfattare, en opinionstext där han anger att han i studien medvetet utelämnat parametrar som han vet också påverkar brandrisken, allt för att få den publicerad i Nature och tillmötesgå tidskriftens, enligt honom, förutbestämda narrativ. Det vill säga, lyfter man fram andra orsaker än klimatförändringarna så refuseras artikeln.
Lite av en mea culpa alltså. Och det mottogs precis som man kunde förvänta sig: en etablerad klimatforskare som bevisar att forskningen är riggad – mumma för en redan idiotpolariserad debatt.
Det märkliga i det här fallet är att kontrollerbar fakta talar emot Browns påstående. Granskarnas kommentarer är nämligen offentliga tillsammans med Browns/författarnas svar. Den initiala responsen från granskarna var att artikeln skulle refuseras just för att den inte behandlat andra relevanta parametrar än temperaturen. Brown fick argumentera för att övertyga redaktören om att de gjort en relevant avvägning i sin studie och att den borde publiceras ändå.
Det är alltså motsatsen till vad Brown påstått. Andra forskare gav hänvisningar till andra studier som inte alls enögt köpte de sagda narrativet. Här listas en radda nyligen publicerade artiklar.
(Patrick Brown jobbar inte längre inom akademin utan på Breakthrough Institute).
Med det sagt, jag tror inte du kan hitta en enda akademiker som anser att publikationsförfarandet fungerar problemfritt. Ja, många har nog en hel del saklig kritik att framföra vad det gäller både peer-review och en publikationsindustri med vinstmarginaler få andra branscher kan uppvisa. Det är dock inte detsamma som att allt är riggat och man kan inte lite på något.
Våra utsläpp
Bevisen för att människans utsläpp är orsaken bakom den ökande atmosfärshalten av koldioxid bygger på en rad olika parametrar (det är inte ”bara modeller”) och är så starka att IPCC benämner det som entydigt (unequivocal).
IPCC AR6 WG1 Box TS5: “Based on multiple lines of evidence using interhemispheric gradients of CO2 concentrations, isotopes, and inventory data, it is unequivocal that the growth in CO2 in the atmosphere since 1750 (see Section TS.2.2) is due to the direct emissions from human activities.”
Med tanke på det borde alla journalister behandla nya avvikande studier med en viss skepsis och kanske vänta på en ”second opinion” från experter. Men det gör inte Bolling/Karlsson och menar att ovanstående inte alls är säkert och hänvisar till en ”ny studie” som visar på motsatsen: ”först blir det varmare, sen ökar koldioxiden”.
Vad som än sägs på nätet eller antyds i boken så är det är helt förväntat att en ökad koldioxidhalt både kan vara en effekt av uppvärmning orsakad av ändringar i till exempel jordaxelns lutning för att sedan övergå till att bli drivande i temperaturökningen.
Och när vi är inne på saker som inte vill dö. Under 2009 hackade någon en server på ett brittiskt universitet och la ut tusentals mejl nätet innehållande kommunikation mellan klimatforskare under 13 år. De sas visa hur forskarna medvetet fuskade och gjorde allt för att tysta och förhindra avvikande åsikter att nå ut. Uppståndelsen blev enorm och fick namnet Climategate.
Trots mängden av mejl var det relativt få klipp som vevades runt på nätet och framförallt konservativ media. Onekligen gav de ett intryck av att bevisa det som påstods. Bolling/Karlsson redovisar några exempel och tycker det är anmärkningsvärt att svensk mainstream media inte rapporterade mer om det. Bordet var ju så att säga dukat. Bolling var reporter på DN under denna tid och dåvarande chef på vetenskapsredaktionen tyckte inte att de skulle skriva om det. Bolling ger henne skarp kritik.
Bolling/Karlsson menar att detta tydligt visar hur media tagit ställning i frågan och vägrade rapportera om något som gick emot den ”alarmistiska versionen”.
De ger några exempel: ett mejl från forskaren Kevin Trenbeth till Michael Mann:
”The fact is that we can’t account for the lack of warming at the moment and it is a travesty that we can’t […] Data .. on 2008 shows there should be even more warming: but the data are surely wrong. Our observing system is inadequate.”
Nog låter det misstänktsamt men vad läsaren av Professionell klimatbevakning inte får reda på är att frågan inte handlade om huruvida det gick att registrera en global uppvärmning utan om att det inte fullt ut gick att mäta de kortsiktiga variationerna i klimatsystemen.
Trenberth syftade särskilt på att det fanns ont om data gällande temperaturen i djuphaven. Han beskrev att man därför inte helt kunde följa alla energiflöden och därmed svårt att helt och hållet förklara varför 2008 varit så relativt kallt som det var – inte att det saknades bevis för den långsiktiga uppvärmningen.
Det finns liknande förklaringar till de flesta av de till synes mest anmärkningsvärda uttalanden som oftast är tagna ur sitt sammanhang, som ”Mike’s trick” och ”Hide the decline”.
Många gånger är det rakt motsatt budskap som framkommer när hela texten finns med, se exempel nedan. (Jag har lyft fram flera av de vanligaste i min bok Spelet om klimatet.)
-Mejl som spreds (på exempelvis den mest välbesökta ”skeptiska” bloggen WUWT):
-Hela mejlet:
Åtta olika kommittéer har gjort omfattande utredningar av Climategate-affären. Flera tidningar och olika grupper som ägnar sig åt faktagranskning har gjort detsamma. Ingen har hittat bevis för fusk eller medveten manipulation av vetenskap. Men inget av detta nämns av Bolling/Karlsson.
Att det finns personliga vendettor inom akademin och osmakliga/anklagande uttalanden från forskare sinsemellan är inget man behöver hemliga mejl för att ta del av, det räcker gott med social medier… det finns inom alla områden.
Det här handlar om anklagelserna om en världsomspännande konspiration.
Selektivt skepticism – Roy Spencer
Bolling/Karlsson påstår att klimatmodellerna ”är justerade så att de inte ska producera några naturliga variationer. Och om testkörningar visar det ändras modellen så att den försvinner.” Det är hämtat från ett blogginlägg från den ”skeptiske” klimatforskaren Roy Spencer.
Författarna problematiserar inte saken och råder journalister att ställa frågor till berörda forskare varför modellerna ”tvättas från att producera naturliga variationer” och går vidare. I klartext lägger de över det jobb de själva borde gjort på andra, det vill säga åtminstone ge en antydning till att lyssna med någon annan ”part i målet”.
För ska man förmedla ”hela bilden” är det avgörande att veta att Spencer knappast står oemotsagd om detta och har tidigare bevisligen[1] uttalat sig felaktigt om klimatmodellerna. Kalibrering av dessa är enormt komplext men utanför den polariserade arenan tenderar de inblandade, i mina ögon, vara ganska ödmjuka angående felkällor och tillkortakommanden. Det diskuteras bland annat i vetenskapliga artiklar[2] och i artiklar riktade till allmänheten.[3]
Lika klart är att modellerna har presterat bra[4], en anledning till att du kanske hört annorlunda är att just Spencer och hans kollega John Christy upprepade gånger påstått det motsatta baserat på ett oärligt urval av data:
Till skillnad från IPCC är det likaså Spencer som upprepat tvingats backa från avgörande påståenden[5] allteftersom observationer visat att han har haft fel.
Att journalister frågar om hur klimatmodellerna hanterar naturliga kontra antropogena faktorer är förstås högst relevant. Men att utifrån ett blogginlägg utgå ifrån att forskarna inte vill få det rätt och därmed formulera frågeställningen som Bolling/Karlsson gör kanske säger mer om frågeställaren än något annat?
Försvinnandet av Arktis isar tas upp och Bolling/Karlsson menar att den avstannat och har legat stilla sedan 2007. Det finns stora interna variationer från år till år beroende på en mängd saker som havsströmmar och liknande. Att då dra slutsatser av korta mätserier kan bli hur missvisande som helst. Trenden är väldigt dock tydlig. Plocka bort extremåret 2012 och/eller 2007 blir det än tydligare.
Ovanstående bild var första bästa jag hittade på nätet och visar mätdata för situationen för juli månad. De gröna trendlinjerna visar att man kan identifiera utplaning lite där man vill efter ett väl valt utgångsår.
Och, för att citera Grevinnan och betjänten-sketchen vid nyår, det här är Same procedure as last year. Det har predikats om en ny uppvärmningspaus efter varje toppår efter exempelvis en El Niño-topp. Se nedan från den största förvillarbloggen WUWT (inlägg från två år sedan).
”As always, the New Pause is not a prediction: it is a measurement.”
Jaha, men finns det inget som stämmer i deras bok. Självklart. Men som jag skrev i recensionen på Magasin konkret, rimlig kritik kantrar snudd på alltid över och drunknar liksom i skevheten och utebliven information. Och ärligt talat, även om jag inte har ett liv, orkar jag inte ta upp allt… Men okej, ett exempel:
Bolling/Karlsson har en poäng i att larmen om att små önationer håller på att sjunka i havet i en nära framtid på sina håll varit onyanserade. De påpekar att fler öars areal tvärtom ökar än vad det är som minskar. Och ja, det är visat i studier och de inkluderar en kommentar från forskaren Paul Kench som visat detta. Resultaten har naturligtvis använts frekvent i klimatdebatten på just det sätt som kan förväntas…
Bolling/Karlssonger några andra påståenden och det är lätt att få känslan av att det knappast råder några problem och att experterna blåst faran över. Vad som inte framkommer är att så inte är fallet även om några modeller visat sig vara felaktiga i detta avseende. En lätt uppgiven Kench uttalar sig exempelvis i Der Spiegel om att han är trött på denna polarisering, från båda håll, och att det är mer komplicerat än vad man kan tro.
“The researchers involved in the study later told Germany’s Der Spiegel magazine that they found this polarization unfortunate, as they take global warming very seriously. They were after all not saying that islands are unaffected by climate change, just that in the case of sea level rise things are more complicated than many people seem to think. It is also important to remember that their article solely dealt with sea level rise, which is only one of many effects of climate change, and selected islands in the Pacific.”
Ett par exempel på varför media bidrar till att polarisera debatten istället för att informera:
Washington Times: “New study debunks Al Gore’s hysterical fairy tale” The Spectator: “The President of the Maldives can sell his snorkel: he’ll be waving not drowning”.
Det tycks inte gå att komma undan det här att när en del befogad kritik förs fram så kastar många samtidigt ut hela barnet med badvattnet och menar att allt är en bluff.
Ska kommentera ytterligare en sak om hur Bolling/Karlsson kräver i det närmaste utopisk felfrihet hos ”alarmistiska” forskare och organisationer som IPCC men verkar inte bry sig ett skvatt om hur fel ute de så kallade skeptiska akademikerna varit – och hur de bevisligen agerat högst oärligt.
De ger ett exempel som visar hur svårt det kan vara med att bedöma vad som stämmer och inte i en så här infekterad fråga när det faktiskt finns publicerade vetenskapliga artiklar från forskare med rejäla akademiska titlar. Men det får bli i nästa inlägg… Finns här.
(Jo, visst finns ”det ”alternativa” förklaringsmodeller som också behandlats som forskning brukar. Exempelvis Lindzens irishypotes, men den har bevisats inte hålla och har (oavsett vad Clintel än påstår) behandlats i IPCC:s rapporter. Likaså har Svensmarks studier om kosmisk strålning kommenterats i alla de fyra senaste IPCC-rapporterna.)
Diverse
Skrivit en del om många saker som tas upp i boken tidigare, här ett urval:
[2] a) Schmidt, G. A., Bader, D., Donner, L. J., Elsaesser, G. S., Golaz, J.-C., Hannay, C., Molod, A., Neale, R. B., and Saha, S.: Practice and philosophy of climate model tuning across six US modeling centers, Geosci. Model Dev., 10, 3207–3223, https://doi.org/10.5194/gmd-10-3207-2017 b) Jain, S., Scaife, A.A., Shepherd, T.G. et al. Importance of internal variability for climate model assessment. npj Clim Atmos Sci 6, 68 (2023). https://doi.org/10.1038/s41612-023-00389-0
[4] Hausfather, Z., Drake, H. F., Abbott, T., & Schmidt, G. A. (2020). Evaluating the performance of past climate model projections. Geophysical Research Letters, 47, e2019GL085378. https://doi.org/10.1029/2019GL085378
Ingen kan ha missat rapporteringen om enorma skogsbränder som härjar lite här och var i världen. Otäcka konsekvenser av klimatförändringarna säger många. Alarmism säger andra och visar siffror på att arealen som brunnit faktiskt har minskat globalt sett. Debattören Bjørn Lomborg är (som vanligt) en av dem som pumpar ut det sistnämnda allra ivrigast (se bilder nedan). Det är heller ingen som motsäger dessa siffror, men varför är det då så många forskare som ändå uttrycker stor oro för utvecklingen? Exempelvis redovisar en ny studie oroande siffror …
Jag har ju skrivit om det här tidigare, men en snabb rekapitulering kan vara på sin plats: IPCC konstaterade i sin senaste rapport att stora delar av den vegetationstäckta jordytan har fått betydligt längre perioder med så kallat brandväder (”varmt och torrt”). För några områden har dessa perioder dock blivit kortare.
IPCC AR6 kap 2 Box 4: Fire weather season has already lengthened by 18.7% globally between 1979 and 2013, with statistically significant increases across 25.3% but decreases only across 10.7% of Earth’s land surface covered with vegetation. Even sharper changes have been observed during the second half of this period (Jolly et al. 2015).[…] Fire frequencies under 2050 conditions are projected to increase by approximately 27% globally, relative to the 2000 levels.
Ändå har det som sagt saknats data på att detta faktiskt lett till en ökad global trend vad det gäller skog- och markbränder (wildfires). Som synes ovan går den globala trenden åt andra hållet. Men merparten av den brända ytan handlar om mindre bränder och den totala minskningen beror till stor del på en avsevärd minskning av brandfarlig vegetation i afrikanska gräsmarker till följd av förändringar i mänsklig markanvändning. Det är med andra ord inte klimatrelaterat.
Däremot skriver IPCC att det syns en motsatt trend i delar av skogslandskap i den boreala zonen, det vill säga på våra breddgrader:
However, from the point of fire emissions it is important to consider the land cover types which have experienced changes in area burned; in this instance, most of the declines have come from grasslands, savannas and other non-forest land cover types (Andela et al. 2017). Significant increases in forest area burned (with higher fuel consumption per unit area) have been recorded in western and boreal North America (Abatzoglou and Williams 2016; Ansmann et al. 2018) and in boreal Siberia (Ponomarev et al. 2016) in recent times.
Ett par studier från 2022 bekräftade denna trend (nej, jag har inte gjort någon omfattande genomgång av vad som är publicerat i ämnet):
Bousfield, C.G., Lindenmayer, D.B. & Edwards, D.P. Substantial and increasing global losses of timber-producing forest due to wildfires. Nat. Geosci. (2023). https://doi.org/10.1038/s41561-023-01323-y
I dagarna publicerades alltså ytterligare en studie som via satellit mätt den avgivna energin från skogsbränder mellan åren 2003-2023. De identifierade de 0.01% värsta och såg en fördubbling i både intensitet och frekvens av dessa (i medeltal globalt sett) under denna period. Uppgången drevs framförallt av en ökning i tempererade barrskogar, som i västra USA och Medelhavet, men även i norra Europa och Kanada. Australien var också en hotspot.
Studien finns här (bakom lås och bom, men Guardian har en länk där man kommer åt hela artikeln – tror att denna åtkomst är tidsbegränsad dock):
Den här debatten lider av samma problem som i princip alla andra som handlar om extremväder: per definition inträffar de sällan och det finns oftast relativt korta mätserier med helt tillförlitlig data. Det blir med andra ord svårt att urskilja statistiskt säkerställda trender (vilket inte betyder att de inte finns).
Och precis som vanligt tar Lomborg och andra minsta siffra som fakta utan utan att reflektera över vad som ligger bakom. Du har kanske sett olika varianter av nedanstående graf över utvecklingen i USA sedan tidigt 1900-tal?
Den är från en artikel av Lomborg. Han är fullt medveten om att de som sammanställer dessa data uttryckligen säger att man inte kan jämföra äldre data med de nya från 1980-talet och framåt. De har också motiverat varför, men Lomborg skiter i det rent ut sagt. Jag har beskrivit detta i detta inlägg:
Med detta sagt är skog och markbränder ett ganska komplext område. Jag har inte sett någon seriös forskare hävda att alla stora skogsbränder enbart skulle bero på klimatförändringarna. Det handlar även om hur skogen förvaltas och effekter av att man inte låter delar av skogen få brinna då och då och liknande. Konsekvenserna blir förstås också värre av att vi breder ut oss över allt större områden.
Förra året utspelade sig en rätt märklig historia om detta. Klimatforskaren Patrick Brown var huvudförfattare till en artikel som publicerades i den prestigefulla vetenskapliga tidskriften Nature 30 augusti 2023: Climate warming increases extreme daily wildfire growth risk in California. Resultaten visade att klimatförändringarna lett till en ökad brandrisk i Kalifornien.
Men strax efteråt skrev Brown, uppenbarligen utan att meddela sina medförfattare, en opinionstext där han anger att han i studien medvetet utelämnat parametrar som han vet också påverkar brandrisken, enbart för att få den publicerad i Nature. Ungefär: ”nämner man andra orsaker än klimatet så antas den inte för publikation”. I realiteten rekommenderade granskarna att manuset skulle refuseras (utlåtandena är offentliga) just på grund av att man beaktat för få parametrar. Jag har skrivit om efterspelet här:
Nåväl, käbblet lär fortsätta. På Swebb-TV lanseras nu idén (återigen) att det inte finns någon koppling mellan koldioxid och temperaturökningen och att det inte finns några som helst oroande förändringar i extrema väderhändelser…
Anders Bolling, som tillsammans med Svenolof Karlsson (Näringslivets medieinstitut), nyligen gett ut en bok med råd till journalister om hur de ska rapportera om klimatet, gör som Lomborg och hänvisar till den nedåtgående trenden i total yta som brunnit och så vidare:
Länken han ger som stöd för sitt påstående går för övrigt till en artikel från 2016, skriven av Stefan Doerr och en kollega. Här kan ni lyssna på en intervju med honom och han verkar uppenbart bekymrad över utvecklingen och hyser inga som helst tvivel om att det är en konsekvens av klimatförändringarna. Och nog borde han väl kunna anses som en trovärdig källa om Bolling väljer att referera till en av hans gamla artiklar?
Visst finns det saker att kritisera i klimatdebatten, och visst önskar man att rubrikerna ofta känns helt rubbade (men det är ju inget specifikt för klimatdebatten). Bolling och Karlsson beskyller andra för att vara selektiva men visar många prov på förenkling och eget selektivt seende. Angående klimatkänsligheten till exempel, det vill säga hur temperaturen förändras vid en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären. Bolling:
Det finns mängder med studier om detta och det tas fram på många olika sätt. Centralvärdet har sen tidigt 1980-tal (i alla fall) legat på 3°C, men med ganska stort osäkerhetsspann (1,5-4,5°C). Det var samma intervall som angavs i IPCC AR5 från 2013. I AR6 från 2021 hade osäkerheten kunnat minskas med 50% och ett intervall om 2,5-4°C sattes som sannolikt. Centralvärdet är fortfarande detsamma.
Störst förändring var alltså den nedre gränsen. IPCC slog också fast att man i princip helt kunde utesluta en klimatkänslighet lägre än 1,5°C men däremot inte att den var högre än 5°C (jag plockade siffrorna ur minnet). Men visst, man får ha olika åsikter om vad som är den största nyheten här…
Det här är en fortsättning på föregående inlägg som är en respons på hur Timbros två senaste vd:ar uttrycker det som att marknadsliberaler skulle vara garanten för en ansvarsfull miljöpolitik.
Nilsson hänvisar till Thatcher och Reagan: ”Deras arv påminner oss om att en liberal höger är lika hård i miljöfrågor som i säkerhetsfrågor.” Timbros förre vd, Benjamin Dousa, lanserade 2021 likaså en satsning på miljö- och klimatfrågor i en artikel med rubriken ”Därför är marknadsliberaler de riktiga klimatvännerna”.
I förra inlägget visade jag hur flera tongivande liberaler och tankesmedjor genom åren har ifrågasatt vetenskapen bakom några av de allra största miljöproblemen vi haft. Oftast med hänvisning till en enskild akademiker med avvikande åsikter, jag exemplifierade med fysikern Fred Singer. Inlägget slutade med att USA beslutade att stå utanför Kyotoavtalet 2001, en stor seger för lobbyorganisationer och marknadsliberala tankesmedjor (nedan kallat ”Nätverket”). Nu riktades fokus över Atlanten. Europeiska politiker skulle övertygas.
Förutom att ifrågasätta IPCC:s trovärdighet handlar förstås miljöfrågor mycket om ekonomi.
Tankesmedjan ACCF, med rejäla intressekonflikter i frågan i form av finansiering från oljebolag, bildade dotterbolaget ICCF som öppnade kontor i Bryssel (läs: de skaffade ett postfack och lät en annan tankesmedja sköta fotarbetet via sekretessavtal). Margo Thorning utsågs till chef. Hon hade tidigare författat dystopiska rapporter om hur Kyotoavtalet riskerade amerikanska förluster upp mot 400 miljarder dollar årligen och hotade miljontals jobb.
Nu gjorde hon samma analys för fyra länder i EU. Utsikterna var inte nådiga. I enbart Tyskland skulle antalet jobb minska ”med 1,0 miljoner jobb årligen under budgetperioden 2008–2012” och BNP braka in i väggen.
Klipp från rapport “The Impacts of Climate Change on European Employment and Skills in the Short to Medium-Term: A Review of the Literature Final Report (Volume 2) May 2009”
Siffrorna skrevs ner något i en senare version men det var fortfarande ett ekonomisk haveri som väntade. ICCF lobbade både EU:s och nationella parlament ihop med andra medlemmar i Nätverket. (BBC, ABC News, Bloomberg, Reuters, MSNBC News med flera förmedlade uppgifterna). Vittnesmål som kryddades med påståenden som exempelvis från Martin Ågerup, danska CEPOS och International Policy Network, 2004:
”klimatet har faktiskt alltid förändrats och kommer alltid att förändras. Därför är små människoskapade temperaturhöjningar inte ett problem.”
”IPCC:s slutsatser [om människans påverkan] är mycket kontroversiella.”.
De är på inget sätt ovanliga uttalanden från Nätverket. Nedan från Storbritanniens parlament med idel kändisar från klimatdebatten. Fred Singer är en.
Ovan Storbritannien och nedan evenemang EU-parlamentet där de slängde fram undergångsretorik om Kyotoavtalet skulle efterlevas (Think Tanks Warn ”Cost of Kyoto 10 to 15 Times Over EU Predictions” and Call for Radical Rethink over 2012 Policy):
A Workshop Co-sponsored by
International Council for Capital Formation, Centre for the New Europe, Istituto Bruno Leoni and Institut Economique Molinari
Wednesday, November 24th, 2004
Place: The European Parliament – Room ASP 1G2
Competitive Enterpise Institute (CEI) är en av de mest aktiva aktörerna i det här spelet. 2005 gav de ut rapportenVad varje europé bör veta om global uppvärmning, som svenska tankesmedjan Eudoxa AB lät översätta. Utöver ekonomisk undergångsretorik med hänvisning till ICCF:s rapport, märks utstuderad körsbärsplockning av information och populistiskt nonsens som att malaria ”lätt skulle kunna utrotas om man tillät en större användning av DDT”.
Siffrorna ovan är hämtade från Margo Thornings, ICCF, rapport.
CEI skickade även sin konsult Chris Horner över Atlanten med uppdrag att övertala företag att finansiera en ny tankesmedja som skulle bearbeta politiker på samma lyckosamma sätt man gjort i USA. Horner var även advokat för Cooler Heads Coaltion, en oljefinansierad gruppering som beskriver sig själva som en ”informell ad hoc-grupp, fokuserad på att skingra myterna om global uppvärmning”, vilket i praktiken innebär att ifrågasätta IPCC:s slutsatser. Bland medlemmarna hittas flera tankesmedjor från Nätverket samt oljebolag. Horner är dessutom författare till ett par storsäljande böcker där IPCC:s slutsatser utmålas som vänstervriden alarmism.
Nu misslyckades Horners försök att starta en ny tankesmedja och han uttryckte förvåning över bristen på intresse.
Men andra tog chansen.
Gunnar Hökmark, moderat med Timbrobakgrund, startade under sin tid som EU-parlamentariker en tankesmedja, European Enterprise Institute (EEI). Han anställde Chris Horner för att sköta energi- och miljöfrågor. I realiteten verkar hans roll mest handlat om att prata ner internationella klimatavtal.
Förutom att Hökmark själv var vice ordförande för EPP – den största politiska grupperingen inom EU – fanns en rad politiska högdjur med i smedjans kommittéer (exempelvis sittande finansminister för Slovenien, före detta finansministern för Slovakien, tidigare vice premiärminister i Österrike och tillika dåvarande EU:s särskilda samordnare för stabilitetspakten för sydöstra Europa).
Trots de uppenbara potentiella intressekonflikterna vägrade de uppge vilka som finansierade deras verksamhet. Även vicepresidenten för europeiska investeringsbanken fanns med på ett hörn, är det verkligen rimligt att en person på den posten engagerar sig i politiskt opinionsdrivande verksamhet?
Även om finansieringen av Nätverkets verksamheter oftast är höljd i dunkel är det mycket väldokumenterat hur oljeindustrin har bidragit med stora pengar. Ett talande exempel är Brysselbaserade tankesmedjan Centre for New Europe (CNE), vars chef 2005–2007 var Mattias Bengtsson (vd för Timbro fram till 2004). Den kände liberale debattören Johan Norberg var senior fellow. CNE vägrade uppge sina finansiärer men via oljejätten ExxonMobils dokumentation framgår att CNE erhållit 130 000 dollar 2004-2005, varav 80 000 var öronmärkta till utbildning om klimatförändringarna.
Och vad innebar det?
Man behöver inte ägna många minuter på CNE:s sidor för att inse att deras syn på ”sund vetenskap” inte var liktydigt med den som IPCC representerar, snarare motsatsen – några av klimatförvillandets allra vanligaste myter hittas där. IPCC kallas till exempel för ”en märklig samling ägghuvuden”.
Under essential readings listas en radda böcker skrivna av personer som är kända för att inte acceptera IPCC:s slutsatser (en stor majoritet av utgivna ”klimatskeptiska” böcker har koppling till Nätverket – och nästan ingen har genomgått kollegial granskning (Dunlop, 2013)). CNE ordnade likaså en föreläsning med den i del 1 nämnde Fred Singer och publicerade några av hans rapporter.
[Uppdatering: Dagens ETC intervjuade Mattias Bengtsson efter att de ihop med Supermiljöbloggen avslöjat att Timbro tagit emot pengar från Exxon för att använda i klimatdebatten. Det är tydligt att han inte känner minsta ånger och var mest irriterad över att de fick så lite pengar.
– Jag hade flera möten med Exxon och tyckte de var skitsnåla.]
CNE samarbetade med andra europeiska tankesmedjor inom Nätverket som alla förkastade IPCC:s slutsatser och de saluförde detta genom bland annat workshops för EU-parlamentariker. Samma tongångar hördes hemma i Sverige. Nima Sanandaji, då vd för tankesmedjan Captus, skrev 2005 på SvD:s ledarsida:
”Det är värt att påpeka att människans inverkan på jordens temperatur troligtvis överdrivs kraftigt i samhällsdebatten. Forskningen pekar allt mer på att vi upplever en naturlig variation i planetens medeltemperatur.”
Hans kollega, Jonas Pettersson, ledarskribent på SvD och senare pressekreterare för Centerpartiet, kom i debattartikel i Aftonbladet fram till den häpnadsväckande slutsatsen att IPCC:s slutsatser var en bluff byggda på i stort sett en forskares studier (Michael Mann).
Och så där har det sett ut. Och även om verkligheten har kommit ifatt de flesta är det tydligt att misstron lever kvar i de här kretsarna baserat på uppfattningar som har sina rötter i detta välorganiserade desinformationsflöde. Här från SvD:s ledarsidas chef 2020.
”IPCC sammanställer mängder av angelägen forskning som spänner över flera områden, men de rapporter som oftast når den offentliga diskussionen är sammanställda av politiska tjänstemän och ska betraktas just som det, och inte som en högre makts dekret.” De som sätter tvångströja på debatten | Tove Lifvendahl | SvD
Självklart ska inte IPCC rapporter ses som religiösa skrifter, men det är inte politiska tjänstemän som skriver rapporterna. Nedan en tweet från Janerik Larsson efter IPCC släppt sin senaste rapport. Han är journalist, skribent på SvD:s ledarsidor, PR-konsult och har även varit vice vd för Svenskt Näringsliv.
Men nej, marknadsliberaler hatar inte miljön och alla är givetvis inte klimatförnekare. Däremot är det ytterst väldokumenterat hur väldigt många tankesmedjor inom Nätverket har varit motorn i det välorganiserade desinformationsarbete som bedrivits i klimatfrågan under decennier. Och fossilindustrin har smörjt maskineriet med stora summor (se t ex Brulle 2013).
Det är helt legitimt att tycka att Parisavtal och liknande är fel sätt att lösa problemen. I komplexa frågor om miljön förekommer det alltid överdrifter och felaktigheter som med rätta måste få kritiseras.
Miljörörelsen är inte felfria och äger inte ensamrätt till vad som är bäst lösningar. Men det som beskrivits ovan handlar inte detta, det har inget att göra med att ”nyansera debatten” utan att helt bortse från en enorm mängd vetenskap. Det är helt uppenbart att en ideologisk övertygelse har blivit till stora skygglappar mot verkligheten, enskilda akademiskers åsikter till halmstrån att klamra sig fast vid trots att empiriska data motbevisat dem om och om igen.
För jo, vi vet att de har haft fel angående vad vetenskapen kan visa, det är kontrollerbara fakta och ingen åsikt. Det handlar heller inte om vad enstaka studier säger. Alternativa förklaringsmodeller har inte ignorerats. Men det kan vara ack så svårt att veta vad som är sant, för det är en veritabel flod av desinformation som dränkt denna debatt.
Visst har miljön blivit bättre i takt med att ekonomin har växt. Men det har inte kommit av sig självt utan för att samhället har agerat trots rejält motstånd och obefogad undergångsretorik från Nätverket, inte bara i klimatfrågan.
Det är därför en aning stötande när Timbros vd:ar nu vill påstå att ”marknadsliberaler är de riktiga klimatvännerna” och att en ”liberal höger är lika hård i miljöfrågor som i säkerhetsfrågor”. De har inte ens accepterat att det existerar problem och har påstått att västvärlden skulle implodera om åtgärder vidtogs. Det kanske finns, men jag har nog aldrig sett minsta skymt av ånger eller ursäkt, mest handlar det om att utmåla miljöorganisationer som hysteriker och ja, några vill till och med likna dem vid terrororganisationer – till synes helt blinda för sin egen extremism.
Och för att återknyta till den i del I nämnda opinionsartikeln i Aftonbladet där Timbro meddelade att det ska starta ett nytt miljöinstitut. De som nu ska leda deras nya miljöinstitut är inga ”klimatförnekare” och det är bara att önska dem lycka till. Att det finns viss skepsis är med stöd av ovanstående självklart. Och det är helt självförvållat.
Nätverkets systematiska arbete med att undergräva förtroende för den vetenskapliga processen har likaså fått vidare konsekvenser. Deras ideliga påstående om en pågående konspiration passade högernationalistiska grupper som hand i handske.
Forskare och miljörörelser har i flera decennier försökt lyfta klimatfrågan men det var först i och med Greta Thunbergs protester frågan hamnade i allmänhetens fokus på riktigt. Högernationalistiska grupperingar som AfD som aldrig brytt sig om saken började sprida propaganda mot Thunberg, miljörörelsen och klimatvetenskapen som sådan. SwebbTV är bara en i mängden av alternativmedia som hoppade på tåget. Klimatfrågan är numera en självklar del i kulturkriget mot etablissemanget.
De tvivel som till en början spreds i försvar av ekonomiska intressen har nu fallit helt utom kontroll och genomsyras av konspirationsteorier av olika slag. Riksdagsledamöter från etablerade partier menar på fullt allvar att det pågår en ”subtil hjärntvätt av svenska befolkningen” via alarmistiska färger på väderkartorna.
En springande punkt här är IPCC:s slutsatser och huruvida alternativa hypoteser har ignorerats som många inlägg på svenska kultursidor hävdat. Visst finns det saker i debatten som bör kritiseras, men faktum är att nivån på mycket av den kritik som framförs är på pinsamt låg nivå. Jag har skrivit tillräckligt om det:
Varför ältar jag detta? För jo, jag har ju skrivit om det tidigare. Det är helt enkelt för att ”deras” (ja, jag generaliserar) beskrivning av hur vår miljö blivit bättre är ren politisk historierevisionism. Det vill säga som Wikipedia uttrycker det: ”där en makthavare eller ideolog låter skriva om historien efter en politisk agenda, för att kunna använda den nya berättelsen som propaganda.”
Under 2019 började även Elsa Widding göra sig ett namn i klimathotsskeptiska kretsar. Hon är civilingenjör inom väg och vatten och har jobbat inom energibranschen men aldrig varit i närheten av klimatforskning (eller forskat över huvud taget). Hon hade tidigare agerat ”visselblåsare” i Vattenfalls skandalomsusade köp av Nuon och avslöjat vilken katastrofalt dålig affär det var. Stämpeln som modig sanningssägare blev förstås användbar inom klimatdebatten.
2019 gav Widding ut sin bok Klimatkarusellen – vilka frågor kan besvaras? som förmedlar åsikter som går på tvärs mot det som IPCC anser vara säkerställt, exempelvis påstås att ”korrelationen mellan fossil koldioxid, temperatur och havsnivåhöjning är svag.”
I inledningen kommenteras att IPCC:s uppdrag varit att bevisa koldioxidhypotesen, ”dvs.attklimatförändringar primärt drivs av människans utsläpp av CO2. Detta har man också försökt att leda i bevis, utan att lyckas.”
Widding tar också upp att klimatalarmisterna ändrat ordval när uppvärmningen enligt henne stannat av (se bild nedan):
”Under den period när temperaturen tydligt steg, kom frågan att kallas global uppvärmning. Därefter, när temperaturen istället planade ut och blev konstant, bytte samma fråga namn till klimatförändring.”
Det är förstås rent nonsens, trendpilarna är ritade med ögonmått och delas avsiktligt vid det varma El Niño-året 1998 för att dölja den tydliga långsiktiga trenden. IPCC startades som bekant 1988 och alla borde vid det här laget känna till vad akronymen står för: Intergovernmental Panel on Climate Change.
Widding intervjuades återkommande i Swebb-TV och höll likaså föredrag på deras höstkonferens 2019. (Willgert uppgav då att Swebb-TV hade över en miljon visningar på Youtube under de senaste trettio dagarna). I talarlistan fanns även personer som Ingrid Carlqvist, känd profil i högerextrema kretsar som har, vilket Expo visat, förnekat omfattningen av Förintelsen. Ett av hennes Facebookinlägg från 2017:
”Jag uppmanar alla att gå igenom bevisen för Förintelsen. De flesta är övertygade om att det finns tonvis med bevis, men när man går igenom det blir det inte alls så tydligt längre. Kolla alltid allting.”[1]
Jag har aldrig hört Widding uttala sig i invandrarfrågan och anklagar henne inte för något liknande. Jag vill med detta bara visa vad som går an hos Swebb-TV om man nu väljer att tycka att de är mer trovärdiga än IPCC. Det handlar inte om att de skulle nyansera debatten med relevant kritik, det är rent konspirationstänkande kring det mesta.
Widding startade även en egen välbesökt Youtubekanal där hon i skrivande stund hade lagt upp nära åttio inlägg i klimatfrågan. (Efter att hon blivit invald i riksdagen har de flesta äldre inläggen tagits bort dock.) Väldigt mycket berör saker som redan då hade motbevisats och ältats sedan IPCC bildades.
Eftersom jag bloggade om klimatet fick jag ofta länkar till hennes inlägg. Flera av mina Facebookvänner ansåg att hon tillförde sunt förnuft i den hysteriska klimatdebatten. Att bemöta dessa inlägg ställer en inför det vanliga dilemmat i komplexa frågeställningar: det är enkelt att slänga ur sig ett påstående utan grund eller posta en graf tagen ur sitt sammanhang, men det tar väldigt mycket tid och kraft att bemöta saken. Det brukar kallas Brandolinis lag:
”Mängden energi som behövs för att motbevisa skitsnack är en tiopotens större än vad som behövs för att producera det.”
Ofta krävs långa utläggningar som inte alls är gångbara i en debatt. Det är bortom syftet med den här boken att redovisa allt här, och jag hänvisar här till min blogg för utförligare bemötande av Widdings alla utspel – det har blivit några stycken.[2] Men några talande exempel:
Det är tydligt att när åsiktspositionerna är intagna kan det påstås precis vad som helst utan att vederbörande tappar i förtroende. Som när Widding påstår att forskare inte studerat koldioxidens absorption av värmestrålning sedan Tyndalls experiment på 1800-talet. Det är ungefär som att påstå att läkemedelskonsten fortfarande förlitar sig på åderlåtning som man gjorde då. Eller att det inte finns bevis för koldioxidhypotesen. För att inte tala om när SVT anklagas för att måla väderkartorna i alarmistiska färgskalor för att indoktrinera allmänheten att det råder klimatkris.
Elsa Widding tog även plats i norska Klimatrealisternes ”vetenskapliga råd” – trots att hon aldrig sysslat med forskning. På deras faktasida står uttryckligen att ”Ekstra tilførsel av CO2 og metan (CH4) vil ha en ubetydelig virkning på drivhuseffekten, og virkningen på temperaturen lar seg ikke måle.”
Inför valet 2022 dök Widding upp i SD:s mediekanal Riks. Senare framkom att hon kandiderade till Riksdagen och SD placerade henne som nummer tolv på sin lista. Naturligtvis var partiledningen fullt medvetna om hennes inställning i klimatfrågan och ville åt de väljare hon attraherade (väldigt många i partiet sympatiserar dessutom med dem).
Widding planerade enligt egen utsago att ge ut en ny klimatbok under slutet av 2021 men det blev uppskjutet och boken kom först i november 2022, det vill säga efter valet (Sunt förnuft om Energi och Klimat). Jag kan bara spekulera i varför men det hade säkerligen blivit en användbar pjäs av SD:s motståndare i valdebatten om den kommit ut tidigare.
Eftersom jag bemött flera av hennes Yoytubefilmer och dessutom gett ut boken Spelet om klimatet 2021 frågade ett par tidningar om jag kunde tänka mig att recensera hennes bok. Det är inget ovanligt att tidningar gör så, men naturligtvis blev jag ansatt efteråt av dem som ville få det till en konspiration att media var ute efter att trycka ner Widding. Om man som riksdagsledamot ger ut en bok i ett aktuellt ämne och dessutom intar en ganska kontroversiell position i frågan får man finna sig i att bli recenserad.
Men det skulle få ett bisarrt efterspel.
Recensionen publicerades i Göteborgs-Posten 8 januari 2023 och jag väljer att återge den nedan:
Riksdagsledamoten Elsa Widding (SD) väckte uppmärksamhet när hon nyligen påstod att det inte fanns vetenskapliga bevis för en rådande klimatkris. De som följt debatten blev dock inte förvånade. Hon har skrivit en bok i ämnet och har en egen Yotubekanal där hon ofta framfört åsikter som går på tvärs med IPCC:s slutsatser. I flera intervjuer har hon hävdat att koldioxidhypotesen inte är bevisad.
Nu har hon gett ut en ny bok via eget förlag, Sunt förnuft om Energi & Klimat. Boken består av två delar, den första har hon skrivit själv och i den andra har ett antal medförfattare bidragit med egna kapitel, exempelvis Ingemar Nordin och Gösta Pettersson, två nu pensionerade professorer och tillika kända IPCC-kritiska ”skeptiker” i debatten.
Syftet med boken är enligt Widding att belysa osäkerheterna i IPCC:s rapporter och hur Public Service bedriver alarmistisk rapportering om klimatet. Hon inleder med att berätta att hon nu utgår från att IPCC:s delrapport WG1, som berör fysiken om klimatet, är den bästa tillgängliga kunskapskällan. Ganska snart märks att det nog mest är en läpparnas bekännelse.
IPCC slår fast, medmycket stor säkerhet, att naturliga faktorers påverkan på uppvärmningen är försumbara jämfört med de mänskliga. Men Widding hävdar att det saknas kunskap för att avgöra detsamma (efter sjuttio sidor hade det påtalats åtta gånger). Sin slutsats bygger hon främst på eget resonemang enligt ”sunt-förnuft-devisen” i boktiteln, inte med referens till vetenskapliga studier. Det är ett genomgående mönster i boken. Ofta dras långtgående slutsatser på väldigt lösa grunder.
I många fall ges heller inte en rättvis bild av vad en klar majoritet av expertisen säger. Widding skriver att Parisavtalet inte kommer ha minsta effekt på uppvärmningen vid år 2100 och hänvisar till ett Twitterinlägg och en artikel på SvD:s ledarsida, båda skrivna av debattören Bjørn Lomborg. Läsaren får inte veta att han bygger detta på att länder uppfyller sina utlovade ”Parisåtaganden” fram till 2030, för att sen återgå till att släppa ut långt mer koldioxid än vad man gjorde 2015 under stora delar av seklet. Inte heller redovisas att Lomborgs åsikt inte delas av merparten av de sakkunniga.
Bokens syfte sägs som sagt vara att peka ut osäkerheter men är extremt enkelriktad, ibland så att det gränsar till desinformation. Klimatmodellerna i senaste IPCC-rapporten fokuserar på fem tänkta scenarier baserat på olika framtida utsläppsnivåer. Widding anger att vi tycks följa ”mittenscenariot” SSP2-4,5 och: ”Detta scenario ser ut att kunna klara Parisavtalets 2-gradersmål med risk att hamna ett par tiondelar högre. Det finns en realistisk risk att man landar på 2,4 grader vid seklets slut.”
Men IPCC anger att detta scenarios mycket sannolika temperaturspann år 2100 är 2,1–3,5°C med bästa uppskattning 2,7°C. Till det ska läggas osäkerheter i framtida kolcykel som inte riktigt återspeglas i modellerna. Osäkerheter kan slå åt båda håll men att ignorera det ena är inte att nyansera debatten.
I ett komplext ämne som klimatdebatten går det förstås att hitta överdrifter åt ”båda håll”. Men kritiken förvandlas här snabbt till konspirationsteorier där Public Service påstås avsiktligt vilja vilseleda allmänheten (så till den grad att de börjat måla väderkartorna i alarmistiska färger). De exempel Elsa Widding ger för att påvisa SVT:s felaktigheter faller oftast platt vid närmare granskning. Hon påstår exempelvis att SVT i ett inslag skulle ha sagt att havsnivån vid Elfenbenskusten ökat med 20 cm under 30 år, vilket vore en orimligt hög takt. Men siffrorna nämns i olika sammanhang och ökningen påstås inte att ha skett under 30 år. [De siffror Widding använder för att ”motbevisa påståendet är enormt bristfälliga, de nyaste är dessutom från tidigt 1980-tal.]
Visst har Widding en poäng i att somliga debattörer fortfarande tycks tro att våra utsläpp följer IPCC:s värstascenario, trots att detta scenario numera bedöms vara ganska osannolikt (om än inte omöjligt). Däremot är hennes påstående om att detta värstascenario ligger till grund för nästan alla slutsatser i IPCC:s delrapport WG2 – som berör effekterna på samhälle och natur –helt felaktigt. I sin iver att påtala alarmismen för hon här fram en ren lögn och påstår att IPCC:s officiella video skulle uttrycka att ”jorden redan håller på att gå åt helvete” och undrar vem som tillåtit ett sådant budskap. Men videon innehåller inget sådant uttryck.
Och så där fortsätter det. Korrekt information blandas med faktafel, ensidig data och sen länge motbevisade myter. För den som inte är bevandrad i klimatdebatten blir det oerhört svårt att veta vad som stämmer. Därutöver ges åtskilliga beskrivningar av ett utmålat förtryck i stil med: ”…dagens stigmatisering av oliktänkande ger en stark association till 30-talet då Sverige tog initiativ till, och var världsledande, inom rasbiologi.”
Min bestående känsla är att boken på ett sorgligt sätt skildrar hur konspirationsteorier på detta sätt vinner mark.
Det går förstås inte att undvika den politiska dimensionen av den här boken då Widding sitter i riksdagen. Hon har nu också startat en podd tillsammans med kollegan Jessica Stegrud för att bland annat lansera SD som det ”nya miljöpartiet.” Det är verkligen oroväckande om deras slutsatser bygger på lika skakiga vetenskapliga grunder som boken gör.
Visst kan det vara tröttsamt att epitetet ”förnekare” delas ut i tid och otid, men jag hittar faktiskt inget bättre ord när Elsa Widding påstår att sakkunniga inte oroar sig för klimatförändringarna.
Widding berättar i boken vad som fick henne att ”genomskåda alarmismen”: ”Närjag 2016 läste boken Falskt Alarm, klimatfrågan ur vetenskaplig aspekt, av professor Gösta Pettersson, så föll pusselbitarna på plats.”.[3]
Gösta Pettersson är en numera pensionerad professor i biokemi och hans bok Falskt alarm bygger på det som framställs i NIPCC:s rapporter och där finns i princip inget av det som redovisas i IPCC:s rapporter med (NIPCC startades som redan nämnts av Fred Singer och drivs av bland annat Heartland Institute). I Petterssons bok målas IPCC upp som en politiskt hämmad organisation som också censurerar ”skeptiker”. Inte heller denna boks innehåll är alltså förenlig med IPCC:s slutsatser, något som jag gissar att knappast Pettersson själv skulle ha invändningar emot. Han har som sagt skrivit ett kapitel i Widdings senaste bok där han flera gånger hänvisar till NIPCC istället för IPCC.
Widding förnekar inte att koldioxidutsläppen påverkar uppvärmningen i viss grad, men påtalar gång på gång att det inte går att avgöra hur mycket som är orsakat av mänskliga aktiviteter. Hon i det närmaste förlöjligar IPCC:s slutsats:
”Att liksom IPCC lägga allt ansvar för den lilla temperaturhöjningen på en enstaka komponent, koldioxiden, ter sig mot denna bakgrund som, ja, lägg till de attribut som Du tycker kan passa!”
Det är naturligtvis fritt fram för vem som helst att göra egna spekulationer och skriva en bok om dem. Man får ha vilka åsikter man vill, men att de bemöts är ingen kränkning av yttrandefriheten. Det är snarare något man får förvänta sig om man sitter i Sveriges riksdag.
Efter att ha följt den här debatten under lång tid kom inte reaktionerna på min recension av hennes bok som en överraskning. Jag hade därför skrivit två långa blogginlägg med citat, sidhänvisningar och bemötande som komplement till recensionen (det är svårt att få med allt man vill i en recension med begränsat utrymme). Jag har till och med fotograferat texten ur boken till det som jag har tagit med i recensionen.
Elsa Widding bemötte recensionen i ett Youtubeinlägg och påstod att jag inte läst hennes bok. Hon lanserade till och med idén om att det istället kanske var SVT:s klimatkorrespondent Erika Bjerström som skrivit den. Hennes kollega Jessica Stegrud gav mig nedanstående kommentar på Twitter (som hon senare raderade):
Det gick ett tag och plötsligt fick jag kommentarer om att jag var en falsk lögnhals. Det är inget ovanligt i och för sig, snarare en vardag för de som skriver om klimatet. (När mitt förlag Polaris fakta lade ut att min bok Spelet om klimatet skulle publiceras fick inlägget 800 kommentarer på Facebook.) Men oftast brukar kommentarerna komma som en reaktion på något jag skrivit eller gjort. Så inte denna gång.
Det visade sig att Widding lagt ut en ny video. Hon hade fått information som hon kände sig tvungen att delge. Och det rörde anklagelser mot mig. Inga bevis utan mer av typen: ”Jag vet inte om det stämmer men det sägs att Maths Nilsson är den som ligger bakom.”
Jag anklagades för att manipulera både hennes och min Wikipediasida, alltså lägga dit och ta bort information för att framhäva mig själv och trycka ner henne. ”Det är så han jobbar”.
Nu är det så att alla ändringar på Wikipedia loggas och finns tillgängliga för alla, det är bara att gå in och titta på historiken. Hon påstod (eller rättare sagt, andra oidentifierade personer hade informerat henne om saken) att jag hade ” minst två signaturer han jobbar ifrån: Anhn och Yger”. Det går att klicka på dessa signaturer och då hamnar man på deras presentationssidor. Där kan man se att de är Wikipedia-administratörer sedan många år tillbaka. Redaktörerna på Wikipedia startade till och med en diskussionssida om hur de skulle hantera dessa falska anklagelser.
Hon valde dessutom att läsa upp en del text som administratörerna tagit bort från ”min” Wikipediasida. Det handlade om att jag gick på bidrag och att min kemistexamen var ifrågasatt.
Men det här var faktiskt inget nytt. Samma sak hände när jag var med i ett Aktuelltinslag (14 september 2021) om klimathotsskeptiker. Både Lars Bern och Elsa Widding togs upp som exempel med olika videoklipp.
Det blev inte helt otippat ett enormt ståhej i efterspelet. Inslaget fick över sextio anmälningar till Granskningsnämnden (GRN). Det har varit många turer i det här med repliker och motrepliker men det slutade med att inslaget friades.
Min insats bestod i att kommentera en graf som frekvent används felaktigt i klimatdebatten. En temperaturrekonstruktion utifrån en isborrskärna från Grönlands glaciärer (se bild nedan). Ingen påstod i inslaget att Widding använt den men tragikomiskt är att hon ändå blev kränkt av att det kunde uppfattas så. Från anmälan:
Tragikomiken ligger i att hon själv har haft med grafen i sin bok (bilden nedan är från Klimatkarusellen). Och hon har dessutom använt den felaktigt flera gånger även efter Aktuelltinslaget.[4] Den slutar alltså år 1855 och nutida uppvärmning finns inte med. Likaså visar den temperaturen från en enda punkt och kan inte användas för att uttala sig om en global medeltemperatur.
I anslutning till denna kanonad av inlägg och hårda ord valde Widding att lägga upp en text på sin blogg där vi som deltog i inslaget (på den ”politiskt korrekta” sidan) nagelfors. Den var enligt uppgift författad av Mats Johansson, organisationskonsult, journalist och jurist.
Om han finns på riktigt vet jag inte men här dyker anklagelserna om att jag manipulerat Widdings Wikipediasida upp för första gången (vad jag vet). Jag hotades med polisanmälan och fick en beskrivning av min bristande mentala hälsa:
”Vid en närmare studie av Maths Nilsson upptäcker man snart att han ägnar enorm tid åt att förfölja och även aktivt försöka stoppa människor från att framföra sina åsikter, även från att presentera sig själva. I förföljelsen sägs nämligen ingå att aktivt manipulera Wikipedias sidor. En känd journalist som studerat detta berättade för mig efter inslaget hur Nilsson manipulerar Elsa Widdings Wikipedia-sida.” […]
”På det sättet vill han undergräva karaktären hos sina hatobjekt, ett slags försök till karaktärsmord. En advokatvän till mig hävdade upprörd att detta är en förtäckt form av förtal, som skulle kunna leda till åtal.” […]
”Det lyser igenom att Erika Bjerström [SVT-reporter] kan ha varit inblandad i att tillsammans med Nilsson manipulera informationen om Widding.”
”Vår personliga reaktion på Maths Nilsson är att beteendet inte verkar riktigt friskt. Vad är det för typ av människor som viger sin tid åt att jaga och sabotera för seriösa, kunniga medmänniskor bara för att de råkar ha en annan åsikt? Vad är det för störning som gör att man finner en åsiktsskillnad så viktig att man kastar bort sitt liv på att slåss mot en av många åsiktsriktningar, likt en Don Quijote mot väderkvarnarna?”
De tycker man ska läsa min skönlitterära bok Själseld som bevis för mitt sviktande förstånd. ”Man förstår en del då”. (Det är en urban fantasy-berättelse.)
Detta är som sagt tyvärr en del av att skriva och debattera om klimatet. Elsa Widding är inget oskyldigt offer i detta sammanhang. Exempelvis är hennes nedlåtande uttalanden om forskaren Johan Rockström och SVT-reportern Erika Bjerström inte nådiga.
Widding och andra får naturligtvis saluföra sina åsikter. Likaså spekulera runt IPCC-rapporternas innehåll efter eget huvud bäst de vill. Men det innebär inte att man kan göra det utan invändningar. Det finns en oerhörd mängd saklig kritik mot det som ”klimahotsskeptiker” har ältat genom åren och som nu Widding och andra fortsätter upprepa till leda. Fler vetenskapliga artiklar och rabblande av fakta kommer inte förbättra situationen i detta avseende.
Ibland kan radikalisering gå snabbt. Under covidpandemin lade en Facebookvän upp i mina ögon helt berättigad kritik mot de då omtalade covidpassen. Det eskalerade dock snabbt till att snart bara handla om konspirationsinlägg där varenda myt om vaccin och covid lades upp som fakta. Det spelade sen ingen roll om en sak motbevisades, det var bara att hänvisa till nästa påstående. Det är sorgligt för det handlade om en skärpt person jag tycker om.
När någon tagit åt sig en konspiration är det inte ovanligt att snart även andra konspirationer ses som troliga. Även Elsa Widding har anammat vaccinmyterna. Expo rapporterade exempelvis att hon i april 2023 talade på konferensen Spotlight i Stavanger.[5].
”En röd tråd som löper genom hela konferensen är övertygelsen om att en elit, bland annat genom organisationer som WHO och World Economic Forum, i hemlighet försöker ta makten över världen – bland annat genom att iscensätta coronapandemin, klimatkrisen och ekonomisk nedgång.”
Detta skulle senare leda till att Widding lämnade SD för att bli en politisk vilde i riksdagen. Enligt henne själv berodde det på att partiet inte stått upp för henne när den dåvarande utbildningsministern Mats Persson (L) kallat henne för faktaresistent, och för att liera sig med personer och organisationer som förnekar Förintelsen.
Då var vi tillbaka vid Elsa Widdings första anförande i riksdagen. Där hon påstod att det inte existerade någon klimatkris. Kanske gör man bäst i att fundera över om det inte bara är ytterligare ett retoriskt grepp för att flytta fokus från vetenskapliga data?
Kris är ett värdeord och man kan ha olika uppfattningar om detta utan att någon har direkt fel. Så här skriver IPCC i AR6 WG2 Sammanfattning för beslutsfattare (sid 33) om situationen:
”De kumulativa vetenskapliga bevisen är otvetydiga: Klimatförändringar är ett hot mot människors välbefinnande och planetariska hälsa. Varje ytterligare försening av samordnade förebyggande globala åtgärder för anpassning och mitigering kommer att missa en kort och snabbt försvinnande öppning av möjligheter att säkra en levande och hållbar framtid för alla. (mycket hög säkerhet).”
Argumenten om att det inte existerar en kris kommer i huvudsak från personer som i decennier har ifrågasatt kopplingen mellan koldioxidutsläpp och uppvärmningen, ja till och med i det längsta ifrågasatt att det alls sker en uppvärmning. Att det istället bara handlar om manipulering av mätdata och att i princip hela forskarkollegiet är korrupt och så vidare.
Men man får förstås ha vilken åsikt man vill.
Om man ska hårdra det så är en huvudfråga i klimatdebatten om man kan lita på IPCC eller inte. Det är helt omöjligt att anse att IPCC:s rapporter om fysiken bakom klimatförändringarna är den bästa kunskapskällan och, som Widding gör, samtidigt:
-anse att Gösta Petterssons bok Falskt alarm är den bästa ”klimatbok” man läst. -hänvisa till organisationen Clintels rapport med kritik mot IPCC:s WG1-rapport -acceptera det Klimatrealisterne skriver på sin faktasida om klimatet
Det är faktiskt inget att debattera utan ren fakta. Hela syftet med deras argumentation är att motsäga IPCC:s slutsatser. Även de mest säkerställda.
Det finns heller ingen anledning att debattera om huruvida Widdings senaste bok går hand i hand med IPCC:s slutsatser. Det gör den inte. Det gör inte heller det mesta hon har framfört i sin Yotubekanal. Det är också anledningen till att det hörs protester när hon i riksdagens kammare påstår att hon enbart hämtar uppgifter från IPCC:s rapporter.
Det är faktiskt helt obegripligt att hon och hennes följare som ägnat så mycket tid åt att bestrida ”mainstream” forskning och IPCC:s slutsatser, blir så upprörda av att jag konstaterar att de inte förmedlar IPCC:s slutsatser.
Det finns saker i hennes kommentarer om att alarmismen ibland överdrivs som jag kan hålla med om. Men merparten av hennes invändningar är inga försök att nyansera debatten, det är helt enkelt saker som går på tvärs med även IPCC:s mest säkerställda slutsatser.
De mest intensiva striderna mot IPCC och klimatvetenskapen har rasat i USA. Även Australien och Storbritannien har ljudliga grupperingar som påverkat politiken och det har även förekommit inom EU som beskrivits i förra kapitlet. Men på det stora hela har en klar majoritet av politiker i EU fortfarande tilltro till IPCC och regionen har länge varit den primära drivkraften i mycket av världens klimatarbete. Men hur länge håller det i sig? På sina håll har den politiska vinden bland de styrande definitivt börja svänga. En del politiskt konservativa initiativ har på senare tid likaså lyckats sprida tvivel till stor publik.
Sverige har länge varit relativt förskonat från toppolitiker som officiellt ifrågasätter IPCC även om det definitivt har funnits. ”Klimathotsskeptiska” Stockholmsinitiativet bildades 2008 och skriver själva: ”Den första yttringen blev ett seminarium ”Tid för förnuft i klimatfrågan” i Kreabs regi. Den första publicerade debattartikeln ”Kasta inte pengar på klimatbluffen” följde kort därefter.”
De hjälpte bland annat fyra riksdagsledamöter från Moderaterna och Kristdemokraterna att ordna ”för-och-emot-konferenser” i riksdagen 2009 och 2010. Även Timbro ordnade åtminstone en liknande debatt. Även om det till synes kan verka vara fullt rimliga tillställningar är de utmärkta exempel på falsk balans. Arrangemangen ger ett skenbart intryck av att det handlar om två sidor med ungefär lika stort vetenskapligt stöd. Så har aldrig varit fallet.
På nätet och på vissa ledarsidor har tonläget stundtals varit högt och det finns flera debattartiklar i stil med denna på SvD:s ledarsida från Nima Sanandaji, tidigare vd för tankesmedjan Captus, 2005:
”Det är värt att påpeka att människans inverkan på jordens temperatur troligtvis överdrivs kraftigt i samhällsdebatten. Forskningen pekar allt mer på att vi upplever en naturlig variation i planetens medeltemperatur.” [1]
Tvivlen på IPCC och dess slutsatser har frodats på framförallt den politiska högerkanten och mönstret i Sverige skiljer sig därvidlag inte från övriga världen. I takt med att uppvärmningen inte längre har kunnat förnekas (det finns alltid undantag), och gamla motbevisade myter börjat upprepas till leda, så avtog intensiteten i debatten en aning ett par år efter IPCC:s femte rapport 2013. Men det skulle bli ändring på det.
11:1 Högernationalistiska vindar
IPCC startades bara för att den politiska eliten skulle kunna införa världssocialism och höja skatterna. Så har det låtit från ganska många håll sedan IPCC startades 1988. Till och med Thatcher som blev känd för att vara den första världsledare att vilja ta krafttag mot klimatförändringarna ändrade sig och skrev i sina memoarer 2002:
”Undergångspredikarnas favoritämne idag är klimatförändringar. Det är uppenbart att ingen plan för att förändra klimatet skulle kunna övervägas på något annat än en global skala, den ger en fantastisk ursäkt för en världsomspännande, supranationell socialism.”[2]
Hon skrev att hon byggde detta på framförallt tre böcker som hade getts ut av redan nämnda tankesmedjor. Fred Singer hade skrivit en av dem.
Den politiska vänstern beskylls fortfarande för en obefogad ”kommunistisk klimatalarmism” men under senare år har det skett en viss förändring. Numera är det oftare rika att så kallade globalister som George Soros som får skulden - inte kommunister, även det fortfarande förekommer frekvent. (Benämningen globalist brukar ofta sägas vara en hundvissling till antisemitism). Ett typexempel är en kommentar jag fick på min blogg efter att ha kommenterat ett inslag på högernationalistiska Swebb-TV:
”En massa vinklad vänsterbliven (efterbliven) propaganda. Tokvänstern är numera grundlurad. Lierad med kapitalet och globalisterna.”
Alla som skriver om klimatet får räkna med liknande kommentarer även om man så bara hänvisar till IPCC:s mest säkerställda slutsatser.
Denna svängning från att skylla alarmismen på globalister istället för kommunister korrelerar ganska bra med då högernationalistiska partier fick allt större inflytande i politiken, både i USA och i Europa, och att de också gett sig in i klimatdebatten. Steve Bannon, Donald Trumps tidigare chefsstrateg menade exempelvis att valet i USA 2016 stod mellan globalister och nationalister. IPCC och klimatlarmen utgör så till vida en perfekt måltavla att inkludera i sin ideologiska krigsföring mot ”etablissemanget”.
Det kan tyckas märkligt att libertarianska tankesmedjor som står för ganska radikalt frimarknadstänk skulle gå hand i hand med åsikter hos nationalistiska grupperingar. I mångt och mycket är de ju varandras ideologiska motpoler. Men de går inte hand i hand. Tankesmedjorna gillar inte att stater – eller överstatliga organisationer – reglerar sönder fritt företagande, handel och i deras tycke privata angelägenheter. Nationalister ser IPCC och FN som överstatliga organ som inkräktar på nationernas frihet och styrs av ”etablissemangets” elit. Även organisationer som World Economic Forum ingår numera i denna världsomspännande konspiration.
Det som förenar dem ligger nog mer i att tankesmedjorna och högernationalister har samma ”motståndare”. De som hårdast driver kraven på klimatåtgärder och regleringar är miljöorganisationer och rödgröna politiker. Lägg därtill mainstream media – högernationalisternas ständiga slagpåse – som de menar okritiskt sprider ”etablissemangets” alarmism. Många högerpolitiker är inte direkt blyga med sina åsikter om att public service är vänstervridet. Flera av de kommentarer och inlägg som skrivs på diverse forum tycks innehålla ett genuint hat mot ”etablissemanget” – och miljöorganisationer i synnerhet. Och jag menar nu inte de horder av nättroll och botar som agerar på social medier, utan offentliga debattörer.
Sverigedemokraterna (SD) föddes 1988, samma år som IPCC. Som alla vet är det invandrarfrågan som varit deras huvudfokus, inte miljön. Men sedan de vuxit sig större har de definitivt påverkat även det politiska samtalet i denna fråga.
Partiet kom in i riksdagen 2010 och behövde då på allvar få till ett genomarbetat partiprogram. Dagens industri och Expressen har visat hur lobbyister från näringsliv och diverse intressegrupper kastade sig över dem för ”att hjälpa till” (en uppvaktning nog alla nya riksdagspartier får räkna med).[3] Fina middagar på krogar i Stockholm åtföljdes exempelvis av ändrad inställning i frågor som den om vinster i välfärden. De hade 2014 gått till val på att begränsa dessa men när frågan dök upp i riksdagen under våren 2015 hade partiet svängt.
Vad det gällde klimatpolitiken vände sig SD till Stockholmsinitiativet, navet för svensk ”klimathotsskepticism”. Många aktiva SD-politiker har uttryckt sin misstro mot den etablerade klimatvetenskapen. Exempelvis sade Björn Söder i en debatt i Kristianstads kommunfullmäktige 2019: ”Klimathotet är en stor bluff”.[4]
SD röstade som enda parti nej till att Sverige skulle ratificera Parisavtalet. 2017 var de likaså upprörda över att SMHI ägnade sig åt ”tendentiös opinionsbildning” i klimatfrågan och drog därför ner deras anslag med elva miljoner i sitt budgetförslag.
Josef Fransson, SD:s tidigare talesperson för klimatet, skrev en debattartikel 2014 där han visserligen inte förnekar uppvärmningen men påstod bland mycket annat att det var ”få som bedömer koldioxidens effekt som så kraftig att den står för hela denna uppvärmning.”[5] Det var året efter IPCC:s femte rapport (IPCC AR5 WG1) som konstaterade att den bästa uppskattningen var att människan låg bakom hela den observerade uppvärmningen.
2017 upprepade Fransson andemeningen från sin debattartikel från 2014, men nu i en motion till Riksdagen med rubriken Faktoider inom klimatvetenskapen. Lite ironiskt är att det är han själv som står för dessa faktoider. Han påstår exempelvis om klimatmodellerna att ”I princip samtliga har hittills förutspått en radikalt snabbare temperaturutveckling än vad som senare blivit fallet.” Det stämmer inte.
Motionen föreslog att en vetenskaplig kommitté skulle få i uppgift att ”lyfta och vända på olika argument, för att senare presentera sina slutsatser för allmänheten.” Detta för att komma tillrätta med ”antiintellektualismen” inom klimatdebatten. Att IPCC:s arbete inte dög för Fransson är uppenbart då det var han som vid utformningen av SD:s klimatpolitik tog kontakt med Stockholmsinitiativet.
Inför valet 2022 sattes klimatdebattören Elsa Widding upp som nummer tolv på SD:s riksdagslista och valdes således in. I sitt första anförande i riksdagens kammare väckte hon uppmärksamhet med orden: ”Att vi skulle befinna oss i en klimatkris anser jag saknar vetenskapligt stöd.” Hon påstod att hon bara hämtade information från IPCC:s rapporter. Partiledare Jimmie Åkesson stödde henne och upprepade påståendet, vilket inte oväntat rörde upp heta känslor.
De som följt klimatdebatten blev nog knappast förvånade över detta utspel. Men jag tror det kan vara nödvändigt att här backa bandet en aning för att förstå varför reaktionen på Widdings uttalande blev så starkt.
Tonläget i klimatdebatten har varit högt ända sedan IPCC bildades 1988. Men ändå brydde sig den breda allmänheten inte särskilt mycket. Det blev ändring på det 2006 i och med att Al Gores film En obekväm sanning haft premiär och fick stor uppmärksamhet. Mängder med bloggar ploppade upp världen över och polariseringen i framförallt USA fick sig ännu en skjuts.
I dokumentären Climate of Doubt av PBS kan man höra hur arrangörerna av Heartland Institutes klimatkonferenser gottade sig åt att det var just Al Gore, ihop med IPCC, som belönades med FN:s fredspris. Han var i USA en känd, och av många hatad, demokratisk miljödebattör sedan länge. Klimathotsskeptikerna hade fått en perfekt gemensam fiende att rikta ilskan mot.
Några år efter IPCC:s femte rapport 2013/2014 började som redan nämnts debatten svalna en aning även om den på inget sätt försvann. Under 2018 drabbades delar av Europa av en långvarig torka och Sverige fick brottas med omfattande skogsbränder. Under våren detta år hade även Greta Thunberg startat sin numera berömda skolstrejk för klimatet framför riksdagshuset.
Miljöorganisationer och andra hade i åratal försökt få upp klimatfrågan på allvar i medier och i politiska sammanhang utan att riktigt lyckas. Men det ändrades nu. Vi-skogen har sedan 2014 undersökt hur svenska medier rapporterat om klimatet och under 2019 nära nog fördubblades antalet inslag jämfört med tidigare år. Klimatet var det ämne som media publicerade flest artiklar om.
Det märktes också tydligt att högernationalistiska organisationer nu gav sig in i klimatdebatten. Greenpeace och Institute of Strategic Dialogue kartlade tyska Alternative für Deutschland (AfD):s inlägg på sociala medier. Det syntes tydligt hur klimatfrågan sköt fart från att tidigare varit nästan helt frånvarande. Och en klar majoritet av dessa inlägg handlade om Greta Thunberg.[6] I stil med att konservativa republikaner fått sin ”klimatfiende” i Al Gore fick nu Greta Thunberg axla denna roll gentemot högerpopulister.
AfD tog hjälp av tyska klimatförvillarorganisationen EIKE, som i sin tur bedriver ett nära samarbete med Heartland Institute. De lanserade en egen tonåring, en anti-Greta i form av den tyska Youtubern Naomi Seibt. Hon har framträtt i Fox News och hållit olika föredrag, bland annat under en anti-IPCC-konferens i Glasgow 2019 (Climate Reality Forum) med titeln: The Evil Motives of Climate Socialism.
Men det är inte bara klimatet Seibt uttalat sig om, det handlar även om att prata ner feminism och invandring. Särskilt muslimer.[7] Alltså samma ämnen som exempelvis svenska högernationalistiska Swebb-TV ägnar sig åt.
SD är som bekant framvuxet ur nazistiska och rasistiska rörelser som av naturliga skäl inte har fått göra sig hörda i vanlig media. De startade därför egna kanaler och nätverk som SD senare har utnyttjat (Nya Tider, Samnytt, Avpixlat med flera). Det är väl dokumenterat hur dessa har utnyttjat agget mot Greta Thunberg i sina publikationer.[8]
De har länge utklassat övriga partier i kampen om de sociala medierna och de tar allt större plats som nyhetskanal. Samnytt hade i slutet på 2023 nått till 3,4 miljoner besökare i månaden, vilket gör dem till 10:e eller 11:e största svenskspråkiga nyhetssajten efter bl a Aftonbladet, Dagens Nyheter, SVT, TV4 och Expressen.
Dagens ETC avslöjade 2022 hur SD under många år haft en egen organisation (Battlefield) uppbyggd enbart för att ”kriga på nätet” via anonyma Facebooksidor som exempelvis Stöd svenska polisen (230 000 följare) och Kod 291 (50 000 följare) och liknande.[9] Enligt ETC:s källor inom gruppen hade de flera sim-kort per person för att registrera fejkade Facebooksidor. Likaså kom order direkt från partistyrelsen.
2019 startade Tobias Andersson, SD:s nuvarande rättspolitiska talesperson, Operation Ringhals som handlade om att infiltrera en klimatdemonstration anordnad av Fridays for future och hänga ut unga klimataktivister. Flera av partiets centrala gestalter, som deras kommunikationschef, ska ha deltagit i detta arbete. Inför valet 2018 organiserade Andersson en gruppering (Avantgarde) för att härja i kommentarsfälten på näten och angripa politiska motståndare.
Det är i mina ögon uppseendeväckande uppgifter men de möttes mest med en gäspning. Som om SD fortfarande vore ett litet parti på ytterkanten och inte Sveriges näst största parti med en avgörande roll i landets nuvarande styre. Kanske berodde det på att det var Dagens ETC som kom med avslöjandet? En uttalat vänsterinriktad mindre tidning.
Två andra medlemmar i SD, Jan Sjunnesson och Mikael Willgert, startade 2016 den webbaserade mediekanalen Swebb-TV. Inledningsvis handlade det om invandring. Efter ett uppehåll drog Willgert igång projektet igen och 2019 fick de en egen studio och utökade verksamheten. De skrev själva:
”Vi tycker att de etablerade mediehusen gör ett dåligt jobb och att de missbrukar sin ställning. De ger inte en trovärdig bild av verkligheten inom framförallt tre områden som är styrda av politisk korrekthet. Det gäller massmigrationen, klimatlarmen och feminismen. Den felaktiga eller mörklagda informationen leder till mycket negativa konsekvenser för oss medborgare. Därför är det framförallt inom dessa områden vi arbetar för att komplettera bilden utifrån ett medborgarperspektiv.”
I detta ingick ”Fjärde statsmakten” med Lars Bern som blivit Swebb-TV:s ”klimatexpert” (han har dock aldrig varit i närheten av klimatforskning).
Detta märktes även i sociala medier. Många började länka till Berns Swebb-TV-inslag och jag kunde inte låta bli att titta. Det var så makabert att jag kände mig tvungen att skriva ett blogginlägg för att bemöta det han påstod. Mitt första inlägg skrev jag 11 augusti 2019 som en replik på programmet Lördagsintervju 8 – Lars Bern om det överdrivna klimathotet och fusket med klimatdata. Mycket handlade om att måla upp en konspiration. Som exempel följer här ett meningsutbyte om IPCC och klimatforskningen:
-Bern: ”Det har varit ett beställningsarbete – att det ska vara alarmerande.” -Willgert: ”Så de som har betalt studierna har i princip krävt att det ska göras på ett visst sätt?” -Bern: ”Ja, absolut.”
Bern påtalade vidare att FN medvetet bedriver politik med överdrivna larm. Han lyfte också fram att Al Gore finansierats av ”globalisten George Soros”.
Några andra påståenden:
”Mainstream media är med på det här stora bedrägeriet att försöka lura folk”.
”Rockström [klimatforskare] är ingen vetenskapsman.”
”Den som framförallt har drivit den här frågan är Obama. Hans myndigheter har setat [sic] och ändrat i historien.” Bern menade att forskarna hade beordrats att ändra i mätdata och fortsatte: ”En amerikansk statlig myndighet har ägnat sig åt rent forskningsfusk.”
Lägg därtill en rad vetenskapliga felaktigheter som att Grönlands isar växer och att uppvärmningen hänger ihop med solaktiviteten, inte koldioxid.
Sådär fortsätter det i program efter program. Den 3 september 2019 uttryckte Bern sig enligt nedan i samband med att han fabulerat ihop att en känd klimatforskare och debattör, Michael Mann, blivit fälld i domstol som bedragare (vilket han inte blivit) och att klimatforskarna tappar i trovärdighet:
”Och vad gör då globalisterna? Jo, då måste de ändra strategi. Och då har de via sin PR-apparat, de kontrollerar ju mainstreammedia, och via sina PR-resurser kommit på att nu göra om hela frågan till en religiös fråga. Och så har man lanserat lilla Greta.”
Ett uttalande som säger en hel del om nivån på den här debatten. Och har en konspiration anammats brukar det ofta inte dröja innan nästa accepteras. Under covid-pandemin förordade Bern att vaccinationerna skulle avbrytas. Allt baserat på den uppsjö av desinformation som då spreds om vaccinen.
När SD:s Josef Fransson skulle utforma partiets klimatpolitik vände han sig även till denne Lars Bern för inspiration och råd. Swebb-TV uppger för övrigt på sin hemsida att de 2021 fick en miljon kronor i utvecklings- och innovationsstöd från Myndigheten för Press Radio och TV. Likaså redaktionsstöd på 351 000 kr år 2020 och 336 000 kr för år 2021 från samma källa.
[8] Kjell Vowles & Martin Hultman (2021) Dead White men vs. Greta Thunberg: Nationalism, Misogyny, and Climate Change Denial in Swedish far-right Digital Media, Australian Feminist Studies, 36:110, 414-431, DOI: 10.1080/08164649.2022.2062669
Citatet i rubriken kommer från Birgitta Dahl 1989, dåvarande socialdemokratisk miljöminister. Det var ett svar på frågan hur det gick under nattmanglingar vid ett möte i nederländska Noordwijk. De förhandlade om ett avtal för att begränsa CO2-utsläppen och USA satte sig på tvären, vilket var frukten av en av de mer tydliga aktionerna i att medvetet sprida felaktiga tvivel om det vetenskapliga kunskapsläget.
Kom att tänka på detta efter ha läst ett inlägg på Twitter som la hela skulden på miljörörelsen för nuvarande prekära läge vad det gäller CO2-utsläppen. Hej kärnkraftsdebatten™. Som om kärnkraft skulle ha ersatt världens fossilkraft om det bara inte vore för miljörörelsen.
(Ja, jag tycker också det är märklig och olyckligt att Tyskland i nuvarande läge väljer att lägga ner fungerande kärnkraftverk, men den debatten känns helt urspårad – precis som exakt alla frågor verkar göra inom bråkdelen av en sekund numera.)
Vid tiden då IPCC bildades 1988 var enigheten i att agera för att begränsa klimatförändringarna stor över hela det politiska spektrumet. George Bush gick till och med till val på just den saken:
”Those who think we are powerless to do anything about the greenhouse effect forget about the White House effect.”
Men det fanns förstås de som tyckte annorlunda. Dels var (är) det enormt stora pengar inblandade, inte bara inom oljeindustrin i sig självt utan även inom den finansiella industrin, två giganter som förstås levde (lever) i symbios. Det fanns (finns) också en stark ideologisk övertygelse hos vissa att begränsa myndigheternas makt. De skulle (ska) ge fan i att blanda sig i den fria marknaden. Det fanns likaså också en del osäkerheter i forskningen, som det alltid gör. Vissa valde att aktivt att förstärka denna in absurdum.
Mötet i Noordwijk 1989 var tänkt i att resultera i ett internationellt avtal som skulle frysa/minska utsläppen. Men när miljöministrarna kom dit för att sätta sina kråkor på avtalet satte sig alltså USA på tvären på order ifrån John Sununu, Bushs chief of staff (fick senare avgå på grund av att ha använt militärens jetplan privat och låtit skattebetalarna betala hans privata semesterresor).
New York Times: ”Bromley, at the urging of John Sununu and with the acquiescence of Britain, Japan and the Soviet Union, had forced the conference to abandon the commitment to freeze emissions. The final statement noted only that “many” nations supported stabilizing emissions — but did not indicate which nations or at what emissions level. And with that, a decade of excruciating, painful, exhilarating progress turned to air.”
Så USA påverkade Storbritannien, Japan och Sovjetunionen med resultat att det inte ens blev en tummetott av avtalet. Hur det gick till? En hint får man genom att läsa en av Marshall Institutes (GMI) rapporter från 1991, Global warming: What does the science tell us?
Där menar de att dåtidens klimatforskare inte kunde redovisa hållbara bevis för koldioxidens roll i uppvärmningen. De visade en graf från en av forskaren James Hansens artiklar från 1981, som enligt GMI visade att växthuseffekten inte kunde förklara temperaturökningarna:
I själva verket hade körsbärsplockat en graf som bekräftade det GMI ville visa. I själva verket såg det ut så här i Hansens m fl:s artikel:
GMI hade alltså plockat ut den översta grafen, men skippade de efterföljande där den sammantagna effekten från olika parametrar redovisas. Som synes kunde de, tvärtemot vad GMI hävdade, förklara den observerade temperaturen relativt bra. Det är faktiskt helt otänkbart att tre så framstående akademiker bara skulle ha råkat missa detta.
(Hansens modell hade naturligtvis sina brister och osäkerheter, men faktum är att den håller ganska bra än idag.)
GMI påstod vidare att en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären enbart skulle ge en grads ökning av den globala medeltemperaturen:
”… an increase equivalent to a 100% rise in the concentration of carbon dioxide over today’s CO2 level should produce a temperature rise of approximately 1-C.”
Det gick helt på tvärs med vad klimatforskare redan då visat i den så kallade Charneyrapporten 1979 och flera efterföljande rapporter. I princip varenda detalj i GMI:s rapport har visat sig vara felaktig.
Ja, och på denna väg fortsatte det och håller på än idag. Som jag påpekat många gånger visar det hur ett litet antal akademiker (oftast inte själva verksamma inom klimatforskning) påverkat hur situationen ser ut idag.
Previous IPCC-reports had a separate chapter for paleoclimate (historical climate) whereas AR6 WG1 did not. That does not mean the topic was totally disregarded, among other things a now debated temperature graph over the last 2000 years was included.
One of the fiercest fights in the climate ”debate” have been a reconstructed temperature graph from the northern hemisphere (Mann et al 1999) over the last millenia, presented i IPCC TAR 2001. Beacuse of it’s shape it was nick-named the hockeystick:
The authors acknowledges the uncertainties (shown in grey) from the early centuries: Though expanded uncertainties prevent decisive conclusions for the period prior to AD 1400, our results suggest that the latter 20th century is anomalous in the context of at least the past millennium.
It was scrutinized by other scientists like new studies supposed to be in the scientific process. For instance, the statistical methodology was heavily critized. The study stirred controversy reaching all the way up into the US Congress and Mann et al were accused of fraud.
To cut a long story short: NRC conducted a investigation on the matter, aquited Mann et al from misconduct, and showed that even when more robust methodology was applied, the conclusions held. Other scientists replicated the study. Raw data and code have been shared (contrary to claims). None of this is however mentioned in the criticism of AR6 Clintel just posted (what a surprise).
Mann and his colleagues accepted the fair part of the criticism and repeated their study according to recommendations (and with updated and new proxydata). It was published in 2008:
Today there is a long list of these kind of studies showing that today’s temperatures are very likely warmer than in any time in the last 2000 years (although the ”shaft” of the hockeystick is not as straight as in the original).
This is how science always progesses. Contrarians are however still stuck in the original graph-controversy – over twenty years later. The accuracy of GPS are much better today than 20 years ago. Do you therefore think the scientists and their models were fraudulent back then? (Yes GPS requires mathematical models to work properly).
Fast forward to IPCC AR6 WG1 from 2021. They showed a reconstructed global temperature (the above are from the northern hemisphere). A new hockeystick!
The graph was taken from a study by Page 2k published in 2019. They used five different statictical methods ending up with this graph:
Just recently, Clintel published a long report with criticism of the AR6 synthesis report. And wrote this:
”It cannot be ruled out that the new hockey stick was particularly commissioned for the 6th IPCC report. Five of the 19 authors of the new field hockey stick curve are from Bern (PAGES 2k Consorrtium, 2019).
Evidence suggests that a significant part of the original PAGES 2k researchers could not technically support the new hockey stick and seem to have left the group in dispute. Meanwhile, the dropouts published a competing temperature curve with significant pre-industrial temperature variability (Büntgen et al., 2020)12 (EA and EA+ in Fig. 5). On the basis of thoroughly verified tree rings, the specialists were able to prove that summer temperatures had already reached today’s levels several times in the pre-industrial past.”
So I contacted Fredrik Charpentier Ljungqvist (FCL), co-author of both the Page 2k (2019) and Büntgen (2020)-papers. What did he say?
First of all, the IPCC did NOT in any way commission the Page 2k-study as Clintel implies (FCL used the capital letters).
FCL did however confirm that some leading paleonologists do not think the Page2k graph was properly used in the IPCC AR6-report. They don’t think there is sufficient data to even reconstruct a global mean temperature with precision 2000 years back (most data comes from northern hemipshere). FCL somewhat regrets putting his name on the Page2k-study.
The criticism is for instance outlined in a scientfic paper by Anchukaitis, Smerdon 2022. Below you can see the Common Era-temperatures from the last four IPCC-reports, note that the last one is global, wheraes the others are from the northern hemisphere (it was visually diffent in the IPCC-reports but includes the same studies):
Despite the criticism it should be noted that the paper still concluded: ”As new reconstructions have been developed and estimates of past climate have been refined, results continue to show that by the late 20th century temperatures very likely exceeded those of any time in at least the last millennium.” Clintel does not mention this with a word.
And, as FCL points out, Büntgen et al 2020 does not show that pre-industrial summertime temperature reached today’s level as Clintel claim. ”Just that summer temperatures have occurred at the level of the early 2000s (which is 10-20 years ago). The reconstruction also lacks data for recent years.”
And whoever argues for a warm medieval warming period, also argues that there was a relatively large temperature change back then, which in turn means that the climate is sensitive to variations in the natural parameters that caused this change (mainly increased solar activity and decreased volcanic activity) .
It also means that the climate is sensitive to an increased effect from greenhouse gases, which should make us even more concerned about how the climate will develop.
So yes, scientists obviously disagree on the global temperature reconstruction. If there had been a separate chapter on paleoclimate in AR6, it would likely had been described differently (?). But it still does not change the conclusions from the AR6 in any way.
Clintel want to frame this as huge scandal, an alarmistic conspiracy. Their report is full of these accusations. Marcotts ”doctored graph” from 2013 and so on.
When IPCC AR6 WG1 was released I checked part of Clintel’s report with criticism. It was full of flat out lies. Like:
”Other historical reconstructions by Tamo, Fortin and Gajewski found that Arctic temperatures were 1-2°C warmer during most of the first millennium and in particular during the Medieval Warming Period, see: https://www.tandfonline.com/doi/pdf/10.1080/15230430.2019.1640527. ”
Everyone who can read can tell that the study did not show that:
Clintel also claims that IPCC has ignored Lindzen and Choi’s paper from 2011: “The Earth’s energy budget, climate feedbacks, and climate sensitivity” makes no reference to Lindzen and Choi (2011; hereafter LC11), the most important paper on climate feedbacks and climate sensitivity written in recent decades.”
It’s also a flat out lie. The scientific community has responded to Lindzen’s iris hypothesis i many studies. IPCC has also commented specifically on the LC11 study (which PNAS by the way refused, four different referees agreed on that – of which two were chosen by Lindzen himself. L&C did not bother to update, but sent it to another journal instead).
But that was in IPCC AR5 2013, ten years ago (zombies don’t die). LC11 was claiming that the climate sensitivity should be way below 1.0 °C (i.e. temperature change after a doubling of CO2 in the atmosphere). We’ve just recently passed a 50% CO2-increase but the temperature already increased more than 1.0°C.
Scientific conclusions are not static. They might be adjusted when new data and analysies appear. Sometimes mistakes are made. People do different judgments. Some shout conspiracy again and again.
A fair debate must be able to take criticism, that goes also for the IPCC. But you can communicate criticism in different ways. Above you can see one way showing a lot of background and full motivation in scientific paper, and one way that takes some justified criticism and mashes it with cherry picked data and accusations of fraud.
One is constructive, taking the scientific debate forward. The other is contagioius leading nowhere. Yes, Clintel is poisoning the scientific and political debate. They can only blame themselves for being irrelevant.
(För) mycket tjafs om Elsa Widding nu. Så här kommer lite till 😉 Hon lade upp en ny Youtubefilm (3 maj 2023) där hon sågar IPCC som en politisk organisation, inte vetenskaplig. Syntesrapporten som kom för någon månad sedan är, hävdar hon, alarmistisk och bygger på ett numera osannolikt värstascenario (RCP8.5 / SSP5-8.5). Hon hänvisar till statsvetaren Roger Pielke Jr som hon menar har bevisat att IPCC körsbärsplockar studier för att underblåsa alarmismen:
”Allt detta är fiktion, till och med desinformation.”
(ja, fast på amerikanska då…)
När man läser Pielke Jr:s genomgång låter det verkligen illa. Jag tycker Pielke Jr ibland har vettiga och tänkvärda kommentarer, men jag blir alltid lite misstänksam när självutnämnda sanningssägare kommer med sådana här utbrott. Och det är inte första gången…
Men först. Widding fortsätter påstå att hon i sin senaste bok hämtar informationen från IPCC WG1-rapporten. Så är inte fallet. Punkt.
IPCC konstaterade i sin senaste rapport AR6 att det inte syns någon ökande trend i antalet tropiska stormar. Det var också vad som förutspåddes i till exempel IPCC AR4 från 2007. Däremot skriver de att andelen starka tropiska stormar (kategori 3-5) har ökat under de senaste fyrtio åren.
Det håller även Pielke Jr med om:
Men han menar att det handlar om cherry picking. För det finns ju data från längre tillbaka i tiden och lägger man till dessa så syns ingen uppåtgående trend i intensiteten. Pielke tycker alltså att IPCC vilseleder i detta avseende.
IPCC:s slutsatser om den ökande trenden är mycket influerade av en studie som publicerades i PNAS 2020:
Kossin JP, Knapp KR, Olander TL, Velden CS. Global increase in major tropical cyclone exceedance probability over the past four decades. Proc Natl Acad Sci U S A. 2020 Jun 2;117(22):11975-11980. doi: 10.1073/pnas.1920849117. Epub 2020 May 18. Erratum in: Proc Natl Acad Sci U S A. 2020 Nov 24;117(47):29990. PMID: 32424081; PMCID: PMC7275711.
Kossin och Knapp är två av forskarna som har hand om NOAA:s databas International Best Track Archive for Climate Stewardship (IBTrACS) som loggar information om alla tropiska stormar. Även Pielke Jr hyllar arbetet bakom och hämtar sin statistik därifrån – precis om Kossin och Knapp i artikeln ovan. Så hur kan de då ha så olika uppfattning?
PNAS-artikeln beskriver varför: det är först 1980 satelliter kom i drift och man fick tillförlitliga data från hela världen. De konstaterar också att mätdata från tiden innan detta inte lämpar sig för global trendanalys då den är väldigt heterogen både i tid och rum:
”The global instrumental record of TC intensity, however, is known to be heterogeneous in both space and time and is generally unsuitable for global trend analysis.”
Forskarna bakom studien hade tagit fram ett mer tillförlitligt sätt att utifrån satellitdata göra en bedömning av intensitet och antal stormar (homogenisering).
Som lekman är det ju svårt att ha en åsikt om vad som är mest rimligt. Men vad jag vet är att det har stormat (f’låt) rejält i den akademiska debatten om huruvida det finns någon trend i antalet tropiska stormar och dess intensitet under senaste århundradet eller inte. Några studier länkas till här:
Bara som exempel. Meteorologiprofessorn Kerry Emanuel gjorde en studie 2005 som konstaterade att tropiska stormars destruktivitet hade ökat under de senaste 30 åren. Pielke Jr och Landsea replikerade att nej, observationer säger att så var det inte. Emanuel svarade att jodå, så är det visst. Ni har enbart tittat på observationer för stormar som dragit in över land i USA, medan jag har tittat på alla stormar. Mitt underlag är 100 ggr större än ert och är därmed bättre statistiskt underbyggt.
”This means that the power-dissipation index (PDI) I used, which is accumulated over all storms and over their entire lives, contains about 100 times more data than an index related to wind speeds of hurricanes at landfall.”
Jag överdriver lite förstås, men ungefär så låter det, läs Emanuels slutreplik här (de andra tror jag är bakom betalvägg): Emanuel, K. Emanuel replies. Nature438, E13 (2005). https://doi.org/10.1038/nature04427
IPCC har i detta avseende valt att förlita sig på satellitdata på grund av osäkerheterna i data innan dess. Jag kan ingenting om detta och det var ingen total genomgång av forskningen, men jag tycker det finns all anledning att nyansera Pielkes anklagelser. Man får förstås ha vilken åsikt man vill om det är att vilseleda.
——
Om det är svårt att komma överens om ovanstående, blir det ju inte lättare om man ska lägga till några ”mänskliga parametrar” och beräkna de ekonomiska skador som dessa stormar orsakar. Att kostnaderna har skjutit i höjden på senare tid verkar alla vara helt överens om, däremot är ju frågan hur man ska jämföra kostnader från förr med dem nu. Vi har blivit rikare och har dyrare saker och fler bor i utsatta områden osv.
Vad jag förstår var Pielke Jr och Landsea 1998 pionjärer i att försöka normalisera dessa värden. De har sedan dess påtalat att det inte finns någon ökande trend i skadekostnaderna i USA. Pielke Jr blev därför förvånad och irriterad när IPCC AR6 WG1 kapitel 11 inte tar upp hans och andras arbete utan skriver så här (min fetning av text):
”A subset of the best-track data corresponding to hurricanes that havedirectly impacted the USA since 1900 is considered to be reliable, andshows no trend in the frequency of USA landfall events (Knutson et al.,2019). However, an increasing trend in normalized USA hurricanedamage, which accounts for temporal changes in exposed wealth (Grinsted et al., 2019), and a decreasing trend in TC translation speed over the USA (Kossin, 2019)”
De säger alltså att det finns en ökande trend i skadekostnader i USA med hänvisning till en enda studie (Grinsted et al 2019):
Collins and Lowe 2001 Final.PDF (casact.org) bygger vidare på Pielke Jr s arbete från 1998
Schmidt et al 2009 Microsoft Word – Schmidt_S-ext-abs26082009.doc (essl.org) ”We believe there is at least evidence to suggest that climatic change as a whole, due to both natural variability and anthropogenic forcings, does have an impact. For example, annual adjusted losses since the beginning of the last “cold phase” (1971) of the Atlantic Multidecadal Oscillation show a positive trend, with an average annual rise of 4% that cannot be explained by socio-economic components.”
Av dessa sex studier är alltså fyra hans egna. Alla tycks bygga på Pielke och Landseas normaliseringsmetodik. Den sista verkar kunna ana en viss ökande trend, men kanske inte från tidigt 1900-tal (?) De övriga två då?
Om jag fattar det rätt så är Martinez 2020 en kommentar till Pielke Jr:s artikel från 2018 och som visar att Pielke Jr har överskattat kostnaden för historiska stormar. Pielke Jr svarar att de erkänner osäkerheterna men vidhåller att deras metodik är mer robust än Martinez förslag.
Den åttonde är en kommentar på en artikel av Nordhaus (belönad med Nobels ekonomiska minnespris eller hur det nu benämns). Nordhaus hade fastställt en ökande normaliserad skadetrend:
Nej, ingen av dessa studier har refererats till i IPCC-rapporten. Men det har inte heller exempelvis de här två som rapporterat en ökande skadetrend:
F. Estrada, W. W. Botzen, R. S. Tol, Economic losses from US hurricanes consistent with an influence from climate change. Nat. Geosci. 8, 880–884 (2015)
F. Barthel, E. Neumayer, A trend analysis of normalized insured damage from natural disasters. Clim. Change 113, 215–237 (2012)
Estrada et al, kritiserar Pielke Jr normaliseringsmetodik ganska hårt då de menar att den missar olika parametrar. De får helt andra resultat, nedan från deras artikel, Pielke Landsea till vänster och Estrada et al till höger.
Och Grinsted-studien som IPCC hänvisar till? Forskarna bakom den skriver att de har adresserat de de osäkerheter som finns i tidigare normaliseringsprocesser. De diskuterar bland annat Pielke Jr:s studie från 2018. Forskarna säger sig ha hittat en väg runt dessa problem och tidigare motsägelsefulla studier. Bland annat tar de hänsyn till hur stor area och vilket område som respektive storm har påverkat. Storleken på skadekostnaderna beror förstås på var stormen drar in över land.
IPCC har uppenbarligen bedömt detta som tillförlitligt.
Jag har absolut ingen aning om vad som är bäst och har definitivt inte gjort någon heltäckande litteraturstudie på det här (jag är helt novis på området). Men det låter inte som att det råder en överväldigande konsensus om Pielke Jr:s slutsatser (?) – som han själv påstår.
Det behövs folk som går emot strömmen, och Pielke Jr kommer då och då med relevanta kommentarer. Men det betyder inte att man måste utse dessa personer som några sanningssägare och lita blint på vad de säger bara för att de är emot majoriteten. En annan anledning att jag väljer att avvakta är för att det inte är första gången Pielke Jr fäller ganska hårda ord i klimatdebatten.
Inte heller att han trär på sig offerkoftan.
2009 ville Pielke Jr visa hur snedvriden klimatdebatten var och gjorde en googlesökning på två olika artiklar; en från Michael Mann som visade att antalet orkaner ökade och en annan skriven av Chris Landsea som inte såg någon ökande trend. Resultatet visade enligt Pielke Jr att Manns studie hade 1264 gånger fler nyhetsnotiser än Landseas.
Bara det att det finns en känd filmregissör som också heter Michael Mann (regisserat Heat bland annat) och sökningen var så ospecifik att även dessa träffar fanns med i resultatet han visade. I verkligheten var förhållandet 11 för Mann mot 5 för Landsea. (Skillnaden skulle dessutom kunna förklaras med att Manns studie var publicerad i en kändare tidskrift (Nature)). (ref Another Pielke train wreck | ScienceBlogs)
Pielke Jr erkände sedan att han ”varit lite slarvig”. Några tiopotenser fel bara.
Som sagt, ta det för vad det är. Tyckte Pielke Jr:s utspel kunde behöva nyanseras en aning. Jag har inte kollat igenom allt han har skrivit.
Hans studie om kostnader finns i alla fall refererad till i IPCC AR6 WG2. Men jag har inte läst texten (brukar mest fokusera på delrapport WG1).
Widding påstår, liksom Pielke Jr, sen att just WG2-rapporten liksom syntesrapporten (den senare kom för någon månad sen) är vinklad och nästan enbart bygger på ett orimligt värstascenario. Jag vet inte det jag. Här några bilder. Vi är på väg mot strax under 3C men osäkerheterna gör att vi kan hamna ovanför det. Ni som hejar på Lomborg ska titta på 4C:s bilderna, han menar nämligen att 3,75C är optimalt att satsa på till 2100.
Maths Nilsson, författare 